regeringens jämställdhetspolitik

Interpellation 2002/03:162 av Billström, Tobias (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-05
Anmäld: 2003-02-05
Besvarad: 2003-02-18
Sista svarsdatum: 2003-02-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 februari
Interpellation 2002/03:162
av Tobias Billström (m) till vice statsminister Margareta Winberg om regeringens jämställdhetspolitik

Jämställdhetsministern kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande poster. Regeringen överväger en lagstiftning som ska tvinga bolag att kvotera in kvinnor i styrelserna. Men vid en närmare granskning av regeringens förhållande till jämställdhet framkommer det att regeringen själv inte är något föredöme. Regeringens jämställdhetspolitik är inte trovärdig.

Bland de 18 myndighetschefer regeringen utsåg 2001 fanns inte en enda kvinna. Enligt statistik som Jämställdhetsrådet för transporter och IT tagit fram är ledningarna för Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och länstrafikens huvudmän överrepresenterade av män.

Även vid tillsättning av ambassadörer har regeringen valt bort jämställdheten. Att som Anna Lindh förklara detta med att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor är en skamlig diskriminering av välmeriterade kvinnor. Av Sveriges 90 ambassadörer är endast 18 kvinnor.

Sammantaget visar regeringens utnämningspolitik att jämställdhetspolitiken inte är trovärdig. Det är anmärkningsvärt att en regering som påpekar vikten av jämställdhet samtidigt låter diskriminering fortsätta och öka. Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jämställdhetsfrågor.

Med hänvisning till dessa fakta vill jag till vice statsminister Margareta Winberg ställa följande frågor:

1.Vilka initiativ avser ministern att vidta för att könsdiskrimineringen ska minska i Regeringskansliet?

2.Vilka initiativ avser ministern att vidta för att könsdiskrimineringen ska minska generellt i samhället?

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:162

Webb-tv: regeringens jämställdhetspolitik

Protokoll från debatten

Margareta Winberg (S)

Anf. 10 Margareta Winberg (S)

Herr talman Tobias Billström har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att könsdiskriminering- en ska minska i Regeringskansliet samt vilka initiativ jag avser att vidta för att könsdiskrimineringen ska minska generellt i samhället. Tobias Billström nämner regeringens utnämningar av myndighetschefer. De korrekta siffrorna för år 2001 är 32 utnämningar, varav 7 var kvinnor, det vill säga 22 %. År 2002 utnämndes 29 myndighetschefer, varav 45 % var kvinnor. Av samtliga myndighetschefer uppgick andelen kvinnor i februari i år till 31 %. Detta ska jämföras med situationen 1990 då andelen endast var 3 %! Statistiken visar att utvecklingen går åt rätt håll och att regeringens mål - att minst hälften ska vara kvin- nor vid rekrytering av myndighetschefer inom civil statsförvaltning - är realistiskt. När det gäller situationen inom utrikesförvalt- ningens område är andelen kvinnliga chefer, det vill säga ambassadörer och generalkonsuler, 21 % vid utlandsmyndigheterna. Andelen kvinnliga chefer i Utrikesdepartementet i Stockholm är 33 %. Detta är en betydligt högre andel än för bara några år sedan. År 1995 var andelen endast 15 %. För att säkerställa en jämn könsfördelning på chefsnivå bedriver UD även ett målmedvetet arbete för att öka andelen kvin- nor på tjänster omedelbart under chefsnivån. Jag nämner några åtgärder som parterna i Reger- ingskansliet har bedömt vara viktiga för ett fram- gångsrikt jämställdhetsarbete. Detta har man kommit överens om i den handlingsplan för jämställda löner som utarbetats i Regeringskansliet. 1. Chefer i arbetsledande ställning ska genomgå utbildning om jämställdhetsperspektivet vid re- krytering, lönesättning och befordran. 2. Djupintervjuer av föräldralediga kvinnor och män kommer att göras för att arbetsgivaren ska förbätt- ra sin kunskap och skapa än bättre föutsättningar för arbetstagarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap. 3. I Regeringskansliets revisionsplan för år 2003, beslutad i december 2002, ingår bland annat att Regeringskansliets internrevision ska granska styrning och genomförande av jämställdhetsarbe- tet i Regeringskansliet. Enligt Statistiska centralbyråns uppgifter från år 2001 avseende hela arbetsmarknaden är en fjärdedel av alla chefer kvinnor. I privat sektor är 19 % av cheferna kvinnor, medan de utgör 55 % av alla chefer inom den offentliga sektorn. Inom den statliga sek- torn är 32 % av cheferna kvinnor. Vad gäller kvinnornas andel i bolagsstyrelser är den i de statligt ägda bolagen 37 %, medan kvinnor- nas andel i de privatägda bolagen endast är 6 %. Siffrorna tyder på att staten och den offentliga sektorn bedrivit ett mer medvetet jämställdhetsarbete när det gäller utnämningar och nomineringar än vad man gjort inom den privata sektorn. Med detta vill jag dock inte säga att det inte finns saker att förbättra inom staten, också inom Reger- ingskansliet. Men med den inriktning och de ambitio- ner som nu gäller för regeringens jämställdhetsarbete är jag övertygad om att vi under mandatperioden kommer att ta ytterligare viktiga steg i rätt riktning.

Tobias Billström (M)

Anf. 11 Tobias Billström (M)

Herr talman! Droppen urholkar stenen, är det sagt. Så det är väl lämpligt att vi tar en interpellation till i det här ämnet. Den är föranledd av de brister som Regeringskansliet uppvisar jämfört med den retorik som statsrådet och regeringen använder sig av. Kan- ske har dock den felaktiga statistiken gjort nytta, för Regeringskansliet avser uppenbarligen att vidta åt- gärder för att förbättra den interna jämställdheten. Bland annat ska alla chefer utbildas i jämställdhets- perspektiv. Dålig statistik är alltså ingen ursäkt för att inte ta diskussionen. Man kan inte avstå från att göra jämförelser exempelvis bara därför att alla länder inte deltar i undersökningen, vilket statsrådet påstod i det förra svaret var ett giltigt skäl för att strunta i EU- siffror om löneskillnaderna. Utvecklingen i Regeringskansliet är alltså gläd- jande. Om detta har kunnat uppnås utan kvotering, varför skulle inte samma sak kunna ske i den privata sektorn, även där utan att en tvångsåtgärd framtving- ad genom politiska beslut? De konkreta åtgärder som statsrådet och hennes parti förespråkar kan samman- fattas i just ordet kvotering, vilken ju är en åtgärd som hör hemma i särartsfeministiska skolan, det vill säga den skola som hävdar att man kan och bör skilja på individer av olika kön och som utgår från det bio- logiska könet. Frågan är om inte Margareta Winberg inte inser att hon i själva verket föreslår en reform som kommer att befästa genussystemet, eller är det så att statsrådet helt enkelt har gett upp? Kvotering innebär nämligen ett antagande om att en kvinna alltid och i alla sam- manhang, i hemmet såväl som på arbetsplatsen, re- presenterar sitt genus. Kvotering innebär en önskan om att könsneutraliteten ska ges upp. Kvotering in- stitutionaliserar, Margareta Winberg, en uppdelning mellan könen där individer främst ses som represen- tanter för sitt kön. Detta är den ganska så groteska sanningen, och den synliggörs mycket tydligt genom Margareta Winbergs svar på min interpellation i den här kammaren. Tack för ordet.

Tobias Billström (M)

Anf. 11 Tobias Billström (M)

Tina Acketoft (Fp)

Anf. 12 Tina Acketoft (Fp)

Herr talman! Som Tobias sade vinner enträgen. Därför beslutade jag mig för att gå upp i denna de- batt, trots att det faktiskt i princip gäller samma sak som vi talade om innan. Igen väljer jag att fokusera på den andra delen i Tobias Billströms interpellation: Vilka initiativ avser vice statsministern - inte statsministern ännu som jag höll på att säga men hon kanske kommer dit så små- ningom - att vidta för att könsdiskrimineringen ska minskas generellt i samhället? Lönen, pengarna ger makt, det var vi inne på tidi- gare. Där ligger i stort grunden för mäns syn på kvin- nor men också för kvinnors syn på sig själva. Det ska vi inte förneka att många gånger är vi själva våra värsta fiender. Jag vill i alla fall ta upp tre viktiga bitar som vi inte diskuterade när vi diskuterade lönerna tidigare. Den ena är föräldraledigheten. Där tror jag också att lönen är roten både till att män inte tar ut sin för- äldraledighet i den utsträckning som de borde göra och till att kvinnor får sämre lön: Därför att kvinnor i regel stannar hemma en längre tid med sina barn. Där vill man, precis som Tobias Billström tog upp, kvote- ra. Det förs diskussioner om huruvida man faktiskt ska dela på föräldraledigheten fifty-fifty. Det skulle vara intressant att höra vad vice statsministern tycker om det. Jag tror som sagt att lika lön skulle få fler män att stanna hemma, för man väljer nog hellre sitt barn än styrelserum och arbetsplats i alla fall. Lika lön men inte bara i form av lön utan också i form av familje- centraler där man får stöd och lär sig att vara pappa på heltid. Jag tror också - det är som att svära i kyrkan - att mer lön till kvinnor skulle innebära att man kanske kunde få lov att köpa sig mer fritid i form av subven- tionerad hemhjälp. Jag säger detta mot bakgrund av föregående debatt om det är någon som undrar varför jag kastar in det. Den tredje och viktigaste biten har vi varit inne på tidigare, och det är näringslivet. Vi behöver in fler kvinnliga chefer i näringslivet, på både offentlig och privat sektor. Jag håller faktiskt med Moderaterna här, jag tror inte heller på kvotering. Men vi ser att hotet hjälpt. Ministern ställde sig upp och stirrade dem stint i ögonen. Nu har vi fått in fler kvinnor i näringslivet.

Margareta Winberg (S)

Anf. 13 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Hot går hem ibland, som man brukar säga. Jag är övertygad om att vi efter årets bolags- stämmor i det privata näringslivet i våra börsnoterade bolag kommer att se en betydligt större andel är de dryga 6 % som vi ser i dag. Dagens Industri spekule- rar i en fördubbling. Då är det drygt 12 %. Kan man fördubbla det nästa år igen är man uppe i de 25 % som jag "hotade" med. Tobias Billström säger att regeringen själv inte behövde någon kvotering utan har nått en bit på väg. Vi har nått 37 % i våra statliga bolagsstyrelser. Men vi har satt upp interna mål för vårt arbete, och det är det jag försöker övertala det privata näringslivet att göra också. Vi satte upp målet 40 % år 2003. Nu är vi på 2003, och vi har 3 % kvar. Jag hoppas att vi ska nå vårt eget interna mål. Man kan kalla det för ett internt informellt mål, om ordet kvotering anses vara anstöt- ligt. Jag tycker inte att det är anstötligt, men är det så kan man kalla det för ett mål i stället. Ingen skulle vara gladare än jag om näringslivet gjorde detta och nådde det, då skulle vi slippa att diskutera lagre- glering, som jag inte heller tycker är den bästa princi- pen. Det är alltid bättre om man gör det på frivillig väg, för då gör man det av hjärtat, och hjärtat ska vara med i de här sammanhangen. Jag delar inte alls uppfattningen att kvoteringen i sig skulle vara någon särtartsfeminism sprungen ur biologistiska perspektiv, inte alls. Ibland behövs det därför att det är för hög tröskel att gå över utan en viss form av press. Vad gör vi då? Tina Acketoft tog upp en del sa- ker. Föräldraförsäkringen tror jag är en viktig nyckel till jämställdhet. Man kan fråga sig om dagens ut- formning av föräldraförsäkringen egentligen inte förstärker ojämställdheten. Det är då som många par ändå upplever att det börjar. Hinner jag ta ut den längsta tiden? Sedan jobbar kvinnor deltid, kvinnor fortsätter att jobba deltid, småbarnspappor jobbar mycket övertid. Denna ojämställdhet följer oss kvin- nor ända in i döden därför att också pensionen är grundad på den lön som vi har under vår aktiva tid. Hur det ska lösas har regeringen ingen uppfattning om i dag. Vi arbetar för att tillsätta en utredning för att se vilka vägar man kan gå för att pappor skulle kunna ta en större del av föräldraförsäkringen. Sedan är utbildningen naturligtvis viktig. Jag bru- kar nämna Tittmyran och Björntomten som ett ut- märkt exempel på en alternativ pedagogik där flickor och pojkar redan från första dagen i förskolan tränas i att bryta de traditionella könsrollsmönstren. Om ni inte har varit där vill jag gärna rekommendera ett studiebesök. Det är oerhört intressant att se att man med relativt små medel, en ändrad attityd och en ändrad pedagogik kan åstadkomma så mycket. Personalen på Tittmyran och Björntomten har också filmat varandra. Då såg de att de förstärkte de traditionella könsrollerna genom att de talade så till flickor och si till pojkar, genom att göra så med flick- or och si med pojkar. Det var då som personalen ändrade på sig och gjorde på ett annat sätt. Det är mycket intressant. Till Tina Acketoft vill jag bara säga att jag blev oerhört inspirerad av detta med delad föräldraförsäk- ring för snart fyra år sedan, och det vara Liberala ungdomsförbundet som inspirerade mig. Precis som Liberala ungdomsförbundet anser jag numera för min personliga del att man borde dela lika.

Tobias Billström (M)

Anf. 14 Tobias Billström (M)

Herr talman! På nytt är vi tillbaka till den ur- sprungliga frågan som berördes i den förra interpella- tionsdebatten. Det måste alltid vara den egna meriten som är styrande för urvalet vid en anställning. Om detta borde alla vara överens. Men kvoteringsivern hos Margareta Winberg speglar tvärtom en oförmåga hos framför allt Social- demokraterna att ta itu med de reella problemen. I stället väljer man att spela på motsättningar. Lösningen på problemen är - som jag har sagt ti- digare - att utveckla och utvärdera neutrala meritvär- deringssystem så att kvinnor inte utsätts för den dolda diskriminering som genussystemet innebär. Jäm- ställdhet innebär frånvaron av diskriminering, ingen- ting annat. Ett av Socialdemokraternas motiv för utbyggnad av den offentliga sektorn var till exempel att kvinnor skulle kunna byta spisen och blöjorna mot avlönat arbete. Men nu vet vi att lönerna är låga i den offent- liga sektorn. Arbetet är tungt, och ansvaret för spis och blöjor kvarstår oförändrat. Den offentliga sektorn har blivit en kvinnofälla, och den har dessutom drivit upp skattetrycket. Det system som var tänkt för att underlätta för kvinnor bidrar ju paradoxalt nog att hämma kvinnors möjlig- heter på en fri arbetsmarknad. De som skulle bli väl- färdsstatens vinnare tillhör nu de största förlorarna. Det är bara att konstatera att i de flesta personal- undersökningar får de privata alternativen högre be- tyg än de offentliga arbetsgivarna. Det gäller alltifrån kvalitet på verksamheten till hur bra personalen trivs. Man uppger ofta att det är mer givande att arbeta för en privat arbetsgivare, man arbetar effektivare, man har större inflytande över arbetet, man har bättre ledarskap och framför allt har man mer flexibla lös- ningar avseende arbetstiden. Alltfler landstingsanställda sjuksköterskor, Mar- gareta Winberg, tar i stället anställning hos ett vårdin- riktad bemanningsföretag, som Tina Acketoft var inne på tidigare. Dessa kvinnor har tydligt visat hur de vill arbeta, att de vill ha kontroll över sin arbetssi- tuation. I en rapport till Kommunalarbetareförbundets senaste kongress skrev ju ordförande Ylva Thörn att privata arbetsgivare som alternativ till kommun, stat och landsting skulle gynna förbundets medlemmar även när det gäller jämställdhetsperspektivet. Vi moderater vill att det ska vara möjligt att starta och driva egna företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och vårdinrättningar ska kunna drivas av privata bolag. Landstingets sjukvårdsmonopol måste bort för att man ska kunna öppna upp arbetsmarkna- den för dem som arbetar inom den offentliga sektorn. En sådan reform skulle gynna både män och kvinnor samt skapa frihet på en verkligt flexibel arbetsmark- nad. Slutligen, Margareta Winberg: Att fler kvinnor kommer in i bolagsstyrelser innebär enbart att dessa kvinnor får mer makt, inte att övriga kvinnor i sam- hället får mera makt.

Tina Acketoft (Fp)

Anf. 15 Tina Acketoft (Fp)

Herr talman! Vi märker ju att dessa båda inter- pellationsdebatter går in i varandra. I den tidigare diskussionen sade vice statsministern att god välfärd inte kunde skapas genom minskade statsbidrag till kommunerna. Jag tycker att det är en tankevurpa som också Tobias Billström genomskådade. Det avslöjar att regeringen har den inställningen att alla kvinnor av naturen är kommunalt och kollektivt anställda. Det tycker jag är märkligt. Det är också en annan sak som jag tycker är märklig. Vice statsministern kan väl inte mena att mål och kvotering är samma sak. För mig är mål ett mål, men en kvotering är en möjlig metod för att uppnå ett mål, och en mycket tveksam sådan måste jag säga. Ja, det är Liberala ungdomsförbundet som har fört fram detta med delad föräldraförsäkring. Jag var också inne på den linjen innan jag själv blev mamma. Efter det har jag insett att man måste ta hänsyn också till barnperspektivet. Vi har en begränsad föräldrale- dighet i det här landet - den är visserligen rikligt tilltagen om man jämför med andra länder, men den är ändå begränsad. Tack och lov - fråga vilken barnmorska som helst - ammas de flesta barn. Därför tror jag inte att sex månaders föräldraledighet för kvinnor är tillräckligt. Jag valde att stanna hemma längre, men vi var lyck- ligt lottade eftersom min make också kunde stanna hemma. Ett tips till regeringen - Margareta Winberg säger ju att man inte har lösningen för hur pappor ska kun- na ta ut sin föräldraledighet - är höjda tak i föräldra- försäkringen, något som ni faktiskt gick ut och lovade i valrörelsen, men som ni nu har tagit tillbaka.

Margareta Winberg (S)

Anf. 16 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Jag börjar med det sista, nämligen höjda tak i föräldraförsäkringen. Det har vi utlovat, men det fanns också en passus om att det skulle infö- ras om statsfinanserna så tillåter. Det är bra att ha det hängslet och den livremmen, därför att det kan ju hända saker. Det ser vi nu runtom i världen, och vi vet inte riktigt än hur det blir för Sverige. Vi får se hur vårbudgeten kommer att te sig. Men det är den livrem som vi har använt oss av. Tina Acketoft tog upp detta med delad föräldra- försäkring. Också jag tycker att barn ska ammas. Men det är tveksamt om man ska amma fullt ut i mer än sex månader. Efter sex månader kan man ju amma på morgnarna och kvällarna om pappan är hemma, om man vill det. Jag tycker att det är fascinerande att höra Tobias Billström tala om meriter och om att allt ska gå efter meriter. Jag undrar om Tobias Billström då kan för- klara hur det kommer sig att män har ansetts vara så otroligt mycket duktigare genom tiderna att de har besuttit alla posterna i styrelser och som vd-ar - vi kan ju också se hur det har gått för många av dessa företag. 93 % av männen anses alltså vara så väldigt mycket mer kvalificerade att de ska inneha dessa poster. Inser Tobias Billström inte med vems mått- stock detta mäts? Det är ingen neutral måttstock, utan det är en manlig måttstock där man värderar mäns meriter mer än kvinnors meriter. Det är detta som kallas för könsmaktsstrukturen och som vi försöker att bryta på olika sätt. Det här är en del i det hela. Jag har träffat många duktiga kvinn- liga företagare. Jag är övertygad om att om man vill kan man hitta inte bara 25 % kvinnor till styrelsepos- ter, som jag har föreslagit, utan till och med hälften kvinnor till dessa församlingar. Det är bara det att man inte har velat, och vill man inte kommer ju inte kvinnorna och anmäler sig eftersom de inser att dör- ren är stängd. Jag tycker också att det är konstigt att Tobias Bill- ström anser att den offentliga sektorn är en kvinno- fälla. Tänk, så många kvinnor som tack vare att vi började bygga ut vården, omsorgen och skolan i bör- jan på 60-talet har kunnat få ett eget betalt arbete. Det har varit en dörr, eller ett fönster, till ett eget liv för många kvinnor. Jag delar inte uppfattningen att det är en kvinnofälla. Jag delar inte heller uppfattningen att kvinnor inte kan starta eget i dessa branscher. Vi har sagt att vi inte har någonting emot att vårdcentraler drivs i alter- nativa former. Vad vi har sagt är att man inte ska kunna tjäna pengar på akut sjuka människor. Slutligen när det gäller kvinnor i bolagsstyrelser: Detta är inte min största jämställdhetsfråga. Ibland framstår det så, åtminstone i Dagens Industri och Veckans Affärer, men den allra största jämställdhets- frågan i Sverige och i världen är att kvinnor och män har ett eget arbete och en egen lön som man leva på. Det är grunden för jämställdhet.

Tobias Billström (M)

Anf. 17 Tobias Billström (M)

Herr talman! Varför det framstår så i Veckans Af- färer har kanske att göra med de priser som vice statsministern går in för att dela ut och som utgår från principen att det är viktigt att det sitter kvinnor i bo- lagsstyrelser, att det är detta som är det primära och inte det faktum att kvinnorna i övrigt i samhället ska ha mer inflytande. Sedan märker jag att vice statsministern är väldigt mycket för att prata om och kritisera min tanke om neutrala meritvärderingssystem. Nej, jag försöker inte för ett ögonblick att bortse från det faktum att det under lång tid har varit meritvärderingar som har styrt och ställt på det här området. Men just därför behövs det neutrala meritvärderingssystem och inte kvote- ring, som ju är statsrådets, Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och i viss mån även Miljöpartiets recept för att lösa problemen. På samma sätt kan hela den här diskussionen ko- kas ned till en enda fråga: Är det ansvar som Marga- reta Winberg vill påföra arbetsgivaren, oavsett om denne är privat eller offentlig, enbart arbetsgivarens? Verklig, långsiktig jämställdhet i vårt samhälle förutsätter faktiskt attitydförändringar hos de indivi- der som har en dålig kvinnosyn, oavsett var de befin- ner sig, om de är i beslutande ställning eller om de inte är i beslutande ställning, samt det självförtroen- de, Margareta Winberg, som kommer av att kvinnor kan skapa sig en ställning grundad på egen kraft. Och det är allas vårt ansvar, oavsett partitillhörighet och oavsett var vi befinner oss i samhället, att föregå med gott exempel och visa ett sunt omdöme när det gäller hur vi behandlar varandra. Det tycker jag är den vik- tigaste slutsats som bör dras utifrån den här interpel- lationsdebatten.

Margareta Winberg (S)

Anf. 18 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Jag tror att näringslivet självt kom- mer att greja det här med representationen i sina bo- lagsstyrelser. Det tycker jag att alla tecken talar för, och ingen är gladare än jag över detta. Sedan handlar det inte om att ha en dålig kvinno- syn, utan det handlar om att i vårt samhälle har det blivit normaliserat att betrakta kvinnor på ett sätt och män på ett annat sätt. Det anses normalt att kvinnor jobbar deltid, normalt att kvinnor stannar hemma den största delen av föräldraledigheten och många, många andra saker. Det är ju detta som är könsmaktsstruktu- ren, och det är därför som det är så svårt att bryta den. Det handlar inte om att tio procent av Sveriges be- folkning har en dålig kvinnosyn, utan det handlar om att vi alla är fångna i denna normaliseringsprocess eller detta tillstånd, för det är ingen process för den står rätt så still. Vi ska försöka att göra det till en process genom att se till att tillståndet bryts så att det blir normalt att kvinnor och män jobbar ungefär lika mycket, att kvinnor och män tjänar lika mycket för lika och likvärdigt arbete, att de tar samma ansvar för hem och barn och så vidare. Men det är ett långsiktigt och tålmodigt arbete, och det sker inte utan opinions- bildning, och det sker inte utan, ibland, lagstiftning. Det är vad den här regeringen har gjort och kommer att fortsätta att göra.

Intressenter

Frågeställare

Tobias BillströmModeraterna

Besvarad av

Margareta WinbergSocialdemokraterna