Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas
Interpellation 2010/11:1 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-10-07
- Anmäld
- 2010-10-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-10-21
- Sista svarsdatum
- 2010-10-21
- Besvarad
- 2010-10-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:1 Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas
av Monica Green (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Regeringen saknar jobbpolitik, var tredje arbetslös är i dag långtidsarbetslös. Fler och fler långtidsarbetslösa placeras in i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas, en fas som tyvärr mer tycks ha karaktären av att göra rätt för sitt bidrag i stället för att innehålla det individuellt förstärkta stöd som behövs för att få ut långtidsarbetslösa på den öppna arbetsmarknaden. Försämringarna i fas 3 är påtagliga: inget utrymme för jobbsökning och 40 timmars arbete utan lön är det som gäller, ingen möjlighet att deltaga i arbetsmarknadsutbildningar, ingen möjlighet till starta-eget-hjälp, ingen hjälp med jobbcoachning med mera.
Riskerna med dessa försämringar är akut överhängande. Förutom de arbetslösas psykiska hälsa så är riskerna mycket stora att man i och med fas 3 skapar tusentals bidragsberoende människor – människor som allteftersom dagarna går slutar söka efter ett fast arbete. De blir fast i ett system där varaktig samhällsnyttig sysselsättning blir ett sätt att leva. Arbetslösa känner sig utnyttjade att utföra arbeten utan att få lön.
Detta var inte intentionerna för jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Intentionerna var att de arbetslösa skulle få jobb.
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att minska långtidsarbetslösheten?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:1
Webb-tv: Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:7 Tisdagen den 26 oktoberProtokoll 2010/11:7 18 § Svar på interpellation 2010/11:1 om jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas
Protokoll från debatten
Anf. 20 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Det är trevligt att vara tillbaka i kammaren och ha mandatperiodens första interpellation om den viktiga jobbpolitiken.
Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att minska långtidsarbetslösheten.
Jag vill börja med att tydliggöra intentionen med den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. I denna fas ska deltagarna under en längre tid sysselsättas hos anordnare som kan vara offentliga eller privata, sociala företag eller ideella organisationer. Detta innebär att personer som varit arbetslösa under lång tid kan få möjlighet att bygga upp nya referenser, nätverk och en arbetsgemenskap. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen arbetar för att alla deltagare erbjuds en sysselsättning med utgångspunkt i individens behov.
Då insatserna syftar till en övergång till arbete är det viktigt att deltagarna fortsätter att söka jobb. Deltagarna ska därför få fortsatt stöd av en arbetsförmedlare eller coach. I juni 2010 förtydligades också i förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin att det ska ges utrymme för eget arbetssökande även inom denna fas av garantin.
I budgetpropositionen för 2011 presenterar regeringen en rad satsningar för att motverka att fler personer blir arbetslösa under lång tid och för att stärka konkurrenskraften hos dem som står långt från arbetsmarknaden. Bland annat tillförs ytterligare resurser för arbetspraktik och coachning under 2011. Vidare förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag under 2011, bland annat för att deltagarna i garantierna ska kunna erbjudas insatser av hög kvalitet. För att öka möjligheterna för dem som har varit utan jobb en längre tid att återgå till arbetslivet förstärks dessutom det särskilda anställningsstödet för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin under 2011 och 2012.
Anf. 21 Monica Green (S)
Herr talman! Välkommen, Hillevi Engström, till det nya uppdraget! Jag ser fram emot många spännande debatter.
Regeringen har misslyckats med sin jobbpolitik. Arbetslösheten är över 8 procent. Regeringen skriver i sin budgetproposition att det kommer att ta minst fyra år till innan man är nere på 6 procents arbetslöshet, såsom det var 2006 när vi hade en socialdemokratisk regering och ni påstod att vi hade en massarbetslöshet i Sverige. Den var alldeles för hög, det håller jag med om, men att det skulle bli åtta misslyckade år för de arbetslösa är tragiskt. Men det är på grund av den borgerliga politiken, på grund av att ni tror att bara man gör de arbetslösa fattiga så hittar de sig säkert ett jobb, bara det blir större skillnader - det brukar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt säga - hittar de arbetslösa sig ett jobb, och de sjuka blir friskare. Det hörde vi i den tidigare diskussionen.
Av de arbetslösa är var tredje långtidsarbetslös. Långtidsarbetslösheten biter sig fast och riskerar att ligga kvar på väldigt höga nivåer. Många människor står långt bort från arbetsmarknaden, blir utstämplade från a-kassan och har ett dåligt självförtroende därför att de har varit borta väldigt länge.
I den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin, eller fas 3, finns det många problem. Nu säger Hillevi Engström att man ska ha rätt att söka arbete. Men hur är det egentligen, är det individuellt anpassat för den arbetssökande? Kan den arbetssökande gå på arbetsmarknadsutbildning under tiden som man är inskriven i fas 3?
Att få sin a-kassa sänkt från 80 procent till 65 procent och sedan till 225 kronor är ett dråpslag för dem som är utsatta för det. Ingen väljer det själv, även om jag vet att den borgerliga regeringen påstår det. De säger ju att bara man gör dem fattiga hittar de sig ett jobb. Verkligheten visar något annat, nämligen att arbetslösheten ökar.
I fas 3 finns det människor som nu säger - rätt eller fel - att de hamnar i något slags slavarbete. De upplever att de jobbar som gratis arbetskraft. De jobbar, naturligtvis heltid, under så kallade slavkontrakt, som de påstår själva. Om de arbetssökande upplever att de numera är gratis arbetskraft, att de inte har någon möjlighet att gå något arbetsmarknadspolitiskt program, att de inte har någon möjlighet att få det individuellt anpassat, att de inte har någon möjlighet att komma till rätta med sina problem för att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden då tycker jag att det är ett stort problem. Stöter Hillevi Engström på de här åsikterna hos de människor som numera finns inskrivna i fas 3? Det är min första fråga.
Min andra fråga är: Hur ska Hillevi Engström se till att de verkligen får jobb? Tanken är ju att man ska komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Hittills har verkligheten visat att det inte har hjälpt att göra dem fattiga. Vad tänker Hillevi Engström göra nu?
Anf. 22 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jobbpolitiken är regeringens mest prioriterade fråga. Det är den vi har gått till val på. Det är den som vi har fått väljarnas förtroende för - att jobba ned arbetslösheten under den här mandatperioden.
Det har varit, herr talman, en allvarlig och djup finanskris i hela världen. Den har drabbat Sverige hårt, och den har drabbat hela Europa och övriga världen.
Tack vare att vi hade en framsynt ekonomisk politik när vi kom in i finanskrisen - vi hade sparat i ladorna och inte slösat bort pengarna, som oppositionen gärna ville att vi skulle ha gjort - kunde vi satsa på välfärden. Vi har klarat oss bättre än de flesta andra europeiska länder. När andra måste skära ned, när vi ser stora demonstrationer mot sänkta löner och mot att pensionsåldern höjs har vi kunnat klara ekonomin och välfärden.
Vi har en systematisk jobbpolitik där det ska löna sig att jobba. Vi har sänkt skatten på arbete, vi har ökat drivkrafterna. Vi har förenklat för företagen och sänkt arbetsgivaravgifterna. Vi har också gett mycket hjälp och stöd till de arbetslösa att komma tillbaka. Till skillnad mot oppositionen tycker vi att jobbcoachning är väldigt bra just när det gäller att stärka självförtroendet hos dem som har varit borta länge. Den finns fortfarande som en insats för dem som är inskrivna i fas 3, det vill säga de personer som har varit arbetslösa i mer än tre års tid.
Låt mig säga att det är tydligt att man ska fortsätta att söka jobb, för målsättningen är givetvis att de allra flesta ska kunna komma tillbaka till ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden, till egen försörjning.
Fas 3 har inte pågått så länge, så det är lite för tidigt att se hur utflödet kommer att bli, men det är en fråga som jag kommer att följa väldigt noga. Det är viktigt att poängtera att eget arbetssökande ska ske även inom fas 3. Är det så att någon enda individ upplever något slavliknande kontrakt, vilket jag aldrig har hört talas om, ska man givetvis kontakta Arbetsförmedlingen, för det får förstås inte finnas på någon som helst arbetsplats. Då kan man erbjudas en annan sysselsättning.
Det är väl värt att poängtera att man kan få en sysselsättning även hos ideella organisationer, sociala företag. De kan vara väldigt lämpliga för dem som har varit borta från arbetsmarknaden för att de ska få arbetsgemenskap, nätverk och referenser och att någon ska tro på dem och deras förmåga. Det är inte bara privata företag som man kan vara i under fas 3.
Anf. 23 Monica Green (S)
Herr talman! Trots att det här är er viktigaste fråga har ni misslyckas totalt. Arbetslösheten är ju högre. Andra länder har klarat jobbkrisen bättre än Sverige.
Nu blir det lite mer allmänpolitik än vad jag hade tänkt mig, men jag är tvungen att bemöta de påståenden som Hillevi Engström gör här. Hon säger: Vi har prioriterat det här. Det ska löna sig att arbeta. Vi har förenklat för företagen.
Men ändå stiger arbetslösheten. Ni misslyckas. Era åtgärder hjälper inte i verkligheten. Det låter tjusigt. Bara man blir fattig hittar man sig ett jobb. Bara skillnaderna ökar hittar de arbetslösa sig ett jobb - de som är lata, de som inte orkar gå ut om de inte är tillräckligt fattiga. Men i praktiken har detta inte fungerat.
Vi ska senare här i dag tala om hur det ser ut i Norden. Vi kan jämföra med Norden, vi kan jämföra med Norge. Norge har klarat krisen bättre. Alla länder har gått igenom en kris. Tyskland lyckades minska arbetslösheten med 2 procent under tiden som det var ekonomisk kris. Sverige lyckades inte, utan här blev det precis tvärtom. Man påstår att eftersom det inte är vårt fel att det är kris kan vi inte göra någonting åt det. Gör vi de fattiga ännu fattigare kommer de säkert att hitta sig ett jobb.
Jag tycker att det är cyniskt att se människor på det här viset, att drivkrafterna ska göra att de där lata ska hitta sig jobb. Det talar ju sitt tydliga språk.
Nu säger Hillevi Engström att hon aldrig har hört talas om att människor säger att de arbetar under slavliknande kontrakt, nej. Välkommen till verkligheten! Jag hoppas verkligen att Hillevi Engström besöker människor som jobbar i fas 3 och att hon också lyssnar på de människorna. Om nu Hillevi Engström, som ju kommer från riksdagens arbetsmarknadsutskott, inte har hört talas om det här under sin tid i utskottet ska det bli intressant att se om hon kommer att kunna ha skygglapparna på även som arbetsmarknadsminister. Jag förvånar mig över det eftersom jag hör många människor i sin förtvivlan beskriva det som de kallar för slavliknande kontrakt. De beskriver också att de inte har möjlighet att söka jobb och att de inte får hjälp med sin psykiska hälsa. De beskriver också att de inte får möjlighet till något arbetsmarknadspolitiskt program. Nu säger Hillevi Engström att det ska de ha, att alltihop som de här människorna nu utsätts för är fel och att de ska gå tillbaka till Arbetsförmedlingen och att allt ska rättas till. Ja, det får vi se då. Men om nu ministern säger att det är så och att det är så man ska tolka det, får vi uppmuntra dem som vi träffar på fortsättningsvis att gå tillbaka till Arbetsförmedlingen och få en bättre möjlighet någon annanstans där de inte känner sig som utnyttjad obetald arbetskraft.
Hillevi Engström säger att det här är den viktigaste frågan, och jag kan se att arbetslösheten är så hög. Hillevi Engström säger: Det är finanskris och det är inte vårt fel. Men varför har i så fall andra länder klarat arbetslösheten bättre än Sverige? Nu kan Hillevi Engström naturligtvis ta som exempel något land som har högre arbetslöshet än Sverige, ja, men i jämförelse med jämförbara industriländer har Sverige klarat jobbkrisen sämre.
Vi sparade i ladorna - ja, helt rätt. Vi såg till att det blev ordning och reda i ekonomin. Det var vi socialdemokrater som byggde upp den ordning och reda i budgetlagarna som vi har i dag, och som ni faktiskt var emot under er tid i opposition.
Anf. 24 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Låt mig först poängtera att det är helt uteslutet för mig som ansvarig för de här frågorna att någon enda person ska befinna sig i något slags slavliknande tillstånd på den svenska arbetsmarknaden utan att något sker. Jag har själv inte fått några sådana signaler. Men jag hoppas att Monica Green kan kontakta Arbetsförmedlingen om vilken arbetsgivare det gäller så att man kan gå till botten med det här, för så här ska det självklart inte vara, i den mån detta stämmer.
Under det senaste året har vi, trots den djupa krisen och den industrikris som inte kan ha undgått någon och där så många jobb som har gått förlorade, fått mer än 80 000-100 000 fler sysselsatta. 40 000 fler ungdomar har kommit i jobb.
Det finns fler som i dag står till arbetsmarknadens förfogande och söker jobb. Det tycker jag är bra, för man är närmare ett jobb om man söker jobb än om man är bortglömd och hemma på grund av att ingen har brytt sig om att ge en rehabilitering eller brytt sig om eventuella sjukdomsrelaterade besvär. En effekt av de reformer som är genomförda i rehabiliteringskedjan är att fler personer i dag står till arbetsmarknadens förfogande och har arbetsförmåga. Och när konjunkturen nu vänder och efterfrågan på jobb börjar öka kan de också komma tillbaka till arbete.
När det gäller fas 3, som man kommer till när man varit arbetslös i mer än 450 ersättningsdagar, är det väldigt viktigt att titta på varje individ och erbjuda en sysselsättning som kan passa hans eller hennes behov och förmåga, så att människor får komma tillbaka till en arbetsgemenskap och känna sig behövda, känna sig sedda, kunna få semester, kunna ha umgänge. Vi vet att det skapar otroligt stora sociala problem och att man blir sjuk av att vara utanför. Det leder också till risker för alltifrån droganvändning till försämrad hälsa. Därför är det jätteviktigt att alla i fas 3 får en bra sysselsättning och att de håller kontakt med arbetsförmedling eller jobbcoach som hjälper dem att hitta ett annat jobb, ett vanligt lönearbete.
Jag vill säga att krisen inte är över. Vi ser vad som händer i vår omvärld. Nu gäller det att vårda krisen och se till att det som hände under 90-talet inte händer här i Sverige igen, det vill säga att då fick vi en väldigt bra tillväxt men en tillväxt utan jobb och väldigt många människor som slogs ut permanent från arbetsmarknaden. Vi vet också av erfarenhet att de reformer som skedde under den socialdemokratiska tiden innebar en rundgång i systemet mellan lite praktik, lite åtgärder, stämpling och så vidare under år efter år. Nu är det tydliga gränser och det finns en tydlig modell.
Sedan ska jag också vara ödmjuk och säga att det inte finns någon modell som jag tror är helt perfekt, utan jag måste noga följa utvecklingen och se hur utflödet är från garantierna och vad som kan förbättras ytterligare. Men ambitionen är att alla som kan ska kunna arbeta utifrån sin förmåga. Om den sedan är 100 procent eller 50 procent spelar mindre roll, utan alla ska ha chansen att, liksom vi som sitter här, ha en gemenskap med kolleger, någon som bryr sig, någon som ser en. Det leder till att man, förutom att man får bättre ekonomi, också får bättre hälsa.
Anf. 25 Monica Green (S)
Herr talman! Nu har vi fått många utfästelser här från arbetsmarknadsministern. Vi får väl utvärdera dem, eftersom hon nu har lovat att de som är i fas 3 ska ha möjlighet att söka jobb, möjlighet att ha semester och att arbetet ska vara anpassat efter den egna förmågan, individuellt anpassat, och att det inte på några villkor ska vara under slavliknande former. Ja, men utmärkt, då får vi gå hem och göra verkstad av de fina orden. Om det i praktiken kunde vara så som arbetsmarknadsministern säger vore det bara bra. Tyvärr visar verkligheten något annat. Men nu har ministern ställt upp de här löftena, och då är det bara att finna sig i dem i alla led så att alla nu ser till att man jobbar efter dem.
Ministern säger också att det är viktigt att bryta utanförskapet. Ja, det håller jag fullständigt med om. Jag tycker att det är bedrövligt att det är 70 000 fler i utanförskap nu än när ni tog över för fyra år sedan. Jag tycker också att det är bedrövligt att arbetslösheten är högre i dag än för fyra år sedan och att ni tror att den inte kommer att sjunka ned till 6 procent förrän om fyra år.
Hillevi Engström försöker skylla på att det har varit en kris. Andra länder har klarat det bättre. Hon försöker också skylla på att det är fler som söker arbete nu. Ja, men man måste se till att alla som söker arbete också har möjlighet att få det. Det föddes många barn i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, och det är stora ungdomskullar i dag som går ut gymnasiet. Att förklara bort det med att det nu är så många som söker arbete så att vi därför får acceptera en hög arbetslöshet tycker jag inte är värdigt mot alla de arbetssökande som nu står till arbetsmarknadens förfogande, utan vi måste tillbaka till full sysselsättning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.