Invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden
Interpellation 2010/11:425 av Kakabaveh, Amineh (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2011-06-07
- Svar fördröjt anmält
- 2011-06-07
- Sista svarsdatum
- 2011-06-10
- Besvarad
- 2011-06-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 maj
Interpellation
2010/11:425 Invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden
av Amineh Kakabaveh (V)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Det är inte någon nyhet att det är svårare för utrikesfödda personer att ta sig in på arbetsmarknaden än för personer som är födda i Sverige. Studier har också visat att de utrikesfödda som har jobb har sämre karriärmöjligheter, osäkrare anställningar och lägre lön än inrikesfödda. Allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är det för vissa grupper av invandrade kvinnor. Till exempel har kvinnor födda i Afrika en förvärvsfrekvens på 38,1 procent jämfört med kvinnor födda i Sverige, som har en förvärvsfrekvens på 78,1 procent (2009, RUT:s pm dnr 2011:581).
6,9 procent av de inrikesfödda kvinnorna var arbetslösa 2009 jämfört med 22,8 procent av de kvinnor som varit i Sverige i fem till nio år och 15,1 procent av de kvinnor som varit i Sverige i tio till nitton år (RUT:s pm dnr 2011:581). Högst sysselsättningsgrad har personer från Norden, Sydamerika och EU, medan grupperna med lägst kommer från Asien och Afrika. Detta visar att möjligheten att få ett arbete inte bara beror på vistelsetiden i Sverige utan även på etniskt ursprung.
Konsekvensen av att vissa grupper av invandrade kvinnor har så svårt att komma in på arbetsmarknaden blir ekonomisk utsatthet. 43,6 procent av kvinnorna födda utanför Europa befann sig 2009 i de två lägsta inkomstskikten jämfört med 20,3 procent av de inrikesfödda kvinnorna. Motsvarande siffror för männen är 33,8 procent av männen födda utanför Europa jämfört med 15 procent av de inrikesfödda männen (RUT:s pm dnr 2011:581).
Föräldrarnas fattigdom drabbar barnen. Barn till ensamstående föräldrar, varav majoriteten är kvinnor, med utländsk bakgrund är dubbelt utsatta. Enligt Rädda Barnen lever nästan hälften (49 procent) av barnen i den gruppen i fattigdom.
Problemen är kända sedan länge men frågan är vad som görs åt dem. Klyftorna mellan inrikesfödda och vissa grupper av utrikesfödda kan inte tillåtas fortsätta öka om vill ha ett samhälle som håller ihop. Vissa grupper av invandrade kvinnor diskrimineras på grund av både sitt kön och sin etnicitet. Jag är djupt oroad över att regeringen inte vidtar fler åtgärder för att diskrimineringen av invandrade kvinnor på arbetsmarknaden ska minska.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsministern:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att förbättra möjligheterna för invandrade kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden?
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att villkoren på de arbeten som invandrade kvinnor generellt har lättast att få ska bli bättre?
Avser arbetsmarknadsministern att se över situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden i en genomgripande utredning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:425
Webb-tv: Invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:118 Fredagen den 17 juniProtokoll 2010/11:118 17 § Svar på interpellation 2010/11:425 om invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden
Protokoll från debatten
Anf. 103 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat vilka åtgärder arbetsmarknadsministern avser att vidta för att förbättra möjligheterna för invandrade kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden och för att villkoren på de arbeten som invandrade kvinnor generellt har lättast att få ska bli bättre samt om situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden ska ses över i en genomgripande utredning.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Alltför många av dem som har flytt eller invandrat till Sverige har haft svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet kvinnor. Sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor är ungefär 20 procent lägre än för kvinnor som är födda i Sverige. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda kvinnor och utrikes födda män är 10 procent. Jag är den första att hålla med om att det tar alldeles för lång tid för utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Tre år efter invandringen är 50 procent av männen men enbart 22 procent av kvinnorna förvärvsarbetande. Det är därför en stor jämställdhetspolitisk utmaning att komma till rätta med de skillnader som finns i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda kvinnor och män.
Ett viktigt steg framåt för att snabba på etableringen av nyanlända invandrare togs när etableringsreformen trädde i kraft den 1 december 2010. Reformen har ett stort jämställdhetsfokus. Den nyanlände får nu professionellt stöd för att snabbt få en etableringplan och får etableringsersättning vid aktivt deltagande i etableringsinsatser. För att en familj ska få full etableringsersättning ställs krav på att såväl män som kvinnor deltar i etableringsinsatser. En nyanländ med etableringsplan har också rätt att välja en etableringslots som är en fristående aktör som arbetar på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Lotsen blir en länk till samhället som möjliggör att kvinnorna kan få tillgång till ett nätverk. Det har också införts obligatorisk samhällsorientering för nyanlända som deltar i etableringsinsatser. Det är viktigt att tidigt få ta del av information om sina rättigheter och skyldigheter i det svenska samhället och inte bara vara hänvisad till en partner. Regeringen följer noga reformens genomförande och de effekter den kommer att ge för bland andra utrikes födda kvinnors arbetsmarknadsetablering.
Reformen om nyanländas etablering är ett steg i rätt riktning. Men reformen omfattar inte alla utrikes födda kvinnor. De flesta kvinnor som kommer till Sverige har anknytning till en person som redan bor i landet och utgör ca 60 procent av dem som får uppehållstillstånd på sådan grund. Kvinnor är därmed överrepresenterade i den grupp som inte har rätt till särskilda etableringsinsatser eller etableringsersättning. Det behövs därför ytterligare åtgärder för att öka sysselsättningen och arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda kvinnor. Regeringen arbetar med att på olika sätt finna lösningar och åtgärder som kan bidra till en förbättring.
Jag ser det som en av de största jämställdhetsutmaningarna vi har i dag att vidta åtgärder för att fler utrikes födda kvinnor ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden och i samhället.
Anf. 104 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Jag vill tacka integrationsminister Erik Ullenhag för svaret. Som det framgick har jag lämnat frågan till arbetsmarknadsministern, och det är självklart regeringen som bestämmer vem som svarar. Men jag tycker att det är förvånansvärt att frågor rörande invandrarkvinnor alltid ska relateras till integration. Jag har funderat en hel del på vad det är som gör att regeringens andra ministrar inte åtar sig ansvar, till exempel finans- och arbetsmarknadsministern. Jag har respekt för detta, men det kan vara bra att framöver fundera på om allt verkligen handlar om integration.
Det är positivt att jag och ministern i alla fall delar synen att det är ett stort problem att invandrade kvinnor har 20 procent lägre sysselsättningsgrad jämfört med kvinnor födda i Sverige. Den insats som ministern här redogör för har jag full respekt för. Jag tycker att det är positivt. Men som ministern själv sade handlar det inte om den målgrupp som jag pratar om.
Forskningen från 80- och 90-talet visar att de kvinnor som kom hit som arbetsinvandare från Finland, från Grekland, från forna Jugoslavien hade väldigt mycket problem. Pionjärerna på det området var genusforskarna Ålund och Knocke, men även Irene Molina har berört detta område. Det handlar om ren diskriminering på grund av etnicitet, klass och kön. Det har blivit ett strukturellt problem i samhället. Jag tror att det fortfarande är så.
Det var det dåvarande Arbetslivsinstitutet, tror jag, som 2006 uppmärksammade forskare och politiker på att detta är ett problem. Invandrade kvinnors etablering på arbetsmarknaden är mycket låg. När de får ett arbete är det alltid lågavlönat, städjobb. Det ser vi också här i riksdagen. Det jobbet nedvärderas inte på något sätt. Det är ett jätteviktigt jobb. Frågan är varför invandrade kvinnor oftast, och nu även svarta män, hamnar i lågstatusyrken och får allvarliga problem.
Forskarna Knocke och Ålund har i sin forskning lagt märke till och uppmärksammat att dessa kvinnor ofta har ont i axlar, de är psykiskt sjuka, de har massa med problem plus att deras barn hamnar i fattigdom. Enligt Rädda Barnens undersökning är mer än 48 procent av de fattiga barnen invandrades barn. Det är helt oacceptabelt i ett samhälle som, precis som ministern säger, värnar om jämlikhet, solidaritet, öppenhet och så vidare. Det måste gälla alla, inte minst kvinnorna.
Då är frågan: Är regeringen och ministern beredda att tillsätta en utredning för att på nytt se över denna fråga?
Anf. 105 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Amineh Kakabaveh kommenterar vem som svarar på frågor om utrikes födda kvinnors, invandrarkvinnors, situation på arbetsmarknaden. Jag håller med om Amineh Kakabavehs ingång, att det här är ett ansvar för betydligt fler än mig som integrationsminister. Det är en utgångspunkt som regeringen har.
Det är två delar i detta. Det ena är att vi fortfarande inte har ett fullt ut jämställt samhälle. Där har vi en lång resa kvar även i Sverige. Även om vi har kommit långt i Sverige vad gäller jämställdhet är det ingen tröst för den som har lägre lön på grund av kön eller för den som får mindre livschanser på grund av kön och begränsas på grund av kön. Där har vi fortfarande en rejäl resa att göra.
Jag menar att en av de riktiga jämställdhetsutmaningar vi har i dag är situationen för utrikes födda kvinnor. Vi har ett arbetsmarknadsdeltagande som är alldeles för lågt i den här gruppen. Även fast Sverige ligger högst i en europeisk jämförelse när det gäller arbetskraftsdeltagande kvinnor har vi ett gap mellan utrikes födda kvinnor och utrikes födda män som är mycket svårt att acceptera.
Mot bakgrund av att det här är en fråga för hela regeringen har regeringen fattat beslut om att ta fram en ny integrationspolitisk strategi, som man kommer att jobba fram under nästa år under ledning av en statssekreterare hos mig, Jasenko Selimovic. Där ingår Finansdepartementet och relevanta andra departement för att ta ett samlat grepp och vända på stenar och fundera på: Hur kan vi förbättra integrationspolitiken ytterligare?
När det gäller just utrikes födda kvinnor ska man försöka analysera: Vad är bakgrunden till att vi har färre kvinnor i arbete? En bakgrund tror jag är att vi har haft alldeles för lite av individualiserad hjälp. Vi har sett familjer som har kommit som en enhet. Man kanske har fokuserat på att mannen ska komma i jobb, och man har tappat bort kvinnan. Männen har gått på svenskundervisning. Kvinnorna har inte gjort det. Detta försöker vi nu bryta med etableringsreformen som handlar om individuellt stöd; kvinnor och män ska få samma etablering i Sverige när de kommer.
Det finns ett antal andra utmaningar. Det kom en ESO-rapport häromdagen, en rapport från några experter, ekonomer, som pekade på problem med föräldraförsäkringens konstruktion, vårdnadsbidragets konstruktion, problem med olika ersättningssystem som kan göra att det tar väldigt lång tid innan en utrikes född kvinna över huvud taget kommer in i svenskundervisning för invandrare och kommer in på arbetsmarknaden. Det där bör vi fundera kring.
Vi kan se att attityderna från myndigheter har varit ganska könsstereotypa, det vill säga att man mer har fokuserat på att mannen ska komma i jobb snarare än att kvinnan ska komma i jobb. Där är det ett långsiktigt arbete som vi ska ta itu med i samband med en ny integrationspolitisk strategi.
Amineh Kakabaveh tog upp barnfattigdom, en fråga som det för närvarande är mycket diskussion kring. Vad är huvudproblemet när det gäller barnfattigdom? De som drabbas allra mest och allra oftast är människor med utrikes bakgrund, i synnerhet barn som växer upp med en ensamstående mamma med utrikes bakgrund. Hon har inte kommit ut på arbetsmarknaden fullt ut och drabbas av mycket små marginaler.
En förklaring till att det ser ut så är att vi har haft en integrationspolitik som alldeles för lite har fokuserat på individuella lösningar. Vi har haft en integrationspolitik som inte tillräckligt fokuserat på jobb och kunskap i svenska språket. Det tar en stund att vända på det. Men utgångspunkten att jobb är nyckeln in i samhället, alldeles oavsett om man är född i Sverige eller någon annanstans, måste vara kärnan i det hela.
Självklart ska vi diskutera arbetsmiljö. Självklart ska vi fundera över villkoren för att jobba som städare eller ha det som Amineh Kakabaveh väljer att kalla lågstatusyrken. Men den stora frågan är: Hur kan vi få fler att ha att jobb att gå till och egen lön att betala räkningar med, med den frihet och makt över vardagen som det skapar? Det är den stora integrationspolitiska utmaningen.
Det är, precis som Amineh Kakabaveh säger, ett ansvar för hela regeringen, och det finns mycket kvar att göra i den delen.
Anf. 106 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Tack, ministern, för att det i alla fall finns en insikt inom politiken om att detta är ett problem. Jag läste i Svenska Dagbladet häromdagen om rosa bänkar och andra förslag. Jag anser att invandrade kvinnor inte behöver rosa bänkar i Rinkeby och Tensta för att locka dem att komma ut. Jag tycker inte att invandrade kvinnor behöver ett särskilt bad för att de ska komma ut och göra sig synliga eller göra sig hörda. Jag tycker att invandrade kvinnor, precis som alla andra kvinnor i samhället, behöver makt och inflytande. Det är det som är kärnan för demokrati och jämställdhet. Har man inte ett jobb mår man inte bra. Har man inte plats i det offentliga rummet kommer man heller aldrig att ha makt vare sig över sitt liv eller i samhället.
Det är tyvärr så för många invandrade kvinnor, även de 60 procent som inte berörs av etableringsreformen. Det är de kvinnor som kommer genom anknytning. Det visade sig på ett seminarium jag hade här i riksdagen för inte så länge sedan att det i Botkyrka kommun till och med är över 14 procent av de invandrade kvinnor som har bott här i decennier som varken är aktuella hos socialtjänsten, i arbetsmarknadsåtgärder eller på Arbetsförmedlingen och så vidare. De är helt bortglömda.
Det är dags att synliggöra denna grupp inte bara inom forskningen utan även inom det politiska och här i riksdagen. Det är bra att vi har dessa debatter, för då väcker vi tankar men också ansvar när vi ser att Sverige är sämst av OECD-länderna när det gäller frågan om just invandrade kvinnor födda utanför Europa. Det är ett stort problem som även andra länder har insett. Därför är det viktigt att ta detta ansvar och faktiskt tillsätta en rejäl utredning.
Grunden är självklart att det inte bara handlar om att se kvinnan som en del av familjen, utan det handlar precis som ministern själv nämnde om attityden hos arbetsgivare, facken, företagen, politikerna och myndigheterna. Man måste tänka på olika nivåer och komma med åtgärder. Det gäller till exempel på arbetsmarknaden, där vi ser att dessa kvinnor inte har möjlighet att utbilda sig och göra vidare karriär. De fastnar i det jag pratade om, arbeten där det är väldigt låga löner. Det är lågavlönade yrken.
Inom dessa arbeten satsas inte heller på utbildning och vidareutveckling, vilket innebär att man har fastnat där år efter år. Vad blir det till slut? Jo, långtidssjukskrivningar. Det kostar enormt mycket. Det påverkar familjen, barnen och samhället. Därför ska man tänka långsiktigt.
Det är bra att nu satsa på kvinnorna som kommer i dag, men vi har ju grupper med tusentals kvinnor som har detta problem i vårt land. Därför hoppas jag verkligen att ministern kommer att ta denna fråga på allvar och se till att det finns utredningar där man föreslår åtgärder. Frågan är som sagt aktuell varje dag på den politiska dagordningen, i medier och så vidare.
Vårdnadsbidraget, de rosa bänkarna och särskilda badställen för kvinnor kommer som sagt inte att hjälpa. De kommer bara att segregera, och så hör vi Sverigedemokraterna härifrån talarstolen tala om olika människors synpunkter och inflytande i samhället.
Anf. 107 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Låt mig först understryka en sak som är viktig för debatten. Amineh Kakabaveh säger att vi är sämst i Europa på utrikes födda kvinnor. Det är inte riktigt sant. Vi har drygt 60 procent i sysselsättningsgrad bland utrikes födda kvinnor. Det är till och med så att denna siffra är bättre än vad den är för inrikes födda kvinnor i vissa sydeuropeiska länder. Vi har rader av länder i Europa som har en rejäl hemläxa att göra när det gäller att få in utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden.
Däremot ligger vi dåligt till vad gäller arbetskraftsdeltagande bland utrikes födda, och vi ligger också rejält dåligt till vad gäller skillnaden mellan utrikes och inrikes födda. I antal och i procentandel ligger vi dock relativt bra till jämfört med andra länder. Dock är detta alldeles för uselt. Att vi för utrikes födda kvinnor ligger på en sysselsättningsgrad på 60 procent är inte bra. Det är också en del i hur vi ska klara den framtida välfärden och tillväxten, att se till att ta till vara all den kunskap och erfarenhet och alla de möjligheter dessa kvinnor har.
Sedan välkomnar jag den tillnyktring som verkar finnas från Amineh Kakabavehs sida, för en anledning till att vi har den sysselsättningsgrad vi har bland utrikes födda kvinnor och en anledning till de integrationsproblem vi har tycker jag är att man tidigare har fört en integrationspolitik från socialdemokratin, Vänsterpartiet och de rödgröna samarbetspartierna som fokuserade för lite på jobb och för lite på kunskap i svenska språket. I all välmening såg man människor som flydde eller invandrade till vårt land som svaga individer som behövde hjälp. Man ställde snarare frågan vilket bidrag de skulle ha än vad de kunde bidra med.
Det är denna grundläggande förändring vi försöker göra: Alla människor som flyr eller invandrar till Sverige ska ha möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Vi hade under en period regelverk som var rätt absurda - asylsökande var till och med förbjudna att arbeta - och som denna regering har avskaffat. Det är klart att det sänder en väldigt konstig signal om jag flyr från Mogadishu eller Teheran, kommer till Sverige och säger att jag vill försöka jobba under asyltiden men får svaret att det är förbjudet.
Vi hade under rätt lång tid ett sådant regelverk att jag först skulle gå på svenska för invandrare, och sedan fick jag söka jobb. Där gör vi en grundläggande förändring av integrationspolitiken utifrån hur den såg ut under socialdemokratins tid, då Vänsterpartiet också hade inflytande. Allra sist bör man väl vad gäller denna del säga att vi inte har hittat alla lösningar. Det är därför vi tar fram en ny integrationspolitisk strategi, och vi behöver göra betydligt mer.
I den meningen vill jag hålla med Amineh Kakabaveh: Det är en frågeställning hur vi ser till att ha en etablering för folk som nu kommer som är mer inriktad på hur individen och utrikes födda kvinnor snabbare kan komma i jobb, och en annan frågeställning är hur vi stärker människor som har fastnat i ett långvarigt utanförskap och aldrig kommit in. Hur ser vi till att de mammor som i dag går med sitt barn till apoteket eller Försäkringskassan, där barnet hjälper till med svenska, kan komma in i samhället på allvar, lära sig svenska och få ett jobb? Det kommer också att vara en del av den integrationspolitiska strategin.
Där det fortfarande finns någonting för dig, Amineh Kakabaveh, att fundera på är inställningen. Du återkommer till lågstatusjobb och arbeten som lite grann inte skulle vara tillräckligt bra. För mig är kärnan att vi måste fundera på hur vi ser till att riva trösklar och ta bort hinder. Hur ser vi till att ha en utgångspunkt så att människor som har kommit hit ska kunna komma in och få ett jobb? Skillnaden mellan att ha ett jobb att gå till och inte ha det är det som är den stora bristen på frihet för många av de utrikes födda kvinnorna.
Anf. 108 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Tack, ministern! Jag ska bara poängtera att detta med lågstatusjobben inte handlar om att de finns överallt och att någon måste göra dem. Tyvärr är det oftast så när det gäller dessa kvinnor att de har utbildning och verktyg, men de blir inte anställda på de arbetsplatser som de faktiskt har utbildning för. Därför hamnar de där.
Jag anser personligen att både föregående och nuvarande regering svikit och starkt sviker invandrade kvinnor. Det är en särskild grupp som är osynliggjord och där man inte har satsat på vare sig forskning eller något annat för att lyfta fram frågan och för att gruppen ska synliggöras.
Det jag sade tog jag inte bara ur luften, ministern, utan i Svenska Dagbladet från den 13 juni säger Näringsdepartementet att vi är bland de sämre i OECD-länderna. Det finns alltså fakta på att vi inte är så himla bra som vi har trott, inte heller när det gäller jämställdhetsfrågan. Man ska alltså komma ihåg att det inte är så som ministern säger, att denna regering har varit bättre än någon annan.
När klassklyftorna har ökat, när många har blivit utförsäkrade och när vårdnadsbidraget tillkom är det invandrade kvinnor och invandrade generellt som har drabbats av detta. När det gäller vårdnadsbidraget är det kvinnor i utsatta områden som inte har någon annanstans att vända sig. De tar emot detta i stället för att lämna ansökningar tio gånger i veckan utan att det finns arbete för dem. Därför har man helt enkelt bundit dem vid hemmet och sett till att de ska vara beroende av mannen och släktingarna.
Det är inte en bra satsning, och jag hoppas att man ser över detta. Denna fälla ska bort, tycker jag. Det är viktigt.
Anf. 109 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Bara så att vi reder ut att vi talar om rätt siffror: Amineh Kakabaveh sade att vi var betydligt sämre än andra länder i Europa på utrikes födda kvinnor. Det är inte riktigt sant; där ligger vi rätt bra till. Däremot är vi bland de sämsta i Europa på gapet mellan sysselsättning för utrikes och inrikes födda totalt sett.
Detta är den riktigt stora utmaningen. Hur ser vi till att skapa en integrationspolitik som fokuserar på just jobb, kunskaper i svenska och hur man snabbt ska komma in? Där behöver vi vända på väldigt många stenar och fundera på kor som kanske tidigare har varit heliga ifall de är rätt eller fel. Vi har en lång resa kvar att göra.
Jag kan ge några exempel på det som sker och som jag har nämnt. Etableringsreformen fokuserar på jobb, kunskaper i svenska och individuellt anpassade åtgärder på ett helt annat sätt än vad den tidigare integrationspolitiken gjorde. Det tror jag är rätt väg att gå.
Vi har gett pengar till mentorskapsprojekt för att se till att kunna öppna dörrar. Internationella kvinnoföreningen i Malmö är ett exempel på en verksamhet som får resurser för att öppna dörrar där näringslivet kopplas samman med duktiga utrikes födda kvinnor och där du kan öppna en dörr, bryta fördomar, komma in på arbetsmarknaden och ta till vara idéer.
Tillgången till yrkesutbildningar har varit central. Vi har öppnat upp möjligheten till fler vuxenutbildningar med yrkesinriktning som är särskilt viktigt för lågutbildade kvinnor.
Om jag ska peka på några av de saker som jag ser att vi behöver fundera på framöver är det hur svenskundervisningen för invandrare fungerar. Kan vi koppla den tydligare till jobb? Vi ser runt om exempel på att när svenskundervisningen för invandrare kopplas till ett visst yrke där man får kunskap om att jobba i skogen, inom databranschen, med hushållsnära tjänster eller inom handeln blir språkresultaten bättre och man kommer snabbare i arbete. Den typen av frågor måste vi fundera på framöver.
Det här är en av våra riktiga huvudutmaningar, vilket statsministern betonade i regeringsförklaringen, och regeringen återkommer till att integrationsfrågan är en av våra avgörande frågor framöver.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.