jämställdhet med förhinder

Interpellation 2000/01:408 av Jonsson, Elver (fp)

den 25 april

Interpellation 2000/01:408

av Elver Jonsson (fp) till jordbruksminister Margareta Winberg om jämställdhet med förhinder

I internationell jämförelse har Sverige nått förhållandevis långt gällande jämställdhet mellan män och kvinnor. Sverige har en hög andel kvinnor i riksdag och regering. Lagstiftningen står sig ganska gott i globalt hänseende. Men trots detta återstår mycket att önska och arbeta för.

Rösträttsreformen som förverkligades år 1921 var ett uttryck för kvinnors demokratiska rättigheter. Den drevs fram av liberala och socialdemokratiska krafter och var @ även om vi var sena i nordisk jämförelse @ ett viktigt principiellt genombrott.

Under 1960- och 1970-talet arbetade liberaler som Cecilia Nettelbrandt och Gabriel Romanus i riksdagen för att förbättra kvinnors möjligheter att förverkliga sina yrkesambitioner. Den flexibla arbetstiden, förlängd semester och förbättrade villkor för barnfamiljerna var ett led i att stärka såväl familjernas, men framför allt kvinnornas ställning i yrkeslivet.

När den borgerliga regeringen föreslog en utbyggd jämställdhetslag, som syftade till att undanröja diskriminering i arbetslivet, mötte detta starkt motstånd från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll. Landsorganisationen (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) var också kritiska till den utbyggda jämställdhetslagen. Sedermera har jämställdhetslagen förfinats och stärkts av såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar.

Trots att Sverige ligger bra till vid internationella jämförelser kvarstår en rad hinder för att nå jämställdhet mellan könen.

Löneskillnaderna mellan könen är alarmerande stor. Kvinnors avtalsområden kommer ofta på undantag och den lönediskriminering som i realiteten förekommer innebär att förhållandevis få män väljer yrken inom kvinnodominerade branscher, såsom t.ex. skola och vård. Därför är det viktigt att avreglera de kvinnodominerade yrkena.

Kvinnliga företagare stöter ofta på bristande jämställdhet. Banker och låneinstitut har under lång tid varit tämligen ovilliga att bevilja lån och kreditgivning för kvinnor. Krångel och regelverk är ett annat hinder, speciellt för de som inte har en företagartradition att falla tillbaka på.

Landets änkor drabbades av ett dråpslag då den socialdemokratiska regeringen @ med en knapp riksdagsmajoritet @ införde inkomstprövning av änkepensionerna. Detta fick svåra ekonomiska konsekvenser för många av landets änkor. Folkpartiet vill riva upp inkomstprövning av änkepensionerna.

Det statliga Posten Sverige AB har under den senaste tiden gjort kraftig neddragning på kassasidan som av tradition är starkt kvinnodominerad. Det kan inte vara någon tillfällighet att officerare inom försvaret ofta ges långa avgångsvederlag och omställningshjälp medan många av landets postkassörskor tvingas leva i ovisshet gällande sin framtida arbetssituation.

På det medicinska området är kvinnor diskriminerade. Professor Barbro Westerholm m.fl. har pekat på den brist på jämställdhet som råder på det medicinska området. Färsk statistik visar bl.a. att läkare tenderar att skriva ut äldre och billigare läkemedel än till män.

Diskriminering vid högskolorna är ett stort bekymmer. Folkpartiet har i sitt nya högskolepolitiska program Den fria akademin @ en liberal vision om framtidens högskola fört fram en rad förslag för att förbättra den bristande jämställdheten på många av landets universitet och högskolor. Vi vill bl.a. att de nämnder som ansvarar för tillsättningar inom högskolan ska ha en lika andel representation av kvinnor och män.

Våld mot kvinnor är ett mycket allvarligt brott. Kvinnovåldet skördar offer varje dag, i alla länder och i alla samhällsklasser. Det egna hemmet är för många kvinnor den farligaste miljön att vistas i. Kvinnovåldet måste på bred front angripas och undanröjas.

De angivna exemplen visar på hur långt ifrån verklig jämställdhet vi är i dag. Många av de mest utsatta kvinnorna är ensamstående föräldrar. De mår dåligt, dör tidigare och får inte det sociala och medicinska stöd de har rätt till.

Den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män kräver att det på bred front tas nya tag i jämställdhetsarbetet. Regeringen har ett långtgående ansvar för detta arbete. Riksdagen som lagstiftare har en plikt att snabbt förändra och förbättra de villkor som dagens kvinnor lever i och under.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga:

Vilka konkreta förslag, som radikalt skulle förbättra kvinnors situation i samhälle och arbetsliv, är statsrådet beredd att föreslå?