Överträdelse av utsläppsstaket på Arlanda
Interpellation 2007/08:607 av Waidelich, Tommy (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-21
- Anmäld
- 2008-04-21
- Besvarad
- 2008-05-09
- Sista svarsdatum
- 2008-05-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 april
Interpellation
2007/08:607 Överträdelse av utsläppsstaket på Arlanda
av Tommy Waidelich (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Luftfartsverket redovisar i sin årsrapport till länsstyrelsen att Arlanda gått över utsläppstaket under förra året. Arlanda har även tidigare varit nära utsläppstaket och har på olika sätt arbetat med att minska de utsläpp som man själva ansvar för. Flygtrafiken står själv för 45 procent medan marktransporterna står för 50 procent. För Arlanda och Stockholmsregionen är detta en allvarlig situation. Enligt Luftfartsverket riskerar det att få konsekvenser för direktflyg och långflygningar. Om Arlanda förlorar sin status som en modern flygplats och som en av motorerna i regionens utveckling kommer det att ha en negativ inverkan på utvecklingen i regionen och för hela regionen.
Det är främst resorna till och från Arlanda som är det stora hotet mot utsläppstaket. Därför är den enskilt viktigaste åtgärden att minska utsläppen från vägtrafiken. Arlanda är en av landets största arbetsplatser med över 15 000 anställda. Dagligen rör sig nära 80 000 människor till och från flygplatsen. Av dessa åker nära 60 procent bil till och från Arlanda. Även om kollektivtrafiken ökat något under de senaste åren är det bara 40 procent som åker kollektivt. Tågtrafiken står för endast 20 procent av resenärerna vilket är långt ifrån kapaciteten som finns på Arlandabanan.
Att Arlandabanan inte används fullt ut är ett problem som bottnar i det avtal som den dåvarande kommunikationsministern Mats Odell förhandlade fram, det så kallade Arlandabaneavtalet. Enligt Luftfartverket är det ett av de sämsta tänkbara avtal som Arlanda kan ha. Det ger konsortiet som driver Arlandabanan fri prissättning och monopol på trafiken, vilket är de sämsta egenskaperna i marknadsekonomi. Avtalet har lett till kraftigt ökade biljettpriser för fjärrtåg som ansluter på Arlanda.
Situationen på Arlanda är så pass allvarlig att regeringen snabbt måste agera för att ta fram förändringar i avtalet innan det går ut 2011. Om det inte går bör nästa steg vara att utnyttja den option som föreligger om möjligheter att avbryta avtalet.
Luftfartsverket lyfter också fram bristen på fungerande tvärförbindelser mellan västra Stockholm och Arlanda. De flygbussar som i dag finns räcker inte för att klara utvecklingen. Ett Stockholm som växer på bredden kräver också bra spårbundna tvärförbindelser.
Om Tullverkets omorganisation genomförs med en nedläggning av tullen i Kapellskär innebär det att Arlanda belastas ytterligare med 10 000–20 000 långtradare vilket förvärrar Arlandas situation ännu mer. De 50 miljoner som regeringen föreslår räcker inte till att klara tullens verksamhet utan nedskärningar. Det är fortfarande oklart vad som händer med tullverksamheten i Kapellskär och på Arlanda.
Hitintills har det varit märkligt tyst från regeringen. Man undrar om regeringen verkligen förstått allvaret i att Arlanda spränger utsläppstaket.
Med anledning av den allvarliga situation som Arlanda befinner sig är mina frågor till statsrådet:
Kommer statsrådet att verka för en omförhandling av det så kallade Arlandabaneavtalet snabbare än till 2011 då avtalet går ut?
Kommer statsrådet att ta initiativ till att förstärka kollektivtrafiken till Arlanda?
Avser statsrådet att ta initiativ till att förhindra att tullen i Kapellskär läggs ned?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:607
Webb-tv: Överträdelse av utsläppsstaket på Arlanda
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:108 Fredagen den 9 majProtokoll 2007/08:108 12 § Svar på interpellation 2007/08:607 om överträdelse av utsläppstaket på Arlanda
Protokoll från debatten
Anf. 82 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Tommy Waidelich har frågat mig om jag kommer att verka för en omförhandling av det så kallade Arlandabaneavtalet snabbare än till 2011 då avtalet går ut, om jag kommer att ta initiativ till att förstärka kollektivtrafiken till Arlanda och om jag kommer att ta initiativ till att förhindra att tullen i Kapellskär läggs ned.
I avtalet om Arlandabanan finns mycket riktigt en option som möjliggör en eventuell inlösen av järnvägstrafiken på Arlandabanan 2010. A-Banan Projekt AB, som är det statligt ägda bolag som ansvarar för Arlandabanans trafikering, håller på att se över avtalet tillsammans med A-Train. Avtalet kan tidigast sägas upp till 2010 med ett års uppsägningstid. Det återstår nu drygt ett halvår tills staten behöver varsla A-Train vid en eventuell uppsägning av kontraktet. Detta halvår behövs för att A-Banan Projekt AB och A-Train ska hinna se över avtalet. Jag kommer därför inte att vidta någon åtgärd för att omförhandla avtalet snabbare än vad optionen medger.
Jag anser det angeläget att fler resenärer ska kunna använda sig av tåget som färdmedel för att ta sig mellan Stockholm och Arlanda flygplats. I dagsläget pågår ett aktivt arbete i Arlanda forum och Kraftsamling Stockholm mellan Banverket, trafikoperatörer och berörda kommuner om hur spårkapaciteten till Arlanda bättre kan utnyttjas. Detta arbete kommer förhoppningsvis att resultera i att fler i Mälarregionen kommer att välja tåget som färdmedel till Arlanda.
Vad gäller frågan om tullen i Kapellskär vill jag först tydliggöra att det är Anders Borg som i regeringen ansvarar för frågor om Tullverket, och inte jag. Det ankommer inte på regeringen att fastställa hur Tullverket organiserar sin verksamhet. Regeringens förvaltningspolitik bygger på att myndigheterna i största möjliga utsträckning själva ska avgöra var de resurser de förfogar över gör mest nytta för att uppfylla de mål för verksamheten som riksdagen och regeringen fastställer. I instruktionen för Tullverket anges att myndigheten ska ha den geografiska spridning som motiveras av uppdraget. Det anges tydligt att Tullverket bestämmer den närmare utformningen av organisationen. Det ankommer således inte på regeringen att bestämma på vilka orter Tullverket ska ha sin verksamhet.
Anf. 83 Tommy Waidelich (S)
Fru talman! Tack för svaret från infrastrukturministern, även om jag hade hoppats på ett mer konkret besked. Men det kanske vi kan få under debatten.
Jag börjar med tullfrågan. Det är en fråga som vi har debatterat vid fler tillfällen i riksdagen. Inte minst har Jan Emanuel Johansson gjort det. Som tur är har Tullverket insett det orimliga i neddragningen i Kapellskär, som hade lett till att 20 000 ryska långtradare hade behövt tulla i Arlanda. En viktig anledning är inte bara att vi har tagit upp frågan här i riksdagen, utan också den starka folkopinionen inte minst från Norrtäljetrakten där också Jan Emanuel Johansson har varit aktiv och samlat in namn och annat.
Jag tycker inte att det här var en fråga bara för Tullverket. Detta visar att en enskild myndighet påverkar verksamheter långt utanför sitt eget område. Jag tycker inte att regeringen hade rätt att gömma sig bakom Tullverket. Den borde ha agerat. Som tur är har ändå Tullverket dragit tillbaka förslaget, och vi kan koncentrera oss på de andra två frågorna.
Infrastrukturministern säger att hon vill låta det så kallade konsortium som har monopol på Arlandabanan diskutera med SL, SJ och Upptåget om ett avtal som gör att fler kan trafikera banan - i dag har de ju monopol - och vill av det skälet inte säga upp avtalet.
Då skulle jag vilja ställa en följdfråga eftersom infrastrukturministern har sagt att det är viktigt med fler aktörer på spåret med möjlighet att angöra Arlanda. Om samtalen mellan de här aktörerna inte lyckas, är infrastrukturministern då beredd att varsla det här så kallade avtalet? Kan jag tolka infrastrukturminister så att hon har gett de här samtalen ytterligare ett halvår? Det är ju om ett halvår som avtalet kan sägas upp.
Den andra frågan är att det inte räcker även om vi får ett sådant avtal. Det är viktigt, och det krävs på kort sikt, men på lång sikt krävs det också nya spår till Arlanda, inte minst för att möjliggöra bättre trafik via Märsta. Det krävs också för att förbättra möjligheterna till godstransporter. Där är det viktigt att regeringen agerar. Jag skulle vilja fråga infrastrukturministern hur det här kommer att hanteras i den så kallade infrastrukturpropositionen. Tar regeringen situationen på Arlanda på allvar?
Redan i dag slår Arlanda i taket. Får vi en situation där man inte gör något ytterligare för att förbättra kollektivtrafiken, utöver att släppa in fler aktörer, kommer Arlanda att slå i utsläppstaket. Det gäller inte minst 2011 när man inte får överskrida det. Om regeringen då inte har gjort någonting för lösa situationen på Arlanda får vi en begränsning av flygtrafiken på Arlanda. Det är dåligt för tillväxten, inte bara i regionen utan i hela landet. Arlanda är det ju ändå det nationella flygnavet.
Jag skulle vilja fråga infrastrukturminister om jag kan tolka henne så att aktörerna får ett halvår på sig att lösa situationen, annars varslas avtalet. Kommer det några konkreta kollektivtrafiksatsningar i infrastrukturpropositionen som hjälper till att lösa situationen på Arlanda när det gäller begränsningen av utsläppstaket?
Anf. 84 Malin Löfsjögård (M)
Fru talman! Det är självfallet inte bra att Arlanda slår i taket när det gäller utsläppen. Det är inte bra för Arlanda självt, flyget, näringslivet eller andra, och framför allt är det inte bra för klimatet.
Själva flyget står för lite mindre än hälften av utsläppen på Arlanda. Resterande del utgörs av transporter till och från Arlanda. Då inser vi alla att en av de viktigaste miljösatsningar som vi kan göra är att öka kollektivtrafikåkandet till och från Arlanda. De som i dag väljer kollektivtrafiken till flygplatsen blir allt fler. Det är också många aktörer som försörjer Arlanda med kollektivtrafik. Arlanda Express är en av dessa.
Men vi måste självfallet göra mer, och vi måste verka för bättre utnyttjande av redan befintliga system och även se nya lösningar. Vi får inte heller glömma att det inte bara handlar om alla passagerare som ska till Arlanda, utan det är också en stor arbetsplats med många arbetspendlare från regionen runt omkring.
Fru talman! Socialdemokraterna har i flera frågor och interpellationer inriktat sig på Arlandabanan och huruvida avtalat ska omförhandlas i förtid eller sägas upp. Man har även tagit upp priset på biljetterna med mera.
Socialdemokraterna menar att det privata monopolet på Arlandabanan hindrar en önskvärd utveckling av kollektivtrafikresandet till flygplatsen, men jag håller inte med. Jag får väl ställa samma fråga som Sten Nordin gjorde i kammaren den 9 april när en annan interpellation om Arlandabanan debatterades, nämligen: Skulle ni tycka att det vore bättre om Arlandabanan inte fanns? Jag håller helt med Sten Nordin om att svaret nog är nej.
Projekt Arlandabanan startades trots en lågkonjunktur av en borgerlig regering som insåg vikten av ökade kommunikationer mellan Stockholms city och Arlanda. Det går självfallet att ha synpunkter på den modell som valdes, men utifrån den situation som rådde vid den tidpunkten var det inte möjligt att göra en sådan investering.
Fru talman! Socialdemokraterna klagar på att andelen som åker med Arlanda Express är låg av kollektivtrafikandelen totalt sett. Arlanda Express utnyttjar i dag kanske 15-20 procent av sin kapacitet. Det finns alltså ett stort utrymme, och andelen som använder Arlanda Express ökar. Vi kan säga så här: Utan Arlanda Express skulle det i dag vara ännu färre som åkte kollektivt till Arlanda än vad det totalt är i dag. Man kan undra om det är den lösning som Socialdemokraterna hellre hade sett.
Anf. 85 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Interpellationsdebatter är intressanta. De ger oss i oppositionen möjlighet att ställa frågor till statsråden. Sällan får vi väl svar, men vi är ändå envetna och ställer frågor gång på gång för att få en diskussion. Malin Löfsjögård, som tillhör majoriteten i riksdagen och Moderata samlingspartiet, ställde inte en enda fråga till statsrådet. Jag vet inte på vilken grund hon deltar i interpellationsdebatten. Däremot ställde hon många frågor till Socialdemokraterna, men det är kanske inte riktigt det som är meningen med interpellationsdebatterna.
Men jag tycker ändå att det är intressant att Malin Löfsjögård som moderat har en partikamrat som heter Carl Cederschiöld. Han var tidigare finansborgarråd i Stockholm och har utrett Stockholmstrafiken. Han har föreslagit att man ska - hör och häpna, Malin Löfsjögård - riva upp Arlandaavtalet. Han har reagerat mot det privata monopolet och tyckt att det var fel.
Här står ett statsråd som har ärvt - man kan inte skylla Åsa Torstensson för allt - ett privat monopol av Mats Odell, ett annat statsråd som i början av 90-talet lyckades skaffade ett 45-årigt monopol för ett privat företag som tjänar grova pengar. Det gör att folk inte kan använda Arlandabanan. Detta fantastiska verktyg ur miljömässig synpunkt kan inte användas därför att det helt enkelt är för dyrt. Till och med moderaten Carl Cederschiöld tycker att man ska bryta upp det privata maktmonopolet, men det gör inte Moderaternas riksdagsledamöter i Stockholms stad eller län. De tycker att man kan ha kvar privata maktmonopol. Resenärerna får väl maka på sig ändå. De får väl åka bil, buss eller något annat, och miljön betyder inte mycket.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man ska ha kvar ett privat monopol, Åsa Torstensson, som gör att folk inte använder det mest miljövänliga sättet att åka mellan Stockholm och Arlanda. Nu har Åsa Torstensson möjlighet att bryta upp det monopolet och se till att det misstag som den borgerliga regeringen och Mats Odell gjorde i början av 90-talet kan rättas till.
Det är roligt att det finns åtminstone en moderat i Stockholmsregionen som inser att man inte ska ha sådana här privata monopol. Men det är synd om miljön i Stockholmsområdet, och det är synd om resenärerna som inte få använda den fina Arlandabanan därför att regeringen envisas med att behålla det privata maktmonopolet.
Men det finns en chans till. Ta chansen, Åsa Torstensson! Det kan kanske till och med vara en och annan moderat som tycker att det förra moderata finansborgarrådet i Stockholm, Carl Cederschiöld, har rätt även om det inte verkar så av det som sägs av moderata riksdagsledamöter från Stockholms län.
Anf. 86 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Det är intressant att höra att Socialdemokraterna är positiva till Arlanda och till den spårbundna trafiken till Arlanda. Det verkar vi åtminstone vara överens om.
Låt mig gå tillbaka till Tommy Waidelichs frågor. Kortsiktigt är det oerhört avgörande vad man kan göra här och nu. Arlanda forum och det engagemang som finns hos SL, kommunerna, länet och landstinget är oerhört avgörande för att vi ska komma någonstans när det gäller en överenskommelse trots ett avtal som är begränsande i många sammanhang. Det arbetet pågår nu i Arlanda forum. Man har träffats helt nyligen. Det är ett viktigt och offensivt arbete som pågår. Jag ser fram emot att också få information om reella resultat här. Det är, vill jag återigen upprepa, de kortsiktigt snabbaste åtgärder vi kan vidta. Det är som Tommy Waidelich beskriver: För situationen för Arlanda och för Stockholm är det naturligtvis oerhört viktigt att komma åt de utsläppsnivåer som nu råder kring Arlanda. Då är det landtransporterna som det är oerhört viktigt att begränsa.
Det är snarare i den långsiktiga delen, som Tommy Waidelich också kom in på, som nyinvesteringar, till exempel i spår, kan bli aktuellt. Då gäller det helheten för infrastrukturen i Stockholm. Det kan gälla spår, och det kan gälla andra åtgärder för att skapa bättre kollektivtrafikflöden så att folk väljer att åka kollektivtrafik i stället för att ta sig till Arlanda med personbil. Det är den del som återkommer i infrastrukturpropositionen.
Men på kort sikt följer jag nu det arbete som sker inom Arlanda forum. Jag tror också att det är viktigt att se att den första möjligheten att säga upp avtalet är vid årsskiftet, precis som Tommy Waidelich hänvisar till. Det pågår ett arbete nu som jag vill följa.
Anf. 87 Tommy Waidelich (S)
Fru talman! Tack, Åsa Torstensson, för svaret! Den här gången tyckte jag att jag fick lite mer konkreta besked. Det som gläder mig är just beskedet om att regeringen i infrastrukturpropositionen kommer att återkomma med konkreta åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken till Arlanda. Vi kommer att följa det här.
Vi har från Socialdemokraternas sida, här i regionen, i Stockholms län och Stockholms stad, tagit fram ett tolvpunktsprogram för hur man ska kunna rädda Arlanda. Det innehåller dels kortsiktiga åtgärder som att förhandla om avtalet och framför allt öka konkurrensen och släppa in fler aktörer samt sänka priserna på resorna på Arlandabanan, dels långsiktiga åtgärder som nya spår, en ny station i Märsta, åtgärder för att förbättra den miljövänliga busstrafiken och andra delar. Jag överlämnar gärna detta till statsrådet senare, som ett bidrag till arbetet inför infrastrukturpropositionen.
Men om jag får kritisera statsrådet vill jag framför allt ta upp det kortsiktiga perspektivet. Vi får återkomma till det här i höst, och vi får väl bedöma regeringen efter det man presenterar i propositionen.
Det jag skulle vilja se är en mer aktiv hållning från regeringens sida. Det går ju faktiskt att ta initiativ även om aktörerna samtalar. Det går till exempel att samla aktörerna och berätta om hur regeringen ser på situationen, nämligen att det är viktigt att man kommer överens och att om man inte kommer överens är regeringen beredd att omförhandla eller säga upp avtalet. Man kan på olika sätt vara med, vara delaktig och visa intresse i den kortsiktiga processen och inte bara vänta på att aktörerna ska komma överens.
Även om statsrådet är optimistisk tror jag att man inte ska se det här som en helt okomplicerad situation. Vi har det privata monopolet som har en fri prissättning och som själv gärna vill åka fritt på den del av spåret som Banverket och staten ansvarar för ned till Stockholm, men som själv vill ha 150 miljoner kronor för att släppa in fler aktörer på den lilla snutt av spåret som kommer från Skavstaby och Rosersberg och går upp till Arlanda. Jag är inte så säker på att det är någonting som de andra aktörerna kommer att svälja så där alldeles lätt.
Jag tror faktiskt att det här krävs mer av regeringen, och jag skulle gärna vilja se initiativ från Åsa Torstensson. Varför inte samla aktörerna och berätta om hur regeringen ser på situationen?
Anf. 88 Malin Löfsjögård (M)
Fru talman! Jag vill påminna om att för att möjliggöra en utbyggnad av spåren till Arlanda fann man på 90-talet, i lågkonjunkturen, att konceptet med Arlandabanan var den lösning som skulle göra det möjligt. Jag sade tidigare också att man självklart kan ha synpunkter på den valda modellen, men den gjorde i alla fall att de här spåren finns och kan användas och utnyttjas mellan Stockholm och Arlanda. Det är inte minst viktigt i dag, när vi vet att utsläppstaket för Arlanda flygplats är nära att nås.
Nyckeln till detta är god kollektivtrafik med ett förbättrat trafikutbud. Jag tycker därför att det är väldigt intressant och viktigt med de diskussioner som har påbörjats mellan Arlanda Express och SL om möjligheterna till pendeltågstrafik hela vägen till Arlanda. Hade inte de här spåren funnits så hade vi faktiskt inte kunnat diskutera den lösningen i dag, för då hade vi först varit tvungna att bygga spåren.
Det finns också ett annat intresse när det gäller Arlanda, och kanske då främst för arbetspendlarna. Det är faktiskt att titta på gemensamma länsöverskridande kort mellan till exempel Uppland och Stockholms län. SL jobbar också med detta och har inlett diskussioner.
Fru talman! Jag ser goda möjligheter inför framtiden att kunna öka kollektivtrafikåkandet till och från Arlanda och därmed sänka utsläppen betydligt. De spår som finns på Arlandabanan är en del av detta.
Jag måste också nämna att det är lite intressant att Bosse Ringholm anklagar mig för att ställa frågor till Socialdemokraterna och inte Åsa Torstensson, när han i samma andetag gör detsamma mot mig.
Anf. 89 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Jag begärde ordet därför att Malin Löfsjögård försvarar det privata monopolet, det som är grunden till att inte fler människor åker tåg mellan Arlanda och Stockholm. Det hjälper inte att Malin Löfsjögård räknar upp ett antal andra kortsiktiga insatser man kan göra. Det kan man alltid diskutera. Min fråga till Malin Löfsjögård berörde hon inte ens, och jag förstår varför hon inte berörde den. Frågan löd: Varför ska man ha kvar ett privat monopol som leder till höga priser som gör att folk inte kan använda järnvägen?
Malin Löfsjögårds partivän Carl Cederschiöld har föreslagit att man ska omförhandla det här avtalet. Det hade Malin Löfsjögård inga som helst synpunkter på.
Man kan säga att marknadsekonomi är bra. Åtminstone ibland tycker Löfsjögård det. När det gäller Arlandabanan är marknadsekonomi definitivt inte bra. Där är privat monopol bra. Det är en märklig moderat uppfattning. Jag är glad över att det finns i varje fall
en
moderat som inte är monopolist. Det finns
en
moderat som inte försvarar monopolet till Arlanda.
Sedan är det upp till Åsa Torstensson, som ofta följer frågorna. Det kan ju statsråd göra, men det är bättre om statsråd tar initiativ. Det är bra om statsrådet kan sätta lite kraft bakom orden och se till att avtalet omförhandlas och att vi kan bryta upp det privata monopolet. Det vore bra om fler borgerliga än Carl Cederschiöld hade uppfattningen att privata monopol i trafiken inte är bra - framför allt inte bra för miljön runt Arlanda.
Det ligger ett tungt ansvar på Åsa Torstensson för att se om hon kan göra någonting åt det här. Hon har uppenbarligen inget stöd av en del moderata riksdagsledamöter, men det kan finnas många andra i den här kammaren som vill ha bättre miljöeffekter runt Arlanda. Här har Åsa Torstensson en jättestor uppgift att bryta upp det privata maktmonopolet.
Anf. 90 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag vill gå tillbaka till Tommy Waidelichs frågeställningar. Jag tror att det är viktigt med det kortsiktiga arbetet. Vi må ha synpunkter och kritisera varandra, men jag värdesätter det kortsiktiga arbetet i Arlanda forum väldigt högt, för det är naturligtvis där vi kan få snabbast resultat utan att det också skapas konflikter. Konflikter är alltid en tidsfaktor och kostar också pengar.
Arlanda forum är i allra högsta grad en aktiv part. Banverket är ju statens aktör i det arbete som nu pågår. Jag ser, som sagt, fram emot att få ytterligare återkoppling, men så här långt har man ett klart fokus på att komma fram med tydliga överenskommelser. Uppgiften är att hitta en lösning, få bättre kapacitetsutnyttjande och bättre lösningar för just marktransporter till och från Arlanda.
Den delen av det Cederschiöldska förhandlingsunderlaget är också en del av infrastrukturpropositionen. Carl Cederschiöld ser ju inte isolerat på A-banan, utan han har beskrivit situationen och betonat vikten av att skapa bra kollektivtrafikförbindelser mellan Mälardalen och Arlanda. Att skapa bättre kollektivtrafikstrukturer handlar även om att skapa bättre förutsättningar för vissa väganslutningar.
Jag tänker alltså inte förekomma infrastrukturpropositionens innehåll, även om jag förstod att Tommy Waidelich snabbt ville få det till intäkt att det nu fanns förslag till nya spår i den kommande infrastrukturpropositionen. Det får vi återkomma till. Så fort vi talar om nyinvesteringar handlar det om oerhört långa tider, och det är också komplicerat rent geografiskt att över huvud taget dra nya spår.
Jag arbetar således mycket aktivt, tydligt och konkret med nulägessituationen för att under de kommande åren få fram resultat så att vi inte hamnar i en situation som blir ogörlig för Arlanda och flygplatsen.
Anf. 91 Tommy Waidelich (S)
Fru talman! Det handlar om just det långsiktiga. Det krävs åtgärder nu för att det ska få långsiktig effekt när det gäller infrastrukturinvesteringar. Därför måste det till satsningar på nya spår i infrastrukturpropositionen. Inom mindre än tre år får inte utsläppstaket begränsas enligt nuvarande koncession. Om regeringen inte är beredd att förändra den koncessionen, det utsläppskravet, måste det till åtgärder som fungerar och är på plats 2011. Det är mindre än tre år kvar.
Infrastruktursatsningar tar, precis som ministern säger, lång tid att förverkliga. Med de åtgärder som Arlanda i dag jobbar med klarar de kanske utsläppskraven inom tre, fyra, fem år, men sedan behövs det hjälp utifrån. Hälften av alla koldioxidutsläpp kommer nämligen från marktransporterna, något som flygplatsen inte råder över. Flygplatsen råder inte över den infrastruktur som finns, utan de behöver hjälp av staten i form av investeringar och annat.
Det handlar också om att vi får miljövänliga bussförbindelser och spår som möjliggör bättre godstransporter. Om man tittar på det arbete som Arlanda själv gjort visar det sig att de fått ned koldioxidutsläppen från den egna verksamheten. Flyget är mer eller mindre oförändrat. Vi hade en nedgång efter den 11 september 2001, men nu har vi kommit i kapp. Det stora problemet är alltså marktransporterna, och för att få fler att välja bort bilen behöver vi satsa på kollektivtrafiken.
För att detta ska vara på plats, när utgiftstaket inte får överskridas, måste regeringen agera nu. Det krävs ett särskilt avsnitt i infrastrukturpropositionen där regeringen utvecklar sitt resonemang och satsar på Arlanda. Det hoppas jag att statsrådet kan hålla med om.
Anf. 92 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Låt mig avslutningsvis göra en återkoppling till interpellationen. Jag tror att det finns en samsyn om vikten av att skapa förutsättningar för att lösa och förbättra situationen för Arlanda med anledning av de miljöutsläppsnivåer som vi ser snart slår i taket. Sedan är det ur mitt perspektiv oerhört viktigt att Arlanda och Luftfartsverket är med som en i allra högsta grad viktig part för att hitta en sådan lösning.
Det är alltså inte enbart fråga om en part, och därför ser jag, trots allt, ett värde i det arbete som Arlanda forum konstruktivt genomför. Även om Tommy Waidelich uppenbarligen inte har den tilltron till det arbetet har jag det som ansvarig i regeringen. Banverkets medverkan i detta arbete sker, som sagt, mycket tydligt på regeringens mandat.
Återigen: Den samlade lösningen för Stockholm och Stockholmsregionen har ett vidare perspektiv än enbart Arlandabanan just för att hitta bra och smidiga kollektivtrafikrörelser till och från Arlanda. Mycket trafik finns ju i dag i centrum och behöver ta sig ut på den banan. Det är en del av detta arbete som de Cederschiöldska förhandlingarna också handlar om. Det arbetet pågår i dag vad gäller infrastrukturpropositionen och kommer att hanteras i särskild ordning till hösten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.