offer för trafficking
Interpellation 2002/03:282 av Acketoft, Tina (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-04-10
- Anmäld
- 2003-04-10
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2003-04-24
- Sista svarsdatum
- 2003-05-05
- Besvarad
- 2003-05-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 april
Interpellation 2002/03:282
av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Jan O Karlsson om offer för traffickingVarje år säljs hundratusentals människor, främst kvinnor och barn, som sexslavar. De utgör "varorna" i den internationella industrin trafficking som genererar miljarder dollar varje år. Trots att kampen mot trafficking förklarats som prioriterat område av en rad länder är den hårda sanningen att vi inte har lyckats slå ned denna form av kriminalitet. Tvärtom växer den för varje dag.
Jag var nyligen i Moldavien för att försöka få en tydligare bild av hur och varför denna nya "industri" kan växa så starkt som den gör, mitt i 2000-talets Europa. Desperata drömmar och brist på möjlighet att tjäna lagliga pengar gör denna handel möjlig. Men det handlar också om att det finns män som anser sig ha rätten att köpa dessa människor för att tillfredsställa egna lustar. Det går inte med ord att beskriva vidrigheterna bakom människohandeln och de hjärtskärande människoöden som finns bakom tidningarnas rubriker.
Vi kunde nyligen läsa om ännu ett fall på vår egen bakgård. Länskriminalen i Skåne hade lyckats identifiera ett fall där en nittonårig polska kidnappats av två män, fraktats till Sverige och låsts in för att tvingas sälja sex. Erfarenheter från tidigare fall säger att dessa flickor har utsatts för stora mängder hot och våld. Att under sådana förhållanden ha modet att vittna mot sina kidnappare och "kunder" är oerhört starkt. Det vore självklart att samhället då skulle ställa upp med alla typer av skydd. Men så ser verkligheten inte ut i dagens Sverige. Frågan är om Sverige kan anses leva upp till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna på detta område.
I Skånefallet, som i så många andra fall, utvisades flickan till sitt hemland så snart hon vittnat. Ingen vet i dag var hon är eller hur hon mår. Migrationsminister Jan O Karlsson är enligt egen utsago den som ansvarar för området. På en fråga om vad han avser att göra för att förändra situationen för trafficking-offer i Sverige svarade han att det är hans "ambition att till hösten kunna lägga fram ett lagförslag som gör det möjligt att de kvinnor som utsatts för brott i Sverige ska kunna beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att närvara vid brottsutredning och rättegång i Sverige".
Samtidigt uttalar justitieminister Thomas Bodström och jämställdhetsminister Margareta Winberg på DN Debatt onsdagen den 9 april, att de kvinnor som förs till Sverige för att utnyttjas sexuellt bör ges möjlighet att få permanent uppehållstillstånd. Detta är en ståndpunkt som Folkpartiet pläderat för och som står skrivet i det tiopunktsprogram som vi presenterade i början av mars detta år. Jag vet inte hur det ska tolkas att migrationsminister Karlsson skriver en sak i sitt svar till mig och justitieminister Bodström och jämställdhetsminister Winberg en annan sak på DN Debatt. Att det inom regeringen finns en delad syn på hur dessa kvinnor på bästa sätt kan hjälpas är uppenbart.
Det är inte polisen eller Migrationsverket som bär ansvaret för hur illa ställt det är gällande att ge de berörda kvinnorna och barnen skydd och hjälp. De försöker att göra sitt "prioriterade" arbete utan extra medel. Det är regeringen som utfärdat riktlinjerna, som också är ansvarig för att skydda dessa kvinnor. Men tyvärr räcker inte vackra ord för att trösta och skydda vår tids slavar.
Folkpartiet har under de senaste månaderna arbetat med att försöka kartlägga den kompletta bilden kring trafficking. Det är uppenbart att flertalet berörda myndigheter såsom socialtjänsten, polisen och Migrationsverket upplever en osäkerhet gällande vem som har ansvaret. Ur lagmässigt hänseende är det socialtjänstens ansvar att se till att dessa kvinnors situation är acceptabel. I dagens Sverige inbegriper det att återsända dem snarast till hemlandet.
Utöver att socialtjänsten inte säger sig ha ekonomiska resurser för att betala kvinnornas uppehälle, råder det en akut brist på rum för kvinnor i behov av skyddat boende. Problemet är att ingen anser sig ha ansvar för att dessa kvinnor ges något rättsskydd. Att kvinnorna tvingas tillbaka till sina hemländer är också problematiskt för svenska myndigheter, då rättegångspersonal och polis måste flygas till kvinnans hemland för att där fortsätta förhör med kvinnan. Detta är kostsamt och riskerar också att förlänga hela rättegångsprocessen.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga migrationsministern:
Vilka åtgärder avser migrationsministern att vidta för att Sverige bättre ska leva upp till FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna?
Vilka åtgärder avser migrationsminsitern att vidta för att konkret förbättra dessa kvinnors situation?
Debatt
(9 Anföranden)![Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:282, offer för trafficking](/_next/image/?url=%2Fimages%2Ffallback%2Fvideo-thumbnail.jpg&w=4096&q=75)
Interpellationsdebatt 2002/03:282
Webb-tv: offer för trafficking
Protokoll från debatten
Anf. 47 Jan O Karlsson (S)
Anf. 48 Tina Acketoft (Fp)
Anf. 49 Hillevi Engström (M)
Anf. 50 Jan O Karlsson (S)
Anf. 51 Tina Acketoft (Fp)
Anf. 52 Hillevi Engström (M)
Anf. 53 Jan O Karlsson (S)
Anf. 54 Tina Acketoft (Fp)
Anf. 55 Jan O Karlsson (S)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.