Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

nya tåg till Kalmar och Östergötland

Interpellation 2004/05:470 av Pålsson, Chatrine (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-03-15
Inlämnad
2005-03-15
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-03-23
Sista svarsdatum
2005-04-08
Besvarad
2005-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 mars

Interpellation 2004/05:470

 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Ulrica Messing om nya tåg till Kalmar och Östergötland

År 2004 är ett mörkt år för Kalmar län. Relativt sett kanske sydöstra Sverige är den del av vårt land som haft det tuffaste arbetsmarknadsläget under senare tid. Trots detta tvingas vi konstatera att Kalmar län har minst antal statliga jobb i hela landet. Och ingen ändring på den punkten verkar vara i sikte.

Olika aktörer i länet har arbetat intensivt för att vända utvecklingen. Landstinget, länets tolv kommuner, Regionförbundet och Länstrafikbolaget har alla på olika sätt agerat, bland annat för bättre kommunikationer till vårt län.

Det finns en ambition att arbeta för en regionförstoring och därför är bra kommunikationer viktiga. Viktiga beslut om trafikfrågorna är tagna i Landstingsfullmäktige och i Regionförbundets styrelse redan i juni månad 2004. Överläggningar har också förts med företrädare för Östergötlands län där det finns tydliga besked om att de två landstingen är beredda att stå för sin del av investeringar i nya tåg och driftskostnader för dessa.

Men det finns ett avgörande hinder för att denna satsning ska kunna påbörjas. Landstingets ledning i Kalmar län är inte beredd att spekulera med skattebetalarnas pengar och landstingets budget genom att påbörja inköp av nya tåg innan staten och regeringen "visat sina kort". Detta anser jag är en rimlig hållning. Allt annat vore att visa förakt för länets skattebetalare och dessutom ett hån mot såväl patienter som vårdpersonal.

Det som behövs nu är att regeringens vilja blir tydlig genom besked att investera i en förbättrad infrastruktur, bidrag till investeringarna i nya tåg och slutligen långsiktigt besked om samma anslag som nu från staten via Rikstrafiken för driftskostnaderna.

Beslut om investeringar i omfattningen flera 100 miljoner kronor måste föregås av tydliga och bindande besked från staten. Det finns tyvärr inte några sådana besked från något ansvarigt statsråd ännu.

På fredag den 18 mars deltar statsrådet Messing i ett transportpolitiskt möte i Linköping där Näringsdepartementet bjudit in företrädare för landsting, kommuner och regionförbund.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till Ulrica Messing:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att satsa på infrastrukturen i Kalmar län?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa förutsättningar för att nya tåg ska kunna beställas till Stångådalsbanan och Tjustbanan?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att statliga jobb ska förläggas till Kalmar län?

Debatt

(15 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:470, nya tåg till Kalmar och Östergötland

Interpellationsdebatt 2004/05:470

Webb-tv: nya tåg till Kalmar och Östergötland

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 68 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Chatrine Pålsson har ställt tre frågor till mig om jag avser att vidta åtgärder för att satsa på infrastrukturen i Kalmar län, vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa förutsättningar för att nya tåg ska kunna beställas till Stångådalsbanan och Tjustbanan samt om jag avser att vidta åtgärder för att statliga jobb ska förläggas till Kalmar län. Regeringen fastställde förra året den nationella banhållningsplanen för perioden 2004-2015. Beslutet innebar positiva nyheter för tågtrafiken på Stångådalsbanan och Tjustbanan. Investeringar i bandelen mellan Åtvidaberg och Linköping på 250 miljoner kronor tidigarelades till perioden 2007-2009. En planskild korsning kommer att byggas i Linköping som medför att tågen från Kalmar och Västervik inte längre behöver vänta på tågen från Södra stambanan när de kommer in till Linköping. Den utbyggnaden ligger med byggstart 2007-2009 i planen och kostar 205 miljoner kronor. I samband med Electrolux nedläggning i Västervik beslutade regeringen att låta Banverket utreda förutsättningarna för att upprusta Tjustbanan mellan Åtvidaberg och Västervik. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 1 september 2006. Regeringens beslut innebar även att Östgötatrafiken beviljades statsbidrag för inköp av två regionala spårfordon som ska trafikera Stångådalsbanan och Tjustbanan. Statsbidraget, som motsvarar 50 % av investeringskostnaden, är angivet till perioden 2007-2009 i planen. Östgötatrafiken skrev i februari i år till Banverket och begärde tillstånd att tidigarelägga inköpet samt ett ställningstagande från Banverket till möjligheterna för Östgötatrafiken att förskottera en summa motsvarande statsbidraget. Banverket svarade att det av budgetmässiga skäl inte var möjligt att tidigarelägga en utbetalning av statsbidraget men att en tidigareläggning av investeringen som sådan var möjlig förutsatt att Östgötatrafiken i väntan på utbetalning av statsbidraget har möjlighet att förskottera bidraget. Den 10 mars i år skrev sedan Östgötatrafiken till Banverket och meddelade att länstrafiken i Kalmar län inte kan ställa någon garanti för kostnadstäckning av framtida järnvägstrafik på Stångådalsbanan och Tjustbanan och att något omedelbart inköp av regionaltåg därför inte kunde ske. Jag har som statsråd inte någon möjlighet att blanda mig i Banverkets myndighetsutövning, men jag kan konstatera att statsbidraget till spårfordon finns kvar i planen perioden 2007-2009. När det gäller frågan om att flytta statliga jobb till Kalmarregionen vill jag först säga att jag och övriga regeringen är medvetna om att Kalmar län är underrepresenterat när det gäller statliga arbetstillfällen. Jag är också mycket medveten om att Kalmar län drabbats hårt av flera stora nedläggningar under de senaste åren. Vi är många här som har samlats runt de viktiga frågorna tidigare. Jag avser att fortsätta ta till vara alla möjligheter att genom lämpliga lokaliseringar stödja en positiv regional utveckling i hela vårt land.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 69 Chatrine Pålsson (Kd)
Herr talman! Jag vill då börja med att tacka för det svar jag hade fått, även om jag hade önskat att det skulle vara mera konkret och precist. År 2004 har varit en väldigt jobbig period för Kalmar län. Kanske är det så att sydöstra Sverige har haft det i jämförelse ganska tufft på arbetsmarknaden. Jag vet att olika aktörer - de tolv kommunerna, landstinget och regionförbundet - på alla sätt har försökt att få nytändning och att få saker att fungera. En av de ambitionerna har gällt infrastrukturen och tågen. Den tågtrafik det här handlar om finns inom Östersjöbanesystemet, som avser sträckorna Linköping-Kalmar och Linköping-Västervik, och det finansieras i dag av Rikstrafiken, Östgötatrafiken och Kalmar Läns Trafik AB. Upphandlande part är Rikstrafiken. Trafiken drevs till i förra veckan - det kanske är tio dagar - på entreprenad av BK Tåg, då företaget gick i konkurs. Trafiken drivs tillfälligt vidare av en konkursförvaltare, och ansträngningar pågår, kanske just nu, för att hitta en ny entreprenör som är beredd att driva trafiken vidare. Kontakten med presumtiva entreprenörer indikerar att kostnaderna tyvärr kan bli högre än vad avtalet med BK Tåg innebar. Berörda parter, det vill säga Rikstrafiken, Östgötatrafiken och Kalmar Läns Trafik AB, har också träffats för att diskutera den uppkomna situationen. Vid överläggning klargjorde Rikstrafiken att man inte kan gå in med ytterligare medel till trafiken om så krävs eftersom man redan i dag överskridit sin budget. Rikstrafiken ska enligt det avtal som gäller stå för 39,5 % av kostnaderna. För mig känns det oerhört viktigt att säga att det skulle vara fruktansvärt negativt om inte staten och i det här fallet Rikstrafiken tar sitt ansvar i den uppkomna situationen. Jag anser att avtal måste gälla. Det är inte rimligt att norra Kalmar län ska få ta ansvaret för Rikstrafikens ansträngda budgetläge. Det här är en så viktig fråga för oss allihopa, och jag lovar statsrådet att man kan höra runtom i vårt län att man pratar väldigt mycket om de här frågorna. Det stora problemet, som jag som bara är lekman på området upplever, är att regeringen har slappat när det gäller att hålla en hög standard på järnvägssträckorna. Man har inte restaurerat och hållit det fräscht. Därför är vi nu i ett mycket akut och svårt läge där jag förutsätter att regeringen sätter till alla klutar för att vi ska lösa problemet. Det här får inte kännas som en prestigesak. Jag kan lova att det inte är det hemma i Kalmar län. Alla vi förenar oss på olika sätt och vill arbeta för att få en lösning. Jag förutsätter och hoppas att Ulrica Messing talar om vad hon själv kan göra just nu för att säkerställa att vi får i gång den här infrastrukturplanen och att vi kan göra som vi har planerat.
Agne Hansson (C)
Anf. 70 Agne Hansson (C)
Herr talman! När kommer leveranserna av de löften som regeringen har gett till Kalmar län, Ulrica Messing? När Electroluxflytten från Västervik var ett faktum sade statsministern, som svar på en fråga i denna kammare: Västervik är värt all vår solidaritet, och det ska de få. Nu har vi haft flera interpellationsdebatter, och inte heller i dag har vi fått några besked på det här området. Det har diskuterats utlokaliseringar. Regeringen har nu lagt ett långtgående förslag om utlokaliseringar till förbandsorterna men inte ett statligt jobb till Kalmar län, snarare tvärtom. Järnvägen drivs i dag av en konkursförvaltare och görs så kanske ytterligare någon vecka. Därefter vet vi ingenting. Det ser alltså ganska mörkt ut just nu. Det är bra att 250 miljoner kronor har kommit till järnvägen Åtvidaberg-Linköping och att den har tidigarelagts. Det är bra att den planskilda korsningen i Linköping kommer till. Banverket har fått direktiv om att titta på en tidigareläggning av Åtvidaberg-Västervik. Men vi vet ingenting om det än. Det är i så fall det enda hittills som har följt av Electrolux nedläggning. Det är inte mycket. Jag tror att det vore bra om näringsministern ställde upp och diskuterade med länsmyndigheterna, när de nu vill det. Svaret är helt felaktigt i vissa punkter. Det är inte så att landstingen i Östergötland och Kalmar län är oense om att satsa på järnvägen. Sedan interpellationen skrevs har alltså BK Tåg gått i konkurs, den 21 mars, bland annat därför att staten motarbetar den järnvägstrafiken. SJ som driver järnvägen Kalmar-Alvesta-Stockholm försöker på alla sätt konkurrera ut direktförbindelser som tidigare har varit mellan Kalmar, Vimmerby och Linköping på Stångådalsbanan och vidare till Stockholm, för att ta ett exempel kopplat till Tjustbanan. Det är en av orsakerna till situationen. Nu är alltså situationen helt annorlunda. Både landstinget i Kalmar län och landstinget i Östergötland har via sina trafikbolag sagt att de är beredda att täcka upp kostnaderna för den trafik som finns i dag tills vidare. Man är beredd att satsa på nya fordon från och med 2008. Nu kvarstår det tredje benet, nämligen staten genom Rikstrafiken. Det borde finnas möjligheter och utrymme i den vårproposition som läggs den här veckan för att staten tar sitt ansvar för driften och för ny entreprenör och upphandling. Min fråga är om statsrådet är beredd att garantera statens andel, så att den här trafiken kan fortsätta att drivas och upphandling av nya tåg kan ske, när den dagen kommer. Det krävs tre parter: de två landstingen och staten. Det är staten som måste ge besked nu om var man står, om man kan och vill garantera en fortsättning.
Sverker Thorén (Fp)
Anf. 71 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Nya möjligheter för Kalmar län och Västervik, den ort jag kommer ifrån, hänger mycket starkt samman med infrastrukturen. Det har alla utredningar visat. Vi har under året drabbats av många svårigheter, som några här har kommit in på. Men det har inte varit något gnäll och gny i onödan. Så upplever i alla fall jag det, och jag hoppas att statsrådet också gör det. Kommuner och regionförbund - alla - har på olika sätt jobbat för att komma framåt. Och nya möjligheter finns om just infrastrukturen ordnas. Det har staten ett ansvar för, som Agne Hansson mycket riktigt pekade på. Om inte tåget ska ha gått för den kommun som jag kommer ifrån, som är en mycket speciell kommun, eller den norra länsdelen måste investeringen Linköping-Åtvidaberg omedelbart få en fortsättning i sträckningen Åtvidaberg-Västervik. Västerviks kommun är ju ett eget arbetsmarknadsområde, som ministern vet. Bygget får alltså inte stanna av. Det skulle vara oerhört förödande för det arbete som har lagts ned - hårt arbete i vår kommun och på andra håll. Vad avser ministern att göra för att bygget inte ska få stanna upp? Vi har hört positiva signaler, och vi vill höra fler signaler här i dag. Jag hade också tänkt komma in på den solidaritetsyttring som har följt oss ända sedan frågestunden med statsministern, via Ulrica Messing, Hans Karlsson och de andra som har besökt vårt län. Infrastrukturen - hjälp oss med den, så ordnar vi det mesta andra själva.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 72 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Även jag som östgöte stöder helt att Kalmar län, vår goda granne, bör ha fler statliga jobb. Stångådalsbanan berör i hög grad Kalmar län men också Östergötland genom att den börjar eller slutar i Linköping. Den har också kopplingar till den viktiga järnvägen mellan Linköping och Västervik, Tjustbanan. Det är bra att järnvägarna öppnas upp för konkurrens samtidigt som SJ är den fortsatt dominerande aktören. Men det ska vara konkurrens på rimliga villkor och med kända och tydliga förutsättningar. Det finns ett stort regionalt engagemang för Stångådalsbanan. De två landstingen tar sitt ansvar. De har gjort det tidigare och gör det även nu i ett mycket utsatt läge. Men hur agerar staten och dess förlängda arm Rikstrafiken? Hur agerar regeringen med stödpartier? Det är faktiskt rätt rörigt med alla turer med för lite pengar, dyrare flygupphandlingar och panikstopp för driftsbidragen till bland annat Stångådalsbanan i framtiden, som det har sagts. Det känns inte som något särskilt välskött fögderi, helt enkelt. Centerpartiet insåg att det anslogs för lite pengar till Rikstrafiken och lade på 100 miljoner kronor i årets budget, men det gick ju inte igenom. Det är bra att regering och stödpartier nu verkar ha kommit till insikt om att tilldelningen var för liten. Jag instämmer i vad Chatrine Pålsson har framfört, att det erfordras klara besked från regeringen och Rikstrafiken om de fortsatta driftsbidragen till Stångådalsbanan och även det extra lilla tillskott som behövs nu. Stångådalsbanan är viktig för regionen. Det är viktigt att Rikstrafiken tar ett fortsatt ansvar för trafiken tillsammans med de båda landstingen. Hur ser statsrådet på Rikstrafikens plötsliga besked för ett tag sedan att bidraget långsiktigt är hotat? Jag utgår från att de nu tillskjutna pengarna till Rikstrafiken i tillräcklig grad ska kunna användas för Stångådalsbanans fortsatta drift. Jag vill också understryka vad Agne Hansson var inne på, det som har skett med BK Tåg. Det var ett märkligt upphandlingsförfarande som har drabbat BK Tåg hårt genom dess konkurs. Man vann upphandlingen som byggde på identisk trafik genom att Kustpilentågen ibland skulle kunna fortsätta till Stockholm, som hittills. SJ, som förlorade upphandlingen, släppte inte igenom några tåg längre. Resandeströmmen från Kalmar minskade kraftigt och började i stället leta sig över Alvesta eller snabbussar via Norrköping till Stockholm. Inte heller löften om att förbättra resenärernas överblick över resealternativ och biljettbeställningar genom Samtrafiken har genomförts utan blivit ständigt försenade. BK Tåg har inte hittat sina kunder. Det kan finnas andra orsaker, men det här är en tung orsak. Trots upprepade försök från BK Tåg har inte Rikstrafiken agerat för att lösa upp den här situationen. Nu är vi där vi är. Nu verkar SJ ligga bra till för att återta banan. Frågan är om privata aktörer vågar lägga anbud mot bakgrund av det inträffade och SJ:s olika starka roller. Avser infrastrukturministern att förbättra möjligheterna för en mer jämbördig konkurrens mellan olika tågoperatörer i framtiden?
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 73 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Fru statsråd! Jag riskerar att gå händelserna i förväg men jag vill i kammaren uttrycka min tacksamhet för att regeringen i sin vårproposition anslår 100 miljoner till Rikstrafiken. Vad har då detta med den här interpellationen att göra? Jo, allt hänger i allra högsta grad ihop. Vi har hört många olika delar diskuteras, vilket inte är speciellt konstigt eftersom det inte räcker att man har en järnväg. Det räcker kanske inte ens att man har trafik på järnvägen, utan det är många andra beståndsdelar som också måste falla på plats för att trafiken i slutändan ska fungera. Det gäller exempelvis ett bra informationssystem så att man vet när man kan åka på den järnväg som trafikeras. Vi har fått en del positiva besked när det gäller just järnvägen mellan Västervik och Linköping. Jag förväntar mig naturligtvis att det kommer ytterligare positiva besked i framtiden, när man från Banverkets sida levererar sitt besked nästa sommar. Precis som Sverker Thorén har jag tidigare uttryck som min mening att alla parter tjänar på att man gör i ordning hela banans sträckning i dess helhet när man väl påbörjat arbetet. Ni vet själva hur mycket det kostar att bara etablera en arbetsplats. Det kommer alltså att bli en ekonomisk vinst för alla parter. När vi sedan nått dit är förutsättningen att vi har trafik. Vi känner till att Banverket ifrågasatte om de skulle genomföra sin uppgradering av järnvägen i Blekinge om inte Blekingetrafiken garanterade en viss trafik på banan i framtiden. Efter att ha fått det beskedet fortsatte de sitt arbete. Om vi inte har någon trafik nästa vecka finns alltså risken att man från Banverkets sida kommer att ställa frågan: Är det någon mening med att vi ska plöja ned 250 miljoner? Med hjälp av de pengar som Rikstrafiken nu får får de också förutsättningar för att kunna ta sin del av ansvaret. Det handlar, som mycket riktigt tidigare påpekats, om ett flerpartsförhållande. Jag förutsätter att man då kommer att ta ansvaret, vilket gör det möjligt för de båda landstingen och länstrafikbolagen i de berörda länen att också ta sin del av ansvaret för att trafiken ska fortsätta, och - vilket jag och alla andra är ute efter - också utvecklas. Därför får det inte råda någon tveksamhet här. Man får alltså inte sväva på målet vart man är på väg och vems ansvar det är att detta ska lyckas. Det är nämligen allas ansvar. Jag förutsätter, som sagt, att Rikstrafiken med hjälp av det positiva beskedet kan agera. Men det är bråttom. Konkursförvaltaren har en viss tid på sig att driva trafiken i egen regi, och det åtagandet tar slut nästa vecka. Som tur är får vi förslaget på torsdag, och då ska man kunna lösa det här problemet, tycker jag.
Ulrica Messing (S)
Anf. 74 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Chatrine Pålsson frågar vad jag nu kan göra för Kalmarregionen. Jag vill repetera det som just nu pågår, och som ni alla varit inne på. Det första är det arbete som pågår vid Banverket, där man tittar på Tjustbanan mellan Åtvidaberg och Västervik. Det andra är de förhandlingar som Rikstrafiken nu sitter i. Det tredje är de extrapengar som regeringen kommer att föreslå till Rikstrafiken i vårpropositionen. Det handlar alltså om 100 miljoner kronor. Självklart kommer de att underlätta Rikstrafikens arbete. Ni är säkert medvetna om att vi haft liknande interpellationer från andra regioner i vårt land, där man också känt oro för att Rikstrafikens underskott påverkat deras möjligheter att kunna vara en viktig aktör i den regionala trafiken. Det är alltså ingen tvekan om att det besked vi kan lämna i och med vårpropositionen välkomnas, inte bara av myndigheten själv utan även av många andra aktörer från norr till söder. I september får vi det underlag som Banverket nu tittar på med anledning av Tjustbanan. Jag tror att precis det som Sverker Thorén trycker på, nämligen statens roll när det gäller att koppla ihop kommuner och vidga regioner, är oerhört viktigt i fråga om just infrastrukturen. Sedan tror jag inte att det bara är infrastrukturen man vill ha hjälp med, vilket jag också tycker att de andra inläggen pekar på. Det kommer inte att räcka med insatser från statens sida kring enbart infrastrukturen, även om de är viktiga. Inte minst är de viktiga om man tittar på de olikheter som finns inom Kalmar län, där Västervik har ett extra utsatt läge jämfört med en del andra kommuner. Vi är medvetna om det, och det är också en av anledningarna till de uppdrag vi gett och de tidigareläggningar vi gjort, alltså att försöka knyta Västervik mot andra län och därmed kunna vidga arbetsmarknaden. Vi har också gjort andra konkreta saker sedan nedläggningen av Electrolux. Både den tidigare näringsministern, Leif Pagrotsky, och den nuvarande, Thomas Östros, har fört samtal, och i många av de samtalen har även arbetsmarknadsministern varit involverad. Inom kort kommer Ulf Lönnqvist, om han inte redan gjort det, att lämna en redogörelse för sin roll som kontaktperson. I det underlag han lämnar till regeringen är infrastrukturen en viktig del. Ulf Lönnqvist och jag har fört flera samtal om vad vi kan göra, utöver det som nu görs, och jag vet att han där kommer med en del konkreta förslag. Vid en av de regionala transportpolitiska konferenser som vi haft var också Kalmar region med och lade fram många konkreta förslag till åtgärder där transportslagen kan komplettera varandra. Den transportpolitiska propositionen kommer vi att lämna till riksdagen i slutet av maj. Där speglar vi just behovet av att transportslagen kompletterar varandra och att vi har ett "stråktänk" med investeringar i både vägar och järnvägar samt så småningom självklart även i hamnar. Jag vill, trots den respekt jag har för det utsatta läget och det som Chatrine Pålsson säger om den svåra tid som hela regionen haft med många stora och tunga varsel under de senaste åren, ändå säga att det också finns möjligheter och ljusglimtar. Det är ingen tvekan om att Rikstrafiken är en av alla de viktiga aktörer som, precis som Krister Örnfjäder sade, ska ta sitt ansvar. Och om alla kan hjälpas åt och ta sitt ansvar finns det möjligheter till en bra utveckling där infrastrukturen är den avgörande delen. I lördags kunde vi också presentera den överenskommelse vi gjort mellan tre partier kring utlokalisering av statliga verksamheter. Ni känner säkert till att jag tycker att det är en viktig signal att staten finns representerad över hela landet, och jag har även tidigare sagt att vi är medvetna om att Kalmar är underrepresenterat. Jag ser därför fram emot att Chatrine Pålsson, Agne Hansson, Sverker Thorén och Staffan Danielsson stöder regeringen i de förslag vi nu lagt fram om omlokalisering och att vi också kan gå vidare på det spåret.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 75 Chatrine Pålsson (Kd)
Herr talman och statsrådet! När det gäller de två olika landstingens ställningstaganden tog jag med dem hit, och de är helt överens. De skriver: Förhandlingar om köp av nya tåg har inletts, och ett förslag till köpeavtal finns framarbetat. Det finns nu inte förutsättningar att fullfölja köp av tåg, utan nya tåg måste planeras långsiktigt för perioden efter 2008. De är alltså överens. De tar sitt ansvar tillsammans. Då är det Rikstrafiken som ska ta sitt ansvar. I andra stycket i svaret skriver Ulrica Messing att Banverket ska redovisa till regeringen den 1 september 2006. Då hoppade jag till. Först trodde jag att det var 2005, för 2006 innebär ett och ett halvt år. Det är nämligen valmånad då, och vi vet att det är ett och ett halvt år till den. Det hade väl varit någorlunda rimligt om beskeden kommit den 1 september i år, eller är det ett missförstånd av ministerns svar? Nu tvingar regeringen både Östergötlands och Kalmar län att leva i osäkerhet. Electrolux nedläggning är faktiskt redan ett problem. Enligt Harald Hjalmarsson var arbetslösheten i Västervik häromdagen 10 %. Det har respekt med sig när det bakom varje arbetslös person ofta finns en hel familj med barn som går i skola och med osäkerhet. Det känns som att upprustningen av Tjustbanan är en förutsättning för att det ska vara meningsfullt att införskaffa nya tåg. Ska vi använda skattebetalarnas pengar optimalt måste A komma före B. Jag är ingen kommunikationsexpert på något sätt, men det förstår jag. När vi talar om att det är akuta problem är de så akuta att det är långt till den 1 september 2006. Jag tror också att man är tvungen att ta till lite bilder för att man ska förstå. Jag vet att Ulrica Messing är en både duktig och sympatisk person. Jag har fullt förtroende för att Ulrica Messing vill något. Men om jag som sjuksköterska kommer in på en vårdsal och det ligger någon som har svåra smärtor räcker det inte att jag säger: Jag förstår det. Vad vederbörande vill är att jag ska ha någon medicin att ge så att smärtorna blir mindre, eller ännu hellre en behandling så att hon eller han blir bra. Ibland kan det vara skönt när någon säger: Jag förstår att det är jobbigt. Men vi väntar, väntar och väntar allihop på handling. Vi vill se bevis på att vi i Kalmar län inte är bortglömda. Jag tänker på infrastrukturen. Vi tar oss till Köpenhamn i Danmark mycket snabbare än vad vi tar oss till vår egen huvudstad. När det gäller statliga jobb är det konstigt att Kalmar län aldrig passar riktigt bra för nya myndigheter. Vi trodde att vi skulle få Östersjöcentrumet, och det fick Gotland. Jag njuter självklart med dem. Men vi tycker också att vi var lämpade för det. Nu är det faktiskt hög tid. Jag vet inte hur jag ska säga det. Jag kan inte bli arg på Ulrica Messing. Det går ju inte. Men det måste komma ett löfte med handling. Annars fortsätter vi att interpellera.
Agne Hansson (C)
Anf. 76 Agne Hansson (C)
Herr talman! Vad kan regeringen och Ulrica Messing göra för Kalmar län just nu? För det första se till att inte staten motarbetar Kalmar län som bland annat SJ nu har gjort. För det andra skulle jag vilja föreslå att det är nu verkligen är dags att lägga fram ett paket för att ersätta de 1 500-2 000 förlorade jobben som länet har råkat ut för. Det har bland annat skett genom företagsflytt på grund av att staten har fått sälja Jas till Ungern. Utlokalisera 2 500 jobb inom en femårsperiod! Nu ligger Kalmar län ännu längre i botten efter den senaste utlokaliseringsvågen. Jag kan försäkra Ulrica Messing att jag ska stödja det. Rikta åtgärder nu mot de 8 000 småföretag vi har i Kalmar så att de kan anställa en person mer! Då har vi minskat vår arbetslöshet väldigt mycket. Satsa på infrastrukturen! Lägg tillbaka de 30 % av nybyggnadsanslaget som Ringholm och regeringen drog tillbaka förra våren. Lägg tillbaka nybyggnadspengarna som togs från E 22 för att satsa i Trollhättan! Ge Kalmar län sin rättmätiga del av kommunikationsanslagen! 600 miljoner på tolv år är inte alls vår rättmätiga del. Garantera slutligen att staten nu tar sin del av ansvaret för kommunikationerna genom Rikstrafiken! Se till att en upprustning av sträckan Åtvidaberg-Västervik blir genomförd. Är inte detta rimliga krav, Ulrica Messing? Är hon beredd att driva det i regeringen? Jag försäkrar att hon borde få stort stöd för det. Vi har minst två statsråd från länet i regeringen. Krister Örnfjäder har i trafikutskottet också deklarerat att han är beredd att ställa sig bakom detta.
Sverker Thorén (Fp)
Anf. 77 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Jag fokuserar i dag på den del som rör Tjustbanan, eftersom den för vår del är så oerhört viktig. Man kan bara jämföra med hur det går att satsa snabbt på västkusten, som vi gjorde förra året. Östersjöbanesystemet är väl känt av Ulrica Messing och regeringen. Det visar på samhällsekonomiska effekter som är positiva och att den utvecklingstakt som vi har och som vi vill få utlopp för är helt rätt. Jag hade kanske inte trott att ministern exakt skulle säga: Bygget ska aldrig stanna, som jag sade här tidigare. Men jag hoppas att Ulrica Messing i sitt nästa inlägg kommer något närmare den formuleringen. Det är vad norra Kalmar län väntar på.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 78 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Det är bra med konkurrens på järnvägsområdet. Det är en stor process när vi öppnat för det. Stångådalsbanans akuta bekymmer beror på BK Tågs konkurs. Nu är alla överens om att det behövs mer pengar till trafiken på banan än vad som funnits hittills. Min första fråga är: Avser statsrådet att förbättra möjligheterna för en mer jämbördig konkurrens mellan olika tågoperatörer i framtiden så att även de mindre, nya aktörerna får en rejäl chans? Regeringen med stödpartier avsätter mycket pengar på järnvägar men anstränger sig för lite för att verkligen säkra att det blir bra trafik på de järnvägar man rustar. Min andra fråga är: Tänker regeringen rätta till den obalansen i sin politik? De nya 100 miljonerna är förhoppningsvis ett steg i den riktningen.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 79 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret i det förra inlägget, som gäller dagens interpellation som handlar om nya tåg. Det blir lite vidlyftigt här. Jag var inte medveten om att jag hade lovat att jag skulle jobba för 2 500 statliga jobb inom en snar framtid. Men jag har naturligtvis ingenting emot det. Kan jag på något sätt medverka till att det blir verklighet ställer jag upp till hundra procent. Så till dagens fråga om tågen. Det har påpekats vid ett antal tillfällen att de är en nödvändighet för framtidens trafik. Jag uppfattar ministerns svar på det sättet att Rikstrafiken nu får en möjlighet att agera. Såsom jag ser det kan det ta sin roll. När det tar sin roll kan vi tillsammans se till att man från de olika länstrafikbolagen och de olika landstingen gör den beställning som är nödvändig. Det tar en viss tid att tillverka tågen. När vi har beställt tågen kan Banverket verkställa sin redan beslutade upprustning till Åtvidaberg. Jag ser framför mig att man levererar ett positivt svar som gör det möjligt att i ett enda skeende bygga hela järnvägen från Linköping till Västervik. Då faller de olika stenarna på plats. Jag har så stor tilltro till ministern att jag är övertygad om att Ulrica Messing kommer att hjälpa oss i de delarna. Vi kommer att få en bra järnväg. Jag gissar på år 2009, 2010. Där någonstans bör det kunna vara möjligt att det är färdigbyggt, när all planering och all byggnation är klar.
Ulrica Messing (S)
Anf. 80 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag vill börja med att avslutningsvis säga någonting kort om just omlokalisering eller utlokalisering av statlig verksamhet. Senast som flera av oss möttes i en interpellationsdebatt om Kalmar fanns det en oro för det förslag som Jan Bergqvist hade lagt fram och de konsekvenser som myndigheter drog av förslaget. Myndigheternas förslag till regeringen utgick ifrån att man skulle ta väldigt många jobb från inte minst Kalmar. Den presentation som vi gjorde, och den överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som ligger för den, följer inte myndigheternas förslag. Den oro som man i Kalmar med rätta kände utifrån de första rapporterna har nu dämpats avsevärt. Vi kommer inte att genomföra omlokaliseringen på ett sådant sätt att det kommer att innebära att många jobb från andra hårt utsatta regioner flyttas. Det följer vi nu gemensamt. Därför blir det också förändringar i de omlokaliseringar som Jan Bergqvist från början föreslog. Sedan är det väldigt bra om landstinget är överens om vad man vill göra och hur man vill göra det, därför att det underlättar om alla ska vara med och ta sin del av ansvaret och driva frågorna framåt. Chatrine Pålsson frågar också varför Banverkets förstudie kommer så sent. Tyvärr tar det ofta tid när vi går fram med ny infrastruktur, både vägsträckor och järnvägssträckor. Jag har inget behov av att dra ut på tiden i onödan, utan är det så att Banverket har möjligheter att leverera sitt underlag och sin förstudie till oss tidigare blir jag bara glad. Vi har en ständig dialog med myndigheterna om just de uppdrag som ligger ute hos dem och där man kommer med förslag till regeringen om möjliga sträckor och uppskattade kostnader. Erfarenheten säger att det tyvärr tar mellan ett och ett halvt och två år att gå fram med stora sträckor. Men går det fortare så välkomnar jag det. Ett av skälen till att vi inte har kunnat pressa fram förstudien mer än vi ändå har gjort är naturligtvis att vi bygger väldigt många järnvägssträckor runtom i landet nu, och därför pågår det förstudier på en rad olika områden. Det gör att Banverket jobbar för högtryck med de här frågorna. Men vi ska göra vad vi kan för att se till att de kommer fram fortare. Syftet med det uppdrag som jag har gett till Banverket efter Electrolux varsel är självklart det som Sverker Thorén är inne på. Jag ser framför mig att vi har en bättre järnvägssträckning och att vi också har ett bättre flöde i trafiken där. Det måste vara målet. Jag ser ingen annan utväg än att öppna arbetsmarknaden för Västervik och koppla ihop den upp mot Östergötland. Västervik har ett geografiskt läge och en arbetsmarknadssituation som inte många andra kommuner i södra Sverige och i Mellansverige har, utan det påminner väldigt mycket om Norrlands inland. Det är alltså vad jag ser framför mig. Staffan Danielsson undrade om vi är beredda att fortsätta avreglera persontrafiken på järnvägen. Svaret är nej på den frågan. Vi driver hårt avregleringen av godstrafiken inom EU. Det är få andra medlemsländer som har gjort den avreglering på godstrafiken på järnvägssidan som vi har gjort. Vi vill att de andra länderna ska komma efter och komma i kapp. Det kommer att vara till gagn för vårt näringsliv. På frågan om jag däremot är beredd att uppmuntra länsöverskridande trafik och samarbete mellan olika länstrafikbolag i större utsträckning än hittills är svaret ja. Jag tycker att det är oerhört positivt att regeringen för några veckor sedan kunde anta ett undantag i förordningen som innebär att Stockholms länstrafik och Upplands länstrafik nu kan köra pendeltrafik över länsgränserna. Den typen av ändringar i förordningar som uppmuntrar och underlättar samarbete mellan länstrafikbolag, så att man kan pendla också över länsgränser, är jag beredd att fortsätta stötta.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 81 Chatrine Pålsson (Kd)
Herr talman! Jag vill i mitt sista inlägg kommentera något av det som statsrådet sade. Det är klart att vi på något sätt kan se positivt på att statliga jobb som det var tänkt skulle försvinna i Kalmar län nu inte försvinner. Vi är naturligtvis glada för det. Jag tillhörde ju dem som kände väldig oro över detta, så det är självklart att jag är glad. Men vi har också ett stort intresse av att få något nytt till Kalmar län. Allt löser sig ju inte med statliga jobb och med statliga pengar. Det vet jag också. Vi måste ha en innovation. Vi måste ha egen kraft. Men det finns vissa basala förutsättningar. Att få hjälp när vinden blåser är oerhört väsentligt. När det gäller Västervik, som får bli min sista fråga, är det där 10 % arbetslöshet. Det är rätt länge sedan som vi fick veta att Electrolux skulle flytta utomlands. Varför har inte mer hänt? Varför ökar arbetslösheten i Västervik? Trots att man flera gånger har trott att man ska få någonting, har man ändå inte fått det. Jag kan garantera att jag inte vet vad Västervik skulle kunna ha gjort mer för att lösa det på egen hand. På något sätt har man hamnat i en så synnerligen svår situation, inte minst med anledning av hur infrastrukturen fungerar. Jag tror att det måste bli oerhört viktigt också för regeringen att se att norra delen av Kalmar län har så stora problem. Vad gör regeringen nu?
Ulrica Messing (S)
Anf. 82 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Den frågan har jag svarat på flera gånger. Jag tror att vi är inne på en av de saker som har påverkat just Västerviks möjligheter till utveckling, och det är infrastrukturen. På samma sätt som vi sex personer här är oerhört medvetna om de flaskhalsar som är i infrastrukturen till, från och runt omkring Västervik, är naturligtvis också företagare och industrin medvetna om dem. Det är klart att det påverkar deras möjligheter och vilja till lokaliseringar i Västervik. Att vi nu gör förbättringar i infrastrukturen ökar inte bara möjligheterna för enskilda kvinnor och män att pendla till och från Västervik för att jobba eller studera i andra delar av länet eller i andra län. Det är klart att det också påverkar möjligheterna att hitta nya företag som kan etablera sig i Västervik och som kan konkurrera med resten av Sverige eller med resten av världen. De behöver också infrastruktur. Därför kommer jag att kraftsamla och göra ansträngningar för att skynda på arbetet med infrastrukturen där.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.