Konsekvenser av skarpare nedtrappning av a-kassan
Interpellation 2023/24:718 av Teresa Carvalho (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-04-23
- Överlämnad
- 2024-04-24
- Anmäld
- 2024-04-25
- Svarsdatum
- 2024-05-07
- Besvarad
- 2024-05-07
- Sista svarsdatum
- 2024-05-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig omställningsförsäkring vars grundläggande funktion är att se till att den som förlorar jobbet inte också blir fattig. Vid sidan av att vara en trygghet i vardagen motverkar den också att löner pressas nedåt och spelar en viktig roll i att stabilisera samhällsekonomin i kriser. Vår ambition som socialdemokrater är att Sverige ska ha en trygg arbetslöshetsförsäkring. För oss är det ytterst en fråga om värdighet.
År 2018 tillsatte S-regeringen en utredning i syfte att göra arbetslöshetsförsäkringen mer förutsebar, lätthanterlig och inkluderande för fler. Mer konkret handlade det om att övergå från kvalificering baserat på arbetad tid till inkomster.
Det är fullt möjligt att ändra modell utan att ändra ersättningsnivåer. Nu har dock Sverigedemokraterna och regeringen gjort upp om en ny arbetslöshetsförsäkring som bland annat innebär en skarpare nedtrappning av arbetslöshetsersättningen redan efter 100 dagar.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson:
- Vad har ministern och regeringen gjort för konsekvensanalys av propositionens förslag för olika inkomstgrupper?
- Vad har ministern och regeringen gjort för jämställdhetspolitisk konsekvensanalys av förslagen i propositionen?
- Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att säkerställa rätten till arbetsmarknadspolitiska insatser och aktivitetsstöd för personer som kvalificerat sig via alternativregeln och som bedöms vara i behov av sådana?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:718
Webb-tv: Konsekvenser av skarpare nedtrappning av a-kassan
Dokument från debatten
- Protokoll 2023/24:111 Tisdagen den 7 majProtokoll 2023/24:111 Svar på interpellation 2023/24:718 om konsekvenser av skarpare nedtrappning av a-kassan
Protokoll från debatten
Anf. 10 Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig vad jag och regeringen gjort för konsekvensanalys av förslagen i propositionen om en ny arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster för olika inkomstgrupper. Teresa Carvalho har också frågat vad jag och regeringen gjort för jämställdhetspolitisk konsekvensanalys av förslagen i propositionen. Teresa Carvalho har slutligen frågat om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att säkerställa rätten till arbetsmarknadspolitiska insatser och aktivitetsstöd för personer som kvalificerat sig via alternativregeln och som bedöms vara i behov av sådana.
I propositionen En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster (prop. 2023/24:128) redovisas endast konsekvenserna av de förslag som lämnas i propositionen, det vill säga själva lagförslagen. Förslagen i propositionen ska kompletteras med bestämmelser i förordning. Det är storleken på de belopp som föreslås bestämmas genom förordning som i praktiken avgör konsekvenserna för jämställdheten eftersom dessa belopp bland annat påverkar antalet ersättningstagare, ersättningens storlek och ersättningsperiodens längd. Därför framgår inte de fullständiga konsekvenserna av hela reformen i propositionen.
Arbetsmarknadsdepartementet har under arbetets gång löpande gjort konsekvensanalyser av reformen. Detta innefattar exempelvis jämställdhetsanalyser och analys av konsekvenser på individnivå, bland annat ekonomiska utfall. Jämställdhetsanalysen och analysen av övriga konsekvenser med anledning av det som föreslås i förordningar kommer på sedvanligt sätt att slutföras i samband med förordningsarbetet.
En anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program är inte en rättighet. Insatser och aktiviteter ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverade. Insatser och program måste framstå som lämpliga både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Om Arbetsförmedlingen bedömer att en sökande ska anvisas till ett arbetsmarknadspolitiskt program kan programdeltagaren ha rätt till aktivitetsstöd.
I vissa fall, som till exempel vid anvisning till jobbgarantin för ungdomar och jobb- och utvecklingsgarantin, krävs dessutom att den sökande har varit arbetslös under en viss tid för att kunna ta del av programmet. När det gäller jobb- och utvecklingsgarantin krävs bland annat också att dagarna med arbetslöshetsersättning är förbrukade. De arbetsmarknadspolitiska programmen, däribland jobb- och utvecklingsgarantin, regleras genom förordning. Arbetet med en reformerad arbetslöshetsförsäkring pågår fortsatt.
Anf. 11 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! När det gäller a-kassan känns mönstret igen. A-kassan förbättras under socialdemokratiska regeringar och försämras under högerregeringar. Många minns nog fortfarande alliansregeringens slakt av försäkringen förra gången det begav sig, som ledde till att en halv miljon svenskar helt och hållet lämnades utanför arbetslöshetsförsäkringen och ställdes på bar backe lagom till dess att finanskrisen kom.
När vi socialdemokrater kom till makten 2014 återuppbyggde vi a-kassan igen genom flera viktiga förbättringar. Nu styr högern ånyo, och en ny otrygghetschock står för dörren. Den här gången gäller det dem som inte hinner få ett nytt jobb inom 100 dagar, och beskedet kommer samtidigt som varselvågen sveper över landet.
Lagförslaget är omfattande, och allt är inte uselt, fru talman. Den stora systemförändringen, som innebär att man framgent ska kunna kvalificera sig för a-kassan genom ett inkomstvillkor i stället för ett arbetsvillkor, är rent av bra. Faktum är att detta var grunden och orsaken till att vi socialdemokrater tillsatte den utredning som delar av regeringens förslag bygger på.
Men att byta kvalificeringsmodell innebär inte att man måste sänka ersättningsnivåerna i a-kassan, vilket regeringen och Sverigedemokraterna nu går fram med. Den nya avtrappningen vid 100 dagars arbetslöshet säger vi socialdemokrater nej till eftersom den kommer att slå orimligt hårt. Miljontals löntagare kommer att få en sämre försäkring, och det rör framför allt LO-anslutna kvinnor.
Jag har i och med den här interpellationen ställt ett antal frågor till Johan Pehrson om hur regeringen har tänkt och vilka konsekvensanalyser man har gjort. Jag måste säga att jag häpnar över en del av de svar jag just fick höra.
För det första undrade jag om regeringen har gjort någon konsekvensanalys avseende olika inkomstgrupper. Det är ju uppenbart att förslaget kommer att slå orimligt hårt mot dem som i dag ligger under intjänandetaket, som i dag är 33 000 kronor i månaden.
För det andra är det ingen statshemlighet att det framför allt är kvinnor som ligger i de lägre inkomstspannen och som kommer att bli de riktigt stora förlorarna. Och inte nog med att förslaget i sig slår hårdast mot kvinnor - regeringen har dessutom struntat i att göra en jämställdhetspolitisk analys av förslaget, trots att det är ett krav att göra detta.
Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att det rör sig om en strategisk glömska för att regeringen helt enkelt vill slippa visa upp vilket dråpslag detta förslag innebär för kvinnor. Som arbetsmarknadsministern vet finner jag detta beteende oacceptabelt, och jag har också bett konstitutionsutskottet att granska ministerns hantering av ärendet när det gäller detta.
Jag tycker att Johan Pehrson hade gjort klokt i att pudla i detta läge. Att som han nu gör hänvisa till dåliga ursäkter om att det kommer att komma konsekvensanalyser senare i några förordningar duger helt enkelt inte. Det är ett lagförslag som Johan Pehrson lägger fram för riksdagen, om att sänka ersättningsnivån i a-kassan efter 100 dagars arbetslöshet från 80 till 70 procent av lönen. Men hur dessa lagförändringar kommer att påverka jämställdheten framgår inte i propositionen.
Det var inte särskilt svårt att räkna ut att det kommer att handla om tusenlappar i sänkt a-kassa för dem med löner som ligger under taket, framför allt kvinnor. Könsuppdelad lönestatistik finns det gott om, och därifrån är det inte rocket science att göra den där jämställdhetsanalysen. Jag kan göra den åt ministern: Regeringens och Sverigedemokraternas politik kommer att slå hårt mot jämställdheten. Den är ett jämställdhetspolitiskt haveri.
(Applåder)
Anf. 12 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Drygt 8 procents arbetslöshet skördar företag inom byggbranschen varje dag, månad efter månad. Sjukvårdsregionerna varslar tusen och åter tusen anställda. Detta är konsekvenser av den här regeringens ekonomiska politik.
Regeringen har brist på förmåga, väljer jag att tolka det som, och inte på ambition eller vilja. Det är förmågan som är bristfällig när det kommer till att bekämpa inflationen. När man inte lyckas med att bekämpa inflationen ser vi hur konsekvenserna rullar ut över hushållen och arbetsmarknaden. Då väljer man att inte agera för att lindra konsekvenserna av inflationen.
Det regeringen väljer att göra i det här läget är att ändra i a-kassan. Man tycker att det är mycket lägligt att ändra i a-kassan. Det är ytterst nödvändigt för regeringen att se till att skapa en skarpare avtrappning och att människor får mindre pengar efter 100 dagar från sin a-kassa.
100 dagar är för mig en ganska kort tid, framför allt när människor ska gå ut på en arbetsmarknad när de har blivit av med jobbet för att de inte längre behövs. Byggnadsarbetaren som har blivit uppsagd ska gå ut på en arbetsmarknad där över 8 procent är arbetslösa. Då är 100 dagar inte så lång tid.
Man kan undra: Vad är det som gör att regeringen väljer att göra just den här lagändringen just nu i dessa tider? Det är nog antagligen för att statsrådet anser att det är alldeles för fett att vara arbetslös. Regeringen löser arbetslösheten genom att se till att människor blir ännu fattigare. Människor blir av med jobbet. När de blir av med jobbet ska de bli fattigare, för då kommer de på att de ska söka jobb och då få ett jobb, och på så sätt sänker regeringen arbetslösheten. Jag får inte ihop det, fru talman.
Den förklaring som regeringen och statsrådet använder sig av är att människor kommer att hamna i en a-kassehängmatta som de ligger bekvämt i under tiden som de ska betala räkningarna. Det är den sjukvårdspersonal som arbetar oerhört hårt och jobbar övertid på övertid. De riskerar dessutom nu att varslas och att få gå ut i arbetslöshet. De ska hamna i någon a-kassehängmatta, och där ska de betala sina räkningar.
Budskapet från statsrådet är att det regeringen gör är att du ska hamna i en studsmatta. Du ska kunna studsa ut på arbetsmarknaden igen med dessa förändringar genom att du blir fattigare när du blir arbetslös. Det är för mig en gåta hur det ska gå till. Statsrådet får gärna förklara för mig, byggnadsarbetarna och all vårdpersonal hur de ska ta emot detta.
Anf. 13 Jonathan Svensson (S)
Fru talman! Tack till Teresa Carvalho för en väldigt angelägen interpellation! Detta är en fråga som egentligen till stora delar borde ha varit hanterad på Regeringskansliet innan frågan landade på riksdagens bord. Men nu står vi där vi står.
I Sverige har vi en ganska lång och väldigt bra tradition av att de beslut vi fattar är beslut som fattas på goda grunder. Det är tack vare att vi har varit relativt noga med att kunna presentera underlag som diskuterar för- och nackdelar med förslag och exempelvis presenterar olika konsekvensanalyser för olika grupper. Den proposition som ligger till grund för dagens interpellationsdebatt är ett underlag som har vissa brister när det till exempel kommer till konsekvensbeskrivningar.
Fru talman! Organisationen Generation Pep, som arbetar för att sprida kunskap om barns och ungas hälsa, släppte nyligen en rapport där de presenterade det aktuella läget för barns och ungas välmående i Sverige. Rapporten är en förhållandevis dyster läsning där flera jobbiga slutsatser presenteras.
I stora delar av rapporten konstateras att samhällets ekonomiska klyftor har en stor påverkan på barns hälsa på flera olika sätt. Det handlar om alltifrån tillgång till näringsriktig mat till barn som drabbas av psykisk ohälsa på grund av familjens ekonomiska situation.
Rapporten visar bland annat att två av tio barn vars familjer har en låg inkomst är oroliga för sin familjs ekonomiska situation. Barn vars vårdnadshavare har en lägre inkomst äter frukost i mindre omfattning än barn som kommer från familjer med högre inkomster.
Barn till vårdnadshavare med låg inkomst har betydligt sämre tillgång till fritidsaktiviteter än sina kompisar från familjer med välbeställda föräldrar. Barns fysiska aktivitet påverkas också av deras vårdnadshavares ekonomi.
Det finns exempelvis ett samband mellan hur många barn som cyklar till skolan eller förskolan och deras föräldrars inkomstnivå. Andelen barn som cyklar till skolan ökar alltså ju mer pengar vårdnadshavaren tjänar.
Fru talman! Det går att konstatera att det finns ett tydligt samband mellan barns välmående och vårdnadshavares ekonomiska situation. Varför vill jag då lyfta upp de slutsatserna i interpellationsdebatten? Jo, det är som bekant så att regeringen i propositionen om a-kassan lägger fram ett förslag om en skarpare avtrappning av a-kassan där ersättningen sänks efter 100 dagar.
De människor som får en sämre ersättning är sannolikt relativt ofta just vårdnadshavare som får betydligt svårare att klara av sin privatekonomi, vilket på så sätt gör att detta har påverkan på våra barns välmående. Det kan kanske verka lite överdrivet att lyfta fram barns välmående i en debatt som handlar om en proposition gällande a-kassan. Men jag tycker inte att det är överdrivet.
Fru talman! Sanningen är den att vi på flera områden inte vet vilka konsekvenser förändringarna kommer att få. I propositionen saknas konsekvensanalyser för olika inkomstgrupper. När det kommer till en jämställdhetsanalys är det exakt samma visa. Vi vet helt enkelt inte så mycket om propositionen.
Fru talman! Det finns en konsekvensbeskrivning med en rubrik så fin som "Barn och ungdomar". Den är lite drygt en sida lång. Där lyfter man inte fram de möjliga konsekvenserna som kan uppstå med en skarpare avtrappning av a-kassan när det kommer till barns välmående.
Det enda som i praktiken omnämns är att barn mår bra av att deras föräldrar arbetar och inte är arbetslösa, och därför ska föräldrarna inte ha a-kassa alltför länge, samt att det är bra för unga vuxna att det finns en fungerande arbetslöshetsförsäkring.
Jag vill därför ge statsrådet en chans att utveckla sitt och regeringens resonemang utanför den formella lagstiftningsprocessen om hur de bedömer att den skarpare avtrappningen kommer att påverka barn och unga när deras föräldrar får svårare att sätta mat på bordet och svårare att betala hyran i slutet på månaden. Det skulle jag väldigt gärna vilja höra lite mer om.
Anf. 14 Serkan Köse (S)
Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka min kollega Teresa Carvalho för interpellationen för att diskutera högerregeringens och Sverigedemokraternas förslag om en skarpare nedtrappning av a-kassan efter 100 dagar. Det är ett förslag som skulle innebära stora ekonomiska konsekvenser för många löntagargrupper i Sverige.
Fru talman! En trygg arbetslöshetsförsäkring är en hörnsten i den svenska välfärdsmodellen. Den ger skydd och stöd till dess att den arbetslöse hittar ett nytt arbete. Förslaget om att sänka ersättningen redan efter 100 dagar är samhällsekonomiskt kontraproduktivt.
Fru talman! I en tid där många familjer redan har det svårt ekonomiskt på grund av inflationen och lågkonjunkturen är det ohållbart att regeringen går fram med ett förslag som skulle leda till att många löntagargrupper skulle förlora flera tusen kronor i månaden jämfört med i dag.
Fru talman! A-kassan är mer än en individuell försäkring. A-kassan är en omställningsförsäkring som hjälper hela samhället att hålla ihop i tider av en ekonomisk osäkerhet. Att ge människor tid att hitta ett nytt jobb som verkligen passar deras kompetens skyddar inte bara den enskilda individen utan också den ekonomiska strukturen i vårt samhälle.
Fru talman! Att tro att alla arbetslösa kommer att kunna hitta ett lämpligt nytt jobb inom tre månader är inte bara naivt. Det visar på en djupgående okunskap om vår arbetsmarknad. Speciellt under lågkonjunktur när jobbtillfällen minskar kommer detta förslag att skapa stora svårigheter för många människor.
Att minska stödet till arbetslösa kommer att tvinga många människor att antingen skuldsätta sig för att täcka grundläggande levnadskostnader eller söka ytterligare hjälp från socialtjänsten i kommunerna. Detta skapar en ökad belastning på andra delar av välfärdssystemet och underminerar syftet med a-kassan som en stabiliserande kraft i ekonomin.
Fru talman! Förslaget om att snabbt sänka a-kasseersättningen efter 100 dagar riskerar att förvärra fattigdom och ekonomisk ojämlikhet, vilket är särskilt oroande eftersom det drabbar låginkomsttagare med osäkra anställningar, kvinnor i LO-kollektivet och unga människor. Genom att upprätthålla en stark a-kassa ger vi människor chansen att återhämta sig från arbetslöshet utan den ytterligare stressen av ekonomisk osäkerhet. Detta är avgörande för att upprätthålla en stabil och effektiv arbetsmarknad.
Fru talman! Med tanke på de potentiellt djupgående negativa konsekvenserna för både individer och samhället i stort vill jag fråga statsrådet Johan Pehrson hur statsrådet kan rättfärdiga en så drastisk åtgärd som en skarpare nedtrappning av arbetslöshetsförsäkringen efter endast 100 dagar. I ljuset av de uppenbara bristerna i konsekvensanalysen, som mina kollegor tidigare har nämnt, undrar jag: Hur avser Johan Pehrson att adressera behovet av en omfattande och inkluderande analys vad gäller a-kassan och inte minst nedtrappningen?
Anf. 15 Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Ja, arbetslösheten är ett enormt gissel. Om den ska bli så låg som möjligt krävs det att man satsar på utbildning och företagande. Men människor kan drabbas av ekonomiska kriser, precis som Sverige just nu har drabbats av en ekonomisk kris.
När jag tillträdde ärvde jag en inflation på 10-11 procent. Jag fick inte Europas lägsta arbetslöshet; jag fick en av de absolut högsta. Det är ingen som har önskat detta. Ingen här inne har önskat det, men det är ett faktum.
För att komma till rätta med detta i en svår tid har den här regeringen, min regering, satsat på att kompensera hushållen på olika sätt. Jag kan nämna några. Vi har höjt ersättningar som man räknar upp efter konsumentprisindex. Vi har fört över och tillbaka elstöd för att hjälpa utsatta hushåll. Vi har förstärkt bostadsbidraget. De som är mest utsatta har blivit mest skyddade mot inflationen, medan människor i övrigt, inklusive riksdagens ledamöter, har fått mindre uppräkning av sina arvoden. Vi måste nämligen tillsammans ta oss ut ur inflationsmörkret.
En av deltagarna i interpellationsdebatten - jag tror att det var Sofia Amloh - var inne på förmågan att hålla i och hålla ut. Man kan inte bara prata om att bekämpa inflationen. Man kan inte skoja bort den, för inflation äter upp välstånd, välfärd och människors besparingar och plånböcker. Därför är det viktigt att vi bekämpar inflationen.
Jag vill inte säga att vi är där än, men det kan vara på väg. Det finns positiva signaler om att vi närmar oss 2 procent, och det kommer att få effekter på till exempel hur Riksbanken väljer att sätta räntan - det är de som gör detta - som påverkar så att vi får ned inflationen. Det är viktigt för att det ska vara få som är arbetslösa. Då är det viktigt att man får ett tillväxtklimat och att man har bekämpat inflationen. Annars är det väldigt svårt.
Socialdemokraterna har alltid backat en a-kassa som har varit hållbar och som har varit en tydlig omställningsförsäkring och där det har funnits en nedtrappning. Allt detta innehåller den a-kassa som nu föreslås i propositionen. Det är förslag om ett högre tak, det vill säga mer ersättning i början. Det är förslag om ett höjt golv för den som är kvar väldigt, väldigt länge i garantierna. De ersättningarna höjer vi. Det gäller hela vägen tills man har kommit tillbaka till arbetsmarknaden. Vi ska aldrig ge upp någon människa.
Vad är då orsaken till att vi gör detta efter fyra månader? Serkan Köse sa att det var tre månader. Det är fel. 100 dagar är fyra månader, så att säga. Det är väldigt viktigt att komma ihåg det när vi pratar om 100 ersättningsdagar. Det sker alltså nedtrappning var hundrade ersättningsdag, det vill säga var fjärde månad.
Det är starkare ersättning i början men en tydlighet om att ersättningen kan komma att minska över tid om man inte har några tilläggsförsäkringar. Detta är viktigt. Det har stöd i forskning. Det har stöd i empiri i andra länder. Och det är till för att se till att detta är en viktig omställningsförsäkring. Det är därför detta görs, och jag utgår från att det är därför som också Socialdemokraterna har backat en a-kassa med nedtrappning tidigare.
Nu är den mycket rakare. Den sker var hundrade ersättningsdag, var fjärde månad.
Anf. 16 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Menar Johan Pehrson alltså att en sänkt a-kassa är en del av regeringens inflationsbekämpning och att det är de svagare hushållen som ska ta notan för detta samtidigt som de rikaste hushållen har fått stora skattesänkningar?
För oss socialdemokrater handlar en trygg a-kassa i grunden om respekt och anständighet. När tillvaron sätts i gungning för att mamma eller pappa blir av med jobbet är det inte barnen som ska behöva betala priset genom att gå till skolan med trasiga vinterskor. För Johan Pehrson verkar det däremot som att denna fråga framför allt bottnar i att han tycker att det är för fett att vara arbetslös och att det behövs mer incitament för att en arbetslös ska vilja jobba. Men det finns redan incitament i a-kassan, Johan Pehrson. Det finns till och med redan en avtrappning.
Den nya modellen, med en skarpare och brantare nedtrappning redan efter 100 dagars arbetslöshet, som regeringen och Sverigedemokraterna nu går fram med kommer att slå orimligt hårt, särskilt mot dem som tjänar under intjänandetaket - och vi vet att det framför allt gäller kvinnor.
Jag vet att Johan Pehrson anser att a-kassan är för hög. Men för att sätta detta i lite perspektiv kan jag meddela att före pandemin och innan vi socialdemokrater höjde a-kassan, när många hamnade i en situation där de behövde ta del av a-kassan, låg Sverige på plats 21 av 27 i hela EU - i bottenträsket.
Det finns många uppsidor med en trygg arbetslöshetsförsäkring. Framför allt handlar det om att det bidrar till att man kommer att hitta rätt jobb i stället för bara ett jobb, vilket som helst och till vilken låg lön som helst. Vi får ju väga olika saker mot varandra, och för oss socialdemokrater väger vanligt folks trygghet väldigt tungt.
En annan aspekt är att a-kassan påverkar maktbalansen på arbetsmarknaden. Vi vet att en stark a-kassa motverkar att lönerna pressas nedåt. En stark a-kassa understöder strukturomvandling och i förlängningen en höjd produktivitet. Den dämpar konjunkturnedgångar, bidrar till att upprätthålla ett högt arbetsutbud och bidrar till att upprätthålla organisationsgraden, som är en bärande del av den svenska modellen, som har tjänat Sverige mycket väl.
Men det handlar, som sagt, också om hur man ser på människan. Medan Johan Pehrson verkar utgå från att folk är lata och behöver piskas till arbete anser vi socialdemokrater att de flesta som under en period är beroende av a-kassa vill komma tillbaka till arbete och vill fortsätta göra rätt för sig.
Det är smart att ha en trygg a-kassa som gör att man kan komma vidare i arbetslivet. Självklart ska det inte vara kravlöst, men man ska kunna betala hyran under tiden man ställer om och söker ett nytt arbete. För oss socialdemokrater är det givet att det handlar om både plikt och rätt - plikten att aktivt söka jobb och att stå till arbetsmarknadens förfogande och rätten till en skälig ekonomisk trygghet under tiden man ställer om.
Det regeringen och Sverigedemokraterna nu gör tycker jag faktiskt är skamligt. Man ger sig på människor i en redan tuff och utsatt situation. När all energi borde gå till att just ställa om och söka nytt arbete ska de i stället stressas över den ekonomiska situationen och kanske rent av behöva lämna hus och hem för att pengarna inte räcker till hyran.
Anf. 17 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Statsrådet svarar på våra frågor i kammaren genom att bland annat tala om förmågan att hålla i och hålla ut.
Ja, jag tror inte att det är några som helst problem för regeringen att sitta väldigt stilla i båten. Men jag tänker på de hushåll som nu sliter.
Vi har en ekonomisk situation där otroligt många hushåll - framför allt kvinnor med barn i sitt hushåll - gör allt de kan varje månad för att få ihop det. Man har sålt det man kan sälja på Blocket, man har lånat pengar från familj, släkt och vänner och man har tagit de kronor man hade på sparkontot. Det finns inte mer. Det här är den ekonomiska politik som regeringen har bedrivit, och det är kvinnor som betalar det högsta priset - framför allt arbetarkvinnor. Det är kvinnor som jobbar.
Svaret är alltså: Håll i och håll ut! Jag tycker att det är näst intill fräckt att säga så. Nu har man det här förslaget om en skarp avtrappning av a-kassan, och man gör inte ens en analys av hur det drabbar kvinnor respektive män. Det man gör är i stället att bortse från det - man vill inte utan struntar i det - och så blir kvinnor straffade igen, gång på gång. Varför?
Anf. 18 Jonathan Svensson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag noterar dock att statsrådet inte riktigt svarar på de socialdemokratiska ledamöternas frågor när det kommer till exempelvis jämställdhetsanalysen och andra konsekvensanalyser av den proposition man lämnar till riksdagen.
Statsrådet svarar inte heller på min fråga varför det saknas en bredare konsekvensanalys av barns situation och hur den kan komma att påverkas av den här propositionen och de effekter den kan få. Att konsekvensanalysen gällande barn och unga av en så här stor proposition - sannolikt statsrådets största den här mandatperioden - består av lite drygt en A4-sida tycker jag innebär ett klart underkänt betyg till regeringen och propositionen.
Sannolikt kommer kammaren om cirka en månad att släppa igenom den proposition som regeringen har lämnat till riksdagen. Propositionen innehåller faktiskt även en del bra saker, som mina kollegor tidigare har nämnt, men det finns en hel del här som vi inte är helt nöjda med. Som vi har diskuterat saknas det tydliga konsekvensbeskrivningar på flera områden, såsom förslagets fördelningsprofil och vilka jämställdhetseffekter förslaget kan få när det väl träder i kraft. Att i ett sådant läge införa en ganska skarp avtrappning av akassan är inte ett klokt beslut. Propositionen hade behövt kompletteras med de konsekvensanalyser och analyser som vi lyfter i talarstolen här i dag.
Som tidigare har nämnts vet vi inte om den skarpa avtrappningen av akassan kommer att resultera i att barns och ungas välmående påverkas negativt och deras hälsa försämras. Jag vill därför återigen ge statsrådet chansen att beskriva detta. Tror statsrådet att det kommer att få några konsekvenser för barn och unga i det här landet när familjer inte får ihop ekonomin?
Jag vet att statsrådet brukar beskriva akassan som en form av studsmatta, och alla vi i den här kammaren är nog väldigt överens om att alla som kan arbeta ska arbeta. Men det här kommer sannolikt inte att vara någon studsmatta för vare sig föräldrarna eller barnen. Det kommer inte att innebära fler fritidsaktiviteter och inte en tryggare uppväxt. I stället kommer det sannolikt att innebära fler påminnelsefakturor, fler betalningsanmärkningar, fler måltider med bristande näringsinnehåll till barnen samt fler barn som går till skolan med en klump i magen. Det är inte värdigt vårt Sverige.
(Applåder)
Anf. 19 Serkan Köse (S)
Fru talman! I den här interpellationsdebatten kan vi, precis som i den förra, konstatera att statsrådet Johan Pehrson inte har några svar. Johan Pehrson pratar om att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt drar Johan Pehrson in resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken - till att fler ska kunna komma i arbete. Vi pratade om ungdomsarbetslösheten tidigare, och där finns det inga reformer på bordet.
Fru talman! Mina kollegor konstaterar att det inte finns någon konsekvensanalys av det förslag som ligger på bordet. Det slår väldigt hårt mot olika grupper, men det finns ingen konsekvensanalys.
Vi kan titta ut i världen, för ibland kan man väl tycka att det är bra att titta på internationell forskning och internationella studier. The Economic Journal med flera har tittat på det här och visar att kraftiga nedtrappningar av arbetslöshetsförsäkringen ofta inte leder till ökad sysselsättning. Tvärtom kan sådana åtgärder under ekonomiska nedgångar förvärra arbetslöshetssituationen. Det visar internationell forskning.
I dessa tider borde prioriteringen från regeringens sida vara att stärka det sociala skyddsnätet, inte att försvaga det. Det förslag från regeringen och Sverigedemokraterna som nu ligger på bordet riskerar att djupt påverka lågkonjunkturen men också förstärka ojämlikheten i vårt samhälle. Dessa nedskärningar kommer att tvinga människor att ta vilket jobb som helst, vilket underminerar inte bara deras välbefinnande utan också vår ekonomiska stabilitet och tillväxt.
Fru talman! En generös arbetslöshetsförsäkring fungerar som en automatisk stabilisator, vilket hjälper till att upprätthålla konsumtion och ekonomisk stabilitet. Dessa åtgärder är en investering i vårt samhälles framtida välbefinnande och inte minst i ekonomisk tillväxt.
Med det förslag som ligger på bordet kommer Johan Pehrson och Sverigedemokraterna att permanent skapa en ekonomisk underklass i vårt land. Jag vill återigen fråga Johan Pehrson: Hur kan statsrådet motivera ett så drastiskt förslag, som inte bara tvingar människor in i fattigdom efter endast 100 dagar utan också saknar stöd i internationell forskning?
Anf. 20 Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Det är väl klart att ingenting är så viktigt för barn och deras välbefinnande som att ha trygga föräldrar som kan försörja sig själva och barnen. Det sker genom att se till att vi har en politik som skapar förutsättningar för fler nya jobb.
Människor kan ändå drabbas av arbetslöshet, kanske beroende på en regering som är oförmögen att skapa förutsättningar för tillväxt genom en klok energipolitik och en klok utbildningspolitik där utbildning lönar sig - kanske lägger regeringen höga skatter på utbildning, eller vad den nu gör - och då tycker vi att det är rimligt att ha en stark omställningsförsäkring med en nedtrappning. Det är alltså exakt samma sak som det som finns i dag, men eftersom just den här nedtrappningen kommer från den nuvarande regeringen leder den tydligen till att människor i stort sett hamnar på gatan direkt efter fyra månader.
Vi går från 80 till 70 till 65. Vi höjer taket, och vi höjer golvet om man går över i garantier. Vi ser också till att fler kvalificeras in och får rätt till akassa, eftersom vi har en arbetsmarknad som faktiskt har förändrats kraftigt. Vi ser till att man får en högre ersättning för det fall man är med i akassan. Det är viktigt att vara med i akassan.
Vi tycker att det här är bra och nödvändigt, men det är inte det enda man kan göra för att bekämpa arbetslöshet. Förändringen är tänkt att ske i oktober 2025 för att skapa möjlighet till kunskap, information och medvetenhet om hur den här akassan ser ut. Våra beräkningar visar att förändringen är i stort sett kostnadsneutral jämfört med det regelverk som finns i dag. Är man emot nedtrappning av akassan är det viktigt att man säger det, men då är det väldigt konstigt att man inte har gått till storms mot tidigare regelverk.
Vi har redovisat det här, inte minst i interpellationssvaret. Jag har aldrig varit med om - och jag har haft förmånen att tjäna riksdagen och svenska folket i ett antal år, fru talman - att man gör fullständiga analyser av förordningar innan förordningarna antas, så att säga. Det är väldigt ovanligt.
Det som står i propositionen är dock riktigt, och det kan man inte komma ifrån: Ska politiken leda till att fler kommer i arbete och att till att vi kommer ned i nivå från den höga arbetslöshet vi har i Sverige krävs en förändring. Man kan ju inte som socialdemokrater i riksdagen så att säga prata ned arbetslösheten. Socialdemokraterna har ju försökt få ned arbetslösheten under en högkonjunktur som varade i många, många år, men det gick inte riktigt.
Det finns stöd i empiri, i remissvaren och i forskningen för att en konsekvent och rak nedtrappning var fjärde månad - från 80 till 70 till 65 - är ett sätt att stärka arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring.
Anf. 21 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Undersköterskor, butikssäljare, barnskötare, städare, kockar, brevbärare, kallskänkor, personliga assistenter, väktare - listan över yrkesgrupper som kommer att förlora på regeringens och Sverigedemokraternas nya akassa kan göras nästan hur lång som helst. Man kan också ganska snabbt dra slutsatsen att det framför allt är anställda inom kvinnodominerade yrken som kommer att förlora tusenlappar i månaden om de inte lyckas hitta ett nytt jobb inom 100 dagar. Det är därför vi socialdemokrater säger nej till denna förändring. Det beror inte på att avsändaren råkar heta Johan Pehrson - så stor vikt lägger vi trots allt inte vid ministern.
Fru talman! Häromveckan blev jag uppringd av Gunilla, 60 år. Hon var förtvivlad. Hon har jobbat och gjort rätt för sig, men hon har nu blivit uppsagd på grund av lågkonjunkturen och får ut ersättning från sin arbetslöshetsförsäkring. Hon beskrev denna omställning som en chock. Det finns visserligen jobb att söka, sa hon, men det finns inga jobb att få.
Hon beskrev också att stödet från samhället är otroligt frånvarande. Detta kommer att bli ännu värre nu eftersom regeringen och Sverigedemokraterna skär ned på arbetsmarknadspolitiken med miljardbelopp samtidigt som vi befinner oss i en lågkonjunktur.
Gunilla var orolig för vad som ska hända nu när Sverigedemokraterna och regeringen bestämt sig för att sänka akassan redan efter 100 dagar. Hon berättade att hon redan lever på marginalen. Hon frågade mig om hon ska skippa både frukost och middag framöver och nöja sig med lunch.
Min sista fråga i denna debatt blir: Vad är Johan Pehrsons råd till Gunilla?
Anf. 22 Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Jag har väldigt svårt att uttala mig i ett enskilt fall, men jag har träffat många människor som har stått i arbetslöshetsköer under Socialdemokraternas tid. Dessa personer har känt att det inte händer någonting. Det görs inte tillräckliga investeringar. Nedläggningar sker. Industrier flyttar utomlands. Jag vet vilken smärta och osäkerhet människor känner och hur ont i magen man kan få.
Det är därför regeringen satsar på att fler människor i vuxen ålder, via kommunal vuxenutbildning, yrkeshögskola eller omställningsstudiestöd, ska få en chans att vidareutbilda sig. Jag är helt säker på att den här personen, som vi kan kalla Gunilla, vill se till att hon kan försörja sig själv och att hennes arbete leder till att hon får en möjlighet att förverkliga både små och stora drömmar. Det kan hon göra när hon kommer i arbete; det finns ingen annan väg.
Om det är svårt att hitta arbete - hon kanske har jobbat i en industri som är försvunnen - måste man ge henne ett brett stöd för att utbilda sig igen, omskola sig och ta något av de över 100 000 jobb som finns. Men det kanske inte räcker till alla som heter Gunilla, utan vi måste se till att vi också har en politik som leder till att företagsamheten i landet växer. De nya sektorerna, den gröna omställningen och den digitala revolutionen kommer att göra att det tillkommer jobb i breda segment för fler människor.
Varje person som är arbetslös är en person som skulle kunna göra mycket mer. Att akassan i Sverige har en tydlighet, med högt tak, lite höjt golv och fler som kommer in men också med en tydlig nedtrappning, är dock inte någonting som kommer att missgynna Gunilla.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.