Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kulturministerns och regeringens syn på presstödet

Interpellation 2006/07:254 av Petersson, Helene i Stockaryd (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-01-24
Anmäld
2007-01-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-02-01
Sista svarsdatum
2007-02-14
Besvarad
2007-02-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 januari

Interpellation

2006/07:254 Kulturministerns och regeringens syn på presstödet

av Helene Petersson i Stockaryd (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

I dag går statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet Lars Leijonborg ut och presenterar ett helt kulturpolitiskt handlingsprogram för regeringen. Där meddelar han bland annat att alliansens nya kulturpolitik ska innebära att presstödet avskaffas inom tre år. Det är mycket märkligt att ett statsråd lägger fram detaljerade program för vad som ska hända inom ett annat statsråds område.

Det kan säkert finnas många orsaker till statsrådet Leijonborgs utspel. En av de mest närliggande är att han läst de senaste opinionssiffrorna. En annan kan vara att han fått uppdraget att vara det statsråd som driver den linje som Moderaterna, och därmed regeringen, egentligen står för men som inte kulturministern av olika skäl vill skylta med.

Statsrådet Leijonborgs syn på presstödet innebär också i sak en direkt motsättning till den linje som kulturministern hittills bekänt sig till, bland annat i en interpellationsdebatt från den 21 november 2006. Då sade kulturministern bland annat följande:

Regeringen ser presstödet som ett viktigt instrument för att upprätthålla mångfalden på mediemarknaden, vilket i grunden är en demokratisk fråga. Att Europeiska kommissionen ska granska om presstödet är förenligt med EG-fördraget förändrar inte regeringens inställning. Tvärtom arbetar regeringen nu för att övertyga kommissionen om att presstödet behövs. Förhandlingar pågår – inte i syfte att ta bort presstödet utan för att värna de svenska reglerna.

Mina frågor är nu:

När fick kulturministern kännedom om det mediepolitiska program som statsrådet Leijonborg presenterade den 23 januari, och avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av det?

Påverkas kulturministern negativt i det arbete som pågår inom regeringen för att övertyga EU-kommissionen om att presstödet behövs av statsrådet Leijonborgs utspel?

Vilka förslag avser statsrådet att lägga kring presstödet under mandatperioden?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:254, Kulturministerns och regeringens syn på presstödet

Interpellationsdebatt 2006/07:254

Webb-tv: Kulturministerns och regeringens syn på presstödet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 87 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Helene Petersson har frågat mig om när jag fick kännedom om det mediepolitiska program som statsrådet Leijonborg presenterade den 23 januari och om jag avser att agera med anledning av det. Hon har också frågat om jag påverkas negativt av detta i regeringens arbete med att försvara presstödet i Europeiska kommissionen samt vilka förslag regeringen avser att lägga kring presstödet under mandatperioden. Den 23 januari presenterade Lars Leijonborg Folkpartiets utgångspunkter för mediepolitiken. Lars Leijonborg har själv betonat att han gjorde detta i egenskap av partiledare för Folkpartiet och att förslagen inte var förankrade i regeringen. Jag fick kännedom om att Folkpartiet skulle presentera sina visioner på medieområdet kvällen innan, det vill säga den 22 januari. Själv välkomnar jag en debatt om mediepolitiken eftersom det är ett viktigt område för demokratin och ett område där tekniken medför snabba förändringar. Det är också viktigt att enskilda partier kan uttala sig i frågor även om de ingår i en alliansregering. Som jag svarade i interpellationsdebatten den 21 november 2006 ser regeringen presstödet som ett instrument för att upprätthålla mångfalden på mediemarknaden. Det medieprogram som Lars Leijonborg presenterat förändrar inte regeringens arbete eftersom allianspartierna har enats om att riksdagens beslut att höja driftsstödet ska genomföras, vilket också framgår av budgetpropositionen för 2007. Europeiska kommissionen har meddelat att den har för avsikt att granska det svenska presstödet, och regeringen arbetar nu med att ta fram fakta och argument med syfte att förklara för kommissionen varför presstödet är viktigt för den svenska dagspressen. Den 13 februari presenterade massmedieforskaren Karl-Erik Gustafsson den ekonomiska analys av presstödet som han fått i uppdrag av regeringen att ta fram. Under våren inleds en dialog med Europeiska kommissionen. Jag vill inte föregripa vad denna dialog kan leda fram till. Regeringens utgångspunkt är dock att presstödet är ett viktigt instrument i mediepolitiken som vi avser att slå vakt om.
Helene Petersson i Stock (S)
Anf. 88 Helene Petersson i Stock (S)
Fru talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret. Det är nu tre månader sedan vi hade den förra debatten om public service och presstöd - nästan på dagen. Då bedyrade ministern att riksdagens beslut att höja driftsstödet låg kvar och att regeringen ser presstödet som ett instrument för att upprätthålla mångfalden. Samma svar ger ministern i dag. Jag misstror inte ministerns intentioner, men jag ser vilka krafter som verkar runt omkring ministern. Även om inte ministern ser det som konstigt eller känner oro när en regeringskollega går ut med en helt annan inriktning på mediepolitiken än den som råder i dag känner såväl jag som public service-bolagen och dagspressen oro inför framtiden. Statsrådet säger i svaret att hon kände till utspelet om att presstödet ska avvecklas på tre år kvällen innan. Fördes det någon diskussion gällande om det är lämpligt att göra ett utspel på ett annat statsråds sakområde? Eller sanktionerade till och med ministern utspelet? Statsministern själv har faktiskt sagt, och det är även min tolkning av regeringsuppdraget, att statsråd fungerar som ett lag med ett kollektivt ansvar för politiken. Då kan man ju fundera: Vem har ansvaret för mediepolitiken i alliansens regering? Tycker inte ministern att det är konstigt och förvirrande om två olika signaler går ut från regeringens företrädare - den ena slår vakt om, den andra avvecklar? Vad som gör min oro större är att en partikamrat till statsrådet samma dag som artikeln publicerades i denna kammare började sitt anförande i en interpellationsdebatt med att gratulera utbildningsministern till en alldeles utmärkt debattartikel. Den moderata inställningen till presstödet är ju inte okänd. Så min fråga till ministern är: Står ministern helt ensam på den högra flanken med att försvara presstödet? Och hur länge dröjer det innan ministern får vika sig för trycket? Utredningen av Karl Erik Gustafsson lämnades förra veckan. Jag har läst den under helgen, och slutsatserna tycker jag är solklara: Utan presstöd hade inga andratidningar överlevt. Och om presstödet togs bort skulle samtliga andratidningar på kort tid försvinna. Dagstidningen har blivit, och förblivit, en nationell bransch med stark lokal inriktning och presstödet är inget generellt, allmänt, branschstöd utan ett selektivt stöd. Det finns ingen formell förfrågan från kommissionen om den utredning som kulturministern och Kulturdepartementet beställt. Så vad tänker ministern göra med den? Hur kommer man att hantera den? Hur kommer nu frågan att hanteras vidare i Regeringskansliet? Är det fortfarande riksdagens beslutade justering av presstödet som ska notifieras? Eller har regeringen för avsikt att ta fram ett nytt, reviderat, förslag? Vilken tidsplan gäller? Under våren inleds dialog, säger kulturministern i svaret. Det har gått tre månader sedan vi debatterade sist och snart två månader sedan det nya stödet skulle ha trätt i kraft. Det är många frågor på en gång men frågorna är många och oron är stor.
Hans Wallmark (M)
Anf. 89 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Jag är, i likhet med en majoritet i den här kammaren, väldigt glad över att vi har en alliansregering. Jag tillhör även dem, i likhet med majoriteten i den här kammaren, som är väldigt glada över att vi har Lena Adelsohn Liljeroth som kulturminister. Jag är dessutom rätt övertygad om att när vi närmar oss valet 2010 kommer även opinionsmätningarna att visa att svenska folket är glada i regeringen och dess ministrar, inte minst för att jag tror att politiken för arbete och för att de som arbetar ska få behålla mer i sina plånböcker kommer att ge effekt. Min glädje över kulturministern måste ändå förbytas i en viss kritik av hennes svar till interpellanten. Som jag uppfattade Lars Leijonborgs debattartikel skrev han den som folkpartiledare. Som folkpartistisk ledare ville han föra en mediepolitisk debatt. Det gjorde han inte som minister och statsråd och som en del av regeringen. Vad jag förstått ska ändå interpellationer handla om statsrådens ämbetsutövning. Det är direkt fräckt, tycker jag, att man då svarar på frågan om en folkpartiledare har varit i kontakt med kulturministern oavsett om hon är minister eller moderat politiker. Inlägget var ett folkpartistiskt inlägg i debatten, inte en ministerutläggning. Så har jag uppfattat det, och jag har också känt mig inbjuden av Lars Leijonborg och Folkpartiet att delta i den här mediepolitiska debatten. Jag tycker att den är oerhört intressant och värdefull att föra. Jag tycker att det är bra att vi kan föra den härifrån riksdagens talarstolar. Jag tycker också att det är bra att vi för den i den allmänna debatten i radio, tv och tidningar. Just därför tycker jag att de första två styckena i interpellationssvaret är rätt onödiga. Jag tycker inte att Lena Adelsohn Liljeroth behövde redovisa när folkpartiledaren har varit i kontakt med henne eller inte. Sedan är det naturligtvis inte någon hemlighet att det finns lite olika åsikter om presstödet. Det kommer ju nu också delvis att granskas av EU och Bryssel. Vad jag förstår finns det en surhet under en lång rad av år över att Sverige har gjort förändringar av presstödet men inte meddelat kommissionen. Det har lett till att man nu faktiskt undrar: Hur är det med det svenska presstödet? Jag tror också att man ska betänka att presstödet inte är ett stöd till tidningar som sådana utan till tidningsföretag. Ett antal av de tidningsföretag som i dag får stödet opererar inte bara i Sverige utan också i andra länder. Ett av de klassiska exemplen är Svenska Dagbladet och Schibstedkoncernen. En stor koncern med en rätt betydande vinst, jag tror att den ligger på över en miljard om året, får över 60 miljoner kronor i stöd från Sverige. Samtidigt har man tidningar i Norge, man har gratistidningar i Spanien och man driver en presstödstidning i Sverige. Därför tror jag att det ministern säger är att man nog verkligen ska fundera igenom vad EU och kommissionen kommer att meddela. Jag tror att ministern har alldeles rätt. Regeringens linje är solklar, precis som det står i svaret. Det finns en linje som allianspartierna har enat sig om i regeringsställning. Det finns vissa konspirationsteorier som gör gällande att det finns en hemlig agenda. Jag hör till dem som beklagar att det inte är sant. Det finns ingen hemlig agenda. Regeringens politik är solklar, och den kommer till uttryck i kulturministerns svar till interpellanten, nämligen att allianspartierna är eniga om att försvara presstödspolitiken i Bryssel. Sedan kan man fundera över om man ska önska lycka till eller inte. I detta anförande instämde Mats Johansson (m).
Siv Holma (V)
Anf. 90 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag får väl börja med att säga att det var intressant att lyssna på den här debatten mellan Hans Wallmark och kulturministern från samma parti. Jag kan väl säga att jag inte tycker att det var fräckt av kulturministern att beskriva när hon fick reda på och kännedom om Folkpartiets massmedieutspel. Det tycker jag, till att börja med, var en viktig och riktig information. Sedan ska jag övergå till den frågeställning som jag tycker är väldigt intressant i det här sammanhanget. Till skillnad från Hans Wallmark har inte tidningsvärlden uppfattat det här som ett folkpartistiskt utspel. Hans Wallmark och jag har en gemensam historia, det vill säga att Hans Wallmark också har bott i Haparanda. I Haparanda finns det en tidning som heter Haparandabladet. De gick ut och var väldigt oroliga över att presstödet inte skulle utgå. Det skulle innebära att de inte skulle kunna fortsätta att vara den trespråkiga tidning som de faktiskt är. Jag tror nästan till och med att det är den enda trespråkiga tidningen i Sverige, där man skriver såväl på finska och tornedalsfinska, eller meänkieli, som på svenska. Man har varit väldigt tydlig med att om presstödet skulle försvinna och om Folkpartiet får bestämma hur det ska se ut skulle det innebära att intentionen att ha en bra nationell minoritetspolitik skulle försvinna. Jag förstår att kulturministern inte kan ge något besked, men jag vill ändå passa på att uttrycka att det är väldigt viktigt. Fördröjningen av presstödet har också betytt att den tidning som jag nämnde, som är så viktig, har fått problem med att fortsätta med sitt arbete när det gäller att skriva på de här tre språken.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 91 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Det är härligt att vara liberal och folkpartist i en sådan här debatt. Frågan är: Får en partiledare som också sitter i regeringen skriva en debattartikel? På den frågan är mitt svar: Ja, det får han göra. Jag menar också att det är viktigt att partiledarna deltar i den allmänna debatten och företräder sina partier i alla frågor. Jag delar alltså inte interpellantens synpunkt att man ska ha restriktioner på det. Jag tror att det är oerhört viktigt att man får göra detta. Den partiledare som leder mitt parti, Lars Leijonborg, sände artikeln till den tidning som publicerade den i egenskap av partiledare. Den var också undertecknad, även om det är oklart hur det var i första skedet, av två andra ledamöter i Folkpartiets mediepolitiska grupp, nämligen Tobias Krantz och Cecilia Wikström i Uppsala. Det var, såvitt jag har förstått, i det skicket som statsrådet fick information om att det var tre undertecknare. Det framgår också av hela artikeln. När man talar om "vi" menar man inte Folkpartiet utan de tre undertecknarna. Det har också en krönikör på Dagens Nyheter noterat. Om man läste hela artikeln var det lätt att se att det inte var utbildningsministern utan tre företrädare för en arbetsgrupp som skrivit den. Jag läste den själv exakt så. Jag hade dock ingen kännedom om att artikeln skulle publiceras, om nu någon tror det. Jag har viss erfarenhet av presstöd. Jag har arbetat 32 år på presstödsstödda tidningar, först på Sydsvenska Dagbladet. Tro det eller ej, statsrådet, men den hade i början av 1970-talet presstöd av den anledningen att konkurrenten Arbetet hade ännu mer. Det var en sådan fullständigt bisarr konstruktion på den tiden. Sedan jobbade jag på Svenska Dagbladet, bland annat tillsammans med Mats Johansson. Jag var på tidningen Nu - Det liberala nyhetsmagasinet, i tolv år. Jag har varit på Sundsvalls Tidning som i egenskap av ägare blev tvingad för att Dagbladet i Sundsvall skulle överleva att ta över och bli beroende av presstöd inom koncernen. Jag sitter nu i Eskilstuna-Kurirens ägarstiftelse. Där har vi Folket, inte för att vi tycker att det är så roligt, men det finns ett särskilt syfte - att bevara mångfalden. Jag vill be dem som nu diskuterar presstödet att fundera kring varför vi har presstöd. Man kan diskutera formerna. De måste alltid vara föremål för fri debatt. Att bli presstödskramare, som jag uppfattar att ni är, är väldigt oformligt. Det är inte bra att vara beroende av presstöd. Vi måste alltid sträva mot att komma loss från presstödet. Det har vi inte lyckats med. I den meningen är hela presstödsfrågan ett misslyckande. Det är lyckat i den meningen att vi har kunnat upprätthålla åsiktsfriheten på ett annat sätt än om vi inte hade haft det. Är det exakt den form av presstöd som vi har haft under den här tiden som vi ska ha för all framtid, eller ska vi tillåtas tänka nytt? Man kan alltid diskutera om det ska avvecklas på tre år, om vi ska ha något nytt och så vidare. Herr talman! Jag tycker att efter så här många år med presstöd som både har varit misslyckat och lyckat måste man fundera på om vi ska krama presstödet i ytterligare 30 år eller om vi ska tänka nytt. Jag menar att vi har anledning att tänka nytt på det här området för att säkra åsiktsfriheten och mångfalden i landet.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 92 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det är intressant att se vad ett arbete på en presstödstidning kan leda till. Det är tre ledamöter här som har arbetat på tidningar med presstöd. De har hamnat direkt i riksdagen. Jag tolkar att Hans Wallmark också har gjort det. Även jag har arbetat på en tidning med presstöd, om än som frilansare. Då kan man hamna i riksdagen. Jag har ingen anledning att hymla med när eller hur jag fick veta att debattartikeln skulle komma in. Det fick jag kvällen innan, som jag sade, även om Hans Wallmark tyckte att jag inte behövde svara på frågan. Jag fick också den tolkning som Gunnar Andrén var inne på, nämligen att det var Folkpartiets ledare och ledamöter av mediekommittén som hade skrivit den. Jag kan inte påstå att jag blev särskilt upprörd. Det förändrar inte saken för min eller för regeringens del. Det finns olika uppfattningar i flera frågor än denna inom en regering och inom ett parti. Det gäller även Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som är företrädda här. Det finns olika uppfattningar inom ett och samma parti. Det är inte särskilt märkligt. Det är det beslut som står i budgetpropositionen för 2007 som gäller. Helene Petersson säger att vi nu är inne i mars månad. Det hade inte kunnat gå så mycket snabbare än så här. Det tog ett tag under hösten att ta reda på vilket underlag vi behöver för att kunna ha den här diskussionen med EU-kommissionen. Det tog också ett tag att hitta utredaren. Med tanke på det tycker jag att det här arbetet har gått väldigt fort. Vi har båda sett utredningen som utmynnar i en klar slutsats. Det var i princip det som vi önskade att Karl Erik Gustafsson skulle komma fram till, det vill säga: På vilket sätt ska vi nu argumentera för vårt presstöd i de vidare kontakterna? De kommer att inledas i mars. Man börjar på tjänstemannanivå och under året bör en hel del av det här ha lösts. Hur diskussionerna kommer att gå är alldeles för tidigt att säga. Det är denna rapport och faktaunderlag för den som kommer att ligga till grund. Som Hans Wallmark var inne på är det en del gamla synder som ligger till grund för att man har reagerat förhållandevis starkt från EU-kommissionen. Man har gjort förändringar i presstödet, såväl 2000 som 2001, om jag minns rätt, utan att ha anmält det. Det stred mot de regler som gällde. I det här fallet uppfattar man det som att det har skett en stor förändring genom att man sänkt nivån från 2 000 ex till 1 500 ex. Det gör att vi nu måste börja den här processen igen. Jag kommer att se till att den förs utifrån den rapport som Karl Erik Gustafsson har tagit fram.
Helene Petersson i Stock (S)
Anf. 93 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! När det gäller vad ett statsråd får göra eller inte får göra är jag kanske skadad av KU:s arbete i fyra år. Jag är i alla fall helt klar över mitt ställningstagande. En regering talar med en mun. Partiet får man företräda på ett annat sätt. Där har vi ett bekymmer. Vi delar tydligen inte den uppfattningen. Det är bra att statsrådet ändå redovisar på vilket sätt statsrådet fick vetskap om artikeln. Det tycker jag är bra. Mycket av det här är föremål för granskning i KU. Vad som har hänt bakåt tar jag inte upp nu. Jag tycker att vi ska prata om vad som händer framåt. Statsrådet säger att hon inte vill föregripa vad denna dialog kan leda till. Då blir jag lite fundersam. Är det ändå inte riksdagens beslut om det justerade stödet som ska gälla och vara regeringens argument framåt? Det är det som ska notifieras. I dag har vi ju ingen notifiering på det nya stödet. Annars har vi inte kommit ett enda steg framåt. Som jag uppfattar Karl Erik Gustafssons utredning är det inga stora förändringar. Det har skett justeringar, och man har räknat upp stödet. Då är det väl också tveksamt om man behöver notifiera, vilket man tidigare inte heller har trott eller tyckt att man behövt göra. Det börjar på tjänstemannanivå, sade statsrådet. Vid ett flertal andra ärenden som varit ifrågasatta av kommissionen har också ett flertal kontakter tagits på högre nivå, alltså mellan statsråd och kommissionär. Har statsrådet inlett de kontakterna eller tagit upp några diskussioner med den kommissionär som handhar detta? Jag tror att det är ganska viktigt att sätta i gång tidigt, eller direkt, med dessa kontakter för att komma framåt. Det är precis som Siv Holma säger: Det kan tyckas att det inte har gått så lång tid, tre månader, sedan vi satte i gång med den här processen, men för varje månad blir tidningsbranschen alltmer bekymrad över detta. Det blir pengar. Kostnaderna räknas upp. Man har behov av detta. Sedan tänkte jag väcka en fråga till. I utredningen var det inte bara driftsstödet som utreddes utan bland annat också minoritetspressen. Har statsrådet för avsikt att ta tag i den delen av utredningen? Det är också en jätteviktig bit för att vi ska kunna tillgodose de nationella minoriteternas möjligheter att utveckla och bevara sina språk. Från vår regerings sida bröt vi ut driftsstödet, men det finns andra bitar. Jag hoppas att statsrådet plockar upp också dem och har tankar på att omvandla dem till en proposition så att vi får in dessa förslag till riksdagen ganska omgående.
Hans Wallmark (M)
Anf. 94 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Jag är glad att leva i ett land där vem som helst får skriva debattartiklar, till och med folkpartiledare. Jag tycker att det är bra att Lena Adelsohn Liljeroth som kulturminister redovisar sina kontakter med folkpartiledaren Lars Leijonborg inför hans artikelskrivande, men jag har ändå svårt att se att detta har varit ett led i vare sig hennes eller hans ämbetsutövning som minister. Därför uppfattar jag informationen som intressant och kanske rentav relevant men inte nödvändigtvis som en del i någon av de tvås ämbetsutövning. Sedan har här varit ett allmänt vittnande om att man jobbat på presstödstidningar. Jag tillhör dem som inte har gjort det. Jag har bara jobbat på lönsamma tidningar som har redovisat vinst och betalat skatt. Jag har jobbat i Anderkoncernen, och Anderkoncernen är ett typexempel på en privat mediekoncern som räddat och tagit hand om tidningar utan presstöd. Tvärtom har man bedrivit konkurrens mot presstödstidningar. Där har villkoren faktiskt varit olika. Nu säger man att presstödet är viktigt för andratidningar. Jag tror att man då lever kvar i en gammal tid, på 40-, 50- och 60-talet. I dag är kanske inte andratidningen det viktiga för mångfalden utan snarare en fungerande lokalradio. Detta får man nu uppenbarligen inte ha åsikter om utan att det uppfattas som politisk inblandning, men jag tror att lokalradion är långt viktigare än andratidningar. Jag tror att webben och den typen av nya uttrycksformer är långt viktigare än att ha en presstödsgynnad andratidning. Karl Erik Gustafsson har som utredare ägnat sig åt svensk presstödspolitik i ett par tre decennier. Jag tror att han är särdeles duktig på att fortsätta att försvara presstödet i Bryssel. Sedan ska det bli intressant att se hur Bryssel tar emot de fria medier som på olika sätt hör av sig och har en annan åsikt. Beslutet gäller precis det som står i kulturministerns svar. Det finns ingen hemlig agenda - trist nog. I detta anförande instämde Mats Johansson (m).
Siv Holma (V)
Anf. 95 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag vill instämma med Helene Petersson vad gäller den nationella minoritetspolitiken och pressen. Det finns en utredning som har velat verka för att man ska få dagstidningar på samiska och tornedalsfinska, och det är viktigt att komma till skott när det gäller den frågan också. Det jag tog upp handlade dock om en tidning som redan finns, nämligen Haparandabladet. Det är ingen dagstidning; om jag inte minns fel kommer den ut två gånger i veckan. De har problem. Det är alltså viktigt att fördröjningen inte blir alltför lång. Jag blir lite orolig när kulturministern talar om "under året". Jag hoppas naturligtvis att detta kommer att gå fortare än att vi ska få fram ett beslut i slutet av detta år. Yttrandefriheten och demokratin kan inte gälla bara dem som har pengar och kan klara sina tidningar på det sättet. Just för att garantera demokratin och yttrandefriheten så att alla får komma till tals, oavsett om man har tjock plånbok eller inte, är presstödet oerhört viktigt. När det gäller de nationella minoriteterna, återigen, är det avgörande för att dessa över huvud taget ska kunna ha en tidning.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 96 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag väntar mig inga instämmanden. Det är vi liberaler inte vana vid. Vi får klara oss med att luta oss mot vår egen ideologi och nöja oss med detta. Som jag sade tidigare tycker jag att den sidodebatt vi har här, om en partiledare får skriva i tidningar eller inte, handlar om en väldigt viktig princip. Jag minns hur en känd partiledare som hette Göran Persson skrev artiklar i Dagens Nyheter tillsammans med Peter Eriksson och Lars Ohly, och ännu tidigare tillsammans med Gudrun Schyman, där han talade om vad hans regering med stöd av andra partiledare tänkte göra. Det var väl ingen som reagerade mot detta. Det var väl ingen som trodde att Peter Eriksson, Lars Ohly eller Gudrun Schyman gjorde detta i egenskap av statsråd. Nej, på den här punkten gäller det att värna demokratin och framför allt att se till att väljarna får ett budskap där det inte finns någon form av budkavle. Det har vi alla anledning att värna om här. Den andra fråga vi har diskuterat är presstödet, om det är funktionellt och så vidare. Jag menar att man absolut måste vara fördomsfri och beredd att ompröva olika saker. Ta till exempel detta att vi nu kan ha olika stöd till tidningar som företräder olika meningsinriktningar, exempelvis på Gotland! Jag tycker att det är alldeles utmärkt. Herr talman! Jag ska avsluta med ett exempel från Härnösand som är ganska talande. Där slogs Västernorrlands Allehanda, en moderattidning, samman med den socialdemokratiska Nya Norrland. Numera finns det en tidning med en liberal ledarsida och en socialdemokratisk ledarsida inom ramen för en liberal tidningsstiftelse. Detta är någonting som har varit väldigt bra för åsiktsbildningen men också någonting som skedde därför att vi inte hade något annat alternativ. Jag tror att man måste tänka sig sådana här konstruktioner på många andra håll. Men slutligen det viktigaste, herr talman: Det är viktigt för styrkan i en fri press att ha god lönsamhet. Det måste vi också alltid sträva efter. Det är inte bra att vara beroende av presstöd.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 97 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Diskussionen blir allt intensivare och spretigare. Jag kommer inte ihåg om det var Helene Petersson som sade att regeringen måste stå enad under en och samma politik. Det gör vi i det här fallet. Jag kan dock påminna mig en del exempel där den förra regeringen, exempelvis inför omröstningarna om såväl euron som medlemskapet i Europeiska unionen, hade ministrar med helt andra uppfattningar än den majoriteten av regeringen hade. Det är inget nytt. Då var det också, kan man säga, i hög grad en diskussion för öppen ridå och väldigt tydliga ställningstaganden. Lars Leijonborg ställer trots allt upp på regeringens politik när det handlar om presstödet. Så det var inte i egenskap av minister som han uttalade sig, och det vill jag faktiskt också ha till protokollet. Rapporten kom för bara någon vecka sedan, och det skulle nog uppfattas som lite märkligt om jag skulle ta kontakt med kommissionären - jag tror hon heter Nellie Kroes som har hand om de här frågorna - och säga att jag gärna på vår nivå skulle vilja ta upp en fråga som är viktig för oss i Sverige. Det skulle se lite konstigt ut. Processen är ju den att man börjar på tjänstemannanivå och ser hur långt man kan komma. Den argumentering som vi kommer att föra är väl angiven i den här rapporten, bland annat från Karl Erik Gustafsson. Som flera har sagt finns det inte någon dold agenda. Någon beklagade det. Jag gör det inte. Jag tycker att man ska vara väldigt rak och tydlig. Man ska inte ha dolda agendor utan man ska säga som det är. Och jag säger som det är. Det här är regeringens politik och den kommer vi också att föra. Att ta upp distributionsstödet för sig är väl inte så lämpligt när hela presstödet ska ses över av kommissionen. Vi får återkomma till de olika delarna så småningom.
Helene Petersson i Stock (S)
Anf. 98 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Jag hoppas att statsrådet mäktar med de krafter som jobbar åt andra hållet. Det är många tidningar som är beroende av detta. Vi slåss för att det ska fortsätta att vara ett presstöd, definitivt. Det är många som absolut inte skulle klara sig annars. Jag tror att det är viktigt att också plocka upp de andra delarna. Det tar tid att bereda dem i Regeringskansliet. Det tar tid att få över dem till riksdagen, och de ska hanteras här. Det är också en process på några månader, kanske ett halvår eller närmare ett år. Jag vill skicka med ministern det, vänta inte på de delarna! Det är många tidningar, speciellt minoriteterna, som behöver det extra stödet för att leva upp till de krav som Europakonventionen ställer på oss. Fortfarande vidhåller jag att statsråd är i en annan position än partiledare. Men det är något som ni får reda ut inom regeringen också. Jag blir lite fundersam när ministern säger att det är lite förmätet att ta kontakt med kommissionen. Jag tycker att det är jätteviktigt. Det är mycket viktigt att frågan lyfts upp på en så hög nivå att vi får lite fart på den så att det inte drar ut på tiden. Självklart kommer tjänstemännen att jobba på sin nivå. Men jag tycker också att det är statsrådets ansvar att ta med sig frågan i de samtal och i de möjligheter som statsrådet har att driva på detta snabbt och komma till ett beslut så att vi kan införa det som riksdagen beslutade för snart ett år sedan. Tack för debatten, vi kommer nog tillbaka.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 99 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det är väl självklart att en så pass stor summa som runt en halv miljard kronor, om man bortser från ökningen på 60 miljoner som beslutades i våras, har stor betydelse för tidningsmarknaden. Självklart skulle det få konsekvenser om stödet försvann. Vi är ett av de mest tidningsläsande folken i världen. Så tidningen har en stor betydelse, även om alltmer av tidningsläsandet nu också sker på nätet och på andra sätt. Vi har inte någon som helst avsikt att förhala de här frågorna. Jag är trots allt, jag måste säga det, inte säker på att det skulle gagna det som Helene Petersson är ute efter om vi i det här läget skulle ta kontakt på kommissionärsnivå. Resultatet kan likaväl bli det motsatta med tanke på att det är EU-kommissionen som har reagerat mot det här stödet. Då är det väldigt viktigt att vi gör det här i rätt ordning och har en bred uppslutning kring det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.