Offentligt ansvar för arbetssituationen inom flygbranschen
Interpellation 2013/14:386 av Esbati, Ali (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-03-27
- Anmäld
- 2014-03-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2014-04-08
- Sista svarsdatum
- 2014-04-10
- Besvarad
- 2014-04-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 mars
Interpellation
2013/14:386 Offentligt ansvar för arbetssituationen inom flygbranschen
av Ali Esbati (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
På senare tid har fler börjat få upp ögonen för allvarliga problem med arbetssituationen för många anställda inom flygbranschen.
Det handlar till exempel om att flygbolag använder sig av bemanningsbolag för att driva sin grundläggande verksamhet och uppfylla reguljära, planerade åtaganden.
Det handlar också om än mer sofistikerade innovationer från arbetsgivares sida, för att kringgå lagar och regler som är och bör vara grundläggande på svensk arbetsmarknad. Vi ser till exempel somliga bolag operera med piloter som pressas att ha egna bolag, registrerade genom flygoperatörens försorg i länder med svagt skydd för arbetstagarna. På så sätt driver flygbolagen samma verksamhet med samma piloter, men lägger över risker och inkomstosäkerhet på arbetstagarna.
Detta är bara några exempel på utvecklingstendenser som pressar branschen i en olycklig riktning. Fackliga organisationer gör det de kan för att upprätthålla värdiga förhållanden, men om inget görs från det offentligas sida för att etablera rimliga villkor för konkurrensen, hotas hela den svenska flygbranschen så som vi känner den i dag av de så kallade lågprisbolagen och de metoder som dessa etablerar.
I förlängningen kan detta uppenbart vara ett hot mot säkerheten – något som till exempel svensk pilotförening nyligen varnade offentligt för. Om kabinpersonal och piloter har arbetsvillkor och arbetsrättsliga förhållanden som inte premierar säkerhets- och servicetänkande, och som pressar den enskilde arbetstagaren, skapas onödiga risker också för passagerarna.
Men dagens utveckling är också oroväckande av andra skäl. Om flygbranschen successivt försvinner från den svenska arbetsmarknaden, i betydelsen att dagens villkor ersätts av sådana som dikteras av lågprisflyget, är detta ett hot mot en hel tjänstesektor med upparbetat tekniskt kunnande och med en roll i hela transportsystemet. Klimatanpassning får sämre villkor och det finns en tydlig risk för att sämsta praxis också sprider sig till andra branscher.
Regeringen har hittills visat ett obefintligt intresse för problemen inom sektorn. Men det finns tilltag att pröva och ansvar att ta. Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd:
Avser statsrådet att driva på för krav på operatörer att en hög andel av deras flygpersonal ska vara anställda i samma bolag som har drifttillståndet?
Avser statsrådet att ta initiativ för att kollektivavtal ska vara ett krav vid offentlig upphandling av flygtjänster?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:386
Webb-tv: Offentligt ansvar för arbetssituationen inom flygbranschen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:101 Tisdagen den 15 aprilProtokoll 2013/14:101 13 § Svar på interpellation 2013/14:386 om offentligt ansvar för arbetssituationen inom flygbranschen
Protokoll från debatten
Anf. 54 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Ali Esbati har frågat mig om jag avser att driva på för krav på operatörer om att en hög andel av deras flygpersonal ska vara anställda i samma bolag som har drifttillståndet, och om jag avser att ta initiativ för att kollektivavtal ska vara ett krav vid offentlig upphandling av flygtjänster.
Som arbetsmarknadsministern påpekade i sin interpellationsdebatt med Ali Esbati ganska nyligen i delvis samma fråga är utgångspunkten för regeringen självklart att det ska vara sjysta villkor på den svenska arbetsmarknaden. Detta gäller helt oberoende av vilken bransch det handlar om. Hur en arbetsgivare väljer att organisera sin verksamhet är en del av arbetsledningsrätten. Detta är en grundläggande princip inom den svenska arbetsrätten. Den innebär till exempel att en arbetsgivare själv kan välja om verksamheten ska bedrivas med egen eller inhyrd personal.
Just flygbranschen, som ju är speciell med tanke på sin globala och mobila karaktär, styrs i stor utsträckning av de gemensamma europeiska regelverken. Det finns i dag inga krav i det europeiska regelverket som hindrar att flygpersonal är anställd i annat bolag än det som har drifttillståndet.
Flygsäkerheten är ett krav, och den regleras i hög grad via beslut i internationella organ som EU och Icao. Den uppställer bland annat krav på utbildning, kompetens och certifikat för piloterna. Transportstyrelsen är ansvarig tillsynsmyndighet och har en viktig uppgift bland annat i att se till att gällande regelverk följs.
Självklart måste flygoperatörerna följa gällande lagar och regler, såsom EU:s regelverk om flygsäkerhet, och alla flygbolag verksamma på den svenska marknaden ska följa gällande lagstiftning. En flygoperatör ansvarar fullt ut för att en fullgod organisation upprätthålls och för att alla piloter uppfyller alla tillämpliga krav, oavsett om en pilot är anställd, inhyrd eller på annat sätt anlitad av flygoperatören. Om en flygoperatör bryter mot eller inte uppfyller gällande krav kan Transportstyrelsen vidta åtgärder mot den operatören.
Mot den bakgrunden avser jag inte att driva på för att merparten av flygpersonalen ska vara anställd i samma bolag som har drifttillståndet.
När det gäller frågan om offentlig upphandling och krav på kollektivavtal är det inte möjligt att ställa krav på tecknande av svenska kollektivavtal eftersom det strider mot såväl de svenska upphandlingsreglerna som EU-rätten. Det finns dock inget som hindrar att en upphandlande myndighet ställer krav på villkor i enlighet med kollektivavtal, så länge EU-rätten inte överträds.
Anf. 55 Ali Esbati (V)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag måste konstatera att det var en ganska stor besvikelse. Det lite avmätta svar som vi nu fick kan man väl nästan sammanfatta med ett slags axelryckning, att det blir som det blir eftersom det är som det är.
Ministern berättar att arbetsgivarna själva kan bestämma om de vill ha inhyrd personal eller inte och säger att det inte finns några krav i det europeiska regelverket i dag på att man ska ha flygpersonal som är anställd av bolaget som har drifttillstånd. Det känner jag väl till. Det är därför jag har lyft upp diskussionen.
Jag har lyft upp den mot bakgrund av den faktiska situationen, en situation där social dumpning breder ut sig. Det gäller för marktjänster där färre anställda pressas att hantera fler passagerare, det gäller kabinpersonal som pressas av bolag som använder sig av inhyrning för att gå runt gällande regler och det gäller i allt högre utsträckning också piloter. Jag nämnde i min interpellation exempel på att det finns bolag som systematiskt har piloter som tvingas starta egna bolag registrerade i länder med svag lagstiftning, som alltså får sälja sina tjänster med F-skatt vilket naturligtvis innebär att man också lägger en del ekonomiska risker på piloterna.
Man kunde tänka sig att den ansvariga ministern i Sveriges regering skulle kunna ha något att säga om det rent konkret. Är det en rimlig utveckling? Är det bra att den svenska transportnäringen präglas av de här arbetsvillkoren? Ser ministern några risker på sikt för flygsäkerheten när piloternas och kabinpersonalens marginaler blir kapade?
Det är frågor som man kan tycka att vi borde kunna resonera och reflektera kring och också höra det från regeringen. I stället har vi fått ett icke-svar. Catharina Elmsäter-Svärd vill inte kännas vid det faktum att villkoren i branschen i hög utsträckning bestäms av politiska beslut. Är man inte beredd att lyfta ett finger för att agera innebär det i dagens läge de facto ett stöd för mer dumpning av löner och arbetsvillkor och en fortsatt utveckling mot en situation där fackliga organisationer inte har en chans att göra sina medlemmars rättigheter gällande.
Det här är väldigt konkreta saker som borde vara självklara för en regering att bry sig om. En arbetsgivare som till exempel använder sig av inhyrning av arbetskraft i uppenbart syfte att kringgå löner och arbetsvillkor i Sverige är någonting som den svenska regeringen borde ha synpunkter på.
Alldeles färska siffror från Transportstyrelsen visar att svenska flygbolag förlorar marknadsandelar. Är det något som regeringen bedömer kan vara ett problem eftersom tekniskt kunnande försvinner och eftersom det blir sämre villkor för en framtida klimatanpassning till exempel? Ingenting i svaret berör det.
Trafikverket upphandlar trafik på linjer där det är transportpolitiskt motiverat men där linjerna inte är kommersiellt lönsamma. Inte ens när frågan handlar om statens egen upphandling av flygtrafik finns det synpunkter i sak. I dag vet vi till exempel att sträckan mellan Stockholm och Torsby-Hagfors transporteras av det estniska flygbolaget Avies. Piloterna där hyrs in via ett bolag som är registrerat i Spanien men som kontrolleras av ägaren till Avies. Det är alltså en konstruktion som vem som helst kan se är skapad för att gå runt kraven som kommer med en vanlig anställning. Enligt uppgifter som jag har fått är ersättningen till piloter och styrmän väsentligt lägre än kollektivavtalad norm i Sverige, vid sidan av att det saknas anställningstrygghet.
Det innebär att staten genom sin egen upphandling bidrar till dumpning av löner och arbetsvillkor. Jag frågar igen: Är det något som regeringen önskar agera mot? Finns det ingenting som regeringen ser som lämpligt att göra för att hindra att flygbolag aktivt går runt de regler och normer på den svenska arbetsmarknaden som regeringen i andra sammanhang säger sig vilja stödja och till och med hylla?
Anf. 56 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Förr i världen var flygvärdinna ett drömjobb för många. Man såg det som en glamorös värld, men det blir allt mindre av det. Det har väl aldrig varit på det sättet, men det blir allt mindre glamoröst. Arbetsförhållandena blir alltmer pressade, och anställningen håller nästan på att försvinna. Man försöker kringgå fasta anställningar, och det är allt längre arbetspass.
Europaparlamentet har uppmärksammat det och hade en hearing i februari i år om detta. Det handlade just om den sociala dumpningen där lågprisbolag förstör hela marknaden eftersom de andra flygbolagen tvingas hänga med för att konkurrera. Priset betalas till stor del av de anställda som får sämre löner och sämre arbetsvillkor. Hearingen handlade också om att snart är nästan ingen anställd över huvud taget. Bolagen använder i stället bemanningsföretag eller hyr in personal via F-skattsedel. Man jobbar som egenföretagare trots att man de facto är knuten till ett flygbolag.
Det finns en stor oro för att flygtrafiken ska gå samma väg som sjöfarten och åkerinäringen. Där ser vi att det flaggas ut. I Sverige kommer allt färre att över huvud taget kunna jobba inom flyget i framtiden. Vi har bemanningsföretagen, folk med F-skattsedel, som alltså inte har fast anställning, och lönerna och villkoren är sämre. Dessutom försöker man göra jobben inom flyget till låglönejobb genom att ta in personal från andra länder. Det är absolut inget fel att göra det, men syftet med att ta in personal från andra länder ska inte vara att dumpa priserna ytterligare ett varv.
I Norge har det funnits en debatt beträffande flygbolaget Norwegian. När de har flygningar mellan Norge och Thailand har de thailändsk kabinpersonal för att kunna sänka lönerna ytterligare. De får under 3 000 kronor i månadslön, och på långa flygningar får de ett tillägg på 200 kronor. Det är ett sätt att helt enkelt ta in billig arbetskraft.
Det finns farhågor om att samma sak kommer att hända i Sverige eftersom det är en internationell marknad. Vi har inte bara flygresor inom EU utan över hela världen. Hur långt som helst kan man förstås inte reglera det, men man skulle kunna göra mer. Ett exempel är Lavaldomen. Jag har talat med kabinpersonal inom flygbranschen i Sverige som säger att det ställer till problem även inom flygbranschen. Det är inte bara byggnadsarbetare och elektriker som berörs av Laval utan även flygpersonalen.
Det vore mycket värdefullt om regeringen kunde driva de här frågorna hårdare på EU-nivå och självklart göra något på nationell nivå så långt det är möjligt. Det gäller inte minst att man bakvägen, via bemanningsföretag, tar in personal och kräver F-skattsedel.
Till och med när det gäller pilotyrket, som under lång tid har ansetts som ett högstatus- och höglöneyrke, ser vi att de i många fall tvingas ha F-skattsedel. Det förekommer lönesänkningar och risk för väldigt långa flygningar, vilket kan äventyra säkerheten. Den oron finns. Vi har väl ännu inte nått dit i Sverige, men om man vevar prisdumpningen ett varv till kommer säkerheten att riskeras, och det går ut över både flygresenärerna och personalen.
Anf. 57 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Vi kan väl bestämma oss för att jag, Hillevi Larsson och Ali Esbati kanske inte är helt överens om ifall det ska finnas bemanningsföretag eller på vilket sätt F-skattsedel ska användas och också bestämma oss för att i den här debatten inte ägna tid åt det. I stället kan vi fokusera på det som jag tror att Ali Esbati är inne på, detta med risker och vad det möjligtvis leder till om det finns olika anställningsförhållanden på, i det här fallet, pilotsidan.
Det som jag försökte belysa, och som jag tycker är viktigt, det var att inom flyget är säkerheten ett, två och tre på dagordningen. Man får aldrig kompromissa om säkerheten, och därför är flyget så hårt reglerat. Det gäller oavsett vem som flyger, oavsett vilka som jobbar. Framför allt är den organisation som finns runt ett flygbolag väldigt hårt reglerad. Man ska aldrig behöva tvivla på säkerheten. Det är inte alls så att jag rycker på axlarna åt det. Jag tycker att säkerheten är viktig.
Då undrar Ali Esbati om det inte finns några risker, om vi rent hypotetiskt skulle spekulera om riskerna. Just där tycker jag att flyget ligger långt före till exempel järnvägen. Vi skulle kunna lära oss mycket mer av flyget. Det ska finnas möjlighet för personal, anställda, att öppet - man ska ju följa regelboken - och även anonymt rapportera. Om man är trött och känner att man inte förmår klara av det som förväntas av en måste det rapporteras. Det är mycket tydligt styrt inom flyget. Det gäller för tillsynsmyndigheten, i det här fallet Transportstyrelsen, att följa upp detta och se till att rapporteringar kommer in som de ska.
Vi har på Näringsdepartementet ett särskilt luftråd, flygråd, där vi diskuterar en mängd olika frågor. En fråga som varit uppe kan sägas vara piloternas motsvarighet till kör- och vilotider, det vill säga om de får den vila, den sömn, som de ska ha. Vi tycker att man på EU-nivå borde ha kunnat gå lite längre, men vi anser att det generellt sett ändå blivit bättre.
Jag tycker inte, fru talman, att det är rimligt - eller moraliskt eller etiskt rätt - att företaget medvetet försöker kringgå lagar på ett sätt som vi i andra fall kallar för fusk. Däremot måste det vara möjligt för olika arbetsgivare att hitta former som gör att de kan ha sin verksamhet i gång.
Om vi tittar på och spekulerar om vem som vill och kan jobba i kabinen, vem som får det åtråvärda flygvärdinnejobbet och hoppas att det är det drömjobb som Hillevi Larsson talade om, eller blir pilot - vilken kille eller tjej drömmer inte om att bli pilot? - kommer vi till syvende och sist tillbaka till att en arbetsgivare för att få rätt kompetens, rätt personal, eller personal över huvud taget, måste vara attraktiv. För att vara attraktiv måste man se kundernas, i det här fallet resenärernas, behov. Där får tryggheten aldrig sättas ur spel.
Med det sagt och kopplat till frågan om säkerheten anser jag inte att det i nuläget finns behov av att ha en högre andel anställda i det bolag som har drifttillståndet.
Anf. 58 Ali Esbati (V)
Fru talman! Catharina Elmsäter-Svärd talar om säkerhetsreglementet, om reglerna. Jag talar om det som sker i verkligheten, alltså om villkoren för att följa dem. Det är naturligt och viktigt att också se vad de anställda, arbetstagarna, har för faktiska villkor, hur de upplever sin arbetssituation och vad vi ser hända inom den europeiska och globala flygmarknaden och därmed också den svenska.
Hillevi Larsson nämnde en hearing i februari. Jag var på en hearing i förra veckan ordnad av vänstergruppen i Europaparlamentet. Många, även forskare, från olika länder diskuterade just de effekter som lågprisbolagen har haft på hela flygbranschen och i vilket ljus det ställer den existerande lagstiftningen och regleringen.
En sak som flera pekade på var det som också Catharina Elmsäter-Svärd tog upp, att det finns myndigheter som helt uppenbart har ett ansvar men att det i praktiken blir allt svårare att ta det ansvaret när flygen är registrerade både här och där, när personalen kommer från ett annat land eller via olika typer av sinnrika arrangemang är inhyrda från ett tredje land. Då blir det i praktiken svårare att göra översynerna.
Den faktiska benägenheten att rapportera fel blir annorlunda om man har osäkra anställningsförhållanden. Det är något som personalen i land efter land vittnar om. När man till exempel alltmer pressar vändningstiderna, alltså när man ska vända tillbaka med samma flyg, är det lätt hänt att man så att säga klipper några hörn.
Dessutom blir det för de flesta helt uppenbart att om piloterna har den typen av anställningsförhållande att det är en ekonomisk risk när de inte är i luften - eftersom de bara kan fakturera för tiden i luften, som det är i vissa bolag - ändras förstås benägenheten att anmäla småfel eller att flyga senare eller skjuta upp en flygning. Det är sådant som folk i verkligheten, i den faktiska situationen, vittnar om.
Det är inte så att alla flygbolag, eller ens många, har den typen av arrangemang med sina piloter, men poängen i det jag säger är att när det finns värstingbolag som går väldigt långt ändrar det villkoren för alla. Det är det som är problemet. När regleringar och lagar inte följs blir även de flygbolag vilkas ledningar och ägare inte alls är ute efter att pressa marginaler tvingade att göra det, eftersom det är så konkurrensen fungerar. Poängen är alltså att vi måste ha regleringar som i praktiken inte möjliggör den typen av konkurrens som går ut över de anställdas villkor och i förlängningen kan gå ut över säkerheten.
Vi vet också att det finns exempel från länder i EU där man har försökt vidta en del sådana åtgärder. I Frankrike har man försökt ställa hårdare krav på dem som har sina baser där. I Belgien har man gjort en översyn för att försöka minska problemet med falska F-skattsedlar.
Men poängen är att regeringen varken har gjort någonting på nationell nivå eller varit särskilt aktiv på EU-nivå för att försöka ändra reglerna. Det är ett stort problem, och jag förstår att det är det, eftersom vi här får höra Catharina Elmsäter-Svärd hänvisa bara till reglerna och inte till den faktiska verkligheten på marken och i luften.
Anf. 59 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Problemet är att arbetstagarnas förhållanden har ett samband med säkerheten. Får de tillräckligt usla förhållanden är det risk att det går ut över säkerheten. Det handlar väldigt mycket om att pressa priserna, och där är lågprisbolagen boven i dramat. Då tvingas även de andra, seriösa företagen sänka sina priser för att kunna konkurrera.
Ryanair har välförtjänt fått ett väldigt dåligt rykte, men detta gäller inte bara Ryanair. Det här sprider sig, och till och med inom SAS finns det en press att anpassa sig efter lågprisbolagen. När man väl börjar tumma på säkerheten är det klart att riskerna ökar. Det handlar om hur lång tid man kan flyga. Man kan bli trött. Man behöver sova. Det handlar om regeln att man ska vara två piloter som en säkerhetsfaktor. Tänk om man börjar tumma på detta för att spara pengar! Det handlar om läkarkompetensen, eller åtminstone sjuksköterskekompetensen, som ska finnas om någon blir sjuk av passagerarna. Då är det viktigt att personalen kan rycka in.
Det handlar om hela arbetssituationen. Säkerheten är naturligtvis det mest avgörande, men det är inte heller oväsentligt när människor far illa, tycker jag. Det får inte vara slit och släng. Jag pratade med en kvinnlig flygvärdinna som sade att man inte får åldras som flygvärdinna. Osäkra anställningsformer underlättar oerhört om man vill göra sig av med dem när man tycker att de har blivit för gamla, och det kan vara redan i 40-årsåldern i värsta fall.
Jag hoppas verkligen att regeringen tar tag i det här, både för säkerheten och för arbetsförhållandena för dem som jobbar där.
Anf. 60 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Om jag ska tolka det som Ali Esbati och Hillevi Larsson är inne på, möjligtvis lite elakt, handlar det egentligen om huruvida vi ska ha lågprisbolag eller inte. För lågprisbolagen med sig någonting gott, eller är de bara någonting ont? Det kan vi säkert föra en hel debatt om. Jag tror för min del att många människor upplever att de kommit i väg på många resor som de aldrig skulle ha gjort om det inte varit för lågprisbolagen. Det är klart att allt har en framsida och en baksida. Det ska vi vara medvetna om.
Då blir frågan naturligtvis på vilket sätt vi som konsumenter kan vara med och påverka. Jag och andra känner nog rätt många, fru talman, som efter varje resa med till exempel Ryanair säger att de aldrig mer ska åka med dem. Det är trångt, stressigt och köigt. Men när det är dags för nästa tur är det där biljetten köps i alla fall, för då handlar det om pengar.
Hur är det då med baksidan? Hur får man ihop det? Hur får man ihop ekonomin som lågprisföretag? Hur driver man på? Det är väl det som både Hillevi Larsson och Ali Esbati är inne på. Hurdan blir situationen för de anställda? Jag tycker att det är rimligt och riktigt att man för en sådan diskussion. För mig är det särskilt kopplat till säkerheten. Jag tycker att man alltid ska vara observant på om säkerheten på något sätt ifrågasätts när det uppstår sådana situationer som vi nu diskuterar.
Ja, jag kan instämma i Ali Esbatis beskrivning att det finns en risk för att osäkra anställningsförhållanden leder till att man är mindre benägen att rapportera. Jag vet att det är på det sättet. Men här har myndigheten, Transportstyrelsen, ett stort ansvar för att se till att varje person faktiskt rapporterar. Det finns en skyldighet. Det som är skillnaden mot andra sammanhang är att man också kan meddela detta anonymt. Det ska vara ett sätt att stärka det här, så att vi aldrig tummar på det som kallas för säkerhetsregler.
Värstingbolagen ändrar villkoren för alla, sägs det i debatten. Jag tycker ändå att det som Ali Esbati tog upp i sitt förra inlägg är lite intressant. Vi har ett antal flyglinjer i Sverige där det kommersiella inte bär sig, men där staten upphandlar trafik för människors och företags skull och inte minst för att kunna behålla konkurrenskraften och ha fler jobb i landet. En sådan linje är den mellan Torsby och Hagfors, en linje som var på väg att försvinna men där vi nu har trafik i gång med det estländska bolaget.
Det jag menade på var att vi inte i lag kan ställa krav på kollektivavtal. Däremot är det möjligt för de myndigheter som gör det att ställa villkor som är likvärdiga. Nu är det fråga om en förhållandevis liten del av trafiken, men möjligheten finns i alla fall att göra det. I dagsläget tror jag att de flesta är glada att vi har den flygrutten, och där ser man återigen framsidan och baksidan. Vad är fördel och vad är nackdel? Det skulle med Ali Esbatis argument kunna vara mindre bra att ha flyglinjen kvar och kanske bättre att inte ha den om man bara ser till arbetsvillkoren för dem som jobbar. Men å andra sidan gläds man i hela Värmland över att detta ger bra arbetstillfällen för människor.
Anf. 61 Ali Esbati (V)
Fru talman! Det är lite symtomatiskt att det inte finns något ansvar som Catharina Elmsäter-Svärd vill vidkännas. Antingen är det konsumenterna som ska konsumera sina flygresor på ett sådant sätt att det på lång sikt kan förändra villkoren för lågprisflygen eller så är det den myndighet som upphandlar som kanske skulle kunna se till att sätta upp andra regler. Men ministern har tydligen inget ansvar för att påverka eller tycka någonting.
Man kan säga varför Ryanair lyckas attrahera passagerare som vill kunna flyga till så låga kostnader som möjligt. Det är för att de har fått möjligheten att behandla sina anställda på det sätt som de gör, med aktivt antifackligt arbete. De försöker aktivt se till att det inte kan bildas några fackliga organisationer. De pressar lagarna så långt det går, driver saker till rättsfall, opererar helt på kanten av existerande lagar och går runt dem.
Det här är någonting som man kan ha många fler synpunkter på än att det har gett människor möjligheten att flyga billigare. Man kan ha synpunkten att det inte är så flygbranschen ska vara organiserad, och det är precis det jag pratar om. Konkurrens kan man ha, och man kan försöka pressa priserna. Men vilka ska villkoren för konkurrensen vara? Hur långt ska det gå? Ska det gå ut över de anställdas situation på det sätt som det har gjort? Här finns ett politiskt ansvar som Catharina Elmsäter-Svärd inte vill ta.
Vi har redan det här; det är inte bara saker som kan hända i framtiden. Vi har det på de svenska luftvägarna i och med att vi har fått företag som är organiserade på högst dubiösa sätt och flyger inrikestrafik i Sverige, upphandlad av den svenska staten. Det är beklämmande att ministern inte vill göra någonting åt det.
Anf. 62 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag har fått klart för mig att Ali Esbati egentligen inte vill ha några bemanningsföretag alls. Jag tolkar det dessutom som att det gäller oavsett bransch. Där har vi inte samma uppfattning. Jag har också förstått det som att Ali Esbati är negativt inställd till möjligheten att jobba med F-skattsedel. Hellre ska man vara anställd när man jobbar till exempel som pilot. Den uppfattningen delar jag inte heller rakt av. Man skulle också kunna tolka det som att Ali Esbati egentligen är emot även lågprisflyg. Det vore synd, tycker jag, för det är en möjlighet.
Däremot finns det en poäng, fru talman, i det Ali Esbati lyfter upp i debatten. Kan det leda till en risk för säkerheten om det finns en stress bland de anställda och om det finns en mindre benägenhet att anmäla om förhållanden är sådana? Det är oerhört viktigt. Givet det jag har sagt finns det väldigt tydliga regler både på EU-nivå och på FN-nivå via just Icao utifrån att man aldrig får kompromissa om säkerhet. Det håller jag väldigt högt, och det ligger på mitt ansvarsområde även när det gäller flyget.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.