Nationella insatsstyrkans framtid

Interpellation 2001/02:180 av Marcelind, Ragnwi (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-18
Anmäld: 2002-01-22
Besvarad: 2002-02-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 januari
Interpellation 2001/02:180
av Ragnwi Marcelind (kd) till justitieminister Thomas Bodström om Nationella insatsstyrkans framtid

Kristdemokraterna har i flera år kämpat för behålla och utveckla den nationella insatsstyrkan så att Sverige ska ha ett bra skydd för medborgarna i extrema situationer. Nationella insatsstyrkans huvuduppgift är att bekämpa terrorism i landet. Nationella insatsstyrkan ska även ges möjlighet att, i enlighet med tidigare beslut, bistå samtliga polismyndigheter ute i landet. Detta dock med hänsyn till huvuduppgiften att bekämpa terrorism och styrkans tillgänglighet för detta ändamål.

Vi har krävt att insatsstyrkans verksamhetsområde ska utvidgas. Vi har också drivit frågan om att insatsstyrkan måste få utökade resurser för att den ska kunna behålla sin kompetens och styrka. Trots upprepade påpekanden till regeringen har styrkan under flera år fått försämrade arbetsvillkor. Handlingskraften har av flera orsaker kraftigt beskurits. Försämrade arbetsförhållanden, dålig utrustning och otydliga riktlinjer.

Kristdemokraterna har därför ansett att Nationella insatsstyrkan, för att den ska kunna bli en verklig nationell resurs, måste läggas under Rikspolisstyrelsen. Regeringen har dock hävdat att styrkan även fortsättningsvis ska ha sin hemvist vid Stockholms länspolis. I december månad lyckades Kristdemokraterna få majoritet för sitt förslag. Tillsammans med de övriga borgerliga partierna och Vänsterpartiet beslutade riksdagen, i ett tillkännagivande, att det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att snarast överföra Nationella insatsstyrkan till Rikspolisstyrelsen och tillgodose vad utskottet i övrigt anfört om insatsstyrkans funktion och arbetsuppgifter.

Det är därför med stor förvåning jag mottar information om att absolut ingenting har hänt under de månader som gått sedan beslutet fattades. Nationella insatsstyrkan har inte flyttats.

Initiativ till flyttning har inte meddelats Nationella insatsstyrkan, någon tidsplan för överflyttningen har heller inte redovisats. Mina frågor till justitieministern blir därför:

1.När avser justitieministern verkställa det beslut som fattades i riksdagen om en omedelbar överflyttning av Nationella insatsstyrkan till Rikspolisstyrelsen?

2.Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att tillgodose det utskottet i beslutet anfört om Nationella insatsstyrkans funktion och arbetsuppgifter?

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:180

Webb-tv: Nationella insatsstyrkans framtid

Protokoll från debatten

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 82 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Ragnwi Marcelind har frågat mig när jag avser att verkställa det beslut som fattades i riks- dagen om en överflyttning av Nationella insatsstyrkan till Rikspolisstyrelsen. Hon har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillgodose vad ut- skottet har anfört i beslutet om insatsstyrkans funk- tion och arbetsuppgifter. Den 4 december förra året beslutade riksdagen att bifalla justitieutskottets förslag beträffande regering- ens budgetproposition för år 2002. Beslutet innebär att Nationella insatsstyrkan ska vara att betrakta som en förstärkningsresurs liknande Rikskriminalpolisen och helikopterverksamheten. Insatsstyrkan ska orga- nisatoriskt flyttas från Polismyndigheten i Stock- holms län till Rikspolisstyrelsen. Beslutet innebär också att beslutsunderlag ska upprättas vid Rikspolis- styrelsen när insatsstyrkan ska användas. Underlaget ska redovisas vid behov. Detaljutformningen och polisiära bedömningar i övrigt ska enligt riksdagens beslut ankomma på Rikspolisstyrelsen. Arbetet med att genomföra de av riksdagen be- slutade förändringarna pågår i Regeringskansliet. I arbetet ingår bl.a. att undersöka vilka följdeffekter förändringarna får.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 83 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Jag är oerhört besviken över det svar som jag har fått på min interpellation, Thomas Bodström. Svaret är undvikande, intetsägande och ger inget som helst svar på mina två mycket konkreta frågor. Jag uppfattar dessutom bristen på svar som lite respektlös både mot Nationella insatsstyrkan och mot mig som frågeställare. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att justitieministern varken vet eller vill ta reda på hur landets viktigaste polisresurs mot grov kriminalitet ska organiseras. Får jag påminna justitieministern om att i de för- arbeten som gjordes för nästan 15 år sedan, och som låg till grund för skapandet av styrkan, utreddes för- delar respektive nackdelar med Nationella insatsstyr- kans hemvist. I ett stort antal utredningar har det ältats fram och tillbaka om var Nationella insatsstyr- kan ska ligga, om den ska sortera under Rikspolissty- relsen eller ej m.m. Därför kan jag bara inte förstå eller acceptera att justitieministern försöker att undvi- ka att svara på mina frågor med hänvisning till att frågan är under utredning - bl.a. om vilka följdeffek- ter förändringarna får. Det här har utretts tillräckligt, Thomas Bodström. Nu är det hög tid att sluta att utreda och börja agera. Beslutet från den 4 december måste omedelbart genomföras. Får jag också påminna ministern om att i riks- dagsbeslutet som fattades den 4 december framgår det att en flytt av styrkan ska ske snarast. Det är något som varken ministern eller regeringen verkar ha uppmärksammat. Vet justitieministern om att medan hans departe- ment ägnar sig åt utredningar och - som jag upplever det - förhalar frågan, ägnar sig - enligt uppgift - länspolismästaren i Stockholm åt att konsekvent vingklippa styrkan och dess operativa kapacitet? På så sätt får den myndighetens dåliga ekonomi åter- verkningar på en nationell resurs. Känner justitieministern till och, i så fall, accepte- rar justitieministern att Nationella insatsstyrkan för budgetåret 2002 fått sin driftsbudget sänkt med 30 %? Enligt uppgift ska länspolismästaren ha ålagt Natio- nella insatsstyrkan sidoarbetsuppgifter som tidigare har åvilat polisen i Stockholms län. Detta äventyrar direkt både riksdagens och regeringens beslut om att styrkan i alla lägen ska vara tillgänglig för antiterror- verksamhet. Vidare ska det ha beslutats om att mins- ka styrkans numerär i stället för att t.ex. som i Norge öka numerären. I ett läge då de andra nordiska län- derna ökar resurserna och avsätter mer personal till sina nationella insatsstyrkor stryper vi vår egen natio- nella insatsstyrkas verksamhet. Hur tänker regering- en? Hur tänker justitieministern efter det som har hänt den 11 september? Jag talade med Norges justitieminister för några dagar sedan, och han berättade att deras agerande är precis tvärtemot vad Sverige gör i dag. Jag tror mig också veta att Sveriges justitieminister är en av de få justitieministrarna i världen som inte har besökt sin insatsstyrka efter den 11 september och som inte ens har bemödat sig om att tala med sin antiterrorpolis. Thomas Bodström, det här är oerhört allvarligt. Det är ett ansvar som åläggs justitieministern. Jag förutsätter att regeringen respekterar riksdagsbeslutet och skyndsamt för över styrkan till Rikspolisstyrelsen och att styrkans övriga behov snarast tillgodoses. Det borde ligga i allas intresse.

Gunnel Wallin (C)

Anf. 84 Gunnel Wallin (C)

Fru talman! Terrorism var orsaken till bildandet av den nationella styrkan för ett antal år sedan. Vi vet att vilken dag som helst kan vad som helst hända. Det gäller att vara förberedd och inte behöva göra snabba, ogenomtänkta akututryckningar. Därför är det viktigt att visa att det går att genom- föra det beslut som fattades i kammaren i början av december snabbt och effektivt. Det poängterades i beslutet att detta skulle ske snarast. Det finns alla möjliga underlag. Frågan är undersökt på alla håll. Fler undersökningar behövs inte. Möjligtvis skulle en budgetgenomgång behöva göras för att överföra rätt mängd pengar mellan de olika kostnadsställena, men det är en rent budgetteknisk sak. Jag kan instämma i det som Ragnwi Marcelind har sagt om att polisledningens arbete i Stockholms län inte följer de intentioner som framgick av beslutet från december. Man är väl medveten om vilka beslut som har fattats. Att driftsbudgeten har skurits ned med 30 % är mycket. Styrkan har minskats från 56 till 53 personer, trots att man ser hur situationen ser ut. Vi kan se på situationen vid flygplatserna och hur många som sysselsätts där. Men om det verkligen skulle hända någonting, vad har vi då att ta till? Det har inträffat ett antal incidenter i Sverige där man har haft lov att använda Nationella insatsstyrkan. Befogenheten har ökat i omfattning. Men man har inte tagit till styrkan därför att den har kostat för mycket. Man har blivit fakturerad, och man har tyckt att det har varit för dyrt. Därför har man avstått. Pengarna finns inte i budgetarna. Detta är en av orsakerna till att jag har varit med och drivit frågorna, dvs. att vi ska ha en expertstyrka i Sverige som med sin speciella kunskap snabbt kan rycka in vid olika tillfällen. Man ska inte behöva betala för dessa resurser. Det förhindrar en använd- ning av denna kapacitet. Jag blir lite orolig när jag hör att man inom Stockholmsdistriktet rustar upp piketstyrkan i stället för att använda sig av Nationella insatsstyrkan. Den ska naturligtvis även fortsättningsvis gå att använda i Stockholm men även runtom i hela landet. Den nationella insatsstyrkan ska ligga under Rikspolisstyrelsen, precis som helikopterverksamhe- ten osv. Det gäller att tydliggöra riktlinjerna och använda styrkan på bästa sätt så att den blir en resurs för hela Sverige. Det är olyckligt med den tidigare passusen där styrkan har legat under Stockholmsdist- riktet. Vi ser i facit vad resultatet blir. Det är precis vad vi har befarat när vi tidigare har agerat i frågan.

Alice Åström (V)

Anf. 85 Alice Åström (V)

Herr talman! Justitieministerns svar på interpella- tionen sade i stort sett ingenting. Det hade varit rimli- gare att få en tydligare förklaring på vad som ska utredas, hur långt man har kommit och vilka tankeba- nor som finns. Vänsterpartiet har vid tidigare tillfällen kommit överens med regeringen om att låta styrkan ligga kvar under Stockholmsmyndigheten på det villkoret att de problem som fanns gällande styrkans utrustning, hur styrkan användes och att styrkan skulle bli en resurs för hela landet skulle lösas. När Vänsterpartiet den 4 december valde att gå ihop med de borgerliga partierna för att flytta styrkan, byggde detta på de faktiska omständigheterna. Man hade inte under de två år man hade haft på sig lyckats genomföra några större förbättringar för styrkan. Vi i Vänsterpartiet har ansett styrkan viktig när man efter den 11 september i många olika lägen har pratat om terroristbekämpning. Vi har sett hur man runt om i Europa, och även i den svenska regeringen, har varit beredd att ta långtgående steg när det gäller att bekämpa terrorism. Detta har skett utan att det egentligen har varit någon större debatt i riksdagen eller att vi har haft någon större möjlighet att påverka den lagstiftning vi har ställt oss bakom för att bekäm- pa terrorism. Man har instiftat en styrka för att kunna bekämpa terrorism. Att regeringen i det läget inte omedelbart skapar en fungerande enhet och genomför de beslut som vi här i riksdagen faktiskt har fattat är anmärk- ningsvärt. Att man inte ens kan tala om hur långt man har kommit, hur man tänker och inom vilken tidsram man har tänkt flytta styrkan tycker vi är oerhört an- märkningsvärt. Detta är någonting som påverkar hela landet. Vi ser att fler och fler länsmyndigheter upplever mer organiserad brottslighet och fler allvarliga incidenter. För att kunna möta detta har länsmyndigheterna för- sökt skapa sina egna små insatsstyrkor, eftersom man av kostnadsskäl inte har haft fullständig tillgång till den nationella insatsstyrkan och dess kompetens. De små styrkorna har inte alls den kompetens som insats- styrkan har. Det tar dessutom resurser från det vanliga arbetet. Vi ser hur bekämpandet av vardagsbrottsligheten och närpolisen drabbas därför att man tar på sig dessa uppgifter ute på de olika länsmyndigheterna. Det anser vi vara ett fruktansvärt slöseri med resurser. Vi anser att det är viktigt med en upprustning av Nationella insatsstyrkan. Vi måste se till att styrkan hamnar under RPS så fort som möjligt. En tydlig beslutsgång innebär att det blir lättare att få insyn i verksamheten. Vi kan se när det fattas beslut om att använda styrkan. Samtidigt som vi ska ha en elitkom- petens är det oerhört viktigt att man känner att man har en demokratisk insyn och kontroll, och att man kan följa beslutsgångarna när styrkan används. Hittills har ingen tydligt kunnat ta på sig ansvaret för när, hur och i vilka sammanhang styrkan har an- vänts. Det anser vi vara en av orsakerna till att det också är viktigt att flytta styrkan. Vi hoppas verkligen att regeringen ska respektera riksdagsbeslutet och så snabbt som möjligt flytta styrkan, så att vi kan få en slagkraftig insatsstyrka.

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 86 Justitieminister Thomas (S)

Herr talman! Riksdagens beslut från den 4 de- cember ska självklart respekteras. Det är också därför arbetet påbörjades omedelbart. Men det finns en motsättning. Det är som alla tre interpellanterna säger: Det ska bli så bra som möjligt. Det är ingen tvekan om att vi alla är av den uppfatt- ningen. Det är otroligt viktigt att vi får en insatsstyrka som på alla sätt är perfekt utrustad och skickad att utföra sina svåra uppgifter. Då kan man inte hasta fram. Arbetet pågår; det kan jag försäkra er om. Så fort vi säkert vet hur lång tid det tar kommer vi att med- dela det. Men låt mig påminna om att det har gått två månader. Under den tiden har det varit jul- och ny- årshelg. Att vi ska kunna ge besked nu tycker jag är lite väl mycket att begära. Samtidigt är det ni säger om de svårigheter som är förknippade med flytten alldeles riktigt. Jag kan försäkra er att arbetet pågår. Det är själv- klart regeringens uppfattning att det ska bli så bra som möjligt, och vi ska uppfylla kraven på att flytten ska ske snarast.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 87 Ragnwi Marcelind (Kd)

Herr talman! Jag blir bara ännu mer konfunderad. Jag är ledsen, Thomas Bodström. Thomas Bodström säger att arbetet sattes i gång omedelbart. Var och av vilka har arbetet satts i gång? Senast den 17 januari kände enligt uppgift varken rikspolischefen eller länspolischefen till några som helst förhandlingar eller samtal med departementet. Jag undrar var detta arbete har satts i gång. Justitieministern säger att man självklart vill ha en bra nationell insatsstyrka. Men det är ju det vi har haft! Den håller på att gå sönder därför att styrkans existens har ifrågasatts under flera år av högt uppsatta politiker både inom departementet och inom länspoli- sorganisationen och Länspolisstyrelsen. Det är inte konstigt om männens kraft avtar eller om de drar sig till andra arbeten, eftersom de hela tiden är ifrågasat- ta. Justitieministern säger att det måste ta tid om det ska bli bra. Vad är det som måste ta tid? Tar det tid att minska styrkans driftbudget, försämra arbetsför- hållandena eller att sätta männen att utföra skräpjobb, där deras kompetens inte på något sätt tillvaratas? Är det detta som man behöver tid för, Thomas Bodström? Jag vill inte anklaga Thomas Bodström. Jag tror att detta är en gammal prestigefråga som Thomas Bodström har fått ta över, trots att han kanske inte har någon uppfattning om hur det ser ut i Nationella in- satsstyrkan eller hur det har varit under dessa år. Gunnel, Alice och jag vet hur ärendet ända sedan 1998, när vi började interpellera om denna fråga för att få till stånd en förändring, har förhalats. Vi vet hur det har argumenterats och hur styrkan har hanterats. Man har fått försämrad utrustning, mindre träningstid, sämre lokaler och sämre arbetsförhållanden. Ingen har tyckt att vi behöver en sådan styrka, för vi drabbas inte av terrordåd. Men helt plötsligt, den 11 september, förändrades hela världen, och alla utom Sverige började tänka om. Vi började strama åt och strypa resurserna till en av de styrkor som är viktigast om vi ska kunna bemöta terrordåd liknande dem som skedde den 11 september. Jag skulle vilja fråga justitieministern om han kan ta på sitt ansvar att det vid ett eventuellt terrordåd i Sverige inte finns en aktiv, välutrustad, vältränad och motiverad nationell insatsstyrka att sätta in därför att regeringen och polisen i Stockholms län, bl.a., har låtit prestige gå före förnuft i en för svenska folket så avgörande och viktig fråga. Jag skulle verkligen önska att Thomas Bodström gav ett bättre svar än han gjorde alldeles nyss i egen- skap av justitieminister. Man kan inte skylla på ju- luppehåll, t.ex., när allting redan är klart. Det är bara att besluta om att föra över styrkan till Rikspolissty- relsen och se till att den får arbeta utifrån de riktlinjer som har diskuterats så länge. Polisen i Stockholms län kan ändå genom den historiska satsning som just nu görs få de resurser den behöver för att klara sig. Jag förstår att det bakom alltihop ligger ett behov hos polisen i Stockholms län att få använda sig av Nationella insatsstyrkan. Det märkliga är att man aldrig har velat använda styrkan som nationell insats- styrka. Man vill använda männen till patrullering i bilar, bevakning och transport av pengar. Jag tycker att de är för välutbildade för det, och det hoppas jag att också justitieministern inser. Jag hoppas att han kan ge lite bättre svar än vad han har gjort hittills.

Gunnel Wallin (C)

Anf. 88 Gunnel Wallin (C)

Herr talman! Man ska inte hasta fram, utan göra det ordentligt. Det ska man göra, men man kan ändå få fart på processen om man vill. Jag tycker att det är viktigt att vara rädd om det vi har och ge möjligheter att använda dessa resurser på bästa sätt. Det brukar annars vara så att man får puffa på för att få resurser- na i den riktning man vill, men här gäller det männi- skor som vill göra någonting och som vill göra nå- gonting bra, men som inte får göra det. Det är inte så lätt att förklara. Vi behöver den Nationella insatsstyrkan i den si- tuation som vi befinner oss i - mer än någonsin. Vi har diskuterat frågan om utrustning tidigare här i kammaren. Det är viktigt att man har utrustning och möjligheter att träna på så sätt att man kan bibehålla funktionen. Drar man ned driftsbudgeten med 30 % vill man inte att verksamheten ska fortsätta. Jag tycker att det är fel signal. Jag tycker att det är allvarligt. Det är viktigt att man har en dialog. Det har fattats beslut. Då ska man ha en dialog och lyssna på vad de inblandade vill, och försöka göra det bästa av situa- tionen. Jag kan tänka mig att det hade blivit mer fart om det hade inträffat en incident. Då hade det kvittat om det hade varit nyår eller jul. Då hade det minsann kommit i gång. Man kan inte skylla på detta, och man kan inte skylla på att frågan inte är utredd. Handla snabbt, och låt oss få en nationell insats- styrka som kan göra ett bra jobb och som vi kan kän- na oss trygga med här i Sverige.

Alice Åström (V)

Anf. 89 Alice Åström (V)

Herr talman! Justitieminister Thomas Bodström! Jag vill också att den här styrkan blir så bra som möj- ligt. Det tror jag att vi alla är helt överens om. Men det jag inte kan förstå är varför vi ska acceptera att man nedrustar den kompetens som finns, varför man ser till att det blir en flykt från Nationella insatsstyr- kan när den inte får något gehör utan snarare hela tiden utsätts för att den inte får utföra sitt jobb. När man från länsmyndigheten sänker driftsbud- geten - det är ju ett av de beslut som har fattats efter det här - är det en mycket tydlig signal till insatsstyr- kan om att den nu faktiskt får bära konsekvenserna av att vi här i riksdagen har haft mage nog att vilja flytta på den. Det är någonting som vi tycker är fullständigt oacceptabelt. Det jag inte kan förstå är varför man behöver ut- reda så mycket. När vi för två år sedan gjorde upp med regering- en, med Thomas Bodströms företrädare, var resultatet faktiskt att Rikspolisstyrelsen skulle ta ett mycket starkare grepp om styrkan. Den skulle få sin egen budget. Rikspolisstyrelsen skulle ansvara för att styr- kan skulle få den utrustning som den skulle ha och för att den skulle kunna användas i hela landet. Rikspolisstyrelsen tog på sig den uppgiften i över- enskommelsen för två år sedan. Sedan har man inte skött det speciellt bra. Men jag förutsätter faktiskt att Rikspolisstyrelsen redan när vi fattade beslutet här i riksdagen satte sig in i den här problematiken och redan då tog på sig en del av det här ansvaret och inte skulle lämna över det till länsmyndigheten. Efter de här två åren borde man ju vara förberedd inom RPS på att snabbt ta in styrkan under RPS för att sedan fatta beslut om hur man ska kunna utrusta den och göra den så bra som möjligt. Låt den inte gå under innan något beslut har fattats!

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 90 Justitieminister Thomas (S)

Herr talman! Det är riktigt att jag inte har varit med sedan 1998, men det känns, ärligt talat, inte riktigt som att det är jag som har drabbats av presti- gen. Jag har ingen som helst anledning att inte sträva efter att det här ska ske på allra bästa sätt. Det är självklart. Det är flytten i sig som innebär att det blir ett annat sätt att agera på. Sedan är vi alldeles överens om vikten av att job- ba mot terrorism, att det behövs osv. Men i polisför- ordningens 2 kap. 17 § står det också att styrkan får användas i annan polisverksamhet om det kan ske med hänsyn till huvuduppgiften. Nu är det en annan situation, och vi måste göra det bästa av situationen. Det här behöver inte ta sär- skilt lång tid; det är jag fullt medveten om. Men vi måste ändå göra det så att det blir så bra att vi har en nationell insatsstyrka som kan utföra sitt jobb på bästa sätt och som också kan användas vid sidan av den nationella insatsstyrkans verksamhet. Och, som sagt, det har gått två månader, och ar- betet pågår. Det kommer inte att dröja länge innan det här är klart, men jag kan inte säga någon exakt tid- punkt nu. Jag vill inte lova någon tid som jag är inte säker på att jag kan hålla.

Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 91 Ragnwi Marcelind (Kd)

Herr talman! Det finns ännu ett frågetecken för mig. Justitieministern säger att det är så oerhört viktigt att styrkan, enligt den här paragrafen, också kan an- vändas till annan verksamhet. Men såvitt jag vet har åtminstone sju län under hösten begärt hjälp och förstärkning av Nationella insatsstyrkan, men de har inte kunnat få det därför att det har kostat så mycket pengar. De här länen har backat när de har fått höra talas om vad det blir för konsekvenser. Bara för några veckor sedan var det ett allvarligt kidnappningsdrama då man också ville ha Nationella insatsstyrkan till hjälp, men tyvärr fick länet backa därför att det inte fanns pengar att betala med. Vi vill att den här styrkan, precis som vi har sagt från det att styrkan kom till, ska vara en nationell resurs. Och det är det den blir om den läggs under Rikspolisstyrelsen, och den kan vara en resurs för våra län när det gäller att ta hand om de här extremt svåra situationerna, som våra vanliga poliser inte har träning för. Då kan de kanske i högre grad vara de här närpoliserna, som försvinner alltmer. Sedan kan jag inte annat än notera att justitiemi- nistern sade att det inte finns någon som helst anled- ning att inte sträva efter att det här ska bli så bra som möjligt. Jag hoppas att alla hörde det, och jag vill se det i protokollet i morgon. Tack för det, Thomas Bodström! Detta ska jag påminna om ett antal gånger tills jag ser att vi verkligen har rott det här i hamn och att det har blivit så bra som möjligt för den nationella insatsstyrkan. Därmed har jag sista ordet i den här frågan och tackar för debatten.

Intressenter

Frågeställare

Marcelind, Ragnwi (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna