Inriktningen på skattepolitiken

Interpellation 2009/10:339 av Axelsson, Lennart (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2010-04-23
Anmäld: 2010-04-23
Sista svarsdatum: 2010-05-07
Besvarad: 2010-05-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april

Interpellation

2009/10:339 Inriktningen på skattepolitiken

av Lennart Axelsson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Det dominerande regeringspartiet har genom sin partiledare utställt tre skattelöften inför nästa valperiod. Det handlar om fortsatt sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer och höjd brytpunkt i statsskatten. Fredrik Reinfeldt ville dock inte utlova att gapet mellan pensionärer och löntagare helt skulle tas bort. Den tredje skattesänkningen, den som handlade om att höja brytpunkten för dem som betalar statsskatt, skulle innebära att brytpunkten höjdes från dagens 31 500 kronor i månaden.

Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. Den generella välfärden har fått stå tillbaka, i stället har sänkt skatt på stora förmögenheter och höga inkomster prioriterats. Klyftorna har vuxit.

Tidigare har Moderaterna, Centerpartiet och regeringspartiernas gemensamma arbetsgrupper ställt ut skattesänkningslöften som kostar 92,2 miljarder kronor och skulle ge den tiondel med störst inkomster lika mycket som 80 procent av svenska folket tillsammans.

Det är nu möjligt att Fredrik Reinfeldt inte bryr sig om vad olika arbetsgrupper har sagt och det vore i så fall också ett besked som skulle skapa mer klarhet om vilka order statsrådet följer.

Det är inte bra när skatter sänks på lånade pengar. Under den borgerliga regeringsperioden har skatterna sänkts med närmare 100 miljarder kronor. Samtidigt har sysselsättningsgraden minskat med över 100 000 jobb.

Regeringens ekonomiska politik bygger på idén att jobb skapas genom låga löner där reservationslönerna pressas ned. Det är denna idé som ligger bakom exempelvis det så kallade förvärvsavdraget. Men politiken har inte gett ökad sysselsättning. Tvärtom visar ekonomiska prognoser att arbetslösheten riskerar att bita sig fast på höga nivåer.

Trots att de ofinansierade skattesänkningarna inte gett jobb så planerar alltså de partier som bestämmer statsrådets ekonomiska politik mer av samma medicin.

Mina frågor till finansministern är:

Vilken inriktning har finansministern för en framtida skattepolitik, ska den följa statsministerns besked eller de olika arbetsgruppernas?

Avser finansministern att föreslå fler skattesänkningar och hur avses finansieringen i så fall ske?

Debatt

(12 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2009/10:339

Webb-tv: Inriktningen på skattepolitiken

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2009/10:118 Fredagen den 7 majProtokoll 2009/10:118 6 § Svar på interpellation 2009/10:339 om inriktningen på skattepolitiken

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)

Anf. 31 Anders Borg (M)

Fru talman! Lennart Axelsson har frågat mig om inriktningen på skattepolitiken och hur eventuella framtida skattesänkningar ska finansieras. Till att börja med vill jag poängtera vikten av att ha starka offentliga finanser. Sverige är ett av få länder där statskuldens andel av bnp sjunker - detta trots att vi har gått igenom den kanske värsta finansiella krisen någonsin. Samtidigt har vi kunnat sänka skatterna för vanliga låg- och medelinkomsttagare med över tusen kronor i månaden. Regeringens politik syftar till att få fler i arbete. Fler människor i arbete är en förutsättning för fortsatta sunda offentliga finanser och en stark svensk ekonomi med en välfärd som håller hög kvalitet. Jobbskatteavdraget är det mest verkningsfulla medlet för att uppfylla det centrala målet med regeringens ekonomiska politik, nämligen att öka den varaktiga sysselsättningen och bryta utanförskapet. Den finansiella krisen har bidragit till en ökad arbetslöshet. Den trenden verkar nu vara bruten, och prognoserna pekar på att arbetslösheten framöver kommer att minska. Det råder samsyn mellan flera externa bedömare, som Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen, om att jobbskatteavdraget är och har varit ett effektivt medel för att öka arbetsutbudet och den varaktiga sysselsättningen men att de stora effekterna syns först på längre sikt. Under återhämtningen bidrar dock jobbskatteavdraget till en snabbare och större sysselsättningsökning. Fler människor i arbete, och att fler människor arbetar heltid, är en förutsättning för att kunna säkra den gemensamma välfärden på lång sikt. Jag kommer därför även i framtiden att vara beredd att säkerställa att skattepolitiken på bästa möjliga sätt främjar en ökad sysselsättning. Eventuella framtida skatteförändringar ska även i fortsättningen göras i den mån ekonomin och de offentliga finanserna tillåter det.

Lennart Axelsson (S)

Anf. 32 Lennart Axelsson (S)

Fru talman! De interpellationsdebatter som har varit här fram tills nu har i mångt och mycket handlat om samma sak som vi nu kommer att diskutera. Jag är vårdare till yrket, och jag har bra kontakter med många som jobbar inom det som vi kallar välfärdssektorn - välfärdsarbetare. Min sambo och min dotter jobbar på fritidssidan inom förskolan. När jag pratar om dessa frågor brukar jag måla upp en bild av vilka sorters samhällen som kan tänkas finnas. När man pratar om skattepolitik pratar man samtidigt om grunderna för både välfärden och jobben. Det som har hänt under de senaste fyra åren, under den här mandatperioden, är att under ledning av Anders Borg har man sänkt skatterna mycket. Naturligtvis påverkar det våra möjligheter till bra välfärd, det vill säga hur det ser ut i äldreboenden och inom skola och barnomsorg. Man brukar prata om 100 miljarder. Det är en helt ofattbar summa. Man får bryta ned den och titta på vad man kan jämföra med. Jag vet inte om finansministern känner till det, men all äldreomsorg i landet kostar drygt 80 miljarder. Alla löneutbetalningar till varenda en som jobbar inom äldreomsorgen kostar i runda slängar 80 miljarder. Här har man alltså sänkt skatten med 100 miljarder. Man skulle också kunna titta på barnbidragen, som ligger på nivån 25 miljarder. Var och en förstår att om man tar bort de summorna påverkar det hur vi kan utforma den välfärd som de allra flesta är överens om att vi ska ha. Jag noterade att Anders Borg i en av de andra interpellationsdebatterna sade att vi rödgröna vräker ut pengar över sjuka och arbetslösa. Jag tror att det var så han uttryckte det. Vi vill se till att det är rimligt att alla vi som någon gång har olyckan att bli sjuka eller arbetslösa har möjlighet att behålla vårt hus och försörja vår familj under den tid vi frisknar till eller hittar ett annat jobb. Om man kallar det att vräka ut pengar över sjuka och arbetslösa säger det en hel del om den politik som Anders Borg står för. I svaret på min interpellation säger Anders Borg att det är viktigt att ha starka offentliga finanser, att politiken syftar till att få fler i arbete och att jobbskatteavdraget är det mest verkningsfulla medlet. Jag kommer att återkomma till den här frågan i mitt nästa inlägg. Sverige har mycket hög arbetslöshet, säger man från Eurostat, som är EU:s statistikkontor. Man ser där att vår utveckling i Sverige är mycket sämre än den är till exempel i Belgien och Tyskland. De hade alltså högre arbetslöshet än vi när Anders Borg tog över, och nu är det tvärtom.

Anders Borg (M)

Anf. 33 Anders Borg (M)

Fru talman! Vårt mål med politiken är att upprätthålla en arbetslinje som leder till full sysselsättning. Det är avgörande för att vi ska kunna ha både välfärd och sammanhållning. När vi bygger sammanhållning är det självklart att kunskapslinjen är en nyckel. I OECD-rapporten Employment Outlook, som jag tror att Lars Johansson hänvisade till tidigare, är det just social rörlighet genom kunskap som är nyckeln. Det är där de nordiska länderna står ut med bra skolsystem. Välfärd till alla oavsett inkomst är bra omfördelning och bra politik. Nu säger Lennart Axelsson, helt märkligt, att jag har sagt att vi ska vräka ut pengar på sjukskrivna och arbetslösa. Det var verkligen inte vad jag sade, och jag tror att det kommer att framgå av protokollet. Jag sade att man i det socialdemokratiska budgetalternativet prioriterade bidragssystemen. Man vräkte ut pengar över bidragssystemen, 16-17 miljarder, jämfört med de mindre satsningar man till exempel gör på kommunsektorn. Det är faktiskt en helt annan sak. Det ligger en fara i att göra om omställningsförsäkringar till bidragssystem - det är det som är kärnan i den socialdemokratiska politiken. Omställningsförsäkringar för att vi ska ha en trygghet vid omställning är vi alla för. Vi har i många stycken det mest utbyggda välfärdssamhället i världen, och det ska vi ha. Men Socialdemokraterna vill ju bygga om omställningsförsäkringar till bidragssystem, och då riskerar just de arbetslösa och de sjukskrivna att hamna utanför, sorteras bort och skjutas bort från arbetsmarknaden. Sänkta och höjda skatter: Lennart Axelsson nämner 100 miljarder. Jag vill påpeka att den socialdemokratiska regeringen genomförde en kompensation på egenavgifter som motsvarade 70 miljarder, och nu har man sagt ja till i princip hela jobbskatteavdraget. Det är inte där skiljelinjen i skattepolitiken går. Ni ska peka på var den går på riktigt. Försvara varför tre miljoner löntagare ska få höjd skatt när ni switchar jobbskatteavdrag till a-kasseavgifter! Det blir 1 200 kronor om året för en lärare. Det gäller SKTF:s och Kommunals medlemmar. Ni ska försvara att ni höjer skatten för dem, för det är det ni gör. Tre miljoner löntagare är ingen, enligt Thomas Östros, för ingen låg- eller medelinkomsttagare skulle få höjd skatt. Tre miljoner är ingen. Låt oss se vad som händer med ekonomin när man för den riskfyllda politik som de rödgröna föreslår. Det blir kraftigt höjda arbetsgivaravgifter för unga - de fördubblas. Det blir en kilometerskatt som är bortom all sans och lägger en kostnadschock på företagen. Den kostnadschocken måste gå mot kunderna, och kunder på den internationella marknaden kommer inte att uppskatta att betala för kilometerskatten. Därför måste den gå mot kunder eller anställda i Sverige. Sedan drar man in efterfrågan, dels genom att tre miljoner får höjda skatter, dels genom att de ska betala för bensinen och de andra kostnaderna som kommer från kostnadsökningarna. Men värre än detta är att man sedan lägger på flaskhalsar i ekonomin. Det är det omvandlingen av omställningsförsäkringar till bidrag leder till. Det gör att ekonomin och arbetsmarknaden fungerar sämre. Som en fjärde komponent lägger man till en ökad statlig upplåning. Detta är den samlade socialdemokratiska politiken. Hur tänkte ni? I en värld där vi nu har stor oro på grund av den upplåning man har i Portugal, Spanien, Grekland och Storbritannien vill ni lägga på kostnader som hindrar anställning och ökar upplåningen, så att vi som har starka finanser helt plötsligt ska börja låna mer. Det är en märklig och riskfylld strategi som jag starkt skulle avråda svenska folket från att lyssna till. Det är en feltänkt politik, Lennart Axelsson.

Lennart Axelsson (S)

Anf. 34 Lennart Axelsson (S)

Fru talman! Både Anders Borg och jag kommer nog att kunna läsa i protokollet att han faktiskt uttryckte det så att vi ville vräka ut pengar över sjuka och arbetslösa. Vi får väl hoppas att de som lyssnar här i dag går in och tittar i protokollet - det finns alla möjligheter. Anders Borg pratar om kunskap och att det är någonting som är viktigt. Men då frågar jag mig: Varför har ni då tagit bort möjligheterna för många att skaffa sig den kunskap som gör att man kanske skulle kunna få tillbaka ett jobb som man har blivit av med? Det är precis det som har hänt. Jag kanske inte sade att jag är kommunalare, men Anders Borg nämnde i sitt anförande att kommunalare tillhör dem som får betala högre skatt när vi återinför en solidarisk arbetslöshetsförsäkring, som innebär att det inte är de som har många arbetslösa inom sin sektor som får betala väldigt höga avgifter. För mig som kommunalare innebär det 50 kronor i månaden att återinföra den solidaritet som vi hade tidigare. Vi får tillbaka en arbetslöshetsförsäkring som alla har råd att vara med i. Dessutom kan man få en så pass hög ersättning när man blir arbetslös att man slipper göra sig av med hus och hem och ställa sig i socialbidragskön, som med den nuvarande politiken. Att det skulle tyda på att man jobbar för sammanhållning, som finansministern nämnde förut, har jag väldigt svårt att se. Jag vill fortsätta med min kritik mot den politik som förs och som jag har tagit upp i min interpellation. Det är inte bara så att den totala arbetslösheten har ökat kraftigt. Det är också så att långtidsarbetslösheten ökar. Det finns inget svar från finansministern om vad man vill göra åt det. De enda svar som hela tiden har framförts handlar om att man ska sänka skatten ytterligare. I min interpellation har jag en fråga om de förslag som finns från olika borgerliga partier om ytterligare sänkningar av skatten på ungefär samma nivå som man redan har sänkt den. Det skulle innebära att man gör sig av med ytterligare 100 miljarder i möjligheter att göra välfärden bättre. Det finns inte någonting i finansministerns svar om hur det skulle kunna finansieras. Det är naturligtvis intressant för väljarna att kunna få ett sådant besked. De enda besked vi har fått hittills om vilken politik som kommer att bedrivas är nio punkter om saker som man inte tänker göra. Väljarna är förmodligen mer intresserade av vad ni tänker göra. Vi hoppas alla att vi ska få möjlighet att debattera de sakerna. Jag har, precis som Lars Johansson tidigare, hittat TCO-rapporten om a-kassan. Finansministern säger sig ju vilja värna trygghetssystemen. I rapporten räknar man på att man om fyra år har bara en 40-procentig ersättning till en medelinkomsttagare om den utveckling som nu har påbörjats fortsätter. Man pratar om Korea, Polen och Turkiet som de enda länder som har sämre ersättningsnivåer än Sverige. Är detta en utveckling som finansministern tycker är bra?

Lars Johansson (S)

Anf. 35 Lars Johansson (S)

Fru talman! Av finansministerns svar framgår tydligt att man ska fortsätta med att sänka skatterna. Vi kan konstatera att det har varit många ofinansierade skattesänkningar under den gångna mandatperioden. Mot det står den politik som Socialdemokraterna företräder och som faktiskt har skapat jobb även om skatterna har varit högre. Kom ihåg vad som hände på 1990-talet efter den borgerliga regeringen hade avgått 1994! 300 000 nya jobb skapades utan att skatterna sänktes för höginkomsttagarna. Det går alltså att föra en sådan rättvis politik. Anders Borg gjorde ett utfall mot mig tidigare som jag då inte hade möjlighet att svara på, men det hänger ihop med den här diskussionen. Det gällde vad som händer i andra länder. Det är riktigt att det finns stora bekymmer i många stater i Europa, men det är inte så enkelt att man bara kan skylla de problemen på socialdemokratiska regeringar i de stater det handlar om. Anders Borg nämnde inte att det på Island var en borgerlig regering som skapade kaos så att hela landet i princip gick i konkurs. Där har socialdemokratiska företrädare tagit över och försöker sopa upp efter den borgerliga regeringen. Det är socialdemokrater tillsammans med vänsterpartiet och centerpartiet som leder Norge. Det nämnde inte Anders Borg. Han nämnde heller inte att den nuvarande EU-kommissionären Barroso har ett stort ansvar för utvecklingen i Portugal. När man studerar vad som händer där kan man konstatera att ett av landets största problem sedan militärdiktaturen, enpartistaten, är att man inte har satsat på utbildning i tillräcklig omfattning. Väldigt många människor har en för låg grundutbildning, vilket gör att man har stora svårigheter i omställningspolitiken i Portugal. Det får nu de socialdemokratiska företrädarna i regeringen där ta ansvar för och försöka åstadkomma förbättringar. Det är alltså inte så enkelt som finansministern försöker göra gällande. Vi har stora budgetunderskott i borgerligt styrda länder som Frankrike och Tyskland, som har lånat ut gigantiska belopp till Grekland, som nu sitter med enorma ekonomiska svårigheter. Det är därför som kommissionen nu går fram med ett stort program, för att inte bara rädda Grekland utan också de egna bankerna och dem som har lånat ut till bankerna i respektive land. I Storbritannien är det ett stort problem både för höger och vänster att man inte har hanterat frågan om underskottet på ett bra sätt. Det har också framkommit väldigt tydligt i valdebatten att inte ens de borgerliga som är i opposition har vågat ta upp hur de ska våga komma till rätta med de stora ekonomiska bekymmer som man har i Storbritannien, där man inte har lyckats komma igenom sin strukturkris på ett bra sätt. Det finns alltså problem i många länder, och de är inte enpartistater utan demokratiska länder där borgerliga partier har ett minst lika stort ansvar som socialdemokratiska företrädare. Beskyll inte socialdemokraterna för de problemen generellt! Anklaga inte oss för att inte vilja föra en stram ekonomisk politik. Det har vi velat i hela vår historia. De attackerna är vi inte ett dugg oroade för. Vi vet vad vi har för historia och vad vi har tagit ansvar för i olika ekonomiska kriser, och vi vet att vi kan lägga budgetförslag som går ihop. De reformer vi presenterar finansierar vi också fullt ut. Det är därför vi tar debatten på gator och torg. Men den borgerliga regeringen och finansministern har inte presenterat någonting! Ni säger att ni ska komma med förslag i augusti, men ni hade en vårproposition som ni presenterade för några veckor sedan som var fri på vad som skulle hända framöver. Det är helt fantastiskt!

Monica Green (S)

Anf. 36 Monica Green (S)

Fru talman! Anders Borg säger först att vi vräker ut pengar på de sjuka och arbetslösa men tar sedan tillbaka det i sitt nästa inlägg. Han vet nog inte vad han pratar om. Jag kan upplysa Anders Borg om att detta handlar om sjuka människor och människor som har förlorat sitt arbete - människor som behöver en ekonomisk trygghet. Om de ska ha en möjlighet att komma tillbaka, hitta ett arbete eller få hjälp att stärka sig själva eller bli friskare igen behöver de en ekonomisk trygghet. Här står Anders Borg föraktfullt och kallar det för att vi vräker ut pengar när vi vill stärka deras ekonomi lite grann. Vi menar nämligen inte att det är deras eget fel. Vi skyller nämligen inte på individen om man har blivit sjuk eller arbetslös. Vi tror på människor. Det gör uppenbarligen inte Anders Borg. Jag tycker att det är cyniskt av en finansminister att se sjuka och arbetslösa bara som bidragstagare. De behöver stöd och hjälp för att komma tillbaka. Sedan pratar Anders Borg om fördelningspolitik. Återigen återkommer han till detta med att höja bensinskatten. Äntligen har vi en fråga vi kan vinna på, tänker kanske Anders Borg. Då får han väl berätta hur mycket han tänker höja bensinskatten med. Var lite ärlig nu, Anders Borg! Ni sade inget om detta i förra valrörelsen. Då var det till och med borgerliga företrädare som sade att de skulle sänka bensinskatten. Vad ni lurade väljarna! Ni vågar ju inte säga vad ni tänker föreslå. Det finns en arbetsgrupp inom Centern som säger att man ska höja den med en krona av miljöskäl, så att man ökar trycket på att skaffa miljösmartare bilar. Hur mycket ska ni höja bensinskatten med? Kan inte Anders Borg ge ett besked till väljarna? Är det inte mycket ärligare att berätta för väljarna före valet hur hög bensinskattehöjningen blir än att försöka smyga med det? Ni har höjt bensinskatten under den här mandatperioden. Det är ni som har gjort det, Anders Borg. Förutom det har ni lagt på fasta kostnader för bilisterna. Det har blivit dyrare att ha bilförsäkring. Det blir dyrare att låta besiktiga bilen framöver. Ni har lagt på fasta kostnader och höjt bensinskatten. Det är vad ni har gjort den här mandatperioden, men ni vågade inte berätta det för väljarna före valet. Berätta därför för dem nu: Hur mycket tänker ni höja med? Blir det en krona, som Centern har sagt, eller hur mycket blir det? Vi vågar berätta att den som kör 1 500 mil om året kommer att få en höjning med 49 kronor i månaden. Det vågar vi berätta. Vi är modiga nog att säga det. Ni har förstört a-kassan, och när vi ska rätta till detta säger Anders Borg att det är synd om lärarna. Men han säger ingenting om de handelsanställda, som i dag betalar över 600 kronor för att ni har sabbat a-kassan. De betalar över 600 kronor medan en akademiker betalar 90 kronor i månaden. Är det rättvisa, Anders Borg? Nej, det är klart att det inte är det. Ni står inte för rättvisa. Vi försöker rätta till de orättvisor som ni har genomfört under den här mandatperioden. Vi vågar till och med säga sådant som inte är populistiskt. Vi vågar tala om för väljarna att vi är miljösmarta för framtiden, för våra barns och barnbarns skull. Var lite modig nu, Anders Borg! Hur mycket tänker ni höja bensinskatten med?

Anders Borg (M)

Anf. 37 Anders Borg (M)

Fru talman! Vi diskuterar här hur vi bygger ett bra samhälle. Då nämns kunskapen. Den är central. Kunskapen är avgörande för vår konkurrenskraft, för människors trygghet på arbetsmarknaden och för att vi ska kunna ha en social rörlighet. Vi har förstärkt kunskapsinriktningen. Svensk skola har tappat. Vi ska vara bäst i världen, men vi har glidit ned till åttonde nionde plats. Vi har börjat en lång och mödosam väg tillbaka. Lärarens ställning förbättras. Det blir en ny lärarutbildning. Det handlar om betyg, betygsliknande omdömen, nationella prov, ordning och reda i skolan och att kunskap ska vara i centrum. Detta kommer att bidra till en ökad social rörlighet. Det är jag övertygad om. Det kommer att bidra till att även de som kommer från hem där föräldrarna inte peppar, hjälper och stöttar kommer att få en skola där de har möjlighet att öka sina chanser i samhället. Mot detta står den rödgröna skolpolitiken. Alla de här förändringarna, som vi har gjort, har Vänsterpartiet och de andra rödgröna varit kritiska till. Nu ger man inte besked om huruvida betygen ska tas bort. Vänsterpartiet kan acceptera betyg så länge de inte är graderade. Då kan man tänka sig vad kompromissen blir. Det här är problemet. Det är därför vi får de här resultaten. Socialdemokrater pratar om sammanhållning men bygger klyftor. Det är därför resultatet var 20 procents ökning av förmögenhetskoncentrationen och 20 procents ökning av löneskillnaderna. Nu vill jag ge ett erkännande till Lennart Axelsson. Kommunalarbetare får höjd skatt - det var konstaterandet. Det ärliga erkännandet står dock mot Thomas Östros som sade att ingen låg- och medelinkomsttagare får höjd skatt. Vi förstår att "ingen" jobbar i Kommunalarbetarförbundet. "Ingen" kanske är sjuksköterska. "Ingen" kanske är lärare. "Ingen" kanske tar bilen till jobbet. "Ingen" är medlem i många fackförbund, för det är tre miljoner som är "ingen". Det är det som är problemet. Det är det man ska stå för. Man ska inte säga att man inte höjer skatten för någon. Då ska man göra som Lennart Axelsson och säga: Vår prioritering är att vanliga löntagare ska ha en sämre ekonomisk standard. Kommunalare ska betala mer. Det är modigt av honom att erkänna detta. Låt oss diskutera skattepolitiken! För den är verkligen huvudfrågan i den här valrörelsen. Ni har accepterat jobbskatteavdraget. Ni sänkte själva inkomstskatterna med kompensation för egenavgifter. Det kan jag ge beröm för. Nu har vi en skiljelinje. Jag ser förstamajtåget. Först går Monica Green: höjd bensinskatt. Det är naturligtvis ett viktigt socialdemokratiskt krav. Alla ska betala mer när de åker med bilen. Efter kommer Lennart Axelsson: kilometerskatt för alla. Lastbilschaufförerna och de som tillverkar våra Scania- och Volvobilar ska betala. Sist kommer Johansson. Då gäller det naturligtvis skatt på de unga, 600 000-800 000 i höjd skatt för de unga som arbetar. Det är så det ska stå. För man skulle ju föra ut det, sade Lars Johansson, på gator och torg. Det är väl det här ni säger till människor när ni står på gator och torg: Höjd bensinskatt - det är vårt krav. Kläm åt Scania! Låt oss slå mot Volvo! Låt oss ta fram kilometerskatten! Det är väl det ni måste säga när ni står på gator och torg. Det är ju det budskap ni har. Det är där skiljelinjen i skattepolitiken går. Jag förstår att det kommer att bli så här. Det här är inte sista gången, om olyckan skulle vara framme och ni vinner. Miljöpartiet kommer alltid att kräva höjd bensinskatt, och ni kommer alltid att få betala dem. Vid varje förhandling blir det höjd bensinskatt. För ni vill prioritera att man förstärker bidragssystemen, och Vänstern vill höja skatterna för alla. Då blir det så här: höjd bensinskatt, kilometerskatt och skatt på unga. Det är förstamajtågets budskap. Det är det ni säger på gator och torg. Och det är därför ni förlorar valet.

Lars Johansson (S)

Anf. 38 Lars Johansson (S)

Fru talman! Jag vill bara säga en sak. Vi kommer inte att tillåta att Anders Borg försöker dölja sitt eget misslyckande genom att högt och länge i svepande ordalag prata om vår politik, utan vi kommer ständigt att påminna om att ni i början av mandatperioden sade: Vi kommer att utvärderas utifrån hur vi lyckas med arbetslösheten och utanförskapet. Nu kan vi se resultatet. Arbetslösheten har ökat med 100 000 och utanförskapet med 70 000. Det är det som är resultatet av er politik. Man kan inte kalla det för något annat än ett misslyckande. Varför tror ni att man genom att göra sjuka och arbetslösa fattigare får dem friskare och snabbare tillbaka till ett arbete? Varför får pensionärer betala högre skatt än löntagare? Är det också någonting som skapar fler jobb? Nej, knappast. Ni har kommit med något som ni kallar för en inte-lista. Det är saker som ni inte skulle göra. Eftersom finansministern har mycket att göra i och med alla interpellationer och liknande tänkte jag hjälpa till med att fylla på den här listan lite. Jag tror nämligen att ni står för det här: Vi tänker inte ta bort skatteklyftan mellan förvärvsarbetande och pensionärer. Vi tänker inte arbeta för en ökad utjämning av inkomster och förmögenheter. Vi tänker inte göra de nödvändiga investeringarna och skatteförändringarna för att möta klimat- och miljökrisen. Vi tänker inte heller i fortsättningen bry oss om dem som har haft oturen att bli sjuka, förtidspensionerade eller arbetslösa. Vi tänker inte sluta att föra en politik som bär bort från den svenska välfärdsmodellen, som bygger på att vi alla betalar skatt efter bärkraft och får hjälp och stöd efter behov. Jag kan tänka mig att fortsätta hjälpa finansministern med att förlänga den här inte-listan ytterligare, om det skulle behövas.

Lennart Axelsson (S)

Anf. 39 Lennart Axelsson (S)

Fru talman! Interpellationen handlar om en fråga som jag tycker skulle vara väldigt enkel för finansministern att svara på: Hur ska framtida skattesänkningar finansieras? Vi har ännu inte fått något svar. Det gäller de här 92 miljarderna, som de borgerliga arbetsgrupperna har presenterat. Jag vet att finansministern också har tagit del av detta, men han kan ännu inte presentera på vilket sätt han ska finansiera dessa skattesänkningar. Då blir det väl precis som det har varit den här mandatperioden. Man genomför ofinansierade skattesänkningar. Man finansierar inte sina skattesänkningar, utan det blir underskott i stället. Det är som vanligt. Vi får aldrig några svar av finansministern om vad han vill med sin egen politik. Det är alltid en attack på vad Socialdemokraternas politik skulle kunna innebära. Men det är inte det som interpellationsinstrumentet handlar om. Interpellationsinstrumentet handlar faktiskt om att vi i oppositionen ska ställa frågor till finansministern eller till ett annat statsråd och få svar på våra frågor. Då kan jag bara upplysa finansministern om en sak. Man kan gå in och titta på hur Moderaterna har agerat tidigare när det gäller skattesänkningar. Sedan 1921 har man alltid krävt skattesänkningar. Det kan vi se på Moderaternas hemsida. Detta gäller oavsett om det är lågkonjunktur eller högkonjunktur eller underskott eller överskott i statens finanser. Det är alltid samma sak: sänkt skatt. Före valet -91 utlovade Moderaterna sänkt skatt. Och sedan gick det åt pipan med Sveriges ekonomi. Efter den mandatperioden, -94, krävde man återigen sänkt skatt, trots att budgetunderskotten var astronomiska. Det är alltid sänkt skatt. Man vill inte diskutera vad skattepolitiken ska användas till, sambanden mellan inkomster och utgifter. Utjämning använder vi som en aktiv del i vår fördelningspolitik, från Socialdemokraternas sida. Vi talar naturligtvis också om det före valet. Det gör inte den borgerliga regeringen. Ni mörkar.

Lars Johansson (S)

Anf. 39 Lars Johansson (S)

Monica Green (S)

Anf. 40 Monica Green (S)

Fru talman! Anders Borg vill inte svara på frågorna utan påstår en massa saker om vår politik. Jag kan hålla med Anders Borg om att vi vågar tala om för väljarna vad vi ska göra. Jag noterar att Anders Borg inte vågar det och att han försöker dölja sitt eget misslyckande när det gäller utanförskapet, fler arbetslösa och att man är ett socialbidragsparti genom att prata om vår politik. Vi räds inte det. Vi är stolta över vår politik. Det är en bra fördelning. Riksdagens utredningstjänst har nämligen räknat ut att det är den rikaste tiondelen av den svenska befolkningen som får betala mer till den gemensamma välfärden. Alla andra tjänar sammantaget på vår politik. Det är vi stolta över. De gör detta trots att vi inför en bensinskatt. Och vi vågar berätta det för väljarna. Jag noterar att ni har en inte-lista, med saker som ni inte ska göra. På den finns det inte med att ni inte ska höja bensinskatten. Det är så ni gör. Ni säger en sak till väljarna, och sedan lägger ni på avgifter i smyg under mandatperioden. Hur många gånger har ni höjt bensinskatten under den här mandatperioden, Anders Borg, som ni inte berättat för väljarna? Hur mycket ska ni höja bensinskatten? Och hur mycket kommer det att drabba personer på landsbygden om ni inte ger avdrag för resor till jobbet, så som vi gör? Vi föreslår en konvertering, ett bidrag till dem som vill bygga om sina bilar till miljösmarta bilar. Vi vågar berätta för väljarna. Ja, vi skriver gärna vad vi står för och berättar det ute på gator och torg. Ni vågar inte ens se väljarna i vitögat och berätta vad ni ska göra. Ni döljer det i hemliga arbetsgrupper, och sedan kommer ni med bensinskattehöjningar.

Anders Borg (M)

Anf. 41 Anders Borg (M)

Fru talman! Här beskrivs Sverige som misslyckat. Det gäller det Sverige som har starkast offentliga finanser, lägre arbetslöshet än EU och euroområdet, det Sverige där vi har kunnat föra en kraftfull och snabb krispolitik enligt EU-kommissionen. Vi har säkrat välfärden i kommunerna och bekämpat arbetslösheten. Jag antar att det ska jämföras med den lyckade politiken i Spanien med 18 procents arbetslöshet, med Grekland - ett samhälle som slits sönder -, med Storbritannien med 13-14 procents underskott och med Portugal där det ena åtstramningspaketet följs av det andra. Det är väl det som är måttet på framgång. Diskussionen om skattepolitiken är intressant. Såvitt jag kan förstå lämnade Lennart Axelsson in den här interpellationen innan det rödgröna budgetalternativet kom. Den meddelar inte den avgörande informationen att man i princip accepterar huvuddelen av jobbskatteavdraget. Den reflekterar inte över att skiljelinjen går vid den stora kostnadsökningen, det vill säga ett bensinpris på 14-15 kronor som vi kommer att ha framöver. Den reflekterar inte över de 600 000-800 000 som ett litet företag ska betala för att ungdomsarbetsgivaravgifterna höjs eller alla de RUT-företag som i praktiken möter sitt öde vid ett regeringsskifte. Den reflekterar inte över kilometerskatten som innebär att Scanias tunga lastbilar nu inte bara ska bära bördan av timmerstockar utan också av 150 000 i kilometerskatt. De tre miljoner människor som Thomas Östros beskrev som ingen är de som sätter sig i bilen och åker till jobbet och förlorar på De rödgrönas politik. Det är naturligtvis en riskfylld väg som skulle skada sysselsättningen och undergräva förutsättningarna för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det är en politik som följaktligen ska avvisas.

Intressenter

Frågeställare

Lennart AxelssonSocialdemokraterna

Besvarad av

Anders BorgModeraterna