Personer som vistas i Sverige efter ej verkställda avvisningsbeslut
Interpellation 2005/06:9 av Nordmark, Gunnar (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-09-16
- Anmäld
- 2005-09-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-09-27
- Sista svarsdatum
- 2005-09-30
- Besvarad
- 2005-10-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:9 av Gunnar Nordmark (fp) till statsrådet Barbro Holmberg (s)
Personer som vistas i Sverige efter ej verkställda avvisningsbeslut
I samband med att riksdagen debatterade och fattade beslut om ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden berörde flera debattörer, bland annat statsrådet, de problem som drabbar personer som fått besked om att de ska avvisas, men där det föreligger verkställighetshinder.
Det kan röra sig om statslösa palestinier där det inte finns något land som är berett att ta emot dem. Det kan röra sig om personer som är medborgare i länder där förhållandena är sådana att svenska myndigheter gjort bedömningen att det är olämpligt att utvisa personer dit. Ett sådant land är Irak, där förhållandena är sådana att det under överskådlig tid framstår som orimligt att avvisa människor dit.
Såväl statsrådet som andra har både i debatten om ny instans- och processordning som i andra sammanhang pekat på den utsatta situation dessa personer befinner sig i vad det gäller möjligheten att leva ett någorlunda normalt liv. De är exempelvis en av de få grupper som är inte är tillåten att försörja sig genom arbete i Sverige, samtidigt som de saknar möjlighet att lämna landet. De är människor som lever i ett utanförskap under knappa ekonomiska omständigheter, trots att de inte skulle behöva göra det.
Det finns en rad frågor som borde lösas vad det gäller människor vars utvisning av olika skäl inte kan verkställas. Ofta rör det sig om människor som kommer att vistas här i många år, kanske decennier. Under vilka villkor ska de leva här i väntan på eventuell utvisning? Ska de exempelvis ges möjlighet att försörja sig genom arbete, vilket är till fördel för såväl den enskilda individen som samhället? Ska de ges möjlighet att efter en tid ges möjlighet att söka permanenta uppehållstillstånd därför att man bedömer att avvisning under en mycket lång tidsrymd kommer att vara omöjlig?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra situationen, bland annat vad det gäller möjligheten till egen försörjning, för människor som lever i Sverige med avvisningsbeslut men där verkställighetshinder föreligger?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den som hittar ett arbete ska få möjlighet att stanna som arbetskraftsinvandrare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:9
Webb-tv: Personer som vistas i Sverige efter ej verkställda avvisningsbeslut
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:20 Tisdagen den 25 oktoberProtokoll 2005/06:20 7 § Svar på interpellation 2005/06:9 om personer som vistas i Sverige efter ej verkställda avvisningsbeslut
Protokoll från debatten
Anf. 36 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Jag ställde en konkret fråga till Ulf Sjösten som han låtsades att jag inte hade ställt. Å andra sidan var det inte den frågan som var föremål för debatten, men den är nog så central i kampen mot ekonomisk brottslighet. Men Ulf Sjösten och jag kommer säkert att få många tillfällen att diskutera detta. Frågan kvarstår, och svar önskas snarast.
Vi är i det här fallet ganska nära varandra på det sättet att vår utgångspunkt är att Ekobrottsmyndigheten fyller en viktig funktion. Vår utgångspunkt är att den ska finnas kvar. Sedan ska vi ha klart för oss att det inte bara handlar om resurser. Det är väl bra att vi vill satsa på detta. Jag ska inte plåga Ulf Sjösten med att berätta om den stora satsning vi har gjort på rättsväsendet. Det ska du få slippa i den här debatten, men det är ett faktum som du väl känner till.
Däremot är ekonomiska brott i dag inte längre isolerade från annan brottslighet. Det är inte fråga om manschettbrottslingar utan det är fråga om grovt kriminella personer som ägnar sig åt flera olika slags brott och som på olika sätt försöker tvätta pengar med hjälp av ekonomiska brott.
Vi har en viktig funktion att fylla. Det handlar om lagstiftning. Det handlar också om det arbete som faktiskt pågår inom Ekobrottsmyndigheten. Jag tror att Ulf Sjösten skulle tjäna på att ha den inställning som generaldirektören och andra har, nämligen att vi kan göra mycket själva i stället för att tänka att det måste till mer resurser och så vidare. Det går att göra mycket. Det har visats. Det finns saker som återstår att göra för att det ska bli en ännu mer effektiv myndighet.
Myndigheten har funnits i sju år, och man kan inte begära att allt ska fungera perfekt från början. Jag tycker ändå att myndigheten har kommit en bra bit på vägen, och jag ser optimistiskt på framtiden.
Anf. 37 Gunnar Nordmark (Fp)
Herr talman! Gunnar Nordmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra situationen, bland annat vad gäller möjligheten till egen försörjning, för människor som lever i Sverige med avvisningsbeslut men där verkställighetshinder föreligger.
Gunnar Nordmark har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den som hittar ett arbete ska få möjlighet att stanna som arbetskraftsinvandrare.
Det finns i dag en stor grupp människor i Sverige som har fått ett slutligt beslut om avvisning men som ändå inte lämnar landet. Detta är en situation som naturligtvis inte är bra, varken för den enskilde eller för samhället. Utgångspunkten måste vara att man ska rätta sig efter de myndighetsbeslut som fattats och vunnit laga kraft.
Det måste emellertid samtidigt vara möjligt att ta hänsyn till omständigheter som tillkommit efter det att ett ärende prövats. Är det så att det uppstått verkställighetshinder av sådant slag att utlänningen inte kan återvända till sitt hemland utan risk för förföljelse, tortyr eller annan omänsklig behandling, finns det därför redan enligt dagens regelverk möjlighet att bevilja uppehållstillstånd.
I vissa fall kan det vara så att det på grund av den aktuella situationen i hemlandet inte är möjligt att med tvång verkställa ett avvisningsbeslut. Hindren kan vara av tillfällig karaktär, men hindren kan också ha funnits under en längre tid. Ju längre tid som går, desto svårare kan situationen bli för den som väntar. Speciellt gäller detta barn. Samtidigt är det förstås så att de personer som är inskrivna hos Migrationsverket, så länge de befinner sig i landet, är tillförsäkrade mat och husrum eller medel för det på samma sätt som asylsökande.
En person som sökt skydd i Sverige får arbeta här utan att ha beviljats arbetstillstånd i de fall Migrationsverket bedömer att dess beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från ansökan om asyl. Undantaget gäller fram till dess att ett lagakraftvunnet beslut föreligger i ärendet. När väl ett sådant beslut finns ska personen lämna landet och vederbörande kan därmed inte fortsätta arbeta.
Jag tycker detta är en viktig huvudprincip, som dock inte kan gälla undantagslöst. En person som vistats i Sverige en lång tid efter slutligt beslut och inte kan återvända av orsaker som han eller hon inte råder över, till exempel den allmänna säkerhetssituationen i landet, bör också under vissa angivna förutsättningar undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Detta betyder att individen ges möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Har personen varit undantagen från kravet på ett arbetstillstånd så bör ett fortsatt undantag kunna medges även vid ett beslut om avvisning eller utvisning.
Arbete pågår för närvarande inom Regeringskansliet för att ta fram ett förslag till författning som reglerar möjligheten att arbeta, trots ett slutligt beslut om avvisning eller utvisning.
När det gäller Gunnar Nordmarks fråga om arbetskraftsinvandring beslutade regeringen i februari 2004 att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över det regelverk som styr arbetskraftsinvandring. Syftet med utredningen är att ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES.
Kommittén ska inom ramen för det övergripande uppdraget bland annat studera sambandet mellan regelverket för arbetskraftsinvandring och regelverket för asyl och skyddsbehövande i övrigt, med utgångspunkten att asylrätten inte ska urholkas. Kommittén ska lämna sitt slutbetänkande senast den 1 mars 2006.
Anf. 38 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Jag ber till att börja med att få tacka för svaret. Jag konstaterar att det uppenbarligen finns en önskan och vilja hos ministern och regeringen att lösa den svåra situationen för människor som befinner sig i Sverige och har fått ett avvisningsbeslut men där det föreligger verkställighetshinder. Dessa människor kan under lång tid tvingas leva på ett sätt som inte gäller för oss andra.
Den här frågan var uppe när vi för drygt en månad sedan diskuterade den nya instansordningen när det gäller asylprocessen. Jag ska be att få citera migrationsministern här: "Ytterligare ett problem som väldigt många har tagit upp handlar om de människor som får ett avslagsbeslut men inte kan återvända av olika skäl. Det handlar om människor som har fått sin sak prövad och där man har bedömt att de inte har asylskäl, samtidigt kan eller vågar många av dem inte återvända till sina hemländer. Det kan handla om att hemländerna inte tar emot dessa människor. Det kan handla om att det blir nya oroligheter i hemlandet, eller det kan vara andra skäl som gör att människor blir kvar i Sverige under väldigt lång tid." Ministern fortsätter lite senare i sitt anförande: "Vi ska inte ha ett samhälle där det finns människor som lever i men samtidigt utanför samhället."
Jag ska också be att få citera en annan person. Det är en människa som lever just på det här sättet, som har fått ett definitivt besked om avvisning men som inte kan avvisas, därför att situationen i hemlandet, Irak i det här fallet, är sådan att svenska myndigheter, och statsministern själv för övrigt, också har gjort bedömningen att man under överskådlig tid inte kan avvisa någon till Irak.
Han skriver: Okej, fem minuter till för en tydlig förklaring, och så bjuder han dig på en kopp kaffe, mellanmjölk och kanske mellanmål om du vill. Han skulle förklara för dig betydelsen av ordet mellanmänniska som lever mellanliv. Titta, han har uppfunnit två ord som tillhör gruppen mellan.
Lite längre fram skriver han: April 2005 kom ett brev från den respekterade svenska myndigheten Utlänningsnämnden med ett beslut om avvisning. Detta innebär att han inte får arbeta längre. Tystnaden fortsatte som en klocka som slutat fungerat och tiden blev noll. Alla tittar på varandra utan en rörelse som om de smittats av en sjukdom som paralyserar alla rörelseorgan.
Så upplever uppenbarligen en människa som befinner sig i Sverige och som inte kan avvisas sin situation.
Det är inte alla interpellationer som man ställer som är efterfrågade och där folk undrar vad som kommer att komma ut av interpellationen, men den här är det. Efter det att jag har ställt den har många frågat mig: Vet du vad det kommer för besked? När kommer ett besked? Vad kommer att hända med oss som bor här i Sverige, inte får arbeta och inte kan avvisas?
Vänner till de här människorna frågar detta. Personer som faktiskt är beredda att anställa dem och upplever att de har behov av de här människornas arbetskraft så länge de finns kvar i Sverige frågar detta.
Jag noterade med tillfredsställelse att ministern, och uppenbarligen regeringen, ser positivt på att man ska kunna förbättra situationen för människor som lever i Sverige med avvisningsbeslut men där det finns verkställighetshinder. Men frågan är ju då, och den är oerhört viktig: När kommer vi att kunna se en förändring så att man får större möjlighet att leva ett normalt liv den tid man befinner sig i Sverige?
Anf. 39 Gunnar Nordmark (Fp)
Herr talman! Jag ska börja med att säga att Sverige skiljer ut sig väldigt mycket när det gäller asylsökandes möjligheter att arbeta. Asylsökande har, som jag sade, möjlighet att få så kallat undantag från arbetstillstånd, det vill säga att man kan arbeta om myndigheterna bedömer att ärendet ska ta längre tid än fyra månader. I de allra flesta EU-länder har man inte den ordningen, utan där är det förbjudet för asylsökande att arbeta.
Vi resonerar så här: Det är viktigt för människor vad de gör. Det handlar om struktur i tillvaron, möjlighet att försörja sig själv om man kan det och den tillfredsställelse som det ger. Det handlar om att förbereda sig för en eventuell integration eller om att upprätthålla sin yrkeskunskap om man ska återvända till sitt hemland. Det tycker vi är viktigt.
De länder som inte har det ser det så här: Det här är människor som inte har ett uppehållstillstånd, som väntar på besked om de över huvud taget ska stanna. Får de arbeta kommer det att innebära att det blir mycket svårare för dem att återvända.
På något sätt kan man ju säga att båda de här sakerna är rätt, men det handlar om vilken avvägning man gör. Där har vi sagt att det ska vara möjligt för människor att arbeta under den här tiden. Sedan har vi satt den gränsen att när man sedan får ett lagakraftvunnet beslut och ska återvända till sitt hemland upphör den rätten. Det beror naturligtvis på att utlänningslagen inte är någon tvångslag, utan vi utgår ifrån att människor frivilligt rättar sig efter de beslut som myndigheterna fattar. Jag tycker att det är så det ska vara.
Men sedan ser vi hur verkligheten ser ut, nämligen det som Gunnar Nordmark nu tar upp om att det finns många människor som har fått sitt avvisningsbeslut men som ändå blir kvar i landet därför att man till exempel inte kan avvisa med tvång och människor lämnar inte landet eller därför att det har hänt någonting annat. Då blir det i längden en orimlighet, tycker jag, att människor som då kanske har fått ett arbete måste avsluta det och ändå sedan så att säga gå här och inte ha någonting att göra.
Därför förbereder vi en förändring i utlänningsförordningen som ska ge den möjligheten att man ska kunna arbeta fram till den dag då verkställighet kan ske. Det är ungefär så som vi arbetar nu. Jag kan inte nämna något särskilt datum, men jag kan säga att beredningen är i full gång. Det här är en förordningsförändring. Om jag säger att den kommer inom kort så tror jag inte att jag lovar vare sig för mycket eller för lite.
Anf. 40 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Ja, jag är väl medveten om att vi skiljer ut oss från andra länder i Europa när det gäller att låta personer som har sökt och väntar på besked om asyl arbeta. Jag tror också att vi där har den absoluta majoriteten av de svenska medborgarna med oss. Man kan säga att arbetslinjen är fast förankrad hos svenska folket. Man tycker att människor som vill och kan försörja sig i väntan på ett besked definitivt ska få göra det.
Sedan finns det en del som tycker som jag - ministern och jag har ju ibland varit oense i andra interpellationsdebatter om vad som sker om man som asylsökande får ett arbete, tills vidare eller under lång tid. Men det är en annan debatt än den här.
Den här debatten är oerhört viktig. Vi vet om att vi under lång tid har haft människor i Sverige som har fått sitt beslut om avvisning men som inte kan avvisas, precis som ministern framhåller i sitt svar, därför att det inte finns något land som är berett att ta emot dem eller, i vissa fall, att det vore uppenbart inhumant eller farligt för de här personerna att utvisas till det land som de egentligen ska utvisas till. Ett exempel är Irak. Jag tror att vi är överens där också. Det är inte rimligt under överskådlig tid att människor utvisas till detta land.
Jag hälsar ministerns besked med tillfredsställelse, och likaså beskedet att detta kommer att ske i relativ närtid. Det kan också vara viktigt att komma ihåg de debatter som har varit kring den svenska asylprocessen och dem som hamnat mellan stolarna i den gamla och den nya ordningen. Det har vid ett antal tillfällen förespeglats eller getts löften om möjligheter att till exempel kunna stanna kvar och arbeta. Det här är ju människor som inte mår bra. De behöver klarhet och tydlighet.
Att det här är en förordningsförändring och att den ska ske relativt snart tycker jag är ett välkommet besked. Vad betyder relativt snart? Är det under hösten vi kan förvänta oss detta, eller är det längre fram i tiden? Det vore också ett besked som det vore tacksamt att få.
Anf. 41 Gunnar Nordmark (Fp)
Herr talman! Jag är helt överens med Gunnar Nordmark - det är klart att människor inte mår bra av att inte få arbeta. Alla människor vill kunna vara självförsörjande - det tror jag är grunden för välbefinnande. Där är vi helt överens.
Sedan måste man vara medveten om att det också kan vara svårt för en person som kanske har fått ett avvisningsbeslut och fortsätter att arbeta under en tid, och så blir det möjligt att avvisa. Ju längre tid som går, desto svårare blir det, så att säga. Men det är den avvägning som vi har gjort, och jag tror ändå att den är riktig.
När det gäller Irak vill jag bara säga att anledningen till att Sverige inte avvisar med tvång är att FN:s flyktingkommissarie har vädjat till bland annat EU-länderna att inte avvisa med tvång. Det beror inte på att det inte går att återvända till Irak - det vill jag också understryka - utan det beror på att det är hundratusentals människor som faktiskt återvänder och att Irak, som det ser ut i dag, har svårt att klara av allt det återvändande som nu sker från länder i närområdet. Därför vill man att vi väntar med den här typen av tvångsavvisningar, och därför utför vi inte sådana förrän FN:s flyktingkommissariat kommer med något annat besked.
När det sedan gäller förordningsförändringen är jag också väldigt angelägen om att det här ska gå rätt fort. Jag menar att alla åtgärder som vidtas på det här området måste genomföras relativt snabbt eftersom det är så många människor som berörs och det är så många människor som berörs oerhört direkt. De långa tiderna, när det uppstår ett slags vakuum då man vet att det kommer någonting men man vet inte när, är inte bra. Jag kan försäkra Gunnar Nordmark om att vi jobbar så fort vi kan. Återigen: Inom kort kommer en förordningsförändring.
Anf. 42 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Än en gång: Tack för detta besked!
Sedan kanske man kan ta upp ytterligare en sak i det här sammanhanget, och det gäller de människor som under lång tid har vistats i Sverige med ett besked om utvisning, men där vi har haft verkställighetshinder. Förr eller senare kommer man i en situation där någon bott så länge i landet att det är fråga om att förhållandena har ändrats på ett sådant sätt att man kanske ska överväga om personen ska beviljas uppehållstillstånd i alla fall. Jag vore tacksam om ministern kunde utveckla detta lite också innan vi avslutar denna debatt, som jag ber att få tacka så mycket för.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.