Kunskapskrav och särskilt stöd

Interpellation 2011/12:138 av Luttropp, Agneta (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2011-11-23
Inlämnad: 2011-11-23
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2011-11-25
Sista svarsdatum: 2011-12-07
Besvarad: 2011-12-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 november

Interpellation

2011/12:138 Kunskapskrav och särskilt stöd

av Agneta Luttropp (MP)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

I skollagens 3 kap. finns en paragraf som lyder att alla barn och elever ska ges ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling (3 §).

Den här skrivningen ger alla elever rätten att nå så långt de bara kan och få stöd i sin utveckling.

Men i 10 § skrivs det: För elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Det är en olycklig formulering. Alla elever borde ha rätt att nå så långt de bara kan. Även elever med funktionsnedsättning ska ha rätt att få möjlighet att nå högre skolresultat. Det är ett dråpslag för elever att de enligt skollagen inte ges möjlighet till fortsatt stöd efter att de nått kunskapskrav som minst ska uppnås.

I sitt tal i Almedalen 2011 sade utbildningsministern att han vill att människor ska kunna utvecklas så långt de bara kan utifrån sina förutsättningar.

Lydelsen i lagtexten och utbildningsministerns tal ger sken av att elever i behov av särskilt stöd inte har förutsättningar att nå längre än till de kunskapskrav som minst ska uppnås. Men vi vet att det inte är fallet.

Det är viktigt att ha förväntningar på alla elever och att de kan nå mer än minsta kunskapsmål. Skolan behöver mer tillit till elevernas förmåga. Skollagen skulle behöva främja den attityden, inte hämma den, som med nuvarande lydelse i 10 §.

Elever i behov av särskilt stöd har behov av det särskilda stödet även när de nått kunskapskrav som minst ska uppnås. I sitt tal i Almedalen sade utbildningsministern också att de attityder och värderingar som finns i utbildningsväsendet också är helt avgörande för vilka resultat som uppnås i skolan.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utbildningsministern:

Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta för att nuvarande skrivning i skollagen inte ska riskera att skapa lägre förväntningar i skolan på elever i grundsärskolan, specialskolan och sameskolan?

Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta för att elever i behov av särskilt stöd som till exempel elever med synskada, hörselnedsättning, dyslexi eller adhd, också ska ha rätt till särskilt stöd efter det att de nått de kunskapskrav som minst ska uppnås?

Debatt

(4 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2011/12:138

Webb-tv: Kunskapskrav och särskilt stöd

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2011/12:45 Fredagen den 9 decemberProtokoll 2011/12:45 5 § Svar på interpellation 2011/12:138 om kunskapskrav och särskilt stöd

Protokoll från debatten

Jan Björklund (FP)

Anf. 7 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Herr talman! Agneta Luttropp har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att nuvarande skrivning i skollagen inte ska riskera att skapa lägre förväntningar i skolan på elever i grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Dessutom har hon frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att elever i behov av särskilt stöd, till exempel elever med synskada, hörselnedsättning, dyslexi eller adhd, också ska ha rätt till särskilt stöd efter att de nått de kunskapskrav som minst ska uppnås. I skollagen föreskrivs att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver för att utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Förskolan och skolan har alltså ett kompensatoriskt uppdrag för barn och elever som av någon anledning har sämre förutsättningar. Denna bestämmelse i skollagen gäller alla barn och alla elever i alla skolformer. Utöver detta finns det en särskild bestämmelse som gäller för grundskolan och motsvarande obligatoriska skolformer. Elever i dessa skolformer ska få särskilt stöd i den omfattning som behövs för att ha möjlighet att uppnå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Motiven för att lyfta fram just dessa skolformer var att särskilt markera skolans ansvar att se till att alla elever i grundskolan och motsvarande obligatoriska skolformer ska ha möjlighet att nå upp till minst nivån för Godkänd, det vill säga betygssteget E i det nya betygssystemet. Med den nya skollagen, som riksdagen beslutade om våren 2010, lyftes regleringen om särskilt stöd upp till lag och förenklades och förtydligades. Dessutom infördes en möjlighet för elever och föräldrar att överklaga åtgärdsprogram. Regeringens avsikt har alltså varit att stärka elevernas rätt till stöd och inget annat. Den nya skollagen har börjat tillämpas under höstterminen 2011, det vill säga nu, och det är för tidigt att uttala sig om tillämpningen av bestämmelserna om särskilt stöd. Rätten till särskilt stöd är mycket viktig för att alla elever, utifrån sina egna förutsättningar, ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Därför kommer jag noga att följa utvecklingen så att rätten till särskilt stöd stärks för elever med funktionsnedsättningar på det sätt som regeringen har avsett. Jag vill slutligen lyfta fram att regeringen har genomfört en rad åtgärder som syftar till att säkra elevernas rätt till adekvat stöd, bland annat en ny speciallärarutbildning och tidiga kunskapskontroller. Specialpedagogiska skolmyndigheten har också fått till uppgift att stödja huvudmännen genom att sammanställa och sprida resultat av forskning som är relevant för det specialpedagogiska området. Det bidrar till att stärka skolors kompetens i att utforma effektiva stödinsatser. Det är viktigt att skapa höga förväntningar på alla barns och alla elevers kunskapsutveckling. Alla obligatoriska skolformer har till exempel fått nya kursplaner med tydliga mål och kunskapskrav. Vi vet att höga förväntningar från lärarna är mycket viktigt. Regeringen kommer att fortsätta utveckla skolan för att alla barn och alla elever på bästa sätt ska kunna utvecklas i sitt lärande.

Agneta Luttropp (MP)

Anf. 8 Agneta Luttropp (MP)

Herr talman! Bestämmelsen om särskilt stöd tycker jag väldigt mycket om, även om den naturligtvis inte är något nytt i den nya skollagen. Den har funnits länge. Men det är långt ifrån att den fungerar i verkligheten, och det är det som är problemet. Det visar sig inte minst av de anmälningar som görs till Skolinspektionen och av antalet åtgärdsprogram som inte skrivs. Det skrivs åtgärdsprogram för runt 20 procent av eleverna, medan lärarna själva säger att det borde vara 30 procent. Uppdraget till SPSM har också funnits en längre tid. Jag är fortfarande anställd där och har jobbat med detta ett bra tag, så jag vet att det inte heller är något nytt. Med tanke på allt detta är det väldigt viktigt att texten i skollagen är tydlig, ibland även övertydlig, och att man inte ger eleverna kunskapstak - och inte heller kommunerna eller skolan. Det som utbildningsministern själv tar upp om förväntningar är också otroligt centralt, alldeles särskilt för elever som är i behov av särskilt stöd. Om man sätter kravet så att man är nöjd bara eleverna klarar betyget Godkänd är risken att skolhuvudmännen slutar att ge det särskilda stödet när eleverna har uppnått det minsta kunskapskravet. Detta ser vi inte minst om vi återigen tittar på detta med åtgärdsprogram: Lärarna får inte skriva åtgärdsprogram på det sätt som de borde eftersom det medför kostnader för skolan och kommunen. Därför är jag väldigt rädd att detta kommer att bli ett tak. Det är egentligen inte avsett att vara ett tak, men jag är rädd att det är så det kommer att uppfattas.

Jan Björklund (FP)

Anf. 9 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Herr talman! Jag förstår den oro som ligger bakom interpellationen. Man kan dock inte bara läsa en paragraf i skollagen, utan man måste läsa även de övriga. Som sagt står det väldigt tydligt att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver för att utifrån sina förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt. Nu har den nya skollagen börjat tillämpas. Skulle Agneta Luttropps oro visa sig befogad är jag beredd att vidta åtgärder. Jag uppfattar det som att vi har precis samma avsikt, regeringen och interpellanten. Låt oss alltså vänta och se. Jag tror inte att någon uppfattar detta på det sätt som Agneta Luttropp befarar. Skulle det vara så är jag beredd att vidta åtgärder, för vår avsikt är precis den som interpellanten redovisar: att alla elever ska kunna ha rätt att utvecklas så långt det bara går.

Agneta Luttropp (MP)

Anf. 10 Agneta Luttropp (MP)

Herr talman! Jag är väldigt glad över de orden. Jag är också glad över att utbildningsministern är beredd att vidta åtgärder om detta inte blir som intentionen är. Jag har arbetat många år i många kommuner och sett att detta inte alls fungerar som det borde, och det är kanske det som gör att jag har en sådan stor oro över detta. Det handlar väldigt mycket, dess värre, om resurser. Om det finns en lag som säger att eleverna bara behöver nå upp till det minsta kunskapsmålet är det inte säkert att man fortsätter att använda sig av stödinsatser eftersom det innebär en kostnad. Den oron finns, men jag är glad att utbildningsministern uttrycker att detta är någonting som han kommer att följa.

Intressenter

Frågeställare

Agneta LuttroppMiljöpartiet

Besvarad av

Jan BjörklundFP