Kvinnors asylskäl
Interpellation 2008/09:227 av Larsson, Kalle (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-12-19
- Anmäld
- 2008-12-19
- Besvarad
- 2009-01-20
- Sista svarsdatum
- 2009-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 december
Interpellation
2008/09:227 Kvinnors asylskäl
av Kalle Larsson (v)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Det råder allvarliga könsorättvisor i asylprocessen. Detta är ett faktum som riksdagen har konstaterat sedan lång tid.
En studie som Röda Korset nyligen genomfört belyser den allvarligt bristande kompetens som råder hos Migrationsverket om könsrelaterad förföljelse, om kvinnors egna asylskäl och om förhållanden i detta avseende i de länder varifrån asylsökande kvinnor kommer. Man konstaterar att en stor majoritet av asylhandläggarna inte följer de bestämmelser som riksdagen beslutat om och att många av dem inte ens känner till vilka regler som gäller.
Det handlar om de bestämmelser om flyktingskap och förföljelse på grund av kön och sexuell läggning som infördes med den nya utlänningslagen 2006. I och med detta införlivas nu könsrelaterad förföljelse som en del av Genèvekonventionens flyktingbegrepp. Härigenom har svensk lagstiftning erkänt att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning är asylskäl i sig.
Härefter har också särskilda riktlinjer tagits fram i Migrationsverkets Utlänningshandbok om hur utredningar som rör kvinnors asylskäl ska gå till.
Enligt Röda Korsets rapportering är dock särskilt de utredningar som görs om kvinnor som kommer tillsammans med sin familj mycket bristfälliga. Ofta utreds över huvud taget inte om kvinnorna har egna asylskäl. Bara i en tredjedel av de fall som studerats har kvinnorna fått frågan om de har några önskemål om utredarens, tolkens eller det offentliga biträdets kön. Frågor om könsrelaterad förföljelse har genomgående utelämnats.
Dessa brister medför att de asylskäl som kvinnor bär med sig systematiskt förbises och att asylsökande kvinnor därmed berövas en rättssäker prövning.
Ytterligare en aspekt av denna problematik handlar om den rättstillämpning som gäller om så kallad uppskjuten invandringsprövning. Den praxis som i dag är gällande på detta område innebär att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blivit utvisade från Sverige om de brutit upp från förhållandet. Detta har medfört att många kvinnor sett sig tvingade att stanna kvar i förhållanden trots misshandel från mannens sida, eftersom en utvisning skulle leda till svåra konsekvenser i hemlandet.
Riksdagen beslutade 2006 att det fanns skäl att närmare studera tillämpningen av nämnda bestämmelse i syfte att klarlägga huruvida skyddet för kvinnor och barn uppnår en godtagbar nivå.
Det är glädjande att det äntligen genomförts en utvidgning av flyktingbegreppet till att omfatta även förföljelse på grund av kön i enlighet med det synsätt som Vänsterpartiet länge förespråkat. Men för att detta ska ha någon verkan måste migrationsmyndigheterna följa lagstiftningen.
Jag vill mot bakgrund av vad som anförts fråga statsrådet Tobias Billström följande:
1. På vilket sätt är statsrådet beredd att verka för att stärka genuskompetensen i asylprocessen i stort?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tydliggöra att det ska vara ett mål för Migrationsverkets verksamhet att integrera ett genusperspektiv i asylprocessen?
3. På vilket sätt avser statsrådet att verka för att Migrationsverket ska tillhandahålla obligatorisk utbildning om kvinnors asylskäl?
4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra länderkunskapen hos migrationsmyndigheterna angående könsrelaterad förföljelse?
5. Är statsrådet beredd att genomföra en utvärdering av tillämpningen av den nya lagbestämmelsen om flyktingstatus på grund av förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning?
6. På vilket sätt avser statsrådet att verka för att komma till rätta med missförhållandena när det gäller den tvååriga prövotiden i ärenden som uppskjuten invandringsprövning?
7. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den som utsatts för människohandel för sexuella ändamål och som därav hyser en välgrundad fruktan för förföljelse ska kunna beredas skydd i Sverige?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:227
Webb-tv: Kvinnors asylskäl
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:59 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2008/09:59 8 § Svar på interpellation 2008/09:227 om kvinnors asylskäl
Protokoll från debatten
Anf. 28 Tobias Billström (M)
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta, och på vilket sätt jag är beredd att verka, på en rad områden främst i fråga om kvinnors asylskäl. Det gäller stärkt genuskompetens i asylprocessen, ett integrerat genusperspektiv i asylprocessen som ett mål för Migrationsverkets verksamhet, obligatorisk utbildning hos Migrationsverket om kvinnors asylskäl, förbättrad länderkunskap hos migrationsmyndigheterna angående könsrelaterad förföljelse, utvärdering av tillämpningen av bestämmelsen om flyktingstatus på grund av förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning, åtgärder mot missförhållanden vad gäller prövotiden i ärenden med uppskjuten invandringsprövning samt åtgärder för att offer för människohandel ska kunna beredas skydd vid välgrundad fruktan för förföljelse.
Vad avser Kalle Larssons inledande frågor hänvisar jag till mitt svar den 7 januari 2009 på fråga 2008/09:442 av Anne Ludvigsson om bristande rättssäkerhet för kvinnor i asylprocessen. Där nämner jag att regeringen tidigare har anvisat Migrationsverket att i utbildningshänseende särskilt uppmärksamma frågor som rör kvinnor och att regeringen i regleringsbrevet för 2009 har begärt att Migrationsverket ska redovisa hur myndigheten arbetar med att bibehålla och vidareutveckla kompetensen rörande mänskliga rättigheter med en analys av kompetensbehovet kopplat till kvinnors villkor. Myndigheten ska också vid genomförandet av verksamheten beakta och belysa mäns och kvinnors villkor, vilket framgår av Migrationsverkets instruktion.
När det gäller länderkunskap och könsrelaterad förföljelse vill jag framhålla att Utvärderingsutredningen (Ju2007:12) ska klarlägga hur den nya instans- och processordningen uppfyller de grundläggande krav som ställdes upp vid dess införande. I enlighet med direktiven (dir. 2007:119) ska utredaren bland annat redovisa hur landinformationen har fungerat i tvåpartsprocessen samt belysa hur rättsbildning och praxis utvecklas. I avvaktan på utredningens resultat ser jag ingen anledning att ta något initiativ i fråga om landkunskapen hos myndigheter och domstolar eller överväga en utvärdering av tillämpningen av utlänningslagens bestämmelser om förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
I Migrationsverkets regleringsbrev för 2008 gav regeringen verket i uppdrag att redogöra för tillämpningen av bestämmelsen i utlänningslagen om fortsatt uppehållstillstånd när ett tillståndsgrundande förhållande upphört under prövotiden vid uppskjuten invandringsprövning. Utifrån vad Migrationsverket redovisade den 29 augusti 2008 (Ju2008/7127/EMA) har jag inte fått intrycket av att det råder några missförhållanden i verkets tillämpning av bestämmelsen, men jag kommer att fortsätta följa Migrationsverkets arbete inom det här området. Det bör också påpekas att ett beslut om att neka fortsatt uppehållstillstånd och att utvisa den berörda personen kan överklagas till migrationsdomstol.
Personer som har utsatts för människohandel för sexuella ändamål har redan möjlighet att söka uppehållstillstånd i Sverige som till exempel skyddsbehövande. En individuell bedömning av skälen i fråga om skyddsbehovet görs utifrån vad den sökande riskerar vid ett återvändande till hemlandet.
Härmed har jag besvarat Kalle Larssons frågor.
Anf. 29 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Migrationsministern avslutar med att säga "härmed har jag besvarat Kalle Larssons frågor". Inte ens om han hade formulerat det "härmed har jag försökt besvara Kalle Larssons frågor" hade det stämt.
Det jag tar upp är ett djupt samhällsproblem - ett internationellt, globalt samhällsproblem. Kvinnor världen över utsätts för krigsövergrepp, för tortyr, för våldtäkter och för trafficking och människohandel för sexuella ändamål. Det är vi väl medvetna om. Det här är inga nyheter för någon av oss i den här kammaren. Det är saker som vi bekämpar utifrån våra olika politiska ideologier och åsikter.
Men det viktiga i det här avseendet är hur Sverige behandlar kvinnor som kommer hit och söker asyl - hur vi ger förutsättningar för kvinnor som utsätts för grova övergrepp att berätta om det så att vi kan ta del av berättelserna. Vi ska inte göra det för att det är något slags allmänintresse, utan därför att det är av intresse för den som behöver veta om en person riskerar förföljelse eller inte att veta vad den personen har varit utsatt för och hur han eller hon upplever ett eventuellt återvändande. Av det skälet är det viktigt att hela sanningen och inget annat än sanningen kommer fram.
Om man ska lyckas med det när det gäller den här typen av ganska svåra övergrepp är det viktigt att veta att man inte bara kan fråga och räkna med att det svar man får är det sanna, riktiga och fullständiga. Det krävs utbildning i samtalspedagogik som varken migrationsministern - såvitt jag vet i alla fall - eller jag har genomgått. Det krävs utbildning i att ställa de rätta frågorna för att få fram de berättelser som man vill få fram.
Jag kan konstatera att det brister hos Migrationsverket i dag. Det är inte samma sak som att säga att allting är fel. Det är inte samma sak som att säga att alla handläggare på Migrationsverket inte gör sitt jobb. Det finns utmärkta handläggare som gör jättefina och bra insatser också i det här avseendet. Men många som arbetar på Migrationsverket har tyvärr inte rätt utbildning. Många som arbetar där har faktiskt inte ens kunskap om den lagstiftning som man har att följa när det gäller detta.
Det är inte jag som säger detta ensam, utan det sägs i en rapport som svenska Röda Korset presenterade i mitten av december. Den byggde på en studie som man hade gjort av hur svensk lagstiftning egentligen fungerar i dag. Man ställer några förslag när man presenterar detta från Röda Korsets sida.
Jag ska se om vi ändå kan komma någonstans i diskussionen. I svaret kan jag egentligen bara inläsa något allmänt om att man utreder frågan och att det i övrigt inte finns några problem. Jag ska ändå försöka leta och se om det finns några öppningar för en konstruktiv dialog om eventuella förbättringar.
Röda Korset drar i rapporten slutsatsen att personalen måste känna till och tillämpa Migrationsverkets riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov och skyddsbehov på grund av sexuell läggning i processens alla skeden. Finns det några brister? Kan vi göra mer? Det är mina frågor.
Migrationsverkets genuskompetens måste stärkas. Är den tillräcklig, eller kan vi göra mer, är min fråga.
Migrationsverkets interna genusnätverk måste stärkas. Är ministern nöjd med hur det fungerar i dag? Kan vi göra någonting för att de interna kommunikationsstrukturerna för dessa frågor får den roll och betydelse de förtjänar?
Kvinnor måste få välja kön på den som intervjuar dem. Är ministern nöjd med hur ordningen är inrättad i dag?
Man måste få separata utredningar för varje familjemedlem och inte bedöma familjer som helheter. Det kan finnas saker som en kvinna inte berättar i närvaro av sin man eller om mannen i efterhand kan läsa om det.
Det sista är att landinformationen måste förbättras. Är ministern nöjd med hur den ser ut i dag, eller finns det utrymme för att göra några små förbättringar i det här avseendet?
I detta anförande instämde Åsa Lindestam (s) och Bodil Ceballos (mp).
Anf. 30 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Det här är ett område som har engagerat mig under lång tid. Jag kan tyvärr konstatera att det inte har hänt mycket när det gäller kunskapen om kvinnors asylskäl. Kvinnors situation runt om i världen har inte förbättrats radikalt. Kvinnor berövas fortfarande sina mänskliga rättigheter och rätten till sin egen kropp. Det måste vara utgångspunkten också när vi tittar på kvinnors asylskäl.
Bristen på kunskap om kvinnors asylskäl i Migrationsverket är inget nytt. Det har varit så under lång tid. Nu är det hög tid, och det finns en möjlighet, för den här migrationsministern att ta ett ordentligt grepp när det gäller kunskapen om kvinnors asylskäl.
Det handlar också om länderkunskapen och varifrån man samlar in sin information. Det finns en rad kvinnoorganisationer runt om i världen som man också kan söka information och kunskap hos. Min fråga till ministern är: Använder man de här kvinnoorganisationerna för att få kunskap om hur situationen ser ut runt om i världen?
Det här är ett ansvar som måste finnas hos ministern. Jag skulle vara glad om jag i dag fick höra att det finns en högre ambitionsnivå och en uttalad vilja från ministern att hantera den här frågan och sätta den lite högre upp på dagordningen i Regeringskansliet och i Migrationsverket. Det är ju där som den här kunskapen ständigt måste förnyas eftersom vi vet att det är en sådan omsättning av medarbetare på Migrationsverket.
Anf. 31 Tobias Billström (M)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag tycker att det är väldigt bra att de här frågorna lyfts fram. Regeringen tycker att det är oerhört angeläget att man tar fasta på de problem som kan finnas och som är specifikt komplicerade när det gäller kvinnors asylsituation.
Apropå vad Kalle Larsson sade tidigare välkomnade jag den rapport som Röda Korset presenterade i december förra året. Jag hoppas att resultatet av Röda Korsets projekt kan bidra till Migrationsverkets fortsatta kvalitetsutveckling. Det här projektet har förresten möjliggjorts genom medel från Europeiska flyktingfonden. Det kan vara värt att nämna i den här debatten, särskilt när man har den med Kalle Larsson, av skäl som han själv säkert inser med tanke på Vänsterpartiets inställning till en gemensam europeisk asylpolitik.
Migrationsverket har haft sina riktlinjer i fråga om utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov sedan 2002. Verket arbetar nu med att förnya riktlinjerna. Enligt uppgift ska dessa vara klara i februari 2009, alltså om bara några veckor. Det är naturligtvis av största betydelse att verkets utredare och beslutsfattare följer sina egna riktlinjer. Det hoppas jag att vi alla är eniga om här i kammaren oavsett vilket parti vi tillhör.
Jag vill också säga att den historiska bakgrunden kan vara värd att beröra. I samband med att utlänningslagen antogs 2005 framhöll flera remissinstanser vikten av utbildning för utredare och beslutsfattare i fråga om kvinnors asylskäl. Riksdagen betonade också i det sammanhanget vikten av att Migrationsverkets utredare följde verkets egna riktlinjer om kvinnors asylskäl och uttalade också specifikt att det var Migrationsverkets ansvar att se till att detta sker.
Detta har denna regering tagit fasta på. Regeringen har i tidigare regleringsbrev anvisat Migrationsverket att i utbildningshänseende särskilt uppmärksamma frågor som rör kvinnor. Regeringen har dessutom begärt, vilket är naturligt i en sådan fråga, en redovisning från verket av hur man arbetat med frågor som rör kvinnors villkor. Den ska Migrationsverket lämna i den kommande årsredovisningen.
I regleringsbrevet för 2009 har regeringen vidare begärt en redovisning med analys av kompetensbehovet i fråga om bland annat kvinnors villkor.
Utöver detta - Anne Ludvigsson var tidigare inne på kvinnoorganisationernas roll i det här sammanhanget - tar de enskilda ambassaderna runt om i världen in kvinnoorganisationers synpunkter i sina så kallade MR-rapporter, rapporter om hur det står till med läget för de mänskliga rättigheterna i det land där ambassaden är belägen och har sitt verksamhetsområde.
För egen del kommer jag att fortsätta att noga följa vad Migrationsverket gör särskilt i fråga om kompetensutveckling beträffande kvinnofrågor och allmänt i fråga om verkets övergripande kvalitetsarbete just därför att jag tycker att det är en så viktig fråga.
Anf. 32 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Låt mig, utan att göra det här till en EU-debatt i allmänhet, inom parentes påpeka att skälet till att Vänsterpartiet motsätter sig en harmonisering av flyktingpolitiken inom EU inte är att man gör gemensamma studier eller bekostar viktig information, utan det är mer att man bygger högre murar, jagar människor på flykt och stänger dem ute från den rika del av världen som vi råkar födas i. Jag hade önskat vi skulle kunna debattera detta mer vid många tillfällen framöver. Vi får se hur det blir med den saken.
Herr talman! Jag ska försöka anknyta till de konstruktiva dragen - det är inte lätt att hitta dem ska jag erkänna, men jag ska försöka - i migrationsministerns svar. Regeringen säger att detta är angeläget. Man har gett i uppdrag att stärka kunskapen när det gäller kvinnors asylskäl. Man har i ett måhända inte särskilt dramatiskt beslut ändå gett Migrationsverket i uppdrag att redovisa hur de jobbar med frågorna.
Det finns väl en bakgrund till att man vill ha mer utbildning, och det är väl att det inte fungerar. Jag känner att jag skulle vilja ha ett erkännande av det. Det fungerar inte alltid som det ska. Mitt förslag till ministern är: Släpp prestigen! Erkänn att det inte riktigt fungerar! Det är därför vi behöver göra insatser.
Den här utvärderingen från Migrationsverket av hur man arbetar kommer ju av en anledning, att man inte är säker på att det fungerar precis som det ska. Jag tror inte att Tobias Billström har föreslagit en översyn och en utvärdering av hur regeringen arbetar. Jag tror att han är rätt nöjd med hur regeringen arbetar. Men föreslår man en utvärdering, en översyn, gör man det för att man faktiskt vill komma till rätta med saker och ting som inte fungerar.
Herr talman! Jag tror att man ska vara medveten om några saker när det gäller kvinnors särskilda asylskäl. Det är att kvinnor kan, precis som män, vara politiskt aktiva. Kvinnor kan, precis som män, vara aktiva på olika sätt för att kritisera regimer som man tvingas leva under. Man kan bli förföljd av precis samma anledningar som män kan bli förföljda av.
Så är det, men kvinnor kan också ha specifika asylskäl. Det är ovanligt att systematiska våldtäkter som krigshandlingar drabbar män. Det drabbar specifikt kvinnor. Den typen av sexualiserade övergrepp är också extra svåra att berätta om när man kommer till ett nytt land, träffar myndighetsföreträdare och ska berätta vad man har upplevt. Det är därför det är så extra viktigt att utbildningen finns på plats och varje utredare som har ansvar för att lyssna på en kvinna som har utsatts för förföljelse eller övergrepp också har kunskap nog att ta reda på hur det har försiggått och vilken risken skulle vara om det hände igen.
Kvinnors politiska aktiviteter kan mycket väl ta sig andra uttryck än mäns. Det kanske inte alltid är så att man är ute i öppna, tydliga demonstrationer och manifestationer mot den etablerade ordningen - det förekommer förstås också från kvinnors sida - utan man kanske bygger sina politiska och organisatoriska kontakter annorlunda.
Det som väldigt ofta händer när kvinnor har varit politiskt aktiva eller när kvinnor drabbas av olika former av strukturellt förtryck runt om i världen är att man hänvisar till att det egna landet har en möjlighet att skydda kvinnan. Alldeles för ofta är ju det inte sant. Kvinnor som avvisas till så kallat hedersrelaterat våld märker i sin vardag, den man återsänds till, att man inte får något stöd. Det finns ingen hjälp att få. Och det här är uppmärksammat i de lagbeslut som ministern själv hänvisar till, gällande utlämningslag och även andra lagar som är beslutade här i kammaren. Men det är ju i praktiken som det i dag inte fungerar, eller hur, ministern?
Anf. 33 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Jag ska inte upprepa det som Kalle Larsson har tagit upp, men jag delar hans uppfattning om kvinnors speciella asylskäl.
Sverige har tillsammans med övriga EU ett delat ansvar för migrationspolitiken. Där har Kalle och jag kanske inte riktigt samma uppfattning, men nu är vi medlemmar, och då har vi också ett delat ansvar.
Jag vet inte hur det ligger till, men jag kan tänka mig att kunskapen i övriga EU om kvinnors asylskäl i alla fall inte är större än den vi har i Sverige - kanske tvärtom. Sverige är ordförandeland i EU i höst, 2009. Då är min fråga till migrationsministern: Kommer migrationsministern att lyfta fram frågan om kvinnors asylskäl som en viktig del i migrationspolitiken? Jag hoppas att svaret är ja och att det här att ministern ska följa utvecklingen på Migrationsverket noga understryks med många streck.
Anf. 34 Tobias Billström (M)
Herr talman! Att Kalle Larsson ibland har svårt att vara lidelsefri när det gäller Europeiska unionen kan jag ha förståelse för, givet Vänsterpartiets position att vi ska lämna Europeiska unionen. Men Kalle Larsson måste väl ändå erkänna att om vi inte hade varit med i Europeiska unionen hade vi heller inte kunnat få någon finansiering av den här typen av viktiga studier, som både Kalle Larsson och jag - det är i varje fall mitt intryck efter den här debatten - bägge två upplever som väldigt meningsfulla och viktiga.
När det gäller utvärderingar av saker och ting är det så att en utvärdering av regeringens verksamhet kommer en gång vart fjärde år. Vare sig man vill eller inte kommer det en utvärdering, och den görs av väljarna. Men med myndigheter förhåller det sig annorlunda. Där är det regeringen som påtalar via till exempel regleringsbrev vad det är för information som man vill ha tillbaka - vilken typ av information man tycker att verket ska analysera särskilt och leverera besked om.
Jag tycker därför att det är rimligt att Migrationsverket får möjlighet att nu gå igenom och meddela tillbaka till regeringen hur verkets utbildningsarbete fungerar, vilka problem man upplever på det här området och vilka framsteg man har gjort. När det beskedet är lämnat i februari 2009 enligt plan tycker jag att det kan finnas anledning att fortsätta diskussionen.
Migrationsverkets riktlinjer hittills för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov låter så här: Målsättningen med riktlinjerna är att öka personalens medvetandegrad kring den speciella problematik som kvinnor kan ha i asylprocessen samtidigt som kvinnorna själva ska ges så goda förutsättningar som möjligt att i den mån de så vill berätta om sina egna upplevelser, och då även i delar av högst känslig och privat natur. Förhoppningen är att alla för kvinnan relevanta asylaspekter ska komma fram och bli prövade på ett rättssäkert sätt.
Detta är alltså den inriktning som redan i dag gäller, och det tycker jag att det kan vara viktigt att nämna för kammarens protokolls skull. Migrationsverket har ett tydligt definierat uppdrag i de här frågorna, och detta står i verkets handbok för utlänningsärenden.
Men som sagt var har vi en situation där Migrationsverket har meddelat att handboken är under omarbetning, och kapitlet med riktlinjer för kvinnor och dessutom för HBT-personer är fortfarande under revidering. Förhoppningsvis kommer det att vara färdigt i februari 2009.
Jag tycker också att det kan vara värt att nämna det uppdrag som riksdagen har gett regeringen. Det här är ju en diskussion som även har förts tidigare i kammaren och även i riksdagens utskott. I socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU4,
Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
, togs den här frågan också upp, och det framhölls då mycket tydligt till exempel vikten av att man ser till att man i valet av utredare, tolk och offentligt biträde samt i fråga om sekretess och separat utredning verkligen framhöll kvinnors skyddsbehov och såg till att man hade tillräcklig kompetens när man utsåg den typen av personer.
När det gäller Kalle Larssons frågor om upplägget tycker jag att utskottets betänkande lämnar väldigt bra svar på hur man från riksdagens sida har tänkt sig att det här ska fungera. Man säger också att det är en fråga som i första hand måste hanteras av Migrationsverket. Det var vad utskottsmajoriteten vid det tillfället kom fram till, och det ämnar jag rätta mig efter.
Anf. 35 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Med anledning av den här lilla stickdiskussionen om EU-medlemskapet kan man väl notera, som Ingvar Carlsson en gång gjorde, att också en trasig klocka går rätt två gånger om dygnet. Visst kan det väl hända att EU finansierar ett och annat projekt och en och annan studie som faktiskt är värdefull, men i allt väsentligt är det tyvärr så, inte minst på migrationspolitikens område, att EU går i fel riktning, begränsar möjligheterna för människor att söka asyl och försvårar för människor som flyr undan förföljelse att få en fristad både i Sverige och i andra EU-länder. Därav min kritik.
Sedan noterar jag - jag tycker att det är värdefullt att så kan göras - att migrationsministern hänvisar till ett betänkande som antogs under den förra majoriteten - inte för att jag var överens med den socialdemokratiska regeringen i alla avseenden när det gällde migrations- och flyktingpolitiken, tvärtom. Jag var kritisk och kommer att vara det igen mot en socialdemokratisk regering om den försöker bedriva en politik som jag menar är felaktig. Men vi var ganska många som tyckte att det var ett steg framåt, i bred politisk enighet, när vi kunde konstatera att det finns särskilda asylskäl som kvinnor kan ha och har och att detta faktiskt måste hanteras.
Den här interpellationen och engagemanget från oss som ifrågasätter och menar att regeringen just nu gör för lite får väl ses som uttryck för en frustration över att vi inte har kommit längre och att det inte har gått snabbare. Vi ser ju fortfarande liknande brister som dem som utskottsmajoriteten 2005 ville komma till rätta med. Vi ser fortfarande att många som arbetar på Migrationsverket inte känner till vilka lagar och föreskrifter man har att utgå ifrån. Många kvinnor som kommer till utredning hos Migrationsverket får aldrig frågan vem de vill ska göra utredningen, en man eller en kvinna, och många har därför också väldigt svårt att berätta om sina verkliga skyddsskäl. Det är den frustrationen som föder diskussioner som denna.
Nu vill ministern att vi återkommer när utvärderingen av hur det ser ut i dag inom Migrationsverket är färdigställd. Det kan jag garantera att vi kommer att göra.
Anf. 36 Tobias Billström (M)
Herr talman!
Once in a blue moon
- det är nog första gången under mina år här i riksdagen och som statsråd som jag har hört Kalle Larsson säga att Europeiska unionen kan åstadkomma någonting bra när det gäller asylfrågor. Det händer faktiskt inte varje dag, och därför kan det vara värt att nämna detta specifikt.
Jag tycker att det här har varit en intressant interpellationsdebatt, och jag tycker att det är bra - det vill jag säga till både interpellanten och övriga deltagare - att vi har en diskussion om kvinnors asylskäl. Här delar jag faktiskt Kalle Larssons uppfattning, nämligen att dessa kan vara mycket specifika. Och är de specifika finns det också anledning att särskilt lyfta fram det eventuella utbildningsbehov som kan finnas när det gäller utredare och beslutsfattare hos de myndigheter som ska handlägga de här frågorna.
Av just den anledningen känner jag mig stolt över att den nuvarande regeringen tagit initiativ till att Migrationsverket fått mycket specifika instruktioner i regleringsbrevet och att de dessutom själva tagit tag i dessa frågor och nu gjort en utredning som vi ivrigt väntar på ska läggas fram för allmänt beskådande.
Jag tycker också att det är bra att diskussionen kommer att fortsätta när dessa papper väl ligger på bordet, men ännu viktigare är att inte glömma bort det som dagens debatt visat, nämligen att det är angeläget att hela tiden hålla diskussionen levande om sådana saker som kan vara specifika samt se till att alla de asylaspekter som kan vara relevanta, i det här fallet för kvinnor, kommer fram och blir prövade på ett rättssäkert sätt. Det är regeringens ledstjärna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.