Permanent bemanning med inhyrd personal
Interpellation 2012/13:334 av Esbati, Ali (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-03-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2013-03-19
- Svar fördröjt anmält
- 2013-03-26
- Sista svarsdatum
- 2013-04-08
- Besvarad
- 2013-04-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 mars
Interpellation
2012/13:334 Permanent bemanning med inhyrd personal
av Ali Esbati (V)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Frågan om bemanningsföretag och deras påverkan på villkoren på arbetsmarknaden har varit uppe till återkommande diskussion, även i riksdagen. I den allmänna debatten är det vanligt att fokus hamnar på branscher som lagerhållning och livsmedelshantering. Insikten om att bemanningsföretagen också har påverkat och påverkar situationen inom många tjänstemannayrken är mindre utbredd.
Inom journalistiken – ett område där osäkra anställningsvillkor redan är ett stort problem – har arbetsgivarna under senare år gjort innovationer som ytterligare undergräver arbetstagarnas möjligheter att slå vakt om stabila arbetsförhållanden.
Flera mediehus håller sig nu med egna bemanningsföretag, som besätter de egna redaktionernas permanenta behov av arbetskraft. Det gäller till exempel Schibstedtkoncernen, Bonnier-sfären (Marieberg Media) och Sydsvenskan (Kompetens i Skåne).
De här arrangemangen kan svårligen förstås på något annat sätt än medvetna och väl genomtänkta sätt att komma runt de lagar som ändå ger ett visst skydd mot slit-och-släng-behandling av arbetstagare. Det finns gott om indikationer på att tillvaron för bemanningsanställda är osäkrare och svårare. Det är också enkelt att tänka sig hur en inhyrningsbaserad journalistik kan bli mindre självständig och frispråkig gentemot ägarintressena, och att anställningsförhållandena alltså strukturellt kan påverka kvaliteten i denna samhällsviktiga verksamhet.
Argumentationen för behovet av bemanningsföretag har alltid vilat tungt på resonemang om tillfälliga arbetstoppar och temporära behov av speciell kompetens. Nu har det gått tillräckligt lång tid och dykt upp tillräckligt många exempel på motsatsen, för att kunna konstatera att detta är långt ifrån hela sanningen.
Det bör rimligen vara en viktig uppgift för regering och riksdag att följa den faktiska efterlevnaden av lagar och regler – också på arbetsmarknaden – för att vid behov kunna justera och precisera lagstiftningen. Frågan här blir hur regeringen egentligen tänker sig att arbetsmarknaden ska fungera och om man fäster vikt vid arbetstagarnas behov av rimligt stabila arbetsförhållanden.
Regeringen har efter en tids påtryckningar tillsatt utredningen Inhyrning och företrädesrätt till återanställning (den 17 januari 2013). Men som namnet antyder är denna utredning specifikt inriktad på problemet med att bemanningsföretag används för att kringgå rätten till återanställning såsom den kommer till uttryck i lagen om anställningsskydd.
Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:
Gör arbetsmarknadsministern det ställningstagandet att det är i linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen att arbetsgivare själva startar bemanningsföretag för att systematiskt ersätta fasta anställningar med inhyrd personal?
Har arbetsmarknadsministern för avsikt att närmare utreda situationen med permanent bemanning via inhyrning av arbetskraft?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:334
Webb-tv: Permanent bemanning med inhyrd personal
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:87 Tisdagen den 9 aprilProtokoll 2012/13:87 19 § Svar på interpellation 2012/13:334 om permanent bemanning med inhyrd personal
Protokoll från debatten
Anf. 113 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Ali Esbati har frågat mig om jag gör det ställningstagandet att det är i linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen att arbetsgivare själva startar bemanningsföretag för att systematiskt ersätta fasta anställningar med inhyrd personal. Han har också frågat mig om jag har för avsikt att närmare utreda situationen med permanent bemanning via inhyrning av arbetskraft.
Jag vill börja med att påpeka att det inte är otillåtet för en arbetsgivare att hyra in arbetskraft i stället för att ha egna anställda. Det är heller inte otillåtet för arbetsgivare att själv starta bemanningsföretag och hyra ut arbetstagare till sitt eget eller andras företag. Bemanningsföretagen fyller en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden.
Skyddet för bemanningsanställda har nyligen stärkts. En ny lag om uthyrning av arbetstagare trädde i kraft den 1 januari 2013. Grundprincipen i lagen är att en arbetstagare som är anställd i ett bemanningsföretag ska ha minst samma grundläggande arbets- och anställningsvillkor som om han eller hon anställts direkt av kundföretaget.
Det finns även regler som möjliggör för fackliga organisationer att kontrollera inhyrning av arbetstagare. När arbetsplatsen har kollektivavtal finns särskilda regler i medbestämmandelagen om förhandlingsskyldighet i förhållande till den fackliga organisationen när det gäller anlitandet av personal utifrån. Dessutom finns i vissa fall vetorätt för en facklig organisation i samband med att en arbetsgivare avser att låta någon annan utföra arbete för hans eller hennes räkning eller i dennes verksamhet, utan att vara arbetstagare hos denne.
Regeringen har, som Ali Esbati nämnt, den 17 januari i år tillsatt en utredning om inhyrning och företrädesrätt till återanställning. Utredaren ska, i dialog med arbetsmarknadens parter, bland annat undersöka omfattningen av inhyrning i samband med arbetsbrist och undersöka vilka orsaker som kan ligga bakom arbetsgivarens beslut att hyra in arbetskraft i stället för att återanställa. Utredningen har precis börjat arbeta, och jag ser fram emot att ta del av vad utredningen kommer fram till. Det är inte aktuellt att tillsätta någon ytterligare utredning om inhyrning av arbetskraft.
Anf. 114 Ali Esbati (V)
Fru talman! Tack för svaret! Ministern påpekar att det inte är otillåtet för en arbetsgivare att hyra in arbetskraft och inte heller att starta bemanningsföretag. Det känner jag naturligtvis till. Det är lite grann det som är problemet och som jag försöker diskutera i den här interpellationsdebatten. Jag känner till regelverket. Jag känner också till den utveckling som skett på senare tid. Det jag bland annat tar upp i interpellationen är exempel från journalistiken där osäkra anställningsvillkor är ett stort problem i dag. Det är ett slags innovation från arbetsgivarens sida att starta egna bemanningsföretag för att de facto ersätta det permanenta behovet av arbetskraft med den typen av arrangemang.
Jag känner också till bakgrunden. År 1991 tog man bort förbudet mot uthyrning av arbetskraft. Några år senare avskaffade man skyddsreglerna, som fanns för att man skulle undvika väldigt långa uthyrningsperioder. Den borgerliga regeringen menade då att det inte skulle bli något problem med långa uthyrningstider därför att det var så pass dyrt att hyra in arbetskraft. Men som vi har kunnat konstatera gång på gång under de 20 år som har gått därefter underskattade man definitivt den problematiken.
Allt detta känner jag till väldigt väl. Det som jag inte känner till, men kanske har en idé om, är regeringens grundsyn på arbetsmarknaden och problematiken med uthyrning. Man säger att bemanningsföretag fyller en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden. Men i all argumentation om varför de gör det har man hittills hänvisat till att de kan behövas när det kommer tillfälliga arbetstoppar, i vissa typer av arrangemang för att man ska få större flexibilitet och så vidare. Men det är nog få som hittills har argumenterat för att det är bra om arbetsgivare tillgodoser ett permanent behov av arbetskraft med hjälp av bemanningsföretag, som de dessutom har startat själva.
Det man inte tar upp är de verkliga problem som bemanningsanställda upplever: svårigheter att organisera sig, utvecklas på jobbet och planera sin vardag som skapar stor stress för många. Jag tar i interpellationen upp exempel från journalistiken. Till exempel har Journalistförbundet gjort en rapport om situationen för de bemanningsanställda, där man kan läsa om människor som har svårt att planera sin vardag, som alltid tänker på jobbet som bemanningsanställd och så vidare.
Men detta är inte något som verkar bekymra arbetsmarknadsministern, och därmed gissningsvis inte heller övriga regeringen. Det är lite det som jag försöker peka på. När man ser den utveckling som har skett borde en ansvarsfull regering kunna fundera på om det verkligen är så reglerna ska användas eller om det är dags att se över situationen. Där fick jag i och för sig ett klart svar från arbetsmarknadsministern: Man avser inte att se över situationen, utom med avseende på det som det finns en utredning om men som inte är det jag frågade om.
Anf. 115 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag vidhåller att bemanningsbranschen är en viktig del av den svenska arbetsmarknaden. Det är en liten del, men den har betydelse. Den omfattar ungefär 1,4 procent av antalet sysselsatta på svensk arbetsmarknad. Det är varje år drygt 100 000 personer som jobbar i bemanningsbranschen. Många kommer från arbetslöshet när de får sitt första jobb i bemanningsbranschen.
En väldigt stor andel har kollektivavtal. Jag tror att det är ungefär 85 procent. De har också lön mellan uppdragen. Även om man är hemma och väntar på ett uppdrag får man faktiskt lön, vilket är betydligt bättre än att vara arbetslös. Det kan jag lova.
Något som också särskiljer bemanningsbranschen från en del andra branscher är att en väldigt stor andel arbetar heltid. Mer än 70 procent har heltidsanställning till kollektivavtalsenlig lön. Ungefär 60 procent är tjänstemän.
Det som ibland glöms bort i debatten - man kan bli ledsen när Ali Esbati gör sig till talesperson för alla människor i bemanningsbranschen - är att många aktivt väljer att vara bemanningsanställda och inte vill få en anställning i kundföretaget. En del tycker att det bästa är att få anställning i kundföretaget, och det är nu också enklare att få det. Men människor är olika. En del väljer att få de olika intressanta uppdragen och byta arbetsgivare och tycker att det är det bästa, medan andra tycker att det är bra att vara hos en och samma. Jag tycker att det också ska finnas respekt för att man har ett anställningsförhållande, en trygghet och en utveckling i bemanningsföretaget.
Som man frågar får man kanske svar. LO:s rapport om synen på bemanningsanställda handlar om arbetarkollektivet och ger väl inte riktigt hela bilden. Bemanningsbranschens rapporter pekar på betydligt mer nöjda medarbetare. För mig som statsråd är det viktigt att medarbetare behandlas sjyst och har sjysta och bra villkor.
Bemanningsanställda är också viktiga som komplement, inte minst inom industrin, som är väldigt skakig just nu. Flera industriledare säger att visstidsanställningar inte är så viktiga för dem; det viktiga är att kunna ha bemanningsanställda. Arbetsmarknaden förändras hela tiden. De bemanningsanställda är en viktig och kvalificerad del av yrkesarbetarna inom industrin. De jobbar inom olika industrier beroende på tillgång och efterfrågan och har sin fasta förankring och sin månadslön inom bemanningsföretagen.
Jag vill precis som Ali Esbati förhindra missbruk och dåliga villkor, men jag vill inte förhindra bemanningsföretagen att anställa personer, framför allt inte när jag ser hur många långtidsarbetslösa och utrikesfödda som får sin första jobbchans tack vare bemanningsföretagen.
Anf. 116 Ali Esbati (V)
Fru talman! Det är glädjande att vi kan vara överens om vissa saker. En sådan sak är att människor är olika. Där är vi överens. Men lagstiftningen och den här debatten handlar inte primärt om det. Debatten handlar om hur man ska utforma regelverket så att folk inte ska komma i kläm och behandlas dåligt.
Det är helt riktigt att det är ganska få som är anställda inom bemanningsbranschen, men det är också riktigt att detta har en stor effekt på större delar av arbetsmarknaden, särskilt inom vissa branscher. Det är lite det som är problemet. Hur förhåller man sig till situationer där företag börjar lägga ut vissa delar av sitt arbetskraftsbehov på bemanningsföretag? Hur gör man med relationen mellan dem som är bemanningsanställda och dem som är anställda sedan förut? Många sådana problem dyker upp, och som jag försökte säga innebär det en del konkreta utmaningar för arbetstagarna.
Arbetsmarknadsministern nämner att det finns kollektivavtal och att man har löst det här på ett någorlunda bra sätt på en del håll. Ja, som traditionen påbjuder har de fackliga organisationerna tagit ansvar för att försöka lösa en del problem som har uppstått på vägen. Man har gjort ett gott jobb på en del håll. Men det är definitivt inte så att problemen är ur världen, och det är absolut inte så att detta bara gäller inom LO och arbetarkollektivet. Det var just därför jag i min interpellation och i föregående anförande nämnde Journalistförbundet. Man tror gärna att bemanningsfrågan bara gäller traditionella arbetaryrken, men den är bredare än så.
Men så kommer vi till en kärnpunkt när man tar upp den här typen av problem. Man tar upp osäkerheten, problemet med att växa på en arbetsplats, att många upplever stress, att det i många fall är uppenbart att folk skulle kunna få det som ska vara normen på svensk arbetsmarknad, nämligen tillsvidareanställning, men inte får det. Svaret blir alltid att det kunde ha varit värre, att alternativet vore att vara arbetslös i stället. Men det är väl inte nödvändigtvis så arbetsmarknaden ser ut? Om man har den visionen om arbetsmarknaden, att man kan acceptera nästan hur dåliga villkor som helst och vilka problem som helst därför att alternativet är arbetslöshet, då får vi knappast en god utveckling på svensk arbetsmarknad. Detta menar jag är ett kärnproblem i regeringens sätt att förhålla sig till arbetsmarknadspolitiken, och det skiner starkt igenom också i svaret på den här interpellationen.
Sedan vill jag också understryka det som är rubriken på interpellationen. I alla exempel om folk som trivs bra och gärna vill vara bemanningsanställda som ministern tog upp i sitt senaste anförande handlade det om någonting som närmast liknar vikariepooler; man kommer in och gör ett specifikt arbete i en specifik situation. Min interpellation handlar om det växande problemet med arbetsgivare som inom vissa branscher ersätter permanent behov av arbetskraft med bemanningsanställda. Det var det jag undrade om det finns anledning för regeringen att se över. Det har vi föreslagit tidigare. Vi ser ett växande behov av det. Men jag uppfattar det som ett tydligt svar att regeringen inte har tänkt göra det. Regeringen tycker inte att de problem som dessa personer vittnar om är värda att göra någonting åt.
Anf. 117 Johan Johansson (M)
Fru talman! När man läser Ali Esbatis interpellation får man intrycket av att det finns ett stort antal företag som saknar personal. I stället hyr de in sina anställda när det finns ett behov - som Ali Esbati säger ofta ett permanent behov.
Finns det någon vits för företaget att göra så? Om vi tittar på hur lagen ser ut blir det precis som ministern säger. Grundprincipen är att arbetstagarna som är anställda i ett bemanningsföretag ska ha likadana villkor som de fast anställda. Då faller argumentationen.
Fru talman! Jag har haft osäkra anställningar. Jag är disputerad forskare, och jag har jobbat i ett antal forskningsprojekt på ett universitet. Där är man oftast inte fast anställd utan man är anställd i projekt under projekttidens gång. Osäkra anställningar finns på många ställen. Om vi tittar på bemanningsföretagen kan vi se att uppdrag med kortare och längre tider fyller olika behov.
Jag har också förmånen att vara kommunpolitiker i Boden. Så sent som i går diskuterade vi i fullmäktige ett ärende om bemanning av personal på förskolor och skolor, nämligen att hyra in personal till dessa befattningar. Det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som styr i den kommunen. Utredningen pekade tydligt på att det var bättre att hyra in personal eftersom det gav större kvalitet, högre flexibilitet och det var ekonomiskt fördelaktigt för kommunen.
Anf. 118 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Låt mig säga något om att Ali Esbati nämnde Journalistförbundet och enkäten. Frågan har varit aktuell inom journalistkåren i 20-30 år, det vill säga frågan om inlasning och utlasning inom SVT, TV4 och andra medieföretag. Så fungerar arbetsmarknaden. Det finns en programidé som löper under en kort tid, en termin eller två. Sedan tas en ny programidé in, och det behövs en annan programledare och så vidare. Man kan inte alltid anställa dessa i tillsvidareanställningar. Det har funnits tydliga regler som drabbar outsiders, unga nyutbildade journalister, i högre utsträckning. De gamla får sitta kvar, och det är svårt att få ekonomi och kvalitet i programverksamheten.
Då måste det vara bättre att vara anställd i ett bemanningsföretag så att man kan jobba på olika arbetsplatser till en marknadsmässig kollektivavtalsenlig lön. Skulle man mot förmodan jobba i ett bemanningsföretag som inte har kollektivavtal - nu har de allra flesta det - har man rätt till samma behandling som den man skulle ha fått om man jobbar i kundföretaget. Det finns bra regler som är mer robusta än för de anställda som arbetar i ett annat företag utan kollektivavtal.
Den auktorisation som bemanningsbranschen har innebär att företagen granskas utifrån en mängd olika kriterier. Fullföljs inte kriterierna mister man sin auktorisation och medlemskapet i branschorganisationen.
Bemanningsbranschen, Ali Esbati, tecknar kollektivavtal direkt med till exempel LO, inte med Byggnads, inte med Fastighetsanställdas Förbund, utan direkt med LO. Det finns otroligt starka regler i Sverige när det gäller bemanningsföretag. De är till och med så starka att den svenska regeringen har blivit stämd inför EU-kommissionen för att det finns för rigida regler.
Ali Esbatis världsbild kan inte delas av så många. Däremot ska de företag som missbrukar eller behandlar människor illa sättas åt, inte bemanningsföretag generellt.
Anf. 119 Ali Esbati (V)
Fru talman! Nu handlar inte min interpellation om att sätta åt bemanningsföretag generellt, utan den handlar om det specifika problemet att arbetsgivare i stället för att tillgodose ett permanent behov av arbetskraft på det sätt som ska vara norm på svensk arbetsmarknad använder sig av bemanningsföretag. Det tycks ministern inte ha några problem med.
Det var bra att Johan Johansson från Moderaterna nämnde sitt eget exempel. Osäkra anställningar ser naturligtvis olika ut. Alla anställningar som inte är fasta är inte ofasta på samma sätt. Projektanställningar med specifikt projektsyfte hör till den typ av anställningar som kan vara bra med arbetstagare med en stark ställning på arbetsmarknaden, medan det finns andra typer av anställningsformer som är mycket osäkra, till exempel springvikariat.
Jag tror också att Johan Johansson skulle få en del annorlunda svar om han kollade lite närmare med sina forskarkolleger. Har de alltid ansett att det är oproblematiskt med osäkra anställningar? Det tror inte jag. Jag vet att de är ett stort problem för många.
För både journalistiken och forskningen kan anställningen påverka sättet som man jobbar på, om man har den tryggheten i anställningen som gör att man kan jobba på det sätt som det är tänkt att man ska jobba. Det är ett intressant exempel.
Det handlar om hur man ser på normen på arbetsmarknaden. Ska en tillsvidareanställning vara norm, eller ska det vara möjligt för arbetsgivare att gå runt denna norm, bland annat med hjälp av bemanningsföretag? Där anser jag att regeringen inte har någon som helst intresse av att göra något åt problemet.
Anf. 120 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för debatten! Den var klargörande och bra.
Det är viktigt att poängtera att normen på den svenska arbetsmarknaden är tillsvidareanställningar. Så är det i dag, och så kommer det att vara. 1,4 procent jobbar i bemanningsbranschen. Totalt på ett år är det ungefär 100 000 personer. Framför allt är det många som kommer från arbetslöshet in på ett riktigt arbete. 85 procent av företagen i branschen har kollektivavtal. Det är viktigt för arbetsmarknadens funktionssätt.
Den här formen av anställning tror jag kommer att öka lite grann, men den kommer ändå inte att få särskilt stora proportioner. För en arbetsgivare är det mellan 20 och 30 procent dyrare att ha en person bemanningsanställd än direkt anställd i företaget.
Det här har varit en viktig diskussion, och vi kommer säkert att diskutera frågan vidare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.