pomperipossa och entreprenörerna

Interpellation 2001/02:140 av Hagen, Catharina (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-12-12
Anmäld: 2002-01-15
Besvarad: 2002-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 december
Interpellation 2001/02:140
av Catharina Hagen (m) till finansminister Bosse Ringholm om pomperipossa och entreprenörerna

Vi är enligt NUTEK:s statistik ett av de länder som har minst andel av befolkningen i nystartade företag. Bara 4 % av svenskarna är engagerade i nyföretagande. Vi ligger hästlängder efter USA och vi ligger efter våra grannländer Norge, Danmark och Finland.

Mot denna bakgrund borde vi ha en politik på bl.a. skatteområdet som på alla sätt gynnar personer som vill starta och utvidga små företag. Därför är det förödande med skatter som ger pomperipossaeffekter.

Sverige @ ett land för stora företag

I ett internationellt perspektiv är inte det svenska klimatet för små och medelstora företag särskilt dynamiskt. Av Sveriges 50 största företag har inget etablerats under de senaste 30 åren. Den svenska industrin är en av de mest storföretagsdominerade i världen. Vi är extremt beroende av stora företag och dessa får i allt snabbare takt utländska ägare.

Skattesystemet missgynnar entreprenörer

Skattereglerna för fåmansföretagen innebär att utdelning och kapitalvinster till viss del betraktas som lön och beskattas därefter. Det innebär också att kvittningsrätten försvinner för den del som omfattas av inkomstbeskattningen, vilket har visat sig få ödesdigra följder för många entreprenörer.

Aktiva ägare som arbetar i små företag har alltså en sämre skattesituation än passiva kapitalägare. De personer som genom sin kompetens och erfarenhet bidrar till företagens utveckling diskrimineras av skattereglerna för fåmansföretag.

Det är svårt att ta igen förlorad tid när det gäller entreprenörskap. Verksamheter som inte startas, drivs vidare eller utvecklas innebär en förlust för samhället i stort. Idéer, kapacitet och kontakter går till konkurrenter eller ännu värre förverkligas inte alls.

Ett skattesystem som missgynnar aktiva företagare riskerar också i längden att domineras av portföljförvaltare, vars investeringsbeslut inte alltid gynnar svensk sysselsättning och svensk tillväxt.

Kritiken mot nuvarande regler ska ses mot denna bakgrund liksom behovet av en snar och radikal förändring av 3:12 reglerna.

Dyrköpt läxa

Den nya andelsbyteslagen har redan slopats för vanliga aktieägare men för fåmansbolagsägare har den blivit en pomperipossaskatt. De entreprenörer som nyligen drabbats av denna effekt när de sålt sina företag har fått betala ett högt pris för sitt risktagande. De har förlorat inte bara värdet på sitt företag, sin arbetstid och sitt kapital. De får också betala skatt på en realisationsvinst som de aldrig fått och som andra aktieägare slipper betala för. Effekten blir att egendom konfiskeras av statsmakterna.

Några av dessa entreprenörer förmedlar nu följande för Sveriges del sorgliga budskap: "Ingen av oss skulle rekommendera någon att köra igång ett företag." En vanlig kommentar är: "Egentligen skulle jag vilja kolla upp möjligheten att starta bolag utomlands. Fast samtidigt vill man ju betala skatt i Sverige, men inte över 100 procent."

Dessa företagare har varit med om att utveckla nya idéer, de har gett andra människor jobb, de har betalt skatter och arbetsgivaravgifter. Frågan är därför om inte det högsta priset för denna misslyckade lagstiftning betalas av oss alla i form av utebliven tillväxt. Det är oacceptabelt att ha lagar som avskräcker människor som vill, kan och vågar starta nya företag.

Avskaffa reglerna med retroaktiv verkan!

Nuvarande absurda skatteregler för fåmansföretag borde över huvud taget ändras radikalt. De som investerar både kapital och arbete i ett företag borde i princip beskattas lindrigare än vanliga anställda och vanliga aktiesparare @ inte hårdare.

De s.k. pomperipossaeffekterna borde avskaffas direkt med retroaktiv verkan. Det är inte konstigare än att flera andra retroaktiva lagförslag nyligen har tillkommit för att täppa till luckor i fåmansbolagsreglerna.

1.Vad avser finansminstern vidta för åtgärder för att snarast undanröja den speciella effekten av fåmansbolagsreglerna som här benämns pomperipossaeffekten?

2.Vilka principiella grunder skiljer denna situation från de förhållanden som föranlett regeringen att retroaktivt ändra på andra skatteregler för fåmansbolag i avvaktan på resultatet från den sittande 3:12-utredningen?

Debatt

(4 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:140

Webb-tv: pomperipossa och entreprenörerna

Protokoll från debatten

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 156 Finansminister Bosse Rin (S)

Herr talman! Catharina Hagen har frågat mig dels vad jag avser att vidta för åtgärder för att snarast undanröja den speciella effekten av fåmansbolags- reglerna som här benämns pomperipossaeffekten, dels vilka principiella grunder som skiljer denna situation från de förhållanden som föranlett regering- en att retroaktivt ändra på andra skatteregler för få- mansbolag i avvaktan på resultatet av den sittande 3:12-utredningen. Särskilda regler för beskattning av utdelning från och kapitalvinst vid avyttring av andelar i fåmansfö- retag, de s.k. 3:12-reglerna, infördes vid 1990-års skattereform. Reglerna innebär bl.a. att en kapital- vinst delas upp i två delar, varav den ena beskattas i inkomstslaget tjänst och den andra i inkomstslaget kapital. Den 1 januari 1999 ändrades möjligheterna att få uppskov med beskattningen vid avyttring av kvalificerade andelar i fåmansföretag. I dessa fall bestäms ett uppskovsbelopp för den del av vinsten som är hänförlig till tjänst och ett uppskovsbelopp för den del som är hänförlig till kapital. Sedan en tid tillbaka har i olika sammanhang uppmärksammats fall där fåmansföretag sålts och säljaren som ersättning erhållit högt värderade aktier i det köpande företaget. Säljaren har efter begäran fått uppskov med beskattningen enligt reglerna jag nyss nämnde. Om det köpande företaget försätts i konkurs får den del av uppskovsbeloppet som är kapitalbelopp kvittas mot den genom konkursen uppkomna kapital- förlusten. Någon sådan kvittningsrätt finns däremot inte för den del av uppskovsbeloppet som är tjänste- belopp. Situationen blir densamma om aktierna sjun- ker i värde och säljs med förlust. Den frågeställning som Catharina Hagen tar upp är komplex och svårigheterna beror på att det är två olika regelverk - de s.k. 3:12-reglerna och reglerna om andelsbyten - som samtidigt är tillämpliga i den aktuella situationen. Den s.k. 3:12-utredningen ser över reglerna för hur ägare av fåmansföretag ska beskattas och den aktuella frågan omfattas av utredningens uppdrag. Utredningens arbete ska vara avslutat senast den 31 maj i år. För dagen är jag därför inte beredd att lämna några ytterligare besked. Catharina Hagen frågar även vilka principiella grunder som skiljer den nu aktuella frågan från rege- ringens senaste förslag till ändringar när det gäller skatteregler för fåmansbolag. Jag tycker att det är viktigt att de s.k. 3:12-reglerna kan tillämpas för samtliga aktiva delägare och att det inte genom olika bolagskonstruktioner är möjligt att komma förbi sys- temet. Riksdagen har nyligen efter förslag från rege- ringen beslutat om vissa ändringar i 3:12-reglerna som föranletts av ett antal domar från Regeringsrät- ten. Ändringarna innebär att regelsystemet komplette- rats för att motverka konstruktioner som medför skattefördelar som inte har varit avsedda. Ändringar- na var angelägna inte minst därför att företagare som inte har möjlighet att utnyttja sådana konstruktioner inte ska komma i ett sämre läge till följd av reglerna.

Catharina Hagen (M)

Anf. 157 Catharina Hagen (M)

Herr talman! Tack för svaret. Jag är faktiskt för- vånad, och jag ska förklara varför. En anstormning av drabbade företagare har gått ut och pekat på de katastrofala följder som pomperipos- saeffekten ger. Trots detta är regeringen inte beredd att lämna något ytterligare besked i dag. Detta är illavarslande, särskilt då Sverige är ett av de länder som har minst andel av befolkningen i nystartade företag. Från en redan mycket låg nivå har nyföreta- gandet sjunkit extremt mycket, och raset förra året var det största på tio år. Mot denna bakgrund borde det egentligen vara lika rimligt att formulera mål för nyföretagandet som för sysselsättningen. Vi måste få nya regler på skatteområdet som gyn- nar personer som vill driva företag. I stället har vi skatter som diskriminerar aktiva entreprenörer. Före- tagare som är med om att utveckla nya idéer, ger andra människor jobb, betalar skatter och arbetsgi- varavgifter kan råka ut för skattenivåer på 80, 90 och över 100 % när de säljer aktier för att samordna med andra företag. Bakgrunden till pomperipossaeffekten är, som fi- nansministern sade, de s.k. 3:12-reglerna i skattesys- temet. Problemet med de reglerna är att de inte tar tillräckligt mycket hänsyn till de speciella risker som småföretagen har. Jag vill peka på några sådana risker som är speciella för småföretagen. Bl.a. är tillgången till kapitalmarknaden begränsad för en småföretagare. Verkligt riskkapital saknas i många branscher, särskilt för entreprenörer som be- finner sig i ett tidigt skede i en innovationsfas. Följ- den blir ofta att betydande lån måste tas där säkerhet i form av personlig borgen inte är ovanligt. Det finns också försörjningsrisker. Många företa- gare håller nämligen igen sina löneuttag i början för att bolaget ska gå runt och för att verksamheten ska kunna utvecklas under ett uppbyggnadsskede. Kanske får företagaren och hans familj därför leva på bespa- ringar och lån. Följden blir att om man aldrig kommer upp i en sådan lönenivå att denna kan kompensera för bortfallet under tidigare år så har alltså även lönein- komsten riskerats, inte bara själva kapitalinsatsen i företaget. Till detta kommer att ojämna löneuttag i sig riskerar att drabbas av progressiv inkomstskatt. Det är också så att om man inte gör jämna och till- räckliga löneuttag så resulterar det inte bara i ekono- miska förluster på kort sikt, utan det får även effekter på andra områden. Det skydd som är kopplat till lö- nenivån i form av pension, sjukförsäkring, a-kassa och föräldraförsäkring blir också lägre om inte entre- prenören lyckas ta ut normala löner. Inte ens då är det faktiskt samma regler för företagaren som för en anställd. Små företag har också högre kostnader för lån och kapital, och leverantörsvillkor är ofta mer oförmånli- ga för en liten företagare. Därför borde de som in- vesterar både kapital och arbete i ett företag i princip beskattas lindrigare än vanliga anställda och vanliga aktiesparare, inte hårdare. I andra länder har man ofta lägre beskattning av småföretag, bl.a. också för att man vill motverka dominans och öka konkurrensen till gagn för konsumenterna. I Sverige är det tvärtom. Jag anser att 3:12-reglerna borde ändras radikalt och de s.k. pomperipossaeffekterna avskaffas direkt med retroaktiv verkan. Eftersom regeringen inte är beredd att göra det i dagsläget skulle jag vilja veta om finansministern anser att det är rimligt att man betalar mer än 100 % i skatt av sin inkomst. En andra fråga är: Var dessa effekter avsedda? Om de inte var av- sedda, varför ska man då inte kunna ändra på detta likaväl som på andra icke avsedda effekter av 3:12- reglerna där man har täppt till s.k. kryphål?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 158 Finansminister Bosse Rin (S)

Herr talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt för vår tillväxt och vår ekonomi att vi har många små företag, att de som finns växer och att det kan startas nya företag. Det är därför vi har, både i vår skattelag- stiftning och på annat sätt, en rad incitament för att ge småföretagen möjlighet att ta del av kapitalmarkna- den. Vi har särskilda skatteregler som gör exempelvis just aktier i onoterade företag mer förmånligt be- handlade än aktier i andra företag. Vi har en rad olika samhälleliga institutioner som dessutom ställer upp med kapital på villkor som är bättre för många mind- re företagare. Det är ett oerhört viktigt inslag i nä- ringspolitiken och den ekonomiska politiken för att stödja företagsamhetens utveckling, inte minst de små företagen. Sedan är jag medveten om att det alltid kommer att finnas önskemål om att göra förändringar och förbättringar i olika skatteregler. Vi har innevarande mandatperiod i riksdagen vid flera tillfällen justerat i både individbeskattningen och företagsbeskattningen. Vi har haft möjlighet både att sänka den individuella beskattningen och också att sänka företagens olika skatteinslag. Vi diskuterade exempelvis i det social- demokratiska partiet så sent som i höstas ytterligare några justeringar av skattereglerna i syfte att under- lätta inte minst för nya företagare att ta sig in på marknaden och ge dem bättre villkor. Det pågår också sedan lång tid tillbaka en särskild utredning, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, just om fördelningen när det gäller hur en enskild företagare ska betala skatt, vad som hänförs till kapi- tal och vad som hänförs till inkomst av tjänst. Det är en mycket grannlaga uppgift att försöka särskilja vad som är mer normala inkomster, vad alla inkomsttaga- re, oavsett om man är företagare eller anställd, rimli- gen ska betala, och vad som ska tillhöra kapitalbe- skattningsdelen. Det finns ingen självklar och enkel gräns mellan dessa typer av olika beskattningsslag. Därför är det viktigt att detta arbete nu kan slutföras under våren, såsom jag nämnde i mitt interpellations- svar, och att vi sedan får tillfälle till en ordentlig diskussion. Vi har anledning att upprätthålla principer om bå- de enkelhet i skattesystemet och rättvisa mellan olika grupper i vårt samhälle, liksom vi har ett intresse av, som jag sade inledningsvis, att se till att också under- stödja företagens möjligheter att både växa och bli ännu fler. Till sist tog Catharina Hagen upp att det finns de som har sålt sina företag under senare tid, framför allt under den allra mest intensiva IT-yran, och då valt att inte få betalningen i form av kontanter utan i form av aktier och en option som kunde utfalla åt ena eller andra hållet. Jag utgår från att de personerna varit medvetna om de risker man tar i ett sådant läge, då man väljer en sådan metod för betalningen av sitt företag. Många av dem har naturligtvis gjort stora vinster, och de har självfallet inte hörts på samma sätt i debatten. Men jag är också medveten om att andra som tagit stora risker inte har varit lika framgångsri- ka, och därför har riskerna naturligtvis lett till bety- dande skattekonsekvenser för dem. Jag utgår dock från att de allra flesta inte av okunnighet har gett sig in i den här typen av affärer. Därför får det också räknas in som en del i hela det 3:12-komplex som vi diskuterar när det gäller kapital- och företagsbeskatt- ning i fortsättningen.

Catharina Hagen (M)

Anf. 159 Catharina Hagen (M)

Herr talman! Finansministern tar i början av sitt inlägg upp en mängd olika ekonomiska åtgärder som man kan vidta för företagandet. Den här debatten gällde egentligen bara pomperipossaeffekten, och jag har så kort tid på mig att jag inte kan kommentera de andra åtgärder för företagen som finansministern pratar om. Jag vill gärna börja med det sista som finansmi- nistern tog upp. Många framgångsrika företagare har naturligtvis tagit risker och är medvetna om de risker det innebar att ta aktier i utbyte. Men de kommersi- ella riskerna är ju helt normala. Är man inte fåmans- bolagsägare drabbas man inte heller av riskerna på annat sätt än att man förlorar hela sitt kapital. Den risken är dessa företagare medvetna om. Det jag talar om är när man får betala pengar i form av skatt för att man har förlorat pengar. Det är som att ta en nitlott, och vinner jag inte på lotten ska jag betala ytterligare pengar. Det kan bara inte vara regeringens mening att detta är acceptabelt. Jag tror inte ens att det enligt Europakonventionen är accep- tabelt att man kan ha skatter som uppgår till över 100 %. Det är ju ren konfiskation! Europakonventio- nen ger skydd för mänskliga rättigheter, och konfis- kation sägs bara vara tillåten när den ligger i det all- männas intresse och anses nödvändig. Jag skulle bli mycket förvånad om pomperipossafallen skulle god- kännas enligt Europakonventionens regler. Jag vill också gärna beröra några andra synpunk- ter som finansministern tog upp. Det är klart att reglerna är krångliga i 3:12- utredningen. Jag begär inte att regeringen och fi- nansministern ska lämna besked om helt nya regler på 3:12-området här och nu. Men det finns faktiskt för- slag om hur man ska lösa pomperipossaeffekterna. Jag vet att näringslivets skattedelegation har uppvak- tat Finansdepartementet och lämnat förslag på en lagtext som gör det möjligt att kvitta förluster både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget kapital. Det gör att fåmansbolagen skulle få samma regler som alla andra aktieägare har. Det är det som är vitsen med den här debatten. Det är bara det jag talar om. Jag tycker att regeringen borde ha varit beredd att gå oss till mötes på den här punkten. Ska vi med öppna ögon förlora dessa entreprenör- er genom att inte göra någonting nu? Vilka signaler sänder det till dem som inte har blivit entreprenörer ännu? Hur kommer de att göra som har blivit drabba- de? Jag tror att många i framtiden kommer att försöka lägga sina bolag utomlands, flytta utomlands - ännu värre - eller inte starta bolag alls. Det är en mycket dålig utveckling för Sverige. Sverige behöver företa- gen för sin tillväxt. Det finns också en annan sak med den här pompe- ripossaskatten som är helt absurd, finansministern. Tidigare har man ju varit överens om att ha skatt efter bärkraft, men här är det tvärtom: Ju lägre intäkten är från aktieförsäljningen, desto högre blir skattesatsen. Går man i konkurs får man betala skatt, men det räcker inte: Säg att man får en inkomst som motsva- rar en tredjedel av värdet i kontanter för sina inbytta aktier. Redan då blir skatten över 100 %, och det är absolut absurt. Jag skulle återigen vilja fråga finansministern: Är det rimligt med skatter som uppgår till över 100 %? Anser regeringen att det är rimligt? Var går gränsen? Ska man betala 80 % i skatt eller 90 %? Accepterar man verkligen skatter över 100 %? Jag vill också påpeka att skattereglerna är väldigt betydelsefulla för företagens expansion. SACO visa- de t.ex. nyligen att en tredjedel av kunskapsföretagen anser att skatterna är ett stort hinder för expansion. Frågan är därför om inte det högsta priset för miss- lyckandet med denna lagstiftning betalas av oss alla med utebliven tillväxt. Jag menar att det är oaccepta- belt att ha lagar som avskräcker människor som vill, kan och vågar starta nya företag.

Intressenter

Frågeställare

Hagen, Catharina (m) Moderaterna

Besvarad av

finansminister Bosse Ringholm Socialdemokraterna