Public service-bolagens uppdrag
Interpellation 2006/07:247 av Israelsson, Margareta (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-01-22
- Anmäld
- 2007-01-23
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-02-01
- Sista svarsdatum
- 2007-02-12
- Besvarad
- 2007-02-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 januari
Interpellation
2006/07:247 Public service-bolagens uppdrag
av Margareta Israelsson (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
De fyra partier som i dag utgör regeringsunderlag hade i valrörelsen fundamentalt olika synsätt på frågan om framtiden för radio och tv i allmänhetens tjänst – det vi kallar public service. Inför valet presenterades heller inga gemensamma överenskommelser inom den så kallade alliansen på detta område. Vad valet av en borgerlig regering skulle innebära på mediepolitikens område var inget som någon väljare kunde få klara besked om inför valet till Sveriges riksdag.
Frågan var heller inte särskilt inrikespolitiskt het. En orsak till det var utan tvekan det faktum att riksdagen i bred enighet så sent som våren 2006 ställt sig bakom ett nytt sexårigt avtal mellan staten och programbolagen. För väljaren fanns alltså ingen anledning att misstänka att en ny regering skulle komma att förändra de grundläggande förutsättningarna för public service-medierna.
Trots detta inledde den första kulturministern sin korta mandatperiod med att riva upp det långsiktiga avtalet och korta avtalsperioden till tre år. För riksdagens ledamöter har det sedan dess varit väldigt svårt att få någon klarhet i bakgrunden till denna hastiga omsvängning.
I riksdagens kulturpolitiska budgetdebatt säger dock ledamoten av kulturutskottet Cecilia Magnusson (m) att det är också möjligt, nu när vi har förkortat avtalet, att diskutera stora förändringar här (den 13 december 2006.). Uttalandet var ett svar på frågan om ledamoten höll fast vid tidigare moderata krav att en av SVT:s kanaler, två av SR:s kanaler och Utbildningsradion bör privatiseras. Uppenbarligen finns det alltså i regeringens parlamentariska underlag långtgående ambitioner att i grunden förändra förutsättningarna för radio och tv i allmänhetens tjänst.
Ett nytt sändningsavtal måste naturligtvis beredas på sedvanligt sätt. Vilka direktiv en sådan beredning får kommer att skicka tydliga signaler om åt vilket håll regeringen tänker sig att radio och tv i allmänhetens tjänst ska utveckla sig.
Inför framtagandet av det nuvarande sändningstillståndet gjordes ett omfattande utredningsarbete. Det saknas alltså inte kvalificerade underlag. Flera av de stora framtidsfrågor sektorn står inför penetrerades noggrant. Med anledning av det och i avvaktan på direktiven för en ny översyn vill jag fråga kulturministern:
- Vilka ytterligare frågor, som inte omfattades av de tidigare utredningarna, vill ministern få belysta i den kommande utredningen?
- Kommer ministern att verka för att det i de kommande utredningsdirektiven klart och tydligt framgår att regeringen inte ser framför sig några omfattande förändringar av public service-bolagens uppdrag och struktur?
- Om inte, vilka stora förändringar är det kulturministern vill öppna för i samband med ett nytt sändningsavtal?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:247
Webb-tv: Public service-bolagens uppdrag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:63 Tisdagen den 20 februariProtokoll 2006/07:63 12 § Svar på interpellation 2006/07:247 om public service-bolagens uppdrag
Protokoll från debatten
Anf. 67 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Margareta Israelsson har frågat mig
1. vilka ytterligare frågor, som inte omfattades av de tidigare utredningarna, jag vill få belysta i den kommande utredningen,
2. om jag kommer att verka för att det i de kommande utredningsdirektiven klart och tydligt framgår att regeringen inte ser framför sig några omfattande förändringar av public service-bolagens uppdrag och struktur och
3. om inte, vilka stora förändringar jag vill öppna för i samband med ett nytt sändningsavtal.
Riksdagen har beslutat att den nuvarande tillståndsperioden för programföretagen Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB ska vara från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2009. Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 meddelat sin avsikt att under tillståndsperioden ta fram ett brett beredningsunderlag inför den efterkommande tillståndsperioden där bland annat utvecklingsmöjligheterna för radio och tv i allmänhetens tjänst och frågor om effektivare resursutnyttjande ingår. Lite mer än en månad har gått av den treåriga tillståndsperioden, och vad som ska ingå i det breda beredningsunderlaget är en fråga som för närvarande bereds i Regeringskansliet. Några beslut är inte fattade, och jag kan därför inte ge några svar i detalj på de frågor som Margareta Israelsson ställer.
Utgångspunkten i det arbetet är att regeringen vill värna public service-verksamheten och ge bästa möjliga utvecklingsmöjligheter. Att värna något innebär däremot inte att verksamheten inte får diskuteras eller belysas. Den tekniska utvecklingen går snabbt, och möjligheterna för allmänheten att ta del av medieutbudet ökar hela tiden. Det ökar vikten av att förutsättningslöst diskutera verksamheten och söka lösningar utan att fastna i gamla doktriner och schabloner. Det är att ta ansvar och att värna public service.
Anf. 68 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Jag vill gärna inleda med att tacka ministern för svaret på min interpellation samtidigt som jag känner viss tveksamhet inför om det här verkligen kan kallas för ett svar på frågorna. Det ministern nyss läste upp har naturligtvis malts igenom samrådskansliets kvarnar. Bristen på innehåll som det har resulterat i visar med all önskvärd tydlighet att det inte finns någon gemensam mediepolitik i regeringen. Frågan är om det ens finns en gemensam syn inom Moderaterna.
Framtiden för public service är fortfarande oviss. Regeringen ger inga besked om vad översynen har för syfte eller mål. Det är tystnaden som är illavarslande, skrev folkpartisten Cecilia Wikström i Svenska Dagbladet för ett år sedan. Hon syftade på det faktum att kulturen inte nämndes i överenskommelserna i Högfors eller Bankeryd. Jag håller med. Tystnaden
är
illavarslande.
Nu är det ju inte alla som är tysta. Lars Leijonborg presenterade en egen folkpartistisk linje och Mats Johansson, Moderaternas talesman i mediefrågor, har lättat sitt hjärta och tyckt till om programutbudet i Sveriges Radio. Här blandas äpplen och päron, stort och smått. Men ministern väljer att tiga.
Den här förlamande tystnaden skapar ett stort vakuum och en stor osäkerhet. Efter halveringen av sändningstillstånden vet vi ingenting om framtiden för public service. Och då talar jag inte, som ministern sade, om att fastna i gamla doktriner och schabloner.
Ministern säger i en artikel i tidningen Resumé att regeringen vill värna public service-verksamheten och ge bästa möjliga utvecklingsmöjligheter. Det kan låta bra. Men vad består då dessa utvecklingsmöjligheter av? Det är det jag har frågat om. Vad ska ni säga i direktiven? Vilka besked kan ministern ge om vad översynen har för syfte eller för mål?
Vad vill den moderatledda regeringen? Vill ni ha en kvalitetsfond, som folkpartiledaren föreslog? Anser ni att det är politiker som ska avgöra vad som är bra kvalitet? Ska vi ha ett slags statlig mediepolis, som Nordkorea eller Ryssland har?
I tidningen Resumé, nr 7 i år, säger kulturministern att alliansen inte saknar mediepolitik. Sedan lägger ministern ut texten om att de svenska reklamreglerna kommer att EU-anpassas. Det är ett förslag som just nu är ute på remiss. Men det här är ju inte ett resultat av en borgerlig mediepolitik! Det är ett arbete med att omarbeta ett EU-direktiv till svensk lag - något som vi har åtagit oss att göra som EU-medlemmar. Att TV 4 får nya reklamregler är inte något som alliansen har kommit överens om i en badtunna eller i Regeringskansliet. Det är följden av ett nytt tv-direktiv som har antagits på EU-nivå. Det direktivet kommer dessutom förmodligen att innebära att Sverige inte kan behålla sitt förbud mot reklam riktad till barn. Det är ett förbud som i dag kringgås av TV 3 och Kanal 5, som sänder från Storbritannien. Det är orimligt, och detta röstade också de socialdemokratiska Europaparlamentarikerna nej till.
I Resumé nämner Lena Adelsohn Liljeroth att regeringen håller på att se över regelverket för marksänd digital-tv. Men hon kan inte ge något besked om hur regeringen kommer att ställa sig i frågan.
Politiker ska inte lägga sig i innehållet i public service. Då undergrävs hela tanken med fria medier. För att undvika att detta nu ändå fortsätter är det viktigt att vi får reda på var den kommande utredningen ska ha sitt mål.
Anf. 69 Olof Lavesson (M)
Fru talman! Egentligen är man inte så förvånad över att den här interpellationen kom in från Margareta Israelsson. Margareta Israelsson har ju gjort sig känd under de senaste månaderna genom att driva en tydlig men inte alldeles korrekt agitation mot regeringen och mot den borgerliga majoriteten när det gäller public service-frågorna. De ständiga övertonerna får sätta sin prägel på debatten. Nu är det moderaterna i riksdagen som hon förfasar sig över.
Jag vill därför klargöra några saker när det gäller moderaterna i riksdagen och den syn som finns och huruvida den skiljer sig från regeringens och den som statsrådet beskrev. Moderaterna i riksdagen har varit tydliga i kulturutskottet och i andra sammanhang med att vi värnar public service. Den ska vara till för alla och tillgänglig för alla och betalas gemensamt. Den ska vara fristående från politiska eller kommersiella intressen. Den ska fritt kunna granska skeendena i vår omvärld. Public service ska utvecklas och inte avvecklas. Någon splittring i synen på public service finns alltså inte.
Innebär då detta att diskussion inte kan föras om public service? Det gör det naturligtvis inte. Det finns en viktig skillnad mellan public service och kommersiell television. När det gäller kommersiell television är det annonsintäkterna som är målet. Det handlar om att dra tittare till kanalen för att öka annonsintäkterna. När det gäller public service handlar det om någonting annat. Det handlar om att någonting ska hända också för den som tittar på tv:n. Det handlar om ett mervärde - ett mervärde som de kommersiella inte kan erbjuda. Utan detta mervärde faller också grunden för public service.
Hur Sveriges Television och övriga public service-bolag ska bedriva sin verksamhet stadgas i det sändningsavtal som vi har fattat beslut om. Men det innebär inte att man inte kan diskutera detta. Hur uppväger man sändningsavtalet? På vilket sätt kan man göra det i en föränderlig omvärld - i en omvärld där tekniken utvecklas oerhört snabbt? Det är inte bara här denna debatt förs. Så är det även i andra länder runt om i Europa. Var går gränsen mellan olika medier? Var slutar tv? Var börjar radio? Var kommer Internet in?
Allt detta gör att vi välkomnar det besked som regeringen kom med när man valde en treårig avtalsperiod. Det var också därför vi röstade igenom detta i riksdagen.
Med detta vill jag lugna Margareta Israelsson. Det finns ingen spridd syn. Det finns en samsyn om att en översyn är nödvändig. Den behövs, och det behövs en ständig diskussion om hur public service kan sköta sitt uppdrag. Jag kan bara beklaga att Margareta Israelsson inte verkar vilja delta i den diskussionen.
Anf. 70 Siv Holma (V)
Fru talman! Det framgår av vad både kulturministern och Olof Lavesson säger att det inte får pågå någon debatt med oss som ifrågasätter regeringens handläggning av den här frågan.
Det gjordes en ordentlig beredningsomgång inför förra gången, när det nya tillståndsavtalet skulle plockas fram. Det var en beredning där alla partierna deltog. Debatten fanns alltså, och dessutom gjordes en överenskommelse just före valet där samtliga sju partier var överens om att förlänga avtalet till sex år. Detta förändrade sedan den nya regeringen.
Det känner vi ju till. Jag säger det här för att det har funnits en debatt. Det ska debatteras. På de anföranden som bland annat Olof Lavesson hade låter det som att det inte får förekomma. Men det är ju precis vad som har varit.
Kulturministern säger att den nya regeringen vill värna public service-tanken. Där ser jag en koppling till licensavgiftssystemet. När man tittar på vad allianspartiernas företrädare kom överens om i kulturutskottet ifrågasätter de faktiskt det systemet genom att särskilt plocka fram att ha fonder, som Folkpartiet har drivit i många år, och också att man ska kunna finansiera via statsbudgeten. Om man gör det värnar man inte public service-tanken, om de finansieringssystemen får råda och om det är det man ska se över.
Mina frågor till kulturministern handlar om hur beredningen ska gå till väga. Kommer det att vara en parlamentarisk beredning som den man gjorde förra gången, tillståndsberedningen? Kommer den nya regeringen att bereda de här frågorna inom den egna majoriteten eller kommer man att bereda frågorna i ett parlamentariskt sammanhang?
Anf. 71 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Den här diskussionen har vi haft ett antal gånger förut, och det kan vi gärna fortsätta att ha. Vad gäller historiken kommer jag däremot inte att kunna lämna några andra svar än dem jag tidigare har redogjort för. Vi kan fortsätta att prata om skälen till att vi förkortade sändningstillståndet. Jag vet att Siv Holma och övriga i debatten också känner till dem. Det har inte tillkommit någonting nytt.
Man kan konstatera att det finns en tydlig otålighet trots att det nya sändningstillståndet bara varit i kraft en och en halv månad. Det är i stort sett tre år kvar av det här tillståndet. Men jag får väl tolka otåligheten som någonting positivt, att man är engagerad, och det är bra så.
Jag håller med Olof Lavesson om att det finns märkliga övertoner i den här debatten om allt från statliga mediepoliser och Nordkorea till en del annat som jag inte ens tycker det finns anledning att beröra. Det hör inte hemma i debatten.
Samtidigt som Margareta Israelsson beskyllde alliansen för att inte ha någon mediepolitik räknade hon upp ett stort antal gemensamma ståndpunkter som alliansen har och som nu är ute på remiss. Det går inte riktigt ihop, tycker jag. Om till och med Eva Hamilton, vd på Sveriges Television, i samma nummer av tidningen Resumé som Margareta Israelsson hänvisade till förklarar sig hyggligt lugn och trygg med frågan och tycker att det är bra att det här tar sin tid kanske Margareta Israelsson också kan vara lite lugn.
Frågan bereds fortfarande. Det kommer den att göra ett tag till. Det finns ännu inte några direktiv framtagna. Det brådskar inte så våldsamt heller. Vi har sagt att före halvårsskiftet kommer det att finnas direktiv, tydliga och klara. Till dess kan jag inte säga så mycket mer än det jag har sagt nu.
Det handlar om effektivare resursutnyttjande, om finansieringssystemet naturligtvis, eftersom det är en fråga som har lyfts fram av väldigt många, och om den tekniska utvecklingen som också förändrar förutsättningarna för public service. Men fortfarande: Vi värnar public service, och det har vi till och med Eva Hamiltons och Peter Örns förtroende att göra.
Anf. 72 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! För att hålla reda på min debatt så väljer jag att ta den med ministern, så får Olof Lavesson och jag debattera vid annat tillfälle.
Tack, ministern, för utpekandet av ett antal frågor! Det var ju bra. Då kan vi diskutera dem vidare. Det är klart att om det ska ske en förändring av public service är det viktigt för oss att veta vad det är vi diskuterar. Det är det som är poängen med våra upprepade frågor. Det är också den fråga som Resumé har.
Jag delar Eva Hamiltons uppfattning. Det är väl självklart att det är viktigt att om man ska göra om mediepolitiken så ska ministern och regeringen ta sig tid att göra det ordentligt och göra det i en beredningsprocess. Det tycker vi också. Vi tyckte att det nyss hade varit en utredning, en parlamentarisk sådan som också Moderaterna gick till val på att man inte skulle riva upp. Men om man nu väljer att göra det ska man självklart göra det ordentligt. Det har jag ingen avvikande uppfattning om.
När det gäller Eva Hamiltons uppfattningar ska hon naturligtvis uttala dem själv. Jag vill inte diskutera henne här, men i den artikel som ministern nämner svarar Eva Hamilton på frågan hur länge det politiska ingenmanslandet kan få finnas utan att det blir problematiskt med att säga att det är problematiskt från dag 2, så det måste ske så fort som möjligt. Jag tror inte att SVT heller är alldeles tillfreds.
Om vi ser lite klart vad det är för frågor som är uppe för diskussion och som regeringen tänker sig att man vill titta närmare på kommer vi naturligtvis att se till att vi kan delta i den debatten, men så här långt och på min interpellation i dag har ju inte jag fått några svar om vad inriktningen är. Men som jag sade har ministern nu pekat ut ett antal frågor, om resursutnyttjande, om det ska vara så många bolag som det är och hur tekniken ska se ut. När vi ser dem mer förtydligade ska vi också delta i den diskussionen. Det hoppas jag att vi ska kunna göra på ett bra sätt, tala med varandra och ta del av varandras synpunkter. Så måste ju en sådan diskussion föras.
Det går inte att bara hänvisa till att det är okej att ha något slags vakuum och att det är bra om det poppar upp olika uppfattningar. När det nu drar åt olika håll - någon person från alliansen hävdar den ena uppfattningen och en annan hävdar den andra - vet vi inte vem det är som egentligen företräder en linje som vi ska diskutera. Det är ju så man är van att föra diskussionen med en regering som säger: Det här är det som vi vill driva. Då kan vi som opposition reagera på det. Nu känns det som om det är ett antal oppositionspersoner, även om de tillhör allianspartierna, som uttalar sig. Det blir något komplicerat för oss att delta i den debatten.
Anf. 73 Olof Lavesson (M)
Fru talman! Det finns två delar i kulturministerns svar på interpellationen som jag välkomnar särskilt. Det ena är när kulturministern hänvisar till regeringens förslag i budgetpropositionen att ta fram ett brett beredningsunderlag. Det andra är när kulturministern säger att detta ökar vikten av att förutsättningslöst diskutera verksamheten och söka lösningar utan att fastna i gamla doktriner och schabloner.
Ett brett underlag och förutsättningslös diskussion är för mig två centrala delar när man ska diskutera en fråga som public service. Jag beklagar lite grann att interpellanten i det här fallet inte riktigt verkar ha funderat över innebörden i de två begreppen. Vad är förutsättningslös?
Vad som i stället avkrävs svar på i dag, tidigare och säkerligen framöver är: Vilken slutsats tänker ni komma fram till så att vi sedan kan föra en diskussion kring vägen dit? Jag vet inte om det är mer kännetecknande för det sätt som Margareta Israelsson och Socialdemokraterna valde att regera landet på, men jag är tacksam för att det inte är den linje regeringen har valt.
Jag beklagar den ganska konserverande syn som verkar prägla den forna majoriteten, där man kanske inte alltid utgår från verksamhetens bästa och hur den skulle kunna förändras på bästa sätt utan snarare utifrån den politik man själv en gång fört. Alla förändringar utifrån den är av ondo. Återigen skulle jag önska att den forna majoriteten, nuvarande oppositionen, bytte spår och i stället deltog i en konstruktiv, förutsättningslös och bred diskussion om vart vi är på väg.
Anf. 74 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag skulle vilja säga till Olof Lavesson att när det gäller just synen på public service så fanns det i den forna majoriteten också partier som numera finns i alliansregeringen. När du riktar din kritik mot s, v och kanske mp, som numera sitter i opposition, kan det vara bra att veta att Centerpartiet och även Kristdemokraterna fanns med, om jag inte minns fel. Vi vet att Folkpartiet och Moderaterna har en egen linje i dessa frågor. Jag brukar säga att Folkpartiet och Moderaterna är i minoritet i riksdagen men i majoritet i regeringen.
Men jag ska försöka vara konstruktiv när jag tolkar svaret. Olof Lavesson poängterade också att det ska vara ett brett beredningsunderlag. Brett skulle då inte innebära enbart majoritetspartierna i alliansregeringen, samtliga fyra partier, eftersom detta anses vara så pass viktigt.
Det talas om att det ska vara en förutsättningslös debatt. Det låter precis som om den inte har varit förutsättningslös tidigare. Jag har all respekt för samtliga partier som deltog, inklusive mitt parti, och att man hade en ordentlig och grundlig genomgång inför beredningen av den tillståndsperiod som vi har i dag.
Jag brukar säga att historien inte börjar när man själv kommer i regeringsställning.
Anf. 75 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag är ledsen, men jag kan inte göra den här debatten så väldigt mycket längre om jag inte ska föra den för dess egen skull. Och det tycker jag inte att det finns så stor anledning till.
Uppriktigt sagt så begriper jag inte denna enorma upprördhet som jag får utgå från är äkta, så att det inte är någonting annat som nu kommer från bland andra Margareta Israelssons och Siv Holmas sida.
Det är nästan tre år kvar av den tillståndsperiod som gäller. Ingenting kommer att förändras under den tiden.
När Margareta Israelsson säger att jag har tigit, så har vi kanske gått om varandra lite grann, eller också läser inte Margareta Israelsson de tidningar där jag har uttalat mig eller har inte lyssnat på de program där jag också har uttalat mig. Jag har sannerligen inte tigit i denna fråga.
Vi kommer att få gott om tid att diskutera och debattera detta. Nu väntar vi på utredningsdirektiven som kommer att ske förutsättningslöst. Men jag får hoppas att interpellanten ändå väljer att tolka det som någonting positivt eftersom syftet fortfarande är att vi ska slå vakt om public service, inte någonting annat. Och då bör man se på frågan just förutsättningslöst.
Och vem eller vilka som ska leda denna utredning - översynen - är inte heller klart. Det finns ingen anledning till oro. Men frågan debatteras i allra högsta grad av tittare och lyssnare redan i dag. Det räcker att man slår upp en tidning och läser insändarsidan så ser man att det finns väldigt mycket synpunkter från tittare och lyssnare på programutbudet, vad som sägs och inte sägs, hur tiderna fördelas och annat.
Debatten förs alltså, och det är alldeles utmärkt så.
Än så länge händer ingenting just på detta område. Däremot händer det en hel del annat när det gäller mediepolitiken inom alliansen. En del av det berörde Margareta Israelsson. Men jag har fortfarande inte varit minister ens i fyra månader, så lite tid till tycker jag faktiskt att jag kan få.
Anf. 76 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Det finns ingen anledning, precis som ministern säger, att tala om ingenting. Låt mig dock säga att det inte är fråga om att vi kräver att en utredning som inte har tillsatts ska vara klar. Jag har aldrig diskuterat det. Och vi vet också hur lång tid det är kvar av den tillståndsperiod som har halverats. Men vi är medvetna om att en beredning ska ske och, antar jag, på något sätt ska remissbehandlas innan regeringen kommer till riksdagen med en proposition och att det tar en tid fram till dess.
Det som vi söker svaren på är åt vilket håll som regeringen vill dra denna utredning, alltså vad dessa direktiv syftar till. Det är skälen till att vi upprepar våra frågor.
Jo, jag har noterat att ministern i flera medier har talat om att värna public service. Det har hon också gjort i kammaren. Och jag har ingenting att invända mot det. Tvärtom tycker jag att det är bra. Men frågan är väl vad det innebär, och vad det är för public service som vi resonerar om. Det är det som frågan egentligen gäller. Vad är det som public service ska utvecklas till, avvecklas till eller formas till?
Man kan diskutera någonting förutsättningslöst. Men när man utreder något har regeringen ofta gett direktiv som är något slags förutsättning för diskussionen. Det är sällan man har en utredning där man resonerar utan att ha någon inriktning eller önskan om inriktning från regeringen. Det är ju oftast av det skälet som en regering tillsätter en utredning, om man så att säga inte vill ha en annan form av underlag.
Eftersom jag tydligen också har hamnat i en debatt med Olof Lavesson här, kan jag säga att jag tycker att det ska finnas ett brett beredningsunderlag.
När vi precis har fattat beslut mot bakgrund av en parlamentarisk utredning som vi ansåg hade, precis som Siv Holma också underströk, ett brett beredningsunderlag, så har vi från socialdemokratiskt håll funderat över varför det ska komma ett nytt.
Anf. 77 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Med risk för att verka tjatig får jag väl läsa lite innantill. Jag konstaterar att redan den tidigare regeringen, det vill säga den som Margareta Israelsson stödde, i den proposition som kom i våras beträffande villkoren inför nästa tillståndsperiod aviserade att en särskild utredare skulle tillkallas för att ta fram förslag till hur ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna åstadkommas och att en uppföljning skulle göras under tillståndsperioden med utgångspunkt i omvärldsförändringar eller andra förändrade förutsättningar.
Det gör vi. Den enda skillnaden är att vi gör tillståndsperioden något kortare. Men vi gör det precis som den förra utredningen ansåg att man borde göra.
Public service - det är vad tv och radio i allmänhetens tjänst brukar kallas. Det handlar om nyhetsbevakning, det handlar om samhällsbevakning, det handlar om utlandsbevakning, det handlar om bra barnprogram, det handlar om drama och det handlar om program på minoritetsspråk. Det är ingen förändring i det, och det kommer inte att bli det med det nya tillståndet heller. Det är samma saker som public service kommer att handla om.
Men det händer mycket i omvärlden. Man kan också både förbättra och utnyttja resurserna effektivare. Det är det som denna översyn också är tänkt att omfatta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.