Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Minskat bostadsbyggande

Interpellation 2007/08:64 av Frid, Egon (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-10-19
Anmäld
2007-10-19
Sista svarsdatum
2007-11-02
Besvarad
2007-11-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 oktober

Interpellation

2007/08:64 Minskat bostadsbyggande

av Egon Frid (v)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Regeringen har i sin budgetproposition för år 2008 avskaffat de statliga stöden till bostadsbyggandet och i princip avvecklat hela politikområdet. Jag är djupt bekymrad över att regeringens brist på bostadspolitik redan resulterat i ett minskat bostadsbyggande. Av Boverkets indikatorer från september 2007 framgår att bostadsbyggandet är på väg att minska trots att vi befinner oss mitt i en högkonjunktur. Enligt Boverkets bedömning sker detta till följd av borttagandet av de statliga stöden samt de förändringar som skett i bostadsbeskattningen. Under år 2007 kommer nyproduktionen troligen att hållas uppe av de så kallade Odellplattorna från år 2006. Boverket räknar dock med att byggandet av hyresrätter kommer att minska avsevärt under kommande år samtidigt som ökningstakten för bostadsrätter avtar. Vidare gör myndigheten bedömningen att skattesystemet nu ger större incitament att bygga bostadsrätter och egnahem än hyresrätter.

Då det inte finns något som tyder på att bostadsbristen är på väg att avta är den av regeringen förda politiken mycket oroande. Bristen på hyresrätter framför allt i storstadsregionerna leder till att människor tvingas ta stora lån för att köpa bostadsrätter. De som inte har råd att konsumera sin bostad tvingas in på en andrahandsmarknad med oskäliga hyror och ett otryggt boende som följd. Många människor som saknar inkomster som är tillräckliga för att köpa sig ett hem tvingas dessutom leva i trångboddhet till följd av brist på tillräckligt stora hyresrätter. Värst är situationen för ungdomar som har mycket stora svårigheter att få fotfäste på bostadsmarknaden när det saknas små och billiga hyresrätter. Den senaste undersökningen från Hyresgästföreningen visar att 100 000 unga vuxna i åldern 20–27 år bor i andra hand utan att önska det. Av samma rapport framgår att det framför allt är hyresrätt som efterfrågas bland dem som saknar en egen bostad.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att öka byggandet av hyresrätter?

Vad avser statsrådet att göra för att bygga billiga hyresrätter för unga och förbättra möjligheten för dem att få ett eget förstahandskontrakt på en hyresrätt?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:64, Minskat bostadsbyggande

Interpellationsdebatt 2007/08:64

Webb-tv: Minskat bostadsbyggande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mats Odell (Kd)
Anf. 10 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Egon Frid har frågat mig vad jag avser att göra för att dels öka byggandet av hyresrätter, dels bygga billiga hyresrätter för unga och förbättra möjligheten för dem att få ett eget förstahandskontrakt på en hyresrätt. Inledningsvis skulle jag vilja göra en kort tillbakablick på bostadsbyggandet under det senaste decenniet, då en socialdemokratisk regering - med stöd av Vänsterpartiet - var ansvarig för bostadspolitiken. Bostadsbyggandet har under en lång rad år varit betydligt lägre i Sverige än i våra nordiska grannländer. I förhållande till dessa förlorade år är de förändringar som nu anas av prognosmakarna förhållandevis små. Regeringen har avskaffat de statliga stöden till bostadsbyggandet därför att dessa - även om de kan tyckas vara kostnadssänkande - är långsiktigt kostnadsdrivande och snedvrider konkurrensen. Ytterligare ett bekymmer är att subventioner leder till att produktionen anpassas till administrativa, ofta onödigt krångliga, regelverk och till politiska bedömningar om hur människor ska bo och vad som ska byggas. I stället måste utbudet av bostäder anpassas till efterfrågan, till hur människor vill bo. Nyproduktionen är alltid dyr. Oavsett vilka subventioner man ger är nya bostäder nästan alltid dyrare än befintliga bostäder. I kronor per kvadratmeter är små bostäder dyrare att bygga än stora, eftersom fasta kostnader ska slås ut på en mindre yta. Att sedan månadskostnaden blir lägre för smålägenheter beror just på att de är små. I den mån det finns "billiga" lägenheter finns dessa i det redan byggda beståndet. Dessa lägenheter kan bli tillgängliga genom flyttkedjor. Rörligheten på bostadsmarknaden är viktig för att unga ska kunna få möjlighet till ett eget boende som de har råd med. Att produktionen av bostäder påverkas av borttagandet av subventionerna är inte konstigt. Branschen har anpassat sig till ett läge med ständiga stöd och måste naturligtvis anpassa sig. En omställning från subventionsproduktion till att bygga för konsumenternas faktiska efterfrågan tar naturligtvis tid. Men om man i detta läge skulle låta påskina att produktionssubventioner skulle kunna återinföras skulle den här omställningen bara förlängas. På länge sikt gynnas all bostadsproduktion, även hyresbostäder, av att beroendet av statliga bidrag upphör och ersätts med normala marknadsförutsättningar. Fortfarande ligger dock bostadsproduktionen på en mycket hög nivå. Man ska också komma ihåg att det finns ett Sverige utanför Stockholm. Vi talade om det i den förra interpellationsdebatten. På många håll i landet byggs det fortfarande många hyreslägenheter. Med utgångspunkt i Boverkets bedömning oroar sig Egon Frid för hur det ska gå med byggandet av hyresrätter framöver. Man kan dock lätt konstatera att det är svårt att sia, särskilt om framtiden. Olika bedömare har olika uppfattning även inom detta område. Sveriges Byggindustrier gör bedömningen att det totala byggandet verkar vända uppåt, alltså även produktionen av hyresrätter. Där menar man också att den underliggande efterfrågan på bostäder är så pass stark att bostadsbyggandet kommer att klara sig på egna ben, utan subventioner. Men man ska också hålla i minnet att bygg- och anläggningssektorn just nu, med Boverkets ord, plågas av växtvärk. Det är brist på arbetskraft, på byggmaterial och på andra resurser, säger Boverket. Det är en uppfattning som Sveriges Byggindustrier delar. Detta visas också av att faktorprisindex för byggmateriel i genomsnitt ökade med 8,6 procent mellan augusti 2006 och augusti 2007. När det gäller förutsättningarna för unga att få en egen bostad är grundbultarna en ekonomisk politik som är långsiktigt hållbar och åtgärder som motverkar det utanförskap som består i att man inte kan få ett arbete. Sedan kan det trots detta finnas grupper som av olika skäl har svårt att konkurrera om de bostäder som finns. Därför har möjligheten för kommuner att lämna hyresgarantier införts där kommunerna nu har möjlighet att - med stöd av ett statligt bidrag - hjälpa individer som av olika skäl har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden. Många ungdomar och unga vuxna befinner sig i den situationen. Bostadshyresmarknaden är en viktig del av bostadssektorn där det krävs långsiktigt stabila spelregler och goda villkor för den som vill äga och förvalta sådana för att säkerställa att det i framtiden finns ett gott utbud av hyresbostäder. Valfriheten för konsumenterna är central för regeringens politik. För de hushåll som vill äga sin bostad men kanske har svårt att komma in på denna del av bostadsmarknaden har därför regeringen i höstens budgetproposition föreslagit ett system med statliga vad vi kallar för förvärvsgarantier. Förslaget innebär att garantier kan lämnas för räntebetalningar till följd av en förstagångsköpares förvärv av en permanentbostad.
Egon Frid (V)
Anf. 11 Egon Frid (V)
Herr talman! Tack, statsrådet Mats Odell, för ett mycket långt och i stora delar innehållsrikt svar. Jag vet inte om statsrådets ambition är att i dag ge mig ett långt svar som ska täcka in all argumentation så att jag ska vara nöjd för resten av mandatperioden när det gäller att interpellera i bostadspolitiska frågor. Men där kan Mats Odell vara lugn - jag kommer att återkomma. Men det är positivt att det ändå finns en ambition att försöka att i alla fall med många ord skyla över brister i den egna bostadspolitiken. Det som är genant för regeringen är att det i dag byggs färre lägenheter i en stark högkonjunktur än 2005 när vi hade en svag konjunktur. Det är dessutom tydligt att de siffror som Mats Odell bygger sina förhoppningar om ett större byggande på är eftersläpningar i statistiken från tiden då vi hade investeringsstöd, alltså de så kallade Odellplattorna som tillkom i slutet av 2006. Om statsrådet inte kommer att bli ihågkommen som bostadsminister, vilket är tveksamt, kommer statsrådet i alla fall att bli ihågkommen för att han uppfann Odellplattorna och att det har byggts ofantligt mycket Odellplattor i landet. I slutet av 2006 gällde enligt den statistik som finns 2007 över byggande av bostäder ca 5 000 hyresrätter Odellplattor, och ca 8 000 nystartade och igångsatta lägenhetsbyggen gällde bostadsrätter. Många av de här lägenheterna har inte kommit längre än till bottenplattan, alltså den så kallade Odellplattan, och det tycker jag inte att man ska slå sig för bröstet för så mycket. Det har inte gett ökat antal lägenheter. Bostadsproduktionen har naturligtvis stora problem. Det är mycket kartellbildning, och vi har höga produktionskostnader via kartellbildningarna och en stor del byggfusk. Vi har genom regeringens politik en alltför stor inriktning på bostadsrättsbyggande i relation till hyresrätter. Det som är allvarligt och som jag försöker lyfta fram i min kritik mot regeringens bostadspolitik är att man inte slår vakt om byggandet av hyresrätter, billiga hyresrätter, där behovet är stort. Det som statsrådet säger i sitt svar stämmer inte riktigt. Det måste inte vara dyrare att bygga mindre lägenheter. Där har representanter för bostadsbolaget i Huddinge visat att det genom ett bra arbete ihop med jagvillhabostad.nu går att bygga billiga mindre lägenheter, som inte behöver ha en enormt hög standard. Här är det regeringen som har ansvaret, och där vill jag vädja till Mats Odell. Det är regeringen som är ansvarig för bostadsbyggandet, och det är dags att visa att man menar allvar med att ta ansvar för bostadsbyggandet i landet. Man kan inte längre hänvisa till vad som var för ett eller två år sedan. Nu är det upp till regeringen att bekänna färg och verkligen visa att man menar allvar med att vilja hjälpa människor vilkas högsta önskan är att få en egen hyresrätt att också få möjlighet att få den.
Anti Avsan (M)
Anf. 12 Anti Avsan (M)
Herr talman! Det går bra för Sverige. Vi har den starkast växande arbetsmarknaden i Europa, och det byggs bostäder i Sverige. Egon Frid har utgått från Boverkets indikatorer när han har skrivit sin interpellation, och han har tagit fasta på vissa saker där. Jag tror att det är väsentligt att titta på hur Boverket har bedömt utvecklingen på bostadsmarknaden. I maj 2007 konstaterade Boverket att bostadsbyggandet trots borttagna stöd tycks hålla en hög takt. Bedömningen var att man förväntade att nästa år nå den högsta nivån för bostadsbyggandet på 16 år. Regeringen har i budgetpropositionen gjort bedömningen att antalet påbörjade bostäder kommer att uppgå till 29 000 lägenheter 2007 och 35 000 lägenheter 2008. Minskningen år 2007 är framför allt en följd av tidigareläggningen av bostadsprojekt. Det är regeringens bedömning, som kan ställas mot vad Boverket säger i sina senaste indikatorer, nämligen att prognosen för närvarande innebär att 39 000 bostäder kommer att börja byggas år 2008. Det är något fler än vad regeringen har beräknat i budgetpropositionen. Då kan man väl sluta sig till att regeringens beräkning är en försiktig beräkning. Det är ju alltid positivt om det byggs bostäder, framför allt när det går bra för Sverige. Precis som finansmarknadsminister Mats Odell sade här tidigare finns det andra problem. I Stockholmsregionen är det en kraftig brist på arbetskraft, och det är det som är gränssättande ytterst. Priser på råvaror och byggmateriel är också väldigt höga. Då ställer man sig i sammanhanget frågan hur politiken som oppositionen för ser ut, eftersom det fortfarande talas om räntebidragssystem och riktade subventioner. Socialdemokraterna föreslår inte att räntebidragssystemet eller de riktade bostadsstöden ska återinföras, med ett undantag: ett nytt investeringsstöd för miljövänligt byggande. Jag är för egen del övertygad om att det finns andra sätt att uppnå ett långsiktigt hållbart miljöanpassat byggande än att återigen bygga upp ett investeringsstöd. Hur ser då Miljöpartiets budgetförslag ut? Det skiljer sig mot regeringens med bara 49 miljoner kronor när det gäller ett miljardanslag, och då är det huvudsakligen mer pengar till fonden för fukt- och mögelskador. När det sedan gäller Vänsterpartiet talar man om en bostadsfond. Man har då naturligtvis anslagit mycket, mycket mer pengar som inte i någon större utsträckning är preciserade. Vad jag konstaterar är att oppositionen saknar en sammanhållen bostadspolitik. Det är helt uppenbart.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 13 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Som jag har haft tillfälle att påpeka några gånger tidigare finns inte längre bostadsutskottet, och det beror på att bostadspolitiken tog helt slut under förra mandatperioden. Jag satt i bostadsutskottet på den tiden. Jag tror att något av det allra viktigaste är att man får en omläggning på det här området, och det tycker jag att regeringen har börjat väldigt bra med. Är det något som vi har haft under en mycket lång tid så är det kris på bostadsbyggandets område. Det är inget som har inträffat sedan den 6 oktober förra året, utan det är något som har pågått i 40-50 år. Det är det som man måste ta itu med nu, och det är ett mycket långsiktigt arbete. Jag minns hur den dåvarande bostadsministern Lövdén på en samekongress i Sundsvall 2003 stod och lovade att 2007 skulle det införas ett nytt räntebidragssystem. Om man utfärdar ett sådant löfte fyra år i förväg är det klart att alla aktörer på marknaden omedelbart anpassar sig och undrar: Vad kommer då? Och då går allting i stå. Därför är det otroligt viktigt att vi får en långsiktig politik på det här området. Jag tror inte, herr talman, att vi kommer att behöva bo i grottor och tält framöver. Jag tror att vi kommer att kunna bo i våra hus och att de kommer att vara väldigt bra. Ett av de största problem som vi har nu är att de stora miljonprogramsområdena håller på att förfalla. Det behövs mycket stora investeringar för att komma till rätta med det, och då måste man se över hela finansieringssystemet. Vi har ju haft specialinriktade räntebidragssystem som har dolt kostnaderna. Det viktigaste är att vi kommer ifrån ett system där vi döljer kostnaderna. Det är inte på det sättet att villor och bostadsrätter i det här landet håller på att rustas ned, utan där håller man standarden uppe. Det kan man också se runt om i Europa. Då måste man fråga sig: Vad är det grundläggande felet framför allt när det gäller nyproduktionen? Jo, det är Sankt Eriks-domen från 1995 som innebar att man sänkte nybyggnadshyran. Hyresgästföreningen, Fastighetsägareföreningen och Sabo kom för några år sedan överens om att man måste skilja på bruksvärdessystemet, som vi ska slå vakt om, och nyproduktionshyrorna. Om man inte får kostnadstäckning för hyresrätterna blir hyresrätten hotad på sikt. Det tror jag inte att någon av oss vill vara med om, för det är viktigt att vi har bruksvärdessystemet kvar. Men om det hotas av en kostnadskollaps är det absolut mycket dåligt. Den förra regeringen förmådde inte att nå ända fram i trepartsöverenskommelsen från 2004-2005. Jag tror att den hade goda intentioner. En av de viktigaste uppgifterna för den här regeringen tror jag är att få fram ett nytt system för hyressättning i nyproduktionen. Allra sist måste jag säga en sak till Egon Frid. Vänsterpartiet har haft en bostadspolitik som har varit så otroligt fladdrig under de senaste åren. Först ville ni ta massor av pengar ur AP-fonderna, och det kunde ni väl göra. Men då borde ni under Owe Hellbergs och Sten Lundströms tid också ha sagt: Vi vill sänka pensionerna för våra ålderspensionärer väldigt mycket. Nu har ni gått ifrån det förslaget, för det var fullständigt omöjligt att säga detta till pensionärerna, och vill ta pengarna ur Riksgälden. Men de lånen ska också betalas. Då måste ni tala om vem som ska betala lånen i Riksgälden. Det finns inga gratispengar. Er bostadspolitik på den här punkten är en bluff.
Mats Odell (Kd)
Anf. 14 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag uppskattar naturligtvis att Egon Frid tycker att det var ett omfångsrikt och delvis innehållsrikt svar. Det har aldrig föresvävat mig att jag med långa svar skulle kunna täcka in Egon Frids samtliga behov av bostadsdebatter. Det räcker inte talartiden till. Vem som döljer sin brist på bostadspolitik i ett ordsvall överlåter jag åt andra att bedöma. Jag konstaterar i alla fall att politik för Egon Frid är lika med subventioner. Den som inte har subventioner har ingen politik - det är vad som framgår av interpellationen. Om det skulle vara måttet på hur väl man har lyckats kan jag säga att subventionerna, de miljarder som ni brände på att ge miljarder till miljardvinstrika byggföretag, har inneburit att ni har lämnat efter er en bostadskö här i Stockholmsregionen med över 200 000 människor. Er politik har inneburit att Sverige bygger mindre än något annat land i Norden. Egon Frid kan väl inte mena att det är ett framgångskoncept som vi bör ta efter. Det som har lett till framgången i de andra länderna är långsiktigt goda spelregler för bostadsbyggandet, utan subventioner. Det har visat sig att det ger ett helt annat resultat. Vi är därför i full färd med att skapa förutsättningar för en helt ny upplåtelseform, ägarlägenheter. Då säger Egon Frid och hans partikamrater att det är väldigt fult därför att det bara blir investeringar av detta. Att investera i bostäder - hu vad hemskt! Är det inte tvärtom så att när det investeras i bostäder blir det fler bostäder? Jag är helt övertygad om att ägarlägenhetsmöjligheten framöver kommer att leda till att betydligt fler unga människor kommer att få möjlighet att hyra billigare bostäder, helt enkelt därför att man flyttar från billigare lägenheter till de nya dyrare, och då blir de billigare lediga för unga människor. Det är omöjligt att säga att unga människor ska ha nya, billiga bostäder. Den ekvationen går inte ihop. Jag har tagit exemplet förr i debatter med Egon Frid, att det är lika orimligt som att en ung människa köper en ny bil första gången. Om man inte har en stark ekonomi är man naturligtvis ute efter att köpa en begagnad bil. Er bostadspolitik har inte gett unga människor förutsättningar att bo i nya bostäder så här långt. Nu har Egon Frid tagit sin utgångspunkt i prognoser. Det är alldeles riktigt att det sker en viss avmattning. Men den förklaras, Egon Frid, av helt andra saker än brister i regeringens bostadspolitik. Den förklaras av att bostadsmarknaden i Sverige är överhettad. Den förklaras, som framgår av mitt interpellationssvar, av att byggmaterielkostnaderna har ökat väldigt kraftigt och av bristen på arbetskraft. Här skulle jag gärna vilja säga att den förra regeringens nedvärdering av de praktiska yrkesutbildningarna gör att vi har brist på elektriker, brist på rörmokare och brist på snickare. Vår regering vill att personer som vill satsa på en yrkeskarriär inom exempelvis bostadssektorn ska få goda möjligheter att utbilda sig. Jag tycker att Egon Frid har ganska mycket att bevisa om han menar att den politik som han och den tidigare regeringen stod för skulle vara bättre än den som vi nu står för.
Egon Frid (V)
Anf. 15 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag tycker att det är hedrande för oss i Vänsterpartiet att vi försöker utforma och driva en bostadspolitik för alla människor som har rätt att få en bostad i Sverige. Sedan får Gunnar Andrén tycka vad han vill om det. Det är faktiskt så, Gunnar, att det finns människor som bor i grottor och tält i Sverige. Det finns dessutom människor som inte ens har grottor eller tält att bo i utan är helt strandsatta, och mitt agerande i bostadspolitiken har en social dimension. I mitt förra anförande sade jag att det nu är dags för regeringen i sin helhet och Mats Odell i synnerhet att sluta att svartmåla den förra regeringen. Nu gäller det för regeringen att ta ansvar för Sverige, för alla som vill ha en bostad, för alla som vill välja hyresrätten för sitt boende och för alla som har svårt att få bostadskostnad och inkomst att gå ihop. Det gör man inte genom att fortsätta att svartmåla en tidigare regering som faktiskt byggde fler hyresrätter i en svag konjunktur än vad den nuvarande regeringen har möjlighet att göra i en av de starkaste högkonjunkturer vi har skådat. Jag hoppas naturligtvis att den ska bestå. Jag hoppas också att bostadssektorn ska ta ansvar för de brister som finns. Det är jätteviktigt att mindre och medelstora byggföretag får komma in på bostadsmarknaden och bygga billigare bostäder. Vi har ett exempel i Skövde där Calles Bygg är en utbrytare som visar att man kan bygga billigare än vad de stora kartellföretagen har gjort. Det är viktigt att vi hittar former för att underlätta för de företagen att få en ökad andel så att de kan bygga. Även i den här frågan är det skillnad beroende på vilken del av landet vi representerar. Jag presenterade Vänsterpartiets budgetförslag och vår bostadsfond i Skara. Där finns det ett jättetydligt exempel. I Skara kunde man bygga hyresrätter med investeringsstöd, men efter den nya regeringens borttagande av investeringsstöden och bostadssubventionerna kan man inte bygga hyresrätter i dag. Skara är ett jättetydligt exempel på den nya regeringens brist på bostadspolitik. Det finns många Skara runt omkring i landet där man i dag inte kan bygga hyresrätter till de allt fler unga människor och de allt fler äldre människor som vill bo i hyresrätt samt för att kommunerna ska kunna ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen till asylsökande till exempel. Antalet människor som vill bo i hyresrätt ökar också parallellt med att vi har en högkonjunktur där fler kan efterfråga ett eget boende, inklusive yngre människor som vill flytta och starta ett eget hushåll, och det är en hyresrätt de efterfrågar.
Anti Avsan (M)
Anf. 16 Anti Avsan (M)
Herr talman! Jag ställer mig frågan: Varför har Egon Frid och Vänsterpartiet inte lyckats övertyga de andra partierna i oppositionen om den bostadspolitik som förs fram här i dag och i Vänsterpartiets budgetmotion? Jag tror att alla inser svaret, men möjligen inte Egon Frid och troligen inte övriga vänsterpartister. Låt oss titta på Vänsterpartiets budgetförslag när det gäller bostadsbyggandet. Målet är 40 000 bostäder, och som jag nämnde i ett tidigare inlägg har Boverket uppskattat byggandet år 2008 till 39 000 bostäder. Då uppnår man Vänsterpartiets mål så när som på 1 000 bostäder. Då frågar man sig: Har ni tagit i för lite här, eller går det bättre med bostadsbyggandet än vad ni har räknat med? Det här är inte mycket att driva opposition på, i alla fall inte för det närmaste året. Det handlar om 1 000 bostäder. Sedan gäller det de mer konkreta förslagen, som jag också nämnde tidigare. Bostadsfonden ska, precis som Gunnar Andrén nämnde, finansieras med medel från Riksgälden. Man ska tillskjuta 10 miljarder per år tills fonden hamnar på någonting som anges vara en rimlig nivå, 100 miljarder kronor. Det står inte mycket mer om det än att man ska betala amorterings- och räntekostnader under 30 år. Det kallar jag ett rudimentärt förslag, och det är vad som präglar Vänsterpartiets förslag rent generellt. Man vill också ytterligare öka produktionen av hyresbostäder med ett nytt anslag för marksanering i tätorter. Det kan man möjligen vara övertygad om, men jag tror inte riktigt att det kommer att leda till avsett resultat.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 17 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! På en punkt tror jag att Egon Frid möjligen missförstod mig. Jag har aldrig ifrågasatt hans sociala uppsåt. Det tror jag är gott. Jag vill gärna få med i protokollet att jag aldrig har tvivlat på Vänsterpartiet i den frågan, men vägen dit kan man diskutera. Det har vi olika meningar om. Jag tror också att man kan tänka sig subventioner och riktade stöd till vissa saker som studentbostäder, speciella äldreboenden och så vidare. Där tror jag att man måste tänka sig andra former av stöd än man har haft hittills. Det riktar sig till så speciella grupper som inte har samma betalningsförmåga. Där kan man inte ens använda bruksvärdessystemet för att klara ut vad som är den verkliga kostnaden för just de områdena. Herr talman! Jag var häromdagen i Vindeln av alla platser. Det är inte någon jättestor ort. Det var väldigt intressant. Där hade konjunkturen blivit sådan att man funderade på att bygga hyreslägenheter i kommunal regi igen, vilket man inte har gjort under många år eftersom det är en typisk avfolkningsbygd. Det finns väldigt många sådana avfolkningsbygder. Jag tror att det är mycket viktigt att de kommunala bolagen kan satsa på att bygga nytt även på de här orterna. Det ger ett nytt socialt liv. Mot detta kan man sätta herr talmannens egen valkrets, Strängnäs, som häromåret fick reda på att man skulle få subventioner - det var för övrigt under Göran Hägglunds tid som ordförande i bostadsutskottet - till tvåor när man ville bygga femmor. Då måste man begära kommunal garanti, för man var inte säker på att man skulle kunna få dem uthyrda. Femmorna kunde man vara säker på att få uthyrda men inte tvåorna. Det blir en väldigt konstig bostadspolitik även på det kommunala området. Men det viktigaste jag vill säga är att jag inte betvivlar Egon Frids goda uppsåt med politiken. Vägen dit är däremot fel.
Mats Odell (Kd)
Anf. 18 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag har haft många interpellationsdebatter med Egon Frid om bostadspolitik. Jag tycker alltid att de är intressanta och givande. Jag är också glad för de ytterligare debattörer som deltar i dagens debatt. När man blickar tillbaka på dem, och säkert också framåt, kan man konstatera att det är två olika synsätt, eller säg gärna ideologier, som står mot varandra. Å ena sidan har vi Vänsterpartiet och Socialdemokraterna - och jag befarar också Miljöpartiet, men jag är inte helt säker på det. Lösningen är subventioner och mer skattepengar till byggföretagen. Vår modell å andra sidan är att skapa långsiktigt goda förutsättningar för byggmarknaden att svara upp mot det bostadskonsumenterna efterfrågar. Vi har redan facit i handen. De länder som har anammat den grundfilosofi som vi har för bostadsmarknaden bygger ungefär dubbelt så mycket som vi i Sverige har byggt per capita under Egon Frids och Socialdemokraternas ideologi. Jag tittade medan debatten pågick här i Boverkets prognos. De tar Malmö som ett exempel. Det har skett ett tvärtstopp i Malmö. Bakgrunden till det är uteslutande de enormt ökade kostnaderna till följd av överhettningen i den regionen. Tror Egon Frid på allvar att om vi skulle ösa ytterligare miljarder över de byggföretag som redan i dag inte får tag på arbetskraft skulle det innebära ett ökat byggande av bostadsrätter eller hyresrätter? Sanningen är att det byggs varken bostadsrätter eller hyresrätter på grund av detta. Det är bara byggandet av något tiotal bostäder som igångsätts, och det är på grund av den rådande resurssituationen. Jag tror att Egon Frid nog får tänka igenom detta, ta av sig de ideologiska glasögonen och titta på verkligheten som den ser ut.
Egon Frid (V)
Anf. 19 Egon Frid (V)
Herr talman! Tack, statsrådet, för debatten! Det är väl hedrande att Vänsterpartiets bostadspolitik granskas, fast det är lite märkligt när det är i alla fall min ambition och även avsikten med interpellationen att granska regeringens politik. Jag menar, och vill säga det igen, att det är regeringen som ska granska sig själv när det gäller vilken typ av bostadspolitik - eller brist på bostadspolitik - som man för just nu, för situationen håller på att förvärras ganska drastiskt ute i samhället. Naturligtvis är det en ideologisk skillnad. Vi ser till de sociala behov som finns ute i samhället. Vi ser till grupper som står utanför bostadssektorn och som inte kan ta del av den bostadsmarknad som Mats Odell hyllar med sin politik. Naturligtvis innebär detta att vi är beredda att ge subventioner i form av investeringsstöd till byggandet av bra och billiga hyresrätter. Vår ambition är naturligtvis inte att subventionera redan rika byggföretagare, vilket jag är övertygad om att Mats Odell redan vet, utan ambitionen är att det ska byggas billigare hyresrätter. Sedan är det alldeles riktigt att Vänsterpartiet enligt vårt förslag vill bygga 40 000 lägenheter varav 20 000 hyresrätter, och det är ett viktigt krav i vår bostadspolitik. Det är regeringen inte i närheten av. Dessutom vill vi att 65 000 hyresrätter ska renoveras i det så kallade miljonprogrammet. Det har nyligen beräknats att det renoveringsbehov som finns inom det så kallade miljonprogrammet skulle kosta 140 miljarder att tillgodose, och här är regeringen så cynisk att man vill lägga hela detta ansvar på enskilda hyresgäster som ska köpa sina lägenheter och renovera dem själva. Regeringen är inte det minsta intresserad av att underlätta för människor att bo i hyresrätt och skapa förutsättningar för hyresrättens framtid! Jag ska ägna helgen åt att försöka förstå vad "rudimentärt förslag" innebär. Jag hoppas att jag lyckas med det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.