Östersundsgarnisonen
Interpellation 2004/05:67 av Larsson, Håkan (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-10-21
- Anmäld
- 2004-10-21
- Besvarad
- 2004-11-11
- Sista svarsdatum
- 2004-11-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 oktober
Interpellation 2004/05:67
av Håkan Larsson (c) till försvarsminister Leni Björklund om ÖstersundsgarnisonenAv propositionen Vårt framtida försvar (prop. 2004/05:5) framgår att regeringen förespråkar en nedläggning av hela Östersundsgarnisonen. Skulle förslaget bli verklighet innebär detta ett hårt slag mot arbetsmarknaden i Jämtlands län. Det handlar om närmare 1 500 arbetstillfällen direkt i Försvarsmakten och mer än det dubbla om den indirekta sysselsättningen räknas in. Den största statliga nedläggningen i historien skulle drabba ett glesbygdslän med endast 127 000 invånare.
Obegripligt nog har inget hållbart ekonomiskt eller regionalpolitiskt underlag för regeringens ställningstagande till Östersundsgarnisonen ännu presenterats. Inte heller finns några beräkningar i underlagsmaterialet från Arbetsgruppen Grundorganisation (AG GRO), som visar att en nedläggning skulle vara ekonomiskt motiverad. Detta trots att regeringen själv tidigare i sina direktiv uttalat att målsättningen är att skapa sammanhållna och rationella garnisoner, samt att regionalpolitiska hänsyn ska tas. I Östersund finns redan i dag en väl fungerande och effektiv garnison och här har sysselsättningen inom Försvarsmakten stor betydelse för arbetsmarknaden.
Enligt beräkningar som har gjorts inom Östersundsgarnisonen och vid Östersunds kommun, beräkningar som också har presenterats för Försvarsdepartementet, skulle den årliga kostnaden bli ungefär 350 miljoner kronor lägre att behålla F 4, I 5 och de militära skolorna i Östersund i förhållande till föreliggande förslag i propositionen. En sådan lösning innebär också, enligt dessa beräkningar, lägre investeringar för Försvarsmakten på ungefär 500 miljoner kronor under de närmaste två åren. Initierade bedömare anser för övrigt att summorna är lågt räknade, eftersom flytt- och omställningskostnader inte fullt ut finns med.
Det framstår exempelvis som huvudlöst att lägga ned Arméns Tekniska Skola (ATS) och övriga militära skolor i Östersund, vilka tillsammans utgör en toppmodern utbildningsanläggning i nära anslutning till Mitthögskolan (blivande Mittuniversitetet). ATS anses vara en av Europas bästa utbildningsplattformar för teknisk utbildning. Här har stora summor skattemedel investerats under de senaste 20 åren, bara kostnaden för etableringen av ATS 1984 var 500 miljoner kronor i dåtidens penningvärde. Men nu vill regeringen i ett slag rasera vad som investerats i Östersund för att i stället bygga upp samma verksamhet i Halmstad. Som skäl för Halmstad anges att man vill skapa bärkraftiga garnisoner @ som redan finns i Östersund!
Eftersom ett huvudsyfte med det kommande försvarsbeslutet ska vara att göra besparingar i Försvarsmaktens budget är det uppseendeväckande att inget underlag har presenterats som visar på att en nedläggning av Östersundsgarnisonen skulle vara ekonomiskt betingad. Tvärtom tyder alla hittills tillgängliga fakta på att förslaget i propositionen skulle innebära stora kostnader för Försvarsmakten, och därmed skattebetalarna.
Jag vill mot den här bakgrunden ställa följande frågor till försvarsministern:
1.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att offentliggöra motiven för regeringens förslag att lägga ned den väl fungerande garnisonen i Östersund?
2.Hur förklarar ministern att sådant material hittills inte har offentliggjorts trots att regeringen lagt sitt förslag?
3.Vilka regionalpolitiska hänsyn har ministern vägt in i utformandet av försvarspropositionen?
Debatt
(16 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:67
Webb-tv: Östersundsgarnisonen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:27 Torsdagen den 11 novemberProtokoll 2004/05:27 7 § Svar på interpellationerna 2004/05:67 och 73 om Östersunds garnison
Protokoll från debatten
Anf. 17 Leni Björklund (S)
Fru talman! Håkan Larsson har frågat mig följande.
Vilka åtgärder avser jag att vidta för att offentliggöra motiven för regeringens förslag att lägga ned den väl fungerande garnisonen i Östersund?
Hur förklarar jag att sådant material hittills inte har offentliggjorts trots att regeringen har lagt sitt förslag?
Vilka regionalpolitiska hänsyn har jag vägt in i utformandet av försvarspropositionen?
Camilla Sköld-Jansson har frågat mig följande.
Vilka åtgärder tänker jag vidta för att direktiv ställda av regeringen fullföljs?
Avser jag att vidta några åtgärder för att komplettera Arbetsgruppen Grundorganisations underlag i enlighet med regeringens direktiv?
Vilka regionalpolitiska överväganden har gjorts i samband med framtagandet av förslaget till grundorganisation?
Jag besvarar de två interpellationerna i ett sammanhang. I propositionen
Försvarsmaktens grundorganisation
den 28 oktober 2004 (prop. 2004/05:43) redovisar regeringen sina förslag och bedömningar avseende förändringar i grundorganisationen. Regeringen grundar propositionen på bland annat det underlag om Försvarsmaktens grundorganisation som Arbetsgruppen Grundorganisation (AG GRO) redovisade till Försvarsdepartementet i september i år. Liksom AG GRO i sitt underlag har regeringen motiverat alla sina förslag till förändringar.
Regeringen har ett ansvar för att ta fram en sammanhållen grundorganisation för Försvarsmakten, vilken kan utbilda och öva de förband som behövs för insatsorganisationen. En utgångspunkt är den geografiska viljeinriktning som redovisas i propositionen. Försvarsmaktens förband ska kunna uppträda i Sveriges olika miljöer avseende klimat, geografi och hydrografi. Dessutom ska nödvändiga kompetenser kunna vidmakthållas och utvecklas. Tillsammans med den övergripande dimensioneringen, som utgår från insatsorganisationens behov, är den geografiska viljeinriktningen därför grundläggande för lokaliseringen av förbanden.
Regeringen beslutade i augusti 2003 om riktlinjer för arbetsgruppen. AG GRO har lämnat ett underlag i enlighet med dessa riktlinjer. Regeringen har därför kunnat lägga gruppens underlag till grund för propositionen om Försvarsmaktens grundorganisation. Jag kommer således inte att begära några kompletteringar av underlaget.
AG GRO har biträtt Regeringskansliet i framtagandet av underlag till regeringens ställningstaganden om Försvarsmaktens grundorganisation. Därmed ingår det underlag som gruppen redovisade till departementet som ett arbetsmaterial i Försvarsdepartementets akt. Underlaget blev tillgängligt samtidigt som försvarspropositionen (prop. 2004/05:5) överlämnades till riksdagen, det vill säga den 24 september i år.
Utgångspunkten för AG GRO:s arbete har varit att se till Försvarsmaktens långsiktiga behov. I regeringens riktlinjer angavs också att AG GRO skulle beakta de berörda arbetsmarknadsregionernas sårbarhet ur regionalpolitisk och arbetsmarknadspolitisk synvinkel. Vidare skulle gruppen ta särskild hänsyn till försvarsmaktsberoendet. AG GRO har genom Näringsdepartementet inhämtat underlag i dessa avseenden från Verket för näringsutveckling (Nutek). Även detta underlag ingår i Försvarsdepartementets akt och är därmed tillgängligt.
När försvaret reduceras är det viktigt att Försvarsmakten ges förutsättningar för att bedriva en effektiv och rationell militär verksamhet. Regionalpolitiska aspekter har funnits med i beredningsprocessen. De försvarspolitiska aspekterna har dock varit de avgörande i den slutliga avvägningen. Samtidigt har regeringen ett ansvar för att stödja de människor och regioner som påverkas av förändringarna i försvaret. Som redovisats i försvarspropositionen kommer regeringen därför att ta ett särskilt stort ansvar i form av riktade åtgärder till de regioner som berörs mest av försvarsomställningen, bland annat Östersund. En viktig del i den propositionen är därför regeringens redovisning av de regionala konsekvenserna av förändringarna i Försvarsmakten och de specifika insatser som kommer att göras för dessa regioner.
Anf. 18 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Leni Björklund för svaret på våra interpellationer. Tyvärr finns det ingenting i försvarsministerns svar som visar att hon, ännu så länge i varje fall, har tagit intryck av den massiva sakliga kritik som framförs mot underlaget för försvarspropositionen. Detta gör mig mycket bekymrad.
Förra onsdagen besökte ministern Östersund och fick då, direkt från de berörda, ta del av den kraftiga kritik som riktas mot förslaget att i ett enda slag rasera landets bäst sammanhållna och mest effektiva garnison. Jag lyssnade då noga för att höra om Leni Björklund och hennes rådgivare Dan Olsson kunde presentera några tydliga motiv för varför regeringen lägger fram detta förslag. Men inget hållbart skäl i sak presenterades i Östersund, än mindre i det svar vi nu har fått på interpellationerna.
Talet om att "de försvarspolitiska aspekterna har . varit de avgörande i den slutliga avvägningen" övertygar inte. Skulle det vara försvarspolitiska aspekter som ligger bakom att mer än halva Sverige, från Mälardalen till Luleå, töms på militära förband?
De direktiv som regeringen lade fast i augusti 2003, och som ministern hänvisar till i sitt svar, är utmärkta. Enligt direktiven skulle sammanhållna och effektiva garnisoner prioriteras. Gjorda investeringar i fastigheter skulle tas till vara. Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar skulle minimeras. Lägg till detta: Den lokala arbetsmarknadens sårbarhet skulle beaktas ur regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska synvinklar. Hänsyn till miljön skulle tas, liksom till påverkan på det omgivande civila samhället. Förslaget skulle också vara motiverat så att skälen för varje förslag kan utläsas, och det ska vara kostnadsberäknat.
I propositionen föreslår man ändå en nedläggning av landets bäst sammanhållna och mest effektiva garnison för att i stället behålla solitärer. Regeringen väljer att lägga ned förband i utsatta regioner och behålla dem som finns i expansiva tillväxtregioner, i befolkningstäta områden som de kallas. Man föreslår en mycket kostnadskrävande flytt av Arméns tekniska skola från Östersund till Halmstad. Förband som har ont om utrymme och som saknar miljögodkända övnings- och skjutfält prioriteras före de förband som har gott om utrymme och miljögodkända övnings- och skjutfält.
Försvarsministern talar i sitt svar om den geografiska viljeinriktningen. Men det intressanta är inte den militära geografin utan den verklighet som råder på de övnings- och skjutfält som våra förband är hänvisade till att bedriva sin verksamhet på. Jag tolkar i stället viljan så att regeringen vill stimulera centralisering och befolkningskoncentration.
I denna anda beslutar man sig för att lägga ned en stark garnison i Jämtland, en region som har problem med befolkningsminskning, för att i stället bygga upp en garnison i Halmstad i Halland, landets kanske mest expansiva län. I Skåne, där regeringen vill behålla P 7 på bekostnad av i I 5, växer också befolkningen kraftigt. Jag tar upp dessa två för att peka på ett par exempel.
I Jämtland kan vi inte acceptera att utan hållbara och begripliga argument bli misshandlade på detta sätt av centralmakten. Det finns inget underlag som visar att det finns försvarsmässiga, ekonomiska eller regionalpolitiska motiv att avveckla Östersundsgarnisonen, tvärtom.
Försvarsministern säger att utgångspunkten för AG GRO:s arbete har varit att se till Försvarsmaktens långsiktiga behov. Jag skulle vilja veta vad ministern menar med Försvarsmaktens långsiktiga behov och var dessa behov är formulerade. Har regeringen över huvud taget övervägt alternativa förslag till grundorganisation? På vilket sätt har regeringen kommit fram till att den föreslagna grundorganisationen är den mest kostnadseffektiva, och var finns den jämförelsen i så fall redovisad?
Anf. 19 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Jag vill också börja med att tacka försvarsministern för svaret, även om jag liksom Håkan Larsson tyvärr inte tycker att svaret för frågan framåt. Jag tycker att det är viktigt att vi påminner oss om att det som vi diskuterar faktiskt är ett drastiskt ingrepp i Östersund och i Jämtlands län. Förslaget handlar om att i ett slag ta bort 1 400 statliga arbetstillfällen. Det ska jämföras med att man i Stockholm skulle ta bort 18 000 arbetstillfällen. Det är alltså ett mycket stort ingrepp. Det gör man i en region i Norrlands inland med en geografiskt mycket avgränsad arbetsmarknad. Vi kan inte pendla. Det näringsliv och de arbetstillfällen som vi har de har vi så att säga. Det är viktigt att komma ihåg.
Om man ska göra ett sådant ingrepp är det av särskilt värde att invånare i min region men också vi som företräder regionen känner oss trygga med att beslut fattas på sakliga grunder, och det gör vi inte. Från flera olika politiska partier och institutioner i mitt län känner vi inte denna trygghet, utan tvärtom ett stort misstroende, och det är ett problem.
Det som försvarsministern säger i sitt interpellationssvar om att underlaget är i enlighet med regeringens direktiv stämmer inte. Flera har nämnt detta, och jag tänkte vidareutveckla resonemanget lite grann just när det gäller att utgångspunkten ska vara sammanhållna garnisoner. Det är ett sådant direktiv som arbetsgruppen fick, och det är också ett uttalande som regeringen gör i propositionen, där man bland annat säger att man så långt som möjligt vill skapa bärkraftiga garnisoner.
Om man går in och tittar på detta underlag och använder en sökmotor och söker i texten på alla de ställen där man behandlar verksamheter i Östersund, då ser man att regeringen föreslår att man ska lägga ned I 5, att man ska lägga ned F 4 och att man ska lägga ned ATS utan att vid ett enda tillfälle resonera om att detta är pusselbitar i en sammanhållen garnison. Det nämns över huvud taget inte. Däremot förs det fram i det sista steget. Då skriver regeringen att det i Östersund finns en garnison genom vilken samordningsvinster kan uppnås. Men eftersom regeringen redan har föreslagit att I 5, F 4 och ATS ska läggas ned leder det till att Militärhögskolan i Östersund i så fall skulle bli den enda militära verksamheten i Östersund, och därför förslår man att den också läggs ned.
Det är inte hållbart, och det är inte att undra på att känslan finns hos invånare i Jämtlands län, hos politiska företrädare, hos militära företrädare och hos alla så att säga att man på förhand har bestämt att Östersunds garnison ska bort. Sedan tar man fram ett underlag som bekräftar det.
Jag hade också några frågor till försvarsministern, men jag uppfattade att Håkan Larsson ställde flera konkreta frågor. Därför ansluter jag mig till hans frågeställningar och hoppas att vi får svar och att vi kan komma vidare i denna diskussion i nästa omgång.
Anf. 20 Maria Öberg (S)
Fru talman! Många människor är oroliga och frustrerade. Många har frågor och funderingar, och framtiden ter sig osäker. En trygghet i grunden är omskakad i och med vårt förslag till omstrukturering av Försvarsmakten. Anställningarna i Försvarsmakten har gett små kommuner en bra skattebas att bygga sin välfärd på, och människor har känt att en anställning inom Försvarsmakten har varit säker och trygg.
Vårt uppdrag är att ta människors oro på största allvar, samtidigt som vi har till uppgift att ta ställning till hur Sverige faktiskt ska organisera sitt framtida försvar, ett försvar i sin helhet.
Vi kan alla läsa i propositionen om vilka kriterier och direktiv som den tillsatta arbetsgruppen hade att arbeta med, bland annat skulle regionalpolitiska hänsyn tas, och sårbarheten i arbetsmarknadsregionen skulle beaktas.
Små orter med stor andel anställda inom Försvarsmakten blir av naturliga skäl extra sårbara sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv.
Arvidsjaur har den största sårbarheten när det gäller arbetsmarknadsregionen. Vi har minst 15 mil, enkel väg, till nästa arbetsmarknadsregion. Vi har konstaterat att Arvidsjaur är den ort som är mest försvarsmaktsberoende ur ett arbetsmarknadsperspektiv, och det finns omskrivet i propositionen. Därför vill jag också, i likhet med interpellanterna, återigen fråga ministern och regeringen: Hur har man resonerat just utifrån dessa två aspekter, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken? Vilka skäl har vägt tyngre för ministern och regeringen än just dessa två? Jag tror att det är viktigt att man är tydlig i den frågan med tanke på de människor som bor på dessa orter och som känner en stor oro.
Anf. 21 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Jag har ungefär samma frågeställning som Håkan Larsson och Camilla Sköld Jansson hade, nämligen om Arméns tekniska skola i Östersund.
I regeringens riktlinjer för utarbetande av underlaget för en förändrad grundorganisation för Försvarsmakten skriver man följande:
Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar ska minimeras.
Hur är denna skrivning förenlig med att flytta Arméns tekniska skola från Östersund till Halmstad, då en flytt uppenbarligen skulle innebära behov av mycket stora investeringar, ett investeringsbehov som skulle kunna undvikas om verksamheten behålls och utvecklas i Östersund?
Anf. 22 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag har inte som försvarspolitiker utan som riksdagsledamot i största allmänhet och ledamot från Gävleborgs län, som inte har någon försvarspolitisk anläggning att slåss för av lokalpatriotiska skäl, intresserat mig för den här frågan. Min erfarenhet är dock hur en nedläggning hanterades i mitten av 90-talet, nämligen F 15 i Söderhamn. Då riktades också skarp kritik mot det underlag som låg till grund för de beslut som togs. Och jag slås av likheterna mellan den situation som var då och den situation som är nu. Och jag uppfattar att det snarast är ett ännu svagare sakligt underlag som förefaller ligga till grund för de förslag som regeringen lägger fram.
När man läser tidningsreferat från försvarsministerns framträdanden i landet, när man läser det underlag som har presenterats formellt, och när man läser interpellationssvaret här i dag blir man inte klokare. Vad finns det i sak för försvarspolitiska starka motiv för de förändringar som görs? Vad finns det för logik i de rockader som görs? Och var finns de ekonomiska vinster som måste göras?
När jag studerar materialet ser jag inte någon logik, inga starka motiv och ingen långsiktig ekonomi. Så sent som 2002, om jag minns rätt, slog den här kammaren fast väldigt tydligt och kraftfullt att Östersund var en långsiktig framtidsgarnison. Det var för bara ett par år sedan, 2002, som denna kammare slog fast just detta.
Hur ska vi upprätthålla ett hyggligt förtroende för långsiktigheten och logiken i politiska beslut om vi gör så här dramatiska kast där det sakliga underlag och den logik som ligger till grund för det hela inte går att se för dem som läser med öppna ögon?
Den tidigare försvarspolitikern Erik Arthur Egevärn i Östersund har offentligt gått ut och sagt att här handlar det inte om saklighet och logik. Det handlar om beställningar från högkvarteret. De har hela tiden jobbat till exempel för en nedläggning i Östersund. Nu har också Försvarsdepartementet och försvarsministern fallit till föga; man orkar inte längre stå emot. Om det är så illa, då är det väldigt illa också för kraften och tilltron när det gäller det politiska beslutsfattandet.
Jag har som enskild riksdagsledamot motionerat i de här frågorna och påpekat att det kanske inte är så klokt att avveckla i både Östersund och Arvidsjaur och därmed lämna halva Sverige fullkomligt tomt på all militär verksamhet.
Jag skulle gärna vilja att försvarsministern kommenterade också den aspekten när hon nu försöker svara på alla frågor som redovisats här från tidigare talare. Kommentera också gärna logiken i att lägga ned verksamhet på ett ställe och sedan bygga upp andra verksamheter till höga kostnader. Hur får man ekonomiskt ihop ekvationen när det gäller sådana rockader?
Anf. 23 Leni Björklund (S)
Fru talman! Både jag och regeringen vet att förändringarna, som är nödvändiga i försvaret, påverkar några orter och några delar av Sverige väldigt starkt. Hela den här diskussionen blir obegriplig om man inte utgår från att vi har ett radikalt ändrat säkerhetsläge. Vi har krav på oss att göra en förstärkning av den civila säkerheten för att möta hoten. Vi måste också se till att den militära verksamheten bedrivs effektivare än den tidigare skötts.
Överbefälhavaren och Försvarsmakten har i sitt budgetunderlag till departementet sagt att även om man fick en ökning av anslagen på 3 miljarder vill man dra ned antalet utbildningsorter med så många som föreslås i den här propositionen. Det tyder på att vi i dag har en organisation som kostar för mycket.
Den beställning som nu har kommit är att vi ska reducera kostnaderna i försvaret samtidigt som vi ska se till att få en ändamålsenlig struktur.
Nu befinner vi oss i riksdagen. Vi ska ha ett försvar som kan försvara hela Sverige om säkerhetsläget skulle ändras. Vi måste ha en struktur som är sådan att vi kan öka utbildningen om det skulle visa sig att vi får ett sämre läge. Däremot kan vi rationalisera utbildningen till färre ställen i Sverige. Så är det. Ni måste läsa hela AG GRO:s direktiv. Utgångspunkten var just att åstadkomma en sådan här uthållig utbildningsorganisation. I långa stycken i AG GRO är kravet att få en sådan struktur när vi nu gör en så dramatisk neddragning i en redan ganska liten organisation.
Därför får de försvarspolitiska kraven trots allt väga tyngst. Sedan kommer de ekonomiska och därefter regionalpolitiken och de aspekterna. Rycker ni nu ut bara det regionalpolitiska och läser om det och hoppar över hela den första delen, som handlar om hur vi faktiskt ska få ett effektivt nyttjande av medlen och verksamheten i försvaret, blir hela debatten obegriplig.
Vi står nu inför att göra en avvägning som är viktig och som handlar om hela Sverige. Då kan jag konstatera att vi har olika geografi och olika klimat i olika delar av vårt land. Vi måste utbilda inom försvaret under dessa olika klimatförhållanden och dessa olika geografiska förutsättningar för att ha den kompetensen om det skulle visa sig att världsläget försämras och vi måste tänka mer på yttre hot från ett annat land.
Det gör att den delen då faller mycket tungt. Men hela tiden har vi arbetat med att också ta in den regionalpolitiska kompetensen. Det har naturligtvis varit viktigt både i AG GRO och, inte minst, i regeringens beredning av ärendet att sedan ställa frågan om man inte kan göra på annat sätt. Vi vet ju också att en del orter är starkt påverkade, att människor starkt berörs och att det här får stort genomslag. När det inte går har vi i stället sagt att det då blir ett desto större ansvar att se till att de här orterna och regionerna får möjlighet till en ny utveckling där försvaret inte är basen. Det finns också med i propositionen.
Anf. 24 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag är väl medveten om att vi har ett nytt säkerhetspolitiskt läge i vår del av världen. Men det finns ingenting i den här propositionen som i sak övertygar mig om att inte den mest effektiva garnisonen som finns i det här landet skulle kunna användas för utbildning av de militärer som vi behöver i framtiden - ingenting!
Tvärtom är det så att här finns en väldigt bra utbildningsplattform för att Sverige ska kunna ta sitt internationella ansvar till exempel. Det finns utmärkta övningsområden, långt större och långt bättre än i södra Sverige. Det enda som talar mot Östersund sägs vara att stridsvagnar inte skulle kunna användas på skjutfältet i Grytan, men det kan de visst. Detta är alltså en direkt felaktighet, och så är det hela tiden.
Man har uppenbarligen redan från början bestämt sig för att denna mycket goda garnison ska läggas ned, vilket jag beklagar väldigt mycket. Jag hoppas att vi kan ändra på detta.
Det handlar om en billig garnison. Stora samordningsvinster kan göras. Man kan undvika nyinvesteringar för många hundra miljoner i andra delar av landet. Det blir långt mindre hyreskostnader om man använder de lokaler som redan finns i Östersund i stället för att investera i Halmstad, Skövde och Karlberg.
På s. 21 står det i den nya propositionen om grundorganisationen att man ska granska alla organisationsenheter utifrån faktorerna utbildningsförutsättningar, integrerad garnison, kompetenscentrum, hyreskostnad år 2008, behov av nyinvesteringar och miljöfrågor. Sedan ska man sammanfatta en värdering vad gäller en rationell och effektiv plattform och en långsiktigt hållbar enhet.
Var finns sammanställningen där man vägt samman dessa olika faktorer? Jag skulle vilja se den, för jag är fullständigt övertygad om att man, om man verkligen gör som det sägs i både AG GRO och propositionen, aldrig skulle komma fram till att den garnison som förmodligen bäst uppfyller de här kriterierna ska läggas ned till fullo. I stället har man använt metoden att plocka bort först en enhet och sedan en. Sedan kan man inte ha kvar den sista heller.
Hade man i stället frågat sig vad den svenska Försvarsmakten har i Östersund som vi behöver för framtiden hade man kommit fram till att här finns den modernaste militära utbildningsanläggningen vi har, i nära anslutning till det nya Mittuniversitetet. Den måste vi ha kvar. Vad behöver vi för att försörja denna anläggning? Ja, om man frågade sig det hade man kommit fram till att I 5 behövs för en utbildningsplattform i anslutning till den här utbildningsanläggningen. Då hade man fått en helt annan slutsats än man nu fått genom att tillämpa modellen att ta en enhet i taget. Det som kanske är det bästa i den militära anläggningen i Östersund blir kvar till sist, och då kan man inte ha kvar det heller.
Jag hoppas fortfarande att det finns lite sunt förnuft och att man inte vidtar åtgärder som innebär stora merkostnader, för det är vad som blir fallet. Det är ju inte billigare och effektivare att skrota det som man satsat miljardbelopp i sedan år 1984 då ATS etablerades i Östersund som en utlokalisering och som man sedan har byggt upp och utvecklat så att det kanske är Europas mest toppmoderna utbildning i dag på det militära området.
Anf. 25 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Det är ingen som har ifrågasatt uppfattningen att vi ska ha ett effektivt försvar. Ingen har heller ifrågasatt besparingarna, även om jag vet att vi som debatterar i dag har olika åsikter om volymerna. Ingen har ifrågasatt besparingarna, och vi är överens om ifrågasättandet av hur det går till. Vi är överens om att det finns stora brister i underlaget. Det handlar om brister som att regeringen inte ens ser till att fullfölja sina egna direktiv - direktiv som ibland är intressanta och i andra situationer inte intressanta och där det finns en rad sakfel.
Självklart har vi från regionen noga studerat underlaget. Det finns inga försvarspolitiska skäl angivna för att lägga ned Östersunds garnison. Vi kan inte hitta dem.
Vi kan inte heller se att man har redovisat långsiktiga ekonomiska vinster. Man har inte på något sätt redovisat vad befintlig verksamhet kostar i dag, vilka investeringar som gjorts så att det går att jämföra med vad det kostar att flytta. När man resonerar om brister måste man ta med regionalpolitiska aspekter. Det handlar enligt direktiven inte bara om att de ska kastas in efteråt, utan de regionalpolitiska aspekterna ska finnas med i själva processen.
Man blir inte mindre misstänksam när man läser ÖB:s uttalande i senaste numret av tidningen Värnpliktsnytt. Han säger att det är dyrare och svårare att lägga ned enskilda förband i stället för att lägga ned hela garnisoner. Har man det som utgångspunkt och som arbetshypotes, alltså kortsiktighet och totalt frångående från direktiven, stämmer pusselbitarna. Men det är inte trovärdigt. Vi har ett trovärdighetsproblem.
Regeringen har ingenting att förlora på att ta fram ett nytt underlag. Det skulle tvärtom hedra regeringen. Det skulle hedra försvarsministern, och det skulle vara bra för demokratin om regeringen visade att man lyssnar på rimliga sakargument, jobbar vidare med förslaget, presenterar alternativ och fortsätter debatten. Det här är ett viktigt beslut som ska fattas med ett bra underlag som vi alla kan känna oss trygga med.
Anf. 26 Maria Öberg (S)
Fru talman! Jag får väl tacka försvarsministern för att hon återigen har varit rätt så tydlig i sin argumentation om hur man från Försvarsmakten har diskuterat och hur försvarsministern och regeringen har tagit fram sitt beslutsunderlag, även om man på vissa håll inte alltid håller med om det.
Jag måste ändå konstatera att det kommer att bli en trovärdighetsfråga för regeringen som helhet att se till att till exempel Arvidsjaur med sina unika förutsättningar men också sina speciella svårigheter, får en bra framtida utveckling på arbetsmarknaden. Ansvaret tror jag och vet att hela regeringen känner.
En hel region i Norrbottens inland känner sig faktiskt hotad. Människorna har tydligt visat det när de manifesterade i Arvidsjaur för ett antal veckor sedan. Vettiga och framtidsorienterade beslut från regeringen och denna kammare krävs för att människorna i Arvidsjaur ska kunna ha framtidstro.
Anf. 27 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Försvarsministern! Jag förstår att du har svårt att ändra på det beslutet. Jag håller fullt med om vad Håkan Larsson och Camilla Sköld Jansson har sagt, men i stället för att upprepa det menar jag att om riksdagen beslutar att lägga ned den militära verksamheten i Östersund måste staten se till att det fortfarande är möjligt för människor att bo och arbeta i Jämtland.
Vi har ren luft och fantastisk natur. Vi har gott om skog och andra naturtillgångar. Det finns stora möjligheter att skapa sysselsättning i Jämtland. Men det behövs rejält stöd från statens sida.
För varu- och persontransporter behöver vi en snabbtågsförbindelse till Stockholm. För varutransporters skull måste järnvägen till Atlantkusten förbättras. Vi behöver också ordentliga vägar och flygförbindelser som vi kan lita på. Det behövs ett ordentligt data- och mobilnät, inte minst för småföretagarna. Det behövs riskkapital för att kunna utveckla turismen och den småskaliga matproduktionen i länet. Det krävs mer resurser till forskning för att utveckla träteknik och annan basindustri. Det behövs mer högskoleutbildning och lokalisering av statliga verk för att bredda arbetsmarknaden i länet.
Vi som bor i Jämtland vill bo kvar i Jämtland. Det kan vi inte göra utan arbete. Vi kräver att staten tar ett stort ansvar för detta.
Anf. 28 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag lyssnade noggrant och antecknade också försvarsministerns senaste inlägg på fyra minuter. Jag väntade på att siffrorna, sakargumenten och tyngden i försvarsministerns starka skäl för det förslag som hon har redovisat skulle komma. Men jag väntade förgäves. Jag noterade aldrig de tunga argument och de nya faktauppgifter som kunde vederlägga den här debatten ordentligt.
Försvarspolitiska krav, säger försvarsministern. Det är första punkten, ekonomin den andra. Vad gäller de punkterna kan jag inte se att försvarsministern redovisar någonting som skulle ändra på den bedömning som riksdagen gjorde för bara några år sedan, att Östersund skulle vara en långsiktig framtidsgarnison. Enligt de direktiv som regeringen gav i planeringsanvisningarna ska man satsa på stora sammanhållna garnisoner. Innebörden i beslutet är precis motsatsen. Man låter solitärer finnas kvar, medan en stor sammanhållen och en väl fungerande garnison ska avvecklas.
När det gäller ekonomin förefaller det som att de här rockaderna medför väldigt stora kostnader, en halv miljard, kanske ännu mera, för att förändra verksamheten och bygga upp den på ett nytt ställe, avveckla ganska nyligen gjorda investeringar i Arvidsjaur och Östersund och bygga upp på annat håll. Vari ligger ekonomin, långsiktigheten, i detta?
Jag tyckte att försvarsministern också nämnde ordet långsiktighet. Återkom gärna och precisera hur en vanlig människa ska kunna uppfatta långsiktigheten i detta, när man nu ändrar på det som för bara några år sedan sades skulle vara långsiktigt. Det säkerhetspolitiska läget har inte ändrats dramatiskt under de senaste två tre åren i alla fall. Även då gjorde vi den bedömningen att vi långsiktigt skulle kunna dra ned på försvaret.
Jag är orolig för att om det här beslutet fullföljs kommer anseendet för politiken - att politiken ska bygga på logiska och sakliga grunder - att urholkas allvarligt. Det ska bli intressant att se om försvarsministern som försvarsminister överlever ett så här uselt förslag.
Anf. 29 Leni Björklund (S)
Fru talman! Allra först vill jag säga att när vi prövar de här frågorna är det viktigt med de försvarspolitiska ställningstagandena. Det är helt grundläggande. Vi har en väsentligt neddragen ekonomi för försvaret i dag jämfört med vid det förra försvarsbeslutet. Det betyder naturligtvis att verksamhet ska reduceras, människor ska sägas upp, orter ska försvinna som försvarsorter. Då är det som var ganska självklart för tre fyra år sedan inte lika självklart.
Då kommer nästa sak - geografin. Vi behöver kunna Norrland, det subarktiska. Vi behöver kunna det mellansvenska landskapet, och vi behöver kunna det södra. Norrland har två utmärkta garnisoner, en i Östersund, den andra i Luleå/Boden. De står mot varandra. Vi kan inte lägga all militär utbildning i Norrland om vi också ska behärska klimatet i Mellansverige och södra Sverige. Så enkelt är det egentligen. När man till slut måste ta ställning ställs två utmärkt välfungerande garnisoner mot varandra. Det är vad man är tvungen att göra, om man menar att försvaret långsiktigt ska bibehålla sin kompetens för att kunna försvara hela Sverige om läget skulle försämras. Det är en viktig sak att komma ihåg.
Hela förslaget med investeringar som tillkommer och verksamheter som tas bort innebär att kostnaderna för bara hyror för Försvarsmakten som helhet kommer att minska med 400 miljoner till år 2008, vilket är en ansenlig besparing.
Till detta kommer att vissa verksamheter också måste rationaliseras och krympas. Volymerna är så små att de inte motiverar att verksamheterna finns på flera ställen.
Det är därför som militärhögskolorna reduceras. Vi ska inte utbilda lika många officerare i fortsättningen. Det är också därför som man inte kan ha en teknisk skola för varje försvarsgren.
Vi har investerat för armén i Östersund, och vi har gjort stora investeringar för flyget i Halmstad. Där står vi nu. Vilken av dessa båda orter ska ha den tekniska skolan?
Vi har redan konstaterat att Boden/Luleå är en bättre garnison när det gäller att öva och behålla förmågan i norra Sverige och i subarktisk miljö. Då blir både den tekniska skolan och militärhögskolan en ensam verksamhet i Östersund, vilket gör organisationen svagare.
Samtidigt måste man i Östersund inse att om vi ska förlägga hela försvarets tekniska skola till Östersund, då måste alla investeringar som är gjorda i Halmstad för flygets tekniska skola flyttas till Östersund. Det medför naturligtvis också en kostnad, och den sammantagna investeringskostnaden blir högre i Östersund än om man skulle bibehålla verksamheten i Halmstad.
Ekonomin har betydelse. Målet och avsikten är att vi ska reducera försvarets ram med 3 miljarder efter den här beslutsperioden. Erfarenheterna från den tidigare perioden gör att det inte är möjligt om man inte är radikal när det gäller både personalförsörjningen och hur verksamheten bedrivs.
Anf. 30 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Leni Björklund säger att hyreskostnaderna minskar med 400 miljoner, men det skulle ju kunna vara mycket mer. Vi har befintliga lokaler i Östersund som kan svälja alla försvarets tekniska skolor, om man vill. I Halmstad måste man bygga nya teknikhus, i Skövde måste man bygga nytt och investera och i Karlberg har man väldigt höga hyror jämfört med Östersund. Den ekonomiska beräkningen håller alltså inte i verkligheten. Skulle den göra det, skulle jag vilja se på papper vad det är som gör att det blir billigare att investera i nya lokaler i Halmstad än att använda de befintliga i Östersund. Det där går inte ihop.
Vid förra försvarsbeslutet var det en uttalad tanke - som Sven Bergström sade tidigare - att Östersund som garnison var en långsiktig satsning. Jag har pratat mycket med Erik Arthur Egervärn om detta, och man var helt överens om det när man fattade det beslutet. Det är därför som det har investerats så mycket i Östersund. Fastigheterna där är i dag tiptop, långt bättre än i många av de förband som man nu ska ha kvar och som man därför tvingas att göra stora investeringar i.
Det här underlaget borde utsättas för en kritisk granskning av oberoende instanser, och inte bara påstås vara sanning rakt upp och ned. Det övertygar ingen som sätter sig någorlunda in i vad det egentligen handlar om.
Även om det vore tungt skulle vi acceptera ett förslag om att lägga ned i Östersund om det fanns begripliga motiv för det, men det finns inga hållbara motiv. Risken är därför stor att regeringens förslag, om det blir verklighet, leder till minskad försvarsvilja och ökad misstro mot beslutsfattarna.
Mitt förslag är: Gör om! Det måste kunna finnas ett mycket bättre och sakligare förslag än det här.
Anf. 31 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att understryka de siffror som Håkan Larsson nämner när det gäller de militära skolorna och det faktum att det finns utrymme i Östersund för att ha all verksamhet där.
Sedan har jag funderat mycket på detta med geografisk viljeinriktning. Som jag tolkar det gjorde försvarsministern detta nästan till en klimatfråga, att det är den som är den intressanta och som ska vara överordnad allt annat. Det är en märklig argumentering. Utan att vara expert på försvarsfrågor menar jag att det är väl ändå förhållandena på övningsfält och skjutfält som avgör den delen.
Med risk för upprepning konstaterar jag bara att regeringens egna direktiv inte har fullföljts. Man har inte vägt in det faktum att Östersund i dag är en sammanhållen garnison. Man har inte visat ekonomiska kalkyler som håller långsiktigt. Man har inte visat försvarspolitiska skäl som motiverar en nedläggning i Östersund. Man har inte heller visat att de regionalpolitiska aspekterna har funnits med. Dessutom har man inte tagit hänsyn till miljöaspekter och det faktum att Östersunds garnison har miljöprövade övnings- och skjutfält. I stället satsar man på övnings- och skjutfält där man inte vet hur det går med miljöprövningarna.
Vi kan göra listan väldigt lång. Det är ett demokratiskt problem om det inte är möjligt att med sakliga argument och fakta få regeringen att lyssna och att återkomma med ett väl berett förslag som lever upp till regeringens egna direktiv.
Anf. 32 Leni Björklund (S)
Fru talman! Här i Sveriges riksdag ska vi se till att det blir ett försvar för hela Sverige. Jag har haft i uppgift att bereda ett sådant förslag där ett av kraven från partierna har varit att kostnaderna kraftigt ska reduceras. Det har varit min uppgift. Då får man inte glömma bort att man sitter i Sveriges riksdag och ska se till helheten och inte bara vara fokuserad på en ort.
Jag har lyssnat på företrädare från alla orter där det bedrivs utbildning under de besök som jag har gjort där, och jag kan garantera att vi skulle ha exakt samma debatt i dag om någon annan ort hade varit utpekad. Så starkt är det lokala engagemanget för den verksamhet som bedrivs.
Det går inte, Håkan Larsson, att flytta flygets tekniska delar utan att göra investeringar i Östersund om man ska ha den tekniska skolan där. Man måste också göra investeringar om man ska flytta ned arméns tekniska skola och slå ihop allt till Försvarsmaktens tekniska skola för att gemensamt kunna utnyttja lärarkompetens, viss utrustning och även lokaler. Det går inte att göra detta utan investeringar i Östersund.
I 19:s skjutfält är bättre. I Östersund säger man att man inte kan använda stridsvagnar i manöverstrid i Grytan, utan man säger att det inte behövs i det framtida försvaret. Det är en bedömning som inte delas av Försvarsmakten, utan det är något som man ställer som ett grundläggande krav för hela det fortsatta arbetet.
Det handlar inte om klimat, Camilla Sköld Jansson, utan det handlar om olika naturtyper, om att kunna behärska geografin som är olika i vårt avlånga land. Det är en av våra styrkor och det som gör Sverige vackert. Men det ställer också särskilda krav på kompetens när man ska utbilda inom försvaret. Därför kan man inte - vilket jag har prövat - förlägga all verksamhet till Norrland. Det går inte om vi ska se till att hela Sverige kan försvaras.
Det är dessa utgångspunkter som jag måste ha när jag ska ta fram ett förslag för regeringens räkning. Regeringen har fört hårda debatter, för vi vet att vi måste också ta ett ansvar för regionerna när försvaret inte längre är den bas som man kan bygga på.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.