Jakt- och vargsituationen i Värmland
Interpellation 2015/16:210 av Christian Holm Barenfeld (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-11-20
- Inlämnad
- 2015-11-20
- Överlämnad
- 2015-11-23
- Överlämnad
- 2015-11-23
- Anmäld
- 2015-11-24
- Anmäld
- 2015-11-24
- Sista svarsdatum
- 2015-12-08
- Sista svarsdatum
- 2015-12-08
- Svarsdatum
- 2016-01-21
- Besvarad
- 2016-01-21
- Svarsdatum
- 2016-01-21
- Besvarad
- 2016-01-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Rovdjurspolitiken har varit en aktuell och omdebatterad fråga under lång tid. Särskilt har jakten på varg varit uppe till diskussion, och alliansregeringen gjorde flera reformer på området för att få till stånd en bättre rovdjursförvaltning, vilket också innefattar skyddsjakt såväl som licensjakt.
Den nuvarande regeringen har nu beslutat att ändra rådande politik och vrida tillbaka klockan till tiden då allmänt överklagande till förvaltningsdomstolen, och därmed också ett sannolikt stopp av vargjakten, gällde. Genom att Socialdemokraterna i regeringen lägger sig platt för Miljöpartiet i denna fråga är det rimligt att tro att resultatet kommer att bli detsamma som tidigare, då liknande överklaganden försenade vargjakten kraftigt. Då den tillåtna jaktperioden på varg är mycket kort riskerar en sådan förändring att få stora direkta effekter på vargjakten och rovdjursförvaltningen.
Den svenska vargstammen ökar, och landets vargar är ojämnt fördelade över landet. I Värmland finns närmare hälften av den svenska stammen, ca 180 individer. Vi är Sverigeetta i vargtäthet. Det är en situation som inte är långsiktigt hållbar och som riskerar att undergräva det förtroende som nu byggts upp för rovdjurspolitiken. Om ingen jakt äger rum innebär det med de föryngringar som sker att den befintliga vargstammen snabbt kommer att öka.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Hur avser statsrådet att agera för att licensjakten 2016 ska bli av och för att den framgent inte ska försenas och förhindras genom omfattande överklaganden?
Debatt
(16 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:210
Webb-tv: Jakt- och vargsituationen i Värmland
Dokument från debatten
- Torsdag den 21 januari 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:56
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Åsa Coenraads har frågat om jag avser att arbeta för en genomförbar licensjakt under 2016. Hon har vidare frågat hur jag avser att upprätthålla förtroendet för svensk vargpolitik när regeringen kommer med dubbla budskap.
Christian Holm Barenfeld har frågat hur jag avser att agera för att licensjakten 2016 ska bli av och för att den inte ska försenas och förhindras genom omfattande överklaganden framgent. Eftersom de två interpellationerna delvis behandlar samma fråga besvarar jag dem i ett sammanhang.
Svar på interpellationer
Jag anser inte att regeringen kommer med dubbla budskap. Beslut om licensjakt och skyddsjakt efter varg tas av ansvariga myndigheter. I oktober 2014 delegerade Naturvårdsverket rätten att besluta om licensjakt efter varg till länsstyrelserna i mellersta rovdjursförvaltningsområdet.
När det gäller licensjakten 2016 har berörda länsstyrelser beslutat att totalt 46 vargar får fällas. 20 vargar får fällas i Värmlands län, varav sex stycken i ett revir på gränsen mellan Värmlands län och Örebro län, likaså sex stycken i Västmanlands län respektive Gävleborgs län samt åtta vargar i Dalarnas län. Jag har förtroende för ansvariga myndigheter.
Licensjakten 2016 är som ni säkert känner till nu avslutad i Gävleborgs län och Dalarnas län, och flertalet vargar har fällts. Jakten i Värmlands län, Västmanlands län och Örebro län är tills vidare stoppad av domstol.
Den 18 december 2015 tog Högsta förvaltningsdomstolen ställning till om ett beslut om licensjakt efter varg som fattats av en länsstyrelse och därefter har överklagats till Naturvårdsverket kan tas upp till prövning av domstol, trots att det enligt jaktförordningen inte får överklagas. Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att överklagandeförbudet i jaktförordningen står i strid med EU-rätten, såvitt det gäller beslut om jakt efter en art som skyddas av art- och habitatdirektivet. Jaktförordningen kommer i vinter att ändras i enlighet med Högsta förvaltningsdomstolens beslut.
Anf. 2 Åsa Coenraads (M)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret.
Jag skrev interpellationen strax före jul, på en mycket besynnerlig dag. Först gick landsbygdsministern ut och informerade om att det skulle bli licensjakt på varg under 2016, och bara två timmar senare gick miljöministern ut och berättade att samma beslut kunde överklagas. Jag valde att lyfta upp frågan om licensjakten redan då, eftersom jag var oroad över att situationen skulle bli precis som den nu har blivit.
I mitt hemlän Västmanland är licensjakten på varg nu fördröjd. Det ser inte ut att bli någon jakt över huvud taget i år. Vi vet av erfarenhet att överklaganden tar lång tid, och den tid då det finns möjlighet att jaga varg är snart över.
Ministern lämnar tyvärr många av mina frågor obesvarade. Med tanke på svarets längd finns det därför anledning att fördjupa den här diskussionen något.
Det finns två riksdagsbeslut om regional förvaltning av våra rovdjur. Ett är från 2008/09, och ett är från 2012/13. Nuvarande regering har inte kommit med andra förslag än dessa till riksdagen. Jag utgår därför från att de beslut som är tagna i denna kammare fortfarande gäller. De innebär att rovdjursbesluten ska tas närmare de människor de berör, och viltförvaltningsdelegationerna ska i processen få ökat inflytande över den lokala förvaltningen.
Under riksdagsdebatten 2013 sa Socialdemokraternas dåvarande representant att de välkomnade ökat inflytande över rovdjursdebatten. Så sent som i en debatt i valrörelsen 2014 sa statsminister Stefan Löfven att det ska gå att genomföra licens- och skyddsjakt på varg.
Efter detta har jag hört landsbygdsministern och miljöministern - som nu ingår i samma regering - bråka öppet i både nationella tidningar och radio om det över huvud taget ska vara tillåtet med jakt på varg. Landsbygdsministern och miljöministern skrev för snart ett år sedan en debattartikel tillsammans i vilken de aviserade att viltförvaltningsdelegationerna skulle ses över.
Sedan dess har det varit tyst i frågan om viltförvaltningsdelegationernas uppdrag. Den enda rimliga analys man kan dra av detta är att Socialdemokraterna har gett vika för Miljöpartiets politik och att det numera är Miljöpartiet som bestämmer över svensk viltförvaltning.
Frågan om varg engagerar och oroar människor som bor i våra vargtätaste områden. Vi har en stadigt ökande vargstam i Sverige, en stam som vi nu inte kan förvalta lokalt. Det är en stam som Miljöpartiet bestämmer över, sittandes på läktaren i Stockholm.
Vi ser hur företagare efter företagare sakta lägger ned sina verksamheter i rovdjurslänen och hur landsbygden avfolkas än mer, på grund av regeringens oförmåga att komma överens.
Jag tycker att ministern är otydlig i sitt svar. Han svarar inte heller på hur han och regeringen ska arbeta för en genomförbar licensjakt under 2016. Jag ställer därför mina frågor en gång till och hoppas på mer konkreta svar från ministern.
Hur avser statsrådet att arbeta för en genomförbar licensjakt under 2016 i alla län som var utpekade från början? Hur avser statsrådet att upprätthålla förtroendet för svensk vargpolitik?
Anf. 3 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Jag skulle som sig bör vilja tacka landsbygdsministern för svaret på min interpellation, även om svaret lät sig dröja ett bra tag. Tanken är att interpellationer ska besvaras inom två veckor. Det är nu två månader sedan jag lämnade in min interpellation. Svaret har alltså dragit över den rekommenderade tiden rejält.
I denna aktuella och för många väldigt viktiga fråga blir det lite extra tråkigt, eftersom interpellationen skrevs när besluten om vargjakten kom från länsstyrelserna, och nu har jakten på varg varit igång i nästan tre veckor. Rättare sagt skulle den ha varit igång i Värmland, Örebro och Västmanland. Men ännu har inget besked om vargjakten kommit, eftersom besluten har överklagats. Och vargjakten ska vara slutförd senast den 15 februari.
Jag ställde denna fråga till ministern då jag, givet de diskussioner som hade skett och vad jag hade kunnat följa i medierna, oroades av regeringens otydliga men också minst sagt dubbla budskap, vilket min kollega Åsa Coenraads också var inne på.
I sitt svar anser inte ministern att regeringen har olika budskap, men man behöver inte gräva speciellt djupt i arkiven för att hitta inlägg med djupt splittrade åsikter i frågan mellan å ena sidan Sven-Erik Bucht och å andra sidan Åsa Romson, det vill säga Socialdemokraterna å ena sidan och Miljöpartiet å andra sidan. Det är bara att beklaga att Romson så tydligt kört över landsbygdsministern och att han tyvärr har lagt sig platt. Det är tydligt att det är Miljöpartiet som styr regeringens rovdjurspolitik och hanteringen av vargfrågan.
Det är olyckligt för en regerings trovärdighet att sprida ett budskap före valet, strida efter valet och sedan leverera något helt annat än det som det största partiet gick till val på. Att säkra en trovärdighet för nuvarande regering är inte min uppgift, och det kommer jag givetvis inte heller att göra. Däremot oroas jag över den utveckling som vi just nu ser i den svenska rovdjurspolitiken.
Alliansregeringen såg till att flytta ned makten och inflytandet över rovdjurspolitiken till regional nivå, så att besluten skulle fattas så nära dem som berörs som möjligt och också där den största kompetensen finns.
Fru talman! Det var därför som alliansregeringen föreslog att en jaktmyndighet skulle inrättas och som riksdagen fattade beslut om förra året och tillkännagav regeringen.
Den 10 december 2013 beslutade riksdagen dessutom om en rovdjursproposition där det bland annat stod att vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus när det gäller populationen i Sverige, med utgångspunkt i Skandulvs redovisning av minsta livskraftiga population om 100 individer, ska vara 170-270 individer samt att vargstammens koncentration ska minskas där den är som tätast.
Vi vet inte exakt, men i dag uppskattas antalet vargar uppgå till åtminstone 460 vargar i Sverige. Det är mer än dubbelt så många som riksdagen har beslutat om. Ungefär hälften av dessa vargar finns i mitt hemlän, Värmland.
Men ingenting har skett från regeringens sida. Man kan därför undra om regeringen alls anser att riksdagens beslut är värda något. Riksdagen är ju trots allt Sveriges högsta beslutande politiska organ.
Det oroar mig på kort sikt att jakten nu står still och att vi har en växande vargpopulation. Jag vill därför ställa några ytterligare frågor till landsbygdsministern:
Hur ska landsbygdministern agera för att licensjakten på varg ska bli av 2016 enligt vad som har beslutats av länsstyrelserna i de län som detta gäller? Hur ska det fungera under kommande år? Och hur ska landsbygdsministern se till att riksdagens beslut efterlevs?
Anf. 4 Emma Nohrén (MP)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret på interpellationen! Tack också Åsa Coenraads och Christian Holm för att ni har tagit initiativ till den här debatten.
Jag undrar dock om Moderaterna inser att vargen är skyddad av art- och habitatdirektivet. Det är alltså ett EU-direktiv, och det gör att vargen har en särskild skyddsstatus. Då gäller också andra regler än för annat jaktbart vilt.
Moderaterna för annars alltid i alla sammanhang en EU-politik som EU ska bestämma om och att vi inte ska ha nationella regler. Men här frångår man detta och tycker att Sverige självt ska bestämma, trots att vi har en art som är skyddad av art- och habitatdirektivet.
Precis före jul var jag med i en interpellationsdebatt som var initierad av er partikamrat Ulf Berg då vi diskuterade just överklagandeprocessen. Ulf Berg sa då att om domstolen kommer fram till att vi bryter mot EU-rätten när det gäller hur överklagandeprocessen ska se ut, då får vi laga efter läget. Efter det kom domstolarna fram till att det inte är förenligt med rättspraxis att beslut om vargjakt inte går att överklaga till domstol. Och nu är vi där.
Jag tror inte att någon här inne vill att vi politiker ska bestämma över domstolarna. Jag skulle gärna vilja veta hur Moderaterna ser på att vi politiker skulle bestämma över domstolsbeslut.
Anf. 5 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Jag vill först beklaga, Christian Holm Barenfeld, att interpellationen blev sent besvarad. Å andra sidan har vi under den senare tiden fått ny kunskap som i alla fall för mig och regeringen är väldigt värdefull. Vi har kunskap om att det högsta juridiska organet, Högsta förvaltningsdomstolen, underkänner den förordning som alliansregeringen satte på plats. Det är lite märkligt att Moderaterna ifrågasätter expertkunskapen här i dag. Att alliansregeringen var så slarvig och inte säkerställde saken rättsligt när man införde en ny förordning är anmärkningsvärt. Man fastställde också en nivå för gynnsam bevarandestatus på 170-270 vargar utan att ha en djupare vetenskaplig analys bakom. Det kan i sig också betraktas som lite anmärkningsvärt.
Detta har lett till oordning i jakten på varg. Det har varit oordning i de här frågorna under hela alliansregeringens regeringsperiod. Det är bara att titta på historiken: avbrutna jakter, överklaganden med mera. Detta har nu den här regeringen fått ärva. Vi fick ärva den oordning i dessa frågor som man ställde till med i jaktförordningen. Det gäller nu att återställa förtroendet för vargpolitiken i Sverige, och det är regeringens ambition. Där är jag och miljöminister Åsa Romson helt och hållet överens.
Det ska vara ordning och reda. Det ska vara klart och tydligt hur rättsprocessen vid överklagande ska hanteras. Då måste man faktiskt lyssna på det högsta expertorganet som vi har i dessa frågor, Högsta förvaltningsdomstolen.
Vi kommer att sätta en ny förordning på plats som är rättssäker. Det har också tagits fram två vetenskapliga djupa rapporter som har sammanställts oberoende av varandra, en svensk och en amerikansk. De har kommit fram till att en gynnsam bevarandestatus är 300 vargar med en invandrad individ vart femte år för att man ska kunna behålla genetiken. Vid den senaste räkningen fanns det 415 vargar, alltså betydligt fler än dessa vetenskapliga undersökningar har visat. Under de senaste fem åren har det kommit två invandrade individer som också uppfyller genetiken.
Vargjakten har kommit igång och till och med avslutats i Dalarna och Gävleborg. Däremot är den av domstol stoppad i vissa delar av landet, och jag som statsråd tänker inte gå in i en rättslig process. Då är jag övertygad om att såväl Coenraads som Holm Barenfeld skulle anmäla mig för KU omgående. Så det kan ni inte lura mig till.
Men en sak ska jag lova er. Det ska bli ordning och reda på det här. Alliansregeringen ställde till med en oreda, och det får människor ute i bygderna leva med hela tiden, inte minst i Värmland.
Anf. 6 Åsa Coenraads (M)
Fru talman! Jag får tacka ministern för hans svar, men jag beklagar att jag fortfarande inte fått svar på mina frågor. Kommer det att bli någon jakt på varg i år, eller hur avser ministern att upprätthålla förtroendet för den svenska rovdjurspolitiken?
Ministern har en tendens att fortfarande uppehålla sig kring överklagandeprocessen i stället för att hitta lösningar för den svenska rovdjurspolitiken framöver. Jag har den största respekt för att rättsväsendets processer behöver ha sin gång, men just nu gömmer sig regeringen bakom Högsta förvaltningsdomstolen utan att komma vidare i frågan. Det är beklagligt av flera olika anledningar.
Hur tänker ministern framöver upprätthålla den av riksdagen fastställda nivån, en vargstam på 170-270 individer? Låt oss anta att Högsta förvaltningsdomstolen fortsätter att göra så som de har börjat göra nu, det vill säga att vi inte får någon licensjakt på varg. Hur avser regeringen då att gå vidare för att följa riksdagens fastställda beslut om nivån på vargstammen?
Hur avser regeringen och framför allt landsbygdsministern att förklara för människor runt om i vårt land, i synnerhet i våra rovdjurstätaste områden, att man fortfarande ska kunna leva, bo och verka på landsbygden, bedriva tamdjursskötsel och jaga med löshund, vilket vi har en lång tradition av i det här landet? Eller är det så att det är Miljöpartiet som bestämmer i regeringen över landsbygdspolitiken och rovdjurspolitiken, när vår landsbygd sakta avfolkas och växer igen? Det ska vara ordning och reda i svensk lagstiftning, men vi måste ha politiker som vågar ta tuffa beslut och komma med nya förslag om hur vi ska gå vidare i denna fråga.
Anf. 7 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Min oro för såväl årets som kommande års vargjakt känns tyvärr befogad. En stor del av årets vargjakt är redan förbi. Större delen är, som även ministern sa, stoppad av domstol och försenad. Jaktperioden närmar sig raskt slutpunkten, och det är beklagligt.
Självklart ska vi lyssna till våra rättsinstanser. Det har vi varit tydliga med. Utifrån det får vi senare fatta beslut.
När man tar del av de många olika uttalanden som gjorts av våra statsråd i medier och här i kammaren blir det tydligt att det är ett virrvarr i Regeringskansliet. Det tror jag att det är viktigt att vi berättar, för det kan vara någon som läser protokollen från riksdagen vid ett senare tillfälle. Vi har också besökare på läktaren, och det finns lyssnare och tittare som tar del av debatten på webben eller tv.
Frågan är känslig. Under en pågående intervju i november meddelade en ledamot som närvarar här i kammaren i dag, Isak From: "Jag fick just nu ett sms som säger att vi inte ska säga någonting utan bara hänvisa till regeringskansliet."
Vi har sedan tagit del av att landsbygdsministern själv konstaterat att rovdjurspolitiken ligger hos miljöministern och att ansvaret för jaktfrågor ligger hos honom, som har en helt annan syn än Åsa Romson på detta. Landsbygdsministern har sagt: Ja, jag har givetvis respekt för att hon har en annan syn på det. Men vårt beslut, vår hantering, grundar sig på det jag säger, på riksdagens beslut. Vi har ingen anledning att ifrågasätta Naturvårdsverkets beslut i dag om att delegera detta till länsstyrelserna. Det grundar sig på fakta och lagstiftning och på EU:s art- och habitatdirektiv.
Därför ter det sig relativt märkligt när samme landsbygdsminister står här i talarstolen och säger att det inte finns några olika åsikter inom regeringen. Det har kommit fler intervjuer som tydligt visat på att man på olika sätt måste rätta sig efter att det är mer än ett parti i regeringen. Jag har en hel rad exempel. Jag skulle nog nästan kunna omsätta ett helt pappersbruk i utskrifter om jag skulle skriva ut alla de uttalanden som visar på att miljöministern och landsbygdsministern har helt skilda uppfattningar i frågan.
Rättsinstanserna finns, och riksdagen och politiken finns. Givetvis ska de gå hand i hand. Vi ska följa lagen. Men regeringen måste också kunna peka, visa vägen och säga vad man vill. Det går inte riktigt att få ett besked från regeringen om vad man egentligen vill och vem det är som styr. Just nu upplever jag att det finns en Romsoneffekt. Det känns som att det är Åsa Romson som styr vad gäller jakt- och rovdjursfrågor i svensk politik.
Hur ska vi då agera framdeles? Hur avser statsrådet att göra, givet att man ändå vill att detta ska gå att överklaga? Långt innan Högsta förvaltningsdomstolen kom med sitt beslut sa både landsbygdsministern och miljöministern att man vill att besluten ska överklagas i domstol. Nu är vi där, och det kommer sannolikt att ske även i höst. Hur ska vi då se till att det blir en snabb process? Risken är att det blir ett obstruerande i olika överklagandeinstanser varje år, att man ser till att fördröja jakten så att den inte kan genomföras. Hur ska landsbygdsministern se till att processen snabbas på, att beslut kommer snabbt och att vi kan få jakt på varg även i framtiden över huvud taget?
Anf. 8 Emma Nohrén (MP)
Fru talman! När man lyssnar på debatten framgår det att Moderaternas viktigaste syfte inte är att bringa klarhet i frågan utan att så split i regeringen.
Vargen tillhör art- och habitatdirektivet som ligger under naturvården och under klimat- och miljöministern. Jaktfrågorna ligger under landsbygdsministern. Det är alltså två ministrar som delar på detta. Vi har en oreda. Precis som ministern sa har vi ärvt den. Tidigare regeringar har tagit beslut som inte varit förenliga med vare sig EU-rätt eller rättspraxis. Den här regeringen har nu att bringa klarhet i detta.
Men ingen är betjänt av att det blir snabbt och fel. Det har kommit utredningar som vi tillsatt. Man ska nu se till att omsätta dem i praktik och använda dem för att gå vidare med vargfrågan. Att i det här läget, efter ett beslut som kom precis före jul, tro att man skulle kunna ha en lösning på plats i dag vore väldigt fel.
Däremot måste vi se till att vi har jobbat fram lösningar och har dem på plats. Alla är betjänta av att vi löser detta. Frågan behöver lösas - för vargens skull, för människorna som bor på landsbygden och för att vi ska kunna gå vidare och se till att vi har en gynnsam bevarandestatus för vargen och att vi kan leva tillsammans med vargen.
Anf. 9 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Jag tackar Sven-Erik Bucht för hans svar angående rovdjurspolitiken. Jag vill också säga att det är roligt att även Christian Holm Barenfeld engagerat sig i vargfrågan.
Rovdjurspolitiken, speciellt vargpolitiken, har förföljt mig under många år, framför allt som tidigare kommunalråd i Hagfors kommun, som är en av de vargtätaste kommunerna i landet. Jag har på nära håll följt och engagerat mig i frågan. Den berör många på olika sätt. Frågan hanteras och bereds inte bara av jägare, utan lika mycket av näringen, exempelvis fårnäringen. Det har tyvärr även hänt att tamhundar, sällskapshundar, blivit tagna när de varit ute på promenad i skogen.
Jag blir dock lite fundersam när jag hör bristen på ödmjukhet i frågan, framför allt från Christian Holm Barenfeld men även från Åsa Coenraads. År 2006, när alliansregeringen tillträdde, hade vi ca 50 vargar i landet. År 2014, när alliansregeringen avgick, hade vi 400 vargar i landet. Hanteringen av frågan har varit obefintlig under åtta år. Det är därför spännande att man har så stora förhoppningar på att vår regering ska komma igång snabbt.
Det är jättetråkigt att underlaget till beslutet om nuvarande rovdjursproposition var så dåligt underbyggt, precis som Sven-Erik Bucht säger. Jag kommer mycket väl ihåg att många redan då varnade för konsekvenserna av att det juridiska inte var utrett. Jag vill fråga både Christian Holm Barenfeld och Åsa Coenraads: Vilka möjligheter till överklagande anser ni att det ska finnas i en rättsstat? Hur anser ni att frågan ska hanteras?
Jag tycker att regeringen nu ska ta fram en process och ett förslag som möjliggör den här cirkusen. Vi hade ett stopp för vargjakt 2014. Kommer ni ihåg det? Detta var inte nuvarande regering skyldig till utan snarare dåvarande regering. Det blev ett stopp på kvällen för dem som skulle gå ut och jaga dagen efter.
Jag har en fråga till dig, statsrådet Sven-Erik Bucht. Hur tänker du dig den juridiska processen, och hur tänker du gå vidare med den frågan? Vad innebär det att jaktförordningen kommer att ändras enligt Högsta förvaltningsdomstolens beslut? Hur tänker regeringen gå vidare i frågan?
Detta är en viktig fråga som vi måste hantera snabbt och effektivt speciellt i de län som har mycket varg. Jag kan konstatera att vi alla har varit lite grann kockar i soppan. Vi behöver få verkstad. Det är viktigast för folket och för att få trovärdighet igen.
Anf. 10 Isak From (S)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern och interpellanterna, och ett särskilt tack till Christian Holm Barenfeld för att han apostroferade mig och fick upp mig i debatten. Det är kanske viktigt att göra ett par klarlägganden.
Som Mikael Dahlqvist säger här gjorde alliansregeringen jobbet och genomförde de åtgärder som var de främsta drivkrafterna för att öka den biologiska mångfalden och få in vargen i den svenska faunan. Det är under alliansregeringens år som tillväxten av stammen av varg och även de andra stora rovdjuren har skett i en väldigt kraftig takt.
Det är viktigt att vi här klarlägger att vargjakten blev inhiberad 2012, 2013, 2014 och även 2015 trots att alliansregeringen hade presenterat en proposition som skulle lösa alla bekymmer. Jag ska villigt säga att vi socialdemokrater trodde väldigt mycket på det. Vi trodde att det kunde vara en väg framåt i mångt och mycket. Tyvärr visade det sig att alliansregeringen inte hade gjort jobbet.
Jag vill här i kammaren för alla åhörare tydligt deklarera att vi socialdemokrater står fast vid den svenska jaktlagstiftningen. Vi ska ha möjlighet för länsstyrelserna att fatta beslut om licensjakt på varg och även andra rovdjur när så är lämpligt. Vi glömmer att vi har andra rovdjur. Vi glömmer att det finns andra näringar som samer bedriver. Det finns en ursprungsbefolkning som också är berörd av detta.
Jag vill också tydligt deklarera att Högsta förvaltningsdomstolen har fattat beslutet. Det är viktigt att regeringen noga analyserar hur vi ska gå vidare för att få någon ordning i frågan. Det var i denna kammare som jag och Ulf Berg hade en debatt före jul. Ulf Berg sa tydligt: Vi måste rätta oss efter vad de juridiska instanserna säger. Nu har den juridiska instansen Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt, och vi måste förhålla oss till det.
Det är viktigt att regeringen kommer med ett hållbart förslag. Hur ska det kunna överklagas? Hur ska det kunna skyndsamt beslutas? Det är väldigt viktigt att vi håller kvar vid grundtanken att länsstyrelserna ska kunna fatta beslut. Det ska kunna delegeras från Naturvårdsverket. Sedan kanske det måste vara en instans till.
Det är inte hållbart som det är nu. Det har blivit en cirkus med fyra olika förvaltningsrätter som har fyra olika tolkningar. Det är inte heller värdigt en rättsstat. Det är också väldigt svårt att förklara för befolkningen ute i landet hur sex olika rättsinstanser kan ha sex olika svar på en fråga. Där välkomnar jag regeringens arbete.
Anf. 11 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Christian Holm Barenfeld säger: Jag är orolig, blir det jakt eller inte? Jag delar den oron. Jag vet att många människor ute i bygderna är oroliga för det. Men det är någon som har ställt till oordningen och sett till att det kommit en förordning som inte håller rättsligt. Det är därför det har varit en sådan oordning under massor av år. Det är något som den nya regeringen har fått ärva.
Jag skulle vilja utgå från ett bibelcitat, Christian Holm Barenfeld, och säga: Se inte grandet i den andres öga när du inte ser bjälken i ditt eget! Det är inte den här regeringen som har satt förordningen på plats. Det är inte den här regeringen som har ställt till att det är oordning i detta.
Åsa Coenraads frågar: Kommer det att bli en jakt i år? Det är en rättsprocess, och ett statsråd eller en regering går inte in i den rättsprocessen. Den handläggs i den rättsordning vi har i det här landet. Det tänker vi följa, ingenting annat. Åsa Coenraads säger: Statsrådet gömmer sig bakom Högsta förvaltningsdomstolen. Statsrådet respekterar Högsta förvaltningsdomstolens utslag. Det är den högsta juridiska expertis vi har på området. Men tydligen är det någonting som Moderaterna ifrågasätter.
Hur ska vi förhålla oss till det som riksdagen sa om 170-270 vargar som gynnsam bevarandestatus, frågar Åsa Coenraads? Efter det beslutet fastställde den ansvariga myndigheten Naturvårdsverket att 270 vargar skulle vara en gynnsam bevarandestatus. Sedan har det kommit till två vetenskapliga undersökningar. De har oberoende av varandra kommit till andra resultat. Nu är GYBS fastställd till 300 vargar. Jag respekterar också vetenskapen och vetenskapliga analyser, Åsa Coenraads. Min fråga är: Respekterar Moderaterna det? Respekterar de Högsta förvaltningsdomstolen?
Det handlar om att få ordning på detta så att vi också kan få jakt. Mikael Dahlqvist frågar: Hur ser processen ut? Jo, det handlar nu om att få ordning och reda på det i Sverige. Vi kan inte ha det så här. Det innebär att vi måste förändra jaktförordningen på det här området. Den måste bli rättssäker. Den måste följa praxis och också vara rättssäker gentemot EU-rätten.
Det handlar om att få till besluten i tid. De kanske möjligen ska behandlas på ett ställe för att det ska bli en likabehandling. Det ska bli en skyndsam behandling så att ett eventuellt jaktbeslut nästa år ska kunna hanteras på ett korrekt sätt på samma sätt som i den rättsprocess som vi har i Sverige på andra områden. Så måste det bli också på detta område. Det är slut på Alliansens oordning och det ni har ställt till med när det gäller vargjakten.
Anf. 12 Åsa Coenraads (M)
Fru talman! Tack, ministern! Jag är lite oroad över landsbygdsministerns brösttoner i debatten. Landsbygdsministern får det att bli en mycket större fråga än vad det skulle behöva vara. Hade vi inte haft en alliansregering som tagit tag i den svenska rovdjurspolitiken och lagt fram en politik som tillät licensjakt hade vi nog haft ännu fler vargar än vad vi har i dag.
Om landsbygdsministern nu anser att alliansregeringens politik var så dålig och skapade så mycket oordning i vårt land är det för mig väldigt förvånande att ministern på ett och ett halvt år inte har lagt fram ett enda förslag i kammaren för att komma till rätta med den oordning som han tycker att alliansregeringen skapade.
Art- och habitatdirektivet är viktigt. Det ligger, precis som ledamoten Norén säger, under miljöministern. Men inte heller hon har kommit med några konkreta förslag för att komma till rätta med den vargproblematik vi nu har i Sverige. Miljöministern har snarare sagt att hon inte vill ha vare sig licens- eller skyddsjakt i Sverige. Låt inte vargfrågan bli en klyfta mellan stad och land!
I och med den nya vetenskap som har kommit, och som jag har den största respekt för, finns det en GYBS på 300 individer. Utifrån det vi har i vargstammen i dag är det alltså 150 individer mer än vad GYBS säger. Vad avser ministern att göra med detta?
Jag ber ministern att ta tag i frågan och inte låta Miljöpartiet bestämma att landsbygden ska vara ett museum för storstadsbor.
Anf. 13 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Jag delar allt det som min kollega Åsa Coenraads sa i sitt tidigare inlägg. Många inlägg görs, och jag är inte säker på att de som lyssnar på debatten i alla lägen känner att de får tydliga besked och tydliga budskap från regeringen.
När Mikael Dahlqvist var uppe framstod det nästan som att alliansregeringen och Alliansen skulle ha fött upp vargar. Så är inte fallet. Däremot blev vargarna fler. Alliansregeringen agerade. Det var alliansregeringen och riksdagen därtill som fattade beslut om såväl skydds- som licensjakt. Det är på inget sätt Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna som har drivit på för att vi ska få till stånd en ansvarsfull rovdjurspolitik i Sverige som det finns ett folkligt förtroende och en acceptans för.
För att förtydliga: Moderaterna och Alliansen vill ha jakt på varg enligt de beslut som har fattats. Det fick vi inte stöd för av Mikael Dahlqvists kamrater. Miljöpartiet och Åsa Romson är tydliga och ärliga i frågan. Problemet är att de tydligt säger att de inte vill ha någon jakt. Det allra största problemet med detta är att det är Åsa Romson som är kapten på regeringens jaktskuta i dag.
Det är bara att konstatera att frågan är känslig och besvärlig. Den splittrar regeringen. Man skulle kunna stå här hela dagen och läsa upp citat från såväl landsbygdsministern som miljöministern. Men jag vill ta upp den avslutande mening som jag nämnde tidigare från en intervju med ministern i Sveriges Radio. Hans besked är att han vill ha licensjakt enligt riksdagens beslut och att detta grundar sig på fakta, lagstiftning och EU:s art- och habitatdirektiv. Jag tycker att det är tydligt, och jag hoppas att ministern fortsätter att arbeta för att vi ska kunna ha jakt på varg i Sverige.
Anf. 14 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Christian Holm Barenfeld säger i sitt anförande att jag antyder att alliansregeringen "skulle ha fött upp vargar". Jag konstaterade bara i mitt förra anförande att under åren 2006-2014, det vill säga åtta års tid, hade stammen ökat från 50 till 400 djur, Christian Holm Barenfeld. Jag konstaterar också att jag under denna tid var kommunalråd i Hagfors kommun, som var den vargtätaste kommunen i landet, och jag såg inget som helst resultat.
Det började röra på sig lite grann, ska jag i ärlighetens namn säga, åren 2013 och 2014 då förslaget sedermera kom fram och antogs av riksdagen. Men jag vet att många, inklusive Jägareförbundet, redan då sa att detta inte kommer att hålla juridiskt när det gäller överklagandeprocessen.
Jag tycker att vi ska vara lite ödmjuka i den här kammaren och konstatera att frågan inte är bra hanterad och att vi måste få klarhet snabbt. Därför välkomnar jag Sven-Erik Buchts och regeringens initiativ att städa upp efter alliansregeringen och få ordning på rättsprocessen. De som drabbas är inte vi som står här, utan precis som någon sa är det de som bor i glesbygden och ute på landet och som inte kan ägna sig åt sin hobby eller sin näring. De är jättefrustrerade över det steg som tas och den inhibition som har skett årligen.
Jag tycker att det viktigaste nu är att vi tittar framåt och försöker få en process där vi säkrar juridiken. Jag känner mig tillfredsställd med det svar som vårt statsråd har gett oss i dag.
Anf. 15 Isak From (S)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret! Det finns mycket att göra på området.
Åsa Coenraads står i talarstolen och talar om kilar mellan stad och land. Rovdjursfrågan kan vara en sådan fråga där det är skillnader på förutsättningarna mellan stad och land. Då är det viktigt att man inte står och sparkar in denna kil.
Just nu har flera av alliansföreträdarna mallartiklar som de skickar runt till våra tidningar där vargfrågan framstår som den allenarådande och viktigaste frågan för landsbygden. Vi socialdemokrater vet att bredbandsutbyggnad, vägar, infrastruktur, utbildningsfrågor, förutsättningarna för företagen och så vidare också är viktiga för hela landsbygden och hela Sverige. Men naturligtvis är frågan om förvaltningen av våra vilda djur också jätteviktig.
För Socialdemokraterna är licensjakt ett verktyg som man ska och kan använda för att skapa ordning och reda. Det ska vi fortsätta att göra, men nu ska vi först se till att vi får ordning på den juridiska cirkus som pågår.
Anf. 16 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Christian Holm Barenfeld försöker ge en bild av att regeringen inte vill ha jakt. Jag vill upplysa honom om att han kan titta på licensjakten under den tid den har bedrivits i Sverige. Under era åtta år sköts 50 vargar i licensjakt. Under vår tid har det under ett och ett halvt år skjutits 57 vargar. Det finns anledning till eftertanke.
När man tillträder som ny regering utgår man ifrån att den tidigare ändå har säkrat rättssäkerheten i förordningar. Så var tyvärr inte fallet den här gången i den förordning som alliansregeringen fick på plats. Därför måste vi förändra den.
Som barn fick jag lära mig att inte ropa varg om den inte finns där. Vargen väcker mycket känslor, och det är många som ropar varg. Det finns en god anledning till det - att skydda får, kor och hundar. Detta är en trygghetsfråga för många människor. En annan anledning kan vara att man vill bevara ett rikt naturliv, där vargen är en naturlig del av vår svenska fauna.
Jag har under min tid som landsbygdsminister levt med vargen nästan dagligen i mitt värv. Det är viktigt att vargens fortbestånd säkras. Jag lever också i en bygd där vargen vandrar från Finland över till Sverige för att få en gynnsam bevarandeplusstatus. Jag lever i Tornedalen, precis på gränsen.
Regeringen tar naturvård, viltvård och rovdjursfrågor på största allvar. Därför handlar det om att få ordning och reda i detta. Vi har använt vetenskap och rättsexperter, och jag tackar dessa duktiga människor för att de har gjort detta. När man nu ropar varg ska det bli ordning och reda. Man måste veta vad man gör.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.