Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Pris- och konkurrensneutrala Öresundsförbindelser

Interpellation 2009/10:334 av Arleklo, Ann (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-04-21
Anmäld
2010-04-21
Besvarad
2010-04-27
Sista svarsdatum
2010-05-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 april

Interpellation

2009/10:334 Pris- och konkurrensneutrala Öresundsförbindelser

av Ann Arleklo (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Sveriges och Danmarks regeringar ingick under 1991 ett avtal om en fast förbindelse över Öresund, Öresundsbron. Avtalet slår fast att Öresundskonsortiet ska fastställa vägtrafikantavgifterna på bron. Men enligt ett tilläggsprotokoll till avtalet ska nivån på färjetaxorna på Helsingborg–Helsingör-leden utgöra utgångspunkt när vägtrafikantavgifterna på bron fastställs. Avsikten med detta tilläggsprotokoll är att det ska råda pris- och konkurrensneutralitet mellan de båda förbindelserna över Öresund. Förändringar av bestämmelser i tilläggsavtalet måste godkännas av riksdagen och Folketinget.

Sedan 2006 tillämpar emellertid Öresundskonsortiet en ny prislista för vägtrafiken på Öresundsbron som är en tydlig avvikelse från de tidigare tillämpade prislistorna. Framför allt gäller avvikelsen vägtrafikantavgiften för större lastbilar.

Öresundskonsortiets lägsta pris för större lastbilar är 40 procent lägre än rederiernas lägsta priser på färjeförbindelsen Helsingborg–Helsingör. Detta innebär att den pris- och konkurrensneutralitet som tilläggsprotokollet till avtalet mellan Sveriges och Danmarks regeringar slår fast sedan tre till fyra år tillbaka åsidosätts.

De lägre broavgifterna för större lastbilar lockar alltmer av lastbilstrafiken att välja broöverfarten framför färjeförbindelsen. Det kommer dels att leda till en ohållbart högre belastning på motorvägen mellan Helsingborg och Malmö samt senare stora flaskhalsproblem på Öresundsbron. Dels leder det till minskande marknadsandelar för färjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. Redan har ett rederi tvingats lägga ned verksamheten och två andra rederier har fusionerats för att få lönsamhet i färjetrafiken.

Det är av största vikt att betrakta de två förbindelserna över Öresund som en infrastrukturell helhet för hela Skåne. Det finns också en betydande säkerhetspolitisk aspekt på att utifrån pris- och konkurrensneutraliteten värna om Helsingborg–Helsingör-förbindelsens underlag och lönsamhet. När Öresundsbron stängs på grund av riskfyllda väderleksförhållanden eller på grund av att en olycka skett på bron som hindrar framkomligheten måste Helsingborg–Helsingör-förbindelsen finnas som en tillgänglig, säker och väl utbyggd alternativ överfart.

Mina frågor till statsrådet är därför:

Har statsrådet sett till att det gjorts eller kommer att göras beräkningar av var gränsen går för prissättningen av broavgifterna utan att konkurrensneutraliteten mellan Öresundsbron och färjetrafiken Helsingborg–Helsingör åsidosätts?

Är det statsrådets avsikt att Sveriges och Danmarks regeringar och dess folkvalda församlingar, riksdagen och Folketinget, ska ha det yttersta ansvaret för det avtal inklusive tilläggsprotokoll som ingicks 1991?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:334, Pris- och konkurrensneutrala Öresundsförbindelser

Interpellationsdebatt 2009/10:334

Webb-tv: Pris- och konkurrensneutrala Öresundsförbindelser

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Åsa Torstensson (C)
Anf. 1 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Ann Arleklo har frågat mig om jag sett till att det gjorts eller kommer att göras beräkningar av var gränsen går för prissättningen av broavgifterna utan att konkurrensneutraliteten mellan Öresundsbron och färjetrafiken Helsingborg-Helsingör åsidosätts. Ann Arleklo har vidare frågat mig om det är min avsikt att Sveriges och Danmarks regeringar och dess folkvalda församlingar, riksdag och folketing, ska ha det yttersta ansvaret för det avtal inklusive tilläggsprotokoll som ingicks 1991. Ann Arleklo ställde samma fråga till mig i februari 2010 (2009/10:574) och jag vill återigen framföra att i enlighet med de avtal som slutits mellan Sverige och Danmark fastställs priser och prisstrategier för Öresundsbron av Öresundsbrokonsortiet, som ägs i lika delar av Sverige och Danmark genom aktiebolagen Svedab och A/S Öresund. Min uppfattning är att Öresundsbrokonsortiet agerar inom ramen för regeringsavtalet.
Ann Arleklo (S)
Anf. 2 Ann Arleklo (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation, men jag måste samtidigt säga att jag inte är nöjd. För några månader sedan skrev jag en fråga till ministern i samma ämne och fick då svaret: "Min uppfattning är att Öresundskonsortiet agerar inom ramen för regeringsavtalet." Och nu har jag fått samma svar på min interpellation. Bakgrunden till min interpellation är följande. Sveriges och Danmarks regeringar ingick 1991 ett avtal om en fast förbindelse över Öresund, Öresundsbron. Avtalet slår fast att Öresundskonsortiet, det vill säga brokonsortiet, ska fastställa vägtrafikantavgifterna på bron. Men enligt ett tilläggsprotokoll till avtalet ska nivån på färjetaxorna på Helsingborg-Helsingörsleden utgöra utgångspunkt när vägtrafikantavgifterna på bron fastställs. Avsikten med detta tilläggsprotokoll är, som jag tolkar det, att det ska råda en pris- och konkurrensneutralitet mellan de båda förbindelserna över Öresund. Förändringar av bestämmelser i tilläggsavtalet måste godkännas av riksdagen och Folketinget. Det här systemet fungerade skapligt fram till 2006. Sedan 2006 tillämpar emellertid brokonsortiet en ny prislista för vägtrafiken på bron som är en tydlig avvikelse från de tidigare tillämpade prislistorna. Framför allt gäller avvikelserna avgifter för större lastbilar. Brokonsortiets lägsta pris för större lastbilar är 40 procent lägre än rederiets lägsta priser på färjeförbindelsen Helsingborg-Helsingör. 40 procents skillnad kan knappt anses vara prisneutralt, vilket Sveriges och Danmarks regeringar har avtalat. Det här får stora konsekvenser för färjetrafiken som förlorar marknadsandelar. Jag ser en stor risk i att om lönsamheten för rederierna försvinner kommer färjetrafiken att läggas ned, och det kommer att få stora konsekvenser för hela Öresundsregionen. Så, herr talman, mina frågor till infrastrukturministern kvarstår, då jag inte anser att jag har fått svar på dem. Kan ministern ange var gränsen går för prissättningen av broavgifterna utan att konkurrensneutraliteten mellan Öresundsbron och färjetrafiken Helsingborg-Helsingör åsidosätts? Och anser ministern att Sveriges och Danmarks regeringar och de folkvalda församlingarna, riksdag och folketing, har det yttersta ansvaret för det avtal inklusive tilläggsprotokollet som ingicks 1991?
Åsa Torstensson (C)
Anf. 3 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det var som sagt var bara drygt en månad sedan som jag fick samma fråga av Ann Arleklo, och det är samma svar som ges nu av den anledningen att det inte skett några förändringar sedan dess. Jag har även i det tidigare svaret mycket tydligt angett förutsättningarna och var besluten fattas. Precis som Ann Arleklo säger finns grunden för hur Öresundsbron drivs och för hur taxorna för resor över bron sätts i regeringsavtalet mellan Sverige och Danmark. Och mellan det danska och det svenska moderbolaget finns ett konsortieavtal upprättat. I detta avtal fastställs bland annat att det är styrelsen i det samägda Öresundsbrokonsortiet som lägger fast priser och bestämmer vilken prisstrategi som ska tillämpas. Jag utgår från, och jag upprepar det igen, att styrelsen förhåller sig till de ingångna avtalen.
Ann Arleklo (S)
Anf. 4 Ann Arleklo (S)
Herr talman! Varför envisas jag då med den här frågan som jag är medveten om har funnits med både den förra och denna mandatperiod? Jo, därför att jag är mycket oroad över att det i förlängningen finns en risk att färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör inte kommer att överleva. Ja, jag är skåning, ja, jag är helsingborgare, men för mig är det av största vikt att Öresundsregionen ses som en helhet och att man inte pratar Malmö eller Helsingborg. Det är viktigt att betrakta de två förbindelserna över Öresund som en infrastrukturell helhet för hela Skåne, och jag är övertygad om att skälet till att tilläggsprotokollet skrevs var att säkra att vi även i framtiden ska ha två överfarter mellan Sverige och Danmark. Det problem som uppstått är att de lägre broavgifterna för framför allt stora lastbilar lockar alltmer av den tunga trafiken att välja broöverfarten framför färjeförbindelserna. Det kommer att leda till en ohållbart hög belastning på motorvägen mellan Helsingborg och Malmö och till flaskhalsproblem på Öresundsbron. Det här har det gjorts ett antal undersökningar om. Vidare leder det till minskade marknadsandelar för färjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. Redan har ett rederi tvingats lägga ned sin verksamhet, och de två stora rederierna har fått gå samman för att få lönsamhet i sin verksamhet. Det finns också betydande säkerhetspolitiska aspekter på att utifrån pris- och konkurrensneutralitet värna om Helsingborg-Helsingörsförbindelsens underlag och verksamhet. När Öresundsbron stängs, till exempel när det är riktigt dåligt väder med blåst eller när det sker en olycka på bron, och det händer då och då, är det viktigt att det finns en tillgänglig och säker överfart till, det vill säga färjetrafiken. Tilläggsprotokollet var när det skrevs, och är det i alla högsta grad fortfarande, ett viktigt dokument för att inte döda trafiken Helsingborg-Helsingör. Och jag har snuddat vid tanken att vår färjeöverfart Helsingborg-Helsingör skulle försvinna, för jag har genom samtal med Via HH, ett samarbetsorgan för Helsingborgs hamn, rederierna, Helsingborgs stad och Helsingörs kommun, förstått att det redan nu är ett kritiskt läge. Rederier går som sagt i konkurs och andra får gå ihop för att klara sin verksamhet. Därför tycker jag att det är anmärkningsvärt att ministern inte ser allvaret i min interpellation. I stället låter regeringen prisdumpningen fortsätta, trots vetskap om de konsekvenser det kommer att kunna få för hela Öresundsregionen. I Helsingborgs Dagblad den 4 mars i år bekräftar brokonsortiets vd att det i vissa fall kan handla om upp till 40 procents sänkning och hänvisar till att styrelsen godkänt de nya priserna. Hon säger: Det står ingenting om prisneutralitet i avtalet. Vi sätter våra priser utifrån sunda affärsmässiga principer. Herr talman! Min absoluta övertygelse och min syn på det avtal som den svenska och danska regeringen undertecknade är att den situation som man nu är i var den man ville motverka med tilläggsavtalet.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 5 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det tål att upprepas, och Ann Arleklo förklarade det själv, hur och var beslutet om priser tas. Det är som sagt styrelsen i det samägda konsortiet som bestämmer vilken prisstrategi man ska tillämpa. Den ska vara utgångspunkt vid fastställandet av taxorna, och jag utgår från att man förhåller sig till ingångna avtal. Jag ska vidga debatten eftersom Ann Arleklo vidgar sin interpellation med en diskussion som berör hela Skåne. Jag vill betona vikten av att hela Skånes infrastruktur hanteras sammanhållet, och jag tror att hela åtgärdsplanen är ett bevis på detta. Det är viktigt att knyta ihop de olika transportslagen och de olika delarna i Skåne och därtill se vilka behov som finns på transportinfrastrukturen när Fehmarhn bält-förbindelsen är klar runt 2020. Det är i allra högsta grad av intresse för Skåneregionen. Den gränsöverskridande transportinfrastruktur i Öresundsregionen som Ann Arleklo efterlyser består i dagsläget främst av Öresundsbron och de olika färjeförbindelserna. Men i den åtgärdsplan som regeringen har fastslagit finns också en inriktning att se över behovet av ytterligare kapacitet till Danmark, som delvis är ett direkt svar på det som Ann Arleklo efterlyser. Därtill har vi återkommande överläggningar med den danska sidan eftersom det är en region som håller på att växa samman. Det är viktigt att vi har samma syn på de olika gränsövergångarna, att vi har en väl fungerande arbetsmarknadsregion och att vi inte minst har en smidighet vad gäller godstransportflödena, som till stor del passerar genom Danmark. Det här är i allra högsta grad en bekräftelse och ett bejakande av det som Ann Arleklo efterlyser. Vi ser till helheten och blickar framåt på vilka förändringar som kan komma till stånd med anledning av de nya investeringar som sker mellan Danmark och Tyskland.
Ann Arleklo (S)
Anf. 6 Ann Arleklo (S)
Herr talman! Det är sant, precis som jag och ministern säger, att det är brokonsortiets styrelse som fastställer sina taxor. Man får dock inte glömma den sista delen. Enligt tilläggsprotokollet ska man när man fastställer brotaxorna titta på färjetaxorna, för de ska utgöra utgångspunkten. När det som nu skiljer 40 procent hävdar jag med bestämdhet att man inte följer det avtal som är upprättat mellan danska och svenska regeringen. Vi skiljer oss åt där, för jag tycker att man bryter avtalet. Herr talman! Jag har tagit del av tidigare skrivningar från trafikutskottet. I sitt betänkande 1999/2000:TU10 skriver utskottet: I det ursprungliga avtalet med Danmark ingicks ett tilläggsprotokoll enligt vilken nivån för färjetaxorna vid Helsingborg-Helsingör ska vara utgångspunkt för vägtrafiken på bron, punkt 3 i tilläggsprotokollet. I den proposition som nu lagts fram skriver regeringen att huvudprincipen enligt avtalet ska ligga fast men att utgångspunkten för konsortiets fastställande av taxor bör kunna ske med annan grund än de nämnda färjetaxorna. Regeringen lägger dock inte fram något konkret förslag utan avser att återkomma till riksdagen om det bli aktuellt att ändra principen för vägtrafiktaxorna. Herr talman! Sammanfattningsvis kan jag konstatera att regeringen uttryckligen i propositionen har bekräftat att om det skulle bli aktuellt att ändra principen för vägtrafiktaxorna ska regeringen återkomma till riksdagen - något som regeringen inte har gjort trots uppenbara problem sedan 2006. Herr talman! Jag kommer att fortsätta följa denna fråga noga, för den är alltför viktig för hela Öresundsregionen för att bara viftas bort med i princip en mening i min skriftliga fråga och i min interpellation.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 7 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att rätta till de problem som Länsstyrelsen i Dalarnas län påtalat i Årsrapport 2009 , som publicerades i december, och för att garantera boende och företagare rimlig betalservice. Målet för politiken för de grundläggande betaltjänsterna är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Dessa tjänster ska huvudsakligen tillhandahållas av marknadens aktörer men har kompletterats med en upphandling för äldre personer och personer med funktionsnedsättning och en upphandling för vissa landsbygdsområden. Som jag tidigare framfört är jag inte övertygad om att ytterligare upphandlingar är den rätta vägen att gå vad gäller hanteringen av dagskassor. I stället bör man, i samverkan med till exempel banker och andra berörda, på olika sätt stödja och stimulera marknadsdrivna alternativ. Post- och telestyrelsen, PTS, har också ett kontinuerligt uppdrag att göra just detta samtidigt som man ska analysera hur till exempel ny teknik kan användas för betaltjänster. Det finns också exempel på goda lösningar där lokala och regionala aktörer tillsammans arbetar för att finna alternativa lösningar. Det samarbete som bedrivs på Ljusterö för att omhänderta dagskassor är ett sådant exempel. Även i Jämtland finns det exempel där företag och banker samverkar för att hitta lokala alternativ. Jag har också haft överläggningar med länsstyrelsen i Dalarna och PTS om myndigheternas arbete. Eftersom länsstyrelsens rapport bygger på ett delvis bristfälligt underlag har det till exempel visat sig vara svårt att exakt identifiera vilka problem som finns. Enligt vad jag erfarit kommer dock länsstyrelsen i Dalarna att arbeta vidare för att få ett bättre underlag i sin fortsatta bevakning. Jag följer noga hur länsstyrelsen och PTS arbetar med sina uppdrag.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.