Nationell samordning
Interpellation 2010/11:287 av Björlund, Torbjörn (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-18
- Anmäld
- 2011-03-23
- Besvarad
- 2011-03-29
- Sista svarsdatum
- 2011-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:287 Nationell samordning
av Torbjörn Björlund (V)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Snart är det åter dags för avspark för den allsvenska fotbollssäsongen och med den kommer antagligen också diskussionen om hur man ska stävja eventuella ordningsstörningar i samband med matcher.
Sedan 80-talet har ett svar på problemen i samband med fotbollsmatcher varit att samla olika aktörer i olika konstellationer runt ett bord för att prata. Detta har skett på olika sätt och med olika intressenter.
Rapporter från klubbrepresentanter och andra som genom åren deltagit i dessa möten och diskussioner är att de oftast utvecklats till forum där man försöker undvika svartepetter. Behovet av samkörning och av oberoende ledning blev tydligast efter att landshövdingen i Stockholms län faktiskt lyckades skapa ett forum där de olika aktörerna inom Stockholmsfotbollen skrev under en konkret handlingsplan med tydlig fördelning av uppgifterna mellan alla intressenter.
Detta har fått många att inse att en nationell samordnare måste utses för att arbetet ska bli enhetligt samt uppfylla alla de krav som ställs från olika parter. Något som också idrottsministern uttalat som en möjlig framgångsväg.
Hitintills har frågan dock dragits i långbänk och en lösning verkar inte vara i sikte trots att vi snart har en ny säsong i sikte. Det finns många intressenter i frågan och därför krävs det även på nationell nivå initiativ från centralt håll liknande det initiativ som lyfts från landshövdingen i Stockholms län.
Jag vill därför fråga ministern:
1. Vilka åtgärder avser kultur- och idrottsministern att vidta för att tillgodose det sedan länge identifierade behovet av en nationell samordnare?
2. Vilka andra initiativ avser kultur- och idrottsministern att ta för att öka samverkan med alla goda krafter som vill stävja ordningsstörningar i samband med idrottsevenemang?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:287
Webb-tv: Nationell samordning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:78 Tisdagen den 29 marsProtokoll 2010/11:78 12 § Svar på interpellation 2010/11:287 om nationell samordning
Protokoll från debatten
Anf. 116 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Torbjörn Björlund har frågat mig vad jag tänker göra för att tillgodose det sedan länge identifierade behovet av en nationell samordnare för att stävja ordningsstörningar i samband med idrottsevenemang samt vilka andra initiativ jag tänker ta för att öka samverkan med alla goda krafter.
För att förstärka skyddet mot brottslighet inne på och utanför idrottsarenor infördes den 1 juli 2005 lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Den 1 april 2009 gjordes en ändring i lagen som bland annat innebär att även polismyndighet har rätt att ta initiativ till en fråga om tillträdesförbud. Samtidigt infördes i ordningslagen straffsanktionerade förbud mot att inneha eller använda pyrotekniska varor, att obehörigen beträda en spelplan och att kasta in föremål på en spelplan.
Trots den skärpta lagstiftningen begås alltjämt brott i samband med idrottsarrangemang, främst inom fotboll och ishockey. Det kan röra sig om slagsmål inne på arenan, ordningsstörningar runt arenan eller skadegörelse på transportmedel, närliggande restauranger och butiker. Idrottsrelaterad brottslighet sker också vid andra tidpunkter och på andra platser än i anslutning till själva idrottsarrangemangen. Bruk av alkohol, narkotika och dopningsmedel är en bidragande orsak till att till exempel oplanerat våld kan uppstå.
Till detta kommer de hot som riktas mot till exempel spelare, domare och andra funktionärer samt representanter för klubbarna, till exempel styrelseledamöter. Berörda myndigheter och organisationer samverkar därför i dag centralt, regionalt och lokalt i olika arbetsgrupper och har även bjudits in till möten i Regeringskansliet för att gemensamt diskutera vilka insatser som görs och bör göras för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang.
Frågan om nationell samordning för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang har beretts inom Regeringskansliet. Regeringen har den 24 mars i år till följd av detta beslutat att en nationell samordnare löpande ska lämna förslag till hur brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas. Samordnaren ska också medverka till en förbättrad samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer på central, regional och lokal nivå.
Arbetet ska bland annat baseras på erfarenheter från utarbetandet av den strategi mot våld inom fotboll och ishockey som tagits fram under ledning av landshövdingen i Stockholms län. Samordnaren ska bland annat medverka till att ansvarsfördelningen mellan berörda parter klarläggs och att samverkan och uppföljning av de insatser som görs nationellt, regionalt och lokalt förbättras samt verka för en likformig modell för informationsutbyte.
Samordnaren ska vidare analysera och vid behov lämna förslag till vad som krävs för att idrottsarrangemang ska kunna genomföras på ett tryggt och trivsamt sätt. Genom detta arbete kommer goda möjligheter att skapas för alla berörda aktörer att förbättra samverkan för att motverka och förebygga brottslighet i samband med idrottsarrangemang.
Anf. 117 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag ska börja med att tacka för svaret. Jag måste säga att det var en väldigt snabb respons på min interpellation. Det tog några dagar, och sedan var det klart med en samordnare. Det tror jag är första gången regeringen har lyssnat på Vänsterpartiet så snabbt. Hoppas det kommer fler tillfällen!
Jag har några frågor i alla fall. I dag och just nu är vi inne i en EM-kvalmatch. Det kanske är därför det är så tomt här och inte så många som vill lyssna.
Det finns några saker som jag tycker kan lyftas upp i svaret. Naturligtvis är det jättebra att det här är klart och att det blir en samordnare, men i svaret finns det några saker som kanske är frågetecken fortfarande. Lagstiftningen nämns och exempel på vad som har gjorts. Frågan är om den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig. Det kan man fundera på. Det har diskuterats en hel del hur man ska förhindra och blockera ut saker som händer runt och på idrottsarenorna.
Den andra frågan som jag egentligen inte får något svar på är hur man arbetar förebyggande på ett bra sätt, för det är egentligen där vi måste sätta in åtgärderna. Samordnaren måste på något sätt också i sådana fall ha klart för sig att man måste lägga tyngdpunkten där för att få resultat framöver. Det är klart att man måste ha en organisation och en verksamhet som på olika sätt hindrar det som fortfarande händer på vissa arenor och matcher.
Klart är att det här med våld runt idrott och det som kallas huliganism egentligen inte bara är ett idrottsproblem. Det är mycket större än så; det är ett samhällsproblem, just utifrån att det skapas kulturer och något slags rekrytering till de här grupperna och verksamheterna på andra ställen. Det är inte idrotten som lyfter upp det, utan det är på andra ställen som rekryteringen sker.
Det innebär att detta inte bara är ett idrottsansvar, utan det är ett stort samhällsansvar som vi på något sätt måste lyfta upp. Det är det som är frågan. Hur gör man för att en samordnare på något sätt ska se det här och framför allt, hur bygger man i så fall de här nätverken? Ska man till exempel inkludera skolor, samhällstjänst och socialtjänst så att de på något sätt finns med? Hur hanterar man alkoholfrågorna för att samordnaren ska få förutsättningar att reda ut det här? Det måste alltså tas in en massa saker. Hur gör man för att jobba med detta inne på arenorna och i idrottsföreningarna?
Jag såg också att förslaget är att Per Unckel tar uppdraget. Han är i dag landshövding i Stockholms län. Han är i och för sig gammal östgöte så det kanske finns något i det, men samtidigt är han borgerlig så det är svårt att väga för och emot. Han kanske kan bilda ett nätverk. Man kanske kan tänka sig att fler, kanske alla, landshövdingar går in i nätverket så att man får något slags rikstäckande nätverk runt de statliga uppdragstagarna där ute. Det finns faktiskt väldigt många över hela landet som kallar sig elitklubbar och som kanske också är det som har problem, så det kan finnas en tanke bakom det.
Dessa frågor vill jag ha svar på.
Anf. 118 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi arbetar snabbt i regeringen men kanske inte riktigt så snabbt att det tar tre dagar att få fram en nationell samordnare. Jag vet inte om Torbjörn Björlund blir glad eller ledsen över att höra att det här arbetet har pågått under lång tid. Det är också ett önskemål bland flera önskemål som har funnits från parterna som vi har samlat på Regeringskansliet. Jag tror att jag hade det första mötet tillsammans med justitieminister Beatrice Ask 2007. Sedan har vi haft årliga avstämningar. Det första mötet resulterade bland annat i skärpningen av den här lagen som också ska tillämpas fullt ut. Det finns fortfarande en del kvar att göra på det området.
Under senare år har det också kommit fram önskemål om forskning, kanske inte så mycket ny forskning som att man sammanställer den forskning som finns, men också behovet av en nationell samordnare.
Vi var därför glada åt att Per Unckel på eget initiativ för ett drygt år sedan beslöt sig för att bli den regionala samordnare som behövs framför allt i Stockholm. Han har också haft ett stort antal möten med, tror jag, 13 olika parter som gemensamt har undertecknat ett dokument där alla förbinder sig att på olika sätt bidra till att det ska bli så mycket lugn och ro och trevliga matcher som över huvud taget är möjligt.
Sedan inträffade också detta att det blev derby inte bara inom fotbollen utan också inom hockeyn, vilket gjorde att vi fick en delvis ny situation här i Stockholm. Detta gjorde att man nu har haft nya möten och inkluderar även ishockeyn i arbetet, och det är väldigt bra.
Som Torbjörn Björlund säger har jag varit på matchen. Jag hann inte se mycket mer än tio minuter av första halvlek, och då var det fortfarande 0-0. Jag hann tyvärr inte se det första målet, men det var en god stämning och det var ganska lugnt. Vi får se om det blir likadant när allsvenskan drar i gång och vi har derby den 4 april mellan AIK och Djurgården här i Stockholm.
Jag ska återkomma i övriga inlägg till vad man kan göra mer förebyggande, för det här är ett intresse som jag själv har på många olika sätt. Men jag kan bekräfta det som Torbjörn Björlund var inne på, om landshövdingen i Stockholm, det vill säga Per Unckel, som nu har fått regeringens uppdrag att vara nationell samordnare, har tagit egna initiativ också vad gäller andra delar av landet. Då kan jag berätta att det har han gjort.
Det har bland annat fått till följd att landshövdingarna, såvitt jag vet, i både Örebro och Östergötland själva har haft möten om läktarkultur. Man har samlat inte bara klubbarna och supportrarna, vilket är viktigt nog, utan också delar av den sociala sektorn samt polis och åklagare. Arbetet är i gång på flera håll.
Sedan kommer Per Unckel under de två år som det här arbetet ska pågå att kunna lämna förslag fortlöpande om vad man bör kunna göra.
Det är, ska jag säga, väldigt glädjande att man nu för första gången har samlats och inte längre kan använda sig av det som brukar kallas för svartepetter, att skicka skulden på någon annan. Nu har man gemensamt undertecknat det här. Det blir naturligtvis en stor förväntan på att mycket av det som nu har skett och som har diskuterats under hösten också bli verklighet när allsvenskan sparkar i gång den 2 april.
Anf. 119 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Långbänk har vi ju haft. Det var lite grann en orsak till att jag skrev interpellationen. Vi har ju väntat länge på att någonting ska hända. Just önskemålet från föreningarna om en samordning och en nationell samordnare har funnits med länge. Det var kanske därför jag skrev just den här interpellationen.
Vi har haft en dialog med föreningarna. Vi i Vänsterpartiet har bjudit in föreningarna framför allt från Stockholm för att ha en dialog om just ordningsproblematiken. Det har vi haft förut också och diskuterat olika sätt att hantera det här, bland annat föreningarnas eget ansvar och det de gör. De gör många bra saker, och de erfarenheterna behöver alltså spridas för att vi ska hitta lösningar. Det tycker jag naturligtvis är en resurs som man kan använda. Jag förutsätter att man gör det på något sätt.
Det andra är nämligen, just utifrån föreningarnas ansvar, att det finns kontaktnät när det gäller det förebyggande arbetet. Det skulle jag vilja ha en dialog om, så småningom i alla fall.
Det finns många sätt man kan förebygga på. Man kan som man gör i dag jobba via skolor och via socialtjänsten, men också hitta de miljöer där våld frodas. Framför allt måste vi inse att i och med att det är ett samhällsproblem är det många saker som vävs in. Att man slåss, att man så att säga har våld i samhället finns ju där. Det är inte bara på idrottsevenemang. Man väljer kanske idrottsarenorna därför att det uppmärksammas. Det finns naturligtvis ett antal olika saker som påverkar.
En annan sak, som kan vara lite svårare, är frågan hur man för ut erfarenheterna, för det finns ändå en viss skillnad mellan Stockholm och övriga delar av landet. Det finns likheter också, men det finns också vissa skillnader. Där kan det vara intressant för oss som finns vid sidan om, som tittar på och gärna vill vara med, att få höra hur tankarna går runt detta.
Här gäller det både den förebyggande och den rent aktiva verksamheten att blockera. Kan man till exempel ha olika regler eller ska man ha samma regler för att blockera ut, alltså hindra vissa supportrar att komma närmare än 300 meter från arenorna och så vidare? Ska det vara skillnader eller ska man ha samma regler?
Någonstans där måste man hitta samhörigheten mellan olika föreningar och framför allt väva in det som finns av förebyggande arbete i de olika delarna av landet, inte bara skolor och socialtjänst utan även andra. Det finns ju andra verksamheter, ideella föreningar och sådant. Vi har Nonviolence och så vidare. De finns med och kan tas in beroende på vad det finns för förutsättningar lokalt. Det skulle också vara intressant att höra hur det ser ut när det gäller de bitarna.
Anf. 120 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi har väntat länge, säger Torbjörn Björlund. Det var väl bra att det kom en alliansregering så att det började hända lite grann på det här området också.
Jag har framför mig, jag hoppas att Torbjörn Björlund har sett det också, det program som har tagits fram i Stockholm, men också de aktiviteter som är planerade. Det är en del av de svar som Torbjörn Björlund efterlyste. Det diskuterar jag gärna, bland annat skolorna. Att i fallet Stockholm exempelvis Solna, som är närmast berörd när det gäller Råsunda, också upplåter tid i skolorna så att representanter för klubbarna kan komma dit tillsammans och berätta att man faktiskt kan vara vänner och ha trevligt. Man behöver inte slåss, varken på plan eller någon annanstans, vilket är viktiga signaler i sig.
Jag tror inte heller, utifrån min bakgrund som ordförande på Fryshuset, på bara repressivitet, utan jag tror att dialog är viktigt. Det sker ett förebyggande arbete med Fotbollsalliansen och med Huliganpäron. Det är ett lite märkligt namn som kanske kan tarva en förklaring. Det är alltså de föräldrar som har barn som rör sig i riskmiljö. Det är föräldrar som är aktiva och som vill ha och behöver stöd. Huliganpäron ska vara delaktiga på matcherna, ha kontakt med polisen, men också med klubbarna och delta som en viktig part i det här samarbetet i Stockholms stad. Det är betydelsefullt det också.
Ett problem som inte är så enkelt att komma åt är de droger som också finns i de här grupperna. Det är oerhört viktigt att man hejdar nyrekryteringen av unga människor som annars också kommer in inte bara i en våldsam supporterkultur utan också löper risk för drogberoende.
Servering, droger, vilken visitering man kan göra, om vi kan hitta en lösning som att högriskmatcher läggs på dagtid, vilket man har gjort och ska utvärdera, att människor kan komma tidigare till matcherna så att det inte blir stökigt och typ av visering är också viktiga delar som har tagits fram.
Man har talat om möjligheten att tryggt ta sig till matcherna, att det sätts in extra trafik. I Stockholm faller den uppgiften på SL. Det finns en lång rad med förslag och också olika aktiviteter som man har satt i gång för att se till att det ska vara som vi vill, kul, roligt och spännande att gå på hockey, att gå på fotboll.
Det förs också diskussioner med andra lagsporter, för det är ju framför allt inom lagsporterna det här riskerar att bli ett problem, inte bara i Stockholm, Göteborg och Malmö utan kanske också på en del andra orter.
Som ett svar också på frågan om lika regler vill jag säga att i begreppet samordning ligger att man ska försöka ha så likartade regler som möjligt, inte bara därför att klubbarna ska veta vad som gäller och supportrarna ska veta vad som gäller utan också för att de bussföretag som kör dit samt polis och åklagare också ska arbeta enligt samma modell. Det här är ett gemensamt problem. Ett bekymmer har ju också varit att man har tolkat den här lagen olika i olika delar av landet.
Anf. 121 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag är övertygad om att det här är ett problem som vi kommer att kunna lösa, mycket utifrån de erfarenheter vi har från den samordning som finns i Stockholm och det som kommer att komma fram från den nationella samordningen. Frågetecken kommer kanske att finnas kvar, men det kommer vi naturligtvis att jobba med på ett bra sätt, tror jag.
Det som kan vara problematiskt är just det som ministern lyfte upp, droger. En problematik kan ju finnas kring till exempel alkoholservering på arenorna, inte för att det på något sätt är svårare att hantera, men det finns ändå som en problematik. Vi vet hur det är med alkoholpåverkan när det bär i väg inne på arenorna. Det är naturligtvis en föreningssak men också en sak som har med serveringstillstånd att göra. Det kan vara en sådan sak som man kan lyfta upp och som jag tror också kan vara en av de svåra sakerna att hantera. Det finns naturligtvis ett kommersiellt intresse i det här och det är svårt att hantera den balansgången.
Jag är övertygad om att det här kommer att bli jättebra. Vi kommer att ställa upp på de här sakerna och jobba med dem i Vänsterpartiet också. Vi ser fram emot att det kanske blir en bra verksamhet av det här så småningom, att vi får en bra elitidrott, framför allt när det gäller hockey och fotboll, att gå och titta på även för familjerna. Ministern är naturligtvis välkommen till Norrköping för att titta på det nya allsvenska laget från Norrköping. Det blir jättebra matcher utan någon slags huliganism. Sedan hoppas jag att vi kan se sista kvarten på matchen också.
Anf. 122 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag kommer gärna till Norrköping. Det finns ju en ny arena där också.
Alkoholfrågan har länsstyrelsen i Stockholm också slagit ned på och noterat att det inte alltid har fungerat enligt de regler som gäller. Det kan handla om både hockeyn och fotbollen. Det har man ögonen på.
Jag är precis som Torbjörn Björlund mycket glad över att arbetet nu fortsätter, inte bara i lugn takt utan i en accelererad takt, att vi får mer kunskap, att Per Unckel också var villig att ta på sig det här uppdraget och sprida de kunskaper som har gjorts i Stockholm över hela landet. Det är också en viktig sak, tror jag, att kanske samtliga landshövdingar blir involverade i det här arbetet. Länsstyrelsen är en bra samordnare på många olika sätt just när det handlar om säkerhetsfrågor, när det handlar om utskänkningstillstånd och när det handlar om sociala frågor och kontakt med polis och åklagare.
Min förhoppning är att vi kommer att se en lugnare säsong än på många år och att vi kommer åt många av de problem som finns i anslutning till idrotterna. Det kan vara det som sker kanske inte på matchdag eller ens när det är säsong men som ändå har betydelse för att matcherna så småningom ska bli bra. Förhoppningsvis kommer vi nästa gång vi kommer att diskutera frågan att kunna enas om att det har hänt mycket positivt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.