Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Minskat aktiesparande

Interpellation 2008/09:73 av Ödmann, Christopher (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-10-29
Anmäld
2008-10-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-11-18
Sista svarsdatum
2008-11-19
Besvarad
2008-11-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 oktober

Interpellation

2008/09:73 Minskat aktiesparande

av Christopher Ödmann (mp)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Påhejade av fondförvaltare, banker, reklam och medier söker sig människor till de välkomnande fondförvaltarna, trots de höga administrativa avgifterna som dessa ogenerat tar av spararna och den måttliga tillväxt av kapital som de i bästa fall lyckas åstadkomma.

En av anledningarna till att många flyr aktieägandet är förmodligen de oroliga tiderna på de finansiella marknaderna på senare år som emellanåt har inneburit stora kursfall, bland annat i samband med IT-kraschen men nu också i efterdyningarna av den senaste högkonjunkturen, den så kallade superekonomin och dess efterföljande finanskris. En annan anledning som förmodligen har en än större betydelse för det minskade aktiesparandet är det krångel som det innebär att deklarera sina aktier efter emissioner, splittar och extrautdelningar.

Det skulle inte behöva vara så komplicerat. Att vi har enskilda aktieägare på finansmarknaden som är beredda att investera, riskera men också ta på sig ett delägande så att det inte bara finns stora investmentbolag, institutioner och pensionsfonder på aktiemarknaden borde ses som något positivt. Därför anser jag att regeringen bör se över hur deklarationerna av aktier kan förenklas för enskilda aktieägare. Man ska inte behöva vara aktieexpert för att klara av sin deklaration. Till och med Skatteverket säger sig ha problem med deklarationskrånglet så en förenkling verkar uppenbarligen vara efterlängtad av alla parter. Något man borde överväga vore att ge ett fribelopp på till exempel två basbelopp som man inte behöver betala skatt på.

Kan man åstadkomma en förenkling av deklarationen skulle detta också kunna skapa förutsättningar för fler att äga aktier och därmed leda till att minska ägarkoncentrationen vilket jag tror vore välgörande för hela samhället. Ett sätt att förenkla för de små aktieägarna vore att införa ett fribelopp på till exempel två basbelopp som blir befriat från skatt.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att underlätta aktieägande i framtiden?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:73, Minskat aktiesparande

Interpellationsdebatt 2008/09:73

Webb-tv: Minskat aktiesparande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 15 Anders Borg (M)
Herr talman! Christopher Ödmann har frågat Mats Odell vilka åtgärder han avser att vidta för att underlätta aktieägandet i framtiden. Han hänvisar i frågan till åtgärder på beskattningsområdet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag får inleda med att hålla med om att det är bra för Sverige om aktieägandet sprids bland medborgarna i landet. Skattereglerna runt aktieägande bygger på att man ska beskattas för den vinst man gör. Det innebär att man måste vara noggrann med att dokumentera allt som händer med aktierna. I de fall det emitterande bolaget har vidtagit en mängd olika åtgärder kan det krävas en betydande arbetsinsats för att beräkna det skattemässigt korrekta ingångsvärdet i samband med en försäljning av aktierna. Det kan vara fråga om aktiebyten, återköp, ny- och fondemissioner. För det fall man inte har sparat uppgifter finns det en schablonregel som innebär att man får ta upp 20 procent av försäljningspriset som ingångsvärde. Vid ett långsiktigt innehav kan denna regel ofta visa sig vara fördelaktig. Jag kan även nämna att regeringen i budgetpropositionen för 2009 har aviserat en kommande översyn av beskattningen av sparande genom bland annat indirekt ägande av aktier genom kapitalförsäkringar i syfte att åstadkomma en enkel, neutral och effektiv beskattning. Jag vill avvakta resultatet av detta arbete innan jag tar ställning till eventuella ändringar på beskattningsområdet.
Christopher Ödmann (Mp)
Anf. 16 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för de svaren. Jag har skrivit den här interpellationen när det gäller aktier och aktieägarna. Jag har inriktat mig på de mindre aktieägarna. Jag bryr mig egentligen inte om de jättestora institutionerna och deras delar. De har nämligen ofta experthjälp till hands. Jag inriktar mig på de mindre aktieägarna eller enskilda aktieägare. När det kommer till deklaration kan det ibland bli räkneövningar som det inte står i mänsklig makt att klara ut. För varje år som går kan det också bli ett större och större problem för de enskilda aktieägarna. Ett av de svårare exemplen uppstår när aktier går över från en generation till en annan generation och vederbörande egentligen ska försöka ta reda på vad som har hänt innan man själv har fått aktierna, bedöma vad tidigare generationer har gjort. Har de deltagit i emissioner eller har de inte gjort detta? Man kan naturligtvis chansa, men det tror jag inte känns speciellt bra för många enskilda aktieägare. Man vill egentligen klara av att räkna ut den skatt som man ska betala för olika delar i det hela. Man kan till viss del få hjälp genom att man trampar iväg till dem som har extra resurser för att kunna gå tillbaka i tiden, som banker och andra. Men då får man kanske betala upp till en tusenlapp. För många mindre aktieägare som inte vet om det blir en vinst eller inte i slutändan kan den extra hjälpen faktiskt kosta en rätt stor del av den eventuella vinst som de kanske skulle kunna få. Jag tar också upp den här frågeställningen därför att det ändå är viktigt - och det här verkar vi ha samma åsikt om - att så många som möjligt äger aktier i vårt land. För den enskilde aktieägaren är det den bästa sparformen, och det är en klar och tydlig sparform. Det finns också möjligheter, även som delägare, att gå på bolagsstämmor och höja sin röst i viktiga frågeställningar. Det gäller till exempel bonusar, som är så diskuterade för närvarande, och arvoden. Det kan vara miljö- och etikfrågor, jämställdhetsfrågor och så vidare. Det är ofta de mindre aktieägarna som tar upp de här frågeställningarna på bolagsstämmorna medan de stora institutionerna ofta är tysta och inte driver så väldigt mycket opinion. Det är också en anledning till att det är viktigt att så många som möjligt äger aktier. Den andra delen gäller att finansministern också hänvisar till schablonregeln. Jag skulle vilja påstå att den inte är så fördelaktig längre. Den var nog det när den kom en gång i tiden, men ju mer tiden lider och åren går blir den mindre och mindre fördelaktig. Jag tror också att det vore mycket bättre om man hade ett system som ledde till att man kunde räkna ut det hela på ett enkelt sätt eller att man fick någon typ av skattebefrielse totalt sett. Det är också vad jag har lyft fram i interpellationen, att man skulle kunna ha, förslagsvis, två basbelopp som är lite drygt 80 000 kronor där man helt enkelt är befriad från skatt. Jag tycker att det är bra att regeringen kommer att göra en översyn - det tar finansministern också upp i sitt svar. Men jag hoppas att man då även gör en översyn när det gäller direkt ägande av aktier. Det kan man inte riktigt utläsa av det svar som finansministern ger. Jag är lite orolig över att man tänker mer på fondsparande på olika sätt. Fondsparande är ändå någonting som kanske är speciellt gynnsamt för fondbolagen själva, där enskilda fondförvaltare har inkomster som till och med våra fotbollsproffs skulle avundas. Jag tror att det är viktigt att man inte glömmer bort det enskilda aktieägandet. Jag hoppas verkligen att det finns med i den översyn som kommer.
Anders Borg (M)
Anf. 17 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag får naturligtvis välkomna Christopher Ödmanns engagemang i den här frågan. Jag tror att man kan se på frågan ur en lång rad perspektiv. Christopher Ödmann framhåller att han kanske inte är så intresserad av de jättestora aktieägarna. Jag får väl säga att det kanske är de som på många sätt är allra viktigast för samhällsekonomin. Jag tänker på det faktum att man har svenska ägare som finns nära det lokala samhället, kommunalråden, föreningarna och de fackliga organisationerna och som man känner till, så att man vet vem det är man ska ringa när man ska tala med den som är ansvarig för ett bolag. Det är viktigt för lokala politiker. Det är viktigt för vårt civila samhälle, inte minst för miljöorganisationer. Det är viktigt för våra fackliga organisationer. Ett ägande av företag som är opersonligt, som inte drivs av ett personligt engagemang och en personlig känsla för bolagen tror jag är problematiskt. Jag tror att ju fler företag som har riktiga och starka ägare desto bättre är det. Det handlar om riktiga och starka ägare som ser till att ledningarna inte drar till sig alltför stora resurser, som ser till att man inte tar större risker än vad som är nödvändigt, som ser till att bolaget är väl skött. Därför tror jag att ett starkt ägande av svenska företag är väldigt viktigt och att vi ska vara bekymrade när vi ser stora svenska företag få utländska ägare som ligger väldigt långt borta från våra lokala förhållanden. Det andra som är viktigt med aktier är naturligtvis att det är bra att människor har en möjlighet till sparande. Det kan naturligtvis ske i fonder, och det kan ske direkt i aktier. Ett enskilt aktieägande är naturligtvis positivt därför att det ökar människors engagemang i de ekonomiska frågorna. Det kan också vara ett konkurrenstryck på fondspararbolagen som annars kan tendera att bli väl så kostsamma. Jag tycker att det är viktigt att vi ur beskattningssynpunkt försöker förhålla oss relativt neutrala till olika former av ägande. Vi måste till att börja med se till att vi inte gynnar ägande framför arbete. Den som arbetar ska naturligtvis ha rimliga skattevillkor precis på samma sätt som den som äger. Det är också viktigt att vi inte missgynnar olika former av ägande, så att skatterna styr människor att hålla på med olika former av tricksande och fixande och donande där det mest handlar om att komma undan beskattning. Förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten har varit förödande för Sverige. Det är naturligtvis bra att vi har blivit av med dem även om jag tror att det ur ett svenskt perspektiv är djupt problematiskt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill återinföra förmögenhetsskatten. Jag tror också att det är viktigt att vi ser till att vi har en helhetsbeskattning som inte missgynnar svenska ägare kontra utländska ägare. Det har ingenting att göra med att det som är svenskt per se är bättre. Däremot tror jag att det som är närmare är bättre, det som ligger närmare det lokala samhället, de lokalt anställda och den regionala utvecklingens frågor. Därför tror jag att det är viktigt att vi har en gynnsam beskattning som ger Sverige ett bra företagsklimat. Nu har vi det relativt väl förspänt här, även om det finns ett behov av att gå vidare med det arbetet. Vi har via de förändringar som har skett när det gäller arvs- och gåvoskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten fått en radikalt bättre beskattning av ägande än vad vi historiskt haft. Det tror jag i grund och botten är väldigt bra för svensk ekonomi. Men vi ska naturligtvis arbeta vidare med de här frågorna så att vi kan upprätthålla en god grad av neutralitet och säkra att man betalar skatt på det man äger och se till att allt detta sköts på ett bra sätt för samhällsekonomin.
Christopher Ödmann (Mp)
Anf. 18 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Min interpellation var egentligen inriktad på att försöka förbättra för de mindre aktieägarna. Det betyder inte att jag tycker att det är helt oväsentligt att det finns några stora ägarfamiljer i Sverige som äger stora delar av svenskt näringsliv. Tvärtom är det ofta så att mindre aktieägare tycker att det är bra att kunna ställa frågor direkt till personer som egentligen har samma intresse som den lilla aktieägaren i bolaget. Det är mycket lättare än att ställa frågor till olika institutioner eller mer ansiktslöst ägande. På den punkten tror jag att vi tycker lika. När det gäller aktieägandet i sig blir det ofta så att man köper aktier i bolag som man har lite kunskap om. Det finns naturligtvis de som köper aktier på andra sidan jordklotet, men jag tror att det lilla aktieägandet mycket handlar om svenska bolag. Skulle man gynna mindre aktieägande och enskilt aktieägande skulle nog fler köpa in sig i svenska bolag och följa de svenska bolagen på olika sätt. Det tror jag vore bra. Det är klart att det ska finnas fonder och att man ska underlätta för det också. Jag var lite kritisk. Man har en förmåga att ta väldigt bra betalt. Vissa fonder och viss reklam handlar ändå om att man ska köpa fonder på andra sidan jordklotet. Det leder i större utsträckning till att kapital går ut ur Sverige. Därför är det viktigt att försöka på olika sätt se till att det i alla fall inte blir en nackdel att äga aktier i enskilda företag. När det gäller de små tror jag att man behöver finna vägar framåt för att kunna underlätta att köpa och sälja aktier och också ge en möjlighet att kunna deklarera på ett vettigt sätt. Som jag sade tror jag att många aktieägare gärna skulle vilja betala den skatt som man ska betala. Det tror jag ändå är grunden. Många sparar och måste spara och ha ordning och reda på sina papper när de köper och säljer. Det är också en viktig del. I grunden tror jag att många aktieägare är väldigt noggranna och sparsamma. Men det finns vissa aktieregler som gör att det blir väldigt krångligt i alla fall i samband med deklarationen. Det är det som den här interpellationen främst bygger på. Det finns olika förslag. En tanke i den här interpellationen var att man skulle ha ett fribelopp med två basbelopp över 80 000 kronor som skulle vara befriat från skatt. Det finns liknande regler i till exempel Frankrike, i Storbritannien också där man har gjort på samma sätt. Jag tror att det lite grann är en trend. Man har ökat i Frankrike nu. Jag tror att det är uppe i 50 000 euro till och med. Det är en liten trend ändå. Jag tror att många finansministrar runt om i Europa inte är så intresserade längre av att hålla på och jaga småsmulor för att få in skatteinkomster. Det är lika bra att släppa visst mindre aktieägande mycket mera fritt. Sedan försöker man inrikta sig på system för de större delarna när det gäller ägande av aktier. Det är egentligen samma sak när det gäller inkomster och pensioner. Där har alliansregeringen börjat försöka att sänka skatten för dem med låga inkomster. Jag kan tycka att samma tankegång borde vara vägledande när det gäller dem som har färre aktier. Tyskland har ett intressant exempel. Det är ett problem för äldre när de har haft aktier en längre tid. I Tyskland är det tydligen så att man har skattebefrielse för aktier som man har ägt mer än ett år. Det är förmodligen för att gynna att man inte bara är ute och köper och säljer. Man ska vara lite trogen de bolag som man har. Det löser också andra problem bakåt i tiden för många små aktieägare. Så det finns olika system. Frågan är vad finansministern tycker kan vara en lämplig väg att gå framåt med.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 19 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag tackar statsrådet och interpellanten för intressanta inlägg. I egenskap av ledamot i skatteutskottet ska jag försöka avhålla mig från direkta beskattningsfrågor. Däremot när det kommer in på det som både statsrådet och interpellanten kommer in på, ägarfrågor i denna turbulenta tid, tycker jag att det är intressant att se vad aktieägande över huvud taget är för något. Det finns två saker som är väldigt bra inom kapitalismen. Det är försäkringar och andelsägande, där man inte behöver äga allt utan kan sprida sina risker. Det är den stora finessen med just aktieägande. Det handlar om hur man äger. Det finns enskilt aktieägande med det personliga ansvaret och möjligheterna som följer därav. Vi har en del spekulanter på det området. Vi har också det institutionella ägandet. För min del tror jag att man kan konstatera, som statsrådet, att det enskilda aktieägandet har gynnat Sverige i extremt stor omfattning under ett mycket stort antal år. Vi kan se att när det gäller de företag som har tvingats flytta ut har utländskt ägande genom institutioner ofta varit väldigt stort. Ett förskräckande exempel är Pharmacia som numera inte finns i Sverige. Herr talmannen vet själv att enskilt aktieägande är väldigt viktigt. Man blir mycket mer intresserad av de aktierna än alla de som finns i fonder. Fonder är naturligtvis bra för många människor som inte är särskilt intresserade av den enskilda aktien. Men å andra sidan är det precis som Christopher Ödmann har noterat: Det kollektiva ägandet genom fonder har skapat möjligheter för institutioner och olika personer att tjäna pengar på att hantera andras aktier på ett sätt som åtminstone i dessa tider inger vissa betänkligheter, när det gäller avlöningar till både dessa personer och andra. Beskattningen av enskilt aktieägande, i både publika företag och andra, är väldigt hög. Det kan man försvara med att vi vill förhindra en spekulationsekonomi. Det tycker jag är bra. Men som Christopher Ödmann säger skulle man när man diskuterar det enskilda ägandet kunna tänka sig något av det tyska systemet, kanske inte när man har ägt aktierna i 1 år utan kanske 10 eller 15 år. Man skulle kunna tänka sig att ta bort det spekulativa momentet ungefär som när man äger ett hus. Där är det fråga om ett enskilt ägande som skulle kunna skilja sig från att sälja och köpa fondandelar. Jag skulle vilja höra, inte exakt vad man ska göra beskattningsmässigt, för något sådant tycker jag inte man ska göra här, men statsrådets idéer om detta, om vilka skillnader det finns mellan olika former av ägande av aktier.
Anders Borg (M)
Anf. 20 Anders Borg (M)
Herr talman! Christopher Ödmann och Gunnar Andrén bidrar till att vi får en bra och saklig diskussion kring ägandet. När man blickar ut över världen i de tider vi befinner oss i är det väldigt svårt att inte se ägande och ansvarstagande som nära kopplade fenomen. Det är väl alldeles slående att bolag som AIG, Bear Stearns och Lehman Brothers har präglats av att de inte har haft några starka ägare eller praktiskt taget styrts av sina bolagsledningar, kanske till och med av enskilda personer under väldigt lång tid. Det är inte bra för risktagande, ansvarstagande eller uthållighet med ett opersonligt ägande. Det beror på att ägandet inte i obetydlig utsträckning är en kontrollfunktion. Det handlar om att man har kontroll över bolagen men också om att vi från samhällets sida vet vem det är i slutändan som bär ansvaret för hur ett bolag fungerar. När det gäller det relationsfria ägande som fonder utgör finns det när vi får ett utländskt ägande tydliga exempel på att det blir en risk att man ser alltför kortsiktigt på bolagen. Vi har haft en diskussion om bolagens kassor under senare år som jag tycker är talande. Ur mitt perspektiv är det glädjande när bolag har sparat i ladorna. Det är naturligtvis bra att svenska bolag i dag när de har gjort det har en möjlighet att inte vara så direkt beroende av riskkapitalmarknaderna, som ju präglas av oerhört betydande problem för närvarande. Då tror jag att det är bra med svenska ägare, långsiktiga ägare och ägare som lever för och med sina bolag. Det tror jag är en väldigt viktig insikt. Det är naturligtvis så, som Gunnar Andrén påpekar, att ur ett historiskt perspektiv är aktiebolagsformen en nyckel till att vi också ska få en bättre riskspridning och en mindre personlig, enskild exponering till ett ägande i ett enskilt bolag. Detta är på något sätt det som är dilemmat i alla de här diskussionerna. Å ena sidan vill vi ha riskspridning, å andra sidan vill vi ha ansvarstagande. Det finns inte någon enkel avvägning i detta. Jag tror att synen på sparande är på väg att förändras. Vi har levt i en ekonomi där vi både skattemässigt och regelmässigt har gynnat skuldsättning snarare än ägande. Vi beskattar eget kapital hos företag och individer hårdare än lånat kapital, vilket naturligtvis hänger samman med de ränteavdrag vi har. Detta har under lång tid bidragit till att bygga upp en skuldsättning som inte är sund utan leder till alltför mycket av spekulation och risktagande. Samtidigt måste jag som finansminister vara väldigt tydlig med att det finns viktiga funktioner med att beskatta människors egendom. En är naturligtvis att vi måste kunna finansiera vår offentliga sektor. Den offentliga sektorn bidrar i väldigt stor utsträckning till att vi har goda tillväxtförutsättningar i termer av infrastruktur, forskning, bra skolgång och välfungerande barnomsorg. Det är självklart att vi alltid måste beakta en trygg finansiering för vårt gemensamma ansvarstagande. Detta är alltid viktigt, men det är särskilt viktigt i tider när vi vet att det finns stora risker på intäktssidan. Det skulle inte förvåna mig om vi i samband med denna nedgång kommer att se ett betydande tapp på intäktssidan som delvis sammanhänger med ägarbeskattning. Vi måste alltså värna skattebaserna, och vi måste också värna intäktskällorna. Staten måste ha goda offentliga finanser. Vi måste därför gå framåt och pröva varje skattesänkning lika hårt som vi prövar varje utgiftsökning så att vi upprätthåller en god användning av de offentliga medlen och säkrar att varje skattesänkning har största möjliga effekt på jobb, sysselsättning och långsiktig produktionsförmåga.
Christopher Ödmann (Mp)
Anf. 21 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Jag tycker också att det är en uttömmande, intressant och saklig diskussion om någonting som jag tror att väldigt många människor bryr sig en hel del om. Vi har faktiskt fortfarande knappt 800 000 enskilda aktieägare i vårt land, men problemet är att de blir allt färre för varje år som går. Trenden är fortsatt nedåt, och jag menar att om vi verkligen vill ha kvar en spridning på aktieägandet i Sverige är det angeläget att fundera över på vilket sätt vi kan underlätta för aktieägarna att kunna vara det också i framtiden. Jag tog upp några olika förslag, och jag vet att till exempel föreningen Aktiespararna i Sverige pratar om att man skulle kunna ha ett investerarkonto där man också skulle kunna ta upp samtliga former av marknadsnoterade värdepapper, fonder och bankinlåning. Det skulle inte vara någon beskattning av byten inom konton utan i stället en årlig avkastningsskatt. Vi har också ytterligare ett förslag på hur man skulle kunna gå vidare från det otroligt krångliga deklarationsäventyr som många aktieägare får ta sig igenom till att försöka göra det lite enklare att hantera den viktiga deklarationen. Som Anders Borg säger är det naturligtvis viktigt att vi betalar skatter för vår välfärds skull. I den delen är vi överens. Egentligen lyfte jag upp frågan utifrån de mindre aktieägarna. Jag är ibland lite orolig över att Moderaterna tittar väldigt mycket på just storföretagen och storägarna. Jag hoppas därför att de enskilda och de mindre aktieägarna ska finnas med i översynen, för de kommer att vara betydelsefulla. När det är kriser i stora bolag är det nämligen de små aktieägarna som i större utsträckning än andra går in i emissioner och bidrar med kapital. Där behövs många bäckar små, och det kommer förmodligen att bli emissioner framöver i vår lågkonjunktur.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 22 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Också jag vill uttrycka en förhoppning om att vi när vi har denna turbulenta tid bakom oss kommer att se värdet av att leva på lön i stället för på lån. Det tror jag är en väldigt viktig sak, inte bara för Sverige. De amerikanska myndigheterna har fått ta över 22 eller om det är 23 banker som har levt på att låna ut pengar på ett helt felaktigt sätt där det inte har funnits någon återbetalningsförmåga. Jag tror att vi här i Sverige ska glädjas åt att vi har ett banksystem som tack vare tidigare insatser garanterar att det ska vara lönsamt att spara pengar. Möjligen har gränsen mellan det som en gång i tiden var Spara och Slösa suddats ut för väldigt många människor under de senaste decennierna. Det blir en renässans för sparandet, och jag tror liksom statsrådet att det ligger i förlängningen på detta. Jag tror ändå att man i det sammanhanget måste se över just de företag som styrs av sina egna administrationer. Där bör enskilda aktieägare själva fundera över hur de placerar. Det är inget man kan lagstifta om. Men i det personliga ägarskap som vi har sett i riktigt stora framgångsrika svenska företag har det väldigt tydligt inte varit fråga om några excesser med bonusar och annat, utan där har ägarna tagit sitt ansvar och sett till att det har funnits en balans mellan förmåner och det man är skyldig att göra.
Anders Borg (M)
Anf. 23 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag vill tacka Christopher Ödmann och Gunnar Andrén för den här diskussionen. För mig är det tydligt att ansvarsfrågan är mycket central i hela frågan om aktieägande. Bland annat handlar det naturligtvis om vem det är som ska ta ansvar när det inte fungerar, vem som ska byta ut ledningar, vem som ska se till att bolagen har tillräckligt med kapital för sin verksamhet och vem som ska se till att det är god ordning på papperen. Där har den starka ägaren en utomordentligt viktig samhällsfunktion att fylla. Det är slående för mig att mycket av den ansvarslöshet, de brister och den girighet vi har sett har varit allra tydligast i bolag där ägarrollen inte är så stark som den borde vara. Samtidigt får vi inte glömma bort hur dimensionerna ser ut. Vi har många aktieägare i Sverige, men 5 procent av aktieägarna står för 80 procent av ägandet. Det är ett uttryck för att samhällets resurser alltid har en sned fördelning, att somliga är bättre lottade än andra. I detta ligger naturligtvis det självklara att vi bör ha en beskattning av ägande och av aktier. Precis som vi ska beskatta arbete och andra ekonomiska tillgångar är det rimligt att beskatta ägandet. Då är det också viktigt att vi har ett regelverk som är enkelt, neutralt och inte uppmuntrar ett överdrivet skatteplanerande eller undandragande av beskattning. Det är viktigt att vi på vägen framåt väger av båda dessa aspekter. Å ena sidan måste vi få in skatteintäkter och ha en beskattning av ägande som ger en säkerhet i de offentliga finanserna. Å andra sidan måste vi se till att Sverige har ett attraktivt näringslivsklimat som gör att det finns en levande företagskultur.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.