Jobbstimulans i etableringsersättningen
Interpellation 2015/16:211 av Hanif Bali (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-11-20
- Överlämnad
- 2015-11-23
- Anmäld
- 2015-11-24
- Svarsdatum
- 2015-12-08
- Sista svarsdatum
- 2015-12-08
- Besvarad
- 2015-12-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Drivkrafter är viktiga för att fler människor ska komma i arbete. När etableringsreformen genomfördes infördes en jobbstimulans som innebär att den som har arbete som en aktivitet i sin etableringsplan får behålla etableringsersättningen utöver sin lön under sex månader. För att ytterligare öka drivkrafterna till jobb föreslår Moderaterna en ökad etableringstid till tre år och i samband med detta att tiden då en person kan få etableringsersättning samtidigt som denne har ett jobb utökas från sex månader till ett år. Detta för att det ska löna sig att arbeta. Regeringen vill i stället ta bort jobbstimulansen i etableringsersättningen. Hur den politiken är förenlig med fler jobb och minskad arbetslöshet är svårt att se. Särskilt anmärkningsvärt är att detta sker mot bakgrund av att regeringen lovat att alla reformer ska vägas mot om de bidrar till fler jobb eller inte.
Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknadsministern:
Hur leder ett borttagande av jobbstimulansen i etableringsersättningen till bättre incitament för arbete, enligt arbetsmarknadsministern?
Debatt
(16 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:211
Webb-tv: Jobbstimulans i etableringsersättningen
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 december 2015Kammarens föredragningslistor 2015/16:41
Protokoll från debatten
Anf. 5 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Herr talman! Hanif Bali har frågat mig hur ett borttagande av jobbstimulansen i etableringsersättningen leder till bättre incitament för arbete. Fredrik Schulte har frågat mig om jag står fast vid att målet att alla nyanlända ska vara i jobb efter två år är realistiskt att nå och vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för nyanlända att komma i jobb.
Fler människor än någonsin tidigare söker asyl i Sverige. För närvarande pågår ett intensivt arbete för att hantera de stora utmaningar som en så snabb befolkningstillväxt medför. Regeringen har den senaste tiden presenterat ett antal åtgärder med anledning av flyktingsituationen.
Därutöver har regeringen i budgetpropositionen för 2016 föreslagit ett antal investeringar som ska leda till en snabbare etablering på arbetsmarknaden, däribland förstärkta arbetsmarknadsinriktade insatser, validering och en rejäl höjning av ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande. Regeringen har även fört samtal med arbetsmarknadens parter, Arbetsförmedlingen och andra berörda myndigheter om åtgärder för att skapa så kallade snabbspår in på arbetsmarknaden för nyanlända inom etableringsuppdraget. Därtill har regeringen initierat en översyn av regelsystemet inom etableringsuppdraget i syfte att minska onödig administrativ börda och skapa förutsättningar för en ökad flexibilitet och effektivitet i uppdraget.
Att varaktigt minska arbetslösheten och öka sysselsättningen är en av regeringens viktigaste uppgifter. Arbete är den främsta vägen in i det svenska samhället. Etableringstiden är alltför lång. Regeringens etableringspolitik syftar till att nyanlända ska komma i arbete och få utnyttja de kompetenser och erfarenheter som de bär med sig och därmed ges möjlighet till självförsörjning och trygghet. Regeringen står fast vid denna politik.
Det är därför ett rimligt mål att nyanlända i normalfallet ska vara i arbete eller utbildning efter två år i etableringsinsatser i Sverige. Jag är medveten om att det är en mycket stor utmaning, särskilt mot bakgrund av hur flyktingsituationen har förändrats. Under förutsättning att individerna inte har några hinder för att träda in på arbetsmarknaden är det dock svårt att ha någon annan ambition.
Det är viktigt att det finns starka incitament att välja arbete under etableringstiden, men samtidigt är det viktigt att ersättningssystemet uppfattas som legitimt. Det är därför regeringens bedömning att det inte är rimligt att full etableringsersättning lämnas för samma tid som den enskilde har förvärvsinkomster inom etableringsplanen. Därtill kan tilläggas att nyanlända fortfarande har möjlighet att arbeta vid sidan om sin etableringsplan utan att det inverkar på etableringsersättningens storlek.
Avslutningsvis vill jag tillägga att regeringen är inställd på att det kommer att krävas ytterligare insatser för att skapa ett hållbart system för mottagande och mer effektiva insatser för snabb etablering på arbetsmarknaden.
Anf. 6 Hanif Bali (M)
Herr talman! Min fråga till arbetsmarknadsministern gällde just denna jobbstimulans, som det heter, i etableringsersättningen. Man kan alltså under en viss tid när man går vidare till arbete få behålla en del av sin etableringsersättning så att marginaleffekterna till att gå till arbete inte blir så höga. Detta har OECD tidigare pekat på, när vi hade ett system där folk inte hade etableringsersättning utan i stället socialbidrag. Man pekade då på det otroligt destruktiva i att ha höga marginaleffekter för de lägsta inkomsterna. Den genomsnittliga familjen i försörjningsstöd hade då 105 procents marginaleffekter.
Mitt parti har ofta haft fokus på den övre delen av skalan när det gäller marginaleffekter, när vi har tittat på värnskatt och så vidare. Men det är lika viktigt att titta på den lägre delen av skalan, nämligen vilka marginaleffekter det handlar om där. Flitskatt, kallas det i Finland, till exempel. Vilka effekter får detta på människor? Det finns ganska mycket forskning som visar att lägre marginaleffekter i lägre inkomster leder till mer flit och större ansträngningar till att hamna i arbete.
Jag misstror inte regeringens ambitioner. Men just nu diskuterar vi här metodiken, och det finns ingenting i svaret från ministern där man går in på den. Just nu, med det förslag regeringen har lagt fram, ökar marginaleffekterna markant för nyanlända när det gäller att hamna i arbete.
Något som vi kan ha med oss och som är viktigt att titta på är det som ibland kallas för Simpsoneffekten, nämligen att kompositionen av gruppen nyanlända har förändrats över tid. Om vi tittar på hur många som hamnar i arbete i dag jämfört med för 20 år sedan, till exempel, är det inte jättestora skillnader. Däremot har kompositionen av de nyanlända förändrats. Man har lägre utbildningsgrader, det är en högre andel som aldrig har förvärvsarbetat någon gång i sitt liv och så vidare. Det leder de facto till att de reformer vi har gjort har haft en positiv effekt. Däremot har sammansättningen av de nyanlända som sagt förändrats.
Det är ganska tråkigt att man då bara tittar på aggregerade nivåer och sedan säger: Det här funkar inte, så vi tar bort det. Man måste även titta på de grupper som rimligtvis står nära arbetsmarknaden och där det är incitament som spelar stor roll till att till exempel ta det där deltidsjobbet eller det där timjobbet. Då måste det löna sig. Det måste löna sig att ta det där jobbet. Alla går inte från noll till en heltidsanställning med en heltidslön, utan vissa går från etableringsplan, några timmars arbete och så vidare. Om man då blir avskuren från sin etableringsersättning när man håller på att etablera sig skapas negativa inlåsningseffekter.
Det är här regeringen tyvärr inte har något svar. Jag skulle jättegärna vilja ha ett svar från arbetsmarknadsministern. Vad tänker man åtgärda, helt enkelt, för att vi inte ska få dessa inlåsningseffekter och för att marginaleffekterna inte ska sticka upp? Jag tror att vi båda har ett intresse av att de inte är för höga.
Anf. 7 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Enkla jobb - det behövs enkla jobb för att alla de människor som nu har kommit till Sverige ska få en chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Under valrörelsen, herr talman, lovade den nuvarande regeringen - den dåvarande socialdemokratiska oppositionen - att de skulle lägga fram en politik som skulle leda till Europas lägsta arbetslöshet. Det har regeringen nu backat från. Arbetsmarknadsministern sa att alla nyanlända skulle ha jobb inom två år. Det har hon nu backat från och luckrat upp till att alla ska ha utbildning och sysselsättning inom två år.
Det intressanta är att Socialdemokraterna aldrig talar om hur de ska få fler i jobb. Om de talar om vilka konkreta lösningar det gäller handlar det bara om arbetsmarknadspolitik, om bidrag och om subventioner - detta trots att vi vid upprepade tillfällen här i kammaren har fått arbetsmarknadsministern att erkänna att bidrag, subventioner och genomförande av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte skapar nya jobb.
I stället lägger Socialdemokraterna fram en budget som innebär kraftfulla skattehöjningar på jobb och företagande som bara till en fjärdedel går till välfärdens kärna. I övrigt handlar de om att kraftigt bygga ut bidragssystemen och att subventionera byggbolag och arbetsmarknadspolitik som leder till att människor i mindre utsträckning får arbete.
Mina föräldrar hade en granne som heter Arne. Han flydde tidigare från Tjeckoslovakien. Han var doktorand i fysik, och när han kom till Sverige fick han efter några år jobb som vaktmästare på Linköpings universitet. 30 år senare, när han pensionerade sig, gjorde han det som chefsprofessor - professor med den högsta titeln inom sin sektion.
Det är just så integrationen måste fungera. Människor som kommer hit och som saknar kunskap i det svenska språket och som har en lång och tuff uppförsbacke när det gäller att slå sig in i det svenska samhället måste få en chans att komma in - ett första-steg-in-jobb.
Detta gäller speciellt eftersom det många gånger numera inte handlar om människor som flyr från länder där man har samma eller snarlika typer av utbildningssystem som Sverige. Många saknar utbildning på ett sätt som gemene man och arbetstagare har i Sverige. Då måste vi ha fler enkla jobb. Det finns bara ett sätt att få fler enkla jobb, för Sverige har minst antal enkla jobb i västvärlden. Det är att det blir billigare att köpa de här tjänsterna.
Problemet är att om man gör matten och tänker sig att ingångslönen, den lägsta lönen, för att utföra ett enkelt arbete ligger på ungefär 120 kronor och om man sedan lägger på arbetsgivaravgifter och krav på tjänstepension, på semesterersättning och på moms kommer man upp till en siffra som landar på ungefär 250 kronor. Det innebär att en vanlig normalinkomsttagare måste jobba mellan två och tre timmar för att ha råd att anlita en person för att utföra enkla arbeten under en timme. Detta innebär att den typen av jobb inte finns, och det är därför Sverige har det minsta antalet enkla jobb i hela västvärlden.
Det regeringen gör då är att höja skatterna, strama åt RUT och höja bidragen. Det leder i helt fel riktning.
Anf. 8 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag måste ställa några frågor till interpellanterna, för jag förstår inte deras resonemang. Med all respekt för den nationalekonomi som Hanif Bali talade om - kan du beskriva på vilket sätt det inte lönar sig att arbeta? Av det resonemang du förde framgick det att det inte lönar sig att arbeta, vilket jag uppfattar att det gör.
Till Fredrik Schulte måste jag också ställa en fråga. Tycker du att de som har de här jobben som du beskriver, med en lön på 120 kronor i timmen, tjänar för mycket? Det är egentligen det du säger. I annat fall måste man alltså subventionera för att människor ska kunna köpa de här tjänsterna. Vi kan ju köpa tjänster och varor lite överallt. Vi kan gå till en frisör, ett tvätteri eller en affär, och så köper vi varorna eller tjänsterna som vi vill ha. Det Fredrik Schulte säger är att människor egentligen inte är beredda att betala den här lönen.
Då är frågan om Fredrik Schulte tycker att vi ska subventionera de här människorna som inte är beredda att betala lönerna. Vi har ju haft ett sådant system med mycket låga löner. Men det innebär att de inte har råd att efterfråga någonting själva. Är det alltså löneläget som är för högt, Fredrik Schulte?
Anf. 9 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag förstår faktiskt inte riktigt resonemanget, Fredrik Schulte. Frågan handlade ju om vilken ambition man ska ha när det gäller nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i utbildning. I dag tar det orimligt lång tid för personer att etablera sig och komma in i jobb och utbildning. Då är frågan om man tycker att det är bra att det tar lång tid, eller om man bör ändra ambitionen.
Jag har en hög ambition. Jag tycker att det i normalfallet är rimligt att den tvååriga etableringsperiod som vi har avsatt ska räcka för att komma i arbete eller utbildning, och det är vad jag arbetar efter. Det var det frågan handlade om, och den har jag svarat på.
Hanif Bali tar upp en viktig fråga, och jag ska ta lite tid till att svara på den ordentligt.
Det är viktigt att det finns incitament att gå från andra typer av ersättning till arbete, och jag vill poängtera att det inte är tal om att någon ska stängas av från en etableringsersättning. Så kommer det inte att se ut. Det kommer också att vara stor skillnad mot det förhållande som råder när det gäller försörjningsstöden där de pengar man tjänar räknas av krona för krona.
I det förslag som läggs, och som är samma som i dag fast det gäller efter sex månader, räknas det av 38,50 kronor i timmen av det man tjänar när man arbetar till full lön inom ramen för etableringsuppdraget, det vill säga man har fått hjälp av Arbetsförmedlingen och tillsammans utarbetat en plan. Jobbar man utanför etableringsplanen behåller man allting; det påverkar inte. Jag menar att det är ett starkt incitament för individen att gå ut i arbete.
Varför är det också viktigt för mig att säga att jag inte tycker att man ska ha dubbel ersättning? Jag har precis gått till arbetsmarknadens parter och bett dem: Hjälp mig så att nyanlända snabbt kommer in i yrken där vi har efterfrågan på arbetskraft!
När vi har efterfrågan på arbetskraft och någon kommer hit och kan det jobbet är det rimligt att personen får lön, tycker jag. Jag ska kunna ställa krav på arbetsgivaren och säga: Får du en fullgod kock som ska arbeta i ditt kök är det rimligt att du betalar avtalsenlig lön. Om personen samtidigt behåller full etableringsersättning blir det lite skevt gentemot de andra kockarna och gentemot arbetsgivaren som kanske tycker: Varför ska jag betala full lön till någon som redan har full ersättning i ett annat system?
Därför tycker jag att det här är viktigt. Vill jag få in människor snabbare i arbete som ger lön är det också rimligt att det finns en avräkning om det sker inom ramen för etableringsplanen. Avräkningen är inte 1:1, utan den är väsentligt mycket mindre än vad man normalt tjänar med kollektivavtalsenlig lön. Om man däremot tar ett påhugg med timanställning eller jobbar extra utanför ramen för den etableringsplan som man gör upp tillsammans med Arbetsförmedlingen påverkas inte den inkomsten.
Anf. 10 Hanif Bali (M)
Herr talman! Jag börjar med att svara Eva-Lena Jansson. Du kan lyssna på din arbetsmarknadsminister, för hon förklarade just marginaleffekterna ganska effektivt. Tittar man till exempel på försörjningsstödssidan, som jag tror att vi båda håller med om att det är bra om nyanlända inte hamnar i, har vi marginaleffekter på nästan 105 procent. Jobbar du fem timmar och drar in 500 spänn kommer ditt socialbidrag att minska med 500 kronor. För ditt hushåll spelar det alltså ingen roll att du har varit ute och slitit och jobbat. Så funkar socialbidraget, och det är det som kallas för marginaleffekter.
Med det förslaget som regeringen har lagt fram förklaras i en del att det handlar om att det blir lite orättvist att en viss kock under en kort period drar in mer pengar än de andra för att den kocken har kvar en ersättning.
Jag vill minnas att Socialdemokraterna har samma förslag på försörjningsstödssidan, nämligen att man har en jobbstimulansmodell där också. Det var faktiskt ni som föreslog från första början att det ska finnas en jobbstimulans. Där blir det samma situation, nämligen att går någon från långvarigt försörjningsstöd och börjar jobba som till exempel kock får han eller hon behålla 30 procent av försörjningsstödet. Då kommer alltså samma situation att uppstå, eftersom den kocken drar in mer pengar än de andra.
Detsamma vet vi gäller vid olika skattesystem. Nu har ju regeringen gett sig på det, men det har varit perioder då arbetande äldre fått lägre skatt än yngre. En 67-åring som jobbade på ett företag fick ut mer i lön efter skatt än vad till exempel en 50-åring fick. Det blev ju inte alltför stora konflikter, hoppas jag, på svenska arbetsplatser av det. Man ska nog alltså inte överdriva detta.
Däremot är det bra att regeringen har tänkt på marginaleffekterna, nämligen att man har en avskrivning, och då blir det en marginaleffekt på ungefär 70 procent. Men om marginaleffekter är av ondo, är det inte så låga marginaleffekter som möjligt som är det eftersträvansvärda? Det är ju inte jättemycket dyrare.
Det finns någon myt där ute att det som kostar med nyanlända är deras bidragsnivåer. Vi som spanar igenom en budget vet att det som kostar med nyanlända är att de inte är i arbete, för då är de inte med och finansierar skatteintäkter till välfärden, och det är välfärden som är det kostsamma och inte bidragssystemen i sig.
Därför blir det här ett ganska lätt val. Om vi ska se till att någon ska hamna i arbete är en mindre sänkt bidragsnivå att föredra framför att personen inte är i arbete alls.
Om regeringen har slagit in på vägen att ha incitament och att marginaleffekter spelar roll är den rimliga frågan varför man inte vill att marginaleffekterna ska vara ännu lägre. Med ert förslag ökar marginaleffekterna. Ni känner att ni har gjort en god avvägning i hur höga de ska vara, men man kan inte förneka att de ökar. Är det inte bättre med lägre marginaleffekter i stället för högre om de nu är ett problem?
Anf. 11 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Det finns nog ingen som inte tycker att det är beklämmande, tragiskt och en stor samhällsutmaning att det i genomsnitt tar åtta år för nyanlända flyktingar som får uppehållstillstånd att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Att få den stora mängd människor som har kommit hit till Sverige och fått asyl in i arbete är en av de stora utmaningarna som Sverige står inför under de kommande åren eller kanske till och med decennierna.
Arbetsmarknadsministern tycker att det är rimligt att man kommer i arbete efter att ha varit här i två år. Det finns nog ingen som inte tycker det. Jag tror att de flesta nog tycker att det vore bra om man kunde komma i jobb direkt. Problemet är att det inte är realistiskt. I dag tar det åtta år i genomsnitt.
Oavsett om jag tycker att vårt mål borde vara ett år eller två år och arbetsmarknadsministern har sitt mål måste man titta på vad som är realistiskt. I dag är det inte realistiskt - och nu kommer vi till kärnan - därför att det inte finns några enkla jobb i Sverige. Det finns inget första steg in för de människor som kommer hit och inte kan språket och som på olika sätt har en tuffare utmaning när det gäller att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden än vad jag och arbetsmarknadsministern har.
Anledningen till att det inte finns några enkla jobb i Sverige är att det är för dyrt. Det kostar för mycket att köpa de enkla tjänsterna.
Eva-Lena Jansson försökte vara lustig och fråga mig om jag tycker att de som utför de enkla jobben tjänar för lite. Nej, det var inte min poäng. Min poäng var att skatterna är för höga. Om lägstalönen är 120 kronor i timmen måste kunden som anlitar personen som utför det enkla jobbet betala i runda slängar 270 kronor. Det innebär att en normalinkomsttagare som tjänar 25 000 kronor i månaden måste jobba två till tre timmar för att ha råd med en timmes anställning av en person som utför enkla tjänster.
Det är alltså inte lönerna som är för höga. Det är skatterna som är för höga. De gör att det blir för dyrt i slutänden. Många enkla jobb skapades i och med RUT-reformen. Det blev nämligen helt plötsligt rimligt och möjligt för vanliga människor att anlita städhjälp till sitt hem. Tidigare hade bara höginkomsttagare råd med det eller människor som köpte tjänsterna svart.
Vad gör då regeringen för att få fler människor i arbete? Den ledande inriktningen för regeringens politik är att höja skatterna, strama åt och göra det svårt för RUT- och ROT-företagen och höja bidragen. Det är precis fel inriktning. Vi behöver gå åt det andra hållet. Vi behöver utvidga RUT så att fler tjänster omfattas. Vi behöver trycka ned marginalskatterna så att det lönar sig bättre att arbeta, så att det blir billigare att köpa de enkla tjänsterna och så att de tjänsterna uppstår på den svenska arbetsmarknaden. Vi behöver inte göra som regeringen som höjer bidragen så att människor låses fast i bidragsberoende.
Det spelar därför ingen roll vad arbetsmarknadsministern säger, om hon säger ett år, två år eller tre år. Så länge det inte finns några jobb spelar det ingen roll vilket mål vi sätter.
Anf. 12 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det är lite sorgligt att Fredrik Schulte har en fattigdomssyn på människor och arbete. Det är klart att människor som kommer till Sverige ska kunna arbeta så fort som möjligt. Det kan man göra om man får adekvat utbildning och om man får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
När det gäller att det skulle finnas för få enkla jobb är det fascinerande att det enda enkla jobb Fredrik Schulte kan nämna är städning av en annan människas hem. Jag är inte säker på att jag skulle definiera det som ett enkelt arbete att gå hem till en annan person med de förväntningar som finns där.
Jag har jobbat som lokalvårdare på restaurang och vet att det krävs ganska mycket insatser. Jag har också varit med när Samhall har städat på företag. Jag vet att det krävs både utbildning och kompetens för att städa. Jag tror att många människor är kompetenta, men det är fel att tala om städning som bara ett enkelt jobb.
Det behövs många olika typer av arbeten. Och det behövs många typer av insatser för att människor ska kunna komma ut på arbetsmarknaden. Diskriminering på arbetsmarknaden måste bort. Vi måste också satsa på utbildning. Då kan man inte dra ned med 3 miljarder på utbildningsinsatser, som Moderaterna gör. Man måste se varje unik människa.
Jag tror inte på idén att varje människa som kommer hit, som kanske har hög utbildning, först måste ha ett enkelt jobb för att sedan få ett jobb man är utbildad för. Det vore mycket bättre om man kan få ett jobb som man redan är kvalificerad för.
Det är ett fattigdomsbevis från Moderaterna att hela tiden tala om att vi måste subventionera vissa typer av tjänster. De ser inte att man kan investera i människor genom att ge dem rätt utbildning.
Anf. 13 Patrik Björck (S)
Herr talman! När man lyssnar på Fredrik Schulte inser man att han tillhör de gamla moderaterna. Han är en äkta reaktionär, en person som är rädd för framåtskridande och modernitet.
Fredrik Schulte upprepar, likt en papegoja, orden enkla jobb. Vi får gå tillbaka till protokollet senare och räkna hur många gånger han sa det.
Det känns inte som att Fredrik Schulte tänker sig något framåtsyftande samhälle där kanske hälften av medborgarna går på universitet, där svensk industri utvecklas i spetsteknologi, där svensk läkemedelsindustri gör sitt segertåg över världen och så vidare. Det är inte riktigt det samhället Fredrik Schulte tänker sig.
När man hör Fredrik Schulte tala tänker man sig Fredrik Schulte gåendes på sina ägor med en hagelbössa, en stickad väst och en liten fasan. Och det ska vara fullt med människor som utför enkla jobb runt omkring Fredrik Schulte.
Det finns sådana länder här i världen. Problemet är bara att de inte presterar. De länderna har inte en bnp som kan jämföras med Sveriges. De länder som Fredrik Schulte drömmer sig tillbaka till, som har en samhällsutveckling och ett välstånd liknande det vårt land hade för hundra år sedan, kan inte mäta sig med Sverige när det gäller arbetsmarknaden. De länder som är Fredrik Schultes samhällsvision har inte vår sysselsättningsnivå, och de har inte vårt arbetskraftsdeltagande.
När det gäller enkla jobb tycker Fredrik Schulte att det är ett bekymmer att vi har höjt utbildningsnivåerna i landet, från folkskola till grundskola till gymnasieskola. Fredrik Schulte känner sig hotad i en sådan värld. Han vill nämligen att vi ska bygga vår arbetsmarknad genom att backa in i framtiden. Vi ska inte dra nytta av allt arbete som generationer av svenskar har gjort under de senaste 100 åren för att bygga upp det här samhället, för att höja utbildningsnivån och för att höja den svenska produktiviteten.
Det Fredrik Schultes regering lämnade efter sig efter åtta år var sjunkande produktivitet och en sämre skola. I den riktning som Fredrik Schultes politik leder är det klart att det kommer att bli enkla jobb.
Herr talman! Fredrik Schulte försöker ibland ge sken av att han förstår sig på ekonomi. Om man vill ha ett samhälle där de flesta har enkla jobb - enligt definitionen att ingen efterfrågar tjänsterna mer än möjligen till en spottstyver - och om vi samtidigt ska sänka skatterna till en väldigt låg nivå skulle jag vilja att Fredrik Schulte pekar på något sådant samhälle i världen som presterar bättre än Sverige när det gäller välfärd och arbetskraftsdeltagande - ett fungerande samhälle över huvud taget.
I de samhällen som Fredrik Schulte pekar på är det väldigt stora löneskillnader, om man går den vägen. Människor arbetar på ett jobb, två jobb eller tre jobb men kan ändå inte försörja en familj. I den typen av samhällen finns det fattiga människor som svälter trots att de arbetar. Är det ett sådant samhälle Fredrik Schulte vill ha?
Man får fundera. Men jag tror inte att Fredrik Schulte funderar. Han är en demagog, en propagandist, som inte riktigt förstår hur samhället och ekonomin fungerar. Fredrik Schulte är en fara för Sverige i den mån hans politik skulle genomföras. Nu kommer vi som tur är inte att göra det.
När jag får protokollet ska jag räkna hur många gånger Fredrik Schulte sa enkla jobb.
Anf. 14 Christian Holm Barenfeld (M)
Herr talman! Efter detta revolutionära inlägg från Patrik Björck är frågan om vi inte ska räkna i protokollet hur många gånger i varje inlägg Patrik Björck säger Moderaterna. De gånger Patrik Björck säger vad han avser att göra för att jobben ska bli fler är mer snabbräknade.
Med anledning av tidigare inlägg skulle det däremot vara intressant att fråga ministern - det är ändå med henne vi har interpellationsdebatten - om just enkla jobb. Interpellationerna från mina kollegor Fredrik Schulte och Hanif Bali handlar om möjligheten att sänka marginaleffekter för den som är ny i Sverige.
Utmaningen är inte att de som kommer till Sverige får jobb alldeles för fort. Problemet är att de får jobb alldeles för sent. Och när de får jobb är det alldeles för lite lönsamhet i att gå från bidrag till arbete. Det är just därför som vi vill att man ska sänka marginaleffekterna.
Därtill får vi sedan en debatt om huruvida det behövs enkla jobb eller inte. Att döma av Patrik Björcks inlägg behövs det inte några sådana jobb. Det är till och med inte bra och inte värdigt för länder som Sverige.
Min enkla fråga till arbetsmarknadsministern är: Delar arbetsmarknadsministern Patrik Björcks åsikt att enkla jobb inte är någonting som vi bör ha i Sverige?
Anf. 15 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Herr talman! Moderaterna, och i det här fallet Fredrik Schulte, har en olycklig fixering vid skattesänkningar. Det finns inte ett enda problem som inte kan lösas med nya skattesänkningar. Fredrik Schulte säger att det tar tragiskt långt tid för människor att komma arbete när de är nyanlända i Sverige, och då är svaret skattesänkningar. Jag vill tillägga att det är tragiskt få i etableringsuppdraget som deltar i utbildning, mindre än 1 procent, trots att en betydande andel har en mycket låg utbildningsnivå. Det tycker jag också är tragiskt. Enligt Fredrik Schulte kanske det också borde lösas med nya skattesänkningar.
Problemet är att vi har prövat den medicinen, och det har ju runnit iväg miljarder som hade gjort nytta i skola, utbildning och investeringar för svensk konkurrenskraft i stället för att rinna iväg till skattesänkningar.
Hanif Bali, i ditt första inlägg sa du en sak som inte riktigt stämmer. Tittar vi tio år tillbaka på hur sammansättningen av dem som har funnits i etableringsuppdraget ser vi tydligt att andelen lågutbildade nästan har halverats. Andelen högutbildade har kraftigt ökat. Sammansättningen inom etableringsuppdraget har gått mot en större andel högutbildade och en lägre andel lågutbildade. Faktum kvarstår att en del av de lågutbildade har mycket låg utbildning, vilket är en rejäl utmaning för svensk arbetsmarknad. Därför måste man satsa på utbildning. Så är det med sammansättningen.
Till Christian Holm Barenfeld när det gäller de så kallade enkla jobben: Tittar vi vilka som i dag i Sverige har de jobb som inte kräver gymnasiekompetens och på en utveckling över tid kan vi se att de individer som inte har gymnasiekompetens har i allt mindre utsträckning sådana jobb som inte kräver gymnasiekompetens. Individer som har gymnasiekompetens eller ännu högre utbildning har i allt större utsträckning de jobb som har ganska låga kvalifikationskrav. Nu vet jag inte säkert om dessa personer är utlandsfödda, men jag skulle gissa att en betydande andel av dem är det.
Jag gör alltså bedömningen att vi har ett betydande problem med missmatchning på arbetsmarknaden. Personer som har kompetens och kommer från andra länder får inte arbete i de yrken som de är utbildade för eller har erfarenhet av. Det är en av de viktiga förändringarna som vi nu genomför i etableringspolitiken, bland annat med hjälp av de så kallade snabbspåren.
I fredags presenterade jag och sjukvårdsministern ett snabbspår för yrken inom hälso- och sjukvården som kräver legitimation och som det tar mycket lång tid för individer att nå. Vi var på en mässa som Arbetsförmedlingen anordnade med 350 arbetssökande, utlandsfödda, utbildade inom hälso- och sjukvården med legitimation tillsammans med arbetsgivare inom hälso- och sjukvården som söker personal. Det här är ett stort bristområde där vi verkligen behöver använda kompetensen på rätt sätt.
Jag pratade med Arbetsförmedlingen i Falköping som arbetade med att få ut ett tjugotal nya lärare i skolan. Man har stor brist på lärare som de allra flesta kommuner har. Lärarna kommer från Afghanistan, Syrien, Eritrea och Somalia. Man rustar dem nu för att de ska kunna komma ut och arbeta som lärare i den svenska skolan. Vi har betydande saker att göra när det gäller att matcha rätt person till rätt jobb.
Till Hanif Bali: Avvägningen av avdraget för etableringsersättning är exakt densamma som gjordes av den gamla regeringen, nämligen 38,50 kronor per timme. Det är det som gäller i dag. Skillnaden är att i dag har man inget avdrag under de första sex månaderna som man arbetar inom etableringsuppdraget. Jag tror att man satte en sådan gräns för att man tänkte sig att man skulle jobba i mindre omfattning, kanske strötimmar.
Jag tänker mig att en väsentlig andel ska komma ut i mer eller mindre heltidsarbete under sin etableringstid.
Anf. 16 Hanif Bali (M)
Herr talman! Ministern har helt rätt i analysen att det finns en kraftig undanträngning på den svenska arbetsmarknaden. Högskoleutbildade jobbar inom gymnasieyrken, och de som har gymnasieutbildning jobbar inom okvalificerade yrken. Man kan definiera enkla jobb och inte enkla jobb, men faktum är att det finns ganska stor beredskap i den svenska ekonomin för människor som endast har till exempel grundskoleutbildning. Problemet är att alla med gymnasieutbildning har tagit de jobben.
Då måste man börja i toppen med matchningen. Här blir det problem med de högskolesatsningar som regeringen gör och som den tidigare regeringen också har gjort, nämligen att man ger full autonomi till högskolorna att utbilda hur de vill. Det blir mycket billigare att dra in en extra stol i en föreläsningssal, speciellt inom de utbildningar som det på arbetsmarknaden finns en låg efterfrågan på. Detta bidrar till kraftiga undanträngningseffekter.
Gruppen studenter inom humaniora är ganska bred. Ungefär 40 procent av dem tar jobb som endast kräver gymnasieutbildning. Det är fruktansvärt. Och det är stora volymer av människor med undanträngning som vi pratar om. Jag ser fram emot att ta del av de förslag som regeringen har på det området.
Däremot måste man erkänna att någonstans kan man rusta människor, men man kan inte rusta människor med tanke på den utveckling under 100 år som vi har haft i Sverige. Vi har haft ganska mycket försprång i det här landet. Det är väldigt svårt att få så stora grupper av människor att lyfta sig tillsammans. Man kan göra det på individnivå, men någon gång måste man sänka ribban.
Anf. 17 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Jag har ett förslag till ny slogan för Patrik Björcks personvalskampanj i nästa val, och det är: Alla ska inte med - för att travestera den slogan som sossarna hade i valet 2006.
Om man inte har gått i grundskola, om man inte kan det svenska språket, om man inte känner någon i Sverige - kontakter betyder väldigt mycket för att man ska få jobb - då har man det väldigt tufft att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Det tar i genomsnitt åtta år för en nyanländ flykting att ta sig in på svensk arbetsmarknad.
Jag besökte ett transitboende relativt nyligen och talade med en man som var jämngammal med mig, 34 år. Han hade flytt från kriget i Syrien. Han hade gått fem år i grundskola. Om han ska nå upp till den utbildningsnivå som jag har kommer han ut på den svenska arbetsmarknaden när han är närmare 50 år.
Man måste på något sätt inse att det inte går att trolla med knäna. Vi måste inse att det finns människor som inte får plats i den framtidsbeskrivning som Patrik Björck gör. Framtiden för svenskt välstånd och för Sverige är utbildning, forskning, innovation och startups. Jag tycker att det vore kul om Patrik Björck följde med och träffade några startup-företagare så får vi höra vad de har att säga om den politik som sossarna bedriver med höjda skatter på innovationer. Poängen är att de är framtiden.
Men vi måste också ha en arbetsmarknad där alla får plats, där även den som inte har haft möjlighet att studera på universitetsnivå också får en chans på den svenska arbetsmarknaden. Vi måste kombinera det bästa av två världar, människor som har tuffa förutsättningar och människor som har goda förutsättningar.
Anf. 18 Patrik Björck (S)
Herr talman! Svensk arbetarrörelse, Fredrik Schulte, har alltid bejakat modernitet och utveckling. Det har varit svensk arbetarrörelses signum, styrka och framgång, till skillnad från gammelmoderater, som Fredrik Schulte, som har varit rädda för utveckling. Det är ju därför er ideologi är konservatism. Ni är reaktionära, konservativa och ni tycker alltid att det går för långt och för fort.
Vi socialdemokrater vill åka med på framtidsvagnen. Vi vill bli bättre och starkare och utveckla det här landet ännu mer. Det är det vi har gjort. Det är därför vi är så framgångsrika. Det är därför det här landet är ett av de bästa länderna i hela världen att leva i. Det är därför så många människor vill komma hit. Det beror på att vi har styrt det här landet och inte varit rädda för utveckling.
Herr talman! Lek med tanken att Fredrik Schulte hade fått igenom sin politik en gång i tiden och att vi hade haft ungefär lika många enkla jobb som för 100 år sedan! Lek med tanken hur våra samhällen hade sett ut då! Lek med tanken hur många startup-företag som hade funnits i det här landet då!
Det finns länder som har följt Fredrik Schultes exempel och som står på den nivån att de har massor med enkla jobb, ett överflöd av enkla jobb, och knappt några skatter. Jag skulle kunna räkna upp ett antal sådana länder för Fredrik Schulte. Det är bara det att dessa länder inte har en chans vid en jämförelse av välfärdsnivå, utvecklingsnivå, produktivitetsnivå och arbetskraftsdeltagande. Sverige slår dem med hästlängder.
Det är det här som är problemet. Fredrik Schulte pratar men förstår inte vad han säger.
Anf. 19 Christian Holm Barenfeld (M)
Herr talman! Debatter utvecklas alltid på olika sätt. Här hade vi ett inlägg som väl närmast kan beskrivas som "tillbaka till framtiden".
Men de facto finns det inget som hindrar att vi har vissa arbeten som kräver något mindre utbildning, som har lägre trösklar in och som anses vara något enklare. Det finns heller ingenting som säger att en person som tar ett enkelt jobb ska fortsätta att ha ett enkelt jobb hela sin karriär och avsluta den med ett enkelt jobb. Enklare jobb är ofta ett steg in på arbetsmarknaden. Sedan är det också så att även vi som individer har olika viljor, förutsättningar och bakgrunder. Därför är det viktigt att det finns en bredd av arbetstillfällen.
Vi har diskuterat det här på många områden. Vi har exempelvis diskuterat sysselsättningsfasen, där vi vet att det finns olika steg. Vi kan tycka att den är bra eller dålig. Men nu har vi en situation där många människor söker sig till Sverige för att bygga sin framtid i vårt land eftersom de inte kan göra det i sitt hemland av fara för egen frihet och eget liv. Samtidigt säger regeringen att man ska avveckla sysselsättningsfasen utan att i grunden ha något alternativ därtill.
Hur mycket vi än vill att alla ska utbilda sig och bli läkare, civilingenjörer och annat kommer inte alla att vilja det. Alla har inte förmågan och möjligheten att göra det, framför allt inte under en kortare period.
Mina frågor blir, summa summarum: Hur ska man göra för att skapa jobb till de här personerna? Och framför allt, för att återgå till interpellationen, varför vill man inte bidra snabbare till att minska marginaleffekterna för dem som går från att inte ha ett arbete till att ha ett arbete?
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Herr talman! Om man ska klara matchningen bättre måste man kanske börja i toppen, sa Hanif Bali. Det ligger något i det. Jag tror att man måste titta brett. Men vad som är viktigt med arbetsmarknadspolitiken är att vi inte bara fokuserar på dem som har allra svårast att få jobb utan också hjälper dem som står lite närmare arbetsmarknaden, för det är ofta dem arbetsgivaren frågar efter i första hand. Flera arbetsgivare måste få tag i rätt kompetens på kortare tid. Det är viktigt för att arbetsmarknaden ska fungera väl men också för att personer med högre utbildning eller värdefull erfarenhet inte ska ockupera jobb som någon annan med mindre erfarenhet eller lägre utbildningsnivå skulle kunna ta.
Det är därför vi gör en omläggning av arbetsmarknadspolitiken och av etableringsuppdraget så att vi nu gör mer skräddarsydda lösningar som är olika för olika grupper. De som har utbildning och erfarenhet som efterfrågas på svensk arbetsmarknad ska självfallet arbeta i de yrken där de kan. De som har goda förutsättningar, kanske en akademisk utbildning, utan att kunna arbeta i just sitt yrke ska få hjälp att komma in i ett annat yrke på en nivå som motsvarar den utbildning de har, även om det inte är exakt samma. Därför satsar vi stort också på kompletterande utbildningar som gör att man kanske kan snedda lite till ett annat yrke där man kan ha nytta av sin tidigare kompetens, även om det inte är exakt samma yrke.
Herr talman! Utbildningssystemet bör absolut i större utsträckning dimensioneras utifrån arbetsmarknadens behov och efterfrågan. Det är väldigt roligt att Hanif Bali också är med på det nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.