Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

löneskillnader mellan män och kvinnor inom regeringskansliet

Interpellation 2001/02:148 av Larsson, Maria (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-18
Anmäld
2002-01-15
Besvarad
2002-01-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 december

Interpellation 2001/02:148

 av Maria Larsson (kd) till statsminister Göran Persson om löneskillnader mellan män och kvinnor inom Regeringskansliet

Trots att Sverige i relation till andra länder kan räknas som ett av de mer jämställda är vägen till ett fullständigt jämställt samhälle fortfarande mycket lång. I FN:s färska rapport om jämställdhetsläget i olika länder får Sverige bl.a. kritik för att lönegapet mellan män och kvinnor är stort. Svenska kvinnor tjänar i genomsnitt 83 % av vad männen gör. Den siffran har i stort sett varit oförändrad de senaste 20 åren.

Statliga myndigheter ska enligt regeringen arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jämställdhetsfrågor, handling måste överensstämma med ord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i trovärdighet. Därför är det anmärkningsvärt när man ser på lönerna i Regeringskansliet. Där finner man att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är oförklarligt stora. För att kunna göra en relevant jämförelse ser man på medellönen på handläggarnivå och sedan studeras varje departement för sig. Redan 1999 tjänade männen betydligt mer än kvinnorna i samtliga departement utom Utrikesdepartementet. Skillnaderna var flera tusen kronor. I statsrådsberedningen var skillnaden hela 6 300 kronor!

Vid en uppföljning av siffrorna i augusti 2001 visade det sig att löneskillnaden mellan kvinnor och män hade ökat i åtta av elva departement. Störst var ökningen i Utrikesdepartementet med drygt 3 189 kronor. Även i jämställdhetsministerns eget jordbruksdepartement ökade löneskillnaden med 770 kronor mellan 1999 och 2001.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att en regering som säger sig driva en aktiv jämställdhetspolitik samtidigt låter lönediskriminering förekomma på Regeringskansliet. Det borde vara självklart för den regering som ständigt talar om att Sverige är världens mest jämställda land att föregå med gott exempel nationellt och internationellt.

Nedan redovisas medellönen för kvinnor och män i personalkategorin handläggare.

Augusti 2001

Depar-

tement

Kvinnor

Män

Alla

Skillnad 2001

Förändring sedan 1999

+ ökat

- minskat

SB

22 348

29 282

26 971

6 934

+ 573

Ju

28 769

31 714

29 921

2 945

+ 414

UD

24 625

27 323

25 957

2 698

+ 3 189

Fö

26 608

27 931

27 402

1 323

- 1 046

S

27 635

28 440

27 922

805

- 370

Fi

28 724

30 361

29 557

1 637

+ 853

U

27 220

30 437

28 318

3 217

+ 1 046

Jo

25 868

27 864

26 642

1 996

+ 770

N

26 013

27 672

26 762

1 659

+ 1 274

M

27 744

29 538

28 549

1 794

+ 548

Ku

26 917

28 104

27 438

1 187

- 484

Källa: Riksdagens utredningstjänst/Riksdagens förvaltningsavdelning

Andra kvartalet 1999

Depar- tement

Kvinnor

Män

Alla

Skillnad

1999

SB

21 473

27 834

24 653

6 361

Ju

26 745

29 276

27 850

2 531

UD

25 541

25 050

25 285

- 491

Fö

23 648

26 017

24 920

2 369

S

26 464

27 639

27 002

1 175

Fi

26 287

27 071

26 713

784

U

26 047

28 218

26 799

2 171

Jo

24 800

26 026

25 392

1 226

N

24 139

24 524

24 296

385

M

26 022

27 268

26 571

1 246

Ku

24 065

25 736

25 102

1 671

Källa: Regeringskansliet

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag ställa följande frågor till statsministern:

Vilka åtgärder har statsministern vidtagit under hösten 2001 för att komma till rätta med osakliga löneskillnader för handläggarna i Regeringskansliet?

Vilka ytterligare åtgärder avser statsministern vidta för att komma till rätta med osakliga löneskillnader för handläggarna i Regeringskansliet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:148, löneskillnader mellan män och kvinnor inom regeringskansliet

Interpellationsdebatt 2001/02:148

Webb-tv: löneskillnader mellan män och kvinnor inom regeringskansliet

Protokoll från debatten

Vice statsminister Lena (S)
Anf. 1 Vice statsminister Lena (S)
Fru talman! Maria Larsson har frågat statsminis- tern dels vilka åtgärder regeringen vidtagit under hösten 2001, dels vilka åtgärder regeringen avser att vidta, för att komma till rätta med osakliga löneskill- nader för handläggarna i Regeringskansliet. Interpel- lationen har överlämnats till mig. Jag vill inleda med att säga att jag delar Maria Larssons engagemang för att få bort osakliga löne- skillnader. Kvinnor och män ska ha samma möjlig- heter att dela ansvaret för yrkesliv och hem. Kön får aldrig vara en faktor som påverkar en individs lön. Detta gäller inom Regeringskansliet likaväl som i samhället i övrigt. Regeringen har vidtagit en mängd åtgärder för att komma till rätta med osakliga löneskillnader. Bl.a. antog riksdagen den 18 oktober 2000 regeringens förslag till skärpt jämställdhetslag. Lagen ger arbets- marknadens parter möjligheter att ta itu med osakliga löneskillnader på ett mer effektivt sätt. Genom till- gång till könsuppdelad statistik kan exempelvis osak- liga löneskillnader identifieras, analyseras och korri- geras. De siffror över löneskillnaderna i Regeringskans- liet som Maria Larsson redovisar i interpellationen är emellertid missvisande och ger inte en korrekt bild av hur det faktiskt förhåller sig. Den främsta bristen är att gruppen handläggare redovisas som om detta vore ett yrke med en jämför- bar befattning och lika eller likvärdiga arbetsuppgif- ter. Så ser inte verkligheten ut. Att basera lönestatistiken på en så diversifierad grupp som handläggare innebär ingen relevant jämfö- relse. Det innebär att man i samma grupp jämför breda grupper av människor med arbetsuppgifter av olika art och svårighetsgrad - såsom tidigare ambas- sadörer, nyanställda informatörer och chefer med lång erfarenhet och stort ansvar. I stället använder Regeringskansliet den s.k. TNS, tjänstenomenklatur staten, för lönestatistik. TNS har utvecklats gemensamt av parterna på det statliga området för klassificering av arbetsuppgifter inom den statliga sektorn. En fördel med TNS när det gäller lönejämförelser är att arbetsuppgifterna delas in i olika nivåer utifrån svårighetsgrad. Med svårighets- grad menas arbetsuppgifternas komplexitet och sam- manlagda krav på arbetstagarens självständighet, kunskap och mångsidighet samt inslag av personal- ledning etc. En jämförelse av lönestatistiken över motsvarande tid som i interpellationen är inte möjlig att göra efter- som fullständigt underlag för TNS-kodning saknas för år 1999. De siffror som finns att tillgå för utveck- lingen under det senaste året visar emellertid att me- dianlönerna för män respektive kvinnor skiftar över tiden. Jag redovisar de mest aktuella siffrorna vi har för några av de största grupperna inom Regerings- kansliet. Det gäller tre olika grupper i åldersgruppen 30-49 år och deras medianlön i december 2001. Först har vi allmänt utredningsarbete, där män har 27 500 kr i medianlön, kvinnor 27 000 kr. I juridiskt utrednings- arbete har män 33 800 kr och kvinnor 32 500 kr. I diplomatiskt arbete och biståndsarbete har män 24 800 kr och kvinnor 25 000 kr. För chefer utgör den största gruppen inom TNS, allmänt utredningsarbete, totalt 147 personer. Medi- anlönerna är där på samma nivå för män och kvinnor, både i åldersgruppen 30-49 år och över 50 år. I samband med löneförhandlingarna görs i depar- tementen årligen en genomgång och översyn av löne- skillnader mellan kvinnor och män som kan vara osakliga. Inför de löneförhandlingar som ägde rum under hösten uppmärksammades personalcheferna särskilt på frågan. I själva löneförhandlingen avsattes en särskild pott för att komma till rätta med osakliga löneskillnader. Vidare har en partssammansatt arbetsgrupp till- satts med uppgift att kartlägga och analysera löne- skillnader mellan kvinnor och män. Gruppen har inventerat gällande avtal och dokument och där inte funnit något som visar på skillnader som har direkt eller indirekt samband med kön. Arbetsgruppen kommer nu att ytterligare kartlägga lönerna för att upptäcka eventuella osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika. Slutligen ska arbetsgruppen jämföra lönerna för de grupper av arbetstagare som är kvinnodomine- rade med lönenivåerna i grupper med likvärdigt ar- bete. Arbetet ska vara slutfört senast den 31 mars 2002 och ska också redovisas till JämO. Regeringskansliet har alltså sammanfattningsvis enligt min uppfattning tagit sitt ansvar som arbetsgi- vare för att eliminera osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Däremot visar Maria Larssons siffror att anställ- ningsförhållandena i Regeringskansliet är en spegling av situationen på arbetsmarknaden i övrigt. Det inne- bär exempelvis att kvinnor är underrepresenterade i chefsbefattningar och män i sekreterar- och assistent- befattningar. Det är otillfredsställande att vi inte bätt- re lyckats bryta detta mönster. Det är därför viktigt att jämställdhetsarbetet inom Regeringskansliet även syftar till att motverka diskriminering på grund av kön vid tjänstetillsätt- ningar och till att kandidater av båda könen ska komma i fråga vid exempelvis chefsutnämningar. På sikt kommer sådana åtgärder att minska skillnaderna i lön mellan män och kvinnor i Regeringskansliet överlag.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 2 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag har egentligen inte ställt denna interpellation till vare sig Lena Hjelm-Wallén eller Göran Persson utan till Sveriges jämställdhetsminis- ter Margareta Winberg. Detta godkändes emellertid inte av Regeringskansliet. Uppenbarligen är Marga- reta Winberg bara jämställdhetsminister för Sverige och inte för Regeringskansliet. Jag vill dock tacka Lena Hjelm-Wallén för svaret. Det är det längsta interpellationssvar som jag någon- sin har fått. Uppenbarligen har regeringen ansträngt sig för att hitta så många goda skäl som möjligt för att försvara orimligheten att man inte klarar av att utjäm- na löneskillnader internt. Jag förstår att kritiken har varit besvärande för världens mest jämställda reger- ing. Lena Hjelm-Wallén menar att de siffror som jag har fått fram via riksdagens utredningstjänst är miss- visande. Handläggare är en alltför stor och diverge- rande grupp för att jämförelserna ska bli relevanta, sägs det i svaret. Det är departementen själva som har lämnat upp- lysningarna till utredningstjänsten. Denna yrkesbe- teckning har funnits sedan länge. Enligt jämställd- hetslagen ska man sedan tio år tillbaka upprätta löne- statistik. Därför borde svårigheten att jämföra löner på handläggarnivå ha uppenbarats tidigare, tycker jag. När jag tittar på yrkeskategorisering i Regerings- kansliets årsbok 2000 ser jag att det står en asterisk på exempelvis baspersonal och på politiskt anställda med en förklaring till vilka tjänster som avses. Så är inte fallet när det gäller handläggare. Så den kritiken faller ganska tungt tillbaka på regeringen själv. Lena Hjelm-Wallén väljer i stället att presentera jämförelsematerial i form av medianlöner enligt TNS- kodning. Jag hoppas att statsrådet inser att medianlö- neberäkningar ger en helt annan information om löneläget än vad genomsnittsberäknade löner gör. Medianlönen redovisar vilken lön den som ligger mitt i lönetabellen har. Det kan innebära att samtliga löner under ligger bara strax under medan lönerna över mitten ligger skyhögt över eller tvärtom. Jag menar att medianlöner är mindre intressant när man studerar löneskillnader mellan män och kvinnor än genomsnittslöner. Men låt oss välja att använda oss av TNS-kodningen och titta på hur löne- skillnaden har utvecklats. Om man jämför genomsnittslönen för allmänt ut- redningsarbete enligt TNS-kodningen ser man att löneskillnaden har ökat mellan män och kvinnor. År 1998 var den 1 700 kr och år 2001 var den 2 000 kr per månad. För diplomatiskt arbete och biståndsar- bete handlade det om 1 700 kr i löneskillnad mellan män och kvinnor 1998 och 2001 var den 2 700 kr. Löneskillnaden ökar mellan män och kvinnor i Re- geringskansliet vilket jämförelsesätt man än har. Den sammanfattning som statsrådet gör i svaret är att regeringen har tagit sitt ansvar när det gäller att eliminera osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Det är minst sagt ett djärvt påstående med tanke på hur statistiken ser ut. Man kan tolka det som att det knappast föreligger någon anledning att spänna bågen ytterligare, att det inte föreligger några osakliga löne- skillnader mellan kvinnor och män i Regeringskansli- et. Då skulle jag vilja ställa följande frågor: Är detta hela regeringens uppfattning, även jäm- ställdhetsministerns? Anser statsrådet att det i samtliga de departement där löneskillnaden på handläggarnivå ökat mellan män och kvinnor har en saklig grund - det handlar om åtta av elva departement - eller menar statsrådet att det kan finnas osakliga löneskillnader?
Vice statsminister Lena (S)
Anf. 3 Vice statsminister Lena (S)
Fru talman! Det är alldeles rätt uppfattat att Mar- gareta Winberg är jämställdhetsminister för landet. Det är Statsrådsberedningen, statsministern eller jag, som har ansvar för det som är Regeringskansliet, och frågan gällde Regeringskansliet. När hela den här diskussionen startade i höstas blev det lite förvirring omkring den. Det är klart att när man frågar departementen om antalet handläggare och om lönenivåerna svarar de på den frågan. Det är självklart. Men jag tycker att man kunde hålla reda på hur det är när parterna på den statliga arbetsmarkna- den arbetar med detta. Jag tror att man kan säga att de är specialister. Vad är det för typ av jämförelse de använder sig av? Det är inte en sådan allmän gruppering som handläggare utan det är just TNS. Med den utgångs- punkten har jag redovisat de senaste siffrorna vi har för några stora grupper. Sedan ändras detta över ti- den. Det är sant. Därför tror jag också att det kan vara andra förhållanden som gäller vissa månader. Ökning och minskning beror också på vilka jäm- förelseutgångspunkter man har. Jag skulle säkert kunna visa att medelinkomsterna har varit helt an- norlunda i andra departement. Det beror på vad det är man jämför med. Vi ville i svaret, det var därför det var långt, fru talman, och jag ber om ursäkt för att jag överskred tiden, ge en ordentlig genomgång av vad det är som gäller eftersom det just har skapat en förvirrad debatt. Jag ville också tydliggöra att Regeringskansliet fak- tiskt tar det allra största ansvar för den här frågan, först och främst genom att ta upp frågan ordentligt. Det var innan den här debatten kom. För alla våra personalchefer har vi gjort klart att vi måste vara väldigt noga med den här frågan under höstens löne- förhandlingar, ännu noggrannare än vi har varit tidi- gare. Vi avsatte en särskild pott pengar för att eventu- ella osakliga löneskillnader skulle kunna elimineras. Sedan var vi inte nöjda med det heller utan vi har en partssammansatt arbetsgrupp som fortsätter att kart- lägga, analysera och komma med förslag till hur sådant som är svårförklarligt ska lösas. Som arbetsgi- vare har vi verkligen satt till alla klutar för att det här ska hanteras så bra som möjligt. Jag tycker att man även från oppositionen borde kunna se detta, se den höga ambitionen, den goda viljan och inte bara slentrianmässigt anklaga en re- gering för någonting som faktiskt inte riktigt stämmer med verkligheten. Vi arbetar hårt med frågan. I den mån det finns osakliga löneskillnader kvar gör vi allt för att angripa dem. Jag tror att det mycket större problemet i Reger- ingskansliet är ett annat, som på många andra arbets- platser, nämligen att rekryteringen till assistenttjäns- ter, chefstjänster framför allt, fortfarande är traditio- nell. Det är det verkligt stora problemet. Det är mycket svårare att komma till rätta med. Där har vi inte lyckats alls. Det är den stora utmaningen för Regeringskansliet fortsättningsvis. Kommer vi också till rätta med det kan vi säga att vi har en jämställd arbetsplats. Det har vi inte riktigt i dag.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 4 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag tackar för att jag fick svar på mina frågor, att det faktiskt kan tänkas finnas osakli- ga löneskillnader också. Det är väldigt många skäl som vice statsministern anför här för att förklara saker och ting, men de känns inte riktigt övertygande. Det måste jag säga. Jag hör- de inte heller tillstymmelsen till en enda ursäkt. Vi har gjort vad vi har kunnat är budskapet. I så fall tycker jag inte att det är tillräckligt. Var- för har det hänt så lite? Varför har inte frågan nått längre fram? Varför kvarstår skillnaderna? Handlar det om rekryteringsprocessen är frågan: Hur ska den förändras för att man ska nå framgång i det här arbe- tet? Det kan inte bara vara tillfälligheter utan faktiskt försummelser också när löneskillnaderna ökat i åtta av elva departement mellan 1999 och 2001, trots att detta idoga arbete tydligen har pågått hela tiden. För mig uppträder ändå ett tydligt mönster. Det är därför jag också vill vara tydlig i kritiken. Jag tycker att det är pinsamt tydligt för regeringen och därför naturligtvis svårt att bejaka. Men det vore ärligare att säga: Vi har inte jobbat med det här som vi borde med tanke på att vi som förslagsgivare till ny lagstift- ning verkligen borde agera föredöme. Det är ju det som jag menar att de offentliga in- stitutionerna måste göra. Tyvärr har vi misslyckats. Det hade varit fint om det hade funnits en antydan i den vägen. Mona Sahlin var tydlig när hon var jämställd- hetsminister. "Orättvisa löner i Regeringskansliet ska rättas till inom fem år" dundrade hon. Det var sex år sedan. Fast hon lyckades inte. Margareta Winberg har också bejakat att orättvi- sor finns. Jag tror att det är hon som har stått bakom direktiven till alla personalcheferna inför löneför- handlingarna. "Orättvisorna måste rättas till" har varit budskapet. Jag hoppas att det är samma världsbild som råder i regeringen. Trots att budskapen har gått ut har fortfarande väldigt lite hänt. Löneskillnaderna har ökat, oavsett vilken sorts statistik vi tittar på. Efter det att jag tog upp den här frågan första gången fick jag ett brev från en kvinna som är an- ställd på Regeringskansliet. Hon skrev att det finns enorma löneskillnader. Det kan röra sig om ett par tusen kronor för samma arbete. Jag hoppas att Göran Persson får vetskap om det- ta. I min enfald tror jag inte att han vet. Han skulle skämmas om han visste att hans egen personal knappt har så att de klarar sig på en heltidslön. Hur ska detta arbete förbättras? Hur ska det force- ras så att man når framgång, så att Regeringskansliet kan vara ett föredöme för hur vi vill att det ska se ut på alla arbetsplatser i Sverige?
Vice statsminister Lena (S)
Anf. 5 Vice statsminister Lena (S)
Fru talman! Maria Larsson kan vara så säker på att vi vill att Regeringskansliet ska vara ett föredöme. Det är självklart att man ska sopa rent för egen dörr först. Det är därför vi har sett till att de som hanterar detta tjänstemannavägen i Regeringskansliet har fått tydliga direktiv från regeringens sida att osakliga löneskillnader ska bort. Jag har redovisat hur vi har arbetat med detta. Det har varit en framgångsrik väg. I den mån det skulle finnas osakliga löneskillnader kvar finns den partssammansatta gruppen. Jag tror att arbetsmarknadens parter på det statliga området är kapabla att tala för sig själva och om det finns pro- blem tala direkt med arbetsgivaren i Regeringskansli- et. Problemet i vår diskussion här är att vi har olika synsätt på statistiken. Det går inte att tala om hand- läggarna som en grupp. Det ger inte relevanta jämfö- relser. Diskussionen skulle bli helt annorlunda om vi accepterade det. De som är specialister, dvs. arbets- marknadens parter, har själva insett detta och har gjort en annan jämförelse av tjänster och löner under större delen av 90-talet, dvs. TNS. Det är sedan en helt annan sak att det finns orätt- visor i lönesättningen. Det finns det på alla arbets- platser. Några har låga löner, och andra har höga löner. Men vi har här, i enlighet med interpellationen, diskuterat osakliga löneskillnader. Det är faktiskt någonting annat än upplevelsen av att man själv inte har en rättvis lön i förhållande till någon annan. Jag vidhåller att det stora problemet är ändå inte eventuellt osakliga löneskillnader. De är inte så upp- seendeväckande som Maria Larsson hävdar. Det stora problemet är att det är så svårt att bryta mönstret, dvs. att rekrytera män till vissa befattningar, t.ex. assi- stenter och registratorer, och att rekrytera kvinnor på chefsbefattningar. Det är det stora mönstret. Där erkänner jag villigt att Regeringskansliet inte har lyckats, liksom det är en vanlig företeelse på andra arbetsplatser. Där skulle jag vilja att vi blev mycket bättre. Just när det gäller det som Maria Larsson frågar om, dvs. de osakliga löneskillnaderna, har vi som arbetsgivare uppträtt på ett föredömligt sätt i vårt samarbete med parterna på arbetsmarknaden för att komma till rätta med det fenomen vi ogillar. Däremot har vi, än så länge, inte jämna lönenivåer för män och kvinnor. Det beror helt enkelt på könsrollsmönstret vid rekryteringen - tyvärr.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 6 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Statistiken kan vi träta om. Jag redo- visade statistik enligt den kodning som har gjorts på Regeringskansliet. Det kvarstår att det finns löne- skillnader mellan män och kvinnor och att skillnader- na ökar. Det är anmärkningsvärt. Jag håller med vice statsministern om att parterna har ett oerhört stort ansvar i frågan. De ska i allra högsta grad vara involverade i arbetet. Nu har det tillsatts en partssammansatt grupp på Regeringskansliet. Det är bra. JämO uttrycker det som att ett projekt har startat. Det är bra. Det är kan- ske den kritik som har framförts som har skyndat på den processen något. Det är lite märkligt att inte mer har gjorts åt saken innan den just gångna hösten. Tycker inte statsrådet själv så? Jämställdhetslagstift- ningen har funnits i tio år med ett krav på lönekart- läggning. Det verkar då lite märkligt för mig att till- sätta en arbetsgrupp i ett projekt just denna höst. Kartläggning och uppföljning ska vara en reguljär verksamhet, inte ett projekt. Sedan får vi kanske inte veta hela sanningen om JämO:s granskning när JämO ser över Regerings- kansliet. JämO tillsätts ju av regeringen och har knappast en riktigt självständig roll i sin granskning. Det är tråkigt. Jag tycker att vi ska ha ett annat för- hållningssätt i fråga om tillsättningen av JämO. Statsrådet tog i sitt svar och i sina inlägg upp yt- terligare en aspekt på jämställdheten, nämligen att det i Sverige finns för få kvinnor i högre befattningar. Det är någonting som Sverige får kritik för i interna- tionella organ. Så är fallet också i Regeringskansliet. Jag välkomnar ambitionerna att ändra på detta. Jag önskar er lycka till, men det behövs fler strategier än välvilliga uttalanden. Mona Sahlin lovade när hon var jämställdhetsmi- nister att också åtgärda detta. Men det har inte hänt mycket sedan dess. Det var sex år sedan. Det är ord utan handling. När nu ett stort antal myndighetschefer tillsattes under år 2000 var bara 25 % av dem kvinnor. Det ändrade inte proportionaliteten. Anledningen till min interpellation är att jag tyck- er att det finns ett värde i att regering, riksdag, kom- muner och offentliga institutioner är föredömliga i det man vill åstadkomma som en samhällsförändring. Människor gör inte som man säger utan som man gör. Det gäller inte bara barn! Nu har regeringen sagt många ord om jämställd- het, men det skramlar ihåligt om det inte följs av handling. Mitt råd är följande: Sluta snacka så myck- et. Dra upp huvudet ur sanden och starta verksamhe- ten.
Vice statsminister Lena (S)
Anf. 7 Vice statsminister Lena (S)
Fru talman! Det är självklart att Regeringskansliet har arbetat med denna fråga i många år, framför allt gäller det de osakliga löneskillnaderna. Annars hade vi inte varit på den nivå vi är på i dag. Jag vidhåller att det inte alls finns osakliga löneskillnader av det slag Maria Larsson talar om. Arbetet måste vara så mycket bredare än så. Det arbetar vi nu extra mycket med. Vi har samma åsikt. Regeringskansliet, riksdag och offentliga arbetsgivare överlag ska vara föredömen. Det är klart att det aldrig räcker med att säga så, man måste också se till att dessa ord följs upp i handling. Men det är inte bara arbetsgivarens sak. Det handlar om att bryta ett köns- rollsmönster i samhället. Vi kan inte tvinga män att bli sekreterare. De måste faktiskt också söka tjänster- na.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.