Pensionssystemet för scenkonsten
Interpellation 2010/11:147 av From, Isak (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-01-19
- Anmäld
- 2011-01-20
- Besvarad
- 2011-02-01
- Sista svarsdatum
- 2011-02-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 januari
Interpellation
2010/11:147 Pensionssystemet för scenkonsten
av Isak From (S)
till statsrådet Peter Norman (M)
Frågan om pensionssystemet för scenkonstområdet har debatterats under drygt tio års tid. Anledningen till detta är att det nuvarande systemet är både dyrt och orättvist och innebär dessutom stora, oförutsägbara kostnader för teatrarna. De höga pensionspremierna tär på de statliga och regionala kulturanslagen till teatern och gynnar varken scenkonsten eller dess utövare.
Regeringen tillsatte i början av 2008 en utredning som ett år senare presenterade ett förslag till nytt pensionssystem för scenkonstanställda (SOU 2009:50). Utredningsförslaget sägs lösa samtliga problem som branschen har levt med – utan ökade kostnader för staten. Remissinstanserna var mycket positiva till utredningens förslag.
Enligt utredningens förslag skulle det nya systemet börja införas från den 1 januari 2012, vilket förutsatte klartecken av regeringen i budgetpropositionen för detta år. Sådant besked fanns inte med i propositionen, utan fortsatt beredning pågår, trots att dåvarande finansmarknadsminister Mats Odell lovade snabbt besked om utredningens förslag.
Avser statsrådet att verka för att utredningens förslag om ett nytt pensionssystem för scenkonsten genomförs?
Vilka åtgärder avser statsrådet i så fall att vidta för att det kan börja införas enligt planen vid kommande årsskifte?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:147
Webb-tv: Pensionssystemet för scenkonsten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:51 Tisdagen den 1 februariProtokoll 2010/11:51 13 § Svar på interpellation 2010/11:147 om pensionssystemet för scenkonsten
Protokoll från debatten
Anf. 55 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Isak From har frågat finansmarknadsministern om han avser att verka för att Scenkonstpensionsutredningens förslag om ett nytt pensionssystem för scenkonsten ska genomföras och, om så är fallet, vilka åtgärder han i så fall avser att vidta för att det ska kunna börja införas enligt planen vid kommande årsskifte.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Frågan om scenkonstens pensioner har varit föremål för diskussioner mellan Regeringskansliet och parterna på den kulturpolitiska arbetsmarknaden under drygt 15 års tid. När vi i Alliansen tillträdde tog vi omedelbart tag i problemen och tillsatte en särskild utredare med uppdrag att se över villkoren på området och lägga fram förslag på en reformering av pensionssystemet. Utredaren överlämnade i maj 2009 betänkandet
Nytt pensionssystem för den statsunderstödda scenkonsten
(SOU 2009:50).
På kulturutskottets sammanträde den 7 december 2010 anförde statssekreteraren Ulf Perbo att frågan om genomförandet av Scenkonstpensionsutredningens förslag för närvarande bereds i Regeringskansliet.
I svar på fråga (2010/11:158) den 15 december 2010 från Agneta Gille anförde jag att jag inte avser att föregripa den beredning som pågår. Jag har inte ändrat uppfattning sedan dess.
Anf. 56 Isak From (S)
Herr talman! Jag ställde interpellationen till statsrådet Stefan Attefall men fick till svar att det var en fråga för statsrådet Peter Norman. Kammarkansliet har väl inte haft så lätt att ha full koll på Regeringskansliet efter nya och bytta ministrar med nya ansvarsområden.
Nu har jag hört svaret från Stefan Attefall, vilket var det jag ville, och det var ju bra. Sedan säger svaret ingenting och visar tydligt att ingenting händer.
Den här frågan är, när man sätter sig in i den, ganska komplex, och kanske just därför har en hållbar lösning dröjt.
Vad är det då som är rimligt? Under den senaste mandatperioden har ett antal löften presenterats från ansvariga borgerliga ministrar.
Herr talman! Pensioner är på tapeten i flera olika inriktningar. En del borgerliga vill höja pensionsåldern till 69 eller 72 år, medan vi har kollektivavtal inom scenkonsten där dansare har 41 år och sångare 52 år som avtalad pensionsålder ur konstnärlig synpunkt.
Anledningarna till att teatrarna trots publika och konstnärliga framgångar tvingas kämpa för sin ekonomi är flera, men de går i huvudsak att spåra till statens förändringar i bidragssystemen och det snedvridna pensionssystemet. Respektive teater har en för institutionen specifik pensionspremie utifrån varje anställds historia.
Pensionssystemet för scenkonstarbetare har förändrats. Tidigare betalade branschen solidariskt för pensionerna, men med det nuvarande systemet blir dansare och sångare, yrkesgrupper som har låg pensionsålder, mycket dyra att anställa.
Det finns en stor risk att nationellt och regionalt prioriterade kulturpolitiska mål, som satsningar på sång- och danskonsten, inte går att genomföra. Redan nu ser vi en sådan utveckling.
Av de 60 musik- och teaterscenerna i Sverige som får stöd från staten räknar Svensk scenkonst med att i stort sett alla känner av att det har blivit betydligt svårare att planera sin verksamhet när varje anställning noga ska vägas, inte mot lönekostnaden utan mot pensionskostnaderna. Det förra kulturutskottet var medvetet om att det blivit betydligt svårare för många institutioner. Det var därför riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en utredning. Det gjorde man i enighet över partigränserna. Det var också en sådan utredning som genomfördes, och den möttes av acceptans av både fack och arbetsgivare.
Utredningen lyfter fram en viktig aspekt, nämligen behovet av kompetensutveckling och att ställa om sin kompetens. Jag kan bara hoppas att det är det som Regeringskansliet brottas med och att det är den frågan som gör att det här har dröjt. Och jag kan bara hoppas att man snart presenterar en proposition och kommer fram till en godtagbar lösning.
Anf. 57 Kerstin Engle (S)
Herr talman! Jag skulle utifrån ett skånskt perspektiv vilja ge konkreta exempel på hur det här pensionssystemet slår.
I Skåne har vi Sveriges största fristående dansinstitution, Skånes dansteater. Det är en liten men naggande god verksamhet som ägs till 90 procent av Region Skåne. Men den har nu ett årligt underskott på ca 1 miljon beroende på pensionskostnaderna. Detta förhindrar utvecklingen av verksamheten.
En dansare går i pension vid 41 år. Det kan innebära att en enskild dansare kan ha en avsättning till pension som är högre än vad lönen är varje månad. Kostnaderna är också mycket oförutsägbara. När man anställer dansare vet man inte vad kostnaden ska bli.
Dansare som har frilansat eller arbetat utomlands har en betydligt högre pensionskostnad än en dansare som arbetat på institution större delen av sitt yrkesliv. Endast de dansare som har anställning vid uppnådd pensionsålder kan få ut någon pension, så det görs stora inbetalningar till systemet som sedan inte faller ut till dem som borde ha rätt till dem. Om det fortsätter så här kan man räkna ned när verksamheten på dansteatern inte längre kan fortsätta, för det finns ju en nedre gräns för hur många dansare man måste ha för att kunna ha en verksamhet. Och Region Skåne som ägare har också så många andra verksamheter som kräver pengar för framtiden.
Vi har ofta hört regeringen tala sig varm för arbetslinje och rörlighet. Det kan man inte se möjligheter till när det gäller dansare och även naturligtvis andra konstnärer som min kollega pratade om tidigare.
Det får inte bli så att konstnärernas pensionskostnader ska avgöra anställningsmöjligheten, utan det är deras konstnärliga kvalifikationer som ska vara avgörande.
Anf. 58 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Först vill jag bara poängtera att just statliga arbetsgivarfrågor ligger hos mig och också de statliga pensionsfrågorna, alltså pensioner för statsanställda. Eftersom scenkonstnärerna har legat under det statliga pensionsavtalet ligger den här frågan på mitt bord, så det är korrekt att det är jag som ska svara på de här frågorna.
Jag delar helt den beskrivning ni ger av att det nuvarande systemet inte är bra. Det är oförutsägbart och skapar märkliga effekter som stigande kostnader som man inte kan planera för. Och det tar inte hänsyn till den nya situationen som framför allt sångare och dansare befinner sig i och med det nya pensionssystemet som kom på statens område, PA03. Det finns alltså anledning att reformera systemet.
Jag har också noterat att remissvaren på utredningen om scenkonstnärernas pensionsvillkor har varit positiva. Och jag kan försäkra att jag gör allt från min kant nu för att beredningen ska gå så fort som det bara går. Men vi får inte glömma bort att det är en tekniskt komplicerad fråga som kräver noggrannhet i beredningsprocessen, både rent pensionstekniskt och självklart också ur budgetsynpunkt och kulturpolitisk synpunkt. Detta är i grunden en kulturpolitisk fråga. Men, som sagt, eftersom man är kopplad till de statliga pensionsavtalen och det statliga pensionssystemet ligger frågan hos mig.
Jag känner till problemen som Kerstin Engle beskriver från Skåne. Jag har fått skrivelser och uppvaktningar från scenkonstnärernas arbetsgivarsida och också från berörda fackförbund, så jag tror att jag är ganska väl insatt i de problem som man brottas med.
Jag har gett order om att vi så skyndsamt som möjligt bereda frågan, men den måste beredas grundligt. Detta arbete pågår, och det vore fel av mig att föregripa beredningsprocessen. Jag hoppas dock självklart att frågan ska kunna avslutas på ett bra sätt så småningom.
Anf. 59 Isak From (S)
Herr talman! När man hör statsrådet Stefan Attefall låter det ganska positivt. Vi får försöka se positivt på det och hoppas att det kommer något som vi kan diskutera här. Utredningen som presenterades var tämligen bra, så det måste ändå vara en god grund att stå på.
Det här berör inte bara de statsfinansierade teatrarna utan även de 60 länsteatrar som har bidrag från staten. Vi får en snedvridning av kulturmöjligheterna ute i landet eftersom pensionspremien räknas fram utifrån vad man har för historia, vad man har gjort, om man varit utomlands, om man är ung eller gammal, dansare eller sångare.
Vi har en situation där pensionspremien ibland är högre än lönen. Den betalas in för frilansade skådespelare men kommer dem aldrig till del. De frilansade har nämligen sällan en fast anställning när de går i pension. Premiepensionerna tär på de statliga och regionala kulturanslagen till teatern och är inte till glädje för scenkonsten eller dess utövare.
Utredningen som presenterades för två år sedan är ett förslag till ett nytt pensionssystem för scenkonstanställda. Utredningsförslaget löser i stort sett samtliga problem som branschen levt med under lång tid och medför ingen ökad kostnad för staten. Enligt förslaget ska arbetsmarknadens parter ansvara för scenkonstens pensionsvillkor.
Västerbottensteatern beräknar utifrån de lönesummor de betalar in och utgår från de prognoser som kommer från Statens pensionsverk när man gör sin budget. Under innevarande år blev det en felräkning på 800 000. Det är väldigt mycket pengar för en liten länsteater.
Norrlandsoperan i Västerbotten upplever att det i stort sett har blivit omöjligt att planera långsiktigt för sin verksamhet. Man kan inte säga om man har råd att göra uppsättningar i egen regi eller om man måste, som på många andra håll, köpa in färdiga produktioner utomlands ifrån. Det är till stor skada för den regionala kulturutvecklingen.
Herr talman! Kulturen som tillväxtfaktor har i det nuvarande systemet fått sig en kraftig törn. Vi socialdemokrater fråga oss varför inget händer. Alla är eniga om att något måste göras, men inget händer. Därför vill jag säga till statsrådet att om ni behöver hjälp ställer vi gärna upp.
Anf. 60 Kerstin Engle (S)
Herr talman! Jag talade innan om svårigheterna att byta jobb. Det blir stora inlåsningskonsekvenser av konstnärlig personal i denna situation. Jag noterade dock positivt att statsrådet sade "skyndsamt" och "grundligt". Det grundliga har väl utredningen stått för, så vi ser fram emot det skyndsamma. Det finns dock inga pengar i budgeten för 2011, så "skyndsamt" måste alltså innebära 2012. Det tycker branschen kanske inte är så värst skyndsamt.
Detta är inte bara en fråga för flera tusen kulturarbetare, dansare, sångare och skådespelare, utan det berör hela svenska folkets rätt till kultur och en utveckling av kulturen. Vi vill helst ha mer kultur i landet med tanke på hur det berikar våra liv och ger livskvalitet för väldigt många människor. Det är alltså en fråga som berör många i vårt land, inte bara dem som utövar utan även oss kulturkonsumenter.
Anf. 61 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag tackar Isak From för att han ställt denna interpellation. Det är en viktig fråga som har diskuterats sedan 90-talet. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sade 2006 att detta var en prioriterad fråga som skulle få sin lösning under mandatperioden. Men ännu har det inte kommit någon lösning.
I kulturutskottet gjorde vi 2008 en uppföljning av pensionsvillkoren inom scenkonstområdet. Vi hade en debatt om detta i samband med budgetbehandlingen den 1 december samma år. Även då fick vi löfte om att det skulle ske en skyndsam behandling.
Från Vänsterpartiets sida säger vi att det behövs pengar. I den rödgröna överenskommelsen finns det 1 miljard. Vi räknade 2008 med att det skulle behövas 38 miljoner för att klara pensionsvillkoren och för att kunna genomföra det man hade kommit överens om.
Jag kan konstatera att det har gått fem år sedan alliansregeringen första gången sade att man skulle lösa detta. Nu säger alliansregeringens representant, Stefan Attefall, att man skyndsamt ska lösa denna fråga. Jag skulle vilja veta vad det finns för tidsplan. När kommer lösningen till stånd? Kommer det i nästa budgetproposition? Kommer det till våren 2011? Kommer det till hösten 2011 för en lösning under 2012? Det behövs pengar.
Jag har aldrig förstått varför man inte har kunnat få till stånd lösningen. Det handlar inte om speciellt stora summor. Ibland får jag känslan av att det handlar om kultursynen. Det här är ett sätt att visa att kultur inte är så viktigt och prioriterat.
Kulturministern talar om kulturens betydelse, men hur är det med övriga statsråd i regeringen? Finns det någon uppbackning för alliansregeringens kulturpolitik? Varför, Stefan Attefall, har du inte löst det? Det är ingen stor fråga men en oerhört viktig fråga för de berörda parterna, både för dem som anställer utövarna, precis som föregående talare var inne på, och för de enskilda individerna. Upp till bevis! Gör något för kulturpolitiken!
Anf. 62 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Vi bör kanske få lite proportioner i det här. Jag har varit statsråd i fyra månader. Frågan har diskuterats i 15 år. Alliansregeringen har suttit vid makten i fem år. De resterande tio åren tror jag att Vänsterpartiet till stor del var med och styrde Sverige.
Men jag kan försäkra att jag, sedan jag upptäckte att den här frågan låg på bordet, har dragit i de spakar som jag kan dra i för att försöka få processerna att gå så fort som möjligt. Men i grunden är det här en kulturpolitisk fråga och en kulturpolitisk diskussion. Jag ser mig som en viktig leverantör när det gäller den diskussionen, med det uppdrag jag har som berör det här området. Jag gör vad jag kan på mitt område för att vi ska kunna borra igenom frågan och se till att det blir en bra beredningsprocess som också avslutas så snart som möjligt.
Man ska komma ihåg att en utredning, även om den får bra kritik av remissinstanserna, ändå måste granskas som alla andra utredningar. Det är komplicerade beräkningstekniska frågor, både ur en pensionssystemmässig aspekt och ur en budgetteknisk aspekt. Det här måste man gå igenom ordentligt. Sedan måste man lägga de kulturpolitiska aspekterna på detta, som Kulturdepartementet också gör.
Beredningsprocessen är alltså i full gång. Jag hoppas att vi ska kunna avsluta den så snart som det är möjligt. Men samtidigt måste man självklart göra ett seriöst arbete, för det man gör måste bli så rätt som det bara kan bli. Det är viktigt att komma ihåg detta.
Men jag kan, som sagt, försäkra att jag gör vad jag kan för att den här frågan ska komma till en lösning. Jag delar nämligen den uppfattning som finns, att vi brottas med det här problemet. Vi har brottats med det länge. Det uppstod kanske på allvar, kan man säga, när vi fick ett nytt allmänt pensionssystem, och problematiken förstärktes när vi fick ett nytt statligt pensionssystem 2003, det så kallade PA03-systemet. Därför är det viktigt att vi hittar en bra lösning på detta.
Sedan ska man komma ihåg att det är en speciell grupp människor som berörs. Det är sångare och dansare som har speciella avtal, speciella villkor och speciella förutsättningar. Tanken med det utredningsförslag som finns är att det på något sätt ska hjälpa till att främja karriärskifte och göra att människor snabbare kommer ut till andra arbetsuppgifter om de exempelvis inte längre kan dansa. Jag har förstått att det här är utredningsförslag och tankar som har fått brett stöd bland både fack och arbetsgivare.
Jag delar alltså helt er problembild. Jag har själv besökt Västerbottensteatern och Norrlandsoperan. Självklart är det beklagligt om planeringsförutsättningarna på den typen av institutioner blir sådana att man exempelvis inte kan använda regionala krafter därför att man hamnar i en besvärlig budgetteknisk diskussion när man har en oförutsägbarhet när det gäller pensionskostnader.
Jag delar helt uppfattningen att det är viktigt att vi löser den här frågan. Men det måste ske på sedvanligt noggrant sätt, som vi gör i Regeringskansliet. Den processen pågår, som sagt. Det vore fel av mig att föregripa den processen.
Anf. 63 Isak From (S)
Herr talman! Tack, Siv Holma, för en viktig uppdatering! Vi i S-gruppen i kulturutskottet är nya allihop. Frågorna har varit nya för oss. Samtidigt känns det oerhört angeläget att vi kommer till rätta med detta. Det här berör hela Kultursverige, på ett eller annat sätt. Det berör också tilltron till pensionssystemet. Därför är det oerhört viktigt att vi kommer till rätta med det här.
Vad som händer är att dyra dansare och dyra sångare får svårt att hitta jobb. Det betyder att det blir färre konserter och färre teaterpjäser på Sveriges scener. Det innebär, som vi har det nu, ett utslagningssystem inom scenkonstområdet. Som Norrlandsoperan presenterade här är det ett minfält. Man vet inte riktigt vad kostnaderna blir när man anställer.
Om vi pratar alliansregeringens jobblinje innebär det nuvarande systemet ingen utveckling. Det är i stället en avveckling, eftersom teatrarna har allt svårare att behålla sin personal.
Det allmänna pensionssystemet har genomgått en stor förändring. Men, herr talman, en nödvändig reglering av pensionskostnaderna inom scenkonstområdet har inte skett. Nu när vi har en ansvarig minister här är frågan: Kommer det att hända något, eller hur länge kommer skillnaderna att få fortsätta att öka, vilket de gör i dag? Det är de frilansande scenkonstarbetarna som drabbas. Det är särskilt de äldre. De är de riktigt stora förlorarna. Men på kvalitetssidan förlorar också institutionerna och publiken. Sedan förlorar vi allihop när SPV inte har någon att skicka räkningen till.
Enligt den nya arbetsfördelningen i Regeringskansliet är det Stefan Attefall som är ansvarig.
Herr talman! Det är många som väntar på resultat.
Anf. 64 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag kan ha en viss förståelse för civil- och bostadsministern. Efter fyra månader kan det vara svårt att ha satt sig in i alla frågor. Men jag hoppas att den här interpellationsdebatten får Stefan Attefall att förstå hur viktigt det är att få en lösning.
Jag hade, ärligt talat, trott att Lena Adelsohn Liljeroth skulle ha löst pensionsfrågan under föregående mandatperiod. Det trodde jag faktiskt. Jag fick inte alls känslan av att hon inte menade detta. Jag förstår någonstans var bromsen finns - jag menar inte den i det nya pensionssystemet. Jag får känslan av att det är Finansdepartementet och finansministern som har bromsat lösningen.
Jag hoppas att Stefan Attefall kan få med sig finansministern när det gäller att lösa den här frågan, så att vi en gång för alla kan få den ur världen, för publikens skull, för institutionernas skull och för de berörda scenkonstnärernas skull.
Anf. 65 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag tackar för det engagemang som ni visar. Jag delar helt uppfattningen om vikten av att vi löser den här frågan. Jag kan bara säga som jag har sagt tidigare, att jag gör vad jag kan för att beredningsprocessen ska vara noggrann men självklart också att den ska vara färdig så snart som möjligt. Jag hoppas att vi kan komma till en situation där vi kan säga att den här frågan är löst. Men, som sagt, beredning pågår, som det heter, i Regeringskansliet.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.