Kriminaliseringen av narkotika
Interpellation 2023/24:661 av Rasmus Ling (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-03-27
- Överlämnad
- 2024-03-28
- Anmäld
- 2024-04-02
- Svarsdatum
- 2024-04-12
- Sista svarsdatum
- 2024-04-12
- Besvarad
- 2024-04-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Den svenska narkotikapolitiken har under lång tid varit repressivt inriktad. År 1988 kriminaliserades konsumtion av narkotika, och år 1993 skärptes straffen. Detta har sedan skett successivt, och så sent som sommaren 2023 skärptes straffen återigen. Konsekvensen kommer sannolikt att bli att betydligt fler döms till fängelse, för att exempelvis ha sålt mindre kvantiteter narkotika till vänner.
Straffskärpningen för narkotikabrott som riksdagen antog sommaren 2023 innebar att en strängare straffrättslig reaktion nu görs mot narkotikabrott som tar sikte på försäljning av narkotika. Förändringen ifrågasattes av bland andra Folkhälsomyndigheten och Stockholms universitet, som menade att det saknas empiriskt stöd för att reformen löser det långsiktiga problemet med narkotikabrott.
Att straffskärpningen kommer att avskräcka människor från att använda narkotika måste ses som osannolikt. Forskning visar att det inte finns något sådant samband. Effekten för samhället kan därmed bli ökade kostnader och skador, när människor som annars inte skulle ha gjort det döms till fängelse och riskerar såväl stigmatisering som att odla kontakter med personer insyltade i grövre kriminalitet. Frågan är om regeringen kommer att ta sådana effekter i beaktande och vad man i så fall drar för slutsatser av det.
En rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO 2023:10 Bruk och straff) gick noga igenom den forskning som finns och gjorde jämförelser också med andra länder. Rapportens övergripande slutsats är att en utredning bör tillsättas i syfte att avkriminalisera eget bruk och mindre innehav av narkotika i Sverige.
Rapporten från ESO tar också upp de kontrollkostnader som finns för den svenska narkotikapolitiken. Rapporten konstaterar att all politik är en avvägning mellan förväntade vinster och kostnader och att narkotikapolitikens kostnader fått påtagligt lite utrymme i propositioner och utredningar i Sverige. Detta borde vara en prioriterad fråga att ställa och söka svar på för en justitieminister och en regering.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Avser ministern att utvärdera de straffskärpningar som infördes för narkotikabrott och som trädde i kraft sommaren 2023?
- Avser ministern att i en SOU utreda effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion överlag?
- Kommer ministern att ta initiativ till att utreda de samlade kostnaderna för den svenska narkotikapolitiken?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:661
Webb-tv: Kriminaliseringen av narkotika
Dokument från debatten
- Fredag den 12 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:97
- Protokoll 2023/24:97 Fredagen den 12 aprilProtokoll 2023/24:97 Svar på interpellation 2023/24:661 om kriminaliseringen av narkotika
Protokoll från debatten
Anf. 22 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag avser att utvärdera de straffskärpningar som infördes för narkotikabrott och som trädde i kraft sommaren 2023, om jag avser att i en SOU utreda effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion överlag och slutligen om jag kommer att ta initiativ till att utreda de samlade kostnaderna för den svenska narkotikapolitiken.
Jag får börja med att konstatera att narkotika medför stora skadeverkningar på liv och hälsa och genererar omfattande kostnader för samhället. Narkotikahandeln är en av den organiserade brottslighetens huvudsakliga inkomstkällor och uppskattas utgöra ungefär en femtedel av den globala brottslighetens intäkter. Handeln med narkotika är också en av flera drivande komponenter i det dödliga våldet mellan kriminella nätverk. Handel med narkotika är därutöver en inkörsport för unga till en kriminell livsstil.
Sedan regeringsskiftet pågår en stor omläggning av politiken för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten för hederliga medborgare i hela landet. Att bekämpa den narkotikarelaterade brottsligheten utgör en viktig del i det arbetet. Brottsbekämpande åtgärder behöver kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete och en god missbruks- och beroendevård för att minska efterfrågan.
Den straffrättsliga lagstiftningen har en central roll i bekämpningen av narkotika och narkotikabrott. Låt mig betona vikten av att den straffrättsliga regleringen signalerar ett kraftigt avståndstagande från samhällets sida mot all illegal hantering av narkotika. Att straff bestäms utifrån brottslighetens allvar måste vara utgångspunkten.
Förra sommaren skärptes alltså straffet för narkotikabrott som tar sikte på försäljning, och beställning av narkotika för eget bruk kriminaliserades som ett försöksbrott. Lagändringarna utgör en del av ett större antal ändringar av den straffrättsliga lagstiftningen som sammantaget markerar allvaret i brott som begås inom kriminella nätverk och ger rättsväsendet utvidgade möjligheter att bekämpa sådan kriminalitet.
Jag välkomnar verkligen en engagerad och allsidig debatt om den svenska narkotikapolitiken och dess konsekvenser. Att utvärdera de samlade kostnaderna för den förda politiken är en fråga som involverar många aktörer och departement. Just nu ligger regeringens fokus på Narkotikautredningens slutbetänkande som kom relativt nyligen. Det syftar till att säkerställa att narkotikapolitiken är förenlig med kraven på evidensbaserad vård, beprövad erfarenhet och skademinimering samt att den utvecklas och anpassas till nutidens och framtidens utmaningar. Betänkandet är ute på remiss. Regeringen kommer därefter att ta ställning till om ytterligare åtgärder behöver vidtas på det narkotikapolitiska området. Däremot bedömer jag att det är för tidigt att närmare utvärdera effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion och de senaste lagändringarna på området mot bakgrund av att straffskärpningarna trädde i kraft så sent som förra sommaren.
Jag och regeringen företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad narkotikapolitik. Men i den svenska linjen ligger också att kriminalisering inte är hela lösningen. Vi behöver arbeta brett och långsiktigt för att minska antalet narkotikarelaterade sjukdomar och dödsfall. Rätten till hälsa gäller alla människor. För att uppnå den målsättningen krävs insatser inom flera politikområden.
Anf. 23 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret på interpellationen!
Vi ska ju diskutera narkotikapolitik. Det är ett område som är viktigt och som historiskt har varit ganska laddat. Det är ett område som är delat mellan departement - en del ligger på Justitiedepartementet, men jag är medveten om att andra delar ligger på Socialdepartementet.
Jag tror att det ändå är viktigt att kunna diskutera de här frågorna, för de går ihop. Ibland har man ju olika perspektiv på Justitie- och Socialdepartementet och i justitie- och socialutskottet. Förra året var detta väldigt tydligt: I justitieutskottet hanterade vi förslag om att skärpa straffen medan man i socialutskottet innan utredningen tillsattes diskuterade ett utskottsinitiativ, och där hade man ett skademinimerande perspektiv och en annan ingång i frågan.
Sverige har bland de högsta straffen i Europa när det gäller narkotikabrott, men vi har inte det lägsta användandet och inte heller det lägsta antalet avlidna av narkotika. Tvärtom ligger vi bland de högsta, även om det många gånger är svårt att mäta det.
Det döms ut många fängelseår för narkotikabrott i Sverige. En del av dem gäller grovt kriminella som begår grova eller till och med synnerligen grova narkotikabrott, men många döms också till fängelse för narkotikabrott av normalgraden.
I samband med att nya regeringar tillträder är det numera närmast en obligatorisk fråga från journalister om det som kallas för skelett i garderoben, om man någon gång har gjort något olagligt. Ganska många statsråd har fått ägna sina första timmar åt att svara på sådana frågor och göra olika bekännelser. Jag har tänkt på detta emellanåt. Om en minister, som står i landets yttersta ledning hade blivit dömd till sex månaders fängelse eller mer när hen var 22 - hade det varit bra för samhället i längden? Hade det gagnat personens utveckling?
Den inkörsport som Gunnar Strömmer talar om är reell. Det är många som provar narkotika och sedan hamnar i värre kriminalitet. Också ett relativt sett milt brott kan leda till att man hamnar i fängelse och där blir djupare insyltad, och det är något som man också måste beakta.
Jag har ett par följdfrågor till Gunnar Strömmer. Det kom ju en ESO-rapport i höstas, där man gjorde en jämförelse mellan olika nordiska länder och tittade på hur kriminaliseringen av narkotika såg ut. Slutsatsen var att de successiva straffskärpningar som skett sedan 1988 inte hade lett till ett minskat användande. Sverige, som har den hårdaste regleringen bland de nordiska länderna, har heller inte mindre problem än andra länder. Jag skulle vilja fråga om Gunnar Strömmer har tagit del av rapporten och vilka slutsatser som dras.
Jag skulle också vilja ställa en allmän fråga. Gunnar Strömmer vill ju inte göra en utvärdering av straffskärpningen. Narkotikautredningen efterlyser dock just en sådan, och då inte bara gällande de senaste straffskärpningarna utan samlat sedan 1988. Är detta något som Gunnar Strömmer kommer att gå vidare med?
Anf. 24 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag! Låt mig först säga att straffen och straffens längd har en rad olika funktioner. En del handlar om att påverka beteenden, men det finns också många andra funktioner i ett straff. Det ska återspegla brottets allvar både ur det omgivande samhällets synvinkel och ur tänkta brottsoffers synvinkel.
Det är ett faktum att narkotikan är en bärande del av den kriminella ekonomin, och vi ser konsekvenserna av narkotikahandeln och de omedelbara kopplingarna till skjutningar, sprängningar och annat. Allvaret i denna brottslighet måste också återspeglas i den straffrättsliga regleringen.
Jag har tagit del av ESO-rapporten men kan inte säga att jag har fördjupat mig i varje del av den. Jag är dock bekant med de huvudsakliga iakttagelserna. En reflektion jag gör utan att ha analyserat detta på djupet är att det är klart att man kan se på frågan ur den synvinkeln. Men om man tittar på länder som har en avsevärt mer liberal inställning till narkotika och vad gäller den straffrättsliga regleringen tror jag att man kan hitta olika utfall och mönster även där. Vad som de facto påverkar användningen av narkotika är en rad olika faktorer - straffen har möjligtvis en betydelse, men andra faktorer har kanske ännu större betydelse.
Jag är medveten om att man efterlyser en utvärdering i den utredning som både jag och Rasmus Ling tar upp. När det gäller de senaste straffskärpningarna tycker jag att det är för tidigt, av det enkla skälet att de bara har varit i kraft under knappt ett år. Visst kan man säga att det skulle kunna finnas ett behov av en utvärdering av något som har gällt under en längre tid. Jag för gärna den diskussionen vidare.
Jag ser just nu inte att detta är en prioriterad åtgärd från regeringens sida, även om jag allmänt sett bejakar att inte bara straff utan även andra reformer på kriminal- och socialpolitikens område utvärderas och analyseras på ett kvalificerat sätt, så att vi kan få en ännu bättre precision i våra beslut och åtgärder framöver.
Anf. 25 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Justitieministern brukar ofta helt korrekt säga att politik är en avvägning av olika målkonflikter. I detta ligger också att väga olika kostnader mot varandra.
I ESO-rapporten gör man ju den tydliga rekommendationen att man ska göra en kostnadsuppskattning med plus och minus, men man ska också ha som utgångspunkt att när vi har relativt hårda straff för mindre allvarliga narkotikabrott innebär det en kostnad. Det är en kostnad för till exempel Polismyndigheten, som skulle kunna lägga resurserna på att rikta in sig på dem som är högre upp i näringskedjan. Man skulle kunna rikta in sig mer på Helsingborgs hamn, dit det kommer båtar från Sydamerika och där man gör stora beslag. Det är många lastbilar som passerar gränserna till Danmark, Norge och Finland. Detta skulle man kunna göra i stället för att rikta in sig på de mindre. Att göra en utvärdering hade varit hjälpsamt politiskt och även för Polismyndigheten, som har att hantera detta.
Herr talman! Narkotikan är tveklöst en viktig del av gängens intäkter. Justitieministern hänvisar till att man uppskattar att det är en femtedel globalt sett. Det är naturligtvis en ansenlig del, även om det innebär att 80 procent alltså är annat. Det är en stor tårtbit, även om gängen har mycket andra intäkter också.
När vi hade budgetdebatt i kammaren nämnde jag att en åtgärd som skulle kunna minska gängens intäkter vore att titta på den danska modellen, där man har förskrivning för heroinmissbrukare, så att de mest utsatta i samhället inte ska behöva vara i kriminalitet eller prostitution för att finansiera missbruket. Naturligtvis ska det också ske i kombination med bättre missbruksvård. Detta är ett konkret förslag om att man ska titta på sådant som faktiskt skulle minska gängens intäkter från narkotikan.
Herr talman! Längre tillbaka kanske det var en ståndpunkt mer till vänster att inte ha en repressiv attityd i de här frågorna. Men den senaste tiden är det värt att notera att allt fler aktörer även till höger vill att man ska se den här frågan på ett mer allsidigt sätt.
Det finns ledarsidor där man har intagit sådana ståndpunkter - det finns även andra aktörer. Det kan nämnas att aktörer som Folkhälsomyndigheten och Sveriges Kommuner och Regioner förespråkar att man ska tillsätta en utredning och se över vilka effekter kriminaliseringen har fått, just för att detta har varit under en längre tid. Det går inte att se tydligt att beteenden har ändrats och att det har blivit de effekter som man faktiskt hade när detta infördes på 1980-talet.
Jag tycker, herr talman, att det är hög tid att lyssna på dessa aktörer och även att titta på den utredning som kom i höstas - en utredning med namnet Vi kan bättre!. Jag tycker, herr talman, att vi kan bättre. Vi borde faktiskt undersöka de saker som man rekommenderar där.
Anf. 26 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Vi kan vara överens om att vi som samhälle kan bättre. Det betänkande som vi nu refererar till har naturligtvis remitterats. Det analyseras på Regeringskansliet, och vi ska återkomma till hur vi kommer att ta förslagen i betänkandet vidare. I detta arbete ska man förstås väga in även andra initierade ståndpunkter, exempelvis den ESO-rapport som Rasmus Ling nämner.
Ur min synvinkel, den brottsbekämpande synvinkeln, står det klart att narkotikan måste motarbetas från flera olika håll parallellt. Det krävs förstås en effektiv brottsbekämpning. Min uppfattning är att det krävs kännbara straff. När det gäller att med olika åtgärder begränsa utbudet handlar det inte minst om polisiära insatser och tullinsatser.
Även jag har varit i Helsingborgs hamn och tagit del av både problembilden och det offensiva arbete som tull och polis i samspel med andra lokala aktörer bedriver för att komma åt den utomordentligt stora problematik som det innebär att en svensk hamn har blivit en inkörsport för narkotika från Sydamerika, inte bara med Sverige som marknad utan sannolikt även övriga Norden och kanske en bit ned på kontinenten.
Därutöver måste det förstås göras olika insatser för att minska efterfrågan i alla delar av samhället, och man behöver säkerställa en god och tillgänglig vård och omsorg för individer som har ett skadligt bruk eller beroende.
Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter denna diskussion. Jag medger gärna att jag själv kommer från det mer repressiva hållet i fråga om synen på straffen, i synnerhet när man ser på den utomordentligt stora skada som de kriminella nätverkens hantering av narkotika innebär för vårt samhälle. Jag har inte låtit mig övertygas av de argument som har framförts om att exempelvis en avkriminalisering skulle lätta på trycket på ett påtagligt sätt. Jag tycker inte heller att en internationell utblick ger något entydigt stöd för det.
Men även om det är min utgångspunkt är jag förstås mycket intresserad av att fortsätta med en konstruktiv dialog om hur vi kan bli bättre i olika, viktiga avseenden när det gäller denna fråga. Den naturliga utgångspunkten för regeringens arbete i den delen är nu, som sagt, att i ljuset av remissvar ta det aktuella betänkandet vidare. Detta tänker vi återkomma till.
Anf. 27 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Jag tror att jag och Gunnar Strömmer är eniga om att det bästa hade varit om illegal narkotika inte hade funnits över huvud taget. Det hade vi kunnat önska. Nu är tyvärr inte verkligheten alla gånger som man skulle vilja ha den, utan den är som den är. Vi får hantera verkligheten utifrån hur den ser ut.
Det är riktigt att det ser olika ut i olika länder, som har olika lagstiftningar. Man kan också se att det görs förändringar som, oavsett vad man tycker om det, kommer att påverka och som har påverkat Sverige på olika sätt. Det är angeläget att hålla ögonen på det. Jag tror, som jag var inne på, att det finns mer att göra för att skärpa kontroll och tillsyn vad gäller de stora inflödena från inte minst Sydamerika men också andra kontinenter.
När det gäller den utredning som kom var de alltså förhindrade att se över de straffrättsliga delarna. Men de påpekar själva att det är något som de skulle önska, och de rekommenderar att det görs. Jag hoppas att även remissinstanser kommer att se detta och skicka det till regeringen. Jag tror att det finns ett väldigt stort värde i att få detta belyst på ett allsidigt sätt.
Även om man har en utgångspunkt som är mer repressiv, som Gunnar Strömmer säger sig ha och som han visar att han har i olika sammanhang, tror jag verkligen att mer kunskap på detta område liksom på andra områden gagnar en debatt.
Jag är trots allt glad över att Gunnar Strömmer välkomnar en allsidig debatt. Min uppfattning är att denna fråga längre tillbaka har varit laddad och att det har varit svårt att diskutera den. Men jag tror, som sagt, att ju mer fakta och kunskap vi får, desto bättre kan en sådan diskussion föras framöver.
Anf. 28 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag säger ännu en gång: Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera dessa väldigt viktiga frågor i dag!
Det är så som Rasmus Ling lyfter upp. Detta är frågor som, så att säga, skär mellan olika delar av samhällslivet och därmed förstås olika politikområden. Det är väldigt påtagligt. Det gäller inte minst snittet mellan de rättsliga frågorna eller de kriminalpolitiska frågorna å ena sidan och de socialpolitiska frågorna å den andra. Den utredning som vi har talat om är ett uttryck för det.
Jag menar, precis som Rasmus Ling, att det finns ett stort värde i att fortsätta diskutera dessa frågor på ett allsidigt och oängsligt - om vi ska använda det uttrycket - sätt. Det är allmänt sett lätt att instämma i att det, för att en sådan diskussion ska bli så informerad och produktiv som möjligt, är av värde att det finns goda kunskapsunderlag.
Exakt vilka de underlagen är och hur de ska inhämtas är ändå för min del en senare fråga. Nu tar vi hand om den här utredningen, och vi tar del av remissvaren. Detta kommer att bli utgångspunkten för våra avvägningar även i den delen framöver. Men för dagen säger jag: Stort tack för möjligheten att diskutera frågorna här i kammaren!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.