Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

mål för förnybar energi

Interpellation 2001/02:256 av Nordlund, Harald (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-02-12
Anmäld
2002-02-19
Besvarad
2002-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 februari

Interpellation 2001/02:256

 av Harald Nordlund (fp) till miljöminister Lena Sommestad om mål för förnybar energi

Omställning av energisystemet till förnybar energiproduktion utgör ett av de viktigaste leden i klimatpolitiken. Sverige har mycket goda förutsättningar för att genomföra en kraftig utbyggnad av såväl vindkraft, solenergi som bioenergi under de närmaste åren. En offensiv satsning på förnybara energikällor skulle dessutom skapa möjligheter för svensk industri att bli världsledande inom miljöteknologi, vilket på sikt skulle skapa arbetstillfällen och exportinkomster. Miljö och ekonomi går i detta fall hand i hand.

Regeringen angav i propositionen (prop. 2001/02:55) att målet för energipolitiken bör vara att "med utgångspunkt i 1997 års energipolitiska beslut, bidra till att delmålet för perioden 2008@2012 uppnås och att en god grund läggs för att det långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan uppnås samt möjliggöra att detta kan ske parallellt med den fortsatta omställningen av energisystemet."

För att detta ska kunna förverkligas krävs emellertid att regeringen också ställer upp konkreta och ambitiösa mål för omställningen till förnybar energi, och att man skapar politiska och ekonomiska förutsättningar för att den förnybara energin ska kunna växa. Det som fattas idag är inte de tekniska förutsättningarna för att byta ut nedsmutsande fossilbränsle och osäker kärnkraft mot förnybar energi. Det är politiska beslut som gör att investerarna vågar satsa på vind-, sol- eller bioenergi.

EU antog den 27 oktober 2001 ett direktiv, (2001/77/EG) för utbyggnad av förnybar energi i medlemsländerna. Enligt detta direktiv ska EU öka andelen förnybar el från 13,9 % 1997 till 22,1 % år 2001. Enligt direktivet ska medlemsländerna, såsom regeringen påpekar i sin proposition, senast den 27 oktober 2002 inkomma med nationella vägledande mål för utbyggnaden av förnybar energi. Dessa mål ska granskas och bedömas av EU-kommissionen för att säkerställa att de är förenliga med det övergripande målet för EU som helhet.

I direktivet anges emellertid även riktvärden för varje medlemsland, vilka medlemsländerna har att ta hänsyn till när de nationella vägledande målen bestäms. För Sveriges del innebär riktvärdet en ökning från 49 % 1997 till 60 % 2001. Detta nämns inte i regeringens proposition 2001/02:55

Det finns dock anledning att känna för regeringens ambitioner att nå upp till målsättningarna i direktivet. I en fotnot anger den svenska regeringen att "en mer realistisk sifferuppgift @ @ @ för 2001" är 5 %. Liknande fotnoter har tillfogats av andra länder. Om ambitionerna i direktivet ska ha någon möjlighet att realiseras kan inte enskilda medlemsländer på nationell nivå skruva ned ambitionerna för det egna landet. I underlaget till den energiproposition som nu förbereds på Näringsdepartementet utgår man från mål som ligger långt under nivån i EG-direktivet. Omräknat till TWh innebär en ökning från 49,1 % till 60 % för Sveriges del att drygt 20 TWh/år ny förnybar el måste tillföras systemet fram till 2010. I den nyligen presenterade utredningen om gröna certifikat som regeringen hänvisar till i sin proposition, arbetar man i stället utifrån målet 10 TWh/år fram till 2010.

Jag menar att det vore ytterst olyckligt och anmärkningsvärt om Sverige, som vill betraktas som ett föregångsland i miljöpolitiken, skulle anta nationella mål som ligger väsentligt under de mål som förhandlats fram inom EU, i synnerhet som förhandlingarna genomfördes under Sveriges ordförandeskap. Det svenska vägledande målet bör inte vara styrande för utformningen av energipolitiken. Regeringens signaler hindrar fortsatt utveckling.

EU har beslutat att offentligt stöd till förnybar energi inte strider mot EU:s regelverk. I direktivet 2001/77/EG, punkt 12, slås till exempel fast att "behovet av offentligt stöd till förnybara energikällor erkänns i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till förnybara energikällor vilka, bl.a. alternativ, beaktar behovet av att internalisera externa kostnader för elproduktion". När det gäller hur stödet i Sverige ska utformas hänvisade regeringen i sin proposition 2001/02:55, i skälen för sin bedömning, till den energiproposition som är under utarbetande. Med hänvisning till den utredning om handel med elcertifikat som presenterades den 31 oktober, som utgör underlag för energipropositionen, slår regeringen fast att "Den fortsatta utbyggnaden av vindkraften kan främjas inom ramen för det nya stödsystemet med certifikat".

Den utredning regeringen här hänvisar till har utsatts för mycket hård kritik. Såväl den samlade vindkraftsindustrin som ledande miljöorganisationer, t.ex. Naturskyddsföreningen, gör bedömningen att gröna certifikat, i den form som utredningen föreslår är otillräckliga och kommer inte att räcka till för en utbyggnad av vindkraften. Resultatet blir förmodligen att enbart bränslebyten i befintliga kraftverk kommer att utföras fram till år 2010.

Sveriges Vindkraftsleverantörer anför i sitt remissvar på Elcertifikatsutredningen följande: "Om förslaget genomförs blir den omedelbara följden ett stopp för all nybyggnad av vindkraft och annan förnybar elproduktion. Det är därför nödvändigt att skapa övergångsregler, som utan att belasta statsbudgeten ger rimliga förhållanden för vindkraften. Utbyggnadsmålet bör anpassas till det mål som Sverige accepterat i EU-direktivet för förnybar elproduktion. Väsentliga ändringar måste göras för att certifikatsystemet tekniskt ska fungera på avsett sätt".

Att byta ut fossilbränslen i befintliga anläggningar är visserligen ett mycket viktigt led i att minska utsläpp av växthusgaser, men otillräckligt. För att klara miljömålen måste också ny produktion av förnybar el tillföras systemet om vi ska klara den beslutade avvecklingen av kärnkraften. Stödet till den förnybara energin borde, enligt min mening, utformas så utbyggnad av nya anläggningar för såväl vindkraft som sol- och bioenergi kan ske parallellt med bränslebyten i befintliga anläggningar. Att bygga vidare på den hårt kritiserade Elcertifikatutredningen i dess nuvarande form är inte hållbart och leder inte heller till en hållbar energipolitik.

Mina frågor till statsrådet är följande:

På vilket sätt avser statsrådet att agera för att Sverige ska leva upp till det mål man förhandlat fram i EU-direktivet om förnybar energi?

Är regeringen beredd att ompröva sin utformning av stödet till utveckling av förnybar energi?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:256, mål för förnybar energi

Interpellationsdebatt 2001/02:256

Webb-tv: mål för förnybar energi

Protokoll från debatten

Näringsminister Björn (S)
Anf. 84 Näringsminister Björn (S)
Herr talman! Harald Nordlund har ställt ett antal frågor till statsrådet Lena Sommestad om mål för förnybar energi. Frågorna gäller på vilket sätt statsrå- det avser att agera för att Sverige ska leva upp till det mål man förhandlat fram i EG-direktivet om förnybar energi och om regeringen är beredd att ompröva sin utformning av stödet till utveckling av förnybar ener- gi. Interpellationen har överlämnats till mig. Harald Nordlund ställde i slutet av januari i år frå- gan om vilka åtgärder jag avser att vidta för att för- säkra mig om att Sverige kan leva upp till de mål för förnybar elproduktion som kommer till uttryck i EG- direktivet 2001/77/EG. Jag svarade då att enligt di- rektivet ska Sverige senast den 27 oktober 2002 redo- visa en rapport med nationella vägledande mål för den framtida användningen av el producerad från förnybara energikällor. I denna rapport ska redogöras för de åtgärder som vidtagits och som planeras på nationell nivå för att uppnå de nationella vägledande målen. I mitt svar skrev jag också att regeringen avser att presentera ett nytt marknadsbaserat system för främ- jande av förnybar elproduktion i den kommande energipolitiska propositionen. I propositionen kom- mer regeringen att konkretisera förutsättningarna för den förnybara elproduktionen, bl.a. med utgångs- punkt från det direktiv som Harald Nordlund hänvi- sade till. Jag avslutade svaret med att jag, med hänsyn till att beredningen av propositionen pågår, inte vida- re kunde kommentera frågan. Harald Nordlund återkommer nu i frågan till stats- rådet Lena Sommestad. Eftersom regeringen nu har presenterat en lagrådsremiss, i vilken ett mål anges, kan jag i dag ge en utförligare kommentar till det referensvärde för Sveriges nationella vägledande mål som finns med i det nämnda EG-direktivet. Enligt direktivet om främjande av el producerad från förnybara energikällor ska medlemsländerna vid uppsättandet av de nationella målen ta hänsyn till de referensvärden som anges i bilagan till direktivet. För svensk del har kommissionen angett som referensvär- de att målet för de förnybara energikällornas bidrag till bruttoelanvändningen ska vara 60 % år 2010. Detta skulle innebära en ökning med ungefär 25 terawattimmar från i dag beroende på hur elan- vändningen utvecklas. Detta är dock inget bindande mål som Sverige tagit på sig att uppnå. Regeringen gör bedömningen att en ökning med 10 terawattimmar från år 2002 fram till 2010 är ett väl avvägt mål. Vid en gynnsam utveckling bedömer regeringen att målet kan höjas till en ökning med 15 terawattimmar till år 2012. Denna bedömning ligger till grund för den lagrådsremiss om främjande av förnybar elproduktion samt fortsatt utveckling av el- och gasmarknadsreformerna som regeringen be- slutade om den 14 februari. Det föreslagna målet är i linje med det mål som Sverige i en fotnot till direkti- vet framförde som realistiskt. Den svenska linjen stöddes också av riksdagens EU-nämnd.
Harald Nordlund (Fp)
Anf. 85 Harald Nordlund (Fp)
Herr talman! Ett övergripande mål för den svens- ka energipolitiken är ju att skapa förutsättningar för en omställning till ett ekologiskt hållbart energisys- tem. Det innebär bl.a. att miljövänliga och förnybara energikällor som vindkraft och bioenergi måste ut- vecklas, samtidigt som användning av miljöfarliga energikällor som olja, kol och kärnkraft på sikt måste avvecklas. I det nämnda EG-direktivet om främjande av för- nybar elproduktion, som antagits av EU-parlamentet och ministerrådet - det skedde i höstas, tror jag - anges mål för utbyggnaden av elproduktionen. Man anger där ett mål att årsproduktionen ska öka med ca 26 terawattimmar fram till 2010. Då skulle man kun- na både avveckla Barsebäck och bli av med kol och olja i elproduktionen. Näringsministern svarade att direktivet skulle in- nebära en ökning med ungefär 25 terawattimmar i förhållande till i dag, beroende på hur elanvändningen utvecklas. Detta är dock inget bindande mål som Sverige har tagit på sig att uppnå, säger han. Den formuleringen gör mig lite besviken. Jag tycker att regeringen här borde visa mer lust till att offensivt komma åt och nå högre målsättningar. Regeringen gör också bedömningen att "en ök- ning med 10 terawattimmar från år 2002 fram till 2010 är ett väl avvägt mål", som det sägs i svaret från näringsministern. Det här måste alltså betyda att rege- ringen inte vill uppnå de miljömål som man har för- handlat fram i EU - och det skedde under Sveriges ordförandeskap! Man kan fundera över vad det skulle innebära om andra EU-länder skulle följa Sveriges exempel. Nog skulle vi få ett bakslag för EU:s klimatpolitik om flera skulle säga att de inte var beredda att nå målen. Jag skulle i svaret ha velat se mer av förklaringar till varför man inte kan sätta målet högre. Jag skulle ha velat se en uppräkning av åtgärder som regeringen är beredd att vidta, åtgärder som t.ex. vindkraftsin- dustrin pekar på som förutsättningar för att komma vidare. Varför nämner inte ministern vilka åtgärder man skulle vara beredd att vidta? Är det en riktig tolkning av mig att man inte vill vidta särskilt många åtgärder?
Lennart Värmby (V)
Anf. 86 Lennart Värmby (V)
Herr talman! Först vill jag säga att det är utomor- dentligt positivt att Harald Nordlund, som ju repre- senterar ett borgerligt parti som inte gjort alltför bra ifrån sig tidigare när det gäller förnyelsebara energi- källor, engagerar sig i den här diskussionen. Det är bra att han driver på och kritiserar målsättningen i en kommande energiproposition och säger att den är för svag och för dålig. Jag tycker det är bra att man blir beskylld för att inte ha tillräckligt höga ambitioner. Det stärker den rörelse som behövs för att vi ska kunna genomföra en absolut nödvändig energi- och miljöomställning. Men Harald Nordlund hänger upp sig för mycket på siffror och sifferexercis. Det väsentliga i den kommande propositionen - den som nu varit ute på lagrådsremiss - är inte om det ska vara 10 terawattimmar från förnybara energikällor år 2010 eller hur mycket man ska öka till 2012. Hela affärsi- dén, grundbulten i propositionen, är ju certifikaten i sig. Det är ett helt nytt sätt, en helt ny metod. Vi und- går de trånga budgettaken. Via certifikaten får vi in en marknadsmekanism, där vi som konsumenter får vara med och betala för det energieffektivaste och mest ekonomiska sättet att producera förnyelsebart. Det är väl helt riktigt som sägs i den utredning som ligger till grund för propositionen att biobränsle- na äter upp det mesta till att börja med. Men biobränslen är ju också förnyelsebara. Vid sidan om detta kommer förslag om hur vindkraft, solceller och annat ska överleva och kunna utvecklas vidare. Eko- nomiskt är de till en början inte tillräckligt slagkrafti- ga jämfört med biobränslena. Här har vi äntligen fått ett verktyg för att på sikt åstadkomma att vi ökar den förnyelsebara andelen år från år. Det är ju själva poängen. Dessa 10 terawattimmar är ju inget maximimål. De utgör inget tak i budgeten utan de är golvet som vi ska gå på. Det finns inget som hindrar t.ex. McDo- nalds - om de vill göra sin affärsprofil lite mer positiv - från att köpa 100 % certifierad el. Det går utöver miniminivån på 10 terawattimmar så småningom, för det är ju elleverantören som ska visa upp en viss kvot när året är slut. Det är utomordentligt dynamiskt - om man vågar säga det efter alla skattereformer som Folkpartiet och andra har hittat på. Jag väntar mig alltså dynamiska effekter. Jag är full av förtröstan på att det här kom- mer att bli bra. Ännu bättre är att själva affärsidén, dvs. modellen man arbetar efter, går att överföra på andra områden. Till att börja med vore det önskvärt att man införde den på den fria inre marknad som vi ska ha i Europa, där nu elmarknaden successivt växer. Kan vi kombinera detta med att man kan handla med certifikaten tvärs över alla gränser blir resultatet att vindkraften inte alls har spelat ut sin roll. Tvärtom. Men vindkraftverken placeras väl i första hand på den blåsiga irländska ön och inte i inlandet i Tyskland där det inte blåser. Nu pumpar den tyska regeringen ge- neröst ut skattepengar i bidrag, så att man bygger vindkraftverk i Tyskland som aldrig förr. Det är inte energieffektivt. Det är inte ekonomiskt vettigt att hantera pengarna på det sättet. Jag ser faktiskt dessa certifikat som något histo- riskt. Det är inte ett vågspel utan början på en epok där man kan få ett bra och effektivt sätt att finansiera nödvändiga investeringar inom den förnyelsebara energin. Det är verkligen nödvändigt. I Sverige har vi mycket vattenkraft, men i EU som helhet är bara 6 % av den totala energiproduktionen förnyelsebar i dag. Det ska man nu dubbla till 12 %. Sedan återstår, om min matematiska förmåga inte leder mig alldeles fel, 88 %. Vi har mycket framför oss. Jag är glad och tacksam om Harald Nordlund kan övertyga resten av Folkpartiet om att stötta det här förslaget när det väl kommer på riksdagens bord.
Näringsminister Björn (S)
Anf. 87 Näringsminister Björn (S)
Herr talman! Jag vill börja med att påminna om att Sverige, näst efter Österrike, har den största ande- len el producerad av förnybara energikällor. Enligt statistiken i det refererade EG-direktivet var andelen i Sverige år 1997 i Sverige 49 %. Som jämförelse kan nämnas att t.ex. Danmark samma år hade 9 % och Tyskland 4,5 %. Skulle vi kraftigt öka det förnybara vore det enk- last att bygga ut de fyra stora oreglerade älvarna. Jag tror ingen skulle stödja det. Jag hoppas att ingen stö- der det. Men det är den vägen vi kan gå. Jag vill som Lennart Värmby säga att den väg vi har att gå är de gröna certifikatens väg. Den förnybara elproduktionen i Sverige utgör så mycket som en femtedel av den förnybara elproduktionen i hela EU. 20 % av all förnybar energi produceras i Sverige. Vi är bäst på detta, näst Österrike som är bra av naturliga skäl. Det innebär att vi startar från en mycket hög nivå. Ytterligare åtgärder för att öka produktionen kräver stora uppoffringar inte minst vad gäller ekonomi och påverkan i miljön. Jag vill också säga att målen är indikativa. Direk- tiven för främjande av förnybar elproduktion är något som Sverige inte accepterat eller kommit överens med andra länder om. Inget annat land har heller accepterat dem. Här gäller subsidiaritetsprincipen, dvs. att länderna själva hanterar frågan. Men det är klart att målen är viktiga. Jag vill ansluta mig till det Lennart Värmby sade. Vi talar om 10 terawattimmar. Det är en bas eller botten. Vi säger att vi fram till 2012 ska försöka upp- nå 15 terawattimmar. Vi talar också om att det vad gäller vindkraften i ett längre perspektiv kan röra sig om ungefär 10 terawattimmar. Eftersom marknaden ska kunna agera utifrån det- ta, och eftersom marknadsmekanismerna gör att den förnybara energin byggs ut, menar jag att det ger väldigt stora möjligheter. I detta avseende tycker jag ändock att vi kan vara väldigt nöjda med vad Sverige har förmått. Jag vill också säga att jag är väldigt glad över att vi har kunnat bygga vidare - det ger en väldig stabi- litet när det gäller energipolitiken - på den överens- kommelse vi har mellan Socialdemokraterna, Väns- terpartiet och Centerpartiet. Det har varit en ambition. Vi kommer också att presentera en del andra radi- kala åtgärder i propositionen, som kommer att leda till att utvecklingen går mot det förnybara även när det gäller sådant som har att göra med kärnkraften.
Harald Nordlund (Fp)
Anf. 88 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Det är klart att siffror inte löser pro- blemen. Men visst är det viktigt att vi sätter upp mål. Vad ska vi annars jobba mot? Därför menar vi att de mål som man ändå har satt upp inom EU, som gäller för Sverige, är viktiga att sträva efter. Det som gör mig besviken är att regeringen i sitt svar inte tydligare visar att man vill nå så långt, låt vara att man finner skäl att påpeka att vissa åtgärder inte är möjliga att vidta på den tid som man skulle önska. Men man bör ändå visa att man har viljan. Jag tänker på en hel del åtgärder som man har pekat på från vindkraftsindustrins sida. Man talar om stabila och överblickbara ekono- miska förutsättningar. Inte nämner näringsministern någonting om detta. Man talar också om orimlig fastighetsbeskattning när det gäller vindkraften. Jag har heller inte sett någonting om detta. Man talar om bygglovshantering, miljöskatter och miljöskadeför- säkringar m.m. Näringsministern nämnde, fru talman, också vat- tenkraften. Såvitt jag förstår vill regeringen inkludera vattenkraften i kvoten för förnybar elproduktion. Jag skulle ha respekt för det om man samtidigt sade att man vill nå upp till de mål som har satts inom EU. Å ena sidan vill man räkna in vattenkraften, men man bryr sig å andra sidan inte särskilt mycket om de mål och de direktiv som det har fattats beslut om inom EU. Det tycker jag är en inkonsekvens. Till Värmby vill jag säga att det jag uppfattade, förutom de positiva orden, var att man från Vänster- partiets sida litar på marknaden. Här behövs inga särskilda åtgärder från statens sida. Det kommer att lösa sig. Måhända var det en aning slarvig tolkning, men nog kunde vi utläsa detta.
Lennart Värmby (V)
Anf. 89 Lennart Värmby (V)
Fru talman! Harald Nordlund! Jag sitter mitt i samarbetet mellan s, v och c. Jag kan bara intyga det som Björn Rosengren sade om att det har varit vik- tigt. Det har varit viktigt av flera olika skäl, men inte minst för att det ger en långsiktig trygghet för berörda parter - för kraftproducenter, industri och oss konsu- menter. I det fortsatta arbetet är det väldigt viktigt att inte hasta för fort fram. Grundbulten i den kommande propositionen är certikfikaten. Det är en helt ny affärsmetod och ett helt nytt verktyg i arsenalen. Då tycker jag att en målsättning på 10 terawattimmar kan vara rimlig för att verkligen se till att denna nya energimarknadsåt- gärd fungerar. Jag är övertygad om att den kommer att göra det, men för att det ska bli bra flyt i arbetet tror jag att man ska låta bli att spänna bågen för hårt eller sätta ribban för högt. Men självklart är mål viktiga, och det är riktigt att ha dem. Det uppstår konstigt nog en motsättning - det har det gjort under arbetets gång och under diskussionen - mellan olika förnybara energislag, och det tycker jag är synnerligen beklagligt. Jag hoppas, Harald Nordlund, att vi gemensamt kan hjälpas åt att undan- röja dessa motsättningar mellan vindkraft och de andra förnybara energislagen. Man känner sig förför- delad. Poängen med certifikaten är än en gång att de gynnar alla förnybara energislag. Just i övergångs- skedet har vi varit tvungna att ge extra stödåtgårder för exempelvis solceller. Ångströms i Uppsala har inte en chans med certifikaten. Vindkraften är också lite för dyr till en början, men det kommer att bli möjligt för den att överleva och utvecklas. Jag har i viss utsträckning tilltro till marknaden, men det är faktiskt lagstiftning som fixar fram de certifikat som vi sedan tvingar marknaden att se till att det blir ruljangs på. Jag tror som sagt att det kommer att bli en bra proposition. Harald Nordlund gör en gudibehaglig gärning om han övertygar sin folkpartigrupp om att stötta själva grundidén.
Näringsminister Björn (S)
Anf. 90 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! I det mål om 25 terawattimmar som EU-kommissionen satte upp räknade man med de fyra oreglerade älvarna. Det kunde vi självklart inte acceptera. Det är det perspektivet man ska ha. Man ska också ha i åtanke att EU-länderna har olika stor befolkning. Tyskland har t.ex. nästan tio gånger så stor befolkning som Sverige. Eftersom det är fråga om att främja i dag olönsam elproduktion innebär en ökning att någon typ av subventioner be- hövs, vilket ska betalas av befolkningen i landet. Ökningen per invånare är därför relevant att jämföra med. Vid en sådan jämförelse kan konstateras att Sveri- ge fått den största bördan av alla länder. Endast Fin- land och Österrike är ens i närheten. Jämfört med genomsnittet i EU är den föreslagna ökningen i Sve- rige två och en halv gång så hög per invånare. Referensvärdet för Sverige innebär en ökning som motsvarar 3,5 megawattimmar per invånare, medan referensvärdet för exempelvis Tyskland motsvarar en ökning med 0,7 megawattimmar per invånare. Jäm- fört med Danmark är ökningen per invånare i Sverige dubbelt så hög. Det innebär att en väldigt tung börda lagts på de svenska konsumenterna, vilket regeringen inte ansåg rimligt. Än en gång: Vi skulle behöva bygga ut de fyra oreglerade älvarna. Det kunde vi inte acceptera. Jag vill återgå till diskussionen om målet om 10 terawattimmar. 2012 ska det, om det går bra, vara 15 terawattimmar. Själva tekniken är att de gröna certifi- katen upphandlas på en marknad. Snittpriset skulle troligtvis bli något högre för konsumenten om vi inte hade detta system, men det är själva tanken. Markna- den stimuleras hela tiden med automatik att produce- ra mer och mer förnybar energi, och det tycker jag är den väg vi ska gå. Det handlar också om andra saker, t.ex. om att spara och om att tillse att vi inte förbrukar el i onö- dan.
Harald Nordlund (Fp)
Anf. 91 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Först gällde det vattenkraften och frå- gan om den inkluderas i det mål som anges från EU. Jag grundar mitt uttalande på vad man kunde läsa i medierna för en tid sedan. Det kan visserligen vara felaktigheter. Vid denna tidpunkt var uppgifterna egentligen inte offentliga, men av någon anledning hade de kommit ut i medierna. Där kunde man läsa att regeringen vill inkludera vattenkraft med hänvis- ning till att EU också gör detta. Sedan gällde det vindkraften, att komma vidare och bygga ut på det sätt som är möjligt med hänsyn tagen till miljöolägenheter, bullereffekter, estetiska effekter m.m. Det står väl klart att det inte är särskilt svårt att praktiskt klara en utbyggnad av vindkraften i en omfattning som skulle göra att man når upp till de här målen. Problemet ligger i, vilket man också säger från det hållet, oklara förutsättningar, inte minst eko- nomiska - fastighetsbeskattningen, bygglovshante- ringen, vissa miljöskadeförsäkringar osv. Jag har också läst att man hänvisar till att militären begränsar möjligheterna på ett sätt som gör det här besvärligt.
Näringsminister Björn (S)
Anf. 92 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Låt mig bara kort ta upp frågan som togs upp sist här. Under den senaste tiden har det i medierna diskuterats om planeringsförutsättningarna för den storskaliga vindkraften. Jag kan här säga att regeringen har lagt ett antal uppdrag på myndigheter, varav några nu håller på att delredovisas. Regeringen avser att göra en bedömning av möjligheterna till och konsekvenserna av en storskalig utbyggnad av vind- kraften i havs- och fjällområden när uppdraget redo- visats. Då ska vi göra vår bedömning. När det gäller de gröna certifikaten är det själv- klart att de också kommer att innebära någon form av stöd för vindkraften.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.