Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rättssäkerheten inom skatteområdet

Interpellation 2001/02:473 av Gardos, Petra (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-26
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april

Interpellation 2001/02:473

 av Petra Gardos (m) till näringsminister Björn Rosengren om rättssäkerheten inom skatteområdet

Inom skatteområdet finns en rad problem som skapar rättsosäkerhet för småföretagen. Småföretagarna upplever skattesystemet som krångligt och svårt att överblicka. Dessutom anser upp till hälften av småföretagarna att de inte blir likabehandlade och att det är svårt att få rättelse när man blivit felaktigt behandlad av en myndighet. Att skattemyndigheter och kommunala parkeringsbolag öppet deklarerar att man kalkylerar med straffavgifter som intäktskälla i sina budgetar förbättrar inte saken. Det krävs krafttag för att återställa rättssäkerheten.

Småföretagare som anstränger sig att göra rätt för sig, som betalar skatt och följer reglerna, ska mötas av god service och en tillmötesgående attityd från myndigheterna. Fogdementalitet gentemot småföretagare hör inte hemma i ett samhälle som vill uppmuntra entreprenörskap och företagande.

Inom skatteområdet finns en rad problem som skapar rättsosäkerhet för småföretagen. I dagens administrativa sanktionssystem med skattetillägg och sanktionsavgifter fungerar skattemyndigheten som beslutande instans. Då skattemyndigheten hittar oriktiga uppgifter påförs skattetillägg på företagaren förutom upptaxeringen och detta utan att skattemyndigheten behöver visa på något som helst uppsåt hos företagaren. Detta är helt orimligt. I stället bör lagen ändras så att myndigheten ska tvingas visa att företagaren visat oaktsamhet eller haft uppsåt att lämna felaktiga uppgifter för att man ska kunna utdöma ett skattetillägg och upptaxering.

Om en företagare i dag vill överklaga ett beslut om skattetillägg från skattemyndigheten till domstol, tvingas företagaren ändå betala in tillägget och den upptaxerade summan innan den rättsliga prövningen ägt rum. Också detta förhållande strider mot ett rimligt rättsmedvetande. Vi vill att om en företagare väljer att överklaga ett beslut från skattemyndigheten ska inte ett eventuellt skattetillägg och upptaxering betalas in förrän dom avkunnats i sista rättsinstans.

Systemet med överklagande till läns-, kammar- och Regeringsrätten är i dagsläget så krävande att ta sig igenom att den företagare som finner sig felaktigt behandlad tvingas avstå ett överklagande på grund av resursbrist vad gäller tid och pengar för att driva skattemål. Detta ökar ytterligare känslan av rättsosäkerhet hos småföretagaren.

Vi föreslår att staten lämnar en tidsgaranti till företagen som innebär att det maximalt får ta 24 månader från skattemyndighetens besked om skattetillägg tills dom avkunnats i sista instans vid överklagande.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ministern:

Vad avser ministern att göra för att öka rättssäkerheten inom skatteområdet och göra skattelagstiftningen mer småföretagarvänlig?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:473, rättssäkerheten inom skatteområdet

Interpellationsdebatt 2001/02:473

Webb-tv: rättssäkerheten inom skatteområdet

Protokoll från debatten

Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 107 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Carl Erik Hedlund har frågat mig om jag kommer att initiera en förändrad lagstiftning så att skattskyldiga som följer skattemyndighetens råd ska kunna lita på dessa och varken drabbas av ompröv- ningar eller skattetillägg. Vidare har Petra Gardos frågat näringsminister Björn Rosengren vad han avser att göra för att öka rättssäkerheten inom skatteområdet och göra skatte- lagstiftningen mer småföretagarvänlig. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på den interpellationen. Båda interpellationerna gäller rättssäkerheten vid beskattning. Jag har därför valt att besvara dem gemensamt. I maj förra året hade Carl Erik Hedlund och jag en diskussion om bl.a. skattemyndigheternas råd och upplysningar till enskilda. Jag vill nu som då fram- hålla att jag har ett stort förtroende för skatteförvalt- ningens personal. Självfallet ska man kunna lita på de råd och upplysningar som lämnas av Riksskatteverket och skattemyndigheterna. Med tanke på den mycket omfattande verksamhet som bedrivs inom dessa myndigheter och de komplicerade frågor det handlar om kan det emellertid inte uteslutas att det i några fall lämnas en felaktig upplysning. Det är ett av skälen till att det allmännas skadeståndsansvar utvidgats fr.o.m. 1999. Har en enskild efter ikraftträdandet av de nya reglerna fått en felaktig upplysning av en myndighet, kan han få ersättning för den förmögenhetsskada han har drabbats av. Det finns i detta sammanhang inte något krav på att upplysningen har lämnats i samband med myndighetsutövning. Som Carl Erik Hedlund påpekar i sin interpella- tion har de skattskyldiga dessutom en möjlighet att, i de fall de anser att det är extra viktigt att få ett tillför- litligt besked i en svårbedömd skattefråga, begära ett bindande förhandsbesked. Enligt min åsikt är det inte lämpligt att ha en ord- ning som innebär att en skattskyldig som har fått ett felaktigt besked med automatik ska få lägre skatt än vad som egentligen skulle påföras enligt de regler som riksdagen har beslutat. Det är i stället nödvändigt att ha en ordning som i dag och som innebär att den skattskyldige kompenseras för den skada som han eventuellt har lidit. Skulle Riksskatteverket komma fram till att ekonomisk ersättning inte ska utbetalas eller ska utgå med lägre belopp än det begärda, kan den enskilde få frågan prövad i allmän domstol. I de fall där en enskild har lidit skada av ett felak- tigt råd innebär reglerna om skadestånd att han kan kompenseras inte bara i omprövnings- och eftertaxe- rings- eller efterbeskattningsfallen utan också för skada han lidit i samband med de ordinarie taxerings- och beskattningsbesluten. Skattetillägg ska tas ut om den skattskyldige läm- nat en oriktig uppgift. Anför den skattskyldige att han erhållit uppgiften från skattemyndigheten är detta en omständighet som får beaktas vid bedömningen av om den skattskyldige ska befrias från skattetillägget eller inte. Befrielse förutsätter att den skattskyldige har lämnat alla relevanta och nödvändiga uppgifter till skattemyndigheten och ändå fått en felaktig upp- lysning. En annan förutsättning är att den skattskyldi- ge inte visste att upplysningen var felaktig när han använde den i deklarationen. Både den nu berörda skattetilläggsfrågan och de problem kring rättssäkerheten i skattetilläggsproces- sen som Petra Gardos tar upp i sin interpellation be- handlas i det betänkande, Skattetillägg m.m., som lämnades av 1999 års skattetilläggskommitté i februa- ri 2001. Betänkandet, som har remissbehandlats, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Petra Gardos påpekar att rättsosäkerheten för små- företagare ökar av att systemet med överklagande till förvaltningsdomstolarna i dag är så krävande att den företagare som blir felaktigt behandlad tvingas avstå från att överklaga på grund av resursbrist vad gäller tid och pengar. För att underlätta enskildas processföring i för- valtningsdomstolarna har rätten en skyldighet att se till att målet blir utrett i den omfattning som krävs. Rätten ska vid behov också anvisa hur utredningen bör kompletteras. Det är också av betydelse för rättssäkerheten att den skattskyldige i vissa fall kan medges ersättning av allmänna medel för kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen har be- hövts för att ta till vara hans rätt. I syfte att förenkla deklarationsförfarandet kom- mer även de fysiska personer som är näringsidkare fr.o.m. taxeringen 2003 att erhålla en förtryckt allmän självdeklaration. Resultatet av näringsverksamheten kommer de att få redovisa på en bilaga till den all- männa självdeklarationen. För att förenkla för nya företagare pågår inom Regeringskansliet beredning av ett förslag som inne- bär en möjlighet för nystartade företag att få uppskov med den preliminära skatten i tre månader. Förslaget omfattar både fysiska och juridiska personer. Genom möjligheten att få uppskov med betalning av prelimi- närskatten förbättras likviditeten för de företag som omfattas av förslaget, eftersom de då bör hinna få betalt för sina första fakturor innan preliminärskatten ska börja betalas. Beredning pågår också av det förslag till förenk- lade bestämmelser för beskattning av handelsbolag som lämnats av Förenklingsutredningen i april i år. I korthet innebär förslaget att handelsbolag ska be- skattas som skattesubjekt och att delägarna ska be- skattas för de uttag de gör från bolaget. Det pågår alltså ett flertal lagstiftningsarbeten som syftar till att öka rättssäkerheten i skatteprocessen och till förenklingar för företagare. Detta är ett arbete som regeringen bedriver kontinuerligt.
Petra Gardos (M)
Anf. 108 Petra Gardos (M)
Fru talman! Tack så mycket för svaret! Jag tycker också att det är väldigt bra att man förenklar. Vi mo- derater har ju länge och väl tjatat om detta med att förenkla för företagare för att man ska dels orka starta ett företag, dels orka driva det. Vad jag tycker är tråkigt är när verkligheten slår till. Det hände t.ex. en herre som jobbade som vakt- mästare i Stadshuset. Han hade ett litet företag för s.k. kändistransporter vid sidan av sitt ordinarie yrke. Vid en skatterevision hos hans huvudsakliga kund drogs även han in i själva skatteärendet. Skattemyndigheten bedömde då att han var anställd hos den här kunden och överförde alla avdrag som han hade gjort för företaget under fyra år som lön. Detta gav honom en personlig skatteskuld på närmare en halv miljon kro- nor. Han gick i personlig konkurs. Hans arbetsred- skap, bilen, konfiskerades. Som även finansministern vet får man när man går i personlig konkurs inte ha ett eget telefonabon- nemang. Man får inte heller ha ett förstahandskon- trakt på sin bostad - alltså en hyresrätt. Det är väldigt många saker som man absolut inte får på grund av att man är försatt i personlig konkurs. Efter 17 år och åtta advokater fick denne man rätt mot staten. Kammarrätten i Stockholm underkände skattemyndighetens eftertaxeringar, som år 1984 försatte mannen i konkurs. Trots vinsten, eller vad man ska kalla det för, i kammarrätten blev han inte glad. 17 år av hans vuxna liv när han kunde ha arbe- tat, utvecklats på arbetsmarknaden osv. blev han ju bestulen på. Då spelar det ingen roll vad som står i skadeståndslagen om att man kan få ersättning osv., för då sitter man där och kan inte så mycket. I stället för att ägna all kraft och tid åt att bygga upp företaget har den här mannen brutits ned ganska kraftigt både fysiskt och psykiskt. Med all heder åt att man förenklar i skatteregler och åt rättssäkerheten undrar jag vad finansministern konkret tänker göra åt sådana här exempel som kom- mer från verkligheten och som det inte finns i en utredning eller så.
Carl Erik Hedlund (M)
Anf. 109 Carl Erik Hedlund (M)
Fru talman! Först vill jag tacka finansministern för ett klart och tydligt svar. Jag är övertygad om att vi båda är intresserade av att rättssäkerheten inom skatteområdet ska vara mycket stor. Vi har olika uppfattning om skattetryck- et och om utformningen av skattelagar, men vi är nog överens om att staten alltid måste anlägga ett med- borgarperspektiv på de skatter och avgifter som med- borgarna ska betala. Vad gör då en medborgare som vill göra rätt för sig i fråga om skatten? Han vänder sig till skattemyn- digheten för att få besked om vilka regler som gäller för ett tänkt beteende. För säkerhets skull kanske han kontrollerar uppgifterna en gång till innan den skatte- pliktiga handlingen påbörjas. Efter något år kan samma skattemyndighet som varit rådgivande göra en skatterevision och underkänna det tidigare godkända upplägget med påföljd högre skatt och skattetillägg. I min interpellation har jag exemplifierat hur så- dana här frågor behandlas i praktiken. I ett i massme- dierna uppmärksammat fall har länsrätten gett den skattskyldige rätt då det visats att skattemyndigheten gett felaktiga upplysningar. Skattetillägg och avgifts- tillägg har slopats. Så långt är allt gott och väl, men avgifts- och skattetilläggen är ändå bara delar av den totala skuld som uppstått på grund av de felaktiga upplysningarna. Hade skattemyndigheten gett riktiga upplysningar hade den skattskyldige kunnat förändra sitt upplägg, så att skatteeffekten hade blivit annorlunda, eller avstått helt och hållet eftersom skatte- och avgiftsut- taget blivit för högt. I ett civilmål har man därför yrkat på att den på- förda extraskatten ska ersättas av staten på grund av de felaktiga uppgifterna. Tingsrätten har prövat ären- det och också funnit att den skattskyldige har visat att skattemyndigheten lämnat felaktiga uppgifter, men tingsrätten anser samtidigt att de felaktiga beskeden inte haft en så nära anknytning till skatteärendena att de ska anses ha lämnats vid myndighetsutövning och därför ogillat talan. I finansministerns interpellationssvar i samma ärendeområde för nästan på dagen ett år sedan sade finansministern: "Någon omprövning bör inte ske om det är uppenbart oskäligt, exempelvis om en skatt- skyldige har följt skattemyndighetens råd och anvis- ningar." Vidare sade finansministern: "Om den en- skilde har lämnat en oriktig uppgift kan beslut om- prövas genom eftertaxering eller efterbeskattning. Skattemyndigheten ska dock inte korrigera ett felak- tigt beslut genom en sådan åtgärd om det skulle vara uppenbart oskäligt. Med uppenbart oskäligt avses bl.a. att den skattskyldige på goda grunder kunde tro att han deklarerat korrekt." Finansministern säger i dag att den skattskyldige ska kompenseras för den skada som han har lidit på grund av felaktig upplysning från myndighet, och i detta sammanhang finns det inget krav på att upplys- ningen lämnats i samband med myndighetsutövning. Den enda förmögenhetsskada som uppstått är att skatten, som alltså grundats på felaktiga upplysning- ar, ändå drivits in! Stämmer detta överens med vad finansministern tänkt sig när de gäller skadeståndsla- gen? I min interpellation har jag redovisat hur ett rätts- fall bedömts av såväl tingsrätt som länsrätt. Båda rättsinstanserna är överens om att felaktiga besked lämnats av myndigheten, men ändå drivs skatteskul- den in! Riksskatteverket har dessutom i ett brev till den skattskyldige kommenterat lagstiftningen på följande sätt: "Det kan noteras att det i den nämnda proposi- tionen inte uttalas något om att felaktiga råd eller anvisningar från en skattemyndighet skulle innebära att oskälighetsrekvisitet inte är uppfyllt." Jag har några frågor till finansministern: Vilken tolkning av lagen är den rätta? Kan man förlita sig på RSV:s bedömning, eller är det den ansvarige minis- terns, dvs. finansministerns, bedömning som är den rätta? Uppenbarligen finns det en diskrepans. Kommer finansministern att vidta några åtgärder för att förvissa sig om att skattemyndigheterna blir uppmärksammade på vad som verkligen gäller i så- dana här fall?
Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 110 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! I mitt interpellationssvar har jag mycket utförligt redovisat de svar som är lämnade på de olika frågorna och också den lagstiftning som gäller för närvarande. Det är en oerhört komplicerad lagstiftning, och det finns alltid skäl till omprövningar och prövning av aktuella lagar. Det har skett också på skatteområdet. Därför redovisar jag i mitt svar att det har skett oerhört många saker på det här området under senare tid. Varje enskilt fall kan naturligtvis föranleda re- flexioner, men som interpellanterna torde vara väl medvetna om är det varken möjligt eller önskvärt att jag ägnar mig åt att kommentera enskilda fall i den här typen av diskussioner. Det är en fråga för skatte- myndigheterna att hantera enskilda rättsfall. Därför nöjer jag mig med att hänvisa till de svar som jag har gett och som ger uttryck för att skattemyndigheterna är starkt medvetna om komplexiteten i lagstiftningen. Skattemyndigheterna arbetar med att förstärka sin information. De ökar på så vis sin servicebenägenhet gentemot de skattskyldiga och hoppas att den kom- munikationen, dialogen mellan skattemyndigheter och enskilda, kan vara till bådas nytta i framtiden.
Petra Gardos (M)
Anf. 111 Petra Gardos (M)
Fru talman! Det är i och för sig sant att man inte ska gå in i de enskilda fallen. Det har inte jag bett om, utan jag frågade om själva problemställningen. Det är väl i alla fall i ministerns bord att svara på, anser jag. Det gick 17 år för denne man. Man tog 17 år från hans liv. Dessa långa processer är väl någonting som har med rättssäkerheten att göra, men det behöver man inte diskutera i det enskilda fallet. Ministern hänvisar i interpellationssvaret till en del betänkanden och utredningar. Den här regeringen har satt 993 utredningar i sjön. Det måste jag ge en eloge för. Utredningar i all ära, men var ser man re- sultatet i verkligheten, inte bara i det här rummet eller i utskottsrummen eller på annan nivå? Var är resulta- ten som gör att det blir bättre för de små företagen och de enskilda personerna? Det skulle jag hemskt gärna vilja ha svar på.
Carl Erik Hedlund (M)
Anf. 112 Carl Erik Hedlund (M)
Fru talman! Jag hade inte för avsikt att kommen- tera ett enskilt fall utan exemplifierade hur det ser ut i verkligheten. Här har vi alltså ett fall där såväl tings- rätt som länsrätt har konstaterat att skattemyndigheten har gett felaktiga uppgifter. Det som finansministern har angett i sitt klara och tydliga svar till mig är att om skattemyndigheterna har gjort fel ska man vidta åtgärder. Det har skattemyndigheten i det här fallet bestritt. Sedan har såväl länsrätt som tingsrätt kommit fram till de här slutsatserna. Då måste det vara någonting som inte riktigt stämmer - antingen är det lagstiftningen eller den myndighet som sorterar under Finansdepartementet och dess interna anvisningar. Det är det jag försökte få fram i min första fråga. Vilken tolkning är rätt? Jag citerade också det brevsvar som har lämnats från RSV för så sent som två veckor sedan som visar att det finns en diskrepans här. Den slutsats man kan dra av finansministerns andra svar, inte det skriftliga som jag har fått tidigare, är att det enda säkra sättet att undvika efterräkningar på grund av felaktig rådgivning är att begära skriftliga förhandsbesked. Om det skulle bli regeln, är det önskvärt med ett ökat antal sådana ärenden? Hur skulle det påverka näringslivets funktionssätt, och hur skulle det förändra myndigheternas sätt? Redan i dag har vi köer i skatterättsnämnder, och det skulle natur- ligtvis inte vara bra. Ett regelverk ska vara tydligt och klart, precis på det sätt som finansministern sade ursprungligen i sitt svar. Det är därför jag frågar, med anledning av den här debatten och fjolårets debatt vid den här tiden, om finansministern har för avsikt att dyka lite djupare, inte i det enskilda fallet, men i problemkomplexet för att skapa ytterligare tydlighet på området, för det behövs.
Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 113 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Ett väldigt tydligt exempel på förenk- ling på det här området är att väldigt många småfö- retagare fr.o.m. nästa år kommer att få en förtryckt deklarationsblankett på samma sätt som vanliga lön- tagare och pensionärer har fått under några års tid. Det är naturligtvis en stor förbättring för väldigt många småföretagare. Vi ska vara medvetna om att av de ungefär 600 000 företag som vi har i Sverige i dag är ca 400 000, dvs. två tredjedelar, i stort sett enmansföretag. De allra flesta kommer att ha nytta av den nya regeln genom betydligt mindre arbete med deklarationen när de får den förtryckt. Det är ett bland många exempel på praktiska resultat och regeringens ambition för att förenkla för enskilda företag.
Petra Gardos (M)
Anf. 114 Petra Gardos (M)
Fru talman! Moderaterna har lagt fram ett förslag om att man inte ska, som den man som jag berättade om tidigare, behöva gå igenom alla instanser innan rättvisan vinner sin kraft. Såvitt jag har förstått är det inte någonting som finansministern verkade vara så bra. Skulle jag kunna få någon kommentar till det?
Carl Erik Hedlund (M)
Anf. 115 Carl Erik Hedlund (M)
Fru talman! Jag fick inte svar på mina frågor an- nat än att det skulle bli en förenklad deklaration för ett stort antal företagare, men det är inte det som den här diskussionen handlar om. Med den komplicerade skattelagstiftning som vi har - och vi är helt överens om att den är komplicerad, vilket den kanske måste vara i ett komplicerat samhälle - uppstår det fråge- tecken kring tolkningen. Om man vänder sig till skattemyndigheten och får beskedet att det blir rätt om du gör si och så. Om det sedan visar sig att det rådet är felaktigt har den en- skilde medborgaren eller företagaren gjort vad han har kunnat. Jag har uppfattat finansministerns svar till mig så, både i fjol och i dag, att i det fallet får natur- ligtvis myndigheten stå för det och att den enskilde då inte kan utkrävas. Men den ansvariga myndigheten har uppenbarligen en annan uppfattning. Frågan har prövats rättsligt, och då konstaterades att detta var fel. Ändå drevs denna skatteskuld in. Då är det någonting som inte stämmer. Det är därför jag som jag vill fråga finansministern: Ska det behöva gå så långt att det enda sättet att få klarhet i sådana här komplicerade frågor är att gå till Skatterättsnämnden och få ett svar där? Är det önskvärt att ha det så? Vore det inte bättre - vilket jag tycker är lämpligt - att finansministern initierade en intern utvärdering av hur det egentligen står till med saker och ting? Om det då visar sig önskvärt med åtgärder, är finansmi- nistern beredd att vidta dessa åtgärder?
Finansminister Bosse Rin (S)
Anf. 116 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Dessa interpellationer belyser att vi har ett komplicerat skattesystem. Mitt svar har varit att regeringen är mycket väl medveten om det. Därför har man genomfört en hel del förenklingar under senare tid - och fler förenklingar utreds för närvaran- de - för att förbättra för den enskilde företagaren. Samtidigt är jag väl medveten om att den rättssä- kerhet som har efterlysts i sin tur kräver en del kom- plicerade processer. Jag är inte beredd att hoppa över några enstaka steg för att förenkla så till den grad att man äventyrar rättssäkerheten - som svar på den fråga som Petra Gardos ställde. Interpellanterna säger att de inte vill diskutera en- skilda fall. Sedan diskuterar de hela tiden enskilda fall och begär att jag ska ta ställning till dem. Jag tycker att Riksskatteverket har gjort ett utomordent- ligt arbete för att tillämpa den lagstiftning som riks- dagen har beslutat om. Jag har inte för avsikt att gå in och bedöma varje enskilt fall som Riksskatteverket och skattemyndigheterna har sysslat med. Det får interpellanterna ha respekt för. Jag tror också att de förstår dessa bevekelsegrunder. Däremot är det min uppgift att se till att vi på an- nat sätt - via lagstiftning - kan förenkla för de mindre förtagen, och det har jag gjort, både genom att se till att företagarna i fortsättningen får en förtryckt dekla- rationsblankett, genom att införa regelsystem som skapar bättre ekonomiska möjligheter för mindre företag att t.ex. vid början av sin verksamhet skjuta upp skatteinbetalningarna under en period och genom att minska skattenivåerna för de allra minsta företa- gen, vilket jag också tycker är oerhört viktigt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.