Ökade inkomstklyftor
Interpellation 2009/10:330 av Green, Monica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-04-09
- Anmäld
- 2010-04-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-04-21
- Sista svarsdatum
- 2010-04-23
- Besvarad
- 2010-05-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 april
Interpellation
2009/10:330 Ökade inkomstklyftor
av Monica Green (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Under den borgerliga mandatperioden har sysselsättningsgraden minskat med över 2 procentenheter. Det motsvarar över 100 000 färre jobb. Utanförskapet har ökat kraftigt på grund av Anders Borgs felräknade politik. Utöver att arbetslösheten ökat i takt med att skatten sänks har klyftorna ökat.
Påståenden om att låginkomsttagarna har gynnats är fel. Beräkningar från riksdagens utredningstjänst visar på fördelningseffekterna av regeringens politik.
Den tiondel med störst inkomster har fått nästan lika mycket av regeringens skattesänkningar och reformer som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans.
Den procentenhet av befolkningen som tjänar mest, en inkomst på 1 miljon kronor eller mer per år, har tillsammans fått lika mycket som de 25 procent som tjänar minst har fått. Det är klassisk moderat politik.
Finansdepartementets egna siffror visar att inkomstspridningen (exklusive utvecklingen på börsen) ökat under Anders Borgs tid som finansminister.
Vad avser finansministern att göra för att minska inkomstklyftorna?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:330
Webb-tv: Ökade inkomstklyftor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:118 Fredagen den 7 majProtokoll 2009/10:118 5 § Svar på interpellation 2009/10:330 om ökade inkomstklyftor
Protokoll från debatten
Anf. 22 Anders Borg (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad finansministern avser att göra för att minska inkomstklyftorna.
Regeringens huvudfokus har sedan den tillträde 2006 varit att minska utanförskapet och återupprätta full sysselsättning. När fler arbetar och färre försörjer sig på sociala ersättningar minskar inkomstskillnaderna i samhället gradvis. Den långsiktigt bästa fördelningspolitiken är därför att få fler i arbete.
Under mandatperioden har flera viktiga steg tagits för att långsiktigt förbättra sysselsättningsgraden. Drivkrafterna till arbete har blivit starkare, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken har reformerats, och vägarna tillbaka från sjukskrivning till arbete har blivit fler och bredare. Kostnaderna för att anställa personal har sänkts, och det har blivit enklare och mer lönsamt att starta och driva företag.
Den internationella lågkonjunkturen i finanskrisens spår har inneburit en kraftig ökning av arbetslösheten. Sverige har dock klarat sig bättre än många andra länder. Aktiva insatser för jobben och välfärden tillsammans med ett ansvarstagande för de offentliga finanserna har varit viktiga ingredienser i regeringens politik för att överbrygga krisen.
Fördelningspolitiken har hela tiden varit i fokus. Det är viktigt att de som drabbas hårdare än andra också ska få ta del av förbättringarna när utvecklingen vänder. I vårpropositionen har därför åtgärder riktats mot de grupper som står längst från arbetsmarknaden och för att motverka en utslagning av ungdomar och äldre arbetskraft.
Andra grupper som har drabbats hårt av krisen är pensionärer och barnfamiljer. Regeringen har därför föreslagit en höjning av flerbarnstillägget och en förstärkning av grundavdraget för pensionärer. I budgetpropositionen i höstas genomfördes dessutom en höjning av bostadstillägget för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Därmed hålls inkomstfördelningen samman, och de långsiktiga förutsättningarna för hög sysselsättning och stark tillväxt förbättras.
Anf. 23 Monica Green (S)
Fru talman! I den förra interpellationsdebatten påstod Anders Borg att man inte kan lita på riksdagens utredningstjänst. Han hade andra beräkningar, påstod han.
Jag hävdar ändå att riksdagens utredningstjänst är en mycket bra utredningskälla. De har räknat ut att den tiondel med de största inkomsterna har fått nästan lika mycket av regeringens skattesänkningar och reformer som 60 procent av svenska folket. De har också räknat ut att den allra rikaste procenten, de som tjänar 1 miljon kronor eller mer, tillsammans har fått lika mycket som 25 procent av dem som tjänar minst.
Det här är klassisk moderatpolitik. Anders Borg påstår att han tycker att det är viktigt med fördelningspolitik - ja, han fördelar till de rika och tar från de fattiga. Det är moderatpolitik, och den här regeringen bedriver det. Det beklagar jag, men vi kan få en ändring till hösten.
Vi kan nu tydligt se att vi rödgröna har ett väldigt bra budgetalternativ, där vi vänder på steken och ser till att utsatta människor faktiskt får en möjlighet att försörja sig igen, eftersom vi sätter jobb och utbildning först. Vi satsar på 100 000 fler jobb och utbildningsplatser.
Det är sådant som Anders Borg föraktfullt kallar för Amspolitik. Han tycker att det är fult när människor får en arbetsmarknadspolitisk utbildning. Sådant gillar inte Anders Borg. Har man sabbat chansen när man är ung ska man inte få en chans till, enligt Anders Borg. Det beklagar jag.
Det är 100 000 färre som har fått jobb under den här mandatperioden. Den rikaste procenten har fått 25 gånger mer än de fattigaste. Ni har sänkt skatten i stället för att satsa på välfärden. Arbetslösheten ökar snabbare i Sverige än i andra länder. Moderaterna är ett socialbidragsparti, eftersom socialbidragen har ökat i mer än 90 procent av landets kommuner. Ett socialbidragsparti är vad Moderaterna är. Ni ser till att människor blir beroende av socialbidrag.
Jag uppskattar att det finns sådana skyddsnät, men det är ni som har försatt människor i den här situationen. Det gäller särskilt unga människor. Ännu fler har fått socialbidrag. Det är tur att det finns socialbidrag, men det är ni som har fört en politik så att de har hamnat i det läget.
Ni har bedrivit en mycket tydlig politik. Ni tycker att allt som har med aktiva åtgärder för de arbetslösa att göra är Amstrams, som Anders Borg kallar det, och det ska skäras ned. Ni för en politik som gör att de sjuka inte har någon trygghet.
Vi vill ändra på detta. Vi vill vända på det, precis som jag har sagt flera gånger, och se till att inkomstklyftorna minskar i stället för att öka. Det var det min interpellation handlade om: hur vi ska minska inkomstklyftorna.
Anders Borgs politik och hans svar här i dag visar väldigt tydligt att han tänker fortsätta på den inslagna vägen, nämligen att se till att det blir ännu större klyftor. Han nöjer sig väl inte förrän han sett till att det blir låglönejobb även i det här landet så att fler putsar skor och bara erbjuds dag-för-dag-jobb, eftersom fler och fler tillfälliga jobb nu uppstår.
Det är ingen bra politik. Vi behöver ha ordning och reda i ekonomin, och vi behöver satsa på att minska klyftorna, inte öka dem.
Anf. 24 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag tycker att debatten om inkomstskillnader är intressant. Jag läste helt nyligen i LO-tidningen om en rapport som OECD hade gjort. Finansministern brukar ju ofta hänvisa till olika forskningskällor och liknande för att rättfärdiga sin politik. Den här OECD-studien har tittat på hur det ser ut i olika länder, om man för en utjämnande politik eller om man för en politik som ökar de ekonomiska skillnaderna.
I studien har man satt upp fem punkter som gäller om man vill skapa en jämn fördelning som ger möjligheter för människor att få större chanser under livet. Den första punkten handlar om att det ska vara en skola som är socialt blandad, där lärande sker gemensamt och där många barn tidigt börjar i förskolan. Den andra punkten handlar om högre grad av omfördelning och progressiva skatter. Den tredje punkten är generösa arbetslöshets- och sjukförsäkringssystem. Punkt fyra handlar om hög facklig organisationsgrad och hög kollektivavtalstäckning. Punkt fem är små inkomstskillnader.
De här fem punkterna säger OECD innebär att man kan föra en mer utjämnande fördelningspolitik i ett land. Vi kan konstatera efter snart fyra år med borgerlig regering att vi har gått i precis motsatt riktning. Det är också det interpellationen handlar om.
Jag kan ta ett annat exempel som jag fick ta del av häromdagen. Det var en annan rapport som tittade på hur a-kassorna har utvecklats i olika OECD-länder. År 2002 låg vi på femte plats när det gäller ersättningsnivåer. Nu har vi rasat ned till 21:a plats. Vi börjar så att säga nå bottenligan när det gäller a-kassan i Sverige.
Det kan väl ändå inte innebära att den politik som finansministern talar sig så varm för handlar om att skapa ett utjämnande samhällssystem där människor ges lika chans. Det är väl snarare tvärtom, att ni hela tiden för en politik som resulterar i ökade ojämlikheter på område efter område.
Det är detta den politik Anders Borg företräder står för. Det vore väl bättre att erkänna det i stället för att i ett interpellationssvar försöka påstå någonting annat? Fakta talar ju sitt tydliga språk. Vi har tagit del av SCB:s siffror i Sverige som har visat att inkomstklyftorna aldrig har varit så stora som i dag sedan de började mäta i slutet av 70-talet.
På område efter område kommer alltså fakta från andra som pekar på att vi har en utveckling i Sverige där inkomstklyftorna ökar och att regeringen inte gör något för att förhindra det utan snarare tvärtom jagar på för att skapa ökade inkomstklyftor.
Anf. 25 Anders Borg (M)
Fru talman! Ett bra samhälle präglas av sammanhållning, begränsade ekonomiska skillnader, trygghet, välfärd och att detta byggs på en arbetslinje, det vill säga att många är på arbetsmarknaden och arbetar. Det är så vi bygger långsiktig sammanhållning.
Lars Johansson nämner OECD. Jag har inte hela OECD:s inkomstspridningstabell framför mig, men jag har ett tjugotal länder. Jag noterar att de länder som klarar sig bra är till exempel Danmark, Sverige, Finland och Holland. Det är några exempel, alla länder styrda av partivänner till mig. Alla dessa länder styrs av regeringar som bygger arbetslinjen och som därför skapar ett sammanhållet land.
Sedan har vi andra länder som klarar sig sämre: Storbritannien, Spanien, Australien. Där är det en större inkomstspridning. Det är länder som styrs av socialdemokratiska partier. Det kan tyckas häpnadsväckande att alla de välskötta välfärdsstater som skapar trygghet styrs av progressiva mitten-högerregeringar. Länder med stora klyftor och stor oordning tycks genomgående styras av socialdemokratiska partier.
Tittar vi på Sveriges utveckling här ser vi ett långt socialdemokratiskt maktinnehav innan vår regering kom till. Vi ser en kraftig ökning av inkomstspridningen och förmögenhetskoncentrationen som resultat av det långa socialdemokratiska maktinnehavet, och det beror på att prioriteringen i politiken är så tydlig för Socialdemokraterna: Man höjer skatten på dem som sätter sig i bilen och åker till jobbet. Man lägger pengarna på att nedmontera arbetslinjen.
Det är huvuddragen i den socialdemokratiska politiken, det är huvuddraget i De rödgrönas politik och det är huvuddraget i den politik man bedrev under sitt regeringsinnehav. Det får effekter. Det spelar roll med politik.
Jag nämnde bensinskattehöjningen som undergräver köpkraften. Monica Green var väldigt stolt över budgetalternativet, så det måste vi diskutera.
Men ta i stället de unga! Det blir höjning på 30 000-40 000 kronor av arbetsgivaravgiften per ung människa. Ett företag med 20 anställda som är under 26 år får mellan 600 000 och 800 000 kronor i höjda sociala avgifter. Det finns inga vinster att ta dessa pengar ifrån. Vi har nedpressade vinster som sätts utifrån de internationella avkastningskraven.
Detta landar i färre sysselsatta. Man måste dra ned på sysselsättningen för att betala de 600 000 till 800 000 kronor i skattehöjning bara på ungdomsarbetsgivaravgiftssidan, som är vad vi talar om. Skulle det vara ett företag som erbjuder RUT-tjänster är det bara nedläggning som framstår som möjligt med den här skattechocken.
Det kan bara leda till färre sysselsatta eller att man rullar över det här i höjda priser. Vi vet ju vem som får betala de höjda priserna. Det är inte slumpmässigt. Det var därför Gösta Rehn sade att vi skulle hata inflationen. Inflationen tas ju ut hårdast på dem som är pensionärer, hårdast på dem med lägre utbildning och lägre inkomster, hårdast på dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden och hårdast på dem som inte har stora tillgångar.
Vårt mål för politiken är arbetslinjen. Det är det som är kärnan i den här regeringens arbete - full sysselsättning. Alla som vill och kan ska ha ett arbete, unga, invandrare, äldre, alla ska vara på arbetsmarknaden så långt det går, därför att det bygger välfärden. Det bygger en möjlighet att ge trygghet till alla medborgare och det ger oss en grund för att skapa ett samhälle som präglas av sammanhållning.
Anf. 26 Monica Green (S)
Fru talman! Det hade varit bra om det hade stämt. Det går ju att säga en sak men göra en annan. Anders Borg påstår att han sätter jobben först, men arbetslösheten har ju ökat dramatiskt. Ni påstår att ni behöver ha åtta år på er för att komma ned till det läge på 6 procents arbetslöshet som gällde när ni tog över. Ni måste ha åtta år på er för att komma ned till det igen. Ni sätter inte jobben först, det är ju vi som gör det. Jobben, jobben, jobben! Jobb och utbildning är det som vi satsar på och ska se till att vi genomför när vi har vunnit valet i höst.
Full sysselsättning - ja! Självfallet är det det absolut viktigaste målet för oss. Det är därför som vi vill att människor ska få möjligheter. Vi ska inte stänga dörrar för dem som har strulat i skolan utan de ska få en chans till. De ska till och med få en chans till och en chans till. Man ska inte bara hålla på och stänga dörrarna för de ungdomar som så väl behöver en utbildning just nu.
Anders Borg säger att det är fult med Ams, fy vad hemskt! Kalla det något annat då, men ge dessa ungdomar en möjlighet att skaffa sig en utbildning så att de står rustade när det vänder igen, så att de får en möjlighet. Låt dem inte bara gå där ute och inte ha någonting att göra. Ungdomar behöver en bra utbildning. Det tänker vi rödgröna satsa på till hösten, när vi har vunnit valet.
Återigen: Vi sänker arbetsgivaravgiften för småföretag, för vi tycker att det är viktigt. Anders Borgs vice statsminister påstod ju att hon skulle satsa på småföretagen, men det första hon gjorde var att ge dem en smäll på käften genom att höja skatten för dem med 37 000. Det är väldigt mycket pengar för ett lite företag. Det gör ni.
Dessutom tar vi bort arbetsgivaravgiften, eller motsvarande, helt för dem som anställer en arbetslös ungdom. Det är viktigt att bryta långtidsarbetslösheten, Anders Borg, så att ungdomar faktiskt kommer in på arbetsmarknaden och får en chans. Därför är det viktigt att rikta åtgärder och inte hålla på och slösa med skattepengar på det viset, att bara smeta ut på alla och ge bidrag till arbetsgivare som redan har ungdomar anställda. Det är alltså viktigt att rikta stöden så att de går till rätt personer, nämligen till dem som är arbetslösa och till de arbetsgivare som anställer en arbetslös. Det är mycket mer ansvarsfullt att göra på det viset än att smeta ut det på alla. Det vet Anders Borg och han har fått påpekanden av många som har sagt att det är ett ineffektivt sätt att göra ett utsmetande på 10 miljarder som Anders Borg har gjort. Men vi riktar stödet särskilt.
Bara lite kort, eftersom Anders Borg älskar bensinskatten. Det vågar inte ni tala om för väljarna. Ni har höjt bensinskatten under den här mandatperioden, men ni är fega nog att inte våga tala om det för väljarna.
Dessutom handlar det, om man kör 15 000 mil per år, om en kostnad på 49 kronor i månaden. Det är vad ni redan har ökat kostnaderna med för bilisterna. Det har blivit dyrare att ha en bilförsäkring. Det blir också dyrare att gå till bilbesiktningen med er politik. Ni har ju lagt pålagor, fasta kostnader på bilisterna, sådana fasta kostnader som gör att människor tycker att de inte tjänar någonting på att ställa bilen hemma. Vi ska ju se till att vi riktar åtgärderna miljösmart så att industrin börjar tillverka bilar som blir energisnålare. Vi ger bidrag till dem som konverterar sin bil till ett annat bränsle. Det är mycket smartare, Anders Borg.
Anf. 27 Lars Johansson (S)
Fru talman! Anders Borg började med att säga att det är andra länder som styrs av socialdemokrater som har svårigheter att klara den ekonomiska krisen. Det är väl korrekt. Ändå kan man komma ihåg att utvecklingen i Norden beror på den nordiska modellen, som vi också företräder från svensk socialdemokrati och har gjort hela tiden, nämligen att man ska ha en stor offentlig sektor som omfördelar resurserna för människor i samhället. Det är det centrala i vår politik. Det har vi också pekat på. De lever ju kvar med den modellen.
Det intressanta är hur utvecklingen har varit. Det är därför som de siffror som jag tog fram från OECD är intressanta, att vi faller ned nu när ni har gjort de här drastiska förändringarna.
Interpellationen handlar om vad finansministern avser att göra för att minska inkomstklyftorna. När jag läser i interpellationssvaret kan jag notera att det står lite längre ned på första sidan att "det är viktigt att de som drabbas hårdare än andra också ska få del av förbättringarna när utvecklingen vänder". Men det kommer ju inga sådana förslag. Det görs inga förändringar, utan det är tvärtom så att människor som har drabbats hårt drabbas ännu hårdare. Vi har diskuterat sjukförsäkring och a-kassa.
Det som händer i kommunerna är att man får ta en allt större del av sina pengar till socialkontoret och lägga pengar på försörjningsstöd därför att de centrala trygghetssystemen inte fungerar för människor, vilket gör att du har en kostnadsexplosion på socialkontoren runt om i landet som innebär att kostnaderna under en fyraårsperiod ökar med ungefär 5 miljarder kronor. Det är sådana pengar som i annat fall skulle ha använts till välfärdsbygget som man får använda för att kompensera människor som inte har tillräcklig ersättning från trygghetssystemen. Det är det som är problemet. Det är det finansministern inte ser.
Anf. 28 Anders Borg (M)
Fru talman! Monica Green återkommer till temat säga och göra. Det är ett bra tema. Vilka stater är det som erbjuder människorna stabila villkor, sammanpressad inkomstfördelning, låg fattigdomsrisk, högkvalitativa välfärdstjänster och en stabil ekonomisk miljö? Jag vill tacka Lars Johansson för att han kom in i debatten. Det gav mig anledning att ta fram den här inkomstspridningslistan från OECD och där göra noteringen att det är Danmark, det är Sverige, det är Finland och det är Holland. Det är länder som nu inte ska skära ned och sanera. Det är länder som har liten inkomstspridning, som har klarat arbetsmarknaden bättre i krisen och som kan ha en trygg välfärd därför att man upprätthåller arbetslinjen, därför att det är regeringar med samma inriktning som den i Sverige som sköter de länderna.
Vi har andra länder i Europa med större ekonomiska skillnader, Portugal, Spanien, Storbritannien och Grekland. Där kommer vi nu att få se vad som kommer att hända, med drakoniska nedskärningar av välfärdssystemen, dramatiska skattehöjningar, social spänning och oro. Det blir resultatet när man tappar greppet om de offentliga finanserna, när man inte kan föra en ansvarsfull ekonomisk politik därför att man har lyssnat på dem som ständigt ropar för lite och för sent.
Säga och göra är ett väldigt bra tema. Det ska vi uppehålla oss vid.
Socialdemokraterna ökade inkomstspridningen med 20 procent under den tid de satt i regeringsställning. Förmögenhetskoncentrationen ökade med 20 procent. Det är viktiga fakta i en diskussion om inkomstspridning. Man kan fråga sig vad som är mål och medel här. Är inkomstspridningen medlet för Socialdemokraternas ambition att öka förmögenhetskoncentrationen? Är det det som är mål och medel här? Hur hänger det ihop?
All politik har fördelningskonsekvenser. All politik kan analyseras utifrån fördelning. Låt oss göra det med kilometerskatten. Jag råkade åka förbi Braviken hemma i Norrköping häromdagen. De säljer tidningspapper därifrån. Det är en bransch som tappar ungefär 10 procent per år. För oss i Norrköping är det en central och avgörande bransch. Därifrån går det bilar i långtransport. De får 150 000-200 000 kronor i ökade årskostnader. Det kan inte kompenseras med några 54 000 i sänkt arbetsgivaravgift på lönesumman. Det är hundratusentals kronor som man höjer kostnaderna med.
Braviken kan inte gå till sina tidningar i Spanien eller i England och säga att de behöver mer betalt därför att de har fått en socialdemokratisk regering som tänker bygga ut bidragssystemen: Kan ni betala? We have something that we call kilometerskatt. Tidningarna kommer att säga: Tack och hej. Vi går någon annanstans och handlar.
Det här kommer att tas på sysselsättningen i pappersindustrin. Det här kommer att tas på sysselsättningen i hela skogsindustrin. Holmen kommer att pressa över detta på sina leverantörer, det vill säga de killar som står i skogen med skogsmaskinerna och röjer. Det är de som får bära kilometerskatten. Det är därför den har så regressiva fördelningskonsekvenser. Det här vet vi; det visar utredningarna.
Det är fråga om vad man säger och vad man gör. Monica Green nämner en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Låt oss se på företaget med 20 anställda under 26 år. De får en arbetsgivaravgiftshöjning på mellan 600 000 och 800 000. Låt oss hoppas att de inte har några transportbehov. Annars är det fråga om 600 000-800 000. Då säger Monica Green att de får en generös kompensation på 54 000. Vi vet vad som händer om företagen får så kraftiga kostnadsökningar. Det motsvarar en extra avtalsrörelse. Det blir kostnadshöjningar och färre sysselsatta. Alla människor som har arbetat i ett företag vet att om kostnaderna höjs måste de tas ut någonstans - antingen på priserna eller på andra kostnader.
Anf. 29 Monica Green (S)
Fru talman! Jag trodde inte att finansministern skulle blanda äpplen och päron. Men okej, låt oss tala klarspråk, Anders Borg.
Anders Borg vet att det var en borgerlig regering i Grekland som gömde och glömde. Anders Borg har berättat för oss i finansutskottet att det var den borgerliga regeringen som inte hade ordning och reda, och nu har socialdemokraterna fått ta tag i situationen. Det glömmer Anders Borg att berätta när han räknar upp andra länder. Det är inte lika kul. Han vill inte nämna Norge heller, men det är väl för att de inte är med i EU kanske.
Vi vet hur det är, nämligen att vi har byggt upp den svenska modellen. Vi har full sysselsättning som mål, och vi har under lång tid byggt upp trygghetssystem och ett välfärdssystem. Det finns en gemensam sektor som betalas på ett rättvist sätt. Ni håller steg för steg på att ta bort detta. Jag hoppas att ni inte får fortsätta med det.
Anders Borg säger att inkomstspridningen ökade under vår tid. Det skedde under 90-talet, efter det att vi städade upp efter er förra kris. Det var kris också förra gången ni styrde. Den krisen var hemmabakad. När vi städade upp efter er sparade vi på allt. Det var tufft för många. Vi är inte nöjda med att det blev ökade klyftor då, men för den sakens skull tänker vi inte sluta att ha som mål att minska klyftorna. Vi tänker fortsätta att satsa på att fördela inkomsterna i stället för att göra som Anders Borg, nämligen bara satsa på de rika och de mest förmögna i tillväxtområdena. Det är er politik, Anders Borg.
Anf. 30 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag vill särskilt tacka Monica Green för att hon nämner Grekland. Det har naturligtvis skett missgrepp även av regeringar styrda av partier till höger om mittlinjen.
Det är ändå häpnadsväckande att Grekland läggs till en lista av Spanien, Portugal och Storbritannien. Det är de stora. Det var de som Mona Sahlin tog upp på scenen i London och varnade för att det är dåliga offentliga finanser i Sverige. Hon stod där med Papandreou, Brown och Zapatero och varnade för offentliga finanser i Sverige. Världens marknader står i brand på grund av den politik som de personer som stod på scenen har fört.
Hur ser det ut i de länder som styrs av mina partivänner - Danmark, Finland, Sverige, Holland, Tyskland och Frankrike? Där har arbetslösheten inte ökat så mycket som man har väntat sig. Där har man dämpat krisen med hjälp av ordning och försiktighet, med ansvar och långsiktighet. Man har värnat offentliga finanser. Man har inte lyssnat på för-lite-och-för-sent-propaganda.
Sedan var det frågan om fördelning. Det slående är att dessa länder, Spanien, Storbritannien, Grekland, i många fall är de som har sämst fördelning. Det vi kan vara helt säkra på är att de nu ska göra ett saneringsarbete. Då kommer fördelningseffekterna att bli ännu värre. Fördelning har vi alltid i politiken. Det är därför vi ska analysera åtgärderna.
Det var fråga om kilometerskatten. Låt mig i stället ta upp bensinskatten. Vi vet alla hur fördelningseffekterna av bensinskatt ser ut. Det är väl därför ni går i förstamajtågen och demonstrerar för höjd bensinskatt. Det är väl det ni gör. Det är ert viktigaste krav. Då berättar ni väl att kompensationen för reseavdragen täcker en av fyra resor? Då berättar ni väl att vi som bor på landsbygden är mest beroende av bil? Då berättar ni väl att det är på dem med låga inkomster som tyngden väger mest? Då berättar ni väl att inflation slår mot dem som har det sämst i samhället?
(MONICA GREEN (s): Vi vågar i alla fall berätta.)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.