Postens tillhandahållande av betaltjänster för äldre och funktionshindrade
Interpellation 2008/09:296 av Johansson, Lars (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-30
- Anmäld
- 2009-02-09
- Besvarad
- 2009-02-13
- Sista svarsdatum
- 2009-02-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 januari
Interpellation
2008/09:296 Postens tillhandahållande av betaltjänster för äldre och funktionshindrade
av Lars Johansson (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Under augusti månad 2008 ställde jag en skriftlig fråga om vilka åtgärder statsrådet Åsa Torstensson avsåg att vidta så att betaltjänster kunde finnas för funktionshindrade och äldre över 80 år på landsbygden utan lokal postservice efter den 28 november 2008 – alltså då Svensk Kassaservice skulle avvecklas.
I svaret jag fick den 28 augusti skrev statsrådet: När det gäller tillgång till betaltjänster i glesbygd för äldre personer och personer med funktionsnedsättning kommer de även i fortsättningen att ha tillgång till motsvarande tjänster som tidigare. Genom att Post- och telestyrelsen särskilt upphandlat även den tjänsten får alla som är berättigade till den, också tillgång till den. Vidare stod det i svaret: Skulle det vid återrapporteringen visa sig att tillgängligheten i någon del inte motsvarar det statliga ansvaret kommer jag naturligtvis att överväga nödvändiga åtgärder.
Efter detta klargörande besked har berörda äldre och funktionshindrade utgått från att statsrådets besked skulle gälla efter utsatt datum. Post- och telestyrelsen (PTS) har på sin hemsida under 2008 skrivit: Du som i dag på grund av ålder eller funktionsnedsättning får Din post till tomtgränsen och kan ta ut pengar och betala räkningar hos Postens lantbrevbärare vid Din bostad, får en liknande service från och med den 1 december 2008. Du som i dag har den här tjänsten, behöver inte anmäla Dig igen för att få den från och med den 1 december.
Beklagligtvis var detta för bra för att vara sant! Nu gäller nya besked. År 2009 står det på PTS hemsida att man ska ansöka om denna tjänst. Alla i hushållet måste vara minst 80 år och/eller ha en funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningen måste påverka din förmåga att använda vanliga serviceställen, exempelvis banker eller butiker med banktjänster. Du kan behöva lämna in ett intyg som styrker ditt behov av tjänsten.
Vidare står det: Om du tror att du har rätt till tjänsten och vill ha ansökningshandlingar, ska du kontakta Brevgirot.
Informationen avslutas med följande: Bedömningen av vem som har rätt till tjänsten görs, precis som för den tidigare tjänsten, av Postens lantbrevbärare och postens utdelningschef i området.
Som sagt, det ska vara ett nytt ansökningsförfarande, så tidigare besked om att man inte behöver ansöka igen gäller plötsligt inte längre! Dessutom visar det sig att betaltjänsten nu kostar stora summor för den enskilde. Man måste betala en abonnemangsavgift på 128 kronor i månaden och 29 kronor för varje räkning man vill betala via lantbrevbäraren. Tidigare var det en årskostnad på omkring 200 kronor.
Mina frågor till statsrådet blir därför:
1. Vilka nödvändiga åtgärder vidtas nu för att leva upp till de besked som statsrådet lämnade den 28 augusti i fjol?
2. Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet att vidta gentemot PTS utifrån den klart felaktiga information som myndigheten lämnade under år 2008 till 5 500 hushåll med kassaservice via lantbrevbärare?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:296
Webb-tv: Postens tillhandahållande av betaltjänster för äldre och funktionshindrade
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:70 Fredagen den 13 februariProtokoll 2008/09:70 14 § Svar på interpellation 2008/09:296 om Postens tillhandahållande av betaltjänster för äldre och funktionshindrade
Protokoll från debatten
Anf. 82 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Lars Johansson har frågat mig vilka nödvändiga åtgärder som vidtas för att leva upp till de besked som jag lämnade den 28 augusti i fjol. Lars Johansson har också frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag avser att vidta gentemot PTS utifrån den klart felaktiga information som myndigheten lämnade under 2008 till 5 500 hushåll med kassaservice via lantbrevbärare.
Utifrån Lars Johanssons interpellation förstår jag att det finns missuppfattningar vad gäller de betaltjänster som tillhandahålls till äldre personer och till personer med funktionsnedsättning boende i glesbygd, så kallad utsträckt service. Jag vill därför kortfattat redogöra för vad som gäller för den utsträckta servicen.
Vad gäller den utsträckta servicen gäller precis samma principer som tillämpats tidigare. Detta innebär att de ca 1 700 hushåll som tidigare haft denna tjänst även fortsättningsvis har rätt till den. Någon ny ansökan och prövning för dessa hushåll behövs inte, utan det räcker med en anmälan till Brevgirot. Denna anmälan behövs för att administrationen av det nya systemet ska fungera, och någon omprövning av behovet sker inte för denna grupp.
Lars Johansson har bland annat ifrågasatt formuleringen på PTS hemsida: "Du som i dag har den här tjänsten behöver inte anmäla Dig igen för att få den från och med den 1 december." Enligt den information som jag inhämtat var inte den slutliga utformningen av de upphandlade tjänsterna färdig när denna information fanns på hemsidan, och det var därför inte känt att Brevgirot behövde en anmälan för sin administration. Det har däremot hela tiden varit klarlagt att de som redan använde den utsträckta servicen inte skulle behöva ansöka och få sitt behov prövat på nytt. Det var detta som PTS syftade på i informationen. Med facit i hand kunde PTS ha använt ordet "ansöka" i stället för "anmäla".
Vad gäller nya kunder som vill ta del av den utsträckta servicen ska dessa, på samma sätt som förut, ansöka om att få ta del av tjänsten. Ansökan prövas sedan utifrån följande kriterier.
För att få tjänsten krävs att den sökande bor i ett hushåll som betjänas av lantbrevbärare. Alla i hushållet måste vara minst 80 år och/eller ha en funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningen måste påverka förmågan att använda vanliga serviceställen, exempelvis banker eller butiker med banktjänster. I tveksamma fall kan det behövas ett intyg som styrker behovet av tjänsten.
De ovan beskrivna villkoren är exakt samma villkor som gällde tidigare när Svensk Kassaservice tillhandahöll den utsträckta servicen, vilket PTS också informerat om.
Det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Regeringen har uppdragit åt länsstyrelserna att bevaka att de upphandlade betaltjänsterna motsvarar samhällets behov, och bevakningen bör inriktas på om det politiska målet uppfylls. Skulle det vid återrapporteringen visa sig att tillgängligheten i någon del inte motsvarar det statliga ansvaret kommer jag naturligtvis att överväga nödvändiga åtgärder.
Eftersom de besked jag lämnade i frågesvaret den 27 augusti 2008 var korrekta behöver jag inte vidta några åtgärder för att leva upp till dem. Jag avser inte heller att vidta några åtgärder med anledning av den information som PTS lämnade under 2008.
Anf. 83 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag ska inleda med att säga att frågan om betaltjänster handlar om att man ska kunna bo var som helst i Sverige och oavsett om man är gammal eller funktionshindrad och få den service som lantbrevbärarservicen har gett och bör ge även i fortsättningen.
Jag tackar för svaret från Åsa Torstensson, även om jag inte är riktigt nöjd med de besked som lämnas här. Jag upplever fortfarande att informationen har varit missvisande under föregående år. Det var bland annat därför som jag ställde den skriftliga frågan till Åsa Torstensson i augusti förra året. Jag fick då besked om att Post- och telestyrelsen när Svensk Kassaservice skulle upphöra från och med den 28 november föregående år skulle upphandla den nya tjänsten som skulle kombineras med lantbrevbärarservicen när det gäller betaltjänster för människor som har rätt till denna service, människor som är 80 år och äldre eller funktionshindrade, och som har haft den hittills.
Under hela hösten har det tyvärr varit så att det har sagts en sak i den skriftliga informationen. Men när enskilda människor har tagit kontakt med lantbrevbäraren för att få veta hur det blir från och med den 1 december 2008 och frågat om de kommer att få samma service som de har haft tidigare har man inte kunnat svara på dessa frågor. Den enda information som har funnits har varit dels statsrådets skriftliga svar, dels den information som har funnits på hemsidan, vilket jag också har tagit upp i min interpellation.
När Post- och telestyrelsen har upphandlat betaltjänsterna från och med i år och det nya gäller uppstår det intressanta. Nu är det inte riktigt som man sade föregående år, nämligen att om man har haft dessa tjänster ska man fortsättningsvis kunna få dem automatiskt, utan man måste ansöka om detta via hemsidan. På Post- och telestyrelsens hemsida framgår det väldigt tydligt för den enskilde att man behöver ansöka om den här tjänsten. Det står ingenstans att man med automatik får den, utan man måste ansöka igen.
I svaret som jag har fått från statsrådet står det att det bara är att kontakta Brevgirot. Men det står ingenstans att det handlar om det, utan det står att man ska ansöka om tjänsten en gång till. Det är då som äldre människor och funktionshindrade blir oroade för om det kommer att bli en ny bedömning och för om de ånyo kommer att få denna tjänst. Det är den ena sidan.
Den andra sidan är att när man har fått information via Brevgirot om att man har rätt till denna tjänst är det en helt annan tjänst än vad som gällde föregående år och helt andra kostnader. Nu kostar det betydligt mer. För en person över 80 år som betalar 42 fakturor om året via lantbrevbäraren kostade det föregående år 200 kronor. Nu kommer det att kosta omkring 2 500 kronor. Det är en helt annan tjänst som vi talar om. Därför har informationen varit helt missvisande när man säger att det ska vara samma service som tidigare, eller liknande. Ingenstans har man talat om att det kommer att vara helt andra kostnader än vad som har gällt före den 28 november 2008. Jag är mycket förvånad över att statsrådet i sitt skriftliga svar över huvud taget inte har nämnt det eftersom det står i min interpellation.
Anf. 84 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Jag ska börja med ett referat från Norrländska Socialdemokraten i går. Där kunde man under rubriken "Blind och bortglömd" läsa:
"Lars Westerberg är 80 år och bor ensam hemma och klarar sig själv. Han bakar, gravar fisk, städar och skottar. Men sköta sina penningärenden kan han inte längre. Varför? Han är blind, och lantbrevbäraren kan inte längre hjälpa honom när Posten inte längre har någon kassaservice."
Längre ned i samma artikel kan man läsa:
"- Förut fick jag ordna allt själv. Nu är jag beroende av andra. Jag är ingenting värd numera."
Nu tvingas han be sina släktingar om hjälp. Senast kom en systerson körande från Luleå för att hjälpa honom med räkningarna. Det var bråttom eftersom brandförsäkringen skulle betalas.
Systemet med lantbrevbäraren fungerade utmärkt. Frågan är hur detta ska ordnas i fortsättningen.
Citatet fortsätter:
"- Vi är bortglömda, säger Lars Westerberg. - - -
Att förändringen innebär problem är ingenting nytt.
- Det har blivit besvärligt nu, det var otroligt fint att kunna hjälpa till, säger lantbrevbärare Barbro Emanuelsson."
Sedan kommer vi till en intressant del i artikeln, som alltså är från i går:
"På Post- och telestyrelsen har man inget rakt svar att ge.
- Jag ömmar verkligen för de här fallen som hamnat mellan stolarna. I övergången från det gamla till det nya finns ingen klar ansvarsfördelning. Jag förstår att det kan bli problem och då är nog den lämpligaste lösningen att vända sig till kommunen, säger Sten Sellander, vid PTS."
Vi har läst i minister Åsa Torstenssons svar att ingenting är förändrat, att det bara gäller att fortsätta. Samtidigt läser vi i tidningen att Post- och telestyrelsen går ut med att det visst är förändringar, att ansvarsfördelningen inte är riktigt klar och att man får kontakta kommunen.
Då har jag en fråga till ministern om finansieringsprincipen. Om kommunen nu får mer uppdrag när det gäller att reda ut begreppen om hemtjänsten, kommer då regeringen att se till att kommunen får ersättning för det merarbete som förändringen har lett till?
Ministern har ju ett ansvar just när det gäller ansvarsfördelning. Jag tycker att det är graverande att vi här vid två tillfällen får denna uppgift, först i svaret på Lars Johanssons fråga och sedan när ministern fortsätter att hålla fast vid den, samtidigt som myndigheten är tydlig med att ansvarsfördelningen i frågan inte alls är tydlig. Det åligger ministern att se till att denna fördelning är tydlig.
Anf. 85 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Vid skiften och förändringar är det klart att det alltid uppstår en övergångsperiod. Jag är den första att beklaga att information som är oerhört avgörande också är oerhört svår att nå fram med.
Jag vill ändå förtydliga detta. För det första har Post- och telestyrelsen sänt ut information direkt till de 1 700 hushåll som hade den utsträckta servicen sedan tidigare. För det andra har Post- och telestyrelsen, precis som Lars Johansson hänvisade till, försökt nå potentiella berättigade genom lantbrevbärarna. De 2 300 lantbrevbärarna har lämnat information till de boende utefter de färdvägar som de bedömt kunde komma i fråga för den utsträckta servicen.
Ambitionen är naturligtvis att nå ut med information. Alla vet hur svårt det är att nå ut med information. Här har man använt lantbrevbärarna, som är otroligt duktiga, har lokalkännedom och i princip vet hur gamla människor är.
Utöver detta har Post- och telestyrelsen informerat ca 45 000 hushåll om de nya tjänsterna i de landsbygdsområden som har upphandlats.
När Lars Johansson sedan lyfter upp kostnaderna för betaltjänsten för den enskilde vill jag faktiskt gå igenom detta. Enligt den information jag har inhämtat har Brevgirot valt en annan prismodell än den som Lars Johansson hänvisar till och som Svensk Kassaservice använde sig av. Det är alltså inte direkt jämförbara kostnader. Brevgirots modell bygger på dels en styckavgift, dels en portoavgift. Brevgirot debiterar 29 kronor per räkning och 10 kronor för inlösen av utbetalningsavier. Motsvarande kostnad var tidigare 49 kronor per räkning och 35 för inlösen av utbetalningsavier.
Till Brevgirots styckkostnad tillkommer en portoavgift för de försändelser som avier och kontanter förmedlas med. För vanliga brev är denna 6 kronor. För de rekommenderade försändelser som innehåller värde handlar det om 56 kronor för ett värde upp till 5 000 kronor och 72 kronor för ett värde mellan 5 000 och 10 000 kronor. Någon abonnemangsavgift förekommer inte, som Lars Johansson påstår.
Kostnaden för varje räkning beror således på hur många räkningar som betalas vid samma tillfälle. Om man betalar tre räkningar vid ett och samma tillfälle över Brevgirot kostar det 143 kronor om det sammanlagda värdet understiger 5 000 kronor och 159 kronor om det ligger mellan 5 000 och 10 000 kronor. Motsvarande kostnad hade tidigare varit 147 kronor oavsett värde.
Den årskostnad på omkring 200 kronor som Johansson refererar till kan endast ha räckt till att betala fyra räkningar per år.
Som en jämförelse kan jag också säga att det på en av våra större banker kostar 150 kronor att betala en räkning på något av deras kontor.
Nu tror jag att jag har gått igenom kostnaderna. Det är på detaljnivå. Eftersom Lars Johansson i nästa led antagligen ställer frågor om brevportot, om jag nu har uttryckt mig fel, är det oerhört viktigt för mig att här gå igenom kostnaderna. Nu har Lars Johansson fått svar på frågan om de skillnader som nu finns.
Anf. 86 Lars Johansson (S)
Fru talman! Låt oss börja i den ändan, med detaljerna. De är ofta det viktiga för enskilda människor. Den uppgift jag har, och den har jag kollat, är att den här personen i Urshult som jag har som utgångspunkt - jag behöver inte nämna hans namn - föregående år betalade 42 räkningar via lantbrevbärarservicen till en årskostnad på 200 kronor. Nu får han besked om att han kommer att få en helt annan kostnad. Dels är det en abonnemangsavgift på 128 kronor, dels kommer varje räkning i fortsättningen att kosta honom 29 kronor. Det är den information han har fått från Brevgirot och som sedermera också lantbrevbärarna har vidimerat. Det är möjligt att det är felaktig information, men då är det ytterligare ett exempel på att omläggningen från det tidigare systemet till det nya inte fungerar.
Detta tycker jag är viktigt att komma ihåg. Det är därför den här informationen har varit missvisande från början. Den har inte givit klara besked utan gjort att folk har blivit oroade. Det var också därför jag tog upp frågan föregående år för att få klarhet på den här punkten. Människor har gått i tron att det är på det här viset, men i verkligheten är det inte riktigt på det vis som statsrådet här säger. Det gör att frågan får en annan dimension.
Också när det gäller länsstyrelsens bevakningsansvar är det samma sak: När man kontrollerar med länsstyrelserna hur de följer upp detta, om de ser till att det fungerar på ett bra sätt, säger de: Har vi fått den uppgiften? Det kanske vi ska undersöka vidare - och så vidare.
Människor som har varit med i samhället i 80, kanske 90 år är vana att samhället ska fungera fullt ut. En sådan här service, som de har haft, tycker de ska fungera också framgent. Man känner oro när man upplever att man inte får klara besked.
Därför tycker jag att det som Åsa Torstensson skriver i sitt svar är viktigt, nämligen att det ska ske en uppföljning via länsstyrelserna och att statsrådet ska inhämta en rapport om huruvida de upphandlade betaltjänsterna uppfyller behoven som det var tänkt. Jag hoppas verkligen att Åsa Torstensson rappar på det rapporterandet från länsstyrelserna så att informationen kommer in snart. Då kan man upptäcka om de åtgärder som var avsedda från början inte vidtas och rätta till det, och det kan man göra snabbare om man får in rapporten snart än om det dröjer ett halvår eller ett år tills man får in den.
Jag skulle vilja uppmana statsrådet att ta in en sådan rapport från länsstyrelserna redan nu under det första kvartalet så att man får en bra bild av läget och därefter, om det behövs, kan vidta olika åtgärder för att rätta till det som inte fungerar så att människor slipper känna oro i den här frågan.
Jag har ingen anledning att göra en partipolitisk fråga av detta. Jag anser att det är viktigt att detta, själva sakfrågan, fungerar för enskilda människor. Då är det också viktigt att Åsa Torstensson ser till att det gör det på ett bra sätt i hela landet.
Anf. 87 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Inte en reflexion av Åsa Torstensson om den situation som Lars Westerberg, 80 år, har hamnat i. Han har klarat sig själv, han gör det inte längre. Han är synskadad, ensam och bor uppe i Svanstein och är tvungen att förlita sig på att människor sätter sig i bil och åker från Luleå till Svanstein, en ganska ordentlig vägsträcka, för att hjälpa honom att fixa räkningarna. Ingen reflexion!
Vi har haft en debatt förut i dag om funktionsnedsatta, och då gällde det hörselskadade, deras rätt och tillgängligheten i samhället. Jag vurmar för arbete runt tillgänglighet. Just nu håller vi på med ett ärende om att det är politiken som gör människor "funktionshindrade". Politiken sätter upp hinder för människor som har varit fullständigt kapabla själva att klara sin situation. Men ingen reflexion från Åsa Torstensson om det!
Jag hoppas att Åsa Torstensson ger ett svar till Lars Westerberg och dem som har hamnat i samma situation som han. Varför ska man helt plötsligt, när man har klarat sig själv, vara tvungen att förlita sig på att andra hjälper en? Varför, för att gå in på det Lars Johansson tog upp, ska man vara tvungen att gå till någon som man känner för att slippa betala höga avgifter för att skicka räkningar? Varför kan man inte vara självständig medborgare i vårt land när man har varit det?
Svara Lars Westerberg och de andra hur du har tänkt lösa det för dem! De är värda det. De har inte själva velat hamna i ett läge där de upplever att de ingenting är värda längre.
Anf. 88 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Både till Lars Johansson och till Lars U Granberg vill jag säga: Alla människor har rätt till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det är därför som vi har ansvar för att upphandla tjänster också för dem som är äldre, över 80 år, och för dem som är funktionshindrade. Det ställs precis samma krav som det ställdes tidigare på upphandlingen med Svensk Kassaservice. Däremot är de nuvarande tjänsterna inte exakt desamma eftersom Post- och telestyrelsen inte har upphandlat dagskassor. Där var det en gränsdragning. Man förde samtal med till exempel Glesbygdsverket. Man trodde att marknaden skulle kunna fungera.
Till både Lars Johansson och Lars U Granberg: Jag är helt medveten om den oro som förändringar alltid innebär. Information är A och O. Jag har beskrivit den informationsinsats som har gjorts och som fortsätter. Därtill är det naturligtvis, som jag svarat, avgörande att det hela fungerar. Det är därför som länsstyrelserna har till uppgift att följa upp och göra utvärderingar. Den tjänst som har varit i gång i knappt två månader är det oerhört viktigt att följa upp och värdera för att se om det behöver vidtas förändringar.
Det är också viktigt att blicka tillbaka för att förstå varför det blev en förändring. Det var så att färre och färre även på landsbygden efterfrågade Svensk Kassaservices tjänster. Lantbrevbärarnas transaktioner minskade med mer än 40 procent mellan 2004 och 2006. Det är en verklighet som våra lantbrevbärare kan beskriva. Det är en av orsakerna till att det nu har blivit en förändring.
Syftet är inte att försämra. Syftet är att skapa bra service för människor oberoende av var de bor och oberoende av vilken ålder de har. I ett övergångsläge kan jag förstå att det finns både oro och rädsla inför saker man inte känner igen. Målet är att det ska vara bra betaltjänster, som den enskilde har rätt till och ska kunna använda sig av på ett bra sätt.
Naturligtvis kommer jag att följa upp det som Lars Johansson efterlyser.
Anf. 89 Lars Johansson (S)
Fru talman! Tjänsten är inte densamma som tidigare. Jag tror att det är viktigt att konstatera det. Jag kan citera ur tidningen Smålandsposten den 24 januari i år där Edvard Karlsson är intervjuad:
"Tidigare har Edvard Karlsson fått sina kontanter via lantbrevbäraren. Resten av pensionen fördes över till ett konto hos Nordea, sedan betalade han sina räkningar med hjälp av giro. Men sedan december, då Svensk kassaservice lades ned, fungerar inte det längre." Nu får han skjuts till Swedbank där han kan ta ut sin pension och betala en särskild uttagsavgift på 50 kronor.
Det är just den här förändringen som har skett. Det är därför som informationen om att det skulle vara samma service som tidigare inte stämmer.
Det andra som jag vill säga är att länsstyrelserna enligt artikeln ska redovisa sitt uppdrag till regeringen den 1 december i år. Det är alltså 13 månader efter det att förändringarna genomfördes.
Jag vill uppmana statsrådet att korta den här tiden betydligt, att se till att man får en rapport om hur det fungerar och att återställa den ordning som gällde innan Kassaservice upphörde. Det är egentligen det som är utgångspunkten. Så har informationen varit tidigare - det skulle inte bli någon förändring.
Då menar jag att man från regeringens sida är skyldig att se till att man återställer denna service till vad den var dessförinnan. Det måste gå att ordna det via lantbrevbärarna.
Jag har utgått från att den upphandling som PTS skulle göra byggde på att de enskilda skulle få samma service som tidigare och att man inte förfuskade under upphandlingen. Har man gjort det är det allvar. Då är det viktigt att man ingriper och gör en förändring.
Anf. 90 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag sade att tjänsten inte är exakt densamma eftersom den inte är upphandlad på samma sätt som tidigare då Svensk Kassaservice under Posten hade ansvar. Men de äldre och funktionshindrade har på samma sätt som tidigare rätt till den utsträckta servicen. Där är det ingen skillnad i förhållande till tidigare.
Lars Johansson inledde med att säga att informationen har varit felaktig och missvisande. Men det är samma funktioner, och samma grupperingar har rätt till den utsträckta servicen.
Vad gäller kostnader för girot kontra Svensk Kassaservice gick jag i detalj igenom detta. Det är inte alltid direkt jämförbara priser, men det är ganska så jämförbara prislägen som jag har beskrivit. Det är viktigt att det framgår.
Som jag hela tiden sagt är det naturligtvis i ett övergångsläge svårt att nå fram med information. Jag är den första att bejaka det som Lars Johansson efterlyser. Det är viktigt att göra uppföljningar och utvärderingar av all typ av förändring. Människor har behov av att servicen fungerar i dag liksom den fungerade i november. Det kommer den i högsta grad att göra, och jag är noga med att det ska uppföljas för att vi ska kunna vidta förändring om så behövs.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.