Prioritering av folkhälsa före frihandel
Interpellation 2007/08:235 av Frid, Egon (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-27
- Anmäld
- 2007-11-27
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-12-03
- Sista svarsdatum
- 2007-12-11
- Besvarad
- 2007-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 november
Interpellation
2007/08:235 Prioritering av folkhälsa före frihandel
av Egon Frid (v)
till statsrådet Ewa Björling (m)
Det har uppmärksammats från förhandlingar inom EU och WTO att frihandel går före folkhälsa och att denna frihandel aktivt medverkar till en ökad handel med alkohol och tobak i många av utvecklingsländerna. Flera olika organisationer i Sverige, inom EU och i olika utvecklingsländer har uppmärksammat att det i WTO‑, GATT- och EPA-förhandlingarna finns klarlagt den negativa och aggressiva handel som sker med alkohol och tobak. Ett mycket tydligt exempel på detta är den aggressiva alkohol- och tobaksreklam som sprids i många utvecklingsländer. Att alkohol och tobak är hälsovådliga och påverkar folkhälsan negativt torde och borde ingen ifrågasätta vare sig i Sverige, inom EU eller globalt. I Sverige arbetar vi utifrån folkhälsan för en restriktiv alkoholpolitik och för en minskning av tobakskonsumtionen. Inom EU borde denna linje vara lika självklar. Sverige borde även stödja samma linje i den globala handeln. Alla länder bör få rätt att prioritera folkhälsofrågorna före nationella tullar och ökad frihandel. Sveriges linje borde självklart vara att inom handel, bistånd och EU agera för att bekämpa handeln med alkohol och tobak samt att folkhälsan och det utvecklingsarbete som utvecklar folkhälsan har prioritet för global utveckling och fattigdomsbekämpning. Efter en tvådagarsresa till Bryssel med fokus på dessa frågor och träffar med aktiva organisationer och nätverk inom arbetet för folkhälsa före frihandel blir det svart på vitt att frihandeln stöder tillträde till marknader före en utveckling av folkhälsan i utvecklingsländer och att EU-kommissionen tvingar fattiga utvecklingsländer att öppna sina marknader för alkohol och tobak.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
Hur avser statsrådet att agera för att stödja utvecklingsländernas rätt att prioritera folkhälsan före frihandel med en ökad handel av alkohol och tobak?
Hur avser statsrådet att agera så att Sveriges politik för handel, bistånd och EU ligger i linje med Sveriges politik för global utveckling samt bidra till FN:s millenniemål för fattigdomsbekämpning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:235
Webb-tv: Prioritering av folkhälsa före frihandel
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:46 Tisdagen den 18 decemberProtokoll 2007/08:46 31 § Svar på interpellation 2007/08:235 om prioritering av folkhälsa före frihandel
Protokoll från debatten
Anf. 287 Ewa Björling (M)
Herr talman! Egon Frid har frågat mig om stöd för utvecklingsländernas rätt att prioritera folkhälsa före frihandel med en ökad handel av alkohol och tobak samt huruvida Sveriges politik för handel, bistånd och EU ligger i linje med Sveriges politik för global utveckling och bidrar till FN:s millenniemål för fattigdomsbekämpning.
Inledningsvis vill jag nämna att handel med alkohol och tobak förhandlas inom WTO samt i bilaterala och regionala handelsförhandlingar, som till exempel förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) med länder i Afrika, Västindien och Stilla havet.
En viktig aspekt som bör framgå i det här sammanhanget är att när det gäller varuhandeln särbehandlas inte alkohol och tobak i dessa förhandlingar. Sveriges mål om frihandel gäller även handeln med alkohol och tobak. Utvecklingsländernas möjligheter att prioritera folkhälsan står dock inte i strid med det internationella handelsregelverket. Jag vill understryka att de instrument som normalt används för att minska alkohol- och tobakskonsumtion, såsom nationell beskattning och regler om förutsättningar för försäljning av alkohol och tobak,
inte
omfattas av pågående handelsförhandlingar. Enligt WTO:s regelverk kan länder sätta upp sina egna regler så länge dessa är icke-diskriminerande, vilket innebär att skattenivåer och reglerna för försäljning med mera för importerade varor ska vara desamma som för lokalt producerad alkohol och tobak.
Handeln med tjänster regleras i WTO genom det allmänna tjänstehandelsavtalet, GATS (General Agreement on Trade in Services). Ländernas åtagande i GATS avgörs efter förhandlingar. Varje medlemsland har dock själv ett stort inflytande över vilka tjänstesektorer som landet är berett att göra åtaganden i. I GATS-avtalets inledning bekräftas medlemmarnas rätt att reglera och införa nya regleringar för att tillgodose nationella mål. Detta innebär att varje enskilt medlemsland kan besluta om mål och medel till skydd för folkhälsan. Utvecklingsländernas möjligheter att lagstifta om eller att fatta beslut om icke-diskriminerande regler för att skydda människors hälsa påverkas således inte av GATS. Medlemsländerna har även rätt att själva besluta om åtaganden i olika tjänstesektorer, och detta gäller även reklamtjänster. Det är vidare upp till de enskilda utvecklingsländerna att fatta beslut om vilka regler som ska gälla för reklam för alkohol och tobak i respektive land.
Regeringen driver en aktiv samstämmighetspolitik inom EU, i linje med politiken för global utveckling. En viktig del av detta arbete är att tillse att utvecklingsperspektivet ges en framträdande roll i handelspolitiken samt att stöd ges för att stärka utvecklingsländernas kapacitet att dra nytta av det internationella handelssystemet. Jag vill framhålla betydelsen av frihandel som ett kraftfullt instrument för utveckling och fattigdomsbekämpning i enlighet med FN:s millenniemål. Sverige arbetar därför aktivt för att utvecklingsländerna ska ges bättre tillträde till EU:s marknad. Detta görs inom ramen för dels de globala handelsförhandlingarna, dels i de bilaterala och regionala förhandlingarna, bland annat med länder i Afrika och Latinamerika.
Sammantaget verkar regeringen för såväl en fri handel som en god folkhälsa. Det är viktigt att framhålla att dessa frågor inte på något vis står i motsättning eller att den ena målsättningen skulle rangordnas före den andra. Ekonomiska och sociala faktorer samspelar och är beroende av varandra: Ökad handel bidrar till ekonomisk tillväxt som främjar utveckling och sysselsättning och bidrar därmed till social välfärd och folkhälsa. Regeringen kommer således genom sitt fortsatta aktiva arbete i EU, WTO, FN och alla andra berörda forum att bidra till att skapa så jämlika förutsättningar som möjligt för en god folkhälsa och minskad fattigdom.
Anf. 288 Egon Frid (V)
Herr talman! Tack för svaret, handelsministern, i denna sena timme.
Jag skulle inledningsvis vilja säga att Ewa Björlings svar är utförligt, men det är en idealisering av frihandeln som naturligtvis är kännetecknande för Moderaterna i den svenska regeringen och moderaterna inom Europaparlamentet och tillskyndarna av frihandel. De organisationer som jobbar för ökad folkhälsa i utvecklingsländerna idealiserar inte frihandeln på samma sätt och idealiserar inte heller WTO- och GATS-förhandlingarna på samma sätt.
Interpellationen har sitt ursprung i att jag var tillsammans med fyra andra parlamentariker från Sveriges riksdag på en resa i EU där vi studerade europeisk alkoholpolitik den ena dagen och den globala utvecklingsekonomin den andra dagen.
Vi träffade bland annat European Public Health Alliance, Eurocare, Concord Europe och Action Aid. Det är fyra organisationer som jobbar för folkhälsofrågor i Europa och globalt.
Vi besökte också DG Trade, Generaldirektoratet för handel i EU. Deras vision är att stödet för tillgång till marknaden gynnas före folkhälsomålen i utvecklingsländerna. Det är lite signifikativt för vilken utveckling som är på väg inom WTO- och GATS-förhandlingarna och GATS-avtalen.
Handelsavtalen är ju förknippade med alkoholpolitiken i EU och globalt, och detta har uppmärksammats tidigare, bland annat här i riksdagen på en konferens i somras. Det har också uppmärksammats genom de mål för folkhälsan och för en effektiv alkoholpolitik som Världshälsoorganisationen har satt upp. Där slår man fast att de förhandlingar som sker inom WTO och GATS krockar med WHO:s mål för en förbättrad folkhälsa. Det finns komponenter i GATS-förhandlingarna som till exempel direkt påverkar tjänstehandeln inom alkoholpolitiken.
I utvecklingsländerna kan det direkt påverka antalet försäljningsställen, vilka krav man får ställa på utskänkningsstället och om man får begränsa antalet försäljnings- och utskänkningsställen. Det ifrågasätter begränsning av försäljningen, tiden för försäljningen, marknadsföringen av alkoholen och det offentliga försäljningsmonopolet. Detta är några exempel.
Andra tydliga exempel som vi ser runt om i världen är den aggressiva marknadsföring som frihandeln för med sig när det gäller tobak och alkohol i utvecklingsländerna, till exempel Indien där det finns jättetydliga exempel på detta. Man kan också studera den ökade alkoholreklam som finns i Sverige och Europa.
Anf. 289 Ewa Björling (M)
Herr talman! Ja, jag står definitivt för frihandel. Jag skulle till och med kunna kalla mig för frihandelsminister i stället för handelsminister. Jag anser att det är ett oerhört viktigt instrument, inte minst i fattigdomsbekämpningen. Jag vill också tillägga att vi har ett väldigt brett stöd för frihandelslinjen i Sveriges riksdag.
I DG Trade säger man också ja till frihandel, men däremot uttalar man sig inte specifikt om länders hälso- och alkoholpolitiska mål. Det är inte heller så att Sveriges alkoholpolitik har ifrågasatts i GATS.
I stället kan man säga att GATS skapades just för att främja ökad öppenhet för internationell handel med privata tjänster. Det här avtalet byggde på en insikt om att tjänstehandeln har en allt större betydelse för tillväxt och utveckling i alla länder, och det behövs ett gemensamt regelverk.
Utgångspunkten var just att WTO:s medlemmar inte ska diskriminera mellan privata tjänsteleverantörer från olika länder eller behandla utländska tjänsteleverantörer sämre än de egna.
GATS syftar alltså inte till att avreglera nationella marknader eller till att avveckla monopolstrukturer. Det allra viktigaste är just det här att det är upp till varje enskilt land att besluta om marknadsregleringar och monopol precis som målsättningar rörande skydd för folkhälsan.
Redan i GATS-avtalets inledande text bekräftas medlemmarnas rätt att reglera och införa nya regleringar för att tillgodose nationella riktlinjer.
Olika former av begränsningar för marknadstillträde, exklusiva rättigheter, licensförfarande, kvoter, arbetsmarknadstester och begränsningar i deltagande av utländskt kapital kan skrivas in i ett lands åtagande för enskilda sektorer.
Det är väldigt tydligt att det också därmed finns med att utvecklingsländerna har möjligheter att lagstifta eller införa regler för att skydda människors hälsa. Det påverkas inte av GATS.
Anf. 290 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag tror inte att Ewa Björling kan övertyga mig på den punkten och inte heller de organisationer som jobbar för en ökad folkhälsa. Jag ser också vad de frihandelsambitioner som Ewa Björling står bakom är på väg att orsaka när det gäller en global handel. Jag kan stödja att en ekonomisk utveckling är viktig för den sociala utvecklingen i alla länder, inklusive handeln i utvecklingsländerna.
Men vi måste också kunna särskilja och diskutera vilken typ av handel som är fruktbar. Vi vet att den ökade frihandeln och tillgång till marknader som man efterfrågar inom EU är applicerbar på den globala frihandeln och öppenhet till marknader som WTO och GATS sätter upp. Det innebär att utvecklingsländer som har velat skydda sin egen marknad, av folkhälsoskäl till exempel, är hänvisade till att ta bort sina egna tullar för att få tillgång till handelsavtal, bilaterala stöd och en fortsatt handel. Det finns företrädare för regeringen och för Ewa Björlings parti som hyllar att det är på det här sättet. De säger att det är upp till länderna att välja - de vet ju vad de har att rätta sig efter.
Men den aggressiva handel och marknadsföring som just tobaks- och alkoholindustrin bedriver för att lägga nya marknader under sig och för att nå nya målgrupper för sin expansion och sin produktion och försäljning av skadliga varor har inga hämningar och begränsningar. Det är olyckligt när WTO och GATS på det här sättet försöker, under så gott som hemliga förhandlingar, föra utvecklingsländer bakom ljuset på det här sättet och hyllar offentligt, utåt, detta som en lyckosam frihandel som är en förutsättning för en global ekonomisk utveckling. De organisationer som är aktiva på det här området kan tydligt redovisa vilka skadeverkningar den här handeln för med sig.
Man kan dra paralleller. Vi hade en debatt tidigare i dag med Anders Borg om införselkvoterna i Sverige och Sveriges möjligheter att föra en självständig alkoholpolitik gentemot Europa. Det är överförbart på utvecklingsländernas möjligheter att föra en självständig nationell folkhälsopolitik gentemot frihandeln och den globala handeln inom WTO- och GATS-förhandlingarna. Man har samma begränsningar där och samma krav på sig att följa de förhandlingsresultat som man kommer fram till för frihandeln.
Hyllningen till frihandeln, den blåögdheten som Ewa Björling visar som handelsminister och beskrivningen av hur vackert och fint det är bakom WTO- och GATS-förhandlingarna och deras resultat stämmer inte med den information och de konsekvenser som de europeiska folkhälsoorganisationerna redovisar. Det vore klädsamt om regeringen och handelsminister Ewa Björling verkligen tar deras oro på allvar.
Anf. 291 Ewa Björling (M)
Herr talman! Till att börja med måste jag säga att Egon Frid säger emot sig själv när han talar om den tidigare debatten med Anders Borg i dag. Jag måste återigen upprepa att frihandel är oerhört viktigt. Det är principiellt viktigt, men det är också så att utvecklingsländernas möjligheter att lagstifta eller införa regler för skydda människors hälsa inte påverkas av GATS. Det här gäller alla länder.
Sedan vill jag också säga att global handel har gjort att allt fler människor tar sig ur sin fattigdom. En sak kan vi vara överens om, och det är att biståndet i sig aldrig kommer att hjälpa ett land ur fattigdom på riktigt. Det som hjälper ett land ur fattigdom handlar om egen tillväxt och egen infrastruktur, det handlar om att bygga ett eget bra och demokratiskt samhälle, och det gör man inte via bistånd enbart. Det främsta instrumentet för det är faktiskt handel. Det handlar också om goda avtal med andra länder.
Det fascinerar mig ganska mycket när Egon Frid talar om olika organisationer som säger att vi driver flera länder till fattigdom och att det inte gynnar utvecklingsländerna. Det är precis det som Sverige jobbar för. Det handlar om att göra bra asymmetriska avtal, det vill säga avtal där utvecklingsländerna har fördelar under väldigt många år för att hinna komma i kapp så att vi till slut ska kunna ha en jämlik handel. Dessutom vill jag påpeka för de organisationer som nu tycker att vi går i fel riktning och motarbetar detta att utan avtal blir det ingen handel alls, och då kommer utvecklingsländerna aldrig att ta sig ur sin fattigdom.
Däremot är det oerhört viktigt att vi använder oss av ett viktigt instrument som handlar om
aid for trade
. Det handlar om kompetensutveckling, och därigenom kan vi bidra med vårt bistånd för att hjälpa länderna att skriva bra avtal och hjälpa länderna i besvärliga frågor som också kan gälla besvärliga varor.
Men jag tycker också att vi ska påpeka att skyddet för folkhälsan inte hanteras via tullar. Det finns andra metoder. Vi kan bara jämföra med hur vi själva gör i Sverige.
Jag vill återigen påpeka att frågan som gäller att skydda människors hälsa inte påverkas av GATS. Det är ett missförstånd där Egon Frid säger emot sig själv.
Anf. 292 Egon Frid (V)
Herr talman! Nej, jag säger inte emot mig själv. Jag konstaterar faktum, som ministern dessutom själv ger stöd för i sitt eget svar. Så länge reglerna är icke-diskriminerande påverkar de inte. Men när de blir diskriminerande, alltså protektionistiska för att stödja till exempel folkhälsan, för att stödja nationella beslut till skydd för socialpolitiken i ett land, får man inte längre bedriva den nationella politiken. Detta kan man jämföra med den svenska i dag icke fria nationella alkoholpolitiken. Det var den parallellen jag gjorde.
För att skydda den sociala utvecklingen i ett utvecklingsland kan det finnas intresse för att skydda sin handel och sin nationella politik för att värna folkhälsan. Och det får man inte göra med de GATS-regler som finns i dag.
Sedan finns det naturligtvis, och det är någonting vi behöver skilja på, positiv handel för ett utvecklingsland och negativ handel, som leder till social utslagning. Det är den handeln som de nationella utvecklingsländerna måste få rätt att hävda sina egna rättigheter i.
Det är att WTO och GATS sätter samma regelverk för alla tjänsteavtal som gör att den här oron finns för den sociala situationen i vissa utvecklingsländer, när till exempel den aggressiva alkohol- och tobaksindustrin lägger nya marknader under sig för att utveckla sin handel med de varorna. Vi kräver en annan möjlighet för utvecklingsländerna att agera utifrån nationella förhållanden när det gäller handel med de varorna.
Anf. 293 Ewa Björling (M)
Herr talman! Jag ska börja med att säga att icke-diskrimineringsprincipen innebär att om en sektor är öppen för privata tjänsteleverantörer måste utländska företag ges tillträde och behandlas på samma sätt som privata inhemska leverantörer. Det innebär att nationellt tillverkade produkter inte heller får erhålla auktorisering lättare än utländska produkter.
Men det är också så att GATS-avtalet är konstruerat så att länder kan undanta försäljning av alkoholhaltiga drycker från sina GATS-åtaganden som till exempel Sverige har gjort med generellt undantag för detaljistförsäljning av alkoholhaltiga drycker.
Dessutom är det så att ett åtagande i WTO eller ett bilateralt, regionalt frihandelsavtal innebär att ett land frivilligt begränsar sin rätt att hejda utländska företag från att leverera sina tjänster och kunna införa diskriminerande regler. Hur mycket den här rätten sedan begränsas beror dock på det enskilda åtagandet.
Ett land kan, som Sverige, välja att inte öppna upp detaljhandeln för alkoholhaltiga drycker. En sådan begränsning innebär att monopolet skyddas. Men det centrala, som jag kommer tillbaka till igen, är att varje land självt väljer hur man ska göra sina åtaganden via tjänstesektorn. Detta gäller även utvecklingsländer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.