Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ländernas självbestämmande angående GMO

Interpellation 2010/11:16 av Holm, Jens (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-10-20
Anmäld
2010-10-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-10-26
Sista svarsdatum
2010-11-03
Besvarad
2010-11-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 oktober

Interpellation

2010/11:16 Ländernas självbestämmande angående GMO

av Jens Holm (V)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Genmodifiering är en relativt ny teknik som vi ännu vet mycket lite om. Tekniken innebär att man förändrar växters, djurs eller mikroorganismers ärftliga egenskaper med hjälp av konstgjorda dna-sekvenser. I dag används GMO främst i Nord- och Sydamerika och då i soja, majs och bomull. I övriga världen är odlingen mycket begränsad på grund av den stora osäkerheten kring riskerna.

För att ett medlemsland ska få odla GMO inom EU krävs tillstånd. Först ska GMO-grödan riskbedömas av den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa. Därefter ska kommissionen formulera ett beslut som slutligen ska godkännas genom omröstning i en genomförandekommitté.

EU-kommissionen vill nu öppna upp för nationell beslutanderätt så att enskilda medlemsländer själva ska kunna införa begränsningar eller förbud mot GMO – detta även om en gröda har blivit EU-godkänd. Åtgärden får inte stå i strid med EU:s fördrag eller med EU:s internationella förpliktelser, till exempel WTO. Det är i grunden ett bra förslag. Det är bra att medlemsländerna får bestämma själva om de vill ha GMO-grödor eller inte.

Sveriges regering har emellertid ställt sig avvaktande till detta förslag och skriver i en rådspromemoria den 1 oktober 2010 att man vill slå vakt om det internationella regelsystemet för handel såväl som den inre marknadens funktionssätt. Man menar vidare att denna förändring försämrar relationerna med EU:s handelspartner. I en intervju med Sveriges Radio den 27 augusti 2010 sade landsbygdsminister Eskil Erlandsson följande: Är detta förenligt med den inre marknaden? Är detta förenligt med WTO? Han svarade själv på frågorna: Det kan man väl tolka som en negativism, ett hot mot den inre marknaden.

Jag frågar mig varför den borgerliga regeringen har så svårt att respektera enskilda medlemsländers önskan att vidta åtgärder mot GMO. Hur ett medlemsland ska producera sina livsmedel på ett säkert och miljövänligt sätt borde i stor utsträckning kunna bestämmas av medlemslandet självt. Detta om något är en demokratifråga. Av Eskil Erlandssons uttalande framgår det att regeringen vill att den inre marknaden ska överordnas legitima miljö- och folkhälsoinvändningar mot GMO. Det oroar mig.

Vi vet som sagt inte vad GMO innebär för förändringar i naturen, men vi vet att det påverkar ekosystemen i sin helhet. I och med den osäkerhet som finns kring riskerna med GMO bör regelverket för godkännande skärpas och subsidiaritetsprincipen och försiktighetsprincipen gälla.

Regeringen skriver i samma rådspromemoria som tidigare hänvisades till att nuvarande lagstiftning ger ett mycket bra skydd för miljö och hälsa. Jag delar inte denna uppfattning då reglerna kring samexistens och miljöskador är ytterst otillräckliga. Även Riksrevisionens granskning (RiR 2006:31) av Jordbruksverkets hantering av GMO visade på stora brister. Trots detta har den borgerliga regeringen konsekvent tagit ställning för GMO inom EU och vid upprepade tillfällen försökt påtvinga andra medlemsländer att acceptera GMO. Man anger även att man inte har några planer på att införa några nationella förbud mot GMO.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga:

1. Varför stöder inte landsbygdsministern och regeringen EU-kommissionens förslag om att ge medlemsländerna mer att bestämma om i GMO-frågan?

2. Är det landsbygdsministerns ställningstagande att frihandel är viktigare än miljö och folkhälsa?

3. Vad avser landsbygdsministern att göra för att ta fram relevanta fakta om genmodifierade mekanismer?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:16, Ländernas självbestämmande angående GMO

Interpellationsdebatt 2010/11:16

Webb-tv: Ländernas självbestämmande angående GMO

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 25 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jens Holm har frågat landsbygdsministern varför regeringen inte stöder EU-kommissionens förslag om att ge medlemsländerna mer att bestämma om i GMO-frågan, om det är landsbygdsministerns ställningstagande att frihandel är viktigare än miljö och folkhälsa och vad landsbygdsministern avser att göra för att ta fram relevanta fakta om genmodifierade mekanismer. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Inom EU har arbetet på GMO-området länge präglats av svårigheter att uppnå enighet samt att fatta beslut om att tillåta GMO eller inte. Jag har i miljörådet den 14 oktober fört fram att det är viktigt att medlemsländerna kan komma överens i frågan. Regeringen välkomnar därför och är öppen för initiativ som kan leda gemenskapen ut ur denna situation. Regeringen avser att i det perspektivet se över de möjligheter och problem som är förknippade med det förslag kommissionen har lagt fram. I rådets slutsatser från december 2008 fick kommissionen ett antal uppdrag. Kommissionens förslag till nya regler kan ses som enbart en del av dessa uppdrag. Vi behöver noggrant se över och analysera hur EU-kommissionens förslag ingår i den helhet som fanns i beställningen från december 2008 för att göra bedömningar om det fortsatta arbetet med GMO. Kommissionen har ännu inte fullgjort sina uppdrag, vilket behövs för att kunna gå vidare. Regeringen strävar mot lösningar som har en hög skyddsnivå för miljö och hälsa och samtidigt är i överensstämmelse med inre marknaden och WTO:s regelverk. Den EU-gemensamma lagstiftningen på GMO-området syftar till att säkra miljö- och hälsohänsyn. Inför varje ansökan om användning av GMO görs en omfattande riskbedömning. Lagstiftningen innebär att det är den som ansöker om att få använda eller tillhandahålla en GMO som ska leverera en riskbedömning. Våra myndigheter och EU:s myndigheter granskar riskbedömningen och har möjlighet att begära komplettering. Detta är ett arbete under ständig utveckling. Ett av uppdragen i rådets slutsatser var just en uppdatering av vägledningen för riskbedömningar. Nu under hösten kommer kommissionen att presentera ett sådant förslag till en ny vägledning för riskbedömningar. För regeringen är det centralt att miljö och hälsa är säkerställd i riskbedömningar av GMO och att riskbedömningar vilar på vetenskaplig grund och görs från fall till fall. På uppdrag av regeringen har Formas gjort en kunskapssammanställning avseende miljöeffekter av GMO. Naturvårdsverket kommer under hösten att redovisa ett uppdrag om naturvårdshänsyn vid miljöriskbedömning av GMO. Regeringen kommer därefter att ta ställning till om några ytterligare åtgärder behövs. För de nya reglerna som kommissionen har föreslagit avseende odling av GMO är det andra hänsyn än miljö och hälsa som föreslås ligga till grund för nationella begränsningar och förbud. Förslaget omfattar GMO som är godkända för odling inom EU och som därför har gått igenom en miljö- och hälsoriskbedömning. Begränsningarna ska göras på andra grunder än miljö och hälsa. Dessa grunder är inte specificerade i förslaget. Därmed måste kommissionen visa att förslaget är i överensstämmelse med reglerna för den inre marknaden och WTO:s regelverk. Kommissionens förslag kommer att behandlas vidare på miljöministermötet i december. Jag avser att presentera en svensk ståndpunkt som bland annat tar hänsyn till de remissvar som kommit till departementet.
Jens Holm (V)
Anf. 26 Jens Holm (V)
Herr talman! Tack, Andreas Carlgren, för det svaret! Min fråga handlade alltså om GMO, genmodifierade växter och produkter, och hur Sverige förhåller sig till den tillståndsprövning som finns på EU-nivå. I ljuset av att det har kommit förslag från EU-kommissionen att enskilda medlemsländer lättare ska kunna säga nej till GMO eller införa zoner som är fria från genmodifierade produkter. Jag tycker i grunden att det är en riktig hållning. Det är bra att medlemsländer ska kunna säga nej till GMO. Som bekant finns det ett stort motstånd mot genmodifierade produkter. Det motståndet är starkt i synnerhet i Sverige. Jag delar det motståndet. Vi vet ju fortfarande ytterst lite om genmodifierade produkters långsiktiga konsekvenser för hälsan för oss människor, för djur och för miljön, för hela den biologiska mångfalden. Genmodifierade produkter handlar också om att vi till stor del underkastar oss multinationella företags makt över vår livsmedelsproduktion. Det är ju de stora jättarna, exempelvis Monsanto, Syngenta och BASF, som driver på för att ta patent på genmodifierade produkter. De driver på för att de ska få igenom de produkterna på EU-nivå. De har fått igenom åtminstone två. En potatissort och en rissort har man fått godkännande för på EU-nivå. Det är bra att det inte har blivit fler, men det är illa nog att det har gått så långt. Andreas Carlgren säger att han avser att återkomma med den svenska ståndpunkten. Men det som den svenska regeringen hittills har sagt om EU-kommissionens förslag är ju att man avvaktar, att man ser att det finns problem med kommissionens förslag gentemot den inre marknadens funktionssätt. Det preliminära svaret från Andreas Carlgren är att regeringen inte direkt tar strid för de enskilda länderna, för att man ska få stoppa GMO-produkter. Din kollega Eskil Erlandsson var ännu tydligare. Han sade i Sveriges radio den 27 augusti att man kan tolka det som negativism, tolka det som ett hot mot den inre marknaden. Det tycker jag var ett ganska tydligt svar från vår landsbygdsminister. Men det kanske är ganska logiskt egentligen. Man kan se på den svenska regeringens hållning i ministerrådet de gånger då genmodifierade produkter har varit uppe. Sverige har vid ett flertal tillfällen röstat för att man ska tvinga länder som har stopp för den genmodifierade majssorten MON 810 - den kommer från Monsanto - att införa den. Sverige har röstat för att man ska tvinga Österrike och Ungern, till exempel, att införa den genmodifierade majssorten, trots att de på nationell nivå i helt demokratisk ordning har fattat beslut om att de inte vill ha den. Mina frågor till Andreas Carlgren är: Är det korrekt när din kollega Eskil Erlandsson säger att kommissionens förslag är ett hot mot den inre marknaden? Jag vill också fråga varför Sverige på EU-nivå röstar för att man ska tvinga länder, som Österrike och Ungern, att införa genmodifierade produkter, trots att de, i demokratisk ordning, har sagt nej till dem. Vad tycker Andreas Carlgren själv om GMO? Jag har ganska tydligt deklarerat vad jag tycker.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 27 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Miljöministern! Vem vill ha de genmodifierade grödorna? Vem är det som vill ha och efterfrågar de livsmedel som man framställer med genmodifierade grödor? När man mäter vad konsumenterna tycker runt om i EU kommer det rungande: Nej, tack! Vi avstår hellre. Vi använder hellre andra typer av grödor än just de genmodifierade. Det är i praktiken ett fåtal storbolag som driver på utvecklingen. När det gäller merparten av de genmodifierade grödor som odlas globalt handlar det om att de har blivit resistenta mot ett visst företags bekämpningsmedel. Man får då kontroll över både utsädet och bekämpningsmedlet när man odlar de här grödorna. Tyvärr har Sverige en lång och tråkig tradition av att inte bejaka att EU:s medlemsländer har rätt att tacka nej till genmodifierade grödor. Den traditionen, ska man i ärlighetens namn säga, går även tillbaka till tidigare regeringar än den här regeringen. Jag tycker att Sverige har hamnat på fel sida i den här frågan. Jag tycker att det är positivt när medlemsländer lyssnar på sina medborgare, när demokratin har sin gång, när man har rätt att tacka nej av försiktighetsskäl och att man inte är beredd att chansa när man vet att det finns fullgoda alternativ. Att vi nu har kommit till en punkt där även EU-kommissionen, trots att den brukar vara lyhörd för just de här storföretagens intressen, faktiskt har tvingats lyssna är någonting bra, som jag hoppas att Sverige kommer att bejaka. Sedan kan jag hålla med miljöministern när han säger att det finns en paradox i att man ska göra det här på andra grunder än miljö och hälsa. Det är just hänsyn till biodiversitet som kanske är det främsta argumentet, menar jag, för dem som är skeptiska, mer än folkhälsan, till GMO-tekniken. Men det hela handlar i slutändan om vilken sorts EU vi ska ha. Dragkampen mellan miljö- och konsumenthänsyn på ena sidan och företagens rätt att obehindrat sälja sina varor på den andra sidan är en klassisk konflikt i Europeiska unionen, och den är i högsta grad levande. I andra sammanhang, till exempel när man diskuterade EU:s fördrag, har även Centerpartiet, om jag inte missminner mig, hänvisat till det som i fördraget kallas miljögarantin - det är något missvisande, får man säga - som innebär en begränsad möjlighet att under vissa förutsättningar bibehålla strängare nationell lagstiftning på miljöområdet. Men själva miljögarantins grundprincip är att ett enskilt medlemsland ska kunna gå före. Vi har inte rätt att ha sämre miljölagar än andra EU-länder. Det tycker jag är bra. Så ska internationellt miljösamarbete se ut. Men vi har rätten att gå före och ställa hårdare krav. När nu inte Sverige stöder att man inom EU inrättar ett system som ger medlemsländer rätt att tacka nej till genmodifierade grödor ställer sig Sverige emot denna grundprincip, att man ska ha rätten att gå före. Jag skulle därför vilja fråga ministern: Är det inte ändå ett sådant EU vi vill ha? Där är ingen sämre än de regler som finns, men man har rätt att vara bättre om man vill gå före och visa att det går att ha en bra politik för miljö och folkhälsa.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 28 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Det är en viktig fråga som Jens Holm har tagit upp, och det är en viktig debatt som både Jens Holm och Jonas Sjöstedt för. Låt mig först konstatera att vi är överens om hur viktigt det är att få fram mer kunskap. Vi är också överens om att det måste bli en bättre prövningsprocess inom EU. Det är därför som jag säger: Ja, det är intressant att se på kommissionens nuvarande förslag - vi ska komma tillbaka till det - men det är ännu viktigare att kommissionen också levererar i fråga om det uppdrag som jag och andra miljöministrar gav till kommissionen i december 2008 för att man verkligen skulle komma fram med kommissionens förslag till hur vägledningen för riskbedömningar ska se ut. Det är helt avgörande för trovärdigheten när det gäller GMO-frågorna. Bara för att sätta in det i ett sammanhang vill jag säga: Det är trots allt så att den här frågan inte bara handlar om vad vi själva tycker om GMO. Den handlar också om vad vi är bundna till av EU-regler men också de regler som gäller internationellt. Bakgrunden till det vi nu diskuterar är trots allt att EU-länder ensidigt har vidtagit åtgärder som sedan har fått konsekvenser i handelsrelationer med omvärlden, som då berör hela EU. Tidigare har Kanada och Argentina varit inne i tvisteåtgärder med EU. Nu dras det tillbaka. Fortfarande återstår tvisteåtgärder från USA:s sida. Det är inte så enkelt att vi bara sitter här och tycker, utan det handlar också om att skydda EU-medborgare och svenska medborgare från att råka ut för oönskade konsekvenser när andra länder vidtar handelsåtgärder mot oss. Jag tycker att det är värdefullt att nu pröva kommissionens förslag vidare. Jag lägger märke till att förslaget betyder att man kan förbjuda användning av GMO inom eget område, det egna landet eller ett avgränsat område. Men då måste man använda andra skäl än miljö och hälsa. Det är där jag ställer mig frågan: Är det bra? Jag märker att flera tongivande EU-länder är helt emot kommissionens förslag. Är det då möjligt att få igenom det? Det är den fråga som jag ställer mig själv. Flera länder tycks också vara på gång med att, om förslaget blir verklighet, kräva kompensation i EU:s jordbrukspolitik. Och jag tänker: Det var väl inte det som var meningen. Jag vill också säga att omröstningar om GMO egentligen inte handlar bara om huruvida vi gillar GMO eller inte - det gäller de omröstningar som Jens Holm hänvisade till - utan det handlar i stället om bedömningen av om man följer gemensamma EU-regler. Det är det som är hela kärnan i det här. Ska man kunna avvika från majoriteten i EU och vidta åtgärder på hemmaplan måste man i dag ha tillräckligt vetenskapligt stöd för det. Annars drabbas vi av motåtgärder från länder som till exempel USA, Argentina och Kanada. Det är det som det handlar om att undvika. Det handlar inte om något slags slavisk vilja att underkasta sig andras uppfattning. Vi måste agera klokt i ett sådant läge, och då måste de vetenskapliga kraven följas. Jag tycker att bevisen inte är tillräckliga där. Och det är egentligen det som också Jens Holm säger, för han säger: Vi vet i dag inte tillräckligt. Du kan inte påstå att det är bevisat att detta är farligt. Då faller en del av det avgörande testet när frågan diskuteras i EU. För det är precis detta, att man kan styrka risker, som är avgörande för detta.
Jens Holm (V)
Anf. 29 Jens Holm (V)
Herr talman! Tack, Andreas Carlgren, för dina svar! Jag skulle vilja börja med vad vi vet och inte vet om genmodifierade produkter. Det är precis som du säger. Jag vet inte heller allt - eller jag vet väldigt lite, ska jag erkänna - om de långsiktiga konsekvenserna. Men det är därför det finns någonting som heter försiktighetsprincipen, som är fastslagen i Riodeklarationen från 1992, formulerad i Cartagenaprotokollet, som Sverige och 140 andra länder har skrivit under. Just med hänvisning till försiktighetsprincipen kan man säga: Nej, vi vet inte riktigt vad det innebär att man har förändrat genuppsättningen i den här majssorten. Vi vet inte hur det kommer att påverka andra grödor i omgivningen. Vi vet inte hur det kommer att påverka de djur som äter av den här majsen, till exempel. Därför avvaktar vi. Vi vill inte ha det här. Man kan också hänvisa till det faktum att man blir underkastad de multinationella företagens makt väldigt mycket, eftersom det är de som har patenterat och har kontroll över hela produktionskedjan när det gäller de här produkterna. Det tycker jag är en ganska sund hållning. Jag tycker att det är bra att vara försiktig, i synnerhet när det gäller saker som rör livsmedel - det som vi äter. Det finns exempel på spanska ekoproducenter som nu får lägga ned sin majsproduktion, eftersom den blir kontaminerad av genmodifierade sorter som tränger sig in på deras fält. De är inte certifierade som ekobönder längre. Jag fick för några veckor sedan besked om att kanadensiska ekorapsodlare nu lägger av, för deras fält blir också kontaminerade av genmodifierad raps. Det är inte där vi vill hamna, och det är just därför jag tycker att det är bra om enskilda länder kan få införa förbud eller åtminstone GMO-fria zoner om de önskar. Jag håller med Andreas Carlgren om att det hade varit ännu bättre om kommissionens förslag hade handlat om att man får hänvisa just till miljö och folkhälsa. Nu får man i stället hänvisa till kanske specifika förhållanden i just den regionen, traditionen och lite luddiga saker. Men det här är väl ett skäl för miljöministern att driva på kommissionens förslag så att det blir bättre så att man just kan ta strid för miljön och folkhälsan. Det är faktiskt lite det som hela min fråga kommer tillbaka till. Jag blev nämligen så besviken när jag hörde landsbygdsminister Eskil Erlandsson prata om att det här var ett hot mot den inre marknaden. Även när man läser regeringens ståndpunkt, Andreas Carlgren, det vill säga det ni har skrivit hittills, så pratar ni väldigt mycket om att det här är ett problem för handeln, för marknaden. Om du skulle säga att nej, jag gillar inte kommissionens förslag, för det går inte tillräckligt långt när det gäller att försvara miljö och folkhälsa, då skulle jag kanske till och med vara med dig lite grann, för jag tycker inte heller att kommissionens förslag är tillräckligt bra. Men jag tycker nog att tanken, initiativet, det första steget är rätt. Sist vill jag ta upp de omröstningar där Sverige har röstat för att vissa länder ska tvingas införa genmodifierade produkter trots att de i demokratisk ordning har beslutat att de inte vill ha det. Omröstningarna har gett röstsiffrorna 4 mot totalt 25 medlemsländer och 4 mot totalt 27 medlemsländer. Sverige har alltså tillhört en minoritet på 4 länder som har röstat för att man ska tvinga Österrike och Ungern att införa det här. Majoriteten i ministerrådet har haft en förnuftig hållning, tycker jag.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 30 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Tack, miljöministern! Det finns ett argument som ständigt återkommer i den här debatten, och det är risken för tvist i Världshandelsorganisationen och till och med att man får utslag av deras paneler som går emot oss i det här fallet. Men ibland kan det vara rätt att ta en tvist i en principiellt viktig fråga, även om man, som det heter, ska välja sina strider. Att ta en tvist med USA i det här fallet tycker jag är rimligt så att man klarar ut det här. Det handlar i grunden om att hävda det som Jens Holm tog upp, det vill säga försiktighetsprincipen, som är en av miljöpolitikens grundstommar och att hävda vår rätt att inte göra det som vi inte kan överblicka konsekvenserna av. Miljöministern sade, om jag citerar honom rätt, att det är värt att pröva kommissionens förslag vidare. Det tycker jag är ett väldigt positivt uttalande. Jag tolkar det som att regeringen är försiktigt positiv till denna möjlighet för medlemsländer att gå före på det här området. Jag tycker att det vore en välkommen omprövning av Sveriges traditionella hållning i frågan. Jag skulle gärna se att man, precis som miljöministern antyder, utökar möjligheten till undantag till att också omfatta miljö och folkhälsa, för det är den enda rimliga formuleringen av de egentliga bevekelsegrunderna för att införa begränsningar för odling av genmodifierade organismer. Om miljöministern tar detta vidare till miljöministerrådet på det sättet tror jag till och med att jag kan utlova mitt och Jens Holms entusiastiska stöd för den saken.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 31 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Först vill jag konstatera att vi är överens om att själva utgångspunkten för diskussionen är att vi måste säkra miljö och hälsa när det gäller odling, användning och försäljning av GMO-produkter. Frågan gäller alltså inte om vi ska säkra miljö och hälsa utan hur vi ska säkra miljö och hälsa. Vägen har hittills varit att för att upprätthålla de åtaganden EU har gjort med omvärlden för att undvika handelstvister med andra länder som därmed skulle kunna drabba konsumenter negativt på andra sätt så ska vi ha en prövningsform eller en prövning av GMO-grödorna som säkrar just miljö och hälsa. Där säger jag att många frågor har ställts om och mycket kritik har riktats mot den processen hittills. Jag vill ha en ordentlig genomlysning, och det är därför jag vill att kommissionen ska komma med förslag. Jag tänker också pröva den delen mycket noga, för jag vill i grunden ha en bättre ordning än i dag. Den andra delen är att i kommissionens nuvarande förslag tänker jag verkligen se till, som jag säger, att vi prövar både möjligheter och problem med det förslaget. Det betyder att vi går in och gör den prövningen med en öppen hållning. Jag uppfattar det som Eskil Erlandsson har sagt helt enkelt som ett sätt att säga att vi vill vara säkra på att inte den inre marknaden eller våra åtaganden gentemot omvärlden blir krossade genom det här förslaget. Det hävdar en del av juristerna i medlemsstaterna medan kommissionen samtidigt har skrynklat sina främsta experthjärnor för att verkligen försöka hitta en form som skulle stå i överensstämmelse med både inre marknad och yttre omvärldsåtaganden. Låt oss följa detta. Låt oss göra den prövningen, men låt oss vara noga! Till sist vill jag säga två principiella saker. Den ena är att det är ju inte så att vi bara upprätthåller den marknaden på grund av något slags enkel marknadsprincip. Jag har uppfattningen att marknaden är enormt viktig för att kunna åstadkomma förändringar. Den gör det väldigt snabbt, men marknaden har ju i sig inte någon vetenskaplig eller moralisk kompass. Därför ska den vara tjänare och inte herre, men i det här fallet handlar det om att en inre marknad som fungerar väl också hjälper oss att upprätthålla miljökrav. Vi tvingar nämligen andra länder som skulle kunna vilja ha lägre miljökrav att uppfylla de normer som det ställs krav på inom EU, och därför är det i grunden gott för miljön att värna en inre marknad. Den andra frågan gäller om de fall där Sverige har röstat emot det som Jens Holm kallar en folkmajoritet som hade velat stoppa de här grödorna är odemokratiska. Men vad omröstningen har handlat om var inte om man gillade eller ogillade GMO, vilket var min poäng, utan det är en omröstning om huruvida man har följt reglerna. Det blir min motfråga: Anser Jens Holm att det är demokratiskt att bara för att en majoritet säger att det är rätt att bryta mot reglerna så ska de inte följas? Det får en rad konsekvenser också för hur man ser till exempel på minoriteters rätt att skydda sig mot lagar. Poängen är just att man inte med en majoritet kan upphäva regler som gäller. Jag kan hålla med om att det i grunden är en rätt underlig ordning att i ett omröstningsförfarande kontrollera och värdera om reglerna följs. Det är dock regelverket, och då får jag medverka i det. Men det är hela tiden omröstningar som inte säger om jag gillar eller ogillar GMO. När det gäller den sista frågan som Jens Holm ställde till mig är svaret att jag som konsument inte väljer GMO-produkter, men det är ju tyvärr helt ointressant för hur jag ska agera som miljöminister. Där ska jag nämligen se till att upprätthålla större miljövärden än så, och det är det jag försöker göra.
Jens Holm (V)
Anf. 32 Jens Holm (V)
Herr talman! Tack för svaren, miljöministern! Vad gäller den inre marknaden är det är miljö och folkhälsa på den ena sidan och marknaden på den andra sidan. Det går inte alltid att säga att det finns helt glasklara regler för vad det är som gäller. Ibland måste man säga att vi tycker att miljön är viktigare. Vi tycker med hänvisning till Cartagenaprotokollet och försiktighetsprincipen att det är rimligt och rätt att enskilda länder inte vill införa en genmodifierad majssort från Monsanto. Såvitt jag vet var det i den senaste omröstningen, där man röstade om Ungern och Österrike, 23 som röstade emot att man skulle tvinga Österrike och Ungern att införa Monsantos genmodifierade majssort eller avstod från att rösta. Andreas Carlgren och tre andra länder röstade för att ni skulle tvinga dem. Uppenbarligen gjorde alltså övriga 23 en annan bedömning än vad ni gjorde i alla fall. Jag tycker absolut att man ska följa regler, men försiktighetsprincipen är ju en annan regel som vi ska förhålla oss till. Andreas Carlgren, du säger att marknaden ska vara vår tjänare, inte vår herre. Det kan jag skriva under på. Men om det ska fungera i praktiken måste det finnas tydliga regler; det måste vara glasklart vad som gäller. Det kan därför vara helt rätt att säga att man här tycker att miljön och folkhälsan är viktigare än marknadskrafterna - och då får det vara så.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 33 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jag sätter värde på en intressant debatt om en viktig fråga. Jag ser fram emot fortsatta debatter. Jag står självklart bakom försiktighetsprincipen. Jag står självklart också bakom att man ska ta vara på alla de möjligheter regelverket ger att hela tiden slå vakt om miljö och hälsa. Det är precis detta jag försöker göra. Därför tror jag att vi kommer att ha fortsatta intressanta debatter om detta. Vi kommer också att ha en viktig process inom EU vad gäller det förslag kommissionen har lagt fram, och jag sätter värde på de positiva tongångarna från Vänsterpartiets sida. Samtidigt kommer det att vara viktigt att kräva ytterligare förslag från kommissionen. Det är först då man på allvar kan bedöma helheten när det gäller hur GMO-frågan ska hanteras inom EU och därmed få fram bättre regler och bättre sätt att agera, inte bara i Sverige utan i EU som helhet. Detta kommer att få en global betydelse eftersom det är en del av de största marknaderna i världen. Det här ska ske med mycket bestämda EU-steg. Då kan vi också göra skillnad för många fler människor. Det är det jag vill åstadkomma.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.