Nationella minoriteter och Filminstitutet
Interpellation 2013/14:275 av Pärssinen, Raimo (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-02-06
- Anmäld
- 2014-02-06
- Besvarad
- 2014-02-18
- Sista svarsdatum
- 2014-02-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 februari
Interpellation
2013/14:275 Nationella minoriteter och Filminstitutet
av Raimo Pärssinen (S)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
I ett svar på en skriftlig fråga har kulturministern anfört att Filminstitutet i sin verksamhet ska beakta lagen om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken samt språklagen.
Samtidigt bekräftar ministern att Filminstitutet inte har fått något uttalat uppdrag av regeringen när det gäller de nationella minoriteterna. Den relevanta frågan blir då: Varför har inget uppdrag getts? Gäller då samma sak för andra myndigheter som inte fått ett uttalat uppdrag, det vill säga kan de strunta i lagen om nationella minoriteter?
Vidare skriver Adelsohn Liljeroth att Filminstitutet är en stiftelse och styrs inte på samma sätt som en myndighet. Men även en stiftelse måste väl rimligen följa svensk lag då den fördelar offentliga stöd?
Jag måste tyvärr säga att svaret andas likgiltighet och uppgivenhet.
Regeringens ambitionsnivå är låg när det gäller de nationella minoriteternas rätt till kultur på sitt eget språk vilket många med mig beklagar.
Min fråga till kulturministern är:
Är kulturministern beredd att uttala uppdrag till Filminstitutet i enlighet med vår, av riksdagen, antagna minoritetslagstiftning?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:275
Webb-tv: Nationella minoriteter och Filminstitutet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:69 Tisdagen den 18 februariProtokoll 2013/14:69 9 § Svar på interpellation 2013/14:275 om nationella minoriteter och Filminstitutet
Protokoll från debatten
Anf. 48 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig om jag är beredd att uttala uppdrag till Filminstitutet i enlighet med vår, av riksdagen, antagna minoritetslagstiftning.
Jag vill inleda med att upprepa mitt svar på Raimo Pärssinens skriftliga fråga för några veckor sedan. Regeringens utgångspunkt är givetvis att Filminstitutet i sin verksamhet ska beakta de krav som lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt språklagen ställer.
Det finns också anledning för mig att återigen lyfta fram att Filminstitutet har ett uttalat uppdrag när det gäller mångfald i hela sin verksamhet. Avsaknaden av ett uttalat uppdrag när det gäller de nationella minoriteterna specifikt ska inte tolkas som att Filminstitutet kan bortse från ovan nämnda lagar. Förklaringen ligger i stället i formen och detaljnivån i styrningen.
Regeringen styr sedan ett antal år tillbaka myndigheter och institutioner av Filminstitutets typ utifrån inriktningen att minska detaljstyrningen.
Som framgår av svaret på Raimo Pärssinens tidigare fråga innebär detta att den statliga styrningen av Filminstitutet utgår från stiftelseförordnandet, 2013 års filmavtal samt de mål som är uppsatta för kulturpolitiken och för filmpolitiken. Vidare sker styrningen i förordningar och i riktlinjebeslut. Regeringen kan även ge uppdrag genom särskilda beslut när en fråga inte bedöms rymmas inom ramen för den grundläggande verksamheten.
I propositionen
Bättre villkor för svensk film
gör regeringen bedömningen att främjande av mångfald på filmområdet utgör en prioriterad del av filmpolitikens inriktning. I mångfaldsbegreppet ingår bland annat främjande av de nationella minoriteternas rätt till kultur. Regeringen anger i riktlinjebeslutet för Filminstitutet att jämställdhet och mångfald på filmområdet ska främjas, men överlåter till Filminstitutet att avgöra hur detta ska genomföras i verksamheten. Exempelvis utgör mångfaldsperspektivet en av bedömningsgrunderna i stödgivningen enligt de riktlinjer som Filminstitutet beslutar för respektive stöd.
De skrivningar om mångfald som finns i 2013 års filmavtal och i filmpolitikens inriktning samt i riktlinjebeslutet för Filminstitutet har av regeringen bedömts utgöra tillräcklig grund för styrningen av Filminstitutet. Den resultatredovisning som Filminstitutet väntas inkomma med senast den 1 mars i år är den första som lämnas utifrån den nya filmpolitiska inriktningen. Om redovisningen skulle visa att Filminstitutet inte arbetar på ett tillfredsställande sätt med mångfaldsfrågorna utifrån de uppsatta målen är regeringen beredd att förtydliga kommande riktlinjebeslut.
Anf. 49 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Tack, kulturministern, för svaret. Den här frågan är del av ett ganska brett område som handlar om nationella minoriteter, och i det här fallet gäller det sverigefinnarna.
Sverigefinnarna för en ständig kamp för att förstärka det finska språket här i Sverige. Det har skett framsteg på en del förvaltningsområden. Jag ska inte alls kritisera regeringen, för den har också gjort bra saker.
Men vi i den svensk-finska föreningen här i riksdagen tycker att det finns fler steg som borde tas. Vi har en ganska givande dialog med Erik Ullenhag, och vi kommer att fortsätta att föra den. Nu är vi inne på och snuddar vid kulturministerns område.
Jag blev lite förvånad när jag fick reda på att Filminstitutet inte har något uttalat uppdrag när det gäller de nationella minoriteterna. Precis som jag skrev i den skriftliga frågan till kulturministern står det i språklagen att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling, kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.
Det var därför som jag formulerade mig på det sättet. Är det så att Filminstitutet inte har krav på sig att följa den lagstiftning som finns? Svaret är ju givet, det är klart att man ska göra det.
Vi vill ju - och det hoppas jag att också regeringen och kulturministern vill - att de nationella minoriteterna ska bli och vara en naturlig del på alla politikområden.
Nu säger man från Filminstitutet att man inte beviljar några anslag till de nationella minoriteterna för filmprojekt förrän det kommer direktiv från Kulturdepartementet. Då är det naturligtvis ansvarig kulturminister som kanske skulle kunna hjälpa till med ett direktiv till Filminstitutet.
Förhoppningsvis är statsrådet intresserad av de här frågorna. Det handlar om en stor grupp i Sverige och om en gemensam historia som går långt tillbaka i tiden med både den östra rikshalvan och en del av Sverige. Vi har byggt det här landet tillsammans.
Jag vill inte påstå att kulturministern har för låg ambitionsnivå, och jag vill helst inte göra det heller efter den här interpellationsdebatten. Det vore väldigt bra om vi kunde få en klar signal om att det är självklart att Filminstitutet ska vara en naturlig del i att främja den nationella minoritet som sverigefinnar utgör.
Jag träffade en chefredaktör för en tidning som heter Yks'Kaks och som finns i Västerås. Han var bekymrad över att tidningen inte fick några anslag eller ta del av något stöd. Det handlar om väldigt lite pengar. Chefredaktören sade att utvecklingen inte går åt rätt håll. Vi måste få möjlighet att revitalisera det finska språket i Sverige.
Både tidningar och särskilt film är ju väldigt effektivt. Det vet jag själv som behöver revitalisera min egen finska. Det är enkelt, intressant och grundläggande för min språkidentitet att titta på finsk film.
Anf. 50 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Det gläder mig att Raimo Pärssinen inte längre står bakom det uttryck som han använde i interpellationen, att mitt tidigare svar andades likgiltighet och uppgivenhet. Så är det inte. Det var bra att vi fick ett erkännande för att mycket går framåt och att vi arbetar på många olika håll med de här frågorna. Språklagen är ett sätt. Styrning av myndigheter är ett annat. Det finns också flera ministrar och departement som är engagerade i den här frågan. Därför är det bra att ni har en god relation och en dialog med Erik Ullenhag.
Det är inte bara vi som står här i kammaren som deltar i debatten, utan det finns även en del som följer den. Så det finns kanske skäl att berätta om vilka de fem nationella minoritetsspråken är. Det är ju finska, samiska, meänkieli, romani chib, och jiddisch. Skälet till att vi har dessa fem minoritetsspråk är att de har talats och funnits i Sverige sedan 1700-talet. Med tiden kan vi kanske få fler nationella språk, men än så länge har vi dessa fem.
Jag vill minnas - och det vet säkert Raimo Pärssinen bättre än jag - att det är 200 000-300 000 personer i Sverige som använder finska mer eller mindre dagligen.
I vårt grannland har man ett annat problem. Där för svenskan en tynande tillvaro. Jag skulle önska att det fanns en lika vital och positiv debatt där om betydelsen av minoritetsspråk som jag tycker att vi ändå har här.
Åter till Filminstitutet. Visst är det så att filmen är ett väldigt slagkraftigt kulturmedium, det vet vi alla. Filmen är ju också - inte bara i Sverige utan i hela Europa - den kulturform som faktiskt har ökat bland medborgarna, så är det inte med alla kulturformer. Väldigt många går på bio, och ännu fler ser film. Då är det viktigt att det är filmer som speglar olika sätt att leva, olika sätt att vara och olika språk.
Filminstitutet är inte en myndighet utan en stiftelse, även om pengarna går via kulturbudgeten i stor utsträckning. Det finns alltså förväntningar. Kulturrådet har ett helt annat uppdrag när det handlar om att bevaka de nationella minoriteternas ställning. Det handlar om att skydda, stärka och stödja, och det gäller flera olika myndigheter. Men det innebär naturligtvis inte att Filminstitutet skulle kunna säga att detta inte är ett uppdrag för dem. Det säger de inte heller.
Mångfaldsbegreppet och jämställdhetsfrågorna är någonting som vi har tryckt på att man måste arbeta mycket mer med.
Den utvärdering som ska komma nu den 1 mars, där man också ser över sina stödformer, kommer förmodligen att ge bränsle till ytterligare debatt. Jag utgår från att detta är frågor som man tar på största allvar på Filminstitutet. Jag tror också att det är så.
Anf. 51 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Det gläder mig att höra, kulturministern, att den lilla interpellationen i riksdagen också har sin del i helheten. Vi får hoppas på ett positivt resultat.
Jag vill betona att Svensk-finska föreningen i riksdagen har medlemmar från samtliga riksdagspartier. Ellen Juntti, som nu sitter i kammaren, liksom Pyry Niemi hör till medlemmarna. Oavsett partitillhörighet har vi en gemensam sak, och det är att driva den finska frågan i Sverige och samtidigt följa det svenska språkets utveckling i Finland.
I Finland finns det ett folkting som följer svenska språket, och det bildades redan 1919, om jag inte missminner mig. Det finns också starka krafter som verkligen främjar det svenska språket. Nu har det kommit in andra oroselement, som kallar sig Perussuomalaiset, som försöker trycka tillbaka svenskan.
I Finland kan man se svensk tv överallt. Det är också en skillnad, och den frågan måste lyftas upp ordentligt här i kammaren. Vilka möjligheter ger vi våra sverigefinnar att ta del av finska nyheter så brett som möjligt? Det går inte att bara hänvisa till att man kan ta det via webben, på nätet och så vidare. Det fungerar inte riktigt om vi tittar på vilka som använder sig av de nya tekniska sakerna. Det är en fråga som vi säkert kommer att återkomma till.
Vi kan se det i perspektivet av att vi i Sverige har sämre möjligheter till utbildning i finska språket. Det finns alldeles för få lärare. Satsningarna är alltid välbehövliga - det har jag också sagt till Erik Ullenhag - men de är tyvärr alldeles för små. Då skulle vi väl kunna vara överens över partigränserna om att vi behöver förstärka den möjligheten genom att se till att det blir fler lärare i finska. Vi behöver också se till att fler får möjlighet att ge vård och omsorg på finska språket, vilket är en skyldighet enligt lagen om nationella minoriteter på förvaltningsområdena. Min gamla mamma är ett sådant tydligt exempel. Hon har tyvärr inte den möjligheten, men hon skulle gärna vilja ha den.
Vi får se det här i den stora helheten.
En liten bricka i detta är det naturligtvis om Filminstitutet kan dra sitt strå till stacken, titta på de ansökningar som finns och ta in det ordentligt, så att man inte behöver få de mörka misstankarna om att de kanske inte är så intresserade av det här utan kanske är intresserade av någon annan typ av kultur. Det tror jag inte alls - jag vill inte ens tänka åt det hållet.
Då förväntar vi oss - jag säger "vi", men det kanske jag inte ska göra i kammaren, fru talman, även om jag talar för nästan hela föreningen när jag säger detta.
Jag
förväntar mig då att vi kan få ett positivt svar där vi kan se att Filminstitutet går in och tar sin rättmätiga del i det hela för att revitalisera det finska språket och stärka den finska kulturen så att alla vi sverigefinnar här kan känna oss stärkta i vår identitet.
Anf. 52 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tror att vi har kommit så pass långt som vi kan komma i det här utbytet. Vi kan tala länge och väl om minoritetspolitik och vikten av mångfald, för vi behöver många röster i samhället.
Men bara för att vi kanske inte alltid, dagligdags, får artiklar i tidningarna som handlar om dessa frågor innebär det inte att de inte står högt på prioritetslistan. Raimo nämnde också att flera olika ministrar är engagerade - i Utbildningsdepartementet, Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet. Den tekniska utvecklingen gör att man kan texta på ett helt nytt sätt. Möjligheterna att tillgodogöra sig ett annat språk och hålla det levande vid sidan av svenskan blir fler och fler.
Jag ser fram mot den utvärdering som Filminstitutet ska komma med om ett par veckor.
Anf. 53 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag i min tur ser också fram emot den utvärderingen, och framför allt att kulturministern kan ha en positiv syn på hela ämnet. Det ska bli riktigt spännande att se, för vi vet i alla fall att det krävs mer åtgärder. Låt oss göra det gemensamt för att stärka denna fantastiska nationella minoritet som finns här i landet!
Tack för det positiva beskedet! Vi ser fram emot det.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.