Mäns våld mot kvinnor
Interpellation 2020/21:668 av Tobias Andersson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-04-21
- Överlämnad
- 2021-04-22
- Anmäld
- 2021-04-23
- Svarsdatum
- 2021-05-04
- Besvarad
- 2021-05-04
- Sista svarsdatum
- 2021-05-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Debatten om mäns våld mot kvinnor har blossat upp ordentligt efter att fem kvinnor mördats inom loppet av ett par veckor. Den mediala uppmärksamheten har varit påtaglig och i kölvattnet av detta även de politiska utspelen. Regeringsföreträdare har i grova ordalag fördömt mäns våld mot kvinnor i allmänhet och de aktuella fallen i synnerhet.
Det är positivt att debatten har fått nytt liv då det är en viktig sådan, men det är fruktansvärt att det krävdes fem kvinnors liv för att aktualisera den. Fördömanden i all ära, men det viktiga är förändringar, att det från politiskt håll faktiskt vidtas ordentliga åtgärder för att förebygga brottsligheten men också för att förövare ska få de straff de förtjänar. Tyvärr har regeringspartierna, som nu söker medieljus för sina fördömanden, aktivt motarbetat politiska initiativ på området som skulle ha utgjort en förändring.
Miljöpartiet är sannolikt det parti som allra tydligast motsatt sig straffskärpningar och andra välbehövda kriminalpolitiska åtgärder som kunnat göra skillnad. Nu däremot ljuder kritiken, och Märta Stenevi har som jämställdhetsminister kallat till samtal mellan partierna, samt uttalade sig och sa att det är ett djupt samhällsproblem att pojkar och män fostras att slå.
Det är något oklart vad uttalandet syftar på men jag har då aldrig träffat en pojke eller man som fostrats till att slå kvinnor. Däremot har jag träffat pojkar och män som fostrats till att stå upp för sig själva och andra, skydda de som är svaga och alltid försvara kvinnor. I en särskild situation skulle den typen av normer kunna resultera i våld, exempelvis under försöket att avbryta en pågående överfallsvåldtäkt eller ifall man svarar på den misshandlade kvinnan i grannlägenhetens rop på hjälp. Det bör dock anses vara bättre än att låta det fortgå obehindrat.
Traditionella mansnormer bör inte pekas ut som orsaken till mäns våld mot kvinnor. I stället är det snarare avsaknaden av desamma som är ett hot. Ett samhälle i vilket män är mer sannolika att filma ett pågående brott eller en olycka i stället för att, med sig själv som insats, ingripa är farligt.
Med det sagt återfinns det onekligen ytterst destruktiva normer i vårt samhälle, normer som aktivt förtrycker kvinnor och som legitimerar våld mot kvinnor för att bevara någon påstådd heder. Detta är i stort ett importerat problem som kommit till Sverige med invandrare från väsensskilda kulturer med djupt destruktiva normer. Något som i dag framgår när det kommer till mäns våld mot kvinnor, inte minst sexuellt våld.
Mot bakgrund av det ovan beskrivna vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
- Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor?
- Tillstår statsrådet att det finns såväl positiva som negativa normer bland män, och avser regeringen att agera mot de negativa sådana?
- Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att bekämpa den hederskultur som tar sig uttryck i bland annat våld mot kvinnor?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:668
Webb-tv: Mäns våld mot kvinnor
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 maj 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:118
- Protokoll 2020/21:118 Tisdagen den 4 majProtokoll 2020/21:118 Svar på interpellation 2020/21:668 om mäns våld mot kvinnor
Protokoll från debatten
Anf. 70 Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, om jag tillstår att det finns såväl positiva som negativa normer bland män och om regeringen avser att agera mot de negativa sådana. Vidare har Tobias Andersson frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att bekämpa den hederskultur som tar sig uttryck i bland annat våld mot kvinnor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är prioriterade frågor för regeringen. Regeringen beslutade 2016 om en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, med ett tillhörande åtgärdsprogram för åren 2017-2020. I enlighet med åtgärdsprogrammet har regeringen stärkt strukturerna för det systematiska arbetet och genomfört ett stort antal åtgärder för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, såväl förebyggande som brottsbekämpande, och för ökat stöd och skydd.
Bland de nyligen beslutade åtgärderna kan nämnas att regeringen i mars 2021 överlämnade propositionen Förebyggande av våld i nära relationer (prop. 2020/21:163) till riksdagen. Förslagen i propositionen innebär att det till socialnämndens uppgifter hör att verka för att personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende. Det syftar till att förbättra skyddet för våldsutsatta och personer som riskerar att bli utsatta för allvarligt våld av närstående.
I propositionen föreslås även en sekretessbrytande bestämmelse för socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att uppgifter som rör en enskild eller en närstående till den enskilde ska kunna lämnas till Polismyndigheten i syfte att förebygga att ett allvarligare vålds-, frids- eller sexualbrott begås mot den närstående.
Genom beslut om regleringsbreven för 2021 har regeringen fördelat drygt 240 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck samt gett flera myndigheter uppdrag på området.
Lagstiftningen har stärkts inom flera områden, och den 23 april aviserade regeringen ytterligare lagstiftningsåtgärder. Regeringen avser att före sommaren presentera förslag för Lagrådet som innebär skärpt straff för grov kvinnofridskränkning, utvidgade fridskränkningsbrott, att fotboja görs till möjlig förstahandsåtgärd vid beslut om utvidgat kontaktförbud, skärpt straff för överträdelse av kontaktförbud och att det ska bli lättare att ge våldsutövare kontaktförbud gällande den gemensamma bostaden. Detta är bara några av de åtgärder som har vidtagits och kommer att vidtas.
Statsministern har vidare gett mig, justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Mikael Damberg i uppdrag att intensifiera regeringens arbete och föreslå ytterligare åtgärder i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det pågår nu ett intensivt arbete med det nya åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor som regeringen tidigare har aviserat.
De åtgärder som vidtas mot mäns våld mot kvinnor omfattar även hedersrelaterat våld och förtryck, men det finns anledning att vidta särskilda åtgärder för att förebygga och bekämpa dessa brott. Regeringen har därför bland annat gett uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten om våldsförebyggande arbete i hederskontext, med fokus på pojkar och unga män.
Regeringen har även gett Linköpings universitet i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser för landets barnahusverksamheter om hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer, såsom barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning. Vidare har regeringen beslutat att permanenta det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck i form av ett nationellt kompetenscentrum.
Sedan början av 2000-talet har dödligt våld mot kvinnor i nära relationer minskat från i genomsnitt 18 fall till 15 fall årligen. Kartläggningar från Brottsförebyggande rådet visar att antalet fall minskade redan på 1990-talet jämfört med 1970-talet. Samtidigt har de senaste veckornas dödliga våld mot kvinnor visat att mäns våld mot kvinnor fortfarande 2021 är ett stort samhällsproblem. Detta är fruktansvärt och kan inte isoleras till att endast handla om dessa fall.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hösten 2017 stod metoo-uppropet i centrum av debatten. Det visade på bristen på jämställda värderingar i samhället. Även Jämställdhetsmyndigheten har i en rapport nyligen visat att unga män sticker ut som en grupp som ger uttryck för mer könsstereotypa och könskonservativa attityder än kvinnor och män i andra åldrar.
Generellt sett är unga män överrepresenterade som både förövare av och offer för våld. Både internationella och svenska undersökningar tyder, enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, på att unga män som instämmer i könsstereotypa påståenden om kvinnors och mäns roller är mer benägna att använda våld än unga män som inte gör det.
I en rapport från Jämställdhetsmyndigheten från 2021 framkommer att det finns samband mellan vissa normer kring maskulinitet och flera hälsoaspekter, såsom aggressivt sexuellt beteende, myter och föreställningar kring våldtäkt och förakt mot homosexuella, som har negativa konsekvenser både för den som utrycker normerna och för andra människor.
Utredningen Män och jämställdhet (SOU 2014:6) konstaterar att traditionella maskulinitetsnormer, som bland annat kännetecknas av egenmakt, självständighet och styrka, ofta lyfts som den bakomliggande orsaken till mäns högre mortalitet, högre risktagande och våldsproblematik mot såväl kvinnor och barn som andra män. Utredningen lyfter dock även att det finns tecken på att det under de senaste decennierna har skett en positiv förändring av manlighetsnormer i Sverige och att tanken att ensam är stark har utmanats.
Föreställningar om hur män är och bör vara kan upprätthållas av både män och kvinnor. Hinder för beteenden och handlingar som tar avstånd från våld kan ligga både hos män och pojkar själva och i deras omgivning. Insatser för att ändra förväntningar på män och pojkar kan således behöva rikta sig även till kvinnor och flickor.
Anf. 71 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Debatten om mäns våld mot kvinnor har blossat upp ordentligt efter att fem kvinnor mördats inom loppet av ett par veckor. Den mediala uppmärksamheten har varit påtaglig och i kölvattnet av detta även de olika politiska utspelen. Det är positivt att debatten har fått nytt liv, då det är en viktig sådan, men det är fruktansvärt att det krävdes fem kvinnors liv för att aktualisera den.
Politiska fördömanden i all ära, men det viktiga är förändringar - att det från politiskt håll faktiskt vidtas ordentliga åtgärder för att förebygga brottsligheten och för att förövare ska få de straff de förtjänar. Tyvärr har regeringspartierna, som nu söker medieljus för sina fördömanden, aktivt motarbetat politiska initiativ på området som skulle ha inneburit en förändring.
I sitt svar på min interpellation redogjorde Märta Stenevi för en rad åtgärder som regeringen avser att före sommaren presentera förslag för Lagrådet om. Dessa förslag utgörs av skärpt straff för grov kvinnofridskränkning, att fotboja görs till möjlig förstahandsåtgärd vid beslut om utvidgat kontaktförbud, skärpt straff för överträdelse av kontaktförbud och förenklat utfärdande av kontaktförbud.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta låter bra, men den fråga som infinner sig hos mig är: Varför just nu? Varför först nu, efter drygt sju år vid makten? Vad är orsaken till att regeringen inte har agerat tidigare på området för att stärka kvinnors trygghet och på riktigt straffa de män som skadar kvinnor? Är det, fru talman, för att de berörda förslagen är nya och helt enkelt inte kommit på tal tidigare i Regeringskansliet? Det skulle kunna ursäkta att regeringen först efter snart sju år vid makten initierar arbetet med att verkställa dem?
Nej, fru talman, så är inte fallet. I stället kan konstateras, föga smickrande för regeringspartierna, att det inte bara är tal om sedan länge välkända och vedertagna förslag på åtgärder, vilket vore illa nog, utan även om förslag på åtgärder som regeringspartierna aktivt röstat nej till i denna kammare så sent som förra året. Dessa förslag hade kunnat vara verklighet och hade kunnat skydda kvinnor i dag om det inte vore för regeringspartiernas aktiva val att stoppa dem här i riksdagen när Sverigedemokraterna och andra föreslagit dem.
Förra året hade Sverigedemokraterna reservationer om fridskränkningsbrott, om att förenkla utfärdandet av kontaktförbud, om skärpt straff för överträdelser av kontaktförbud, om kontaktförbud med elektronisk övervakning efter avtjänat fängelsestraff, om ökad användning av kontaktförbud med elektronisk övervakning och om skadeståndsnivåer. Nämnas kan även i sammanhanget att Miljöpartiet genomgående önskat behålla nuvarande ordning, där de män som slagit, våldtagit eller mördat kvinnor får rabatt om de begått många brott och dessutom slipper avtjäna en tredjedel av straffet för de brott de har begått mot kvinnor.
Fru talman får ursäkta mig, men jag blir uppriktigt sagt förvånad, förvirrad och förbryllad över att Miljöpartiet och regeringen nu börjar tala om att stå upp mot mäns våld mot kvinnor när de konsekvent under en längre tid gjort sitt yttersta för att motarbeta åtgärder på området.
Anf. 72 Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Fru talman! Det är ju så att det tar längre tid att skriva en lagtext än det tar att skriva en motion. Det är också så att praxis i riksdagen är att regeringspartierna röstar nej till motioner för att i stället ägna sig åt regeringens arbete med propositioner.
På tal om propositioner kan vi kanske ägna en tanke åt den samtyckeslagstiftning som genomfördes 2018 och som ledamotens parti ju inte ställde sig bakom. Vad den innebär är att vi nu ser en mycket högre andel fällande domar i våldtäktsmål.
Vad den också innebär är en förändring i normerna från att en man setts som havande sig rätt att ta för sig av en kvinna, till exempel genom att hypotetiskt i ett hotellrum hålla fast och ta en kvinna på brösten under behån trots att hon inte vill det, till att vi nu har en norm som säger att alla sexuella handlingar som en kvinna, eller för den delen en man, inte uttryckligen har gett samtycke till är brottsliga. Det här är en stor förskjutning och en stor förändring i synen på män och kvinnor och också i synen på relationen mellan män och kvinnor och hur man ska se på sexualbrott. Vi har nu också den hårdaste sexualbrottslagstiftning som vi någonsin har haft i Sverige, och det är tack vare den här regeringen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De förslag som nu lämnas över till Lagrådet har behandlats av regeringen efter att först ha utretts och därefter skrivits fram som förslag. Jag är personligen väldigt glad att de nu blir verklighet. Men jag ser också mycket fram emot att inom en mycket snar framtid kunna presentera ett brett och omfattande åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor, som kommer att ta ett grepp om såväl förebyggande arbete som förhindrande och straffrättsligt arbete. Jag ser fram emot detta.
Jag ser också fram emot att se hur Sverigedemokraterna kommer att ställa sig till de förslagen och hoppas att vi i den här kammaren så småningom ska få gehör för en lång rad åtgärder som ska kunna fortsätta att motverka mäns våld mot kvinnor och i förlängningen få stopp på mäns våld mot kvinnor.
Anf. 73 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Tack för svaret, Märta Stenevi! Jag kan bara konstatera att det hade varit klädsamt om Miljöpartiet tidigare hade valt att agera på det här området.
Nu säger Märta Stenevi att hon ser fram emot att vi i denna kammare, där jag representerar Sverigedemokraterna, ska kunna komma överens om åtgärder för att begränsa och sätta stopp för mäns våld mot kvinnor. Men det arbetet har vi initierat sedan vi kom in i riksdagen. Vi har ju år in och år ut lagt fram förslag för att komma till rätta med den problematiken. Och, tyvärr, så sent som förra året röstade Miljöpartiet nej till sådana åtgärder. Därför ställer jag frågan till Märta Stenevi, för det straffrättsliga betänkandet är under beredning i utskottet nu, om Miljöpartiet då kommer att följa upp de här förslagen.
Fru talman! I debatten om mäns våld mot kvinnor, som har ägt rum efter de berörda morden, har Märta Stenevi som jämställdhetsminister kallat till samtal mellan partierna, och jag finner det positivt. Men i samma veva uttalade Märta Stenevi sig också och sa att det är ett djupt samhällsproblem att pojkar och män fostras att slå. Det är något oklart vad uttalandet syftar på, men jag har då aldrig träffat en pojke eller man som har blivit fostrad till att slå kvinnor.
Den raljanta skulle även kunna fråga Märta Stenevi vem som i så fall uppfostrar pojkar och män att slå, inte minst eftersom det huvudsakligen är kvinnor som uppfostrar pojkar. Mammor spenderar mer tid med sina barn än vad pappor gör, och en klar majoritet av personalen inom förskola, fritis och skola består av kvinnor. Varför skulle de lära pojkar att slå tjejer? Jag får det inte att gå ihop.
Drar man det längre kan man konstatera att det är pojkar och män som har en frånvarande far som det går sämst för i livet. Detta faktum diskuteras mycket i USA. Där är det så illa att 85 procent av unga i fängelser har en frånvarande pappa.
En rad andra problem kopplade till en frånvarande far är enligt Psychology Today beteendeproblem, svårigheter att få vänner, våld, drog- och alkoholproblem, hemlöshet, psykiska hälsoproblem, fysiska hälsoproblem, dåliga livschanser överlag och kort livslängd.
Allting tyder med andra ord på att det finns ett starkt behov hos unga att ha en närvarande fadersfigur som kan utgöra en manlig förebild och förmedla positiva manliga normer - normer kring att man exempelvis inte får slå tjejer och att man som man står upp för de svaga och alltid försvarar kvinnor. Det är sunda normer, och avsaknaden av dem eller närvaron av negativa normer är problemet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vänsterpolitikers normkritik mot de normer som byggt vårt jämställda land är därför direkt farliga för kvinnor, och så även vänsterpolitikers ovilja att ta krafttag mot de negativa normer som fått fäste i vårt land. Det sistnämnda utgörs av normer som aktivt förtrycker kvinnor och som legitimerar våld mot kvinnor för att bevara någon påstådd heder. Det är i stort ett importerat problem som kommit till Sverige med invandrare från väsensskilda kulturer med djupt destruktiva normer, något som i dag framgår med all tydlighet när det kommer till mäns våld mot kvinnor, och då inte minst sexuellt våld.
Överrepresentationen av personer med utländsk bakgrund i brottsstatistiken är alldeles uppenbar. Kan Märta Stenevi därför tillstå att de negativa normer som föranleder delar av det våld mot kvinnor som vi ser i Sverige har importerats hit?
Anf. 74 Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Fru talman! Det är ändå en fin möjlighet att få bejaka Tobias Anderssons första känsla för patriarkala strukturer, för det är absolut så att patriarkala strukturer upprätthålls av både män och kvinnor. Det är det som ligger i själva begreppet.
Nej, jag tror inte att enskilda mammor och pappor lär ut till sina barn att slå. Vad jag däremot tror är att pojkar och män fortfarande fostras till att komma undan med att bete sig illa mot flickor och kvinnor.
Jag pratade i fredags med en ung tjej i Malmö som heter Mona. Hon har dragit igång en podd som heter Sluta tafsa. Det gjorde hon efter att hon och hennes tjejkompisar hade tröttnat på ett beteende från killarna i deras skola och killar de möter som, sorgligt nog måste jag säga, mycket påminner om vad jag själv minns från min högstadietid.
Jag pratade nyligen också med ett gäng ungdomar i Borlänge när jag tog emot Barnombudsmannens årsrapport. De sa att de är rädda för att gå in på McDonalds, därför att där sitter grupper med pojkar och män och ropar efter dem och tafsar på dem.
Våld mot kvinnor är däremot inte ett nytt fenomen i Sverige. När det gäller det dödliga våldet har det inte ökat utan snarare faktiskt minskat de senaste åren. Sedan början av 2000-talet har dödligt våld mot kvinnor i nära relationer minskat från i genomsnitt 18 fall till 15 fall årligen, och det har minskat ännu mer jämfört med till exempel 70-talet, den tid då vi byggde vårt jämställda samhälle. Det tar inte på något sätt bort allvaret i den här frågan, men det sätter den i en värdefull kontext.
Problemet med mäns dödliga våld mot kvinnor är något som har funnits i Sverige under alla år och är inte något som uppstått de senaste åren. Däremot är det så att så länge en enda kvinna dödas i Sverige av en närstående måste vi fortsätta att agera.
Självklart finns det många positiva normer bland pojkar och män. De behöver bejakas, de behöver främjas och de behöver lyftas fram. Det finns otroligt många pappor, söner och vänner i hela vårt land som är respektfulla och visar empati och ömhet, och det ska vi absolut inte glömma bort när vi talar om de destruktiva mansnormerna. Men tyvärr finns också just de destruktiva normer för maskulinitet som råder. Tobias Andersson är delvis inne på det när han beskriver det som att stå upp för sig själv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I grund och botten handlar mycket av de här normerna om att premiera styrka, och resultatet av att pojkar och män ständigt har att förhålla sig till dem blir inte alltid positivt. Tvärtom har flera studier visat att just att instämma i könsstereotypa påståenden om kvinnors och mäns roller har ett samband med våldsutövande. I en enskild situation är det naturligtvis bra att ingripa för att hjälpa någon i en utsatt situation, oavsett kön och vad personen är utsatt för. Men normer om maskulinitet bidrar snarare till att kvinnor blir mer utsatta än mindre.
Avslutningsvis vill jag understryka att mäns våld mot kvinnor inte är ett nytt problem och inte heller ett importerat fenomen. Man får ha bott under en sten eller möjligtvis inte vara kvinna, fru talman, för att ha undgått detta faktum. Inte minst metoo, som jag tror och hoppas att ledamoten inte missade, och alla de tusentals rapporter och vittnesmål som kom fram den hösten visade att det här är ett omfattande problem som finns i samhällets alla skikt, inte bara i någon enskild grupp.
Det visade också att mäns våld mot kvinnor i princip aldrig börjar i just våld. Ofta börjar det långt tidigare med accepterande attityder och destruktiva normer. Därför måste vi vara beredda att gå in och bryta våldsspiraler, helst innan de ens har börjat.
Anf. 75 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! När man som Märta Stenevi påstår att allt är som förr och att samma problematik som fanns på 70-talet kvarstår missar man något väsentligt, nämligen den stora skillnaden i acceptansen för delar av detta beteende.
Märta Stenevi menar att problemet är att vi accepterar pojkars beteende. Jag är helt övertygad om att varken jag, Märta Stenevi eller någon i våra bekantskapskretsar skulle acceptera någon som stod oss nära som blev dömd för att exempelvis misshandla sin fru eller sambo. Vi hade tagit avstånd och fördömt dem och sannolikt inte umgåtts med dem alls. I det svenska kollektivet och bland svenska normer och värderingar ser man allvarligt på den typen av kvinnofridskränkningar. Det leder omgående till social utstötning.
Men Sverige har välkomnat ett par miljoner människor varav många kommer från kulturer med helt väsensskilda värderingar och där man inte ser problem med att slå eller förtrycka kvinnor utan tvärtom uppmanas av kollektivet att göra just detta för att bevara familjens, släktens eller klanens heder.
Det innebär att till skillnad från i Märta Stenevis respektive mitt sociala umgänge där man sannolikt stöter ut den som agerar destruktivt och är våldsam mot en kvinna råder det inom dessa kollektiv en påtryckning att agera destruktivt och slå och straffa fru eller dotter om någon av dem beter sig avvikande och riskerar att påverka familjens heder i andras ögon.
Det är den stora skillnaden, och kan man inte erkänna den utan står fast vid att det i Sverige i dag är precis som på 70-talet kommer vi aldrig att få bukt med det importerade problem som är en del av mäns våld mot kvinnor.
Anf. 76 Statsrådet Märta Stenevi (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Samhället kommer att behöva agera kraftfullt mot alla former av hedersförtryck och kan aldrig acceptera att människor inte själva får välja vem de ska gifta sig med, barnäktenskap eller att människor utsätts för våld och förtryck på grund av hedersnormer. Aldrig.
Det ledamoten säger om att hela fenomenet kvinnovåld är ett importerat problem är ett intressant påstående.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att läsa upp några tidningsrubriker: SD-politiker dömd för våldtäkt, SD-politiker dömd för sexuellt ofredande, SD-politiker åtalas för våld i nära relation, SD-kvinna anklagar partiet för sexövergrepp, Uppmuntran till våldtäkt spreds från SD-toppens konto - och listan fortsätter.
Detta innebär självklart inte att våld mot kvinnor är ett sverigedemokratiskt problem. Men det är inte heller ett importerat problem - precis som det inte är ett problem bland göteborgare, i överklassen eller i någon annan särskild grupp i samhället.
Som Bianca Kronlöf sa: Hade det varit så enkelt att vi visste exakt vilka män det var med en viss bakgrund som våldtog eller slog hade problemet varit väldigt lättlöst. I stället är det ett brett utbrett samhällsproblem.
Jag undrar: Var Sverigedemokraterna faktiskt bosatta under en sten under metoo? Missade man alla de vittnesmål som kom fram under den hösten? Missade man alla de rapporterna? Följer man överhuvudtaget konton från kvinnojourerna, Gömda Kvinnor eller andra civilsamhällesgrupper som pekar på dessa problem?
Våldet ska upphöra, oavsett om den man som utövar våldet är av utländsk eller svensk härkomst, oavsett om det är hedersförtryck eller andra destruktiva normer som ligger i botten och oavsett om våldet sker i en lägenhet, i en stuga, på en hemmafest eller på en konferens av en främling eller en partner. Vi kommer aldrig att vara nöjda förrän alla kvinnor är trygga och ingen man slår.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.