Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Insatser mot löne- och villkorsdumpning

Interpellation 2007/08:836 av Lindgren, Sylvia (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-08-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2008-08-21
Svar fördröjt anmält
2008-08-28
Sista svarsdatum
2008-09-01
Besvarad
2008-09-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 augusti

Interpellation

2007/08:836 Insatser mot löne- och villkorsdumpning

av Sylvia Lindgren (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Sju utländska arbetare jobbar med att riva den gamla Vin & Sprit-byggnaden vid Liljeholmen. Förhållandena på arbetsplatsen och deras tillfälliga boende beskrivs som urusla. Litauerna bodde på arbetsplatsen i en containerliknande barack utan fönster. De arbetade elva timmar om dagen, sex dagar i veckan och tjänade 45 kronor i timmen.

Efter fackets inspektion och genom den uppmärksamhet som skett i medierna har dessa arbetare fått ett nytt boende. Dessutom kommer deras löner att förhandlas.

Fler än 7 000 av de 15 000 utländska byggarbetare som finns i Sverige tros vara offer för dumpade arbetsvillkor. Dagligen möter facket arbetare som bor miserabelt och jobbar utan skydd.

Tidigare har arbetsmarknadsministern svarat att han tar avstånd från detta. Det är bra, men ännu har inget hänt. Regeringen har valt att agera tvärtom och skära ned på resurserna till Arbetsmiljöverket. Följden är att Arbetsmiljöverket tvingats dra ned på kontroller och inspektioner. Dessutom har resurserna för utbildning av skyddsombud minskat.

I den globaliserade världen blir arbetskraften alltmer rörlig. Det är positivt att människor kommer till Sverige och arbetar och det är nödvändigt för att vi långsiktigt ska klara försörjningen av arbetskraft. Men i Sverige ska svenska avtal och villkor gälla för alla som arbetar här, oavsett var de kommer ifrån. Konkurrensen mellan olika arbetstagare och mellan olika företag får under inga omständigheter snedvridas genom dumpning av löner och villkor. De svenska kollektivavtalen är garanten för att rimliga och anständiga villkor ska kunna uppnås.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor:

Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att ta för att öka fackets möjligheter att upptäcka och kunna åtgärda dumpning av arbetsvillkor?

Har arbetsmarknadsministern för avsikt att initiera ett samarbete med andra departement för att ta fram förslag till en övergripande och sammanhållen lagstiftning i syfte att minimera riskerna för dumpning av arbetsvillkor?

Ämnar statsrådet ta initiativ till att se över sanktionerna för företag som dumpar arbetsvillkoren?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:836, Insatser mot löne- och villkorsdumpning

Interpellationsdebatt 2007/08:836

Webb-tv: Insatser mot löne- och villkorsdumpning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 38 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det är inte enbart GS, alltså skogs- och träfacket, som har tyckt att man ska ha ett nationellt eller till och med ett internationellt register. Även Skatteverket har pekat på den möjligheten för att man på det viset ska kunna ha kontroll över vilka som har de särskilda intygen, eftersom det är ett problem. Jag tycker att arbetsmarknadsministern bör gå hem och föra en diskussion med regeringen även om den frågan. Det är oerhört centralt att vi har ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Den systemförändring som pågår är inte av godo. Jag vill dessutom påminna om att det inte bara handlar om att man hyr in arbetskraft via bemanningsföretag i utlandet till svenska jobb i Sverige. Det handlar också om att man hyr in enskilda företag och enskilda personer med egna företag i andra länder som hyrs in via bemanningsföretag. Det är alltså flera steg som man går. Syftet hela vägen med alla de här stegen är att komma undan med lägre kostnader i Sverige. Därför är det naturligtvis också en fråga om moral - moral bland dem som gör beställningarna. Det gäller stora företag framför allt i Sverige som använder sig av den här typen av underleverantörer och underentreprenörer via bemanningsföretag. Det här håller på att successivt äta sig in. Jag har inte hört arbetsmarknadsministern kommentera om han tycker att det är en bra eller en dålig utveckling. Jag ser en fara i att vi har en sådan utveckling i Sverige i dag. Den äter sig in i bransch efter bransch. Min slutliga uppmaning i den här diskussionen är att arbetsmarknadsministern ska ta del av GS-fackets rapport. Den är ganska intressant att gå igenom. Där ges många exempel och många intressanta kommentarer från företag och andra som finns på arbetsmarknaden till det här förhållandet. Det här är ett stort problem. Jag vill därför uppmana regeringen och arbetsmarknadsministern att ta upp frågorna och inte bara avvisa dem. Det gjorde inte arbetsmarknadsministern inledningsvis med min fråga, så det var positivt. Men jag tycker att det finns fler frågor i sammanhanget som bör belysas. Den systemförändring som pågår på svensk arbetsmarknad är allvarlig på sikt. Om vi ska ha jobb i Sverige är det viktigt att vi också kan ha jobb som inte handlar om maskininvesteringar utan om människor av kött och blod.
Sylvia Lindgren (S)
Anf. 39 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Det håller jag naturligtvis med om. Lars Johansson frågar om det är bra eller dåligt. Om man följer lagar och regler är det klart att jag nog inte ska ha någon synpunkt på detta som minister. Däremot är det så som Lars Johansson påpekar i interpellationen; man kan kanske misstänka att ett annat EU-land inte följer de gemensamma EU-spelreglerna för 883 i det specifika fallet. Det är ungefär så jag tolkar frågan. Om det är på det sättet har vi anledning att agera. Vi måste självfallet se till att inte bara de svenska arbetsgivarna och arbetstagarna utan också våra "medländer" i EU följer det regelverk som vi gemensamt har kommit överens om. Det finns i grunden anledning att hålla ögonen på den här frågeställningen. Det är klart att vi kan dela synen i Lars Johanssons något bekymrade frågeställning, nämligen om man nu hittar en massa andra vägar att gå runt det som är god sed och praxis på svensk arbetsmarknad. Det måste vi naturligtvis ha god koll på och vara beredda att agera emot.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 40 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig om jag kommer att ta initiativ till förändringar av hur arbetslösheten mäts. Sven-Erik Österberg uppger att jag vid flera tillfällen i medierna har hävdat att den nuvarande statistiken är missvisande. Låt mig börja med att tydliggöra en sak som han verkar ha missförstått: Det är inte den officiella arbetslöshetsdefinitionen som är missvisande utan det är de felaktiga tolkningarna av vad statistiken egentligen visar som ställer till problem. Enligt den officiella definitionen för arbetslöshet, som Statistiska centralbyrån tillämpar i sina nationella publiceringar, mäts arbetslösheten som andelen av det totala antalet personer i arbetskraften som söker och kan ta arbete. Jag vill direkt understryka att det är denna definition som gäller och att det är den vi ska hålla oss till. Men med detta sagt måste jag också poängtera hur viktigt det är att de som använder sig av denna statistik förstår vad den visar och inte misstolkar den. Under årets första kvartal var ungdomsarbetslösheten enligt denna officiella definition 24,4 procent. Detta har tyvärr misstolkats och missförståtts av många, vilket har resulterat i en allmän uppfattning om att var fjärde svensk ungdom var arbetslös. Att arbetslösheten bland ungdomar var 24,4 procent innebär att var fjärde ungdom som tillhörde arbetskraften var utan arbete, sökte och kunde ta ett arbete. Alla ungdomar tillhör dock inte arbetskraften eftersom många till exempel studerar utan att samtidigt arbeta eller söka arbete. Vidare är det viktigt att känna till att nära hälften av de ungdomar som definieras som arbetslösa bedriver heltidsstudier och att över 90 procent av dessa betraktar sig själva som huvudsakligen studerande och inte arbetssökande. Att uppmärksamma dessa aspekter är inte på något sätt en statistisk exercis eller kritik av den officiella definitionen utan ett seriöst försök att förstå och få en mer nyanserad bild av dessa ungdomars situation. Mot denna bakgrund anser jag inte att den gällande officiella arbetslöshetsdefinitionen är missvisande och avser därför inte att vidta några åtgärder på detta område.
Sylvia Lindgren (S)
Anf. 41 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret, arbetsmarknadsministern. Anledningen till att jag ställde den här interpellationen är att vi har varit inne och snuddat vid den här diskussionen tidigare. Det är ganska intressant att gå tillbaka och titta lite grann. Jag minns mycket väl den diskussion som var 2006. Då förde den dåvarande oppositionen, nuvarande regeringspartierna, en våldsam diskussion om att vi hade en arbetslöshetsstatistik som var missvisande och att den dåvarande regeringen försökte gömma undan arbetslöshet genom att använda siffror som inte var relevanta i verkligheten. Då hette det att vi skulle ha en statistik som var jämförbar med den som man hade i de övriga europeiska länderna. Under den senaste tiden har jag noterat, och det är också anledningen till min interpellation, att arbetsmarknadsministern i stället för att vid olika tillfällen tala om vad han tänker göra åt ungdomsarbetslösheten har börjat prata om statistiken och hur den ska tolkas. Han säger att det inte är så illa som det ser ut, att man ska se det på det här sättet i stället, att det är så här många som egentligen är arbetslösa och att den siffra som EU-statistiken ger inte är relevant för svenska förhållanden utan att det är så här det ska läsas. Om vi har en sådan statistik blir ju förvirringen total. Jag såg att till och med Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström kommenterade vad arbetsmarknadsministern skrivit i DN den 13 februari 2006. Med anledning av detta sade Urban Bäckström: Att försöka avdramatisera ungdomsarbetslösheten är möjligen bra för regeringen, men utomordentligt skadligt för svenska ungdomar och svensk ekonomi i stort. Han menade väl egentligen att det är bättre att komma fram till åtgärderna än att föra statistik. Den 18 december 2006 säger Sven Otto Littorin att en av de största stridsfrågorna i valet i höstas handlade om hur hög arbetslösheten egentligen var. Den borgerliga alliansen anklagade Socialdemokraterna för att skönmåla statistiken. I vår kommer Sverige att gå över till att mäta arbetslösheten som bland annat EU gör, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Det är viktigt att vi har en jämförbar statistik som vi kan lita på. Nu har vi fått den statistik som ni längtade så hemskt mycket efter 2006. När de siffrorna sedan kommer in misstolkar oppositionen dem när vi hänvisar till de siffror som statistiken visar. Då ska vi dissekera den och ta fram andra siffror. Vi har en statistik som vi inte får använda här i debatten, för då blir vi anklagade för att vi använder fel uppgifter. Jag blev nyss anklagad av Carl B Hamilton för att jag som gruppledare sänkte mig till att använda den här statistiken eftersom den är fel. Har vi en så fruktansvärt fel statistik i Europa, arbetsmarknadsministern, tycker jag att arbetsmarknadsministern, som ordförande i hela EU just nu, borde ta fram siffror som vi ärligt kan använda när vi diskuterar arbetslösheten i stället för att använda halva debattiden till att säga vad det egentligen är som gäller. Men det är ju ett ypperligt tillfälle för regeringen och arbetsmarknadsministern att slippa tala om åtgärder och problem och i stället försöka dissekera statistiken i sig och peka på att det inte är så farligt, att arbetslösheten är mycket lägre, att det inte är så många ungdomar som är arbetslösa, att statistiken visar fel, att den inte är jämförbar i Sverige och att de svenska förhållandena inte är sådana. Jag tycker att det är väldigt fel. Jag är lite missnöjd med svaret. Arbetsmarknadsministern är nöjd med statistiken, men han ska ändå förklara bort den överallt och säga att det inte ser ut så egentligen. Är det så vi ska fortsätta resten av den här mandatperioden? Ska vi använda siffrorna eller ska vi använda någonting annat? Tänker arbetsmarknadsministern ta initiativ till att vi får en statistik som vi ärligt kan diskutera med varandra? Det var det jag ville ha svar på. Därför är jag missnöjd med svaret.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 42 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag återkommer till min déjà vu-upplevelse. Det är mycket av det under den här dagen. Jag satt i samma lokal i ABF-huset och hade en debatt under EU-valkampanjen. Då kom just detta med arbetslösheten och arbetslöshetssiffrorna upp. En av de borgerliga debattörerna, dock icke från arbetsmarknadsministerns parti, sade då att det egentligen var så här många, att det inte alls var så utan att jag övertolkade allting. Men det här är ju det sätt man räknade på. I debatt efter debatt talade man om för oss att det inte var så farligt. Jag håller egentligen med om vad arbetsmarknadsministern säger. De som studerar på heltid uppfattar inte sig själva som arbetslösa och ska självklart inte räknas som arbetslösa per definition. Det verkar väldigt konstigt. Låt mig ta upp en annan grupp. Jag är vice ordförande i Epilepsiförbundet. Jag tillhör de lyckliga personerna med epilepsi. Jag brukar säga att jag har ett anfall per mandatperiod. Det brukar faktiskt stämma. Men jag har systrar och bröder i förbundet som kanske har tre fyra anfall i veckan, och de har också oftast lite minnesproblem och kan inte jobba på grund av detta. De kanske skulle kunna jobba en halv dag i veckan eller en dag i veckan, vad vet jag? Det är mycket möjligt. Det kan jag inte bedöma. Ska dessa räknas in i statistiken? Jag tycker att det här är intressant. Hela tiden återfaller man till att dissekera statistiken. När vi hade makten skulle alla som var studerande, alla som gick i någon form av utbildning och framför allt alla förtidspensionärer räknas in oaktat om förtidspensionärerna kunde arbeta eller inte. Det är detta jag tycker är så intressant. Det vore väldigt bra om man kunde få ett svar på var ministern står nu. Sedan skulle jag vilja ställa en sista fråga: Varför kan vi inte sätta oss ned och diskutera dessa frågor för att komma fram till hur vi ska ha vår statistik? Vi kan gärna ha de gemensamma reglerna för Europa, men det vore bra om vi hade samma statistik och gjorde samma tolkning så att vi inte behövde ha debatter om just statistiken. Jag tror att svenska folket tycker att vi är ganska tramsiga när vi debatterar vad som ska finnas i statistiken eller inte.
Sylvia Lindgren (S)
Anf. 43 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Jag är lite inne på Börje Vestlunds tankespår. Statistiken är inte till för sin egen skull. Statistiken är avsedd att fånga situationen för de här personerna i den här åldersgruppen. Är den vilseledande på den punkten bör man komplettera den med andra mätmetoder och eventuellt annan statistik. Mitt svar på den här frågan om att strida om statistiken är egentligen att man bör ha två statistiska serier som man använder, dels den EU-gemensamma, dels en EU-gemensam statistik där man i första hand har rensat för de här studenterna. De har en helt annan social situation än de som är 100 procent arbetslösa och inte studerar. De har en annan situation än de som egentligen är heltidsstuderande. Det fångar den här statistiken inte upp över huvud taget. Vi har en parallell som vi sannolikt har diskuterat massor med gånger här i kammaren, nämligen bnp. Vad är det bnp mäter? Ja, den mäter bara en del. Den mäter till exempel inte fördelningen av resurser och förmögenheter i ekonomin, vilket är väldigt viktig information. Vad gör man då? Jo, man använder sig av ytterligare, kompletterande information och kompletterande statistik. Svaret på den här frågan är väl alltså egentligen att man bör använda sig av minst två statistiska serier. Man kan ju hålla två tankar i huvudet samtidigt, det tror jag faktiskt, åtminstone om man har suttit i riksdagen minst en mandatperiod, skulle jag vilja säga. Det går. Det finns också en annan aspekt på det här, och det är det att i alla EU-länder ökar antalet studenter som en andel av åldersgrupperna. Studenterna går fram och tillbaka mellan att studera och arbeta. Här finns alltså en strukturell förklaring till varför ungdomsarbetslösheten hela tiden kommer att öka med det måttet som man nu har EU-gemensamt. Antag att vi i Sverige har fördubblat antalet studenter sedan 1990. Om vi skulle göra en fördubbling igen skulle ungdomsarbetslösheten så som den mätes öka enbart av det skälet. Men det är inte det, att man ska ha en kraftig ökning av ungdomsarbetslösheten, som vi tänker oss när vi säger att antalet studenter fördubblas. Det blir helt fel att diskutera på det sättet. Min rekommendation till arbetsmarknadsministern är att arbeta för att man får två statistiska serier som är jämförbara på EU-nivå. Lycka till!
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 44 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Börje Vestlund har helt rätt. Jag tror att vi framstår som rätt tramsiga när vi håller på med statistikdebatter när det faktiskt går arbetslösa ungdomar där ute som vill ha ett jobb att gå till. Det är vi helt överens om. Sven-Erik Österberg anklagade mig för att mest prata statistik i stället för åtgärder, men det beror på att interpellationen handlade just om statistiken och måttet. Jag försökte svara på frågan. I grund och botten är det så att vi bad SCB att mäta på samma sätt som i ILO-måttet. ILO är det FN-organ som arbetar med arbetslivsrelaterade frågor. Det här är ett internationellt vedertaget mått. Vi kan naturligtvis ha många och väldigt bra diskussioner om vad det faktiskt visar, men det är det stora internationella mått som finns. Det vi vände oss emot var att vi var det enda land, tillsammans med Kanada, som officiellt redovisade någonting annat. I grunden är det nog en bra idé att vi ansluter oss och får en internationellt jämförbar statistik. Men det undantar oss inte från skyldigheten att försöka förstå vad statistiken visar. Det där är naturligtvis en svår nyansering, därför att det då säkert framstår som att man skulle fly från den statistik som man själv har tillgång till. Det är dock inte meningen, ska jag säga. Det är verkligen inte så. Min poäng är bara den att vi inte kan dra alla ungdomar över en kam. Deras omständigheter ser oerhört olika ut. Börje Vestlund var inne på rätt spår, tycker jag. Det är klart att om hälften av ungdomarna som är registrerat arbetslösa pluggar heltid och är registrerat arbetslösa för att de söker en timmes extrajobb i veckan eller mer är det en annan typ av ungdomar än den knappa tredjedel av de registrerat arbetslösa ungdomarna som är helt passiva och sysslolösa och som varken pluggar, jobbar eller finns i någon typ av insats. Poängen är att nu har vi den statistik och det mått som man har i ILO-sammanhang och som är det internationellt vedertagna måttet. Sedan, för att öka vår förståelse och för att bli bättre på att göra rätt sak för rätt typ av ungdomar, måste vi gå bakom statistiken och - lite grann som Carl B Hamilton var inne på - se på vad den betyder egentligen. Vad är det för olika grupper? På vilket sätt kan vi utforma politiken så att vi når dem? Det måste vi göra just därför att vi inte kan dra alla över en kam. Sven-Erik Österberg citerade Urban Bäckström - det fina citatet! Ja, han argumenterar naturligtvis för att ta bort turordningsreglerna i LAS för ungdomar, och det var därför han ville använda sig av den statistiken. Det hoppas jag verkligen inte är en åsikt som Sven-Erik Österberg delar, att man ska använda statistiken i det syftet, för då står vi en bit ifrån varandra.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.