lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Interpellation 2003/04:331 av Lundström, Nina (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-03-08
Anmäld: 2004-03-09
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2004-03-16
Sista svarsdatum: 2004-03-22
Besvarad: 2004-03-30

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 mars
Interpellation 2003/04:331
av Nina Lundström (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Lagen om allmännyttiga bostadsföretag (2002:102) tillkom för att försvåra ombildning av kommunalt ägda hyresrätter till bostadsrätter/äganderätt. Detta ska enligt lagen åstadkommas genom att ombildning får ske bara om det efter ombildningen finns kvar en sådan mängd lägenheter i kommunal ägo att hyrorna för dessa lägenheter kan få ett reellt genomslag i brukvärdessystemet. Detta kräver i sin tur, enligt förarbetena till lagen, att det efter ombildningen måste finnas kvar ett inte obetydligt antal lägenheter i kommunala bostadsföretag.

Det är i dag länsstyrelsen som prövar om ett kommunalt bostadsföretag ska få överlåta fastigheter till de boende. Flertalet exempel finns på att lagen gett upphov till betydande komplikationer och nackdelar för boende som bor i flerbostadshus och som hoppats på möjligheten att kunna äga sin bostad. Ombildning förekommer också i andra typer av boende, såsom radhus. Ett aktuellt fall är östra Skogås i Huddinge kommun.

Radhusområdet i östra Skogås byggdes för 20@25 år sedan. Samtliga fastigheter kom att ägas av det kommunala bostadsföretaget Tomtberga Huge Fastigheter AB. Under årens lopp har de boendes krav på ökat inflytande växt sig allt starkare liksom önskemålet om bättre kontroll över boendekostnaderna. För bostadsföretaget har effektiv fastighetsförvaltning blivit alltmer betydelsefullt. Detta medförde att bostadsföretaget för cirka fem år sedan, alltså långt innan nuvarande lagstiftning trädde i kraft, påbörjade en process för att möjliggöra för de boende att köpa loss sina bostäder. På detta sätt kunde man bland annat uppfylla de boendes önskemål om en småskalig och kostnadseffektiv fastighetsförvaltning. Bolaget har dock valt att behålla ett antal radhus för dem som vill fortsätta att hyra sin bostad i området.

Det finns i området totalt 960 bostäder varav ca 395 redan har överlåtits till de boende. Ytterligare försäljningar skulle ha varit aktuella om inte lagen om allmännyttiga bostadsföretag hade trätt i kraft. Kontrakt finns skrivna mellan bostadsföretaget och de boende om försäljning. Trots detta har länsstyrelsen avslagit ytterligare överlåtelser till de boende. Detta har medfört att området i östra Skogås i dag har en blandning av boende som fått köpa sitt radhus och de som vill köpa men inte får på grund av länsstyrelsens beslut.

I de radhus som har sålts sköts i dag gemensamhetsutrymmena av ett antal samfälligheter. Samtidigt bär bostadsföretaget ansvar för de kvarvarande fastigheter som ligger insprängda bland sålda radhus. Ur ett förvaltningsperspektiv har det splittrade ägandet medfört ett komplicerat läge för bostadsföretaget. Situationen är mycket otillfredsställande för både de boende och bostadsföretaget.

Med anledning av de mycket speciella förutsättningar som råder i östra Skogås är det rimligt att ställa sig frågan om ärendet faller under undantag från kravet på tillstånd enligt 2 kap. 8 § lagen (2002:102). Regeringen har möjlighet att meddela dispens från tillståndskravet.

Avslag från länsstyrelsen grundas på att en försäljning anses äventyra bruksvärdessystemet. För att upprätthålla bruksvärdessystemet sägs i lagen att det måste finnas en sådan mängd kommunalt ägda lägenheter att hyrorna för dessa lägenheter kan få ett reellt genomslag vid hyressättningen. Detta kräver att det efter en försäljning måste finnas kvar ett inte obetydligt antal lägenheter i kommunala bostadsföretag. Bostadsföretaget menar dock att det ur bruksvärdessynpunkt saknas skäl att i fallet östra Skogås omöjliggöra en överlåtelse. Ur bruksvärdessynpunkt finns det inte något behov av att behålla radhusen inom det kommunala beståndet, det finns inte några likvärdiga lägenheter (radhus) inom det privata beståndet som ur bruksvärdessynpunkt är likvärdiga med radhusen i östra Skogås.

Det råder partipolitisk enighet om den fortsatta försäljningen av fastigheterna i området. En försäljning skulle frigöra kapital så att bostadsföretaget kunde uppföra nya bostäder i Huddinge kommun.

Lagen om allmännyttiga bostadsföretag (2002:102) har lett till en ohållbar situation för de boende, det allmännyttiga bostadsföretaget och för kommunen som ägare. Lagen motverkar effektiv fastighetsförvaltning och förhindrar boende från att förvalta bostäderna själva. I slutändan påverkas även möjligheten till nyproduktion genom att tillgången till kapital försvåras. En omsättning av fastigheter skulle ge nya möjligheter för kommunen att finansiera nyproduktion. Men även där sätter lagen stopp, vilket visar att det är angeläget att ompröva både lagen och dess tillämpning. Fallet östra Skogås visar att lagen slår fel mot både boende, fastighetsägare och kommunalt samförstånd.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lars-Erik Lövdén följande:

1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av de orimliga konsekvenser som lagen om allmännyttiga bostadsföretag (2002:102) har lett till för både de boende och det allmännyttiga bostadsföretaget i östra Skogås?

2.Avser statsrådet att medverka till att lagen om allmännyttiga bostadsföretag (2002:102), och dess tillämpning, utvärderas?

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:331

Webb-tv: lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:90 Tisdagen den 30 marsProtokoll 2003/04:90 8 § Svar på interpellation 2003/04:331 om lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 38 Lars-Erik Lövdén (S)

Fru talman! Nina Lundström har frågat mig dels vilka åtgärder jag tänker vidta med anledning av de konsekvenser som lagen om allmännyttiga bostadsföretag har lett till för både de boende och det allmännyttiga bostadsföretaget i östra Skogås, dels också om jag avser att medverka till att lagen om allmännyttiga bostadsföretag och dess tillämpning utvärderas. När det gäller den första frågan är det länsstyrelsen som har i uppdrag att tillämpa lagstiftningen, vilket också skett beträffande överlåtelserna i östra Skogås. Det är givet att de inblandade parterna blir besvikna när ett beslut går dem emot och, som i detta fall, länsstyrelsen funnit att tillstånd till överlåtelse inte kan lämnas. I övrigt kan jag som statsråd inte uttala mig om myndigheternas handläggning av ett enskilt ärende. Om bostadsföretaget ansöker om undantag från kravet på tillstånd till överlåtelse kommer givetvis regeringen att överväga om det föreligger sådana synnerliga skäl som krävs för ett undantag från tillståndsprövning. Den andra frågan är redan tillgodosedd i och med att regeringen den 4 mars i år uppdrog åt Boverket att utvärdera lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Boverket ska bland annat göra en genomgång av hur reglerna om tillståndsplikt vid överlåtelse av fast egendom tillämpats i olika delar av landet och i olika kommundelar samt kartlägga vilka erfarenheter länsstyrelserna gjort vid hanteringen av tillståndsärenden. Boverket ska härvid utgå från syftet med lagstiftningen, det vill säga bruksvärdesprincipens betydelse och vikten av att det finns jämförelseobjekt på så många orter som möjligt. Boverket ska också belysa eventuella oklarheter i lagen och dess tillämpning och i sådana fall lämna förslag till kompletterande regler eller andra åtgärder.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 39 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag tillkom för att försvåra ombildningen av kommunalt ägda hyresrätter till bostadsrätter. Vi i Folkpartiet reserverade oss mot beslutet att införa lagen. Vi menar att lagen naturligtvis försvårar ombildningen till bostadsrätter. Ombildning får ske bara om det efter ombildningen finns kvar en sådan mängd lägenheter i kommunal ägo att hyrorna för dessa lägenheter kan få ett reellt genomslag i bruksvärdessystemet. Detta kräver i sin tur enligt förarbetena till lagen att det efter ombildningen måste finnas kvar ett inte obetydligt antal lägenheter i kommunala bostadsföretag. Det är i dag länsstyrelsen som prövar om ett kommunalt bostadsföretag ska få överlåta fastigheter till de boende. Det finns ett flertal exempel på komplikationerna. Jag har valt att i min interpellation ta upp ett mycket konkret exempel, men som det säkert kommer att framkomma här i dag finns det ett flertal olika exempel. Varför då belysa ett aktuellt fall? Ja, om det är som jag menar, att lagen faktiskt leder till svåra komplikationer, måste det vara intressant att diskutera frågeställningen och se vad en utvärdering skulle kunna innebära vad gäller exempelvis en revidering. Vi är från Folkpartiets sida införstådda med att lagen nu gäller, men fortfarande måste det väl ändå vara intressant för regeringen att följa upp vad som faktiskt har hänt. Radhusområdet i östra Skogås är principiellt intressant. Det är ett område där överlåtelse till de boende anses vara det bästa såväl ur de boendes synvinkel som ur bolagets och kommunens perspektiv. Det råder inga konflikter såtillvida bland de här aktörerna. Länsstyrelsen har dock sagt nej, och överlåtelseprocessen stoppades i och med lagens tillkomst. Ytterligare försäljningar skulle således ha varit aktuella om inte lagen om allmännyttiga bostadsföretag hade trätt i kraft. Kontrakt finns skrivna mellan bostadsföretaget och de boende om försäljning. Detta har medfört att området i östra Skogås i dag har en blandning av boende som fått köpa sitt radhus och boende som vill köpa men inte får. Det leder till svårigheter, bland annat vad gäller förvaltning av gemensamhetsutrymmen i de så kallade samfälligheterna. Ur ett förvaltningsperspektiv har det splittrade ägandet medfört ett mycket komplicerat läge för bostadsföretaget. Avslaget från länsstyrelsen grundas på att en försäljning anses äventyra bruksvärdessystemet, men bostadsföretaget menar att så inte är fallet i detta fall. Statsrådet anger i sitt svar på min andra fråga om utvärdering om lagen att regeringen kommer att göra en sådan. Men vad vill statsrådet uppnå med utvärderingen? I svaret på interpellationen anges att Boverket ska belysa tillämpningen av regelverket i olika delar av landet, kartlägga länsstyrelsernas erfarenheter, belysa oklarheter i lagen och dess tillämpning samt i förekommande fall föreslå kompletterande regler. Jag menar att de uppenbara negativa konsekvenserna borde stå i fokus. Det borde vara uppdraget för en utvärdering. Lagen påverkar fastighetsförvaltning och tillgång till investeringskapital genom att försäljningen stoppas samt ger negativa effekter på samfälligheternas arbete, förutom naturligtvis de negativa konsekvenserna för de boende. Då vill jag ställa en fråga till statsrådet: Delar statsrådet min uppfattning att det är nödvändigt att belysa de negativa konsekvenserna av lagen, det vill säga att detta ska vara grunden för en utvärdering?

Rigmor Stenmark (C)

Anf. 40 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Nina Lundström tar upp ett ärende som vi har diskuterat ganska mycket här i riksdagen. Redan när denna lag kom till var det en samstämd opposition som sade nej till den nya lagen. Det som är lite intressant nu är egentligen att just biten om att ombilda hyresrätter till bostadsrätter visar sig, när vi fått se en viss utvärdering av detta, i hög grad vara ett Stockholmsproblem. Då undrar man naturligtvis: Varför en speciallag för just det här området, och varför en så onödig byråkrati som ändå alla andra kommuner i landet också måste följa? Jag skulle också vilja fråga om bostadsministern tänker skynda på så att det blir en förändring i den här biten. Jag skulle vilja säga: Släpp fångarne loss, det är vår! Det är nämligen vad det handlar om här också. Det handlar väldigt mycket om att ge kommunerna möjlighet att skräddarsy sin egen bostadsmarknad. Det gör man ju också. Egentligen kan inte staten vara med och bråka på det här området. Men man gör det, och man ställer till en massa oreda. Framför allt, återigen, ställer man till en onödig byråkrati.

Peter Danielsson (M)

Anf. 41 Peter Danielsson (M)

Fru talman! Precis som Rigmor Stenmark sade har vi pratat om de här frågorna en hel del i kammaren. Men så länge lagen fortsätter att vara så orimlig som den är i dag och så länge statsrådet Lövdén bara duckar för debatten får vi fortsätta. Listan över orter där människor har drabbats av de orimliga effekterna av den här lagstiftningen blir hela tiden längre och längre. I dag tar Nina Lundström i sin interpellation upp östra Skogås i Huddinge. Jag kan fortsätta och nämna miljonprogramsområdena Östberga och Akalla utanför Stockholm. Vi kan nämna Brottby utanför Vallentuna, Liatorp i närheten av Älmhult eller Robertsfors i Västerbotten. Man kan fortsätta. Gemensamt för alla de här orterna är att den så kallade stopplagen har skapat orimliga konsekvenser för enskilda människor eller för kommuner. Ofta är det också så att det finns en politisk enighet i kommunerna om hur man vill agera, men stopplagen sätter käppar i hjulet. Jag ska ta ett exempel på hur fel lagen kan slå. Det är hämtat från Nystadsgatan i Stockholmsförorten Akalla. På Nystadsgatan ligger två stycken femvåningshus. Ett är gult och ett är rött. I övrigt är husen helt identiska, förutom att det i ena huset är hyresrätter och i det andra bostadsrätter. Det var nämligen så att för några år sedan ville man i båda de här husen omvandla sina hyreslägenheter till bostadsrätter. Hyresvärden Svenska Bostäder sade ja. Man författade ett köpekontrakt, och lyckan var stor i de båda husen, tills länsstyrelsen sade nej. Det märkliga var att man sade nej till det ena huset och ja till det andra. Man hänvisade då till den så kallade stopplagen. I dag har vi 92 familjer av 20 olika nationaliteter i det hus som inte fick ombildas som är jätteförbannade så klart. De ville inget hellre än att få köpa sitt hus och förstår inte varför politikerna, som de säger om stopplagen, säger nej. Dessutom kan man säga att det är rätt stora skillnader mellan de här två husen i dag. Hyresgästerna som bor kvar som hyresgäster påstår att hyresvärden inte bryr sig så mycket om underhållet. Där finns tvättmaskiner som läcker. De har inte haft någon stor renovering på länge. De tycker inte att de får gehör för sina klagomål. Samtidigt har det i huset intill hänt jättemycket sedan ombildningen. Man har renoverat, man har målat om, man har bytt fönster och man har planterat blommor. Trots det har man en boendekostnad som är betydligt lägre än i hyreshuset. De boende i hyreshuset förstår med all rätt inte alls varför politikerna vill neka dem möjligheten att köpa sitt hus. De vill ju bara ta ansvar för sitt boende och kunna påverka sin närmiljö. I sådana här sammanhang brukar statsrådet Lövdén nämna och varna för spekulation i samband med ombildningar. Men det kan knappast vara ett argument i det här fallet. En lägenhet i Akalla ger ju inga stora klipp direkt. Fru talman! Jag har två frågor till statsrådet. Den första frågan är: Tycker statsrådet att det här är ett rimligt resultat av lagstiftningen? Den andra frågan är: Är statsrådet beredd att besöka Akalla för att lyssna på de drabbades berättelse?

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 42 Lars-Erik Lövdén (S)

Fru talman! Lagstiftningen har inte tillkommit primärt för att förhindra spekulation. Det har inte varit det uttalade primära syftet med lagstiftningen. Jag vet att vi har haft lite debatt om spekulation tidigare. Syftet med lagstiftningen har ju varit att skydda bruksvärdessystemet. Det finns ett nationellt intresse av att vi kan behålla ett hyressättningssystem som parterna kan förhandla utifrån och som är hållbart. Alternativet till ett hyressättningssystem på det sätt vi har i dag är, som jag har sagt många gånger, att gå över till någon sorts statlig hyresreglering. Det är det ursprungliga motivet till lagstiftningen. Det är inte bara en Stockholmsfråga. Bruksvärdessystemet tillämpas ju runtom i landet vid hyresförhandlingar, i olika grad, om jag uttrycker det så. Men på väldig många håll i landet tillämpas bruksvärdessystemet när man hyresförhandlar. Det är klart att jag också har sett lite bekymmer med den här lagstiftningen. Jag har också mötts av alla de fall som ni har nämnt och en del andra fall. Det är därför jag ser det som angeläget att snabbt göra en utvärdering av lagstiftningen. Det är ett uppdrag som Boverket har fått att utföra väldigt snabbt. De ska redovisa sin utvärdering redan i maj månad. De har bara fått två månader på sig. Det är för att eventuella lagstiftningsförändringar ska kunna träda i kraft den 1 januari 2005. Jag vill nog avvakta den utvärdering som Boverket gör. De går ju igenom hela tillståndsproblematiken. De ska, inom parentes sagt, titta på en annan del också. Det är om kommunerna har gjort oskäliga vinstuttag ur bolagen. Det ingår också i deras utvärdering. Sedan får vi se vad den kartläggningen och utvärderingen ger vid handen. De ska både titta på hur länsstyrelserna har tillämpat lagstiftningen och om det finns några bekymmer i lagstiftningens själva konstruktion. Den här debatten får vi säkert anledning att återkomma till.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 43 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! När man har tittat på länsstyrelsernas beslut - vi har fått en redovisning i bostadsutskottet med anledning av just denna lag - kan man konstatera att länsstyrelserna till och med den 31 december 2003 har meddelat 287 beslut, vilka avser 7 100 lägenheter. Tillstånd har lämnats i 263 fall och avslag i 24 fall. Alla avslag utom ett avser ärenden i Stockholms län. I Stockholms län avser avslagen 2 700 lägenheter, tillståndbesluten 740 lägenheter. Det vill säga att lagstiftningen har specifikt slagit mot Stockholms län. Ytterligare ett avslagsbeslut har tillkommit efter årsskiftet. Det är Älmhults Bostäder AB. Självfallet leder denna lagstiftning till konsekvenser. Den motverkar effektiv fastighetsförvaltning, vilket jag har nämnt tidigare, och den förhindrar boende från att äga och förvalta bostäderna själva. Jag skulle vilja rekommendera statsrådet att besöka östra Skogås för att just se vilka konsekvenserna blir i exempelvis radhuslängor, där ett hus ägs och det andra hyrs, men där egentligen alla i delar av området skulle vilja äga. Statsrådet anger i sitt svar att om bostadsföretaget ansöker om undantag från kravet på tillståndsprövning kommer regeringen att överväga om det föreligger sådana skäl. Men detta har ju företaget redan gjort. Senast den 6 februari 2004 skickades en skrivelse. Innan detta datum har regeringen tillskrivits redan den 11 december 2003, det vill säga företaget har tillskrivit regeringen. Det kan tyckas att regeringen borde ha agerat. Det synes märkligt att statsrådet i sitt svar anger att om det kommer en ansökan kommer regeringen att överväga om det föreligger skäl. Regeringen har haft möjlighet att agera. Varför har inget hänt? Mina frågor till statsrådet är: Regeringen har haft flera tillfällen att ta del av komplikationerna med lagen om allmännyttiga bostadsföretag, även i ett specifikt fall som östra Skogås, när tänker regeringen ta ställning till skrivelsen som inkommit angående ansökan om undantag från tillståndskravet enligt 2 kap. 8 §? Min följdfråga utifrån att det faktiskt pågår ett ärende som regeringen har haft möjlighet att ta del av: Vad anser statsrådet vara en rimlig handläggningstid? Här kan vi konstatera att länsstyrelsen har legat på ärendet under mycket lång tid. Vi kan konstatera att det har tillkommit skrivelser till regeringen, och fortfarande finns det inte ett avgörande. De negativa konsekvenserna är väldigt omfattande för just det här området. Som vi hörde tidigare, som Peter Danielsson var inne på, finns det också andra följdkomplikationer inom andra områden som statsrådet också har fått en rekommendation om att besöka för att ta del av de berättelserna. Nu tycker jag ändå att det låter utomordentligt att det tillkommer en utvärdering och att den rimligen borde ske skyndsamt. Men jag skulle gärna vilja höra statsrådets svar på mina frågor om just det här fallet och vad statsrådet anser vara en rimlig handläggningstid.

Rigmor Stenmark (C)

Anf. 44 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Jag vill bara stryka under det som Nina säger om detta. Jag vill också stryka under de frågorna. Jag väntar med spänning på vad ministern kommer att svara på dem. Att regeringen via länsstyrelsen ska ha insyn i och kontroll över kommunpolitikernas lagstiftade rätt att fatta beslut på sina invånares vägnar tycker vi från Centerpartiet är fullständigt oacceptabelt. Utifrån vår demokratisyn är det kommunernas uppgift att fatta beslut om de vill sälja ut eller till och med köpa nya bostadsbolag. Men det är kommunerna själva som ska bestämma det. Även Lagrådet ifrågasatte idén om en tillståndsplikt när den var aktuell att införa. De konstaterade då att det dessutom rörde sig om en inskränkning av självstyret på ett för kommunerna centralt ansvarsområde, nämligen bostadsförsörjningen. Eftersom ministern nu säger att det ska göras en utvärdering och att det ska ske snabbt kan vi inte göra annat än att tycka att det är bra. Men det som vore allra bäst, och som jag hoppas blir följden av denna utvärdering, är att tillståndsplikten snabbt avskaffades.

Peter Danielsson (M)

Anf. 45 Peter Danielsson (M)

Fru talman! Det är ingen nyhet att regeringen är misstänksam mot ägande i alla dess former - bostadsrätten är ju en form av ägande. Ministern sade här tidigare att motivet till att det finns en tillståndsplikt är värnandet om bruksvärdessystemet. Det är åtminstone det man säger officiellt. Samtidigt vet vi att exempelvis den kooperativa hyresrätten inte behöver bruksvärdesprövas. Det behövs alltså inget tillstånd i det fallet. Ändå blir effekten exakt densamma. Man skulle kunna hävda att värnandet om bruksvärdessystemet bara är ett skenmotiv, och att det verkliga motivet är att man är misstänksam mot ägande. Det gläder mig i alla fall att statsrådet har sett problemen med lagen. Dessa problem såg vi redan när statsrådet lade fram propositionen om lagen. Jag tolkar det som att statsrådet inte tycker att det är rimligt att lagen ger de resultat som den gav i Akalla. Är det en korrekt tolkning av statsrådets svar?

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 46 Lars-Erik Lövdén (S)

Fru talman! Nej, det är inte en korrekt tolkning. Jag går inte in och överprövar länsstyrelsernas eller Boverkets beslut. Så är den process som vi har i dag. Däremot har jag sett att det finns ett behov av att göra en utvärdering av lagstiftningen. När vi har fått in den utvärderingen kommer regeringen snabbt att ta ställning till om det finns behov av att göra någon lagändring. Uppdraget till Boverket är så utformat att det i så fall ska vara möjligt för regeringen att lägga fram en propositionen på riksdagens bord i höst med ett ikraftträdande från den 1 januari 2005. Sedan kan jag inte kommentera det aktuella ärendet, Nina Lundström. Jag har inte kunskaper om det, det måste jag tillstå. Jag utgår ifrån att Östra Skogås har överklagat länsstyrelsens beslut till Boverket och att Boverket också behandlat ärendet. Men jag kan inte kommentera denna dispensansökan. I så fall ber jag att få återkomma till det.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 47 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Skälet till att jag ställde frågan om hur lång handläggningstid som är rimlig och undrade varför regeringen inte har avgjort ärendet är att det i statsrådets svar står: Om bostadsföretaget ansöker om undantag från kravet på tillstånd till överlåtelse kommer givetvis regeringen att överväga om det föreligger sådana synnerliga skäl som krävs för ett undantag från tillståndsprövning. Då vill jag bara upplysa statsrådet om att det redan i december 2003 kom en ansökan till regeringen. Denna ansökan har upprepats, nu senast i början av februari. Det är därför som jag tycker att det är viktigt att belysa vad som är rimligt när det gäller handläggningstider. Jag kan konstatera att på den frågan har vi inte fått något svar i dag. Jag tänker självfallet återkomma i den här frågan. Där önskar vi naturligtvis ett klarläggande. Det är självklart att det är ett bekymmer när en lag i så stor utsträckning påverkar det kommunala självstyret och påverkar möjligheten för kommunerna att förvalta sitt fastighetsbestånd. Östra Skogås är ett typexempel. Där är aktörerna eniga om hur de vill ha det. Här måste man göra någonting. Lagen kom till för att man ville värna hyresrätten, säger statsrådet. Men då finns det ju andra metoder som man hade kunnat pröva. Vi väntar fortfarande på en proposition om en reformering av hyressättningssystemet. Det har tillsatts en utredning, men den är uppskjuten på framtiden. Vi vet inte när den kommer. Det är naturligtvis där som man borde göra en insats om man nu vill diskutera hyresrättens möjligheter att överleva på en marknad. Det tycker vi i Folkpartiet är viktigt. Vi har lagt fram mängder av förslag - det vet statsrådet - till hur man skulle kunna se till att hyresrätten finns kvar på marknaden. Men denna lag är uppenbarligen ett problem som vi från Folkpartiet anser vara ett mycket stort bekymmer.

Intressenter

Frågeställare

Nina LundströmFP

Besvarad av

Lars-Erik LövdénSocialdemokraterna