Polisen
Interpellation 2008/09:280 av Bodström, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-27
- Anmäld
- 2009-01-27
- Besvarad
- 2009-02-10
- Sista svarsdatum
- 2009-02-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 januari
Interpellation
2008/09:280 Polisen
av Thomas Bodström (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Det är uppenbart att polisen har svårt med styrningen av sin verksamhet. Underskotten hos länspolismyndigheterna är betydligt större än vad Rikspolisstyrelsen räknat ut. Förtroendet mellan myndigheterna verkar vara hårt ansatt. Rikspolisstyrelsen ger bara polismyndigheterna i landet ekonomi för sex månader i sänder. Det är tydligt att justitieministern tappat greppet om polisens verksamhet och därför behöver vissa frågor klarläggas.
Vilka initiativ planerar justitieministern att ta för att polisens styrning av sin verksamhet ska bli bättre?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:280
Webb-tv: Polisen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:67 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2008/09:67 8 § Svar på interpellationerna 2008/09:280 om polisen, 282 om domstolarna, 283 om Åklagarmyndigheten och 284 om Kriminalvården
Protokoll från debatten
Anf. 40 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig vilka initiativ jag planerar att ta för att polisens styrning av sin verksamhet ska bli bättre och vilka initiativ jag avser att ta för att effektiviteten vid domstolarna, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården ska öka.
I budgetpropositionerna för 2007 och 2008 har regeringen tillfört rättsväsendet ca 2 miljarder kronor. Regeringen fortsätter att satsa på rättsväsendet för att kampen mot brottsligheten ska bli effektiv och har i budgetpropositionen för år 2009 tillfört rättsväsendets myndigheter ytterligare 475 miljoner kronor.
För att rättsväsendets myndigheter ska kunna svara upp mot regeringens högre krav kommer regeringen att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2010 och närmare redovisa vilka ytterligare resurstillskott och åtgärder som krävs.
En förutsättning för dessa resurstillskott är dock att effektiviseringen av rättsväsendet fortsätter. Vi genomför därför också den största genomlysningen någonsin av rättsväsendet. Under mandatperioden 2007-2010 ställer regeringen betydligt högre krav på rättsväsendets myndigheter. Det handlar bland annat om att öka den polisiära närvaron, säkerställa en effektiv åklagarverksamhet, värna kvaliteten i den dömande verksamheten, utveckla innehållet i verkställigheten, skapa fler häktes- och anstaltsplatser och stärka brottsoffersperspektivet i hela rättskedjan.
Under de närmaste åren kommer en central del av regeringens styrning av rättsväsendets myndigheter att handla om kvalitetssäkring och förbättrade resultat. Effektivitetshöjande insatser som på olika sätt bidrar till att myndigheterna kan lösa sina uppgifter på ett mer rationellt och kostnadseffektivt sätt måste kontinuerligt identifieras och utvecklas. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete där målsättningen är att identifiera och föreslå åtgärder för minskad belastning, ökad effektivitet och förbättrat resultat inom rättsväsendet.
Rikspolisstyrelsens styrning av polismyndigheterna måste vara tydlig och effektiv för att de ska kunna arbeta enligt riksdagens och regeringens intentioner. Regeringens satsning på fler poliser ska naturligtvis leda till ett bättre verksamhetsresultat. Även kraven på effektiv resursanvändning och budgetdisciplin är höga. Inom ramen för den effektivitetsöversyn som pågår har därför Ekonomistyrningsverket fått i uppdrag att utvärdera om Rikspolisstyrelsens styrning, kontroll och uppföljning av polismyndigheterna är tydlig och effektiv. Vidare har ett konsultföretag fått i uppdrag att utreda om polisorganisationen har en ändamålsenlig delegering, struktur och bemanning. Redovisningarna lämnades den 30 januari, och förslagen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Vad gäller Åklagarmyndigheten ser vi att ärendeinflödet ökar varje år, och myndighetens bedömning är att det kommer att fortsätta så även framdeles. Regeringen har tillfört Åklagarmyndigheten 80 miljoner kronor i år för att hantera det ökade inflödet av ärenden. Samtidigt som regeringen har tillfört Åklagarmyndigheten pengar vill vi också säkerställa att resursutnyttjandet sker på ett effektivt sätt och att kvaliteten är god. Ett led i det arbetet är att regeringen gett Ekonomistyrningsverket i uppdrag att utreda om Åklagarmyndighetens interna styrning och kontroll säkerställer ett effektivt resursutnyttjande. Justitiedepartementet följer noga utvecklingen inom Åklagarmyndigheten, och jag utgår ifrån att Ekonomistyrningsverkets rapport kommer att utgöra ett värdefullt bidrag om vilka åtgärder som kan komma att behöva vidtas för att effektivisera verksamheten ytterligare. Uppdraget kommer att redovisas den 13 februari 2009.
Arbetet med att vidareutveckla och anpassa verksamheten i domstolarna till dagens krav måste fortsätta och intensifieras. Likaså måste arbetet med att minska målbalanserna fortsätta. Den dömande verksamheten har under de senaste åren präglats av ett omfattande utvecklingsarbete i syfte att skapa en väl fungerande domstolsorganisation och ändamålsenliga processregler. För att långsiktigt kunna garantera en hög kvalitet och effektivitet i verksamheten har en översyn av tingsrättsorganisationen genomförts. Med samma målsättning pågår nu ett arbete med att se över den nuvarande länsrättsorganisationen. När det gäller det processuella regelverket har bland annat reformen En modernare rättegång skapat nya förutsättningar för den dömande verksamheten, och regeringen fortsätter nu arbetet med att skapa ett modernt processuellt regelverk genom att bland annat ta fram ett förslag till en ny delgivningslag. Inom ramen för regeringens effektivitetsöversyn har Statskontoret fått i uppdrag att utvärdera domstolarnas inre organisation och arbetsformer. I uppdraget ingår bland annat att analysera sambandet mellan formen för en domstols inre organisation och dess förmåga att uppnå målet att verksamheten ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv samt att belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna av valda arbetsformer och organisatoriska lösningar.
Inom ramen för regeringens arbete med att se över effektiviteten inom hela rättsväsendet har en särskild utredare fått i uppdrag att följa upp Kriminalvårdens arbete med att effektivisera verksamheten samt att föreslå ytterligare åtgärder för ökad effektivitet. Utredarens uppdrag omfattar också en granskning av effektiviteten i Kriminalvårdens arbete när det gäller lokalförsörjning samt en analys av Kriminalvårdens genomförda och planerade investeringar på säkerhetsområdet. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2009.
Effektiviseringen av rättsväsendet är en högt prioriterad fråga för regeringen, och jag kommer givetvis att noga följa rättsväsendets insatser på området och vid behov vidta de åtgärder som är nödvändiga.
Anf. 41 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. För första gången ser jag att den felaktiga uppgiften om den största satsningen är borta. Jag tackar för det. Då är vi överens och behöver inte bråka om vem som gjort den största satsningen. Underhållningsvärdet i våra debatter om vem som gjort det är ganska litet.
Jag vill också säga att det som framför allt präglat effektiviseringen är att man lagt ihop fyra interpellationer om fyra helt olika rättsområden. Det tror jag inte att man gillar vid myndigheterna. Vi kommer dock hem lite tidigare i kväll, och jag kan försäkra Beatrice Ask att mina barn gillar det. Men med tanke på läget vid varje myndighet vore det väl värt att ha en interpellationsdebatt i taget. Vi har dock många tillfällen till interpellationsdebatter i vår och kan därför återkomma till dem.
Jag tänkte berätta lite om bakgrunden under de senaste åren. Före valet sade Moderaterna, år 2005, att om de vinner valet blir det 1 ½ miljard mer än Socialdemokraternas förslag - inte mer över huvud taget, för det vill alla partier, utan mer än det som Socialdemokraterna föreslår. Det var inga dåliga löften med tanke på att ekonomin vid den tiden var i balans. Det utbildades 4 000 poliser under förra mandatperioden. Det hade varit en historisk satsning om det varit på det sättet.
Det visade sig dock vara fel. I stället blev det lika mycket, och nu vill vi till och med satsa en halv miljard mer än de borgerliga. Det är egentligen inte så förfärligt mycket eftersom budgeten är på 17 miljarder, men det blev alltså resultatet.
Man kan ägna sig åt sifferexercis med miljarder hit och dit, men det är inte det viktigaste. Det som gör mig och många andra runt om i landet bekymrade, oavsett om man tillhör Socialdemokraterna eller Moderaterna, är att hela ekonomin havererat. Den går fullständigt på kredit. Nu är det uppe i 4 ½ procent, vilket vad jag känner till motsvarar det största underskottet någonsin. Det är möjligt att jag har fel, att det var något liknande på 90-talet när vi tillsammans skulle reda ut ekonomin, men det är ändå historiskt sett det största underskottet.
Därför måste jag fråga Beatrice Ask: Hur kunde det gå på det sättet? Hur kunde ni på två och ett halvt år köra ekonomin fullständigt i botten? Under den tid Beatrice Ask varit minister har underskottet ökat med ett par miljoner per dag - varje dag i två och ett halvt år! Det är historiskt. Det har ingen annan minister mäktat med, oavsett hög- eller lågkonjunktur. Och detta har skett då vi under största delen av tiden haft högkonjunktur.
Det får naturligtvis konsekvenser. Det får konsekvenser inom polisen eftersom det blir färre civilanställda. Nu säger man att det inte av enbart ekonomiska skäl ska sparkas några, men om det gäller rationaliseringar går det bra. Och framför allt: Man återanställer inte dem som slutar. Medan vi får fler poliser på kredit - man kan naturligtvis lova hur mycket som helst om man inte betalar för det - får vi alltså färre civilanställda.
Åklagarnas situation i våras och under vintern, som jag varnade för förra hösten, blev en trist verklighet för de brottsoffer som fick rättegångar inställda, för de vittnen som fick gå hem och inställa sig en annan dag, för misstänkta personer som fick rättegångarna uppskjutna. Allt detta skedde för att ekonomin inte räckte till.
Det handlar inte bara om siffror som vi debatterar i riksdagen, utan det får konsekvenser för människor som har lidit. Du är skyldig en förklaring, Beatrice Ask. Hur kunde du vända en ekonomi som var i balans till att störtdyka? Nu är underskottet det största någonsin, ett underskott på bortåt 700-800 miljoner kronor.
Anf. 42 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag är lite grann inne på samma tema som Thomas Bodström. Jag skulle nämligen vilja ta upp resursfrågorna.
Jag kan understryka det som Thomas Bodström sade om det utrymme som rättsväsendet, och framför allt polisen, lovades i valrörelsen. Nu kan vi resumera det hela, och resultatet är förskräckande. Av de officiella uppgifter vi får kan vi se att det befarade underskottet kommer att ackumuleras till enorma belopp. 2010-2011 är vi uppe i nästan 4 miljarder. Redan i år kommer polisen att ha förbrukat nästan 800 miljoner mer än vad de egentligen har i anslag. Om man lånar pengar ska de också betalas tillbaka. Jag utgår från att regeringen kommer att föreslå att man på något sätt täcker upp detta, men det räcker inte. Det behövs ytterligare pengar.
Det finns ett löfte om att vi 2010 ska ha 20 000 poliser. Varje polis kostar i storleksordningen en halv miljon, och man måste därför se till att myndigheten har pengar till det. Det behövs lokaler, utrustning, vapen, bilar, uniformer, skyddsutrustning och så vidare. Poliserna kan inte sättas i tjänst om det inte är reglerat.
Jag ser på detta både som lekman och som riksdagsledamot, men jag ser på det även utifrån en annan utgångspunkt. Jag har haft möjlighet att följa polisens verksamhet i 30 år - ingen kanske tror mig när jag säger det - som ordförande i olika polisstyrelser. Jag är ordförande i polisstyrelsen i Västerbotten och har god insyn i hur det fungerar. Uppriktigt sagt är jag orolig för hur vi ska få det att fungera.
Om vi ska ha en effektiv polisorganisation förutsätter det att vi även har en stöd- och supportverksamhet som fungerar. Där är de civilanställda ett viktigt instrument. Nu måste vi dessvärre byta ut civilanställda och andra som haft arbete vid myndigheterna, arrestvakter och annat, mot poliser. Det kan inte vara meningen att polisorganisationen ska fungera på det sättet.
Vi kommer i en senare interpellationsdebatt att ta upp organisationsfrågan, men redan av detta svar ser vi att justitieministern är övertygad om att styrningen av polisen måste förbättras. Man måste effektivisera verksamheten; det kan jag villigt hålla med om. En del i det är naturligtvis att se över myndighetsstrukturen, men det får vi lov att återkomma till.
Redan nu skulle jag dock vilja säga att en så viktig fråga som att utreda polisens organisation - det har delvis inletts i Regeringskansliet; den är lagd på Ekonomistyrningsverket, på någon konsult - kräver en noggrann genomlysning. Man borde därför ha tillsatt en rejäl utredning för att komma underfund med problemen. Det är den största myndighet som staten har. Den förbrukar nästan 20 miljarder och har ca 27 000 anställda. Det är den enda myndighet som har våldsmonopol, och det kräver att vi vanliga medborgare har fullgod insyn i den. Därför tror jag att man måste gå igenom regelverket ganska noga. Så småningom kanske resultatet visar sig i förslag om att skapa en enda myndighet av polisen. Jag tror att man noggrant måste överväga den modellen.
Anf. 43 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Om man lyssnar på debatten tror jag att man blir ganska förvirrad. Det må vara att Beatrice Ask och Thomas Bodström har helt olika bild av hur rättsväsendets ekonomi är just nu, men dessutom har justitieministern en annan bild än exempelvis Jan Andersson, Rikspolisstyrelsens ekonomidirektör, som i tidningen Privata Affärer den 26 januari säger att det inte går att hantera underskotten vid polisen med besparingar. Orsaken till underskottet är, säger han, att regeringen inte räknar upp anslagen lika mycket som lönerna ökar.
Samtidigt finns kravet på 20 000 poliser år 2010. Okej för att Beatrice Ask och Thomas Bodström har olika syn på hur det står till med ekonomin inom polisväsendet. Men hur kommer det sig att justitieministern och ekonomidirektören vid Rikspolisstyrelsen har det? Det är ganska oroväckande, och jag undrar därför vad justitieministern har för svar på det.
Den borgerliga regeringen använder ofta ordet "historisk". Vi har nyss varit med om en historisk energiuppgörelse. Vi är med om historiska satsningar och historiska genomlysningar. Något som faktiskt är historiskt är att borgerliga regeringar har en förmåga att lämna över ekonomier i fritt fall. De underskott vi ser nu har tillkommit under högkonjunktur. Nu tror Konjunkturinstitutet att vi får negativ tillväxt år 2009. Det har inte Sverige haft sedan krisåret 1993. Vi kommer att ha negativ tillväxt. Samtidigt tror man att vi kommer att få ett underskott på 82 miljarder i statsbudgeten.
Då känns det väldigt oroligt för mig som riksdagsledamot i justitieutskottet när jag hör en justitieminister som inte delar oron för vad som sker inom rättsväsendets olika delar när ekonomin i landet ser ut att vara i fritt fall, även ekonomin inom rättsväsendets olika delar. Hur ska de personer som jobbar i de här sektorerna kunna sköta sina jobb och genomföra det viktiga arbete de har att göra utan rätt förutsättningar?
Justitieministern! Hur kommer det sig att du har så olika syn på till exempel polisens ekonomi jämfört med Rikspolisstyrelsens ekonomidirektör? Det är min fråga.
Anf. 44 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Det här är på flera sätt en utmärkt dag att föra denna interpellationsdebatt, inte minst mot bakgrund av att rikspolischef Bengt Svensson den här förmiddagen var i riksdagens justitieutskott för att svara på frågor om ekonomin inom polisen. Det är ett mycket kort underlag som finns till de här interpellationerna. Det kanske är ett skäl till att de har blivit sammanslagna. Det finns skäl att tillföra det Bengt Svensson sade vid riksdagens justitieutskotts sammanträde i dag som underlag till diskussionen.
Ni får gärna korrigera mig om jag uppfattar Bengt Svensson felaktigt. Men han är mycket tydlig på två punkter.
Det ena är att polisens ekonomi är i balans. Det är felaktigt att prata om obalanser i polisens ekonomi.
Det andra är att polisen har full kontroll över sin ekonomi.
Återigen: Korrigera mig om jag missuppfattade rikspolischefen! Men detta var hans mycket tydliga budskap vid dagens sammanträde med justitieutskottet.
Rikspolisstyrelsen har tidigare meddelat att polisaspiranterna från 2009-2010, nästan 3 000 polisaspiranter, kommer att anställas. Det är någonting fantastiskt och verkligt historiskt. Det är inte bara 3 000 nya poliser; det är 3 000 fler poliser. Vi går från 17 000 till 20 000 poliser. Enligt rikspolischefens skrift kommer det målet att uppfyllas till halvårsskiftet 2010. Jag är mycket glad över att Allians för Sverige hade med detta som ett viktigt vallöfte. Jag skulle vilja att fler partier, också oppositionspartierna, klart och fullt ut omfattade den numerära målsättningen om antalet poliser. Vi vet att det betyder mycket för tryggheten.
Ett annat besked som rikspolischefen i dag hade med sig var att år 2008 resultatmässigt var ett mycket bra år, bättre än de tidigare åren. Antalet våldsbrott och misshandelsbrott, de brott som så påtagligt bidrar till att minska tryggheten, inte minst kvinnors trygghet, faller nu. Den brottskurvan är bruten. De anmälda brotten minskar i antal. Det är en stor framgång. Det är på det här fältet som fler poliser har betydelse för att öka tryggheten.
Det som justitieministern skriver om och redogör för inför riksdagen i sitt interpellationssvar är otroligt viktigt: Parallellt med den här utvecklingen och den här satsningen är det ohyggligt viktigt att granska effektiviteten i polisen. Varje skattekrona ska vi få valuta för. Det är jätteviktigt med de satsningar som alliansregeringen nu har gjort och vågat prioritera. Varje skattekrona ska få effekt, så att tryggheten verkligen ökar.
Som sagt: Varje skattekrona som det slarvas med på det här fältet innebär att effektiviteten blir lägre. Vi behöver pengar som satsas för att bekämpa mängdbrotten och villainbrotten, för att vi ska kunna vara starka mot ungdomsbrottsligheten och bekämpa den organiserade brottsligheten. Fler poliser är en kvinnofridsreform. För deras skull behöver polisen vara effektiv i sitt arbete.
Ekonomistyrningsverket har granskat RPS styrning. Man kan notera att den granskningen visar på ett väsentligt mer effektivt arbetande RPS än 2005, för ett par år sedan, när Riksrevisionen gjorde motsvarande utredning. Utvecklingen går i rätt riktning. Det finns förstås fortfarande utmaningar. Det vore förstås intressant om justitieministern ville kommentera det som Ekonomistyrningsverket ger som förslag på ytterligare effektiviseringar av polisens verksamhet.
I detta anförande instämde Helena Bouveng, Anders Hansson, Inge Garstedt och Ulrika Karlsson i Uppsala (alla m).
Anf. 45 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är alltid svårt att återkoppla till en diskussion som vi hade för två timmar sedan. Thomas Bodström ställde frågan till mig i en interpellation hur styrningen och effektiviteten av verksamheterna inom rättsväsendets myndigheter ska bli bättre. Det intressanta är att ingenting av den frågeställningen har tagits upp i de inlägg som har varit. Det har i stället handlat om polisens ekonomi, en nog så viktig fråga.
Låt mig säga följande om de ekonomiska frågorna. Det är ändå viktigt att komma ihåg att polisen för förra året gjorde ett anslagssparande på 28 miljoner kronor. Prognoserna för år 2009 ser dystrare ut, men jag menar att vi har ganska bra koll på det arbete som bedrivs när det gäller ekonomin. Det är dessutom alldeles nödvändigt med tanke på de stora resurstillskott som har kommit de senare åren att lysa igenom verksamheten noggrant och studera just det som var frågan, nämligen effektiviteten, resursanvändningen och styrningen, vilket jag försökte redovisa i mitt svar på interpellationen.
Vi har också varit väldigt tydliga i budgetpropositionen om att genomlysningen syftar till att vi ska återkomma i budgeten år 2010 med svar på vad vi tycker behöver åtgärdas. Vi är väl medvetna om att man nu använder sin anslagskredit, vilket inte är ovanligt om man ser det i ett längre perspektiv. Det har också skett tidigare när det gäller myndigheterna.
Det intressanta är ändå vad som har hänt under de senaste åren. Alliansregeringen har tillfört polisen 1,3 miljarder kronor, och rättsväsendet har också fått substantiella ökningar. Under den förra mandatperioden fick vi fler poliser, 1 400 netto. Den här regeringen har sett till att åstadkomma nästan dubbelt så mycket, 2 700 netto.
Antalet civilanställda inom polisen kommer vid årets utgång enligt prognosen att vara 300 fler än när Thomas Bodström lämnade skutan. Vi har förstärkt verksamheten. Fler medarbetare gör att rättsvårdande myndigheter kan arbeta bättre. Men det räcker inte. Det är otroligt viktigt att också se till att vi på andra sätt ökar effektiviteten och blir effektivare i vårt arbete. Det tror jag är värt en särskild mässa.
De redovisningar jag försökte redogöra för i mitt svar visar hur vi har genomlyst hur man använder resurser, hur Rikspolisstyrelsen förmår att styra sin verksamhet och vilka problemungar som kan finnas i verksamheten, och det är oerhört intressant. Det gäller att se till att man i till exempel Västerbotten hos Karl Gustav Abramsson har en effektiv verksamhet som utvecklas.
Nu är det ett antal månader sedan jag var där senast. Mitt intryck är att verksamheten också i Västerbotten har utvecklats positivt. Dessutom är det en väldig kreativitet i den myndigheten när det gäller att lösa en del av de glesbygdsproblem som finns. Det är inte helt lätt med stora avstånd att få verksamheten att fungera på bästa sätt för medborgarna. Där ligger man i Västerbotten på också när det gäller att arbeta gränsöverskridande med andra myndigheter.
Sedan vänder jag mig helt kort till Maryam Yazdanfar. Pris- och lönekompensation är alltid ett problem i verksamheter med mycket personalkostnader. Det brottas man alltid med. Alliansregeringen är betydelsefull. Men vi kan inte göras ansvariga för den internationella finanskrisen. Det är att göra den lite för stor, åtminstone om man sitter i regeringen.
Anf. 46 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tänkte inte med flit använda det Bengt Svensson sade, Henrik von Sydow. Jag brukar inte göra det i kontakterna med dem och sedan använda det som politiskt slagträ. Men du bad mig korrigera, och då måste jag ändå göra det. Det vore oartigt mot dig annars. Ja, det var i balans som man använde anslagskrediten. Men Bengt Svensson sade också att underskottet var 787 eller 780 miljoner kronor.
Sedan sade han också att antalet fall av misshandel hade minskat. Jag tror då att han menar utomhus. Där har det faktiskt minskat med en procentenhet. Däremot har misshandelsbrotten ökat sammanlagt med 7 procent från 2007 till 2008 och 15 procent från år 2006. Jag anklagar Beatrice Ask för mycket, men jag tänker inte anklaga Beatrice Ask för detta, utan det är mer en korrigering. Antalet bankrån har tredubblats under den här perioden. Dessa fall av misshandel har alltså gått ned med en enda procentenhet. Alla dessa siffror står i polisens årsredovisning, så att vi får den biten klar.
Jag återkommer strax till våra olika förslag till effektiviseringar, men det är klart att det hänger ihop med ekonomin. Faktum kvarstår. Ni övertog en ekonomi i balans på så sätt att det var ett överskott. Nu är underskottet 787 miljoner, och underskottet bara växer, växer och växer. Varje dag hålls det möten runt om i Sverige där man diskuterar ekonomin. Man får ägna många stunder inomhus för att se vad man ska spara in på i stället för att vara ute och förebygga brott och bekämpa brott. På så sätt blir hela verksamheten lidande, och det är allmänheten som får betala priset för detta slöseri.
Då säger man: Men det här beror på att vi har anställt så många. Tänk om det skulle vara en konkursförhandling. Nu kan inte polisen gå i konkurs. Men tänk om man kom dit och sade: Vi har 787 miljoner i underskott. Sedan säger den som är instämd: Vi har anställt lite fler personer. Jag skulle garantera att man då skulle få se väldigt förvånade miner.
Det är väl inget problem att se till att det blir fler utbildade om man inte betalar för det. Det är väl ingen poäng. Det som är svårt är att öka antalet poliser och se till att pengarna hänger med. Annars är det väl inget problem.
Det som säkert från början var en politiskt stark symbolfråga blir man nu galen och otroligt irriterad på ute i rättsväsendet. Man är så trött på att höra symbolpolitiken. Jag kan försäkra det, Beatrice Ask. Jag träffar varje vecka dem som säger: Varför genomför man saker som man inte har råd med? Varför ska vi ta de här konsekvenserna? Varför ökar man inte i en takt som man klarar av?
Sedan tycker jag och alla andra att det är jättebra med 20 000 poliser. Men då måste det vara finansierat. Annars blir det fiasko. Jag försäkrar att man när man är orolig för underskott är oerhört trött på att höra argumentet: Men vi har ökat antalet personer. Det är inte det svar man vill höra. Det kan jag försäkra.
Det som gäller är att effektivisera. Det är inte bara att skjuta till pengar, för det har man faktiskt gjort. Även om vi vill skjuta till mer så räcker det inte bara med det, utan vi behöver mycket mer. Där är vi helt överens. Man kan göra många saker.
Några saker är följande. Prövningstillstånd för åklagare när det gäller överklagande i bötesmål. Man kan slå ihop säkerhetspolis och rikskriminalpolis i mångt och mycket. Man kan begränsa delar av huvudförhandlingen i dag. Man kan se till att det blir snabbrättegång i civilmål. Man kan se till man får förhandsbeslut i tvistemål. Man kan se till att man använder halvvägshus i betydligt större omfattning.
Man kommer att få hundratals miljoner mer till verksamheten. Kanske kan man då klara av att anställa fler poliser och också råd att betala lönerna för dem.
Anf. 47 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag är inne lite på samma tema som Thomas Bodström var inne på. Jag vill komplettera den redovisning som Thomas gjorde, Henrik von Sydow. I de pengar som man har fått anslagskredit på ingår inte den så kallade GOB:en och inte heller EU-ordförandeskapet. Lägger man dit det är det fråga om drygt 1 miljard. Den problematiken har rikspolischefen kommunicerat med Justitiedepartementet. Det kan inte vara obekant.
Man behöver inte berätta allt som hanteras i utskottet eftersom vi så småningom ska bereda ett polisbetänkande under våren.
Jag kan berätta hur det ser ut i verkligheten. Det är sant att det funkar i Västerbotten, justitieministern. Man måste vara väldigt uppfinningsrik. Men det man ofta gör är att skjuta på nödvändiga investeringar i utrustning, material och bilar. Man skjuter också på behövlig vidareutbildning.
Jag fick häromveckan ett långt brev från en polisman som gör en ganska rejäl analys av hur han tycker att läget ser ut. Jag tycker att det träffar mitt i prick. Det är en försynt skrivelse om hur situationen är, och jag kan säga att den inte är särskilt ljus med tanke på vad som håller på att hända.
Vi har ett stort behov av att till exempel investera i IT-utrustning och vidareutveckla IT. Det finns särskilda framställningar från Rikspolisstyrelsen om detta. Om man ska klara en effektiv verksamhet där måste man satsa pengar på den viktiga utvecklingen.
När det gäller siffran 20 000 poliser 2010 blir det nog inte mer än 19 500 om man räknar efter riktigt. Det kommer alltså att fattas 500 poliser.
Anf. 48 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Nej, jag försöker absolut inte göra regeringen ansvarig för den internationella finanskrisen. Däremot kan man ju begära att regeringen har en politik som tar ansvar för landet även när sötebrödsdagarna är över och även när den internationella finanskrisen är här.
Det är klart att det väcker ännu större oro när den borgerliga majoriteten i den här kammaren och i regeringen viftar bort den oro som vi och de rättsvårdande myndigheterna känner för de underskott och den brist på politisk styrning som vi ser finns. Regeringen är inte ansvarig för den internationella finanskrisen, men regeringen är ansvarig för de 778 miljoner som polisen går back. Regeringen kommer att vara ansvarig även när vi får en negativ tillväxt och även när statsskulden växer. Det är detta vi inte får svar på.
Anf. 49 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Så bra att vi kan vara överens om det som Bengt Svensson var mycket tydlig med i dag, nämligen just detta att polisens ekonomi är i balans och att polisen har full kontroll över sin ekonomi. Det var han mycket tydlig med. Han var också mycket medveten om utvecklingen och följer den noggrant. Det inskärpte han förstås. Men på dessa två punkter var han mycket tydlig: Ekonomin är i balans, och polisen har full kontroll över sin ekonomi.
Det gör att allt tal och alla stora ord som ibland kommer från den här talarstolen om haveri, om fiasko och om kris rätt uppenbart blir överord. Det är överord som riskerar att demoralisera tillståndet i polisen.
Det är mycket viktigt att följa situationen noggrant. Det gör vi också med uppdrag till Ekonomistyrningsverket, och vi tar ansvar för strukturella förbättringar och effektiviseringar.
Låt oss lyssna på vad Polissverige säger i tidningen Svensk Polis som svar på frågan om hur allmänheten kommer att märka av förändringar i svensk polis 2009. I Blekinge säger man: Med resurstillskott av polisaspiranter kan allmänheten förvänta sig fler poliser på stan. I Gävleborg säger man: Vi räknar dessutom med en nettoökning av antalet poliser med 25 stycken under året. Stockholm säger: Det blir fler synliga poliser på Stockholms gator. Örebro säger: Myndigheten är optimistisk med tanke på den mängd nya poliser som kommer.
Jag tror att den verklighetsbeskrivningen - att lyssna på polisen och på rättsväsendet på det sättet - också är relevant. Den politiska retoriken härinne får inte bli kontraproduktiv och rent demoraliserande. Jag tror att det är angeläget att säga detta i sammanhanget.
Anf. 50 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först vill jag gärna upprepa att det faktiskt inte är särskilt märkvärdigt att använda anslagskrediten om det handlar om att fullfölja ett av regeringen tydligt anvisat mål, nämligen att åstadkomma 20 000 poliser under verksamhetsperioden. Regeringen har dessutom tydligt angett att man under 2009 genomlyser verksamheten för att återkomma 2010 när det gäller budgeten.
Jag tror att det är alldeles nödvändigt att genomlysa verksamheten för att se till att resurser används så bra som möjligt. Av och till får vi rapporter som tyder på att alla verksamheter inte är helt effektiva och att det finns ställen där man åtminstone kan ana att det finns en potential att göra lite mer och lite bättre.
Sanningen är att Socialdemokraterna har något mer pengar i budgeten för i år, men det har varit tvärtom under tidigare år. Det löser definitivt inte de problem ni målar upp i något slags skräckprognosvision. Det är rätt andefattigt. Den lista på förslag som Thomas Bodström presenterar ger inte heller så mycket. Hur mycket pengar tjänar man på att slå ihop Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalen? Inte särskilt mycket, antar jag.
Det är som vanligt; man kommer med förslag om organisationsförändringar som vi inte vet någonting om i stället för att komma med praktisk redovisning av vad man kan faktiskt kan göra. Vi har fått diska av tingsrättsfrågor som ni inte kunde hantera där verksamheten har fått lida av att man inte har sett till att få bärkraftiga enheter.
Vi kommer att lägga fram förslag om en mer effektiv och modern länsrättsorganisation eftersom vi har en situation i dag där vi på många håll har ganska få medarbetare för att klara av 500 måltyper. Det innebär att situationen är ganska allvarlig i delar av landet. Det mäktade ni inte heller med. Dessutom blev det ganska tokiga förslag i några delar över de utredningsuppdrag som kom.
Jag tror att det är nödvändigt att mellan varven se över strukturer. Vi gör det också, men vi gör det noggrant. När det gäller domstolarna gör vi det inte nödvändigtvis för att spara utan för att se till att vi får bättre kvalitet och mer effektivitet.
Karl Gustav Abramsson har helt rätt; man har i prognoserna inte räknat med den grova organiserade brottsligheten och de ekonomiska konsekvenser som polisen räknar med i och med det. Man har inte heller räknat med EU-ordförandeskapet. Jag fick den bedömning som Rikspolisstyrelsen gör alldeles nyligen, så det har varit svårt att räkna in.
När det gäller den typ av stora evenemang som ett ordförandeskap innebär har man hittills haft för vana att reglera det hela i efterhand eftersom det är svårt att säga exakt vad som kommer att hända. Detta är inte alltid enkelt för de enstaka myndigheterna, men det har varit en ordning som också tidigare regeringar har använt. Jag tror dock att man kan förutsäga och planera för en del när det gäller planerad verksamhet, och det ska man också försöka göra.
När det gäller den grova organiserade brottsligheten innebär den ambitionshöjning vi har för att angripa den grova kriminaliteten ökade kostnader. Även här måste saker komma på plats och konkretiseras innan man kan räkna på det hela.
Det som ibland är lite fantastiskt och som gör att man behöver en effektivitetsgenomlysning är detta: Om man ökar antalet poliser med säg 3 000 under en mandatperiod och vill öronmärka 200 stycken för att jobba mot grov organiserad brottslighet så finns det inga pengar. Det finns ingen möjlighet att göra det traditionellt i en organisation i dag. Allting måste komma på toppen. Man använder alltså inte hela sin potential hela tiden. Som ansvarig för verksamheten måste man ifrågasätta detta och ställa frågor om det.
Men därutöver finns det rätt mycket när det gäller den grova organiserade brottsligheten som kräver nya pengar och som vi måste ta ställning till nu när vi har fått ett underlag från Rikspolisstyrelsen.
Anf. 51 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag frågade dig, Beatrice Ask, om den oerhört besvärliga situationen för dig - att du övertog en ekonomi som var på plus och som nu visar ett historiskt underskott.
Jag blir bekymrad, och jag kan försäkra dig om att även större delen av rättsväsendet blir det, när du inte tar detta på allvar. Du förstår inte vilket stort bekymmer det här är. Det påverkar hela din trovärdighet.
Jag kan försäkra dig om att det är många, många som läser interpellationssvaren. För din egen skull kan jag bara ge dig rådet att säga som det är. Säg i stället: Ja, det är väldigt bekymmersamt, men vi ska klara upp det. Försök inte säga att det är någon skräckprognos eller demoralisering! Verkligheten är att rättegångar ställs in därför att det inte finns pengar. Brottsoffer får inte sina rättegångar. Vittnen måste komma en gång till.
Det är verkligheten. Det är inte jag som demoraliserar rättsväsendet eller bygger upp ett skräckscenario. Detta är verkligheten som jag möter varje eller varannan vecka. Det är deras verklighet som jag försöker beskriva för dig.
Då säger du: Vi har ökat antalet poliser. Det är väl inte det som är svaret. De vill veta när dessa flera poliser blir finansierade. Det är det de vill ha svar på. Vi väntar på att du ska säga: Ni kan vara lugna. Det kommer pengar. Vi kommer att se till det.
Vi vill inte få höra att det blir fler personer. Det ökar snarare oron.
Jag håller helt med dig om att vi måste effektivisera. Det finns organisatoriska förändringar att göra. Det ska vi diskutera snart.
Se till att Kriminalvården som har ett underskott för 2009 på 280 miljoner - nästa år 1 miljard 260 miljoner - ökar antalet halvvägshus. Bara den åtgärden att fler - skötsamma fångar - använder sig av det kommer att spara många miljoner.
Anf. 52 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag noterar att interpellanten inte någon gång fullföljer det som interpellationen handlar om, nämligen effektivitet och styrning. Det säger väldigt mycket.
Det är klart att ekonomin alltid är oerhört central och att man måste arbeta med den. Däremot måste man kunna skilja på prognoser och resultat. Man måste också kunna fullfölja ett ekonomiskt arbete med genomlysning av verksamheten så att man har fakta på bordet.
Jag är ju inte jurist, vilket har påpekats många gånger i de här sammanhangen, men jag har faktiskt läst lite ekonomi så jag vet hur man hanterar den delen. Jag har ingen färdig examen - det är bäst att jag konstaterar det.
Det är oerhört viktigt att arbeta med de ekonomiska frågorna. Jag har försökt belysa hur vi arbetar med dem. Jag tror att rikspolischefen försökte beskriva i justitieutskottet hur Rikspolisstyrelsen arbetar med myndigheternas budgetar. Det är naturligtvis alltid besvärligt att, i en personalintensiv verksamhet, få allt att stämma. Det är framför allt rätt besvärligt att veta hur riktiga prognoserna är. Där brukar Rikspolisstyrelsen landa mer rätt än de enskilda myndigheterna. Vi gör ändå en del extra kontroller. Det är viktigt.
När det gäller domstolsverksamheten är väl inte det jättestora problemet - även om det är ett problem i det enskilda fallet - att det finns så lite pengar att man inte kan genomföra förhandlingar. Det stora problemet är långa handläggningstider, att ärenden inte kommer upp därför att man inte infinner sig till domstolen och en rad andra bekymmer där vi måste effektivisera och förändra i strukturen.
Jag redovisade i mitt inledningsanförande hur vi just på Kriminalvårdens område gör en ordentlig uppföljning av effektiviteten och hur man arbetar. Halvvägshus är väldigt bra. Det vi hade problem med i början var ju att det inte var tillräckligt intressant. Nu börjar den verksamheten sätta sig. Den är väldigt bra. Jag är väldigt glad över den och över att frivården växer och har vuxit väldigt mycket under den här alliansregeringen.
(Applåder)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.