Ivos granskning av LARO-mottagningar
Interpellation 2023/24:651 av Yasmine Bladelius (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-03-22
- Överlämnad
- 2024-03-22
- Anmäld
- 2024-04-02
- Svarsdatum
- 2024-04-09
- Sista svarsdatum
- 2024-04-09
- Besvarad
- 2024-04-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Det råder stort missnöje med missbruksvården i min hemregion Skåne. Sedan 2014 är LARO organiserad som ett vårdval där privata utförare är fria att etablera mottagningar var som helst i Skåne. Det har lett till en situation där inte mindre än sex LARO-mottagningar etablerat sig i min hemkommun Helsingborg; de flesta är samlade i centrum.
Samtidigt är tillgängligheten till missbruksvård betydligt sämre i resten av nordvästra Skåne. Det innebär att många patienter från de kringliggande kommunerna, ibland till och med från andra regioner, måste resa in eller på sikt flytta till Helsingborg för att få tillgång till vård.
Det gör det svårt för kommunens socialtjänst att samverka med vården och ge det stöd som behövs till det ständigt växande antalet personer med beroendeproblematik, där många dessutom egentligen är andra kommuners ansvar.
Det har lett till en ohållbar situation, och varje månad kommer det in anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, om brister på LARO-klinikerna. De allra flesta av anmälningarna är mot de privata aktörerna som etabletat sig.
Nedan följer några exempel som är hämtade från Helsingorgs Dagblad den 22 mars 2024:
En patient kan ta nästan vilket tjack eller lina som helst och ändå få ut sina grejer. Anmälaren är irriterad över att sambon både kan punda och få mediciner. En LARO-patient som missbrukar har fått en psykos och läkaren på hemorten vägrar ge metadon. Han åker då 16 mil till Helsingborg och får sin dos på en privat LARO-klinik. En laroklinik skriver ut bensodiazepiner till patienter som missbrukar samtidigt som de får metadon. Anmälaren menar att mottagningen riskerar patienternas liv.
Det handlar om många allvarliga fall och ett stort antal anmälningar, men trots detta inleder Ivo sällan någon utredning och ärendena läggs ned. På Helsingborgs Dagblads fråga till Ivo om varför de så sällan inleder en utredning trots att det finns anmälningar om allvarliga brister svarar inspektören att det helt enkelt handlar om brist på resurser.
Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har ett omfattande uppdrag. Den senaste tidens utveckling och de stora utmaningar vården och omsorgen står inför understryker vikten av en kraftfull statlig tillsyn och tillståndsprövning.
Ivo menar själva i deras budgetunderlagsrapport för 2024–2026* att för att till fullo kunna lyckas med detta och för att även framgent kunna fullgöra myndighetens uppdrag krävs ytterligare resurser. De menar vidare att beräknade anslagsnivåer för 2024–2025 i budgetpropositionen för 2023 är otillräckliga.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
Avser statsrådet och regeringen att öka anslagsnivåerna till Ivo?
* Rapporten finns publicerad på www.ivo.se, Artikelnr 2023-07
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:651
Webb-tv: Ivos granskning av LARO-mottagningar
Dokument från debatten
- Tisdag den 9 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:94
- Protokoll 2023/24:94 Tisdagen den 9 aprilProtokoll 2023/24:94 Svar på interpellation 2023/24:651 om Ivos granskning av LARO-mottagningar
Protokoll från debatten
Anf. 42 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! har frågat mig om jag avser att öka anslagsnivåerna till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Ivos roll som statens tillsynsorgan för vård och omsorg är unik och av yttersta vikt för att säkerställa att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter.
Regeringen är mån om att ge Ivo rätt förutsättningar i takt med att myndighetens uppdrag växer. Exempelvis har Ivo tilldelats permanenta medel för myndighetens arbete med att bland annat leverera uppgifter till och hantera underrättelser från Utbetalningsmyndigheten. Myndigheten har också fått permanenta medel med anledning av reformen om skyddat boende.
Vi ser även en växande problematik med oseriösa eller kriminella aktörer inom exempelvis tandvård, vårdcentraler och estetiska verksamheter. Ivo har en viktig roll i att förhindra och motverka välfärdsbrottsligheten inom såväl hälso- och sjukvården och tandvården som omsorgen. Inom ramen för sitt tillsynsuppdrag har Ivo befogenheter att förbjuda verksamheter inom vård och omsorg och återkalla tillstånd, så att oseriösa eller kriminella aktörer inte tillåts fortsätta vara verksamma. Även när det gäller verksamheter som inte omfattas av krav på tillstånd kan Ivo hindra oseriösa aktörer genom sin tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser om bland annat kvalitet, patientsäkerhet och kompetens. Tidigare i år tilldelades Ivo två uppdrag för att förstärka tillsynen mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården och tandvården respektive omsorgen. För dessa uppdrag tilldelades också myndigheten totalt 14 miljoner kronor för 2024.
Regeringens ambition är att Ivo ska ha goda förutsättningar för att genomföra sitt uppdrag. Eventuella ökningar av anslag till myndigheter presenteras i samband med budgetpropositioner.
Anf. 43 Yasmine Bladelius (S)
Herr talman! Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, LARO, är den mest välbeprövade och spridda metoden för behandling av långvarigt beroende av opioider, till exempel heroin. Forskningen har tydligt visat att LARO leder till minskad sjuklighet och dödlighet, minskat illegalt drogbruk och minskad spridning av hiv. Om LARO utförs på rätt sätt är det ofta en livräddande och avgörande insats för personer med opioidberoende.
Herr talman! Det råder dock ett stort missnöje med LARO-vården i min hemregion Skåne. Sedan 2014 är LARO i Skåne organiserat enligt ett vårdval. Privata utförare är fria att etablera mottagningar var som helst i regionen. Det har lett till en situation där inte mindre än sex LARO-mottagningar etablerat sig i min hemkommun Helsingborg. De allra flesta är samlade i de centrala delarna av staden, och de allra flesta är privata aktörer.
Samtidigt är tillgängligheten till missbruksvården betydligt sämre i resten av nordvästra Skåne. Det innebär att många patienter från de kringliggande kommunerna, ibland till och med från andra regioner runt om i Sverige, måste resa till eller på sikt flytta till Helsingborg för att få tillgång till vård. Det i sig gör det svårt för kommunens socialtjänst att samverka med vården och ge det stöd som behövs till det ständigt växande antalet personer med beroendeproblematik, varav många dessutom är andra kommuners ansvar.
Detta har lett till en helt ohållbar situation. Varje månad kommer det in anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, om brister på LARO-klinikerna. De allra flesta anmälningar riktas mot de privata aktörerna, som nu har etablerat sig fritt. Jag kan nämna några exempel, herr talman, som är hämtade ur Helsingborgs Dagblad den 22 mars 2024.
En patient kan "ta nästan vilket tjack eller lina som helst och ändå få ut sina grejer". Anmälaren är irriterad över att sambon "både kan punda och få mediciner".
En annan LARO-patient som missbrukar har fått en psykos, och läkaren på hemorten vägrar att ge metadon. Han åker då 16 mil till Helsingborg och får sin dos på en privat LARO-klinik.
En annan LARO-klinik skriver ut bensopreparat till patienter som missbrukar samtidigt som de får metadon. Anmälaren menar att mottagningen riskerar patienternas liv.
Det handlar alltså om många allvarliga fall och ett stort antal anmälningar till Ivo. Trots detta inleder Ivo sällan någon utredning, utan ärendena läggs helt enkelt ned. På Helsingborgs Dagblads fråga till Ivo om varför de inte inleder en utredning trots att det finns anmälningar om allvarliga brister svarar inspektören att det helt enkelt handlar om resursbrist.
Herr talman! Ivo har ett otroligt viktigt och omfattande uppdrag. Ivo menar i sin budgetunderlagsrapport för 2024-2026 att för att till fullo kunna lyckas med sitt uppdrag och för att även framgent kunna fullgöra myndighetens uppdrag krävs ytterligare resurser. De menar att de beräknade anslagsnivåerna för 2024-2025 i budgetpropositionen är otillräckliga.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson: Avser statsrådet och regeringen att öka anslagen till Ivo?
Anf. 44 Karin Sundin (S)
Herr talman! När min kollega här i debatten, Yasmine Bladelius, berättade för mig om situationen i Skåne och att man har lagt LARO, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, under LOV trodde jag först att jag inte hade hört rätt.
Det måste vara en av de verksamheter där det lämpar sig absolut sämst att skicka iväg patienter till privata aktörer. Det som är uppenbart och som Yasmine Bladelius har redogjort för i sitt inlägg är att vårdgivarna - de privata LARO-klinikerna - inte klarar av sitt uppdrag utan ser genom fingrarna när patienterna missbrukar under behandlingen.
Det är inte konstigt att detta sker, vare sig att patienten missbrukar, eftersom beroendet är själva kärnan i den problematik som patienten behöver vård för, eller att det finns privata aktörer som inte fullgör sitt åtagande på ett korrekt sätt. Det är ju grundläggande marknadsmekanismer - det finns pengar att tjäna på att göra kunden, i det här fallet patienten, nöjd även om det inte är syftet med vården och det inte ligger i patientens långsiktiga intresse.
LARO måste vara en av de verksamheter där det lämpar sig sämst att skicka iväg patienterna till privat vård också därför att det är beroendesjuka patienter som har stora och sammansatta vårdbehov eftersom långvarigt missbruk kan leda till en rad följdsjukdomar.
Studier visar att så mycket som 80-90 procent av de personer som får LARO-behandling är rökare, att en stor andel har sjukdomar som hypertoni, diabetes, astma och kol och att en majoritet av patienterna har hepatit C. Det är allvarliga sjukdomar, och det handlar om patienter som mer än många andra patientgrupper behöver vårdkontakter som ser och tar ansvar för patientens hela vårdbehov.
Herr talman! Denna patientgrupps särskilda och stora behov av sammanhållna vårdkedjor var skälet till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte Samsjuklighetsutredningen, vars slutbetänkande lämnades till Socialdepartementet i januari 2023.
Utredningen föreslår att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård och att behandling för skadligt bruk och beroende ska ges samordnat med behandling för andra psykiatriska tillstånd.
Utredningen konstaterar att en sammanhållen vårdkedja i patientens närmiljö kräver samarbete mellan olika vårdgrenar och att det finns kompetens och resurser som kan utföra de olika delarna i behandlingen och en nära samverkan med andra aktörer som ger stöd till patienten, till exempel socialtjänsten. Utredningens bedömning är att en vård som ges av en huvudman som har tillgång till både sluten- och öppenvård nära patienten ger bäst förutsättningar för att utveckla vården i en sådan riktning.
I de samtal som jag för med olika företrädare för missbruksvården ställer alla just nu samma fråga: Vad händer med Samsjuklighetsutredningen? Vi går ju och väntar på de förslag som ska göra att vi kan ge våra patienter en bättre och mer sammanhållen vård med bättre samspel mellan vårdens olika aktörer.
Utöver den fråga som ställs i interpellationen om att se till att Ivo har tillräckliga resurser för att kunna sköta sitt tillsynsuppdrag undrar jag: Vart har Samsjuklighetsutredningen egentligen tagit vägen?
(Applåder)
Anf. 45 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Jag tackar ledamöterna för interpellationen och för uppföljande inlägg.
LARO är en viktig verksamhet, och jag är glad över att vi var flera partier i socialutskottet som under den förra mandatperioden bytte ståndpunkt när det gäller beroendevården.
Vi har tidigare levt med en situation där socialtjänsten har haft ansvar för merparten av beroendevården och missbruksvården, där hälso- och sjukvården har haft ansvar för en del och där patienter har tvingats bli skickade däremellan. Ingen har gjort fel, men patienter har inte fått vård.
När detta blev uppenbart både genom mediernas arbete och genom samtal i utskottet landade flera av våra partier gemensamt i att byta åsikt. Vi kom fram till ett nytt ställningstagande, nämligen att vården behöver samordnas. Vi måste se till att regionerna har ansvar för beroendesjukvården, för om man drabbas av beroende är det ju sjukvård man behöver.
Det var ett viktigt ställningstagande, herr talman, som vi gjorde gemensamt och som vi fick riksdagens fulla stöd för att gå vidare med. Jag är väldigt glad över det. Det var en av de viktigaste saker som hände under den förra mandatperioden. Därför är det angeläget att vi kan gå vidare med detta. Vi har en bra utredning på gång, som tog lite tid. Den behövde också tid på sig, vill jag säga, för det var ingen liten sak som de skulle titta på.
Nu finns det ett arbete, men precis som ledamoten självfallet vet är det inte undertecknad som ansvarar för detta utan socialministern. Ledamoten får gärna återkomma i frågor om beroendevården, som socialministern ansvarar för.
Det som interpellanten har ställt en fråga till mig om i dag handlar om Ivo, och exemplet är LARO. Ivo har en jätteviktig roll. Det är därför de tillförs nya pengar när det gäller både välfärdskriminalitet och andra uppdrag, som jag redogjorde för i interpellationssvaret i enlighet med den fråga som ställdes.
Ivo behöver mer pengar när de får nya uppdrag. Så var det när vi införde den lag som kallas skönhetslagen och som handlar om estetiska kirurgiska operationer och behandlingar. Då fick de nya pengar för att klara det nya tillsynsuppdraget. Nu har de fått nya pengar för att också klara de risker och stora problem som vi ser inom delar av sjukvården, tandvården och omsorgen när det gäller välfärdskriminalitet.
Vi kommer att fortsätta så. Om myndigheter får nya uppdrag och vi ser nya problem kommer regeringen att tillföra pengar, men det är klart att de aldrig får det de äskar från riksdagen. Framför mig har jag exempelvis budgetförslaget från IVO för 2021-2023. För 2021, då Socialdemokraterna ledde regeringen, ville de ha 782 miljoner, men de fick 754. Året efter ville de ha 821 miljoner, men de fick 760 och så vidare. Om man följer det varje år ser man att de äskar något för ett behov men att de inte får detta. Det är en situation som samtliga regeringar har levt med.
Det som vi behöver fundera på är förstås på vilket sätt vi kan förstärka Ivos verksamhet så att det ger bästa effekt. Där har de själva de senaste åren jobbat med att få fler redskap och verktyg så att de kan arbeta mer effektivt, samköra register och använda sig av uppgifter som finns hos andra myndigheter, vilket de inte alltid kan i dag.
Ivo har till och med lämnat förslag till den förra regeringen om 40 olika författningsförändringar som behövs för att de ska kunna jobba mer effektivt. Den förra regeringen hann med ett och ett halvt, även om jag är fullt medveten om att det kom en pandemi däremellan. Vi fortsätter med de andra förslagen. Jag vet inte om alla 40 behövs, men många av dem kommer att behövas. Det resulterar i många utredningar som redan pågår, och fler kommer därtill.
Jag tror inte att pengar är den enda lösningen utan att en av lösningarna är bättre verktyg för Ivo så att man kan samköra register, upptäcka saker i tid och göra inspektioner som inte alltid är annonserade i förväg utan där man faktiskt kan komma oannonserat och se vilken verksamhet som bedrivs. Jag tror att regeringen behöver fortsätta även med de delarna, och det tänker vi göra.
Anf. 46 Yasmine Bladelius (S)
Herr talman! På nätet är Helsingborg känt som landets LARO-huvudstad. På nätforumet Flashback finns ett oändligt antal tips från personer runt om i hela landet om att man kan ta sig till Helsingborg för att enkelt få en dos. I andra regioner är nämligen kraven hårdare och köerna längre, men i Helsingborg har inte mindre än sex kliniker etablerat sig i de centrala delarna av staden, och där är det ganska lätt.
LARO-mottagningarna konkurrerar nämligen med varandra. Ju fler patienter, desto större vinstutdelning till ägarna. Det är med andra ord en god affär för de skånska drogklinikerna, som tjänar miljoner på att patienterna fortsätter att missbruka. Som ett exempel omsatte Skånes största mottagning, LARO Kärnan, 24 miljoner kronor i fjol. Sedan 2020 har man delat ut 4,8 miljoner kronor till ägarna.
Herr talman! Som jag nämnde tidigare är det en helt ohållbar situation. Det fria vårdvalet och den fria etableringsrätten för LARO-mottagningar i Skåne har lett till en LARO-turism till Helsingborg. Det har skapat en marknad av missbruksvård som endast gynnar ägarna, inte patienterna.
I Helsingborgs Dagblads artikelserie om drogklinikerna kan man läsa några av de inlägg som har skrivits på nätet om de privata LARO-mottagningarna i Helsingborg. Jag ska läsa några av dem, bara för att ni ska få ytterligare förståelse för den problematik gällande vårdval av LARO som jag lyfter här i talarstolen.
En person skriver: "Ring en privat klinik, Laro Lejon i Helsingborg är bäst. Dom kommer hjälpa dig det är jag hundra procent säker på tro mig." Det är ett svar på ett inlägg av en kvinna som nekats behandling i en annan kommun.
Ett annat citat är: "Det påstås att man kommer med samma dag som man söker där." Det skriver en person om LARO Kärnan i Helsingborg. En annan person i samma tråd skriver: "Sök Laro Sund istället. Dom tar in vem som helst."
Samtidigt, herr talman, får alltså Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, varje månad in otaliga anmälningar om allvarliga brister i LARO-verksamheterna. De får in så många anmälningar att de tvingas lägga ned många av ärendena utan att inleda utredning, därför att resurserna saknas.
Sjukvårdsministerns kollega socialminister Jakob Forssmed svarade på en skriftlig fråga jag skickade in till honom om huruvida han och regeringen kan tänka sig att se över den fria etableringsrätten med att det är upp till regionerna själva att ta de besluten. Det kan regionerna absolut göra, och Region Skåne är den enda regionen i hela Sverige som har tagit beslut om att införa vårdval för LARO. Men såväl socialministern och sjukvårdsministern som jag vet att det är fullt möjligt för regeringen att besluta att fri etableringsrätt eller vårdval inom just missbruksvård är en ganska dålig idé och inte bör finnas.
Min fråga till sjukvårdsministern är därför om ministern är öppen för att tala med sin kollega socialminister Jakob Forssmed om att en gång för alla ta itu med den misslyckade privatiseringen av missbruksvården. Det är nämligen min bestämda uppfattning att kriminella, fuskare och oseriösa aktörer inte ska finnas i den svenska välfärden, herr talman.
(Applåder)
Anf. 47 Karin Sundin (S)
Herr talman! Personer med ett långvarigt narkotikamissbruk behöver vård utifrån sina individuella behov. De ska inte skickas ut på en privat marknad där det övergripande målet för verksamheten är ekonomisk vinst och utdelning till aktieägare. De behöver vård utifrån individuella behov, ett professionellt bemötande och välfungerande vårdkedjor, inklusive en fungerande eftervård.
Delar av dagens privata vårdmarknad kan inte beskrivas som något annat än ett haveri. Bilden vi får av LARO-verksamheten i Skåne visar ett haveri. Dessutom ser vi att det inom beroendesjukvården runt om i landet är svårt att bemanna med rätt kompetens. Det beror dels på att vi har en allmän kompetensbrist, dels på att man just nu konkurrerar med bland annat Kriminalvården, som ju i sin kraftiga expansion söker kompetens liknande den inom psykiatri- och beroendevård.
I det här läget behövs mer än någonsin en väl fungerande tillståndsprövning och en väl fungerande tillsyn, och det är bra att regeringen efter åtskilliga påtryckningar från oss i oppositionen om oegentligheter i privata vårdföretag har gett Ivo i uppdrag att förhindra och motverka välfärdsbrottslighet inom omsorg och hälso- och sjukvård. Men det räcker ju inte med tydliga uppdrag till Ivo om Ivo inte har resurser nog att fullgöra dem.
Den här debatten handlar om att vi inom riksdag, regering, de statliga myndigheterna, regioner och kommuner har ett gemensamt ansvar för att samhällets mest utsatta och sjuka ska få den vård och behandling de behöver. Därför behöver Samsjuklighetsutredningens förslag landa på riksdagens bord. Vi behöver inte ministrar som skyfflar ansvaret mellan sig. Ivo behöver mer pengar för sitt jobb, vi behöver ordning och reda i sjukvården - och vi behöver LARO-verksamheter som ser till patientens bästa och inte till patientens förmåga att generera ekonomisk vinst.
(Applåder)
Anf. 48 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Jag tackar ledamöterna för kompletterande synpunkter.
Jag vill säga att man gärna kan vara cynisk och tycka att statsråd skyfflar frågor mellan sig, men det är de frågor man sänder in - interpellationerna - som vi svarar på. Frågor som rör ett annat statsråds område är det omöjligt för mig att besvara. Det är en självklarhet, och jag förutsätter att man håller sig till den linjen. Annars blir det svårt att ge regeringens svar på frågorna.
Jag tycker att det är nödvändigt att vi får en bättre beroendesjukvård och att den förändring som behövs faktiskt sker. Det är nödvändigt att vi får ett samlat ansvar, liksom att vi ser att beroende är en sjukdom. Det är det stora skifte vi behöver få till. Under ganska lång tid har vi levt med en situation där man har trott att det är en persons karaktär eller egenskaper som gör att denne har hamnat i beroende, men nej, det är en sjukdom.
Detta var den viktiga insikt som vi blev helt överens om i socialutskottet under den förra mandatperioden, och det är nödvändigt att den befästs på olika sätt. Den ska befästas i lagar och förordningar, liksom i verksamheter som stöder de människor som har drabbats av ett beroende och ger dem en chans att ta sig ur det och bli frisk från den sjukdom de har.
Sedan finns det mycket vi kan göra på andra sätt för att minska riskerna, gällande sådant som riskbruk och många andra saker. Där är det nödvändigt med en aktiv ANDT-politik på olika sätt. Beroendesjukvården måste dock finnas just i sjukvården för att den ska vara sammanhållen och för att människor ska få hjälp med den sjukdom de har.
Vilken annan sjukdom ber vi socialtjänsten ta hand om, herr talman? Ingen annan! Det är nämligen självklart att socialtjänsten och dess socionomer har sitt uppdrag, som är något helt annat. Vi kan inte be dem ta ansvar för sjukdomar, utan det måste vara till hälso- och sjukvården som människor kommer. Därför är den förändring som är på gång oerhört angelägen. Man får gärna återkomma till ansvarig minister för ett samtal om just Samsjuklighetsutredningen.
När det gäller det interpellanten lyfter i dag är vårdvalet i sig en del av diskussionen. Jag tror att det är många åtgärder som behövs. Vilken form man väljer bestämmer varje region, för så ser ordningen ut i och med att regionerna har självstyre. När regionen utformar sina vårdval är det dock oerhört viktigt att det görs på ett noggrant sätt. Man har all möjlighet att ställa väldigt många och långtgående krav på hur verksamheten ska se ut, på kontinuitet och kvalitet och på hur verksamheten ska följas upp.
Det framgår redan i dag av kommunallagen att en region eller en kommun har fullt ansvar för allt som den överlåter till en annan. Man avhänder sig inte någon del av ansvaret för vården, utan regionen eller kommunen har det fulla ansvaret även när vården utförs av någon annan. När man på olika sätt sluter avtal med andra måste man därför se till att man kan följa upp vården på ett fullödigt sätt. Man behöver se till att den följer hälso- och sjukvårdslagen, att den är behovsstyrd och att den är säker, så att det inte finns några risker med det man gör. Det finns därför anledning för alla som arbetar med avtal på olika sätt, antingen genom upphandling eller enligt LOV-förfarande, att se till att man har avtal som fungerar.
Det interpellanten lyfter i dag handlar dock om Ivos möjligheter att utöva tillsyn, och det är klart att det är avhängigt av vilka resurser myndigheten har. Det är därför vi har tillfört mer resurser från regeringens sida, och vi kommer självklart att följa utvecklingen. Det handlar dock även om den andra delen jag lyfte, det vill säga vikten av att verkligen ha verktyg som gör att man kan utöva tillsyn på bästa sätt. Man har inte det i dag.
Vi arbetar på olika sätt med statliga utredningar för att få lagstöd så att Ivo ska kunna göra detta på ett annat sätt, och vi kommer att återkomma till riksdagen för att kunna fatta nödvändiga beslut så att tillsynen blir mer effektiv.
Anf. 49 Yasmine Bladelius (S)
Herr talman! Problemet med vårdvalet i just missbruksvård i LARO-verksamhet som jag försöker lyfta fram här är att de som behöver LARO-vård, de som är i behov av den viktiga LARO-vården, inte får den på ett korrekt sätt när det är på vårdval.
Det är tydligt att på de mottagningar i LARO-verksamheten som är privata och som lever på att tjäna pengar på de patienter som kommer till dem, som lever på att konkurrera för att överleva, får patienten inte den goda och viktiga vård som LARO-verksamheter ska erbjuda.
Det blir extra tydligt i Helsingborgs Dagblads granskning att det är på just de kliniker som tvingas konkurrera och som tvingas locka till sig patienter för att gå med vinst som de här problemen finns. Jag tycker inte att det är värdigt, herr talman.
Det är just därför jag skulle vilja se ett stopp för etableringsfrihet och vårdval i missbruksvården och LARO-verksamheterna. Det är så tydligt att det inte fungerar. Det är också väldigt tydligt att patienterna inte får korrekt vård.
Själva tanken med LARO-verksamheterna och LARO-behandlingen är att de som har ett missbruk och behöver hjälp ur det ska få behandling under en kortare period för att sedan kunna gå ut i det verkliga livet och slippa behandlingen. Men det är väldigt tydligt i den granskning som nu har gjorts, och ministern lyfter fram det här, att de privata LARO-mottagningarna tvärtom gör allt de kan för att behålla patienterna i verksamheterna därför att patienterna genererar cash.
Jag vill också bara för lyssnarnas skull säga att vi i vår budgetmotion lade 40 miljoner extra till Ivo - precis det som Ivo begärde, herr talman.
Anf. 50 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan och för möjligheten att diskutera Ivos viktiga roll!
Det är ju nödvändigt att vi har en tillsynsorganisation. Vi har full tillit till dem som arbetar i hälso- och sjukvården, självklart. Men vi måste ha ett sätt att kunna följa upp, för ibland är det systemfel. Några gånger är det handhavandefel av en enskild. Det måste hanteras. Det är också därför man har legitimationsyrken. Men ibland är det systemfel och sådana saker som handlar om struktur. Därför finns Ivo där både för det som är handhavandefel av en enskild och för det som kan vara systemfel, och därför är Ivos tillsyn nödvändig för både riksdag och regering för att kunna följa utvecklingen.
Det är klart att man brukar ge de pengar som myndigheter önskar när man är i opposition men inte när man är i regering. Där har vi väl en likartad situation, både tidigare regering och nuvarande regering. Men jag är glad att vi har tillfört mer pengar till Ivo, för man behöver både mer pengar och bättre verktyg för att kunna göra det man behöver.
Sedan till det som ledamoten lyfter fram om LOV: När man sluter avtal med någon annan är det ju nödvändigt att man sluter kloka avtal. Ledamoten visar på en situation där man får mycket vård men kanske inte rätt vård. Det är också viktigt att få rätt vård till rätt patient, för det är inte alltid så att det är många insatser som är den rätta insatsen. Det tror jag är ett uppdrag som är nödvändigt för alla vårdgivare i dag att fundera på i ersättningssystem och i avtal, oavsett om det är i egen regi eller på annat sätt.
Det är också därför regeringen har ingått en avsiktsförklaring med Sveriges Kommuner och Regioner om kunskapsstyrningen, där vi särskilt lyfter fram vikten av kloka kliniska val. Vi gjorde det i mars månad. Vi behöver se till att vi får rätt vård till rätt patient därför att det handlar om patientsäkerhet - inte bara mycket vård, utan rätt vård.
Jag tackar för att ledamoten lyfter fram frågan. Vi får säkert all anledning att återkomma till Ivos viktiga arbete framöver. Jag hoppas att ledamöterna återkommer till ansvarig minister i fråga om beroendevården, för det är också en mycket viktig fråga.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.