Mål och stöd för ekologisk produktion och offentlig konsumtion
Interpellation 2013/14:362 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-03-14
- Anmäld
- 2014-03-18
- Besvarad
- 2014-03-25
- Sista svarsdatum
- 2014-03-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 mars
Interpellation
2013/14:362 Mål och stöd för ekologisk produktion och offentlig konsumtion
av Jens Holm (V)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Regeringen hade fram till 2010 som mål att 20 procent av jordbruksarealen skulle vara ekologiskt certifierad samt att 25 procent av maten i offentlig sektor skulle vara ekologisk. Vid 2010 års slut hade inget av de två målen uppnåtts. I dagsläget är det oklart vilka mål som regeringen egentligen har för ekologisk odling samt konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor. Utan målsättningar som är fastslagna av regering och riksdag blir det svårt för andra aktörer i samhället, till exempel våra kommuner och landsting, att verka för en ökad andel ekologiska livsmedel.
Regeringens projekt Sverige – det nya matlandet hade kunnat vara en utmärkt möjlighet att satsa på ekologiska livsmedel, men i Matlandet finns ingen uttalad ambition för det ekologiska. Vårt grannland Danmark har däremot haft en långsiktig och målmedveten strävan att satsa på ekologiska livsmedel. I Danmark står den ekologiska sektorn för en dubbelt så stor andel som i Sverige: 8 procent av de konsumerade livsmedlen 2013 jämfört med 4 procent i Sverige. 50 procent av all ekologisk mat som konsumeras i Sverige är importerad, inte minst från Danmark. Det innebär en missad affärsmöjlighet för ekologiska lantbrukare och livsmedelsförädlare på närmare 5 miljarder kronor årligen. Dessutom tappar den ekologiska produktionen för närvarande andelar i Sverige. Enligt Ekologiskt forum har omställningsarealen till ekologisk produktion minskat under de senaste två åren (Samling ger eko! S. 15, Ekologiskt forum, juni 2013).
Sverige borde sätta upp tydliga och uppföljbara målsättningar för ekologisk produktion och konsumtion. I slutet av maj 2012 lade Jordbruksverket fram rapporten Behov av nya mål och åtgärder för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet. I den föreslog man att Sverige skulle anta målet om att 20 procent av jordbruksarealen skulle vara certifierad ekologisk till 2020. Vänsterpartiet tycker inte att det är tillräckligt.
Vi vill i stället ha följande mål för ekologiska livsmedel. År 2020 vill vi att minst 30 procent av vår jordbruksmark ska vara certifierat ekologisk (i dag ca 15 procent). År 2020 vill vi att minst 50 procent av de livsmedel som konsumeras i offentlig sektor ska vara ekologiska.
Det borde också finnas tydligare styrmedel för omställning till eko samt rådgivning vid offentlig upphandling för att kunna öka andelen ekologiska livsmedel. Vi vill understryka att Sverige inte kommer att nå 14 av våra 16 miljökvalitetsmål med nuvarande politik. Ekologiska livsmedel kan spela en helt avgörande roll för att nå flera av dessa: Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet och Ett rikt odlingslandskap, för att ta några exempel.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Eskil Erlandsson:
1. Har Sverige i dag några målsättningar för ekologisk odling och för konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor?
2. Om så är fallet, vilka är dessa mål?
3. Avser ministern att vidta nya åtgärder för att främja ekologisk odling och konsumtion i offentlig sektor?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:362
Webb-tv: Mål och stöd för ekologisk produktion och offentlig konsumtion
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:89 Tisdagen den 25 marsProtokoll 2013/14:89 15 § Svar på interpellation 2013/14:362 om mål och stöd för ekologisk produktion och offentlig konsumtion
Protokoll från debatten
Anf. 83 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jens Holm har frågat mig om Sverige i dag har några målsättningar för ekologisk odling och konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor och, om så är fallet, vilka dessa mål är. Vidare har Jens Holm frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att främja ekologisk odling och konsumtion i offentlig sektor.
Låt mig allra först säga att jag delar Jens Holms syn på att satsningar på ekologisk produktion och konsumtion är av betydelse, bland annat för uppfyllandet av flera av riksdagens miljökvalitetsmål. Det är därför regeringen inom ramen för landsbygdsprogrammet har gett stöd om ca 4 miljarder kronor till ekologisk produktion under programperioden 2007-2013.
En ökning av den ekologiska odlingen har under de senaste åren skett kontinuerligt, och inom några regioner i Sverige har målet i landsbygdsprogrammet om 20 procent ekologiskt av den odlade arealen redan nåtts. Likaså har den ekologiska livsmedelsförsäljningen ökat med totalt 1,3 miljarder kronor till 11,6 miljarder kronor 2013. Det är en ökning med 13 procent jämfört med 2012. Av alla sålda livsmedel 2013 var 4,3 procent ekologiska. Den ekologiska livsmedelsförsäljningen har fortsatt att utvecklas positivt inom offentlig marknad. Här har försäljningen ökat med 18 procent under 2013.
För att främja ekologisk produktion sker insatser inom flera områden som omfattar hela livsmedelskedjan. Förutom landsbygdsprogrammet har den svenska regeringen under 2013 även satsat medel på bland annat marknadsfrämjande åtgärder, försöks- och utvecklingsverksamhet samt forskning. Regeringens satsningar har bidragit till att stärka marknaden för ekologiska produkter.
När det gäller frågan om regeringens tidigare procentmål finns det som jag tidigare nämnde ett mål i landsbygdsprogrammet för ekologisk produktion om 20 procent av den odlade arealen 2007-2013. Under 2014 har regeringen valt att förlänga miljöersättningen för ekologisk produktion, och därmed finns 20-procentsmålet kvar.
Vad gäller målen för konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor har regeringen valt att inte sätta upp nya procentmål efter 2010. Regeringen anser inte att det är statens roll utan upp till varje kommun och landsting att själva välja att sätta upp sådana mål eller att inte göra det. Många kommuner har i dag valt att sätta upp egna och ibland mycket högre mål än 25 procent.
Mot bakgrund av de insatser för att främja den ekologiska marknaden som finns i dag avser jag inte att vidta några ytterligare åtgärder.
Anf. 84 Jens Holm (V)
Herr talman! Fram till 2010 hade Sverige två tydliga mål för ekologiska livsmedel. Det ena var att 20 procent av jordbruksarealen skulle vara certifierat ekologisk, och det andra var att 25 procent av maten i offentlig sektor skulle vara ekologisk. De två målen skulle uppnås till 2010. När vi nådde 2010 kunde inget av målen uppnås. Vad gör regeringen då? Gasar man på lite extra för att verkligen uppnå målen? Passar man på att anta nya mål till 2020 som är ambitiösare än de här målen? Uttalar man klart och tydligt att ekologiska livsmedel är viktiga och något som man vill prioritera därför att det bidrar till att vi uppnår en mängd miljömål som vi inte uppnår med nuvarande politik? Nej, inget av det gjorde regeringen.
Nu har landsbygdsminister Eskil Erlandsson lämnat besked om att vi har ett mål för ekologisk odling. Det är väl bra att det finns ett sådant mål, men jag måste säga att regeringen inte har varit särskilt duktig på att kommunicera ut det målet. När man pratar med folk vet de inte ifall Sverige har något mål för ekologisk odling över huvud taget.
Det märkliga med målet är dock att det är samma mål som vi hade till 2010, nämligen att 20 procent av jordbruksarealen ska vara ekologisk. Men nu har regeringen ändrat så att man ska ha ända till 2020 på sig att nå det målet. Det är att backa in i mål, minst sagt.
Jag vill understryka att ekologiska livsmedel är viktiga, inte minst för att människor gärna vill äta mer ekologiskt. Då slipper man gift i maten, och man slipper de flesta tillsatser och så vidare. Men ekologiska livsmedel är också viktiga för att uppnå flera av de 16 miljökvalitetsmål som vi har antagit i landet. Det kan, för att ta några exempel, handla om målen Giftfri miljö, Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet eller Ett rikt odlingslandskap. Inget av miljömålen som jag just räknade upp kommer att uppnås med nuvarande politik. Därför borde det vara självklart att vi har skarpa mål för ekologiska livsmedel.
Eskil Erlandsson vill inte ens ha något mål för konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor. Det är att sända en osäkerhetssignal rätt ut till branschen, till alla våra lantbrukare, till våra konsumenter och inte minst till våra kommunpolitiker, landstingspolitiker och tjänstemän i offentlig sektor: Den här regeringen bryr sig inte om ifall ni köper in mer ekologisk mat till skolan, till äldreboendet eller till förskolan.
Det är fel att regeringen lämnar offentlig sektor vind för våg på det viset. Om man inte har några tydliga mål är det, som bekant, ganska svårt att veta vart man ska ta sig över huvud taget.
Vi kan titta på Danmark. I Danmark konsumerar man dubbelt så mycket ekologiska livsmedel som vi gör i Sverige. I Danmark har man tydliga mål både för ekologisk produktion och för konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor. Inte för inte exporterar Danmark också mycket ekologiska livsmedel, inte minst till Sverige. Hälften av allt ekologiskt som vi äter i Sverige är importerad mat. Vilken gigantisk förlorad affärsmöjlighet det är för svenska lantbrukare och för hela branschen! Jag håller regeringen delvis ansvarig för det, för att man inte sätter upp tydliga mål för ekologisk produktion och för konsumtion i offentlig sektor.
Anf. 85 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Sverige har världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga jordbruk. Kor och grisar har det bättre här än på andra håll i världen, och användningen av mineralgödsel sker så resurshushållande som möjligt. Tyvärr backar mjölk- och köttproduktionen, och importmaten från länder med i Sverige olagliga produktionsmetoder står nu för över hälften av konsumtionen i landet. Livsmedelsindustrin är dock fortfarande Sveriges fjärde största industrigren med över 50 000 sysselsatta.
Den negativa trenden måste brytas, och Centerpartiet och landsbygdsministern har drivit på inom Alliansen med en rad goda initiativ - skattesänkningar, regelförenklingar och satsningen på Matlandet Sverige med mycket mer. Det behövs dock ytterligare insatser framöver.
Jens Holm talar nu väl om svenskt lantbruk, eller framför allt talar han väl om ekologiskt lantbruk över hela världen. Men Vänsterpartiets recept för det svenska lantbruket är tunga skattehöjningar på växtnäring, transporter och arbete, vilket leder helt snett. Vänsterpartiet vill också sätta upp enorma politiska produktionsmål för just ekomat från hela världen.
Jag har all respekt för det ekologiska konceptet. Det är ett radikalt miljöalternativ som i dag har 4-5 procent av den svenska matmarknaden. Det är en nivå i världstäten. Sverige ligger i täten. De svenska ekostöden är generösa och ligger också i täten. Och det finns fortsatta utvecklingsmöjligheter till kanske 6-7 procent eller 10 procent av den svenska matmarknaden inom överblickbar tid.
Vänsterpartiet vill nu att riksdagen ska bestämma politiskt, planmässigt, att 50 procent av åkermarken ska brukas ekologiskt och att 50 procent av vad kommunerna upphandlar av mat ska vara ekologiskt producerat, från Sverige eller andra länder. Denna närmast sovjetiska planläggning skulle vara att spela rysk roulett med det svenska jordbruket. Produktionen skulle sjunka väsentligt, 30-40 procent, och ekomaten är 30-60 procent dyrare. Tyvärr skulle barnfamiljer, låginkomsttagare, pensionärer och många andra i stället köpa importmat från länder med i Sverige olagliga produktionsmetoder, vilket vi redan ser. Importmaten skulle kanske öka till över 80-90 procent, och den svenska livsmedelsindustrin skulle säcka ihop, vilket livsmedelsfacket varnar för om Sverige ensidigt fokuserar på att allt ska bli ekologiskt - all respekt för att det är en viktig del.
Det får inte finnas på kartan att satsa enbart på nischproduktion för dem som har råd samtidigt som importmaten blir helt dominerande, livsmedelsindustrin sjunker tillbaka, kretsloppen bryts genom importen, den biologiska mångfalden försämras och landsbygdens livsnerv klipps av. Det vore också ett svek mot de två tre miljarder ofödda människor här på jorden vars överlevnad är beroende av att livsmedelsproduktionen fördubblas inom det kommande halvseklet.
Avgörande för att vända utvecklingen är att världens renaste, miljövänliga jordbruk - det svenska - ökar sin konkurrenskraft gentemot lågprisimporten från utlandet. Jag har stor respekt för det vanliga svenska jordbruket, liksom för ekojordbruket. Hur ser Jens Holm på världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga jordbruk - det svenska? Delar han Naturskyddsföreningens ordförandes föraktfulla svartmålning av detta som ett förkastligt giftjordbruk, eller har han respekt för de insatser som görs av 95 procent av de svenska bönderna?
Centerpartiets mål är ett livskraftigt jordbruk som med gemensamma krafter bakom sig kan öka produktionen och skapa tiotusentals nya jobb. Det är de visionerna Sverige behöver i dag, och jag välkomnar en framåtsyftande dialog med inriktningen att basen i det svenska jordbruket är världens främsta miljö- och djuromsorgsvänliga produktion. Vi har ett radikalt koncept, eko, som finns och som växer till. Men man måste respektera varandra. Jag respekterar båda. Respekterar Jens Holm dessa båda koncept?
Anf. 86 Kew Nordqvist (MP)
Herr talman! Jag noterar att regeringen förlänger miljöersättningen för ekologisk produktion. Föga förvånande tycker vi att det är bra. Vi noterar också att konsumtionen av ekologiska livsmedel ökar, och det är glädjande. Däremot har vi en farhåga om att produktion och konsumtion inte går i takt. Det kan i sin tur öka importen.
Om vi ska öka den inhemska livsmedelsproduktionen, vilket vi i Miljöpartiet tycker att vi ska, är det här besvärande. En besvärande faktor är när regeringen överför Miljöstyrningsrådet till Konkurrensverket. Det ser vi som ett steg i fel riktning. Miljöstyrningsrådet ska underlätta för kommuner att handla rätt. Vi tycker att regeringen skickar ut helt fel signal. Man behöver inte försvåra.
Miljöpartiet har som mål att ekologisk produktion ska vara 30 procent av jordbruksarealen fram till 2020, och för den ekologiska konsumtionen är vårt mål 40 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen.
Vår vision är som bekant att allt svenskt jordbruk ska vara ekologiskt. Jag undrar vilken vision ministern har?
Anf. 87 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Utgångspunkten för regeringen är att vi ska ha en miljömässigt hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion i vårt land. I det sammanhanget är den ekologiska produktionen av betydelse då den syftar till att vi får en livsmedelsproduktion som värnar om både djur och miljö och som därtill är konkurrenskraftig på lång sikt. Därför har vi mycket ambitiösa satsningar på olika typer av miljöersättningar i jordbruket. De finns för i stort sett alla de produktionsgrenar som vi har inom jordbruket.
Vi har som jag nämnde i mitt inledningsanförande i landsbygdsprogrammet för 2007-2013 satsat mer än 4 000 miljoner kronor på den ekologiska produktionen. Vi har för 2014 bestämt oss för att förlänga satsningarna. Det gläder mig att vi de senaste åren kunnat se en positiv utveckling.
Låt mig i det sammanhanget korrigera Jens Holm genom att säga att vi inte ska glömma bort att Sverige har den näst största andelen ekologisk odling i Europa. Det är bara Österrike som har större andel ekologisk odling än Sverige. Så är det inte med Danmark, som ofta nämns i de här sammanhangen. Det är förmodligen därför som Danmark vidtar nya åtgärder, och över huvud taget vidtar åtgärder som inte vidtagits tidigare. Vi är alltså näst bäst i Europa med att ha ekologisk odling på vår areal.
Varför har vi då valt att inte sätta upp några nya mål vad gäller konsumtionen av ekologiska produkter inom den offentliga sektorn? Vi anser att det inte är statens roll. Det är upp till varje kommun och landsting att själv bestämma vilka mål man vill ha. Det är i det här sammanhanget de lokala organen som har beslutskraften, inte staten. I enlighet med den ideologi som jag är uppväxt med och står för, nämligen att beslut ska fattas så nära människorna som möjligt, tycker jag alltså inte att vi ska ha någon statlig matsedel i våra skolor, på våra förskolor eller på äldreboendena, utan det ska beslutas så nära brukarna som möjligt enligt den ideologi som jag arbetar efter.
Samtidigt är det att konstatera att många kommuner valt att sätta upp högre mål än det som staten hade fram till 2010. Det är upp till kommunerna att så besluta men också att infria de löften som de ger brukarna och kommuninvånarna i de nämnda fallen.
Jag tycker att man i kommuner och landsting ska arbeta så att man gör en kostpolicy, det vill säga talar om vilken kvalitet det ska vara på olika saker, inklusive maten. Det gör man lämpligen i en kostpolicy, livsmedelspolicy, eller vad man nu vill kalla det, så att man på den politiska arenan verkligen fastställer vad man vill ha.
När det gäller upphandlingsstödet, herr talman, satsar vi 35 miljarder nya pengar, permanent, på att förstärka upphandlingsstödet till den offentliga sektorn.
Anf. 88 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag önskar att ni satsade 35 miljarder, Eskil Erlandsson, på offentlig upphandling, men det är nog 35 miljoner. De pengarna tar ni delvis från Miljöstyrningsrådet som ni lägger ned, vilket Kew Nordqvist tog upp tidigare. Miljöstyrningsrådet ett erkänt och mycket omtyckt redskap för att alla våra upphandlare i kommuner och landsting ska kunna göra hållbara upphandlingar. Nu lägger ni i stället det ansvaret på Konkurrensverket, som sällan intresserar sig för miljöfrågor utan ensidigt fokuserar på fri konkurrens och lägsta pris. Det kan inte vara till gagn för ekologiska livsmedel att göra på det sättet.
Jag skulle vilja fråga ifall landsbygdsministern anser att ekologiska livsmedel över huvud taget är viktiga. Ifall man tycker att ekologiska livsmedel är viktiga då sätter man väl inte ett mål om att 20 procent av odlingsarealen ska vara ekologisk, samma mål som man hade till 2010. Nu sätter man det målet i stället till 2020. Det, Eskil Erlandsson, är ett icke-mål.
När det gäller målsättningen om ekologiska livsmedel i offentlig sektor vill vi i Vänsterpartiet att 50 procent av de livsmedel som konsumeras i offentlig sektor ska vara ekologiska. Om vi kan anta ett sådant mål - den målsättningen hade vi fram till 2010 - sänder vi tydliga signaler till våra kommuner och landsting, till branschen och till våra lantbrukare om att ekologiska livsmedel är viktiga.
Det är en sak som jag inte riktigt får grepp om, Eskil Erlandsson, beträffande Centerpartiets så kallade decentraliserade politik. När vi tittar på välfärdssektorn pekar staten med hela handen. Då ska alla kommuner och landsting konkurrensutsätta skolor, vårdcentraler, äldreomsorg och så vidare. Det ska alla kommuner och landsting göra, och det bestämmer ni i regering och riksdag. Men att hjälpa kommunerna att köpa mer ekologiskt, sätta upp mål så att det blir lättare att upphandla mer ekologiskt, det vill ni inte göra. Jag förstår inte logiken i det.
Eskil Erlandsson hade kunnat använda Matlandet Sverige om han tyckt att ekologiskt var viktigt och skriva in att uttalade mål i Matlandet Sverige är att vi ska öka den ekologiska produktionen, den ekologiska andelen.
Jag håller med Eskil Erlandsson om att mycket i dansk livsmedelsindustri är sådant som vi inte vill se i Sverige. De har en mycket intensiv djuruppfödning. Generellt sett använder de mer kemikalier och så vidare. Men de har samtidigt satt upp tydliga mål för ekologiska livsmedel, och därför konsumerar danskarna dubbelt så mycket ekologiska livsmedel som vi i Sverige. Jag tror att de har mest ekologiska livsmedel i världen, och det är resultatet av en mycket medveten satsning.
Den ekologiska sektorn, som trots allt vuxit lite grann i Sverige, är tyvärr beroende av import. Hälften av de ekologiska livsmedel som äts i Sverige importeras, och det är olyckligt. Det skulle vi själva kunna producera och därmed skapa jobb och mervärden i Sverige.
Till Staffan Danielsson vill jag säga att jag redan varit inne på det mesta. Han nämner att det med Matlandet Sverige ska skapas tiotusentals nya jobb i landet. Kan Staffan Danielsson berätta för mig hur många nya jobb som har skapats med Matlandet Sverige? Såvitt jag vet har ungefär 10 000 jobb försvunnit från landsbygdssektorn de senaste sju åren, under den tid då Alliansen styrt landet. Jag ser positivt på svenskt jordbruk, men jag ser också att det finns en förbättringspotential.
Anf. 89 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet kämpar hårt för att kraftigt fördyra den svenska maten genom ett radikalt, miljövänligt koncept. De lyfter fram att det importeras en del ekomat. Av de 5 procent som konsumeras är 2 ½ procent ekoimport. Jag är med på att vi ska producera det i Sverige.
Jens Holm och Kew Nordqvist säger däremot ingenting om att vi av den samlade svenska matproduktionen importerar över 50 procent. Det är 20-30 gånger större volymer som världens främsta miljövänliga jordbruk har tappat de senaste decennierna. Jag hör inte ett ord från dem om att stärka världens främsta miljövänliga jordbruk för att ta tillbaka de volymer som vi har tappat. Där skulle jag vilja se dem på banan.
Jag är med på att vi satsar på eko, men huvudspåret måste vara att stärka jordbruket i dess helhet, det jordbruk som är världens främsta, så att det kan tränga tillbaka importen och att vi, som landsbygdsministern brukar framhålla, kan exportera jordbruksprodukter.
Konsumenter och kommuner väljer fortfarande själva hur de ska göra sina uppköp, Jens Holm. Det är inte staten och riksdagen som bestämmer vad kommuner och medborgare ska köpa och hur, och det är jag väldigt glad för. Min slogan är: Välj närodlat från Sverige, med världens strängaste miljö- och djurskyddslagar, före ekomat från hela världen! Välj alltså mat med omdöme, svensk, närodlad och gärna ekologisk, samt importerad mat vid behov.
Med importmat från Sydamerika, Jens Holm, sluter du inte kretsloppen. Du gynnar inte den biologiska mångfalden i Sverige och bidrar inte till en levande landsbygd och ett starkt svenskt jordbruk med dito livsmedelsindustri. Det blir fel när Göteborgs kommun kräver att allt ska vara eko men sedan köper 84 procent av nötköttet från Österrike och köper ekokyckling från Thailand. Vilket är ditt råd när man köper mat, Jens Holm? Ska man köpa ekokyckling från Thailand eller fin miljökyckling från Sverige?
Anf. 90 Kew Nordqvist (MP)
Herr talman! Jag kom hit och trodde att vi skulle prata om ekomål. Jag får börja med att bemöta Staffan. Visst är det besvärande att importen använder 800 000 hektar utomlands. Det håller jag verkligen med om av många skäl som jag inte ska ta upp i den här debatten.
Regeringen anger att det inte är statens roll att sätta upp mål. Det är upp till varje kommun och landsting att själva välja mål, säger man. Jag tycker att det är en märklig inställning. När det gäller satsningen på Matlandet Sverige har man sagt att signalvärdet är viktigt. Det tycker jag att man ska tänka på när man väljer att inte sätta upp mål. Signalvärdet är viktigt.
Men sedan är det så att staten har en egen livsmedelsupphandling, till exempel till försvaret och fängelser. Min fråga till Eskil Erlandsson är: Finns det någon kostpolicy för statens egen upphandling?
Anf. 91 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig korrigera de 35 miljarderna, som självklart ska vara 35 miljoner. Låt mig i samma andetag säga att det är nya pengar i upphandlingsstöd att användas för de offentliga aktörerna. Med hjälp av de här pengarna kan de ställa de krav som jag tycker att man ska ställa när man köper in produkter till den offentliga sektorn. Det är ett stöd som har byggts upp under den här regeringens tid och som nu visar resultat. Fler och fler aktörer ställer krav på kvalitet, djurskyddshänsyn och liknande saker på ett sätt som inte varit fallet tidigare. Det tycker jag är bra.
Jag går över till frågeställningen om import av ekologiska livsmedel. Det stämmer att vi av lite olika skäl importerar en del ekologiska livsmedel till vårt land. I en del fall sker det av naturliga skäl; vi har dåliga förutsättningar att odla vissa saker i vårt land. I de fallen tycker jag att det är jätteviktigt att det är ekologiska produkter som kommer in till vårt land. I många delar av världen är det till exempel tillåtet med bekämpningsmedel som sedan lång tid tillbaka inte får användas i vårt land.
Samtidigt vill jag när vi pratar om import säga att jag tycker att det är viktigt att vi producerar mer mat i vårt land, så att vi kan exportera för lika mycket som vi importerar för. Anledningen är dels att vi kan producera saker i vårt land som förutsättningarna kanske är mindre goda för på andra håll i världen, dels att jag vill se en utveckling av livsmedelssektorn i alla delar av vårt land och jobb på den svenska landsbygden.
Är det då viktigt att vi på något sätt premierar, upprätthåller och förstärker den ekologiska produktionen? Ja, det är det. Det har jag sagt flera gånger. Vi gör det genom de 4 000 miljoner kronor som är satsade genom landsbygdsprogrammet. Har vi utelämnat detta i visionen om Matlandet Sverige? Nej, det har vi inte. Visionen om Matlandet Sverige bygger på ett helhetstänk där vi jobbar med alla aspekter och där huvudparaplyet är att vi ska bruka utan att förbruka. Vi ska alltså stödja en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion som möjliggör för konsumenten att få tillgång till livsmedel med hög kvalitet. Inom Matlandet Sverige finns dessutom en särskild satsning på det ekologiska, där vi ger öronmärkta pengar till bland annat ekologiska projekt. Regeringens satsning har, vill jag lova, bidragit till att vi främjat marknaden för de ekologiska produkterna.
Har då inte detta givit några jobb? Jo, det har det. De analyser som är gjorda av offentliga organ visar att matlandsvisionen har givit oss 9 000 jobb sedan den tillkom. Det tycker jag är bra. Det är dessutom mestadels jobb på den svenska landsbygden.
Finns det några fördelar rent allmänt med den ekologiska produktionen? Ja, det finns det. Man använder sig av metoder som ibland kunnat överföras till den traditionella, konventionella produktionen och på så sätt ytterligare förstärkt den konventionella produktionens miljövänlighet.
Anf. 92 Jens Holm (V)
Herr talman! Först vill jag säga något om Miljöstyrningsrådet och rådgivningen till den offentliga upphandlingen. Om jag inte är felunderrättad - nu ser jag att finansministern är här - anslår regeringen varje år ungefär 11 ½ miljon kronor till Miljöstyrningsrådet. Den har i alla fall gjort det. Regeringen och staten har varit delägare i Miljöstyrningsrådet tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Nu har man beslutat att det ska läggas ned, och det är klart att det är en besparing på den ekologiska rådgivningen i den offentliga upphandlingen. Vad gäller de nya pengar som ni anslår till Konkurrensverket finns det ingenting i direktiven som säger att de ska riktas till rådgivning för hållbar upphandling.
Till Staffan Danielsson och Eskil Erlandsson vill jag säga att jag också är djupt oroad över att vi importerar så otroligt mycket mat till Sverige. Det är en direkt konsekvens av att vi inte har några gränshinder kvar inom Europeiska unionen. Eskil Erlandsson sade att det är ett uttalat syfte med regeringens politik att vi ska producera mer livsmedel i Sverige. Det tycker jag också, Eskil. Kan du berätta för mig om det har blivit mer eller mindre produktion av livsmedel i Sverige under de sju år då du varit landsbygdsminister? Det vore intressant att veta.
Ibland springer jag lopp. Jag har sprungit ett par maratonlopp. Ifall man har tydliga målsättningar för vad man vill med ett lopp, vilken tid man ska springa på och självklart var man ska gå i mål, brukar det gå bättre att komma i mål, är min erfarenhet. På precis samma sätt tror jag att det är med ekologiska livsmedel. Om vi inte sätter upp tydliga och ambitiösa mål blir det lite si och så med målgången också. Det är därför vi ser att den ekologiska sektorn i Sverige tyvärr haltar, när vi skulle kunna utvecklas på samma sätt som i Danmark. Vi behöver tydliga mål för ekologisk produktion och konsumtion.
Anf. 93 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Vad kostar en liter mjölk? Den frågan fick Olof Palme, om jag minns rätt, för en herrans massa år sedan av en tv-reporter. Han kunde inte svara på frågan, vilket blev startskottet på en ganska hätsk politisk debatt i svensk samtidshistoria kring matpriserna. Förr i tiden var matpriserna så pass höga jämfört med inkomstnivåerna att de var en het potatis politiskt sett. Så är det inte riktigt i dag. Vi har blivit rikare i Sverige. Att handla mat är generellt sett inte något problem. Men man kan fråga sig hur mycket vi kan tillåta att priserna på mat ökar innan det på nytt blir ett allvarligt fördelningspolitiskt problem att människor som har det tufft inte har råd att ens köpa mjölk till frukosten åt barnen.
Jag tycker att vi ska analysera och titta på helheten i den politik som framför allt Vänsterpartiet argumenterar för.
Jag är en stor vän av ekologisk mat och ekologisk produktion. Jag ser alltid till att handla till exempel ekologisk mjölk framför "vanlig" mjölk. Men om vi tvångsmässigt - som Vänsterpartiet argumenterar för - ska kräva fram mer ekologisk produktion som är 30-60 procent dyrare, om vi därtill ska tvinga kommuner och stat att subventionera produktionen så att skatterna på längre sikt drivs upp ännu mer, om vi ska lägga på Vänsterpartiets skattehöjningar för vanligt folk, och därtill ska lägga till kilometerskatt, det vill säga skatt på det som transporterar mjölken och livsmedlen till livsmedelsbutikerna, kommer vi att hamna i en situation där det på nytt kommer att vara så att Vänsterpartiet ser till att vanligt folk inte har råd med mat.
Anf. 94 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det gläder mig att vi tycks vara överens i kammaren om att vi ska öka den svenska matproduktionen. Det är viktigt av bland annat sysselsättningsskäl och av miljöskäl. Vi har i global jämförelse en miljövänlig produktion i vårt land. Vi har dessutom en säker livsmedelsproduktion. Detta tar jag som utgångspunkt för den andra delen av mitt avslutande anförande.
Samhällets uppgift är att se till att all mat som finns på en butikshylla, serveras på en restaurang eller motsvarande är sund, säker och hälsosam. Därom får inte finnas något som helst tvivel. All mat som tillhandahålls en konsument måste vara sund, säker och hälsosam. Om man vill bidra lite extra på olika sätt och på olika områden kan man välja att göra det genom att till exempel stödja ekologisk produktion - den fråga som har varit föremål för debatten.
Har den politik som bedrivits möjliggjort en utökad produktion i vårt land? Ja, säger jag. De olika insatser som har gjorts, främst genom att ta bort och sänka ett antal skatter, har möjliggjort en ökad produktion. Detta säger jag i motsats till vad opponenterna i kammaren säger som vill höja skatter på svensk produktion och som, enligt min uppfattning, kommer att omöjliggöra en ökning av produktionen av vårt land - som vi alla vill ha.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.