polisens utrustning

Interpellation 2000/01:440 av Magnusson, Cecilia (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-04-27
Anmäld: 2001-05-08
Besvarad: 2001-05-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 april
Interpellation 2000/01:440
av Cecilia Magnusson (m) till justitieminister Thomas Bodström om polisens utrustning

Ett av de stora problem som polisen brottas med i dag är fordonstillgrepp. Denna kategori brott leder många även till annan samhällsfarlig verksamhet, nämligen biljakter.

På senare år har många dramatiska biljakter ägt rum i Sverige. Flera av dessa har resulterat i allvarliga personskador på människor som råkat hamna i vägen för undflyende bilar och förföljande polisbilar. I många fall har biljakterna pågått under långa sträckor, och det har varit svårt att få stopp på de som försöker undkomma rättvisans garn.

En biljakt innebär i sig en stor risk för skador, de genomförs i hög fart och detta medför att det kan vara svårt för de inblandade att behålla kontrollen över sina fordon. De som söker undfly polisen blir naturligtvis stressade av att förföljas av polisbilar och lockas att öka farten, med i vissa fall tragiska konsekvenser.

För polisen innebär en biljakt en svår avvägning, att å ena sidan fullgöra sitt uppdrag och gripa misstänkta brottslingar, och å andra sidan inte medverka till sådana situationer som utsätter allmänheten för fara. Att avstå från att förfölja en bil är inte acceptabelt, det skulle ge signaler om att man väljer att blunda för vissa typer av brott.

Huvudproblemet är polisens begränsade möjligheter att hantera situationer. I dagsläget saknas tillräcklig utrustning till polisens förfogande. Däremot finns det etablerad teknik som skulle kunna användas.

Genom att använda sig av sådan teknik kan man exempelvis störa ut fordons elektronik och därigenom göra dem obrukbara tillfälligt. På så sätt skulle polisen utan risk för allmänheten kunna ingripa vid denna typ av brottslighet.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att polisen ges möjlighet att använda modern teknik för att bättre och säkrare klara sina uppgifter?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:440

Webb-tv: polisens utrustning

Protokoll från debatten

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 23 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Jag har inga speciella synpunkter på hur det här var planerat i tiden. Under tio års tid har den här frågan diskuterats. Jag sade inledningsvis att vi sedan åtminstone sju år har diskuterat den här frågan på olika sätt i olika forum. Det kan inte vara okänt för någon här i riksdagen att det har funnits olika synpunkter, infallsvinklar osv. Det är alltid bra om det kan klaffa med olika saker vi gör. Det kan man väl säga allmänt. Det tycker jag. Den offentliga hearingen var tydliggörande och oerhört bra. Jag tycker nog att det är att sträcka sig lite väl långt att säga att detta skulle vara ett hinder för eventuella motioner från olika partier.

CECILIA MAGNUSSON (M)

Anf. 24 CECILIA MAGNUSSON (M)

Fru talman! Jag sade inte att det skulle vara något hinder. Man skulle kanske kunna vidga frågan ännu mer. På så sätt kunde man kanske ha tonat ned kriti- ken om att det har lagts en sorts död hand över pen- sionsfrågan i och med att det är en så pass stor och bred pensionsuppgörelse. Nya vinklingar skulle sä- kert ha kunnat komma in på sluttampen. Då hade man kunnat beakta dem och eventuellt också hakat på dem i motionsyrkanden.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 25 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Dagens debatt är ett sätt att öppna upp och diskutera pensionsfrågan. Det har vi gjort under många år. Jag reagerade faktiskt lite grann när Claes Stock- haus i sitt anförande räknade upp flera olika områden där man kanske i vissa fall kan hitta breda politiska överenskommelser och kanske också uttrycket död hand. Jag har definitivt inte i politiken upplevt att man i pensionsfrågan har varit tyst på något sätt. Tvärtom, på alla de möten som vi från olika partier på olika sätt har deltagit i tillsammans med pensionärer eller unga människor har det verkligen varit fart. Det har varit lustfyllda och tuffa diskussioner. Någon tyst diskus- sion eller att vi smyginför ett nytt pensionssystem kan jag inte hitta i Sverige - definitivt inte. Men det tror jag kanske inte heller att Claes Stockhaus menar.

CECILIA MAGNUSSON (M)

Anf. 26 CECILIA MAGNUSSON (M)

Fru talman! Jag ska börja där Claes Stockhaus och Ronny Olander slutade i sitt replikskifte, nämligen med den demokratiska debatten. Det finns naturligtvis ett spår av sanning i det som Claes Stockhaus tar upp. När det blir en så stor och bred politisk överenskommelse är det många männi- skor som står bakom den - en mycket stor grupp av människor. Men som företrädare för det socialdemokratiska partiet och som partisekreterare i detta parti under ett antal år kan jag verifiera Ronny Olanders beskrivning av att det har varit både intensiva och hetsiga debat- ter, inte minst inom det socialdemokratiska partiet och inom fackföreningsrörelsen. Vi har arrangerat rådslag. Vi har haft opinionsmätningar och enkäter. I anslutning till ett antal partikongresser har det social- demokratiska partiet fört en ingående diskussion om det reformerade pensionssystemet. Det har också varit en lång rad andra grupperingar, institutioner och sammanslutningar som har fört en debatt om princip- er men också om delar och ibland kanske t.o.m. gans- ka små detaljer i pensionsfrågan. Jag är övertygad om - precis som Ronny Olander sade i sitt anförande - att frågan om pensioner och pensionsreformer också i fortsättningen kommer att vara föremål för diskussion eftersom det är en så väsentlig del av den generella välfärden. Det är mycket bra. Vi behöver naturligtvis hela tiden följa upp frågan. Fru talman! När jag körde ett litet barnbarn till förskolan i morse frågade han varför jag hade så bråttom. Jag sade att jag skulle vara i riksdagen och debattera en viktig fråga. Vad är det för något?, frå- gade han. Det var lite svårt att förklara. Det är ibland kanske svårt att förklara för vuxna människor vad automatisk balansering av pensionssystemet är, och det är inte lättare för en fyraåring. Jag ska prata om någonting som kallas för den automatiska balanse- ringen, svarade jag. Då tittade han på mig, och så sade han: Betyder det att man aldrig kan ramla? I någon mening är det kanske det som är vår upp- fattning. Avsikten med detta - som är inte den sista men en av de sista delarna i reformen av det nya pensionssystemet - är att systemet faktiskt inte ska kunna ramla omkull. Jag tycker, precis som flera av er som har varit uppe i debatten, att det är viktigt i en sådan här stor och generationsövergripande fråga att det finns ett starkt stöd i riksdagen. Jag tycker också att det är viktigt, inte minst med tanke på vad många av er har sagt om solidariteten mellan generationerna och för- utsägbarheten, att det är en bred majoritet. Precis som Margit Gennser sade i sitt anförande är det naturligtvis inte enbart en bred majoritet. Det är också ett mycket ingående berednings- och analysar- bete som ligger bakom. Till icke oväsentliga delar finns det faktiskt också en hel del nytänkande. Inte minst finns det nytänkande i den fråga som riksdagen nu debatterar. De allra flesta av er har varit inne på att fördelarna är en ökad solidaritet mellan generationerna. Vår generation tar nu ett ansvar för förutsägbarheten och även för att vi skapar ramar för att det ska finnas resurser för kommande generationer. Den automatis- ka balanseringen och hela systemet tar hänsyn till den följsamhet som såväl demografiska som samhälls- ekonomiska förändringar innebär. Genom ett antal metodval har vi åstadkommit ett pensionssystem med goda sociala egenskaper. Några av talarna har varit inne på den fasta avgif- ten, och det är väsentligt. Både Kerstin-Maria Stalin och Claes Stockhaus har varit inne på att man skulle ha haft en rörlig avgift för att bära av förändringar mellan generationer och att det skulle vara uttryck för en solidaritet. Jag tycker precis tvärtom. Den fasta avgiften är en förutsättning för just förutsägbarheten i relationen mellan blivande pensionärer, dagens pen- sionärer och dagens förvärvsaktiva. Det innebär att kostnaden är känd för löntagare och arbetsgivare. Det andra som talarna har berört är det fasta del- ningstalet. Det tredje är att vi har valt att låta pensio- nerna förändras i förhållande till den genomsnittliga inkomstutvecklingen. När det gäller den sista frågan hade vi faktiskt - och det finns också i remissunderlaget - en lång dis- kussion om att man i stället borde ha valt ett s.k. summaindex, dvs. summan av de samlade inkomster- na. Men det hade varit mindre förmånligt för både pensionsspararna - de som ska tjäna in sin pensions- rätt - och pensionärerna. Genom att välja en genom- snittlig inkomstutveckling får vi också en bra följ- samhet. Redan från 2002 kommer dagens pensionärer att få sin ATP-pension följsamhetsuppräknad. Det tror vi kommer att innebära en styrka för hela sys- temet. Nu måste man väl, med tanke på de risker som alltid finns och den oro för framtiden som flera varit inne på, alltid nämna de värsta tingen som skulle kunna hända. Om antalet förvärvsarbetande minskar, om andelen barn som föds fortsätter att vara extremt låg, om medellivslängden fortsätter att öka i en ökan- de takt eller om alla de här tre sakerna händer samti- digt - då innebär naturligtvis detta påfrestningar på alla pensionssystem, oavsett med vilken teknik eller på vilket sätt vi formar ramarna i pensionssystemet. Detta är ju en samhällsekonomisk påfrestning som inte bara berör pensionssystemet. Men den pensionsreform som majoriteten står bakom och det förslag som nu behandlas är utformat på ett sådant sätt att det är bättre än många andra pensionssystem runt om i vår omvärld. Det tar hänsyn till sådana förändringar och skapar därmed förutsätt- ningar för ett förtroende mellan generationerna. För att undvika att påfrestningarna blir för stora för pensionssystemets förmåga att vara uthålligt vill vi införa en automatisk balansering. Några av er har tidigare hört mig säga att jag tycker att den automatiska balanseringen är enkel och genial. Det är visserligen sant att det är en komplice- rad matematisk ekvation. Men principen är enkel. Det är viktigt att den beskrivs så och att det argumenteras så. Den är faktiskt enkel till sin principiella utform- ning. Vi behöver inte gå in på den sida - jag tror att det är s. 74 i propositionen - som redovisar den ma- tematiska beräkningen. Man behöver inte använda den, även om några av oss - mest för att pigga upp församlingarna - brukar visa en overheadbild av den. Jag har i något sammanhang sagt att den djupa suck som då går genom församlingen knappast går att beskriva på ett förtjänstfullt sätt. Syftet med balanseringen är alltså att göra sys- temet förutsägbart och långsiktigt ansvarsfullt. Det innebär också mjukare förändringar än beslut vid enskilda tillfällen. Med den kunskap vi har om histo- rien, om 90-talet, är detta en av de viktigare faktorer- na. Vi vet att vi då och då behöver fatta enskilda beslut, och vi vet att oavsett när de behöver fattas är de alltid svåra att handskas med. Sedan är det frågan om det omvända, dvs. om av- kastningen och tillgångarna i fonderna blir höga. Om och när fördelarna inträffar - om avkastningen ger ett tillfälligt överskott - bör överskotten med automatik användas för att upprätthålla snittindexeringen under perioder då systemet försvagas. Ronny Olander sade alldeles nyss att regeringen återkommer i frågan om att hantera bestående överskott. Precis som Ronny Olander och andra har sagt kommer vi tillbaka senast 2004, efter den analys och beredning som behöver göras just på denna punkt. Jag vill än en gång understryka det som flera av er har sagt i debatten, nämligen att frågan om den auto- matiska balanseringen har varit föremål för en or- dentlig och noggrann beredningsprocess. När propo- sitionen behandlades redan 1998 diskuterades vikten av att just ha en automatisk balansering. Sommaren 1999 remitterades en departementsskrivelse. De re- missvar som kom på den departementsskrivelsen har varit föremål för noggrann analys av en särskild ar- betsgrupp innan lagrådsremissen och slutligen propo- sitionen lades fram för riksdagen. Riksförsäkrings- verket har också haft en hel del ingående utrednings- uppdrag. I debatten nämndes nyss de 72 olika beskri- vande scenarier som ligger till grund för själva för- slaget. Apropå diskussionen om demokrati och debatt har vi i anslutning till presentationen av lagrådsremis- sen haft en mängd informationsmaterial. Vi har haft presseminarier. På olika sätt har vi försökt att lyfta ut en fråga som vi tycker är väsentlig när det gäller pensionssystemet. Nu har utskottet påpekat att det borde analyseras ytterligare om inte balanstalet borde vara mjukare. Frågan berördes i utredningsarbetet och den var fö- remål för en viss diskussion, men av olika skäl fördes den åt sidan när lagrådsremissen och propositionen skrevs. Jag har lyssnat noga till det som har sagts, och jag har naturligtvis läst utskottsbetänkandet. Jag delar den argumentation som utskottet anför, och vi kom- mer att återkomma till riksdagen efter det att vi har berett och analyserat just frågan om på vilket sätt en mjukare övergång i form av t.ex. fyra decimaler skulle slå på förändringar för att få systemet att landa mjukare men också att få det att starta mjukare när avkastning och tillgångar ökar. I de motioner som har väckts i anslutning till pro- positionen och som finns beskrivna i utskottsbetän- kandet tar Vänsterpartiet upp frågan om en gender- utredning. Vänsterpartiet säger att vi bör utreda au- tomatisk balansering och pensionsreformen utifrån ett gender-perspektiv. Sedan finns det en lång argumen- tation om arbetsmarknaden. Nu är detta en motion som Vänsterpartiet ofta väcker i anslutning till olika förslag och propositioner som läggs fram. Jag tycker i och för sig att det är bra att man väcker den typen av motioner. Det finns ett problem med denna motion. Den skjuter in sig på pensionsreformen. Men pensionsreformen är ur ett gender-perspektiv en mycket bra reform. Den har en starkt omfördelande effekt. Den tar definitivt inte negativ hänsyn till kvinnors möjligheter till pension. Tvärtom! Däremot är arbetsmarknaden och arbets- livsförutsättningarna för kvinnorna inte goda. Utifrån det perspektivet finns det, naturligtvis, fortsättnings- vis alltid en anledning att granska arbetsmarknaden, hur företagen fungerar, frågan om deltidsarbete, frå- gan om möjligheter att kombinera familj och barn med ett arbete. Det är väl sent att koppla frågan till att göra om pensionsreformen. Precis detta har vi ägnat utomordentligt stor uppmärksamhet. Den allmänna pensionsreformen är formulerad utifrån ett bra gen- der-perspektiv. Vänsterpartiet tar upp frågan om ackumulerad in- komst, t.ex. arbetsskadelivränta, som borde delas upp på flera år eftersom man annars kan komma över taket till pensionsgrundande inkomst - dvs. fördela och få nytta av inkomsten över flera år. Det är natur- ligtvis en intressant fråga, och den har också blivit belyst. Avgiften betalas upp till ett tak på 7 ½ basbe- lopp. Det är staten som betalar avgiften därutöver. Därför är det inte rimligt att göra uppdelningen över flera år. Det förslag som nu ligger är alldeles rätt. Miljöpartiet har lyft fram frågan om etiska och ideella fonder. Den frågan har varit föremål för många diskussioner, och Genomförandegruppen har också diskuterat den ingående. Det är inte som Kers- tin-Maria Stalin säger att det är enbart den egna per- sonens minskade pension det handlar om. Det handlar om att skjuta över fördelningen av detta avstående till kollektivet. Det har att göra med när man hamnar nära garantipensionsnivån. Med det vi kan se i dag finns det inga förutsättningar och möjligheter att kunna medge att spara i den konstruktion som de ideella fonderna har i dag. För övrigt tycker jag att ideella fonder är alldeles utmärkta, och jag sparar själv i sådana i andra sammanhang. Fru talman! En annan fråga som ofta dyker upp i anknytning till debatten om balanseringen är frågan om överföring av medel från AP-fonderna till stats- budgeten. Skälen för att föra över medel från AP- fonderna är mycket enkla. Det handlar om att stats- budgeten genom den uppdelning vi har tagit ställning för tar över ansvaret för förtidspensioner, efterlevan- depensioner och endast den inkomstrelaterade delen finansieras via AP-fonderna. Grundskyddet blir högre och därmed också något dyrare än i dag. Staten ska också stå för ålderspensionsavgift för pensionsberät- tigade förmåner som föräldrapenning, sjukpenning, barnårsrätt m.m. Efter också här ingående analyser har beloppet 245 miljarder ansetts rimligt för att för- dela och kompensera statsbudgeten för merkostna- derna. Det här är ett sätt att säkerställa en rättvis ba- lans mellan pensionssystemets åtagande visavi statens åtagande. Fru talman! Genom förslaget om automatisk ba- lansering har vi skapat ett system med en så trygg relation mellan generationerna som är möjlig med de kunskaper som vi har skaffat oss. De är breda. Där- med kan vi också säga att dagens förvärvsaktiva som betalar till våra pensionärer i dag ska kunna ha förtro- ende för pensionssystemets förmåga att klara pensio- nerna också i framtiden. Ålderspensionssystemet bygger på förtroende. Det är min uppfattning att ock- så morgondagens förvärvsaktiva kommer att kunna känna det förtroendet och därmed vara beredda att betala de avgifter som krävs för att betala pension till sina far- och morföräldrar.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 27 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Jag börjar med frågan om ideella fon- der. I betänkandet står följande: "Utskottet . fram- höll dock att de ideella fondernas betydelse för sam- hällsnyttan är utomordentligt stor - - -. Utskottet ansåg att denna fråga särskilt bör följas upp." Jag undrar om statsrådet delar den uppfattningen. Jag fick inte veta någonting om synen på etiska aspekter på fonder, vilket jag tycker är oerhört viktigt speciellt med tanke på barn och miljö. Jag skulle vilja avsluta min replik med en liknelse jag kom att tänka på. När jag kom in i landstinget i Dalarna skulle man just börja med köp- och säljsystemet, Dalamodellen. Man skyndade sig ganska mycket att genomföra det och brydde sig inte särskilt mycket om remissvaren. Jag påpekade det vid ett tillfälle i landstingsstyrelsen och menade att personalen inte hade varit delaktig i den enormt stora reformen. Då var det en person som undrade vad jag menade med det och sade att ordet delaktighet stod med i betänkandet nio gånger. Pensionssystemet blir inte stabilare av att man sä- ger "stabilt" eller "hållbart" många gånger. Så tycker jag att det har varit. Det är inte det som gör stabilite- ten, utan det handlar om hur det går för dem som ska ha pension och hur de ska kunna veta hur det slår ut för dem.

CECILIA MAGNUSSON (M)

Anf. 28 CECILIA MAGNUSSON (M)

Fru talman! Vi kommer naturligtvis att följa frå- gan om de ideella fonderna. Jag var noga med att poängtera det i mitt anförande. Jag vet att de ideella fonderna gärna vill fortsätta med den konstruktion som finns i dag. Så som det är formulerat i dag inne- bär det att man sprider risken på andra än sig själv med ideella fonder. Kerstin-Maria Stalin tar också upp de etiska as- pekterna. Enligt min uppfattning är det en fråga om konsumentinformation. Man kan säkert göra fondka- taloger betydligt effektivare. Vi kan säkert ställa högre krav på att fonderna tydligt beskriver på vilket sätt man placerar och att man därmed konsument- märker fonderna, till vägledning för den enskilde pensionsspararen. Kerstin-Maria Stalin har rätt i att systemet inte blir stabilt bara för att man säger det. Det är själv- klart. Hade det varit så enkelt hade jag kunnat lägga fram en proposition till riksdagen med en mening: "Detta är stabilt. Statsrådet Thalén". Så är det inte. Förslaget har varit föremål för verkligt omfattande förberedelser och analysarbete. Kerstin-Maria Stalin sade att det vore bra om det analyserades av internationella experter. Det är precis vad vi har gjort. Vi har tagit in beredningspersoner. Precis som Margit Gennser sade i sin inledning har vi haft landets kanske främsta experter på området, som har arbetat med frågan. Den har analyserats av många. Det handlar inte om ordet stabilitet, utan det är konstruktionen och reformens utformning som skapar förutsättningarna.

THOMAS BODSTRÖM (Justitiemi)

Anf. 29 THOMAS BODSTRÖM (Justitieminister)

Fru talman! Jag kommer att följa upp frågan om ideella fonder och etiska fonder. Det är oerhört viktigt att vi får in ett moment av icke-pengar, som inte går ut på stora vinster. Det är alldeles förfärligt att vi inte kan veta var fonderna placerar pengar. Det som har sagts från pensionsgenomförargrup- pen har varit lite av det som statsrådet säger: "Detta är stabilt, punkt slut." Många analyser, eller vad vi ska kalla det, har skett efter beslutet. Det har varit fler analyser efteråt, och reklam, än öppna analyser me- dan man höll på med arbetet.

Intressenter

Frågeställare

Magnusson, Cecilia (m) Moderaterna

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna