Informationskampanj för vaccinering mot covid-19
Interpellation 2020/21:474 av Johan Hultberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-02-15
- Överlämnad
- 2021-02-16
- Anmäld
- 2021-02-23
- Sista svarsdatum
- 2021-03-08
- Svarsdatum
- 2021-05-18
- Besvarad
- 2021-05-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 8 december 2020 ingick Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillsammans med regeringen en överenskommelse om vaccinering mot covid-19. Där fastställdes ett antal punkter, däribland regeringens ansvar för att informera befolkningen om vaccineringen mot viruset. Nu har det gått mer än två månader sedan detta avtal ingicks, men ännu har vi inte sett någon informationskampanj värd namnet.
Befolkningen vill ha och behöver information – vare sig det offentliga tillhandahåller den eller inte. Genom att inte leverera en informationskampanj ges alternativa källor möjlighet att upplysa den som söker information. Differentierade källor till information kan vara bra för den enskilde, men risken finns att direkta felaktigheter sprids och får fäste i avsaknaden av en nationell informationskampanj. I värsta fall kan detta leda till vaccinskepticism. Får vi en stor andel av befolkningen som inte är beredd att vaccinera sig kommer den svenska vaccinationsstrategin att misslyckas, med fortsatt smittspridning och behov av restriktioner som följd.
Nu har ett antal regioner själva initierat informationskampanjer. Detta är ett svar på de många inkommande samtalen från frågvisa invånare, vilka inte får upplysningar levererade till sig. Om 21 regioner bestämmer sig för att ta fram egen information är risken överhängande att budskapen kommer att skilja sig åt. En invånare i Västra Götaland kan alltså få en annan information än stockholmaren. När viruset ser likadant ut mellan regionerna bör också den övergripande informationen göra det.
Det finns därtill ett jämlikhetsperspektiv i frågan. Det beror på att vissa grupper har extra svårt att tillgodogöra sig den nuvarande information som ges. Det kan exempelvis gälla personer som inte förstår det svenska språket eller personer med olika funktionsnedsättningar. Det är direkt orättvist när dessa personer inte får en, för sig, tydlig och korrekt information – vilket alla som bor i Sverige har rätt till.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
- Delar ministern undertecknads uppfattning att regeringen har brutit sin del avtalet med SKR beträffande informationskampanjen om vaccinering mot covid-19?
- Vad avser ministern att göra för att säkerställa att en nationell informationskampanj om vaccinering mot covid-19 snarast kommer på plats?
- Har ministern tagit några initiativ för att tillgängliggöra information om vaccinering till dem med språkbrister och funktionsnedsättningar?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:474
Webb-tv: Informationskampanj för vaccinering mot covid-19
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 maj 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:122
Protokoll från debatten
Anf. 19 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Elisabeth Björnsdotter Rahm har frågat mig varför inte regeringen och jag har gått ut med en nationell informationskampanj till hela befolkningen om vad som gäller i fråga om självtester och nu vaccination mot covid-19 samt varför regeringens arbete med den nationella kampanjen dröjer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Därtill har Johan Hultberg frågat mig tre frågor: om jag delar hans uppfattning att regeringen har brutit sin del av avtalet med SKR beträffande informationskampanjen om vaccinering mot covid-19, vad jag avser att göra för att säkerställa att en nationell informationskampanj om vaccinering mot covid-19 snarast kommer på plats och om jag tagit några initiativ för att tillgängliggöra information om vaccinering till dem med språkbrister och funktionsnedsättningar.
Regeringen beslutade i december om ett särskilt informationsuppdrag till Folkhälsomyndigheten, MSB, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. Utifrån uppdraget genomför myndigheterna redan nationella informationsinsatser om vaccination mot covid-19.
Utifrån uppdraget är de nationella informationsinsatserna om vaccination mot covid-19 igång och anpassas för att hela befolkningen ska kunna ta del av dem. Regeringen och regionerna håller fast vid sina delar i överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner om genomförande av vaccinering mot covid-19. Regeringen, regioner och ansvariga myndigheter är i nära dialog med varandra om våra respektive informationsinsatser.
Myndigheterna arbetar inom ramen för uppdraget med att informationen om vaccination mot covid-19 finns samlad, är lättillgänglig och uppdateras kontinuerligt.
"Skydda dig och andra" är huvudbudskapet i det nationella informationsarbetet för vaccination mot covid-19, som tagits fram utifrån regeringsuppdraget. Myndigheterna har tagit fram information på ett flertal språk, i olika format, och informationen finns tillgänglig via många olika kanaler för att nå flera olika grupper. Även själva informationen är målgruppsanpassad, i enlighet med regeringsuppdraget. Ju längre vi kommer i vaccinationsprocessen, desto mer omfattande kommer informationsinsatserna till den breda allmänheten att bli.
Svenska folket har en generellt hög vaccinationsvilja men har också behov av bra information. Det gäller hela befolkningen. Enligt regeringsuppdraget ska myndigheterna särskilt beakta behovet av riktade informationsinsatser till grupper med lägre vaccinationstäckning och grupper som kan ha svårt att ta till sig information, till exempel på grund av språksvårigheter eller funktionsnedsättning.
De ansvariga nationella myndigheterna ska inom ramen för sitt uppdrag samverka med Sveriges Kommuner och Regioner och länsstyrelserna. Syftet är bland annat att säkerställa att likalydande information om vaccineringen ges över hela landet men även att information anpassas efter lokala förutsättningar när så behövs.
Regionerna svarar för information till den enskilde om hur han eller hon kommer att kallas till vaccination, när vaccination blir aktuellt och var vaccinationen kommer att ske. Information inför det finns redan upplagd på 1177.se, i den mån informationen finns tillgänglig. Detsamma gäller testning. Folkhälsomyndigheten bistår regionerna med kunskapsunderlag och har också nationella informationsfilmer om testning samt information på sin hemsida.
Anf. 20 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Även detta är en interpellation som skrevs för flera månader sedan, precis som min kollega Lotta Olsson påpekade tidigare. Givetvis har det hänt mycket sedan den skrevs, men jag är ändå glad att vi kan ha denna interpellationsdebatt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Som vi konstaterade tidigare har vi i ett drygt år upplevt något som ingen någonsin kunde tänka sig. Jag tror att vi alla blev tagna på sängen när konsekvenserna av covid-19 blev mer och mer tydliga. Många människor blev sjuka, många så sjuka att de avled till följd av covid-19, som då hade omvandlats till en pandemi.
Det var presskonferenser flera gånger dagligen, och alla nyheter fylldes med rapporter om pandemin. Sverige har väl aldrig haft så många som skulle ge sin syn på pandemin och vad och hur vi skulle göra för att hantera den. Anders Tegnell blev covid-19 med svenska folket.
Regeringen överlät ansvaret för stora delar av hanteringen av att stoppa smittspridningen, testningen av medborgare och efter det även vaccineringen till alla regioner, och det är här vi ser de stora skillnaderna. En rad myndigheter fick också uppdrag att samordna information kring pandemin. Alla hade sina egna teorier och riktlinjer. Det som har varit ledordet genom hela denna pandemi är ordet inkonsekvens. Det som kommunicerades ut på morgonen hade ändrats innan kvällen var slut. Det som kommunicerades ut via en myndighets hemsida stämde inte överens med den andra myndighetens hemsida.
Statsrådet vet att jag äger och driver en vårdcentral, så jag har suttit mitt i detta informationsflöde och inte kunnat ge råd till alla personer som har ställt frågor, då det är jättesvårt att hänga med i de förändringar som ständigt skett, varje dag. Till exempel säger Region Stockholm i dag att man ändrar intervallet mellan vaccinationsdos 1 och 2 till sex veckor. Det är något som min hemregion, Region Västerbotten, gjorde redan för sex sju veckor sedan.
Det finns ingen logik och ingen samstämmighet i informationen eller i hanteringen av pandemin.
Min fundering blir: Anser statsrådet verkligen att kommunikationen om pandemin, covid-19, har varit samordnad och likvärdig?
Anf. 21 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det är ett svar som jag har väntat på ett tag. Jag lämnade in interpellationen för drygt tre månader sedan. Jag kan tyvärr konstatera att interpellationen alltjämt är aktuell.
Jag hade naturligtvis önskat att vi nu, tre månader efter att jag lämnade in interpellationen, skulle ha kommit dithän att vi skulle se en omfattande informationskampanj från staten med riktade insatser mot särskilda grupper. Det är grupper som vi vet inte vaccinerar sig i särskilt stor utsträckning och som är extra viktiga att nå ut med information till. Men vi ser inte det.
Förseningen av svaret är kanske talande för problemet med statens saktfärdighet när det gäller att få ut information. Den 8 december tecknade regeringen, staten, en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om hur vaccinationsarbetet skulle bedrivas framåt, om vad staten skulle göra och vad regionerna skulle göra. Då åtog sig staten bland annat att ansvara för att "i nära samråd med regionerna ta fram nationell kommunikation kring vaccinering mot covid-19 och anpassa dessa insatser så att även exempelvis personer med funktionsnedsättningar, eller som ej har svenska som modersmål kan ta till sig informationen". Staten åtog sig också att "vidta åtgärder i syfte att åstadkomma en så hög vaccinationstäckning som möjligt i befolkningen".
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Strax efter den överenskommelsen, den 17 december, gav regeringen bland annat Folkhälsomyndigheten ett regeringsuppdrag. Där gjorde man klart att myndigheten hade ett stort ansvar för att ge information riktad till befolkningen i stort men särskilt till exempelvis grupper som inte har svenska som modersmål och andra grupper som vi vet inte vaccinerar sig i lika stor utsträckning som befolkningen i stort. Men sedan hände väldigt lite, fru talman, på tok för lite.
I slutet av januari lade därför vi moderater fram ett förslag till utskottsinitiativ där vi hade ett väldigt enkelt och konkret krav: att en bred informationskampanj om vaccinering omedelbart skulle påbörjas. Ministern och generaldirektören för Folkhälsomyndigheten kom till utskottet och informerade om att man i mitten eller slutet av februari skulle börja trappa upp insatserna.
Det där är bekymmersamt; svaren från ministern och från generaldirektören har varit ganska mycket på temat att "Vi vill inte gå ut med information för tidigt. Vi vill att vaccinationerna ska komma igång och vill successivt trappa upp informationen". Jag tror att det har varit ett misstag, fru talman. Det har skapat utrymme för skepticism och för desinformation att slå rot. Jag tror att det hade varit viktigt att gå ut tidigt och brett med information till befolkningen så att också de mer utsatta grupperna verkligen hade varit redo att ta emot vaccinet när det erbjudandet kom. Tyvärr blev vårt initiativ nedröstat.
Fru talman! Jag tycker fortfarande inte att regeringen och staten har tagit sitt ansvar för att bedriva en bred informationskampanj och särskilt inte för att bedriva riktade insatser mot de grupper som är särskilt svåra att nå. Nu ser vi tydligt i de uppföljningar som regionerna och Folkhälsomyndigheten gör att det finns stora bekymmer med att få upp täckningsgraden i vissa grupper när det gäller vaccination. Det riskerar att leda till ökade risker för mutationer och för klusterutbrott. Det riskerar faktiskt att leda till att ytterligare människor dör i onödan.
Frågan är alltså, tre månader efter att jag väckte interpellationen, fortfarande väldigt viktig. Jag hoppas att ministern i dag kan ge besked om att staten snart kommer att ta sitt ansvar för att fullfölja överenskommelsen.
Anf. 22 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag tycker att Johan Hultberg tar i väldigt mycket. Jag delar inte bilden att ingenting har hänt. Jag delar inte heller bilden att det är nationella myndigheter som ska se till att vi når ut i olika områden runt om i landet.
Att underlätta för och stödja regionerna när det handlar om information och att kunna ge det på olika språk är en viktig del. Det gäller också att se till att man kan nå ut brett när det handlar om olika former av informationsinsatser. Till exempel har videon Nu pågår vaccination mot covid-19 visats på Anslagstavlan. En annan video, Alla över 18 kommer att erbjudas vaccination, har visats på TV4, på butiks-tv på Ica och Hemköp, på tavlor utomhus, på tunnelbanor, på Expressen-tv och DN-tv, på sociala medier med mera. Det är att nå ut brett. Det har också tagits fram några filmer som ska visas ännu mer i sociala medier.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men jag vill understryka att om man går ut till alla och säger "Nu kan du vaccinera dig" kan man få sådana problem som ett par regioner har upplevt bara de senaste dagarna. 1177 kan inte hantera att det läggs ut färre tider än antalet individer i målgruppen. Johan Hultberg hänvisar till mitt och generaldirektör Johan Carlsons besök i socialutskottet och den dialog som vi hade. Det som vi och myndigheten menar är just det; om man går ut väldigt brett, väldigt tidigt kan människor undra och känna "Vänta, när får jag vaccinera mig?" Alla regioner är nämligen inte synkade hela tiden - vilket vi har kunnat se - på så sätt att exakt samma åldersgrupper vaccineras i varje region. Det ser lite olika ut, även om det inte är diametralt olika. Men i en informationsinsats är det viktigt att man får veta exakt när det är min tur att vaccinera mig i min region.
Myndigheten var också tydlig med att man behöver beakta det faktum att det finns en vaccinskepticism. Det finns helt enkelt ett välgrundat antagande att socioekonomi spelar roll, att olika bakgrunder kan spela roll, att det finns utsatta områden och så vidare, och att man ska ta hänsyn till det. Då fanns det flera, inte minst från interpellanternas parti, som agerade och var väldigt kritiska. De tyckte att man väl inte ska behöva tänka på socioekonomi; nu ska vi väl se till att de som faktiskt jobbar och gör rätt för sig och vill vaccinera sig och ringer och vill ha en tid ska få den först.
Vi vet att man hela tiden, från dag ett, verkligen måste tänka in att alla inte kommer att ringa lika snabbt, att alla inte känner sig lika övertygade och att det finns en vaccinskepticism i olika grupper och i olika områden. Det behöver vi ta på allvar. Och det är där som varje kommun, region och länsstyrelse behöver använda sig av den kunskap de har. De vet hur det ser ut i till exempel mitt hemlän, Kalmar, och i vilka områden man behöver gå in särskilt, vilka föreningar man kan samarbeta med och hur man gör det allra smartast.
Jag tycker inte att jämförelsen med val är så himla dålig. Där samarbetar man kanske ibland med kyrkan, ibland med föreningslivet för att nå ut med information. Vi vet att det inte bara handlar om språk, att det inte bara handlar om att ha en folder eller ett material som man kan göra sig förstådd genom. Det handlar mycket om förtroende. Man kan behöva samtala vid flera tillfällen. Man behöver kanske hjälpa till. Man måste kanske fundera på om själva vaccinationscentralen, tillfället eller möjligheten att vaccinera sig ligger lite för långt bort. Ska vi flytta det närmare området under ett antal veckor för att se till att kunna vaccinera?
Jag vet att regionerna har många sådana planer. Det är viktigt att man sätter dem i verket och att man inte vaccinerar alla som vill och sedan sitter med en ganska tuff utmaning framför sig.
Jag kan berätta om mitt möte med de tre stora regionerna i förra veckan för att samtala om just detta. Kunskapen om hur man ska nå ut i varje kapillär av vårt samhälle sitter inte statliga myndigheter på. Men de kan ge understöd i form av information.
Anf. 23 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Fru talman! Tack, statsrådet! Jag vet inte om jag fick något riktigt svar på min fråga. Men det kan jag kanske få i nästa inlägg.
Något som är positivt med pandemin är att vi har lärt oss att tvätta händerna, att sprita händerna, att använda munskydd och att hålla avstånd. Det har inneburit att vi inte har sett någon influensa, att vi inte har haft någon vinterkräksjuka och att vi inte heller har haft någon större spridning av RS-virus.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hastigheten i att ta fram vaccin har varit imponerande. Strax före jul 2020 kunde vi börja vaccinera. Det är väldigt imponerande, måste jag säga, och vi har fortsatt i exploderande hastighet sedan dess.
Men det är här jag ser att regeringen har brustit i sin nationella vaccinationskampanj. Informationen till alla skulle ha varit lika, och regionerna skulle ha fått samma regelverk att förhålla sig till. I stället för en strukturerad vaccinering av befolkningen har vi sett 21 olika regionala förhållningssätt, vilket har lett till en vaccinationsturism som ställer till det för alla som ska administrera vaccineringen av befolkningen. Människor ringer runt till alla vårdcentraler och bokar upp sig på tider, och så åker de dit där de får tid snabbast. Det innebär att alla övriga vårdcentraler där personerna bokat in sig står med överblivna doser vid dagens slut. Det blir då en press att ringa in nya personer, eftersom man inte kastar en enda dos vaccin i onödan.
Det är dit jag vill komma. Vi borde ha haft en nationell strategi där alla regioner hade fått samma information och samma uppgifter om hur man ska hantera testning av personer, hur man ska hantera vaccinationen av befolkningen och hur man ska nå ut med information till - som statsrådet nämnde i sitt förra anförande - grupper som är svåra att nå. Nu har länsstyrelserna till exempel fått i uppdrag att titta över hur man på olika sätt ska nå grupper som vanligtvis inte söker sig till sjukvården, exempelvis papperslösa, våra asylsökande och många av våra invandrare som har en kultur där man är skeptisk mot vaccin i stort. Men hade regeringen varit tydlig redan i början av december, då man började med vaccinationen mot covid-19, hade vi inte haft den situation som vi har i dag.
Därför ställer jag återigen frågan: Varför har regeringen agerat så senfärdigt? Vi började vaccinera redan för sex månader sedan. Varför hade vi inte en nationell vaccinationskampanj redo att publiceras redan då? Den kommer nu, sex månader efter att vi börjat vaccinera.
Anf. 24 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Ja, vi har verkligen lärt oss hur man använder handsprit, munskydd och så vidare.
Fru talman! Jag har aldrig sagt att staten ska tala om när alla ska vaccineras. Det måste naturligtvis regionerna göra. Det framgår också tydligt, tycker jag, av den uppgörelse som finns mellan SKR och staten att regionerna ansvarar för genomförandet av själva vaccinationsarbetet. Det är bara Västra Götalandsregionen som kan erbjuda mig vaccination, eftersom det är där jag bor. Det har man också gjort.
Men staten har i den överenskommelsen åtagit sig ett viktigt uppdrag, nämligen att bedriva en bred informationskampanj ut till svenska folket och att genomföra särskilda riktade insatser mot grupper som är svåra att nå: personer som inte har svenska som modersmål och personer som tillhör grupper som i mindre utsträckning än befolkningen i stort låter sig vaccineras. Jag tycker verkligen, fru talman, att staten inte har tagit sitt ansvar. Jag tycker att det är närmast uppseendeväckande om regeringen och statsrådet inte är självkritiska och tycker att man har misslyckats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Folkhälsomyndigheten kom i april med en rapport som till exempel visade att vi i gruppen 80 år och äldre nu har nått en vaccinationstäckningsgrad på över 90 procent. Det är jättebra. Men av dem som är födda i Nordafrika är det bara hälften som har låtit sig vaccineras, och av dem som är födda i övriga Afrika är det blott 44 procent. Här har vi en enorm skillnad. Mönstret går igen i andra åldersgrupper. I gruppen 65-79 år var det i slutet av april 41 procent av dem som är födda i Sverige som hade vaccinerats, men bara 17 respektive 16 procent av dem som är födda i Nordafrika eller i övriga Afrika.
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att man från samhällets sida inte har lyckats nå ut tillräckligt väl till de här grupperna. Självklart måste regionerna och kommunerna göra riktade insatser, och det gör man. Här i Stockholm har man till exempel telefonlinjer på tio språk. Man har börjat med mobila vaccinationsenheter i de socialt utsatta områdena. Man har särskilda informationskampanjer med personer som är ute och sprider information och möter medborgarna, och man har lyckats få upp täckningsgraden bra. Men staten har inte gjort vad staten har åtagit sig att göra.
Folkhälsomyndighetens riktade insatser handlar framför allt om de videoklipp som ministern nämnde i sitt förra inlägg. Jag gick i går in på Youtube, där de ligger uppladdade, för att se vad de fått för spridning. Det är, fru talman, inte någon upplyftande läsning. Jag tittade till exempel på klippet Hur testas vaccin mot covid-19? på somaliska. Det hade fått 182 visningar. Klippet Varför vaccinerar vi oss mot covid-19? på somaliska hade fått 326 visningar.
Varför nämner jag då gruppen somalier? Jo, för att den gruppen tillhör dem som har varit särskilt hårt drabbade av pandemin och som i väldigt liten utsträckning låter sig vaccineras. I dag kom en rapport från Region Stockholm som visar att just gruppen somalier haft en tio gånger högre dödlighet än befolkningen i stort. Det förklaras naturligtvis inte av att de är födda i Somalia, utan det finns andra bakomliggande orsaker. Men en viktig förklaring är naturligtvis att många inte behärskar det svenska språket och inte har kunnat ta till sig informationen. Då måste staten göra mer än att producera några videoklipp som har fått ett par hundra visningar.
Anf. 25 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag ber Elisabeth Björnsdotter Rahm om ursäkt för att jag glömde bort hennes frågor förra gången. Först hörde jag hennes inlägg. Sedan kom Johan Hultberg, och det var hans frågor som fastnade i tanken. Det var inte meningen, men det kan bli så när man har två interpellanter att debattera med. Jag ska försöka svara på Elisabeth Björnsdotter Rahms frågor.
Varför gjordes inte en nationell kampanj i julas? Ja, huvudsakligen av det skäl som jag tidigare beskrev: Om man från början, när man har väldigt lite vaccin, går ut och talar om för alla att det är viktigt att vaccinera sig är risken överhängande att människor då vill vaccinera sig och hör av sig till vården för att fråga när det är deras tur. Det var inte önskvärt precis i början. Då visste vi precis vilka grupper som skulle ha möjlighet att vaccinera sig, nämligen de på särskilda boenden, äldre personer i hemtjänsten och personal därtill, så informationen riktades tydligt dit. Även där finns det personer som har ett annat ursprung och talar ett annat modersmål, så man behövde naturligtvis redan då ta fram information och material på olika språk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan handlar det om att växla upp detta och vara säker på att det kan synkas med att regionerna är redo att svara på frågor. Den som är tveksam och skeptisk vill ju inte bara se en reklamfilm, få material och titta på reklam på bussen, Hemköp, TV4, Expressen TV eller tunnelbanan - det är inte bara Youtubefilmer, som Johan Hultberg beskrev det som - utan vill naturligtvis kunna få svar på sina frågor. Detta har gjort att det trappats upp under våren.
Jag delar absolut inte bilden - det kanske inte var så Elisabeth Björnsdotter Rahm menade - att kampanjerna nu drar igång efter sex månader, utan det har varit löpande information. Det är inte heller så att vi i grunden har någon vaccinskepticism. I stora delar av landet är det en strykande åtgång. Nu har Region Stockholm nämnts här ett par gånger. Tyvärr har man där ännu inte fått samma efterfrågan och riktigt samma täckning i alla grupper. Man har nu släppt på alla de så kallade faserna, vilket innebär att alla nu kan vaccinera sig. Men det betyder fortfarande inte att alla gör det.
Jag vill återkomma till något som kanske ändå är lite av ett missförstånd. Staten - Folkhälsomyndigheten - kan naturligtvis ta fram informationsmaterial på somaliska. Men hur ska det distribueras? Var ska det sättas upp? Vem ska få det materialet och av vem? Det är ju där regionerna är så viktiga. Det är det som är det delade ansvaret. Det handlar om att bestämma sig - här har vi ett område där vi vet att det bor många personer som kommer från andra länder än de nordiska och näreuropeiska. Vi vet att vaccinationsgraden tyvärr sjunker i takt med att avståndet till Sverige från ursprungslandet ökar.
Då är det klart att man behöver använda sig av den kunskap som regioner och kommuner sitter på. Den säger inte bara att vi i en kommun har hög eller låg täckningsgrad. Det måste vara mycket mer precist än så. Vi talar om bostadsområden. I Stockholm är det en sak. Men där både Johan Hultberg, Elisabeth Björnsdotter Rahm och jag själv bor är det klart att de områdena finns överallt. Det vet de som bor närmast och är ansvariga i sin region eller i sin kommun.
Därför behöver man verkligen göra detta. Det är alldeles utmärkt om det är så att Stockholms arbete med mobila team och så vidare utökas och bär frukt. Det är så man behöver arbeta. Det hjälper inte med bara själva informationen, men man ska ha det som ett stöd. Alla ska inte behöva ta fram en egen film, ett eget material eller en egen folder att sätta i händerna på människor.
Hur gör man då för att verkligen få någon som mycket väl kan förstå i skrift att man ska vaccinera sig att verkligen göra det? Det handlar om det som de tre regionerna Stockholm, Skåne och Västra Götaland beskrev när vi hade ett möte i förra veckan.
Det handlar om att ha en dialog med föreningslivet för att bygga förtroende. Ibland är det med kyrkan, ibland är det med en idrottsförening, och ibland är det kanske med Röda Korset och så vidare.
Det kan inte bara statliga myndigheter göra på ett enkelt sätt. Utmaningen är inte att vaccinera väldigt många som vill vaccinera sig och bokar tiden så fort de får erbjudandet utan det som tyvärr inte får återstå men som ändå gör det.
Anf. 26 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det var inte meningen att vara oförskämd och insinuera att statsrådet inte lyssnade på mitt inlägg. Det var inte alls min mening.
Min poäng i hela interpellationen är att det nu har gått så pass lång tid sedan vi började vaccinera att alla regioner har skapat sina egna rutiner. Statsrådet tog tidigare i interpellationsdebatten med min kollega Lotta Olsson upp vikten av primärvården och att den gör sitt arbete, och att den gör ett fantastiskt bra arbete när det gäller att vaccinera.
Men vi har också sett att alla primärvårdsenheter hanterar informationen på olika sätt utifrån att de har olika förutsättningar och olika ålderskategorier. Jag tvekar inte alls om att det finns en vaccinationsskepticism. Jag upplever att alla är väldigt positiva till att bli vaccinerade. Jag har hört dem som säger: Nu ska vi gå ut och köpa bubbel, för nu ska vi fira att vi har fått vår första dos. Det får man se som positivt.
Jag håller med vad min kollega Johan Hultberg sa i sitt tidigare inlägg. Vi har lyckats väldigt bra med att vaccinera våra äldre som bor på särskilda boenden och har förhindrat död och svår sjukdom. Det jag funderar över är att regeringen nu i värsta vaccinationshanteringen har uppdragit till alla myndigheter att samverka med SKR och länsstyrelserna för att säkerställa att liktydig information om vaccination ges över hela landet. Jag tycker återigen att det är en senfärdighet som leder till inkonsekvens.
Anf. 27 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner är väldigt tydlig om att det är ett delat ansvar. Alla förstår att ansvaret i den här frågan måste vara delat. Jag menar att staten har en viktig roll enligt avtalet att just bedriva breda informationsinsatser och att ge riktade stödinsatser och informationsinsatser mot särskilda grupper.
Sedan har naturligtvis regionerna ansvaret att lite mer på marken, om man uttrycker sig så, göra informationsinsatser och organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att de når så många som möjligt så snabbt som möjligt. Det bidrar till att vi som land uppnår en så hög vaccinationsgrad som möjligt och så snabbt som möjligt kan bromsa den smitta som har tagit alltför många svenskars liv.
När vi tittar på dessa grupper ser vi att dödligheten är väldigt mycket högre. Därför är det bekymmersamt att Folkhälsomyndigheten och staten har misslyckats så med att ge dessa riktade insatser. Det är bara att konstatera.
Jag har gått igenom den sammanställning som Folkhälsomyndigheten har gjort av vad det är för insatser man har gjort när det gäller att sprida information. Fram till februari var informationsinsatsen från Folkhälsomyndigheten vid sidan av hemsidan just bara att man hade en informationskampanj på SVT:s Anslagstavlan.
Det är kanske inte så man når ut till de grupper som är tveksamma till att låta sig vaccineras. Först i mars började man sprida videor på andra språk än svenska. Senare kom Youtubeklippen, som tyvärr bara har fått ett par hundra visningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De 60 miljoner som regeringen har anslagit för informationsarbete har inte riktigt levererat. Ansvaret vilar tungt på statsrådet att se till att staten fullföljer sitt ansvar enligt den överenskommelse som finns mellan SKR och staten.
Anf. 28 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag tycker att det var en bra beskrivning som Johan Hultberg gav åtminstone halvvägs. I mars gavs det möjlighet att börja vaccinera betydligt fler än bara dem i särskilt boende och i hemtjänst.
Någonting som har varit återkommande och som jag själv tycker är en trovärdig beskrivning är att när man talar om att vaccinera sig måste man kunna svara på frågor. Man säger: Det är viktigt att vaccinera sig, fast du måste vänta ett antal månader. Tajmningen är inte oväsentlig när man talar om dessa grupper.
Myndigheten har översatt information till 18, 19 språk, eller någonting sådant. Johan Hultberg använde själv uttrycket "på marken". Det är väl fångat. Det är lite vad det handlar om. Det räcker inte att ta fram filmer och material.
Till syvende och sist kommer vi till ett läge där det handlar om: Hur ska vi se till att faktainformationen inte bara hamnar i rätt brevlådor utan att det är någon som talar om detta? Det ska göras på ett sådant sätt att människor säger: Jag kanske ändå ska vaccinera mig.
Har man i grunden inställningen att man är lite orolig kanske vaccination inte är en självklarhet utan tvärtom. Då räcker det inte att man får ett informationsblad, att man råkar titta på rätt kanal eller att det är bussreklam.
Vi måste jobba mycket mer medvetet och genomtänkt än så. Det gör man i många sammanhang i hälso- och sjukvården. Man vet att man behöver jobba med barnvaccination och annat. Det är ett långsiktigt arbete. Det är därför det finns med i överenskommelsen.
Vi har hela tiden vetat att det är en utmaning att inte lämna vita fläckar och inte bara vaccinera det som är det enkla. Det handlar såklart om att se till att så många som möjligt får ett så bra skydd som möjligt så fort som möjligt. Det är ett hårt arbete som kommer att krävas framöver.
Myndigheterna ska naturligtvis bidra på alla de sätt de kan. Men de kommer inte att vara på marken eller nå ut till kapillärerna. Behövs det ytterligare stöd tvekar vi inte i det. Men de tre storstadsregioner jag nämnde hade inte några särskilda önskemål om ytterligare insatser när vi möttes.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.