Nya uppgifter om genmodifierad majs
Interpellation 2006/07:410 av Ehn, Tina (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-03-14
- Anmäld
- 2007-03-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-03-20
- Sista svarsdatum
- 2007-03-28
- Besvarad
- 2007-04-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 mars
Interpellation
2006/07:410 Nya uppgifter om genmodifierad majs
av Tina Ehn (mp)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Tisdagen den 13 mars offentliggjordes resultatet av en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Archives of Environmental Contamination and Toxicology. Studien visar att försöksdjur som fått en inom EU godkänd genmodifierad majs från Monsanto visar tecken på störd njur- och leverfunktion. Detta är något som Monsanto har undanhållit allmänheten.
Majsen, MON 863, godkändes som föda till både djur och människor av EU-kommissionen i januari 2006. Både Jordbruksverket och Livsmedelsverket rekommenderade att Sverige skulle rösta för att godkänna MON 863 som livsmedel, vilket regeringen också gjorde.
Den oberoende franska vetenskapsorganisationen Criigen (Committee for Independent Research and Information on Genetic Engineering) under ledning av professor Gilles-Eric Seralini vid L'Université de Caen har nu utvärderat Monsantos riskbedömning. Resultatet, som presenterades vid en presskonferens i Berlin, visar att MON 863 innebär hälsorisker och aldrig borde ha godkänts. Råttornas interna organ fick förändringar som tyder på toxicitet. Dessa oroande förändringar ignorerades eller missades av Monsanto, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och EFSA. Granskningen visar dessutom att Monsanto tillämpade statistisk analys på ett direkt felaktigt sätt för att dölja resultaten.
Det är första gången som forskare detaljgranskar beslutsunderlaget för en gröda som redan finns på marknaden och alltså första gången som forskare visat att en genmodifierad gröda som redan säljs kan vara en potentiell hälsorisk för människor.
Sammanfattningsvis visar studien på att MON 863 aldrig borde ha godkänts för förtäring.
Granskningen bekräftar att den kritik mot systemfel i EU:s godkännandeprocedur som länge framförts av bland annat miljörörelsen haft fog för sig. EU förlitar sig på uppgifter som tagits fram av företagen. Utomstående har för kort tid på sig att kommentera ansökningarna. Det har varit svårt för utomstående att över huvud taget få tillgång till uppgifter för att göra oberoende granskningar. Potentiellt farliga grödor har släppts ut på marknaden. Ingen av de berörda myndigheterna, inklusive de svenska, upptäckte att MON 863 inte var säker.
Det här ger anledning att ompröva Sveriges roll i EU:s godkännande av nya GMO:er och i omröstningar om EU-länders nationella förbud, eller skyddsåtgärder under artikel 23, enligt 2001/18/EG.
Sverige har haft en aktiv roll i att försöka tvinga på andra medlemsländer GMO:er som de inte vill ha. Den nya regeringen har varit en av de få som stött försöken att tvinga länder att acceptera GMO-grödor som de är tveksamma till. Regeringen har därmed frångått försiktighetsprincipen och försvårat för länder som vill gå före EU vad gäller skydd av miljö, natur och hälsa. De två senaste omröstningarna i EU om länders nationella förbud gällde en Monsantomajs, MON 810. Österrikes förbud var uppe till omröstning i december 2006 och Ungerns i februari 2007. Sverige var båda gångerna ett av de få länder (4 av 25 respektive 3 av 27) som röstade för att tvinga Österrike och Ungern att öppna upp för majsen.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga:
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att ompröva den svenska ståndpunkten till MON 863 och få EU-godkännandet återkallat?
Vad avser miljöministern att göra för att Sverige i fortsättningen ska värna om försiktighetsprincipen och möjligheter för enskilda länder att gå längre för att skydda människor och natur än EU när det gäller genmodifierade grödor?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:410
Webb-tv: Nya uppgifter om genmodifierad majs
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:87 Tisdagen den 10 aprilProtokoll 2006/07:87 9 § Svar på interpellation 2006/07:410 om nya uppgifter om genmodifierad majs
Protokoll från debatten
Anf. 51 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Tina Ehn har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ompröva den svenska ståndpunkten till MON 863 och få EU-godkännandet återkallat, samt vad jag avser att göra för att Sverige i fortsättningen ska värna om försiktighetsprincipen och möjligheter för enskilda länder att gå längre än EU för att skydda människor och natur när det gäller genmodifierade grödor.
Nyligen presenterade den franska organisationen Criigen på uppdrag av Greenpeace en statistisk bearbetning av riskbedömningen för en sedan tidigare godkänd genetiskt modifierad majs. Criigen hävdar att resultaten visar på förändringar i de inre organen för en grupp råttor som hade varit föremål för en riskbedömningsstudie. Majsen, MON 863, är utvecklad av bioteknikföretaget Monsanto och är sedan en tid tillbaka godkänd inom gemenskapen för bland annat användning som livsmedel och foder.
Jag tycker att det är bra att en ny undersökning av det statistiska materialet har utförts. Jag välkomnar detta och anser att det är positivt att sådana undersökningar görs. På så sätt får vi beslutsfattare ett bredare underlag för att kunna fatta de beslut vi gör. Nya undersökningar kan även leda till att nya uppgifter om en produkt, ett ämne eller en substans kommer fram. Om dessa nya uppgifter visar sig vara av sådan art att de håller en tillräckligt hög vetenskaplighet och sannolikhet bör vi vidta åtgärder mot den specifika produkten. Detta är i linje med försiktighetsprincipen och den lagstiftning som finns inom gemenskapen.
Jag vill poängtera att jag inte har några skäl att ifrågasätta de vetenskapliga bedömningar av ansökningar som svenska och europeiska myndigheter gör.
Mitt svar på Tina Ehns första fråga är att innan jag tar ställning till den här rapporten behöver gemenskapens experter bedöma om de resultat som har framkommit kan vara signifikanta eller inte. Om de är signifikanta bör vi naturligtvis agera. Men om de inte är det finns inga vetenskapliga argument för att kunna hävda att denna majs är farlig för människa, djur och miljö. För närvarande gör den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa, en granskning av den franska rapporten som de har skickat ut till medlemsstaternas behöriga myndigheter för kommentarer.
Sammantaget är de miljö- och hälsokrav som regelverket ställer på GMO mycket höga. Inga andra livsmedel har så pass högt ställda krav för att få saluföras som de livsmedel och foder som är genetiskt modifierade. Till exempel skulle hasselnötter aldrig få ett godkännande om de skulle bedömas under GMO-lagstiftningen, eftersom de kan framkalla kraftiga allergier. Dessutom förbättras och utvecklas lagstiftningen ständigt. Under 2006 hölls en policydebatt i rådet om GMO, vilken har mynnat ut i att kommissionen har föreslagit en rad åtgärder för att förbättra hanteringen kring GMO. Till exempel har kommissionen aviserat förbättringar för att öka transparensen, insynen, inom Efsa och för de beslut som tas kring GMO. Kommissionen avser även att vidta åtgärder för att öka kunskapen kring långsiktiga effekter vid odling och användning av GMO.
Det är mycket riktigt som Tina Ehn framhåller, att det material som tas fram för att svara som underlag för myndigheternas riskbedömning av en genetiskt modifierad produkt tillhandahålls av sökanden, det vill säga bioteknikföretaget. Det är det vanliga tillvägagångssättet för produktgodkännanden: Sökanden tar fram underlag, medan varje medlemsstats myndighet utvärderar detta underlag och gör en egen bedömning utifrån underlaget. Det är svensk policy att ansvaret för att ta fram underlag ska ligga på industrin.
När vi bedömer en ansökan om marknadsgodkännande för en genetiskt modifierad produkt gör vi detta från fall till fall. Varje organism är unik och kräver en grundlig genomgång av de vetenskapliga data som krävs av lagstiftningen. Jag anser därför att de fall-till-fall-bedömningar som görs är helt i enlighet med försiktighetsprincipen.
Till sist vill jag påpeka att varje medlemsstat har rätt att tillfälligt begränsa eller förbjuda en GMO enligt direktivets artikel 23, vilket jag tycker är helt i linje med försiktighetsprincipen. Medlemsstaten måste, för att kunna införa ett sådant förbud, kunna presentera nya vetenskapliga rön som omkullkastar den ursprungliga riskbedömning som har gjorts. Det var detta omröstningarna i miljörådet i december förra året och februari i år handlade om. Några sådana vetenskapliga rön kunde inte presenteras av vare sig Ungern eller Österrike. Inga av de dokument de lade fram för oss eller kommissionen hade den vetenskaplighet som krävs för att ifrågasätta riskbedömningen och därmed kunna införa ett förbud.
Mitt svar på Tina Ehns andra fråga är att Sverige aldrig har röstat för att tvinga andra länder att godkänna genetiskt modifierade produkter. Vi har försvarat den gemensamma lagstiftningen samt värnat en vetenskapligt baserad riskbedömning vid beslutsfattande om genetiskt modifierade organismer. Jag anser att detta krävs för att kunna ha en tyngd bakom de beslut som fattas i enlighet med försiktighetsprincipen. Därför röstade Sverige på det sätt som vi gjorde i december förra året och i februari i år.
Anf. 52 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag tänkte gå rakt på sak. Jag tänkte ta GMO-majsen MON 863. I svaret på den första frågan förs ett resonemang, vilket jag tolkar som att ministern har fullt förtroende för de resultat som kommer från Efsa. Man kan läsa om det här ärendet på många bloggar och hemsidor i dag. Det är ibland en underlig diskussion med ord mot ord. Jag ska inte försöka påstå att jag är någon som vet mer än forskare och företrädare för vetenskapen. Men frågan ska diskuteras. Den ska också tåla att diskuteras utan att organisationer naglas fast och beskylls som oseriösa. Det är uppenbart att det finns människor som är övertygade på olika håll och att man lutar sitt förtroende mot olika resultat och ståndpunkter.
Jag ser att det är många som talar om att det inte finns något som tyder på något underligt i de vetenskapliga bedömningar som Efsa gjort i ärendet med Monsantomajsen MON 863. Men om det nu finns upptäckter som visar att förändringar som skett i bland annat råttförsöken faktiskt kan ifrågasättas ska detta kunna ske. Jag finner det mycket märkligt att den av regeringen tillsatta svenska myndigheten Gentekniknämndens yttrande i frågan inte omnämns vidare i diskussionen och i sammanhanget. Där finns två yttranden som kommer från sakkunniga på området som båda säger att det finns frågetecken runt tolkningen av vissa resultat. Bland annat ifrågasätter man det ringa antalet försöksdjur. Det här borde miljöministern lyssna till.
Vad jag har förstått sågar Efsa:s expertpanel den uppmärksammade franska kritiken. Hur man sågar den kan det vara intressant att ta del av. Livsmedelsverkets toxikolog som är representant i Efsa uttalar att majsen är lika säker som traditionella majssorter. Då undrar jag hur man kan lova det. Och har ingen lyssnat på den svenska gentekniknämnden?
I resonemanget runt svaret på min andra fråga i interpellationen - nu talar jag alltså inte om majsen MON 863 utan om de två andra GMO-sorterna - säger miljöministern att den gemensamma lagstiftningen var avgörande i omröstningen i både Ungerns och Österrikes fall. Men dessa båda länder hade en annan önskan. Österrike ville behålla förbudet mot de här två sorterna GMO-majs, men då röstade Sverige som ett av fem länder emot Österrikes vilja. Som tur var fanns det 20 andra länder som försvarade Österrikes ståndpunkt. Till Österrikes fördel fick man behålla sitt förbud i dessa ärenden. Att Sverige inte kunde stå upp för Österrike i detta ifrågasätts av många. Österrike ansåg att det fanns allvarliga brister i de hälso- och säkerhetsbedömningar som gjorts när det gäller de här två majssorterna och att de gjorda utfodringsförsöken med majsen endast hade omfattat två veckors försöksperiod, vilket man ansåg vara för kort tid. Likadant var det i Ungerns fall där Sverige gick emot Ungerns önskan att slippa den genmodifierade majsen. Sveriges sade nej, men andra länder stöttade Ungern.
Jag undrar om Sverige ska vara ett land som driver på i GMO-frågan på det här sättet. Har Sveriges regering mandat för det från det svenska folket?
Enligt vad jag har förstått växer det svenska GMO-motståndet på växtodlingssidan. Enligt lantbrukstidningen ATL:s årliga telefonundersökning kan 77 procent av de svenska bönderna inte tänka sig att odla GMO-grödor. Även GMO-motståndet mot foder har ökat. 73 procent av Sveriges bönder svarar att de inte kunde tänka sig att använda GMO-foder.
Även bland konsumenter fortsätter motståndet att vara starkt. Men när det smyger in GMO i olika led utan att konsumenter eller producenter kan komma till tals urholkas förtroendet för samhällets skyddande funktioner. Att äta djur som föds upp med importerad GMO-soja är det många som ifrågasätter.
Om man läser Riksrevisionens rapport ser man brister i hur GMO-frågan hanteras i Sverige. Det fattas kommunikation med konsumenter.
Anf. 53 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Det som Tina Ehn sade i sitt första inlägg bygger egentligen på missförstånd på två punkter, dels kommentaren att nu borde Sverige ompröva sitt ställningstagande när det gäller Österrike och den majs som man där har velat införa förbud mot. Men det är en annan sorts majs än den det här är fråga om. Det ska vara klarlagt att de forskningsresultat som nu diskuteras inte gäller det österrikiska förbudet.
Dels var det fel i fråga om Gentekniknämndens remissvar. Det genomfördes en remiss i två omgångar. I första omgången tillstyrkte Gentekniknämnden det som hade sagts i de bedömningar som gjordes om den här majsen. I andra omgången konstaterade man helt enkelt att det statistiska underlaget inte räckte för att bekräfta de invändningar som hade presenterats. Gick vi i någon riktning var det snarast i den linje som jag talar för. Det fanns partiståndpunkter som talade i en annan riktning, med det är inte det som kan vara avgörande när man bedömer en nämnds remissvar.
Men än viktigare är naturligtvis principfrågorna bakom. Då menar jag att det inte handlar om ifall jag har förtroende för Efsa eller inte. Det är inte några allmänna förtroendeförklaringar som avgör hur vi ska ställa oss när det gäller ställningstagandena, utan det är bedömningen av om de vetenskapliga fakta och rön som behövs finns. Varför är det så viktigt? I grunden menar jag att det ligger i de små staternas intresse och i allra högsta grad i miljöns intresse att vi slår vakt om den lagstiftning som finns inom EU. Det är det som är läget. Det finns en lagstiftning som är fastställd. Det är den skarpaste reglering som finns i världen och mest långtgående när det gäller att ställa miljö- och hälsokrav på genmodifierade organismer. Tänk bara tanken att vi skulle acceptera att det är okej att stater i de fall de själva så vill och tycker ska kunna frångå en totalharmoniserad lagstiftning. Om vi skulle lyckas höja miljöribban i EU och lyckas införa lagstiftning till stöd för miljön och samtidigt knäsatte principen så att det skulle vara okej för stater att avstå att tillämpa de höjda ribborna i de fall man inte gillar dem skulle det inte ligga i miljöns intressen. Det handlar om en fråga där vi inte röstar på politiska grunder för huruvida vi ska acceptera den ena eller den andra majssorten, utan vi tillämpar en lagstiftning.
Det är det den svenska regeringen har företrätt, och det är det som också den tidigare regeringen företrädde, den regering som Miljöpartiet stödde. Den hade en lika klar och bestämd uppfattning på den här punkten och röstade också för att godkänna den majs som vi nu diskuterar, just av det skälet att vi vill upprätthålla ordningen enligt de lagar som gäller i EU. Det ligger i miljöns intresse. Ska man frångå den här lagstiftningen, som är den skarpaste i världen, och införa skydd inom ett enskilt land måste det finnas vetenskaplig grund för det. Det har hittills inte presenterats, i det här fallet heller. Visar det sig vara så ska vi självklart ompröva det här.
Anf. 54 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Det är möjligt att vi pratar förbi varandra i de här frågorna. När det gäller Gentekniknämnden var det inte ett politiskt ställningstagande. Det var två sakkunniga i nämnden som hade synpunkter på de här försöken och resultaten. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man lyssnar på vad den myndigheten har uttryckt i den här frågan. Det har inte kommit fram något vidare att det fanns en viss skepsis till resultaten.
Ministern pratar om att skydda lagar. I svaret står det att medlemsstaterna har möjlighet att begränsa eller förbjuda GMO enligt direktiv i artikel 23. Du säger att det är helt i linje med försiktighetsprincipen. Men då måste medlemsstaterna, för att kunna införa ett sådant förbud, presentera vetenskapliga rön som omkullkastar den ursprungliga riskbedömning som har gjorts. Det var det som omröstningarna handlade om i miljörådet i december. Men när jag läser artikel 23, skyddsklausulen, tolkar jag inte den så. Jag tolkar den så att om medlemsstaterna har nya eller kompletterande uppgifter som blivit tillgängliga och som kan påverka miljöriskbedömningen och har nya vetenskapliga rön har man välgrundade skäl att få ompröva ett sådant här ställningstagande. Det är därför jag tycker, oavsett vad man tycker om GMO-frågan, att man kan ställa sig frågan: Har inte ett land möjlighet att få ett undantag i ett sådant ställningstagande?
Anf. 55 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Det var en bred remissomgång som genomfördes. Den gjordes till en rad olika instanser. De som svarade var Gentekniknämnden, Läkemedelsverket, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Svenska naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Kemikalieinspektionen och dessutom en enskild forskare vid Lunds universitet. Alla de svaren har vägts in i bedömningen. Entydigt förespråkade majoriteten att man skulle acceptera den dokumentation som finns och inte anse att den dokumentation som därefter hade redovisats skulle förändra bedömningen.
Det om remissomgången. Sedan till den större och viktigare frågan om principerna. Det är alldeles entydigt enligt den lagstiftning som gäller på området att för att kunna införa ett förbud i ett land måste man kunna visa nya vetenskapliga rön. Man måste kunna visa att det har en vetenskaplig grund. I de fall som vi har röstat om under den tid som jag har varit miljöminister har det inte varit sådana vetenskapliga rön som har presenterats vare sig av Ungern eller av Österrike.
Då är Tina Ehns fråga: Skulle man inte kunna låta dem förbjuda i alla fall? Min principiella motfråga blir då: Tycker du det också om de skulle vilja sänka miljöribban? Är det okej bara i de fall de vill höja miljöribban? Eller är det olika principer - att staterna ska kunna frångå lagstiftningen och bestämma på egen hand när Sverige tycker att det är rätt men att man ska stävja lagstiftningen när de vill att man ska göra det? Det är klart att det inte är någon hållbar linje. Det skulle inte i längden gynna små stater som just har intresse av lag och ordning inom ett gemensamt reglerat system. Det skulle framför allt inte i längden gynna miljön, tvärtom. Det skulle riskera att den miljölagstiftning vi kommer fram till vartefter inom EU skulle falla samman därför att man inte behövde följa den.
Anf. 56 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Nu handlar frågan om ett GMO-ärende där ett land hade en annan åsikt. Sverige var ett av fyra eller fem länder som röstade mot det landet. De andra 20 länderna tyckte att man kunde stödja det landets åsikter. Jag förstår inte vad det är för skillnad mellan Sveriges ståndpunkt och dessa länders ståndpunkt i den här frågan.
Du nämnde det här med vetenskaplig grund. I svaret säger miljöministern att det var Greenpeace som gett den franska organisationen Criigen ett uppdrag att presentera en statistisk bearbetning av riskbedömningen för den tidigare godkända majsen, en majs som är utvecklad av ett bioteknikföretag och godkänts i gemenskapen bland annat som livsmedel och foder. Den här studien presenterades i en vetenskaplig tidskrift av en oberoende fransk vetenskapsorganisation. Här står vetenskap mot vetenskap, om man ska vara riktigt noga.
Kan man fortfarande inte stödja ett lands åsikt i den här frågan?
Anf. 57 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag menar envist att det inte är det som är frågeställningen. Då skulle vi kullkasta miljölagstiftningen och en rad andra viktiga lagstiftningar inom EU. Då skulle inte längre frågan vara om vi ska tillämpa lagstiftningen eller inte utan om vi i varje enskilt fall ska göra en politisk bedömning av om vi ska följa lagen eller inte. I det här fallet gäller det att det ska vara en tillämpning av lagstiftningen. Den linjen har Sverige konsekvent hållit fast vid. Den förra regeringen gjorde det, det vill säga den regering som Miljöpartiet stödde, och den nya regeringen följer samma princip.
Majoriteten av länderna inom EU väljer i stället att göra en rent politisk bedömning. Sverige menar att det inte ligger i miljöns intresse och att det inte ligger i de små staternas intresse.
Det är inte så enkelt att det är vetenskap som står mot vetenskap i det här fallet, utan det har presenterats nya uppgifter som ännu inte har testats fullt ut om de håller vetenskapligt. Det är därför hela mitt svar går ut på att de nu ska testas om de håller vetenskapligt. Skulle det visa sig att de håller vetenskapligt är det självklart att det då finns en grund för en omprövning. Då är det krav som lagen ställer uppfyllt. Men om en vetenskaplig granskning - i det här fallet en statistisk vetenskaplig granskning - inte skulle hålla är inte lagens krav uppfyllt och då ska förbudet inte hävas. Lagen ska under alla förhållanden följas. Det är den svenska regeringens ståndpunkt. Den ligger i längden i miljöns intresse - också när det gäller genmodifierade organismer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.