ideella ungdomsorganisationer i skattelagstiftningen

Interpellation 2001/02:400 av Söderdahl, Willy (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-23
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-05-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april
Interpellation 2001/02:400
av Willy Söderdahl (v) till finansminister Bosse Ringholm om ideella ungdomsorganisationer i skattelagstiftningen

Det råder en skillnad i skattelagstiftningen mellan idrottsrörelsens organisationer och övrig föreningsverksamhet. För idrottsföreningar gäller att man får betala ut ersättningar upp till ett halvt basbelopp utan att arbetsgivaravgifter behöver betalas in, men detta gäller inte för övriga föreningar.

Inga åtgärder har vidtagits för att rätta till det påtalade problemet.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande sagt att man egentligen inte heller vill att idrottsrörelsen ska ha sina förmåner, men att man är införstådd med att en schablon kan behövas för att mindre ersättningar inom idrottsrörelsen ska vara undantagna för uttag av sociala avgifter.

Varför just idrottsrörelsen skulle vara exklusiv i detta sammanhang sägs inget om. Då får man gå till förarbetena till propositionen om sociala avgifter för vissa idrottsutövare, 1990/91:76.

Det sägs i rekommendationerna från Riksskatteverket, vad gäller beskattning av ersättningar i samband med idrottslig verksamhet och möjligheten till schablonavdrag: Ett skäl för avdrag sägs vara att de inkomster som idrottsutövare får från en idrottsförening till viss del är kostnadsersättningar som täcker de utgifter som personen haft för verksamheten, alltså ersättningar för utlägg.

Detta är det enda skäl som anges.

I vad mån skiljer sig då en idrottsutövares "utlägg för verksamheten" från andra utövare av t.ex. friluftsliv eller kultur? Denna fråga har aldrig besvarats.

Det skäl som angivits i riksdagsdebatterna är att de människor som hoppar mellan småjobb i ideella föreningar med ett schablonavdrag skulle få ett sämre socialt försäkringsskydd. Detta är ett relevant argument, men antalet personer som detta gäller måste vara mycket litet. Det går ju att åtgärda genom att dessa personer kräver att sociala avgifter betalas in precis som i dag. Det kan heller inte här skilja mellan olika föreningsverksamheter.

Schablonavdraget är bra. Det gör att idrottsföreningarna slipper försöka hitta kryphål för ersättningar och att ledare och aktiva kan syssla med verksamhet i stället för med krångligt pappersarbete. Detta gäller naturligtvis även andra föreningar.

Jag vill veta om finansministern är beredd att vidta åtgärder som rättar till den orättvisa som råder mellan olika föreningsverksamheter vad gäller skattelagstiftningen.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:400

Webb-tv: ideella ungdomsorganisationer i skattelagstiftningen

Protokoll från debatten

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 93 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Willy Söderdahl har frågat mig om jag är beredd att vidta några åtgärder som rättar till den orättvisa som råder mellan olika föreningsverk- samheter vad gäller skattelagstiftningen. Den skillnad som finns mellan ideella idrottsföre- ningar och andra ideella föreningar är att idrottsföre- ningarna inte betalar arbetsgivaravgifter på ersätt- ningar till idrottsutövare om ersättningen understiger ett halvt prisbasbelopp. Undantaget lagfästes i anslut- ning till 1990 års skattereform. Dessförinnan be- handlades denna fråga i rekommendationer av Riks- skatteverket. Rekommendationerna hade utformats bl.a. mot bakgrund av att de inkomster som idrottsut- övare hade ofta till stor del var ersättningar för utlägg som idrottsutövaren haft, vilka i sin tur var avdrags- gilla kostnader vid inkomstbeskattningen. Undantaget tillkom således för att förenkla möjligheten till avdrag i avgiftssammanhang och inte för att skattemässigt gynna idrottsföreningar. Det kan naturligtvis förekomma att även personer som får ersättning från andra ideella föreningar har kostnader för utlägg som är avdragsgilla vid inkomst- beskattningen, även om detta kanske inte är lika van- ligt som för idrottsutövare. I det sammanhanget bör också nämnas att om en ersättning till viss del mot- svarar utgifter som en person haft i arbetet är den delen avgiftsfri enligt socialavgiftslagen om utgifter- na under året beräknas uppgå till minst 10 % av er- sättningen. Som jag sagt i tidigare interpellationssvar i febru- ari och maj förra året anser jag inte att undantaget från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter bör ut- vidgas. Anledningen till detta är främst att om arbets- givaravgifter inte tas ut på ersättningen är denna inte heller förmånsgrundande för mottagaren. Detta inne- bär att mottagarens trygghet försämras och detta särskilt vad gäller pension. I det nya pensionssyste- met har i princip alla inkomster betydelse för pensio- nen. Det är därför nu viktigare än tidigare för den enskilde att alla inkomster inräknas i den pensions- grundande inkomsten. Även om det endast rör sig om att undanta ersättningar understigande ett halvt pris- basbelopp kan det sammantaget bli fråga om bety- dande belopp för den enskilde som inte blir förmåns- grundande. Detta är t.ex. fallet om personen får er- sättningar från olika föreningar eller under flera år. Att, såsom Willy Söderdahl föreslår, berörda per- soner skulle kunna kräva att arbetsgivaravgifter beta- las in för dem för att de ska erhålla sociala förmåner är inte möjligt. Skyldigheten att betala arbetsgivarav- gifter är inte något som utgivaren av ersättningen och mottagaren av denna vare sig kan eller bör kunna avtala om i detta sammanhang. Jag avser således för närvarande inte att vidta någ- ra åtgärder för att utvidga undantaget från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter för idrottsföreningar till att gälla andra ideella föreningar.

Willy Söderdahl (V)

Anf. 94 Willy Söderdahl (V)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansmi- nistern för svaret. Denna fråga har debatterats här i kammaren vid ett flertal tillfällen, som finansminis- tern själv sade. Det visar ju att det är en fråga som engagerar och att ett antal människor inte är nöjda med rådande förhållanden. Syftet med interpellationen är i grunden inte skattetekniskt, utan den handlar om på vilka sätt vi kan stötta det så viktiga ideella föreningsarbetet. Ibland är det bättre att undanröja hinder och göra det lättare än att ge mer bidrag. Jag vet att finansminis- tern av egen erfarenhet vet hur mycket arbete för det gemensammas bästa som läggs ned i ideella före- ningar. Då kan man fråga sig vad som blir följden av minskade respektive ökade arbetsinsatser inom före- ningslivet. Vilka ekonomiska effekter får det här för samhället? Nu hänvisar inte finansministern till statskassan som skäl för sin negativa inställning till en föränd- ring. Det tycker jag är bra. Jag är övertygad om att borttagna hinder för föreningslivet kommer att ge plus i statskassan. Fru talman! Jag hoppas att jag med detta har ut- tryckt att jag tycker att det är bra att idrottsrörelsen har denna möjlighet. Utan den skulle fler ideella krafter ha lagt ned energi på att samla in pengar till arbetsgivaravgifter eller bokföringsarbete i stället för att aktivt delta i föreningsverksamheten. Finansministern beskriver själv i sitt svar att un- dantaget är att se som en förenkling. I stället för att föreningen först betalar lön och arbetsgivaravgifter och sedan mottagaren gör avdrag i sin deklaration var det bättre att kunna följa denna regel, som jag i min interpellation kanske felaktigt kallat schablon. Det som jag har svårt att förstå är skillnaden mel- lan idrottsföreningar och andra ideella föreningar i detta avseende. Finansministern skriver i sitt svar att det finns skillnader. Men vari består de skillnader som motiverar olika regler vad gäller arbetsgivarav- gifterna?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 95 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Som jag nämnde tillkom den nya re- geln i samband med den stora inkomstskattereformen i början av 90-talet. Den var då att se som en förenk- lingsreform eftersom det gällde en relativt omfattande verksamhet inom idrottsorganisationerna. Den upp- levdes både av skattemyndigheterna och av idrottsfö- reningarna som en klar förenkling och förbättring. Som svar på Willy Söderdahls fråga vill jag säga att det väl är detta som är den stora skillnaden. Det hade inom idrottsrörelsen en helt annan omfattning via de olika ersättningar som har förekommit och fortfarande förekommer där än i annat ideellt före- ningsarbete eller ungdomsarbete. Jag håller med Willy Söderdahl när han säger att det finns många olika sätt att stödja det ideella arbe- tet. Ett av de vanligaste sätten, som används både i den här kammaren och i kommuner och landsting i vårt land, är att ge ett omfattande stöd, ekonomiskt och annat, till våra ideella föreningar oavsett om de arbetar med idrott, kultur, nykterhet eller annat. Jag tycker att vi bör koncentrera våra insatser på detta under åren framöver. Vi har alltså en speciell bakgrund i form av in- komstskattereformen 1990 för idrottsrörelsen. Svaret på frågan är alltså att idrottsrörelsen hade en mer omfattande verksamhet och att det var en klar vinst för båda parter att kunna förenkla på detta sätt. Sär- skilt med tanke på våra pensionsreformer är det inte bra att utvidga tillämpningen. Det skulle minska de berörda människornas möjligheter att få goda pen- sionsvillkor för framtiden.

Willy Söderdahl (V)

Anf. 96 Willy Söderdahl (V)

Fru talman! Finansministern säger att regeln in- fördes som en förenkling, och som jag tidigare sagt var det bra. Det var inget fel i det. Det är möjligt att detta har en helt annan omfattning i idrottsrörelsen. Jag kan inte säga att det är på något annat sätt. Men om omfattningen är mycket större inom idrottsrörel- sen borde det vara lättare att göra den här förändring- en också i övrigt. Finansministern anger som motivering för sin ståndpunkt att om arbetsgivaravgiften tas ut på ersätt- ningen, är denna inte heller förmånsgrundande. Jag vet det, och jag inser att det finns en fara med en utvidgning av undantaget. Det som man då måste fråga sig är om denna fara är större för dem som jobbar för en annan föreningsverksamhet än idrottsrö- relsen. Är denna fara större än de fördelar som ett sådant system ger? Det ger ju fördelar för idrottsrö- relsen. Jag kan inte förstå att den faran är så mycket större bara därför att verksamheten inte gäller idrott. Och var går gränserna? Det är också ett problem. Jag vet att Svenska Kennelklubben har agerat i detta sammanhang. Den anordnar ju tävlingar med domare osv. Var går gränsen, och varför dras den just där? Om t.ex. en scoutkår i stället för att försöka bygga broar mellan grupper och länder skulle delta i täv- lingar och anordnade svenska mästerskap i utövande av friluftsliv, skulle den då automatiskt få andra ut- gifter? Jag brukar peka på mig själv som ett exempel. I yngre år var jag aktiv volleybollspelare inom KFUK- KFUM. Klubben var naturligtvis ansluten till Riksid- rottsförbundet, och därmed omfattades den av un- dantaget. Vi åkte på läger och varvade volleybollträ- ningen med paddling och annat lägerliv. Samtidigt var jag med i KFUK-KFUM:s scoutkår, som inte var ansluten till Riksidrottsförbundet. Inte heller omfattades vi av undantaget. När vi åkte på läger varvade vi friluftslivet med volleybollspel. Det var två föreningar med i princip samma akti- viteter, men de hade olika villkor vad gällde betal- ningen av arbetsgivaravgiften. Jag deltog mera i scoutkårens aktiviteter än jag spelade volleyboll. Jag kan fortfarande inte se vilka bevekelsegrunder man har för att behandla sådana här föreningar olika, även om det var större skillnader vid den tid då regeln infördes.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 97 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Merparten av det stöd som ges av samhället, vare sig det gäller staten, kommuner eller landsting, till det ideella föreningslivet i vårt land, oavsett vilken typ av föreningsliv det är, förmedlas via olika ekonomiska bidragsformer. Det kan natur- ligtvis också kompletteras med stöd till utbildning, till lokaler och till mycket annat, och det är den mest omfattande delen. Man kan naturligtvis alltid diskutera att den speci- ella skattekonstruktion som gäller för idrottsrörelsen och som tillkom i samband med 1990 års skattere- form skulle kunna växlas mot ett vanligt utvidgat stöd, som skulle utbetalas på något sätt, men jag tror inte att det i dagsläget är någon särskilt realistisk väg. Jag vill också påminna om att det alltid finns gränsdragningsproblem mellan olika typer av verk- samheter. Det är ofrånkomligt, och sådana finns även i den vanliga bidragsverksamheten. Det finns ålders- gränser, föreningar med olika typer av aktiviteter, olika tidsrymder och mycket annat som spelar in. Gränsdragningsproblem kommer man nog aldrig ifrån. De kommer att finnas också i fortsättningen. Det undandrar sig vidare mitt bedömande och är kanske inte heller så intressant i sammanhanget om Willy Söderdahl var mest framgångsrik som volley- bollspelare i den ena eller den andra formen. Det viktigaste är väl ändå att vi är överens om att om vi kan hitta former via bidrag eller på annat sätt för att stödja idottsrörelsen eller andra folkrörelser, ska vi kunna använda oss av dem. I det här fallet kunde man 1990 finna ett skäl för att förenkla både för myndig- heterna och för den enskilde, och då var det rimligt att man utnyttjade den möjligheten. Jag ser att vi har alla möjligheter att utveckla stö- det till föreningslivet, både inom och utanför idrotts- rörelsen, under åren framöver. Jag hoppas att vi ska få tillfälle att under kommande år utvidga stödet till det ideella föreningslivet, som gör en fantastisk in- sats. Man brukar ibland översätta den i antal arbetade år eller på annat sätt, och det är mycket imponerande tal som man kommer upp i från alla dessa frivilliga organisationer i vårt land. Detta blir man inte minst varse när man utom- lands försöker uppskatta de insatser som där görs av olika organisationer. Man inser att den typ av folkrö- relsedemokrati och det föreningsliv som vi har i Sve- rige är oerhört imponerande och kanske också är ett av skälen till att vi har en större demokratisk förank- ring på många områden i vårt land, ett större demo- kratiskt deltagande och därmed ett ansvarstagande som byggs upp inte minst via våra folkrörelser. Vi bör också på alla sätt och vis kunna stödja dessa. Jag deltar gärna i en diskussion om hur man kan hitta former och naturligtvis resurser för att kunna stödja folkrörelserna i ökad omfattning i framtiden.

Willy Söderdahl (V)

Anf. 98 Willy Söderdahl (V)

Fru talman! I det sista som finansministern sade instämmer jag helt och hållet, vad gäller allt vad före- ningslivet gör och vilken betydelse det har för vårt samhälle och för vårt land. Det är därför som jag står här. Jag har hört nämnas att det ideella arbete som vi nu talar om motsvarar ungefär 300 000 heltidsjobb, och det är mycket, också räknat i pengar. Finansministern säger att merparten av stödet ges som bidrag. Ja visst, men det finns också ett annat sätt att ge ett stöd. Finansministern säger att det här skulle kunna växlas mot ett bidrag till idrottsrörelsen, men jag tycker inte det. Jag tycker, som jag tidigare sade, att det är bra som det är för idrottsrörelsen. Motiver- ingen för den nya regeln var att man kunde förenkla både för föreningslivet och för den enskilde. Detta gäller naturligtvis även för andra organisationer, precis lika mycket som för idrottsrörelsen. En kategori som jag hittills inte nämnt är de olika kulturgrupper som har ungdomsverksamhet. Jag har själv barn som deltar i sådan verksamhet. En förening som ska bedriva kör- eller konsertverksamhet är i behov av att med jämna mellanrum ta hjälp av olika aktörer för ljud, ljus, bakgrundsmusik, affischering o.d. Är det fråga om professionella krafter är det inte några problem. De debiterar en faktura där alla av- gifter osv. tas upp. För en person som har verksam- heten som en hobby uppstår däremot det här proble- met. Som jag inledningsvis sade tycker jag att detta mindre är en ekonomisk fråga och mer gäller hur vi på ett bra sätt stöttar och stimulerar de människor som lägger ned ideellt arbete i våra föreningar. Det var ju också finansministern positiv till. Jag menar då att det skulle vara ett bra sätt att genomföra den här förenklingen, som finansministern säger är bra. Den skulle vara bra också för övriga föreningar. Vi skulle kunna ge dem det här stödet.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 99 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Willy Söderdahl och jag är överens om att vi bör kunna fortsätta arbeta för att utveckla stödet till föreningslivet, antingen det gäller idrottsrö- relsen eller andra grenar av vårt föreningsliv. Jag tycker också att det är viktigt att notera att stödet från kommuner, landsting och stat är av stor omfattning. Det handlar om pengar i första hand, och det handlar om andra förutsättningar för verksamheten. Här blir det dessutom en kombination av förenklingar både för den enskilde och för myndigheterna på skatteom- rådet för idrottsrörelsen, med den omfattning som den har. Willy Söderdahl sade i en tidigare replik att han inte hade någon invändning mot att detta också fick leva vidare för idrottsrörelsen. Den här företeelsen hänger ihop med den speciella inkomstskattereformen 1990. Jag tycker att vi i det fortsatta arbetet för att för- söka stärka stödet till föreningslivet bör koncentrera oss på att gå de mer traditionella banorna för hur vi kan utveckla stödet till folkrörelserna och förenings- livet. Som jag sade förut: Skillnaden är att verksam- heten i idrottsrörelsen hade en sådan omfattning att det var ganska rationellt att försöka hitta en form som gjorde att det blev bra både för myndigheter och för idrottsföreningar. Det hade inte riktigt samma rele- vans för övriga verksamheter. Men jag vill också understryka det som jag sade i mitt interpellationssvar: Övriga verksamheter, som inte är idrottsföreningar, har naturligtvis möjlighet att på vanligt sätt yrka avdrag för särskilda kostnader som man har, och det förekommer också i viss ut- sträckning.

Intressenter

Frågeställare

Söderdahl, Willy (v) Vänsterpartiet

Besvarad av

finansminister Bosse Ringholm Socialdemokraterna