Klimat- och energifrågorna i EU-konstitutionen
Interpellation 2006/07:528 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-11
- Anmäld
- 2007-05-14
- Besvarad
- 2007-05-22
- Sista svarsdatum
- 2007-05-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 maj
Interpellation
2006/07:528 Klimat- och energifrågorna i EU-konstitutionen
av Ulf Holm (mp)
till statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Den nya regeringen har satt som utgångspunkt att inte driva några konkreta politiska frågor alls i EU när det gäller förslaget till en EU-konstitution. Allt i EU-konstitutionen ska tydligen vara som det var för två år sedan, trots att medborgarna i Frankrike och Holland har sagt nej i folkomröstningar till förslaget, trots att förslaget om EU-konstitution har varit kraftigt ifrågasatt också i Sverige och trots att det var en socialdemokratisk statsminister som förde talan då. Regeringen placerar sig själv på åskådarläktaren och väljer att titta på när de andra EU-länderna ritar om kartan för hur mycket makt EU ska ha framtiden.
Det finns kanske ett undantag från denna icke-politik i EU vad gäller EU-konstitutionen. Det gäller klimat- och energifrågorna. Olika företrädare för regeringen, däribland EU-ministern själv, har antytt att man kanske ska fundera på att lägga till något i EU-konstitutionen om klimatfrågorna. Huruvida detta är för att kunna sälja in EU-konstitutionen bättre hos de kritiska medborgarna i EU eller om det faktiskt är så att regeringen anser att det nuvarande förslaget är klimatfientligt låter jag vara osagt. Klart är dock att det kan vara något på gång i denna fråga.
Om det nu tas fram ett nytt förslag till EU-konstitution som innebär att makt flyttas från Sverige till Bryssel och EU-maskineriet är det min bestämda uppfattning att det ska vara en folkomröstning som avgör denna fråga. Ingen kunde före valet 2006 veta att EU-ledarna faktiskt skulle försöka kringgå resultaten i folkomröstningarna i Frankrike och Holland, där majoriteten röstade nej. Farhågorna fanns men ingen kunde veta. EU-frågorna var därför inte särskilt debatterade i valrörelsen 2006, även om det fanns personer som ville och försökte. Det enda rimliga är att det blir en folkomröstning.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga:
1. Vilka konkreta förslag kring klimat- och energifrågorna avser statsrådet att driva i diskussionen om en EU-konstitution?
2. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att ta bort eller förändra de avsnitt som finns i det nu förkastade förslaget till EU-konstitution och som motverkar en aktiv klimatpolitik?
3. Kommer statsrådet att verka för att det blir en folkomröstning i Sverige om det blir ett nytt förslag till en EU-konstitution?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:528
Webb-tv: Klimat- och energifrågorna i EU-konstitutionen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:110 Tisdagen den 22 majProtokoll 2006/07:110 7 § Svar på interpellation 2006/07:528 om klimat- och energifrågorna i EU-konstitutionen
Protokoll från debatten
Anf. 26 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Tack också till Ulf Holm som har frågat mig vilka konkreta förslag kring klimat- och energifrågorna jag avser att driva i diskussionerna om en EU-konstitution.
Ulf Holm har också frågat vilka initiativ jag kommer att ta för att ta bort eller förändra de avsnitt som finns i det nu förkastade förslaget på EU-konstitution och som motverkar en aktiv klimatpolitik.
Slutligen har Ulf Holm frågat om jag kommer att verka för att det blir en folkomröstning i Sverige om det blir ett nytt förslag på en EU-konstitution.
Jag vill svara så här: Det är riktigt som Ulf Holm framhåller att det pågår en diskussion kring vilka förändringar i det konstitutionella fördraget som behövs för att nå förnyad enighet mellan samtliga medlemsländer. Det är naturligt att det ligger på de länder som av olika skäl inte är nöjda med den liggande texten att vara pådrivande i den diskussionen och förklara vilka ändringar de vill se.
Sverige hör till den stora majoritet länder, inklusive det tyska ordförandeskapet, som står bakom det konstitutionella fördraget i dess helhet. Det är den inriktning som alla de länder som har ratificerat det konstitutionella fördraget har valt. Vi anser att den kompromiss som nåddes under flera år av förhandlingar är väl avvägd.
Regeringens bedömning är att det skulle bli mycket svårt att få ett nytt fördrag på plats om vi bryter upp den balans och den helhetslösning som finns i det liggande förslaget, och att dess innehåll i sak därför inte bör öppnas för nya förhandlingar. Sverige har dock aviserat att vi kan acceptera formen av ett ändringsfördrag. Mycket talar för att en sådan kompromiss kan accepteras brett även av övriga medlemsstater.
Det är alltså en naturlig utgångspunkt för svensk del att vara försiktig med att driva på för nya reformer eller backa från reformer som vi redan har accepterat. Samtidigt kan det finnas nya förslag som skulle kunna bidra till att stärka enigheten mellan medlemsländerna kring unionens politiska mål.
Där stöder vi inriktningen att arbeta för stärkta skrivningar på klimatområdet. Sverige har sedan vi blev medlemmar i EU aktivt drivit på för att utveckla unionens agerande inom miljöområdet. I dag finns betydande möjligheter att anta åtgärder mot internationella miljöproblem. De stora och växande utmaningarna på klimatområdet kan ge anledning att ytterligare lyfta fram våra gemensamma ansträngningar och ambitioner inom ramen för det europeiska samarbetet.
Någon folkomröstning om ett nytt fördrag har inte varit aktuell, och är det inte heller. En stabil riksdagsmajoritet har bedömt att frågan är bäst lämpad för riksdagsbeslut, och regeringen delar den bedömningen.
Anf. 27 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag vill tacka EU-ministern för svaret. Det fattas dock en hel del.
Ministern säger att det finns en överenskommelse sedan två år, och den står vi bakom. Det gör tydligen också 18 andra länder. Men ministern vet också att två medlemsländer har skrotat det förslaget och att det är något nytt på gång.
Samtidigt säger ministern att vi, även om vi håller fast vid att det gamla är bäst, kommer att gå med på de förslag som kommer från andra länder om att ta bort EU-flaggan, hymnen och andra sådana saker. Då har man ju börjat göra ändringar i konstitutionsförslaget, och det är plötsligt okej när det är någon annan som tar initiativet.
Så kommer man till den fråga som är på mångas läppar, nämligen att man ska lägga till något om klimat- och energifrågorna, så att folk ska bli mera positiva och så att det ska märkas att EU är i tiden. Det är ju mycket gammalt groll som ligger i EU-maskineriet, men klimat- och energifrågorna är på allas läppar nu: Det är Sternrapporter och Al Gorefilmer, och oppositionen är stark i Sverige. Därför vill man ta med något om klimat och energi.
Jag har ställt frågan: Vilka krav driver Sveriges regering i de här samtalen? Jag har fått svaret att vi inte driver något alls. Vi väntar på vad andra länder ska säga. Men snälla nån - är det så EU-arbetet ska gå till? Ska vi bara sitta här och vänta på att andra länder ska lägga fram förslag? EU-ministern måste väl ha några funderingar om på vilket sätt EU skulle kunna ta med något om klimat- och energifrågorna?
EU-ministern är också inläst på hur det konstitutionella fördraget ser ut och borde kunna dra slutsatser om vilka artiklar som borde ändras för att vi ska kunna få en bättre klimat- och energipolitik på EU-nivå. Men det är tomt. Inte ett enda svar får jag.
Vi kan ställa krav. Vi kan anta målsättningar. Men vi kan också föra konkret politik. Till exempel kan vi ta bort Euratomfördraget, som är till för att främja kärnkraftens utveckling och utbredning i Europa. Gör om Euratomfördraget till ett program för utveckling av förnybara energikällor! Det kan vara ett sätt att nå EU:s egna mål om att vi ska minska koldioxidutsläppen.
Man kan också ta sig an miljögarantin, som hela miljörörelsen kritiserar. Miljögarantin - det vill säga rätten för ett land att gå före och ställa hårdare krav - är nämligen ingen miljögaranti. Den är inte glasklar i det konstitutionella fördraget. Då borde väl EU-ministern lägga fram ett förslag om att klargöra detta som ett led i en klimat- och energipolitik, om det nu är sådant man vill få in i konstitutionen. Jag välkomnar att man tar initiativ, och jag är mycket ledsen över att det inte finns några förslag alls från regeringen.
En av Cecilia Malmströms favoriter är EU-kommissionären Margot Wallström. Lyssna på henne! Hon föreslog tidigare att vi skulle ha ett protokoll om hållbar utveckling som skulle läggas till konstitutionsfördraget. Lyssna åtminstone på henne om du inte vill lyssna på mig och Miljöpartiet. Hon hade ett konkret förslag om hållbar utveckling, som man skulle kunna lägga till ett protokoll om. Ta med det i stället. Då har du åtminstone stöd från vice ordförande i kommissionen. Detta borde väl vara något som ministern kan ta initiativ till på EU-nivå?
Det är ganska tyst, men det finns mycket att göra. Det finns heller inga besked om vad som hände på sherpamötet den 3 maj och om ordförandeskapet i Tyskland hade några förslag på klimat- och energiåtgärder som skulle kunna läggas till. Det verkar vara helt tyst också i denna fråga, precis som i den som togs upp i den förra interpellationsdebatten. Regeringen är trött och har inga initiativ alls för en bättre klimat- och energipolitik på EU-nivå.
Anf. 28 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka Ulf Holm, för han är en av de få, tillsammans med Monica Green, som verkligen vill få en debatt om de här frågorna i Sveriges riksdag. Jag skulle önska att det inte bara var jag och Ulf Holm som stod här och debatterade på tisdagar utan att det var många, för de här frågorna är verkligen viktiga. Med all respekt för detta känns det dock ibland som om vår argumentation går runt. Vi är väl inte helt eniga i den här frågan.
Återigen vill jag försäkra Ulf Holm om att regeringen är vid god vigör. Vi känner oss inte alls trötta.
När förslaget om en konstitution en gång kom till var vi många som i olika kapaciteter var engagerade i det och välkomnade konventet. Det fanns en mängd frågor där. Allt gick inte vår väg, men det blev ändå ett väsentligt bättre beslut än det som har varit tidigare. Sedan var det två länder som avfärdade förslaget i folkomröstningar. 18 länder har sagt ja, och flera andra har ställt sig bakom de 18 som har ratificerat.
Nu står vi inför ett ganska akut läge i den europeiska unionen där vi behöver ändra våra beslutsformer. Det stora, nya konstitutionella fördraget når inte ända fram. Vi behöver ändra våra beslutsformer och bli mer effektiva, mer demokratiska och se till att vi kan möjliggöra framtida utvidgning. Den ambitionen tror jag att också Ulf Holms parti står bakom. Men detta kan vi inte göra med det fördrag som finns i dag. Alltså behöver vi ändra det.
Efter tankepausen - som knappast har varit mycket till tankepaus, vilket jag gärna kan tillstå, jag som själv har varit kritisk för att det var mera paus än tanke under den förra regeringen - har det blivit ett läge där vi kan ta fram det gamla förslaget igen och titta på det. Många länder har ändå förklarat sig vara nöjda med kompromissen. Det är också ett ställningstagande att man säger att man tycker att det var bra. Vi är rädda för att vi om vi öppnar för förhandlingar igen kommer att mista mycket av det som var bra.
Om man själv kastar in nya förslag får man acceptera att alla andra också gör det. Då öppnar vi förhandlingen igen. Då kommer vi att få ett fördrag som är väsentligt sämre än det förslag som ligger och det fördrag som vi har i dag. Jag är mycket orolig för detta.
Att man försöker bevara det som är bra är också en politisk position. Sverige är inte ensamt om den, utan det är den linje som 23 andra länder också har. Det är de som har svårighet att få igenom det, de två som har röstat nej och ett par andra länder i unionen, som talar om sådant de inte kan acceptera. Därför börjar det växa fram ett utkast till kompromiss - det finns ännu inget på papper och man har inte kommit till något slutgiltigt än, men en tanke som har varit uppe är att man ska göra en mindre fördragsändring och ta bort vissa symboler som jag tror att Ulf Holm inte kommer att sakna det minsta.
Vi vill bevara det som är viktigt för mig och regeringen, nämligen den institutionella delen i del 1. Vi har sagt att vi inte vill riva upp den. Det är också därför vi inte vill lägga till nya saker i den. Det verkar nu som om det finns en stor grupp medlemsländer som vill bevara den, även om man inte är enig.
Under åren, i takt med att EU har lyft fram mer och mer av klimatpolitik, har det vuxit fram en känsla av att man borde skriva en politisk deklaration om detta. Det ska inte vara något nytt juridiskt utan en politisk markering. Det kommande arbetet, som jag tror kommer att gå utanför fördragsfrågan, kommer under det närmaste året att koncentreras mycket på att konkretisera, specificera och i detalj utveckla hur vi ska kunna leva upp till de åtaganden vi gjorde på mötet i mars när det gäller klimat och energi.
Det är ett långsiktigt och svårt arbete. Det kan vi inte göra på ett toppmöte i juni, utan det kommer att ta några år. Där kommer jag och regeringen att vara aktiva, och jag hoppas att också Ulf Holm kommer att komma med förslag. Då kan vi säkert få in en hel del av dessa konkreta idéer. Men det som man diskuterar nu - och jag betonar än en gång att det inte finns något skrivet än - är någon form av politiskt åtagande om att fortsätta arbetet på klimat- och miljöområdet.
Anf. 29 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det är alltså en papperstiger man håller på med. Det är ingenting nytt och inget juridiskt bindande utan bara allmänna fraser.
Jag återkommer till en viss artikel i Göteborgs-Posten den 7 maj. Där står: "Dessutom diskuteras att göra ett tillägg till klimatpolitiken, en fråga som blivit allt viktigare på senare år." Jag trodde att detta skulle förplikta till något. Man skriver så och menar att klimatfrågan är viktig och att man ska göra ett tillägg om klimatpolitiken, men så säger man att det inte ska innehålla något. Det ska bara stå att det är viktigt med klimatfrågan i EU:s fördrag. I så fall kan vi vara utan det, Cecilia Malmström. Då behöver vi inte detta. Då behöver vi inte en ny EU-konstitution. Då kan vi lika gärna gå tillbaka till EU-toppmötet i mars där man beslutade om att som ett första steg anta målsättningar för att minska koldioxidutsläppen. Det klarade vi utan en konstitution.
Om konstitutionen inte innehåller något nytt om hur man kan driva en aktiv klimat- och energipolitik så behöver vi ingen ny konstitution. Då klarar vi oss med den gamla.
Då har man inte heller tagit klimatfrågan på allvar. Man menar att allt gammalt kan vara som det har varit. Men allt gammalt kan ju inte vara som det har varit - det är ju den politiken som har gjort att vi nu har klimatförändringar som är på väg både i Sverige och i andra länder, inte minst i u-länderna!
Vi måste minska utsläppen av koldioxid. Vi måste ta klimatfrågan på allvar. Det går inte att säga att det hela inte ska innehålla något nytt.
Det är en feg politik att agera på det sättet. Det finns en rad olika punkter i den fördragstexten som aktivt motarbetar en klimatpolitik, och de borde tas bort.
Jag är ingen vän av den här nya EU-konstitutionen. Jag tycker att man ska låta EU se ut som det gör nu. EU har redan för mycket makt, alldeles för mycket, enligt min smak. Men om det nu ska komma ett nytt förslag måste det faktiskt anpassas till verkligheten. Då går det inte att säga att vi ska ha en allmän skrivning om klimatpolitiken men inga åtgärder.
Ska man ha en ny konstitution - det är mot min vilja, men i alla fall - borde man också se till att den underställs svenska folket i en folkomröstning, som så många andra länder har gjort. Hela tanken med att ha en EU-konstitution, det här nya fördraget, var ju att EU skulle närma sig människorna, att EU skulle bli folkligare och mer vardagligt. Då är det märkligt att man inte vågar lämna det här förslaget om hur EU ska se ut i framtiden till en folkomröstning, så att medborgarna får säga ja eller nej till det förslaget.
Jag tycker att man borde säga: Nu har vi en svensk folkomröstning om det här förslaget. Ge det ert stöd eller inte! Vilken inriktning vill vi ha på EU:s framtid?
EU-ministern saknar en allmän diskussion i Sverige om EU - folk är oinformerade. Ja, men varför bry sig? Det är ändå de där riksdagsledamöterna som ska bestämma. Sedan åker ministrarna på lite toppmöten i Bryssel, och sedan håller EU-parlamentarikerna på att flytta mellan Bryssel och Strasbourg. Varför ska vanliga människor bry sig om det?
Om man vill ha en debatt ska man också se till att människor får vara med och bestämma. Då tar människor sitt ansvar och sätter sig in i frågorna och ger antingen sitt stöd eller sitt icke-stöd till det förslag som läggs fram. En folkomröstning är ett krav, och jag tycker att EU-ministern ska fundera en gång till på det.
Anf. 30 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Jag tror att det var Ulf Holm som alldeles nyss, i den förra interpellationsdebatten, anklagade mig för att vara lite velig och inte veta vilket ben jag skulle stå på. Jag måste säga, med all respekt, att jag undrar vem det är som är velig.
Å ena sidan vill Ulf Holm och Miljöpartiet att Sverige ska lämna EU. Å andra sidan vill man att EU ska göra mer och driva på. Man måste bestämma sig.
De flesta av oss inser att EU är helt oumbärligt för att man ska kunna lösa de stora miljö- och klimatproblem som vi får. Det finns andra saker man kan göra på global nivå också. Och vi kan göra en del nationellt. Men vi kan aldrig komma till rätta med alla de svåra problem som vi står inför och som Ulf Holm rabblade upp här utan ett aktivt EU-medlemskap. Och vi försöker använda EU på det sättet.
Jag tycker att det är roligt - jag hoppas att vi kan enas om det - att EU de senaste åren faktiskt har tagit flera viktiga kliv framåt på miljöpolitikens område. Vi kan prata om Reach som träder i kraft alldeles snart, och vi kan tala om det stora internationella engagemang som man har i Kyotoprotokollet och uppföljningen av Kyotoprotokollet. Där spelar EU en väldigt viktig roll.
Hur ska vi åstadkomma allt det vi vill göra på miljöns område? Ja, bland annat finns det ju en normal EU-politik som fortskrider och en mängd olika förslag som behandlas i Europaparlamentet och här i Sveriges riksdag. När det gäller det som beslutades, de målsättningar som jag tycker var välkomna, hade vi gärna gått ännu längre från svensk sida. Ulf Holm vet att den svenska regeringen verkligen försökte att aktivt driva på. Vi fick inte majoritet, men vi lyckades ändå få ganska tydliga målsättningar som är bindande för 27 länder inom en ganska kort framtid - inom miljöområdet är detta en kort framtid. Då kommer vi att ägna de närmaste åren åt att försöka specificera det, implementera och se: Vad betyder det för det landet och det landet och det landet? Vad betyder det för oss tillsammans? Hur ska vi gå till väga när det gäller forskning, när det gäller övergång till mer miljövänlig och förnybar energi? Hur ska vi gå tillväga för att ställa om vårt oljeberoende och så vidare?
Det är inga lätta frågor. Ulf Holm har säkert funderat på detta i många år, men jag tror inte heller att Ulf Holm på rak arm kan spotta ur sig ett handlingsprogram för 27 länder. Det kommer att ta tid. Det kommer att bli svårt. Det kommer också att bli en politisk fajt. Jag är beredd att ta den och hoppas få stöd från Sveriges riksdag.
De frågorna löser man inte i ett fördrag. Om ett utkast eller ett skelett till ett nytt fördrag kan beslutas på toppmötet är fortfarande väldigt osäkert. Men om man då i samband med det gör en politisk kraftfull markering som handlar om miljö- och klimatpolitiken är det förvisso inte juridiskt bindande. Men jag är inte helt säker på att Ulf Holm skulle vilja ha det juridiskt bindande. För det skulle kunna komma in på energi och kärnkraft och saker som kanske inte Ulf Holm gillar. Men det är en kraftfull politisk markering som sedan kommer att kunna användas av riksdagar i 27 medlemsländer för att trycka på. Sedan ska vi gå in på den konkreta sakpolitiken under de närmaste åren.
När det gäller folkomröstning är det inte alls så att de flesta länder har låtit sina medborgare rösta. Det är i själva verket en minoritet som har valt folkomröstning. De allra flesta ratificerar fördraget och kommer att ratificera det nya, om det blir något, i sina riksdagar. Det är en ordning som varje land väljer, och det tycker jag är bra. Det tycker inte jag att Bryssel ska bestämma om, utan det ska vi bestämma om själva.
I den här riksdagen - det gäller även den förra riksdagen - finns det en stor majoritet för att man inte ska ha en folkomröstning. Det är riksdagen som bestämmer så. Jag delar riksdagens kloka uppfattning här. Jag tycker inte att man bör folkomrösta om det här fördraget. Vi tyckte inte att det var tillräckligt stora förändringar i det, att det skulle påverka Sverige så mycket att vi behövde folkomrösta. Folkomröstning är ändå ett unikt och sällan använt verktyg. Och nu verkar det som att det blir ännu mindre förändringar, och då tycker vi inte heller att det behövs.
Jag har aldrig sagt att medborgarna är oinformerade - tvärtom. Jag reser runt. Jag kom precis från Nyköping. Det var en stor diskussion på en skola där med 150 otroligt frågvisa elever. Undersökningar visar också att kunskapen och engagemanget i EU-frågor och stödet växer stort i Sverige.
Jag tror att det är viktigt att ha den debatten i skolor och utanför denna kammare. Jag är inte säker på att det är just detaljerna i det konstitutionella fördraget som får människor att brinna för EU, utan vi måste visa tydligt hur vi kan använda fördraget som redskap för att bedriva konkret politik bland annat på miljöområdet.
Anf. 31 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det finns uppenbarligen probleminsikt hos EU-ministern om klimatfrågorna. Något skulle göras framöver, och EU har tagit ett första steg i samband med det förra EU-toppmötet. Men eftersom du går ut i medierna - även andra länder gör det - och talar om att man ska lägga till någonting om klimat- och energifrågor i det nya fördraget för att få det mer smakligt undrar jag: Vilka frågor är det man diskuterar? Är det bara en allmän formulering om att klimatfrågorna är viktiga för EU att ta itu med men att problemet får lösas av någon annan? Det kan det väl inte vara. Det måste väl vara någonting konkret. Annars kan vi lika gärna stryka det. Redan i dag kan ju EU uppenbarligen sätta upp målsättningar för att minska koldioxidutsläppen. Sedan är det upp till medlemsstaterna att försöka leva upp till detta på något sätt.
I den nya konstitutionen, som ligger som grund och som regeringen fullt och fast står bakom, finns det också ett antal paragrafer som motverkar en aktiv klimatpolitik. Vi har till exempel reglerna om statsstödet, där vi har bråkat från svensk sida gentemot EU-kommissionen om att kunna ha de här sänkningarna för elintensiv produktion och så vidare. Vi har haft flera sådana direkta bråk med EU-kommissionen om tolkningen av statsstödet. Då borde väl regeringen ta initiativ till att nu lägga fram klargöranden, så att man tar parti för klimatfrågornas hantering framöver och agerar efter detta. Man ska inte försöka säga någonting om att Miljöpartiet ändå inte vill vara med i EU, så Miljöpartiet ska inte ha någonting att säga till om. Det var väl det sämsta argumentet i dag. Här står jag och verkligen försöker ge dig hjälp för att du ska driva saker i EU. Sedan har du inget i sak att säga.
Jag ska vara konkret. Driv miljöskatter i EU, till exempel, för en aktiv klimatpolitik! Och framför allt: Låt medborgarna folkomrösta om det framtida EU, det EU som du tror så mycket på men som du tydligen inte vågar låta medborgarna folkomrösta om!
Anf. 32 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i den här diskussionen. Jag tror att Ulf Holm medvetet väljer att missuppfatta mig.
Ja, klimatfrågorna är jätteviktiga att driva. Du räknar upp exempel på vad man skulle kunna göra. En del av det kan jag dela. Jag hoppas att vi kan diskutera det. Men det är ingen fråga vi kan lösa på tre veckor och försöka få fram nu. Det handlar om svåra, politiskt superkänsliga medel, verktyg, i klimatkampen eller kampen för bättre miljö. Det kräver tid att får fram det. Att få fram något slags handlingsprogram för hur vi ska göra med klimatpolitiken tar lite tid. Vi måste verkligen satsa på att finna allierade och på att komma med ordentligt med argument.
Detta kan vi inte få in i ett fördrag. Då skulle fördragsfrågan dra ut på tiden i många år. Det är klart att det rent teoretiskt går att få in i ett fördrag, men det skulle ta många år. Och det är ganska bråttom därför att vi behöver bättre spelregler i EU. Vi behöver möjliggöra för framtida utvidgningar, och vi behöver veta under vilka former vi ska välja nästa Europaparlament och vilken kompetens en kommande kommission ska ha. De sakerna brådskar ganska mycket. Det gör klimatfrågan också, men det går att ha två parallella spår i den frågan.
Det är därför jag talar om någon form av politiskt åtagande eller förpliktelser. Exakt hur det ska formuleras kan jag inte svara på. Det finns inget sådant skriftligt förslag. Så fort jag får reda på någonting lovar jag att Ulf Holm och hans kamrater i både EU-nämnden och det sammansatta utskottet kommer att få den informationen.
Men det som är ännu viktigare är ju vad som kommer sedan, hur det vi kom överens om i mars och som jag är stolt över konkret ska realiseras.
Regeringen kommer att fortsätta att driva på de här frågorna. Vi hoppas att klimatfrågorna kommer att höra till de prioriterade frågor som vi ska driva under vårt ordförandeskap. Då får vi säkert all möjlighet att komma tillbaka till de här frågorna och diskutera dem konkret i denna kammare i bred enighet. Men det är inga frågor som man löser på några veckor och får in i konstitutionen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.