Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regeringens fortsatta satsning på kärnkraften

Interpellation 2010/11:358 av Ernkrans, Matilda (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-10
Anmäld
2011-05-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2011-05-31
Svar fördröjt anmält
2011-05-31
Besvarad
2011-06-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 maj

Interpellation

2010/11:358 Regeringens fortsatta satsning på kärnkraften

av Matilda Ernkrans (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Sverige satsar, mycket diskret, 70 miljoner kronor i ny kärnkraftsforskning i Frankrike. Nyheten avslöjades i Ekot bara några dagar efter vårens stora kärnkraftsdebatt i riksdagen. Under kammardebatten hade miljöminister Andreas Carlgren då betonat att regeringen inte längre tänker ge statligt stöd till kärnkraften. Kärnkraften skulle, enligt ministern, vara en parentes i Sveriges energihistoria.

Men ett hemligt avtal mellan Sverige och Frankrike visar att Sverige ska bidra med 70 miljoner kronor – plus svenska forskare på plats – för att utveckla ny kärnkraft i Frankrike. Som motprestation har Frankrike ställt sig bakom Sveriges strävan att få forskningscentret ESS placerat i Lund. European Space Source är tänkt som en flervetenskaplig anläggning för materialforskning med neutroner.

Från socialdemokratisk sida är vi positivt inställda till den utveckling av teknik och kompetens som ESS-projektet bidrar till.

Vi ifrågasätter dock den karaktär av motköp som den franska satsningen på kärnkraftsforskning innebär. Den svenska regeringen tycks ha förbundit sig för den största statliga forskningsinsatsen kring kärnkraft sedan 1980-talet. Hur ligger det i linje med miljöministerns uttalanden under riksdagsdebatten?

Det finns i fortsättningen inte något statligt stöd för kärnkraft.

Det blir varken direkta eller indirekta subventioner till kärnkraft.

Min fråga till miljöministern blir sålunda:

På vilket sätt avser miljöministern att verka för att kärnkraften verkligen blir en parentes i Sveriges energihistoria?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:358, Regeringens fortsatta satsning på kärnkraften

Interpellationsdebatt 2010/11:358

Webb-tv: Regeringens fortsatta satsning på kärnkraften

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 39 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat miljöministern på vilket sätt han avser att verka för att kärnkraften verkligen blir en parentes i Sveriges energihistoria. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Inget har ändrats sedan jag var i kammaren senast för att besvara en liknande fråga. Regeringens bedömning är att kärnkraften kommer att vara en viktig del av svensk elproduktion under överskådlig tid. Regeringens energiöverenskommelse innebär att kärnkraftsparentesen förlängs genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser. Samtidigt inriktas politiken fortfarande på att minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft genom att utveckla ett tredje ben i elförsörjningen i form av ny förnybar el och på att främja energieffektivisering. Fortfarande gäller att kärnkraftsindustrin ålagts att ta ett större ansvar för säkerhetsfrågorna och inte kan påräkna vare sig direkta eller indirekta subventioner. Nu liksom tidigare gäller också att det är elproducenterna och inte regeringen som faktiskt beslutar om hur vår el i övrigt ska produceras eller hur länge en viss teknik är lönsam. Regeringen har formulerat de långsiktiga spelreglerna, och de är väl kända av alla.
Matilda Ernkrans (S)
Anf. 40 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Jag skrev denna interpellation bara några dagar efter att vi hade haft en aktuell debatt i Sveriges riksdag om kärnkraften och efter att det enligt Ekot blev känt att denna regering har gjort en uppgörelse som innebär att man satsar nästan 70 miljoner kronor i ny kärnkraftsforskning i Frankrike. Detta var bara några dagar efter att miljöminister Andreas Carlgren i debatten hade sagt att man inte tänker ge något statligt stöd till kärnkraft. Han sade att det inte finns något statligt stöd till kärnkraft och att det inte blir vare sig direkta eller indirekta subventioner till kärnkraft. Några dagar senare kunde vi få höra att det fanns ett hemligt avtal mellan Sverige och Frankrike som visar att 70 miljoner kronor, som är alltså den största forskningssatsning på kärnkraft som en svensk regering har gjort sedan 1980-talet, faktiskt har beslutats och finns på plats. Jag vill ha ett svar på hur detta ligger i linje med det som både miljöministern och energiministern vid ett antal tillfällen har sagt om att det inte ska finnas några direkta eller indirekta subventioner till svensk kärnkraft. Jag skulle vilja ha ett svar på hur man ser på dessa 70 miljoner kronor som ska gå till forskning. Jag skulle också vilja ha ett verkligt svar på hur man tänker sig att kärnkraften ska bli en parentes i svensk energihistoria i och med att framför allt Centerpartiet har bytt fot här. Vi har faktiskt tillsammans - Socialdemokraterna och Centerpartiet - avvecklat två reaktorer i Barsebäck. Jag tycker att det var ett mycket klokt beslut. Men nu ingår Centerpartiet i en moderatledd regering och har öppnat för ny kärnkraft i stället för att fortsätta en klok utfasning av kärnkraften. Dessutom ger man enligt min mening subventioner till kärnkraften i form av forskningspengar. Det skulle vara mycket spännande att få höra ett ordentligt svar från energiministern om hur kärnkraften på allvar blir en parentes i svensk energihistoria och det här att det varken ska finnas direkta eller indirekta subventioner till svensk kärnkraft. Hur är det med den saken egentligen, Maud Olofsson?
Åsa Romson (Mp)
Anf. 41 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Det är svårt att inte lägga sig i även denna debatt, när man nu får tillfälle. Det är nämligen en lite märklig debatt vi har fått i Sverige efter haveriet i Japan och efter den borgerliga regeringens beslut i Tyskland att göra en planerad avveckling av den tyska kärnkraften på tio år. Vi har fått en debatt där den borgerliga regeringen i Sverige med näbbar och klor har försökt att beklaga beslutet i Tyskland och påvisa att det skulle leda till ökade klimatutsläpp, trots att den överenskommelse som beslutet grundar sig på är mycket tydlig när det gäller vad Tysklands väg är. Tysklands väg är att minska klimatutsläppen, effektivisera sin energianvändning och bli bäst på förnybar energi. Jag tror att de har alla möjligheter att lyckas, inte minst därför att de är så bestämda med en planerad avveckling av kärnkraften. Det dilemma Sverige har är det motsatta. Vi har en regering som i sin så kallade breda energiöverenskommelse inom den minoritetsregering vi har är övertygad om att vi i politiken inte ska lägga oss i kärnkraften som energimedel. Vi ska lämna det till marknaden, och det är marknaden som själv ska bestämma vad det är för energislag vi ska ha i Sverige. Det är faktiskt att ha vänt sig ganska långt bort från den centerpartistiska partihistorien. Om man från politiken backar tillbaka och säger att alla typer av energislag är fullständigt jämbördiga och lika och att vi inte har några synpunkter på dess inverkan - när det gäller kärnkraften har vi haft en ganska lång debatt; jag tror att det är uppenbart för varje svensk att kärnkraft inte är något vi är oberörda inför - skulle man kunna tänka sig att marknaden inte får de tydliga spelregler den skulle behöva om man säger att vi öppnar upp för ny kärnkraft i Sverige. Om vi säger att vi öppnar upp för att bygga nya kärnkraftverk och inte säger någonting om hur gamla de nuvarande verken kan vara innan det är dags att planera att avveckla dem - jag hoppas ändå att regeringen tänker planera att avveckla de gamla kärnkraftverken; allt annat tror jag vore en säkerhetsmässig katastrof - får vi en väldigt märklig debatt. Helt plötsligt har vi ett Centerparti i regeringen som pekar på att kärnkraft inte är någonting som vi politiker ska ha åsikter om, och dessutom ska vi beklaga när våra europeiska grannländer fattar beslut om att avveckla sin kärnkraft. Jag noterade dock att det fanns en centerpartistisk partikollega i EU-parlamentet som hade en något annorlunda uppfattning om det tyska beslutet. Hon välkomnade nämligen detta beslut. Jag skulle vilja höra från Maud Olofsson, som ju under den debattdag vi hade om det tyska beslutet inte befann sig i Sverige, om även energiministern liksom sin centerpartistiska kollega Andreas Carlgren beklagade det tyska beslutet om att göra en planerad avveckling av kärnkraften på tio år.
Maud Olofsson (C)
Anf. 42 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Politiker ska visst ha diskussioner och åsikter om olika energislag, och det är därför vi har gjort denna energi- och klimatuppgörelse. I den står att vi ska minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft. Varför har vi skrivit detta? Jo, för att vi är alldeles för beroende av dessa två kraftkällor i vår elförsörjning. När kärnkraften har stått stilla och när vi har haft lite vatten i våra dammar har priserna gått upp väldigt starkt. Det är därför det tredje benet är så viktigt. Det introducerades under vår tid i regeringen. Den del av elförsörjningen som faktiskt ökar är den förnybara. Hur ni än argumenterar är det ändå den som står för ökningen. Tittar vi på vad som händer på kärnkraftsområdet i dag ser vi att det inte är där investeringar går in. Det står precis stilla. När jag just var i USA och pratade med dem som jobbar med det förnybara hävdade de att man har hamnat tio år bakåt i tiden i den teknologin, och det kommer att ge utrymme för det förnybara att växa fram. Tyskland fattade ett eget, självständigt beslut. Det som kan överraska mig är den något tillbakadragna hållning Tyskland har haft när vi har diskuterat energipolitiken i Europa. Det är Sverige som har drivit på för att klara av den omställningen. Det är Sverige som har drivit på i klimat- och energiuppgörelsen. Det är inte Tyskland. Jag ska inte säga att de har varit emot, men de har heller inte varit de mest pådrivande i Europasammanhang. Den risk jag ser med den snabba avveckling man nu gör i ett stort industriland som Tyskland, vilket också regeringskällor ger vid handen, är att man kommer att öka användningen av gas. Man bygger just nu en gasledning. Man kommer att öka användningen av kol, och man kommer att öka importen av kärnkraft från Frankrike. Jag ska säga att jag hoppas att det innebär någonting annat, men jag är rädd för att det inte kommer att göra det. Det är därför miljöministern har sagt att oron för ökade klimatutsläpp finns där - eftersom det är en så kort tidsperiod. Sverige har valt en annan väg. Vi menar att det är bättre att satsa så att man säkert kan minska beroendet, satsa på den förnybara energin och se till att den introduceras. Det är enda möjligheten för att minska beroendet. Sedan tycker jag att det är intressant att se skillnaden mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, för ni var ändå ett regeringsalternativ när ni gick till val 2010. Då hade ni en överenskommelse där ni sade att ni skulle pröva frågan om kärnkraft vid varje mandatperiod. Jag vet att kraftindustrin säger att de vill ha långsiktiga spelregler. Detta är en fråga till framför allt Socialdemokraterna: Står ni fast vid denna överenskommelse, och vad säger Metall om det? Om vi pratar Norrsundet, vad säger svensk basindustri om att ni ska prova denna politik varenda mandatperiod? Jag tror att ni har rätt svårt att argumentera gentemot en hel del av dem som finns i industrin. Ska man kunna klara både en trygg energiförsörjning, rimliga priser och även en långsiktighet och minskade klimatutsläpp måste politiken vara långsiktig. Den kan inte hatta fram och tillbaka. Därför tror jag att det är ett jätteviktigt besked ni har att ge när det gäller just detta: Ska ni fortsätta att pröva kärnkraftens vara eller icke vara varje mandatperiod, eller hur ska ni göra? Den andra frågan gäller elcertifikaten. Vi har precis hört från det nyvalda språkröret att elcertifikaten, som hon sade, kan vara ett bra styrmedel. Vad tycker Socialdemokraterna? Tycker ni också " kan vara", eller tycker ni att det är ett bra styrmedel? Det var vi nämligen överens om i den energiuppgörelse vi har gjort, och jag har alltid sett att Socialdemokraterna har stått upp för det. Är det något nytt som håller på att ske och hända, eller står ni fast vid att elcertifikatet är ett bra system? Det skulle jag vilja ha besked om i denna debatt.
Matilda Ernkrans (S)
Anf. 43 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Maud Olofsson är inne på sitt femte år, tror jag, som energiminister och klarar inte av att svara på två enkla frågor jag ställde. Jag frågade: Vad betyder det, när miljöministern har stått i denna kammare och sagt att det inte blir vare sig direkta eller indirekta subventioner till kärnkraft, att Sverige ska satsa 70 miljoner kronor i ny kärnkraftsforskning i Frankrike? Är det en indirekt eller direkt subvention? Och på vilket sätt blir kärnkraften verkligen en parentes i svensk energihistoria? Detta vill jag ha svar på från energiministern. Hon svarade att ett tredje ben har introducerats under Centerpartiets tid i regeringen. Det tycker jag är ett fantastiskt uttalande - under Centerpartiets tid i regeringen. Vi pratade ju styrmedel i den förra interpellationsdebatten, och vi var ganska överens om att koldioxidskatt, elcertifikat, EU:s utsläppshandel och lokala klimatinvesteringsprogram är det som driver och har drivit svensk omställning av energi till mer förnybart. Inget av dessa styrmedel har spelat någon speciellt framträdande roll efter Centerpartiets inträde i den svenska regeringen. Det är att ta i lite att säga att det tredje benet introducerades under Centerpartiets tid i regeringen. Jag skulle vilja hävda att vi hade koldioxidskatt även innan Centerpartiet kom in i den svenska regeringen. Vi hade elcertifikat redan innan Centerpartiet kom in i den svenska regeringen. EU:s utsläppshandel är inte någonting som hade med Centerpartiets inträde i den svenska regeringen att göra. När det gäller de lokala klimatinvesteringsprogrammen är det Centerpartiet i regeringsställning som har avvecklat dem. De är i princip borta nu. Energiministern har en del frågor att svara på. Jag skulle tycka att det var mycket klokt om energiministern kunde börja med att svara på de två enkla frågor som jag hade, nämligen: 70 miljoner till forskning på kärnkraft - är det direkt eller indirekt subvention? Hur blir kärnkraften verkligen en parentes i svensk energihistoria? Vi kan se att de styrmedel som Centerpartiet har introducerat i regeringen är att vi bygger ny kärnkraft, satsar på ny forskning och ökar vårt fossila beroende med nya fossilgasledningar bland annat plus att man har infört kommunalt veto mot vindkraften - det glömde jag bort tidigare. Energiministern vill ha en del svar från Socialdemokraterna. Energiministern är väl medveten om att vi gärna söker breda energiöverenskommelser. Vi tycker att det är viktigt. Det är viktiga besked för framtiden. Hon är också medveten om att vår politik ganska länge varit att vi ska eliminera vårt beroende av kärnkraft. Vi ska göra det så att vi klarar jobben och välfärden, och vi ska göra det genom att bygga ut det förnybara. Den politiken ligger fast. Det är klart att vi ska fasa ut kärnkraften; den är ingen hållbar energikälla. Om Maud Olofsson plötsligt lyssnar mycket på IF Metall här i Sverige kan hon också lyssna lite på IG Metall, som är positiva till att Tyskland ska avveckla sin kärnkraft. Jag har svarat på frågorna, och nu förväntar jag mig att energiministern svarar på de frågor som jag har ställt till ministern.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 44 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Hur den svenska kärnkraften ska göras till en parentes är en intressant fråga. Även jag är intresserad av svaret och hade önskat att energiministern svarade på den, inte minst med tanke på den breda överenskommelse som hon påstår att regeringen har. Jag skulle inte kalla den bred eftersom det är en minoritetsregering. Jag skulle vilja peka på en tydlig skillnad mellan de olika långsiktiga energivisioner som finns i svensk politik. Regeringens energiöverenskommelse går tydligt ut på att vi ska öppna upp för ny kärnkraft i Sverige. Samtidigt ska vi, som energiministern redogjorde för, minska beroendet av den, och - det som Centerpartiet helst vill prata om - vi ska bygga upp ett tredje ben med förnybar energi. Å andra sidan finns den andra energiöverenskommelsen, den rödgröna, där vi tydligt visar att vi borde fortsätta på spåret att avveckla svensk kärnkraft, det spår som har varit huvudlinje i svensk politik under lång tid. Där har Centerpartiet varit medverkande till att få bort den från den svenska energipolitiska dagordningen för regeringen. Det är det ansvar ni har i svensk politik. Det är ett av de största avtryck i den svenska energipolitiken som Centerpartiet har satt. Först var ni pådrivare för att vi skulle avveckla kärnkraften. Sedan var ni pådrivare till en regeringspolitik där man gör det motsatta: att politikerna ska backa, inte ha någon roll i att säga vilka energiformer som är långsiktigt hållbara, inte säga att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar. Man öppnar upp för att investerare ska kunna satsa mer på kärnkraft i stället för att peka på att det vi behöver satsa på till hundra procent är det förnybara. Miljöpartiet vill inte, Maud Olofsson, ha ett tredje ben med förnybart i svensk energiproduktion. Vi vill att hundra procent förnybar energi på lång sikt är det som är målet för svensk energipolitik. Vi vill att det underlaget tas fram, och det säger ni nej till. Det tycker jag är beklagansvärt.
Börje Vestlund (S)
Anf. 45 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det ställdes ett antal frågor om den socialdemokratiska energipolitiken. Den som har bytt ben i energipolitiken är väl Centerpartiet, inte Socialdemokraterna. Vi har stått fast vid den överenskommelse och de kongressbeslut vi haft ända sedan vi började samarbeta med Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det var bara en enda liten sak vi lade till i överenskommelsen med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och det var att man skulle pröva hur vi skulle göra med kärnkraften varje mandatperiod. Det intressanta i detta är att det kommer varje regering att få göra, om inte vart fjärde år så vart femte eller sjätte år. Kärnkraftslobbyn uttrycker mycket tydligt och klart att de uppgraderingar som gjorts inte räcker så många år som sagts. De kanske räcker bara halva tiden eller kanske inte ens så lång tid. Det måste väl Maud Olofsson vid något tillfälle ha hört. Den som har bytt ben när det gäller energipolitiken är Maud Olofsson, och hon har mer att svara för än vad vi har i den här frågan i alla fall. När det gäller elcertifikaten tillhör vi socialdemokrater dem som tycker att elcertifikaten är ett av de viktigaste styrmedlen i energipolitiken. Det är och förbli så. Sedan måste de ibland kompletteras med andra metoder, men elcertifikaten är och förblir ett av våra viktigaste styrmedel; det är ingen tvekan om det. Sedan kanske man på sikt måste formulera om dem, men de är viktiga för att man på något sätt ska kunna styra. Det som är viktigast att konstatera i sammanhanget är, tycker jag, att vi socialdemokrater vill ha en bred överenskommelse i energifrågorna. Det har vi sagt många gånger från denna talarstol. Men problemet är: Vem ska vi göra detta med? Det är problemet när vi har en regering som gör att ändrar man bara ett enda litet kommatecken i energiöverenskommelsen mellan de fyra allianspartierna kommer hela idén med Alliansen att falla, med de kärnkraftsivrande folkpartisterna, de till kärnkraften mer tveksamma centerpartisterna och Moderaterna och Kristdemokraterna däremellan. Det är klart att det kommer att falla. Jag är tveksam om det över huvud taget kan bli någon bred överenskommelse som kan tillfredsställa den svenska industrins behov av energi i framtiden av den anledningen att man har låst fast sig så hårt i Alliansen.
Maud Olofsson (C)
Anf. 46 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Åsa Romson hävdar att regeringen är i minoritet. Det förutsätter att det finns en majoritet i den här frågan för någonting annat. Jag kan inte tänka mig att Åsa Romson menar att det finns en bred överenskommelse om energipolitiken mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är det som är utgångspunkten. Det skulle vara överraskande för svenska folket om det visade sig att det fanns en överenskommelse med Sverigedemokraterna om energipolitiken. Det finns inte ens en överensstämmelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dag. Vi har precis hört att ni inte är överens om elcertifikaten. Ni tycker ju olika. Hur ska ni kunna styra och ställa om, om ni inte ens använder det mest verksamma instrumentet för att åstadkomma detta, nämligen elcertifikat? Jag är jätteglad över att ni ger ett tydligt besked från Socialdemokraterna att elcertifikaten är det viktigaste instrumentet. Det återstår för er att prata med Miljöpartiet i den delen. Prövningen varje mandatperiod tog jag upp därför att det är så viktigt för dem som ska investera att det finns långsiktiga spelregler. Som jag säger diskuterar jag med svensk basindustri och med representanter för olika fackliga organisationer som alla säger: Skapa långsiktighet, skapa breda lösningar. Jag är beredd att göra det, men då kan man inte ha ett hattande och säga att man ska pröva allting hela tiden. Koldioxidskatten, som vi har höjt, och elcertifikaten som vi har höjt ambitionerna för, är de långsiktiga spelregler som investerarna behöver. Och de har svarat genom att investera mer än någonsin i det förnybara. Det ni skulle åstadkomma är bara en större osäkerhet som investerarna skulle möta med att säga: Nej, vi vågar inte investera, för vi vet inte vad som händer. Det är det enda som skulle ske. Vi har under den här mandatperioden varit beredda att höja ambitionerna. Vi är beredda att utveckla hela det här systemet för att göra det ännu starkare, och det kan vi visst behöva göra. Kärnkraften ska inte ha några subventioner. Vi har haft en lagstiftning tidigare som har gjort att de har haft subventioner i form av att vi har tagit ansvar för säkerhetsfrågorna, till exempel. Nu är det kärnkraftens sak att ta ansvar för det. Vi kommer inte att gå in med några statliga stöd till detta. När det gäller frågan om forskningen är det grundforskningen som handlar om säkerhetsfrågor, och Jan Björklund har redan svarat på frågan i den här kammaren. Det är inga hemliga avtal som finns i detta. Det vi ser nu är inte en jättestor efterfrågan på att gå in och investera i kärnkraft. Det är det faktiska resultatet. Jag tror att en förklaring naturligtvis är det som har hänt i Fukushima. Jag tror också att det faktum att vi säger att vi inte går in och subventionerar gör att man måste räkna igenom sina kalkyler på ett annat sätt. Men det är inte vi i den här regeringen som ser till att det byggs. Så var det förut. Det var regeringen som subventionerade kärnkraft förut - en storskalig introduktion som gjorde att det förnybara slogs ut. Då kommer jag till: Har jag bytt fot? Nej, men jag har bytt strategi, för jag såg att det som hände från 70-talet och framåt innebar att kärnkraften fick en dominerande ställning, och vid sidan om den vattenkraften för elproduktionen. Om det ska vara möjligt att få in det förnybara måste man ändra strategi, om man ser att den förra har misslyckats. Ni vill ju inte det. Men jag är beredd att ändra strategi. Det jag kan se nu åren efter energi- och klimatöverenskommelsen är att det händer som jag vill ska hända. Vi minskar nämligen beroendet av kärnkraften och vattenkraften för elförsörjningen, vi bygger mer förnybart, vi satsar mer på energieffektivisering och vi minskar klimatutsläppen.
Matilda Ernkrans (S)
Anf. 47 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Jag tycker att det är ganska uppenbart att uppgörelsen om kärnkraften var priset som Maud Olofsson fick betala för att sitta i regeringen, och hon var uppenbarligen beredd att betala det. När det gäller att det varken blir direkta eller indirekta subventioner till kärnkraften ger faktiskt Maud Olofsson ett svar här och hänvisar till att Jan Björklund har sagt att 70 miljoner av svenska forskningspengar direkt till kärnkraftsforskning i Frankrike inte är en subvention. Jag förstår att ditt näringsdepartement svarar på frågan: Vi håller på att utreda frågan om vad som är subvention eller inte. Men uppenbarligen hänvisar Maud Olofsson till Jan Björklund, som får definiera att 70 miljoner i forskningspengar direkt till kärnkraft inte är en subvention. Det öppnar för frågan om vad som är direkta och indirekta subventioner till kärnkraft. Kärnkraften är för mig en mycket moralisk fråga. Uranbrytning, kärnbränsle och kärnavfall är något av det mest riskfyllda man kan syssla med. Inte minst erfarenheterna från Japan och Fukushima säger oss det. Vi har rapporter om Vattenfalls gruva, Rössinggruvan i Namibia. Befolkningen där rapporterar om mångåriga folkhälsoproblem, cancer och så vidare, efter urbanbrytning - uran som har tagits upp för att vi ska ha vår kärnkraft. Vi har kärnavfallet, och efter 30 års forskning kan vi ändå inte svara på frågan om vi faktiskt kommer att klara av att förvara det radioaktiva avfallet i hundra tusen år, som inkluderar en ny istid. Det är mycket moraliska frågor. Vi dumpar avfallet på kommande generationer och låter andra ta upp uranet för oss. Jag är mycket glad över att jag tillhör ett parti som har sagt att vi tänker fasa ut vårt beroende av kärnkraft, för det är en ohållbar energikälla av många olika skäl. Och vi tänker göra det på ett klokt sätt så att vi tryggar jobb och välfärd i det här landet.
Börje Vestlund (S)
Anf. 48 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag hade tänkt avstå från det sista inlägget, men det är lite svårt att avstå när man debatterar med Maud Olofsson, måste jag säga. När det gäller strategin kan Maud Olofsson inte garantera ett enda dugg med den politik som hon driver, därför att vi vet inte hur lång tid de kärnkraftverk som vi har i dag kommer att hålla. Och man tar inte fram någon plan för hur avvecklingen ska gå till, för då skulle Folkpartiet säga bestämt nej. En annan sak som är intressant är att man heller inte vet om det finns någon som vill bygga några nya kärnkraftverk. Man säger att man kan tänka sig det, men det är väldigt dyrt. Och vi är ju helt överens i den här kammaren, oaktat vad vi tycker i kärnkraftsfrågan, om att staten i alla fall inte ska bidra med finansiering, och det är väl bra. Men därför vet vi inte om det blir några nya kärnkraftverk. Observera att det finns två kärnkraftverk som har byggts under senare år i Europa, inget i USA och ett tiotal i Asien! Och det lär väl bli stopp för utbyggnaden även i Asien, för efter att det har inträffat en olycka har man ju alltid slutat att bygga ut. Att strategin för avveckling skulle vara säker med Maud Olofsson vid rodret är nog inte riktigt med sanningen överensstämmande. Maud Olofsson vet lika lite om vad som kommer att hända med svensk kärnkraft som jag eller någon annan gör, så det gäller nog att fundera över, och kanske ge våra myndigheter i uppdrag att fundera över, på vilket sätt och i vilken takt man ska fasa ut kärnkraften ur svenskt energisystem. Det är en viktig uppgift som vi måste ta oss an. Jag är övertygad om att Maud Olofsson och jag har exakt samma uppfattning här, men det kan inte Maud Olofsson erkänna här från talarstolen.
Maud Olofsson (C)
Anf. 49 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Börje Vestlund är bra på det sättet att han bekräftar regeringens linje. Det är precis det han gör. Han säger ju att då ni har sagt att det inte ska bli några subventioner kommer ingenting att byggas. Det vet vi inte, men det ser inte ut som investerare står på kö för att få investera i kärnkraft. Jag tycker att det här var ett bra klarläggande från Börje Vestlund. Anledningen till att jag har bytt strategi är att jag och Centerpartiet såg från 70-talet och framåt att beroendet av kärnkraften ökade hela tiden. Ska man göra någonting måste man dra några slutsatser av utvecklingen, och det var det Centerpartiet gjorde. Vi bytte strategi för att få fram mer av det förnybara. Det är det som lyckas. Det är bara att titta på siffrorna! Ni behöver inte ens tro på mig. Ni kan titta på fakta och statistik, så kan ni se att det är det förnybara som byggs ut. Det är satsningen på att minska klimatutsläppen som ger resultat. Vi är inte färdiga. Vi måste ställa om hela fordonsparken för att minska klimatutsläppen. Vi måste bygga mycket smartare hus för att minska klimatutsläppen. Vi måste se till att industrin använder mindre energi och blir mer energieffektiv. Det är massor av saker som återstår. Jag tror egentligen att vi skulle kunna hitta en överenskommelse med Socialdemokraterna, för i debatten som vi för här står vi inte så väldigt långt ifrån varandra. En ansvarsfull energipolitik innebär att vi skapar långsiktiga spelregler. Och jag hoppas verkligen att Håkan Juholt står fast vid att han är beredd att diskutera med regeringen, för jag är beredd. Jag tror att det skulle ge ännu mer långsiktiga spelregler för dem som ska investera. Till sist vill jag tacka för debatten. Men jag vill också säga att om vi ska klara framtiden för våra barn och barnbarn måste vi våga fatta politiska beslut. Då måste vi klara av att diskutera klimat, politik och elpriser samtidigt och med mod försvara också när det blir kritik mot att det blir höga priser när man ställer om. Och det förväntar jag att de som har deltagit i den här debatten kommer att göra.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.