Kvinnors osäkra villkor
Interpellation 2012/13:37 av Ericson, Gunvor G (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-10-18
- Anmäld
- 2012-10-18
- Besvarad
- 2012-11-06
- Sista svarsdatum
- 2012-11-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 oktober
Interpellation
2012/13:37 Kvinnors osäkra villkor
av Gunvor G Ericson (MP)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Regeringen har under sin tid vid makten genomfört en rad reformer som påverkar arbetsmarknaden och särskilt kvinnors villkor. Minskade möjligheter till arbetslöshetsförsäkring för dem som är deltidsarbetslösa och kraftigt höjda avgifter i många kvinnodominerade yrken för att över huvud taget ha en arbetslöshetsförsäkring är några exempel. Försäkringskassan har inte längre uppdrag att främja ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen, och den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män har ökat.
Skillnaden i nettoinkomst är i dag 62 044 kronor mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna i Sverige. Det är en ökning med 17 479 kronor sedan 2006, enligt RUT, riksdagens utredningstjänst.
Många kvinnor har osäkra anställningar. I Sverige har ca 700 000 personer korta anställningar. Bland tjänstemannaorganisationen TCO:s medlemmar har nästa var fjärde kvinna i åldern 20–34 år ett vikariat eller annan visstidsanställning, detta att jämföra med var tionde man. Liknande mönster kan ses bland fackförbundet Kommunals medlemmar.
EU-kommissionen konstaterade redan för två år sedan att Sverige bryter mot EU:s direktiv om visstidsarbete genom att tillfälliga, osäkra anställningar upprepas. Ett förslag på ändring togs fram av regeringen år 2011, men skrotades efter stark kritik från remissinstanserna. I juni i år lades ett nytt förslag fram. Det innebär fortfarande att flera korta anställningar kan staplas på varandra. Risken är därför stor att osäkra anställningar kommer att bestå, vilket framför allt drabbar ungdomar och kvinnor.
Miljöpartiet de gröna anser att en god arbetsmiljö är en viktig folkhälsofråga. Forskningen visar att personer med tidsbegränsade anställningar upplever mer stress, har sämre hälsa och får mindre kompetensutveckling. Ekonomisk och social trygghet är faktorer som påverkar folkhälsan positivt, och har betydelse för omställning på arbetsmarknaden. Det är inte de tillfälliga anställningarna som sådana som är ett problem, utan att många kvinnor år efter år får leva med osäkra villkor och undermåliga trygghetssystem. Regeringen har försämrat försäkringssystemet för arbetslöshet och sjukdom så att det försvårar omställning och rörlighet på arbetsmarknaden.
Sverige har inte råd att halva befolkningen generellt sett har sämre arbetsmiljö och sämre villkor. Det är inte effektivt ur resurssynpunkt och det är en rättighets- och jämställdhetsfråga. God arbetsmiljö och goda arbetsvillkor ska gälla alla i Sverige, oavsett kön. Kvinnor som grupp ska inte ha sämre arbetsvillkor och sämre arbetsmiljö än män som grupp.
Utifrån ovanstående ställer jag följande frågor till arbetsmarknadsministern:
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden?
Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidta för att tillfälliga anställningar inte ska kunna staplas på varandra hur länge som helst?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:37
Webb-tv: Kvinnors osäkra villkor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:19 Tisdagen den 6 novemberProtokoll 2012/13:19 18 § Svar på interpellation 2012/13:37 om kvinnors osäkra villkor
Protokoll från debatten
Anf. 126 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att tillfälliga anställningar inte ska kunna staplas på varandra hur länge som helst.
Jag delar helt Gunvor G Ericsons uppfattning att kvinnor som grupp inte ska ha sämre arbetsvillkor eller sämre arbetsmiljö än män som grupp.
Regeringens ambition är att arbetsvillkoren och arbetsmiljön ska vara god inom arbetsmarknadens samtliga sektorer och självklart både för kvinnor och för män. Lagstiftningen inom arbetsmiljöområdet är allmänt utformad just för att gälla hela arbetslivet med dess skilda verksamhetsgrenar och skiftande arbetsformer. Även på arbetsrättens område är detta utgångspunkten. Stora delar av arbetsrätten är dessutom möjlig att göra avsteg ifrån genom kollektivavtal för att på så sätt möjliggöra anpassningar där så är lämpligt.
Kvinnor har en högre sjukfrånvaro än män och upplever också oftare sina besvär som arbetsrelaterade. Regeringen har därför ansett att särskilda insatser med fokus på kvinnors arbetsmiljö behövs.
Arbetsmiljöverket har getts ett särskilt uppdrag i syfte att utveckla och genomföra särskilda aktiviteter för att förbättra arbetsmiljön för kvinnor. Uppdraget, som ska pågå under perioden 2011-2014, ska fokusera på att förebygga belastningsskador. Totalt har 20,5 miljoner kronor avsatts för genomförandet.
Forskning har pekat på att kvinnors sjukfrånvaro ökar relativt mäns i och med första barnets födelse. Regeringen har därför nyligen gett Försäkringskassan i uppdrag att genomföra en studie med syfte att öka kunskaperna om de kvinnor som är sjukskrivna samt om vilka faktorer som kan förklara att kvinnors sjukskrivning ökar i samband med föräldraskap. Uppdraget ska redovisas senast den 30 oktober nästa år.
Regeringen har tillsatt en delegation för jämställdhet i arbetslivet. Delegationen ska sammanställa och tillgängliggöra kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet och de förhållanden som ligger till grund för skillnaderna. Den könsmässigt tudelade arbetsmarknaden och problem som hänger samman med denna är en viktig fråga för delegationen. Delegationens uppdrag ska slutligt redovisas senast den 24 oktober 2014.
Det som Gunvor G Ericson har skrivit i sin interpellation stämmer: Sverige fick i mars 2010 en formell underrättelse av Europeiska kommissionen angående införlivandet av det så kallade visstidsdirektivet. En departementspromemoria med förslag på ett förtydligande av LAS togs fram och remitterades 2011.
Mot bakgrund av bland annat de remissynpunkter som framfördes har en ny departementspromemoria (Ds 2012:25) med förslag till ändringar i LAS utarbetats. Syftet med denna är att begränsa risken för att olika former av tidsbegränsade anställningar kombineras på ett sätt som innebär ett kringgående av tidsgränserna för när en allmän visstidsanställning, eller en anställning som vikarie, ska övergå till en tillsvidareanställning. Promemorian har remitterats, och beredning pågår för närvarande av remissutfallet.
Jag vill vara tydlig med att när det gäller otrygga anställningsformer - oavsett om det är för kvinnor eller män - är regeringens uppfattning att tillsvidareanställningar ska vara grunden på arbetsmarknaden. Samtidigt spelar också tidsbegränsade anställningar en viktig roll. Tidsbegränsade anställningar kan vara en viktig bro in i arbetslivet, men det är viktigt att de inte missbrukas.
Då Gunvor G Ericson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Mats Pertoft i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 127 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Jag tackar för svaret å Gunvor G Ericsons vägnar. Jag tackar för den långa raden förslag och beskrivningar av läget när det gäller en ojämlik arbetsmarknad. Men jag måste säga att jag tycker att det är lite konstigt att många av dessa förslag ändå härrör från nutiden eller närtiden.
Vi kan tydligt se - vilket också Gunvor G Ericson skriver i sin motionstext - att sedan 2006 har skillnaden i kvinnors och mäns nettolön ökat med 17 479 kronor sedan 2006 enligt riksdagens utredningstjänst. Skillnaden minskar alltså inte, utan den ökar. Det är ganska allvarligt för ett land som Sverige, som länge har gått i fronten för jämställdhet. Det ska inte vara någon skillnad mellan könen när det gäller hur vårt arbete betalas. Jag är lite undrande över att inte denna regering, som har suttit vid makten i sex år nu, inte har kommit längre. Den kan inte redovisa uppdrag och saker och ting som har hänt och som kommer från den tid då man tog makten 2006. Det verkar vara ett ganska pånyttfött intresse för jämställdhet som har kommit, kanske från den nuvarande arbetsmarknadsministern - vad vet jag? Men jag undrar varför det är så lite och varför man inte tar problemen på allvar. För nog är det ett problem att det ska vara en fråga om kön vilken lön man får och att det ska vara så stora skillnader i ett land som Sverige.
När det gäller vikariatsanställningar eller korttidsanställningar är det samma sak. Var fjärde kvinna mellan 20 och 34 år har vikariat eller visstidsanställningar när det bara är var tionde man. Det kan naturligtvis vara ett fritt val, men skillnaderna är ändå lite väl stora för att bero enbart på individuella val. Det måste också handla om att vi måste skapa bättre regelverk.
Även om ministern svarar på hur det formellt har gått till och hur regeringen har tagit fram förslag om visstidsanställningar är det bara ett formellt svar som jag har fått i interpellationssvaret. I interpellationen frågar Gunvor G Ericson om vad det är som är på gång. Vilka tankar finns?
Även det senaste förslaget - departementsskrivelsen - från regeringens sida som är ute på remiss har mötts av riktigt stor kritik. Inte heller detta förslag verkar klara av de krav man ställer från vare sig EU-kommissionen eller arbetsmarknadens parter i Sverige.
Jag måste därför upprepa frågeställningen i interpellationen: Vilka åtgärder är man beredd att vidta för att tillfälliga anställningar inte ska kunna staplas på varandra hur länge som helst? Det handlar inte bara om vilka papper man skickar ut utan om vilka åtgärder vi ska kunna se. Det är vi intresserade av.
Anf. 128 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Det är tråkigt att inte Gunvor G Ericson är här, men det är trevligt att Mats Pertoft är här! När det gäller kvinnor och män har vi det problemet i Sverige att vi har en könssegregerad arbetsmarknad. Man väljer olika, och man blir behandlad olika från det att man föds till dess att man i princip går någon annanstans - jag börjar bli trött nu. Det är allvarligt, och jag tror att grunden ligger redan i förskolan. Där måste lärarna ha en kompetens för att bemöta pojkar och flickor på ett neutralt sätt. Mycket behöver göras redan där.
När man tittar på var kvinnor och män jobbar kan man förstå att det kan bli så att kvinnor i större utsträckning utsätts för de kortare vikariaten. Det är också en ojämställdhet i Sverige att kvinnor och män delar ojämlikt på föräldraledigheten. Kvinnor är betydligt mer frånvarande från arbetsmarknaden genom att de föder barn och är mammalediga. Senare i arbetslivet jobbar de också många gånger deltid. Det gör att det blir vikariatskedjor i de typiska yrken där kvinnor finns i större omfattning. Det gör också att en arbetsgivare som har många kvinnor anställda inte kommer att kunna erbjuda de kvinnor som är vikarier tillsvidareanställningar eftersom andra kommer tillbaka. Det är klart att det är en olycklig kombination av omständigheter.
Men tittar man på hur det ser ut i Sverige är det ändå 84 procent av dem som arbetar som har en tillsvidareanställning, och det ska vara grunden. Vi vill ju lika lite som någon annan att det här systemet ska missbrukas.
Det som vi har undersökt, och som kommissionen också har efterfrågat, är hur det här missbruket ser ut. Vi har inte kunnat se att det här är något kontinuerligt kommissionen. Men enligt kommissionen finns det en teoretisk möjlighet att missbruka visstidsreglerna, och det är det som vi försöker att täppa till genom den departementsskrivelse som vi nu bereder.
I genomsnitt varje kvartal kommer 100 000 personer in från arbetslöshet till sysselsättning. Av dessa 100 000 är det ca 80 000 som får en visstidsanställning, det vill säga att arbetsgivare ofta börjar med visstidsanställning, särskilt för unga, som sedan blir en brygga in till arbetsmarknaden. Förhoppningen är att den ska landa i en tillsvidareanställning, för de allra flesta vill ju ha en fast förankring på arbetsmarknaden.
Svaret på Gunvor G Ericsons fråga är att vi just nu tittar på remissförslagen. Det som är intressant vid en snabb blick på dem är att de skiljer sig väldigt mycket åt, det vill säga att arbetsgivarna inte tycker att det behöver göras någonting medan de fackliga organisationerna tycker att det behöver göras ganska mycket. Det gäller att hitta en balans, för det jag är lite rädd för är att om det blir alltför strikta regler kommer de som är vikarier att få sluta vara vikarier och inte ens får fortsätta på en visstidsanställning. Det kan man se inom till exempel mediebranschen, där människor har blivit utlasade just för att arbetsgivare inte vill ge just den specifika journalisten en tillsvidareanställning. Då får man ett yrkesförbud i stället.
Det är en svår avvägning, för till syvende och sist är det ju arbetsgivare som beslutar om anställning. Det gäller alltså för regeringen att lägga fram ett väl avvägt förslag som möter såväl arbetstagarnas berättigade krav på trygghet som arbetsgivarnas behov av flexibilitet.
Anf. 129 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Tack för ett bra inlägg från arbetsmarknadsministern!
Två saker vill jag gå vidare med. Jag kan helt instämma i arbetsmarknadsministerns inledande ord om behovet av en jämställd förskola och att det är där grunden läggs. Då måste jag bara säga att det tidigare fanns olika uppdrag. Till exempel hade Försäkringskassan ett uppdrag att arbeta för ett mer jämställt uttag från föräldraförsäkringen, och det finns inte längre. Det är märkligt, med tanke på att vi verkar vara överens om andra saker, att man har tagit bort ett sådant uppdrag.
När det gäller visstidsanställningar och ingången till arbetsmarknaden har jag själv många år som småföretagare bakom mig och håller helt med om att visstidsanställning är en viktig ingång till arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar. Men sedan gäller det att hitta konstruktioner som gör att de inte missbrukas, att visstidsanställningarna inte fortsätter i evigheter, för även det har vi sett. Jag har faktiskt inte gjort det själv som arbetsgivare, men jag har sett kolleger och andra som har fortsatt att hålla folk vid halster och inte ge dem fasta anställningar, och det är inte sjyst. Det är inte en sådan arbetsmarknad vi ska ha i Sverige, för vi ska inte in i låglöne- och slit- och slängbranschen som kan te sig lockande ibland och där det snarare blir lägre löner som ska utgöra konkurrenskraften än kunskap och professionalism.
Vi i Miljöpartiet har tittat på olika förslag och har tyckt att det förslag som till exempel TCO lanserar om en gemensam övre tidsgräns på till exempel maximalt tre år under en femårsperiod för allmänna visstidsanställningar av olika slag eller liknande möjligheter vore intressant att titta på, att hitta gränser som kan fungera. Jag skulle vilja veta om arbetsmarknadsministern kan uttala sig lite grann om i vilken riktning man är beredd att gå, för vi måste ju hitta lösningar på det här problemet som gör att vi inte behöver ha debatter här i kammaren om missbruk av visstidsanställningar. Visstidsanställningar är viktiga att ha och behövs på arbetsmarknaden, men de kan alltför lätt missbrukas på olika sätt.
Jag vore tacksam om jag kunde få några svar här från ministern.
Anf. 130 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Att jämställdhet börjar hemma och också i förskolan kan vi vara helt överens om.
Det är viktigt att hitta system för att minimera det här missbruket. Ett praktiskt exempel kan vara att en person kommer in på ett företag och får ett vikariat. Sedan kommer den som personen vikarierar för tillbaka och då frågar arbetsgivaren: Vill du kanske ha ett annat vikariat? Ja, tack! På så sätt har man kunnat ha olika vikariekedjor.
Det gäller att hitta lösningar som gör att människor kan behålla sin anställning, och det är en delikat uppgift.
Vi har en lagstiftning som i princip stävjar det här, men det finns teoretiska möjligheter att missbruka visstidsanställningar. I AD finns det inte några rättsfall - jag har i vart fall inte sett några sådana rättsfall - där facken har stämt arbetsgivare för missbruk av reglerna.
Det finns i dag tidsgränser som säger att efter en viss tid ska visstidsanställning leda vidare till en tillsvidareanställning. Men då kan arbetsgivare också välja att avsluta anställningen helt.
Vi jobbar med de här förslagen och ska försöka hitta en rimlig och bra avvägning som alla parter kan leva med och som leder till att fler korta kontrakt kan leda till långsiktiga anställningar. Samtidigt är det viktigt att säga att enligt statistiken har andelen visstidsanställda varit ganska konstant över tid, så det har inte varit en dramatisk ökning. Det är på marginalen en ökning.
I den situation som råder nu finns det en obenägenhet att över huvud taget tillsvidareanställa när man är osäker på hur mycket arbete man har på ett företag. Nu tittar man också på andra lösningar där bemanningsföretag går in och ger lite grann flexibilitet i stället för att man anställer över huvud taget på kundföretaget. Vi kan se att det är någonting som finns inom princip alla branscher just nu. Det är i grunden säkert nödvändigt för att kunna upprätthålla en produktion och även ha en viss flexibilitet.
Vi kommer som sagt att återkomma till riksdagen med förslag i den här delen.
Anf. 131 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Jag måste tacka för ett ganska positivt svar på slutet, men jag blev inte så mycket klokare för den delen. Vad som är problemet kan vi säkert vara överens om, men lösningarna verkar låta vänta på sig.
När det gäller den sista punkten om bemanningsföretag håller jag med om trenden att bemanningsföretag blir viktigare som buffert. Men även där blir frågan mer och mer hur anställningstryggheten ser ut för de anställda i bemanningsföretag. Vem ska betala deras löner när det inte finns platser att tillsätta? Där har vi ett ganska stort frågetecken framför oss i det framtida samhället där otrygghet utan vidare kan leda betydligt längre.
Jag kan konstatera att det verkar som om regeringen ännu inte har satt ned foten, men det borde behövas, för ni måste också se till att det finns en parlamentarisk majoritet för de lösningar som ni lägger fram på riksdagens bord.
Det är viktigt att denna fråga om visstidsanställningar får en lösning. Det är inte bra att Sverige får kritik från EU flera gånger för att vi inte kommer fram med lösningarna. Vi måste se till att vi skapar en annan trygghet på arbetsmarknaden i Sverige.
Anf. 132 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag ska inte förlänga den här kvällen så mycket mer utan vill bara säga att det här är en fråga som vi bereder och som inte är helt enkel att lösa. Men vi har ambitionen att försöka hitta en bra balans så att människor kan komma in på arbetsmarknaden och arbetsgivare vågar anställa.
Tack så mycket för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.