Regeringens rovdjurspolitik
Interpellation 2005/06:218 av Stenmark, Rigmor (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-23
- Anmäld
- 2006-01-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2006-02-06
- Svar fördröjt anmält
- 2006-02-07
- Besvarad
- 2006-02-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 januari
Interpellation 2005/06:218 av Rigmor Stenmark (c) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Regeringens rovdjurspolitik
Vi vill se en rovdjurspolitik som är väl förankrad hos hela befolkningen. Trygghet är det viktigaste. Alla människor ska kunna känna sig trygga i och kring sina hem, och i våra skogar och marker. Vi tar människors upplevelser av ett ökande rovdjurstryck på allvar. Regeringen har därför beslutat att ändra Jaktförordningens § 28 så att tamdjursägare får rätt att, om skrämselåtgärder inte lyckats, skjuta ett rovdjur som attackerar deras djur inom hägn.
Citat ur en artikel som är undertecknad av bland annat jordbruksministern . I samma tidning, NWT, kan man läsa en artikel där Stig Engdahl som redan dömts för att ha skjutit en varg i nödvärn framför tvivel på att den nya lagen i praktiken får någon betydelse, att lagen enbart kommit till för att lugna opinionen.
Regeringen har även tillsatt en särskild utredare som ska se över den svenska rovdjurspolitiken. Men den utredningen ska inte vara klar förrän den 1 juni 2007. Lagändringar som behöver göras i enlighet med den utredningen kommer alltså att inte bli verkställda förrän i bästa fall i slutet av år 2007.
Det är bra att regeringen, äntligen, efter all påtryckning som varit både i och utanför riksdagen, insett att rovdjurspolitiken måste förändras. Men om detta beslut ska få någon trovärdighet hos folket och möta folkets krav på att på ett rättssäkert sätt få skydda sina tamdjur måste lagförändringen som nu görs i det första steget vara mycket tydlig. Inget tvivel ska råda om att det är tillåtet att skjuta rovdjuret. I andra steget med att göra en mer allmän översyn av lagen bör den utredningen få i uppdrag att mycket snabbt komma med ett förslag. Det bör vara klart redan detta år.
Till sist, men inte det minst viktiga: de personer som, sett ur många människors synpunkt, helt orättfärdigt blivit dömda för att de skjutit varg i syfte att skydda tamdjur måste få sina straff undanröjda omgående.
Min fråga till jordbruksministern är:
På vilket sätt kommer ministern att vidta åtgärder för en trovärdig och folkligt förankrad rovdjurspolitik?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:218
Webb-tv: Regeringens rovdjurspolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:68 Tisdagen den 7 februariProtokoll 2005/06:68 6 § Svar på interpellation 2005/06:218 om regeringens rovdjurspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 16 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Rigmor Stenmark har frågat mig på vilket sätt jag kommer att vidta åtgärder för att få en trovärdig och folkligt förankrad rovdjurspolitik.
Låt mig först erinra om att riksdagen efter förslag i propositionen om en sammanhållen rovdjurspolitik våren 2001 i stor enighet beslutade om en ny rovdjurspolitik. Det övergripande målet är att Sverige ska ta ansvar för att björn, järv, lo, varg och kungsörn finns i så stort antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. För varg och järv fastställdes etappmål medan det för övriga arter fastställdes miniminivåer.
Jag är helt ense med Rigmor Stenmark om att den förda rovdjurspolitiken måste vara både trovärdig och folkligt förankrad. För mig som jordbruksminister är det dessutom en viktig uppgift att se till att de som lever på landsbygden och som driver verksamhet där ska kunna göra det med goda förutsättningar. Alla människor ska kunna känna sig trygga där de bor och i våra skogar och marker. Rovdjurspolitiken ska, utan att äventyra det långsiktiga bevarandet av våra rovdjur, utformas med respekt för detta. Hänsyn måste alltså tas såväl till tamdjursägare och jägare som till bevarandet av de rovdjursarter som förekommer i Sverige.
I riksdagsbeslutet om en sammanhållen rovdjurspolitik anges att en utvärdering av respektive art ska genomföras när etappmålen uppnåtts. Etappmålet för varg är inte uppnått men kan vara det inom något eller några år. Regeringen anser därför att det finns skäl att redan nu påbörja ett arbete med en utvärdering av effekterna. Regeringen anser också att det finns skäl för att även de övriga stora rovdjuren utvärderas på ett motsvarande sätt. Mot den bakgrunden beslutade regeringen för knappt tre veckor sedan om direktiv för en sådan utredning och beslutade samtidigt att ge uppdraget till Hans Jonsson.
Jag vill särskilt peka på att utredaren ska redovisa hur problem och konflikter hanteras och hur de förändrats, föreslå vidareutvecklade former för samverkan mellan olika intressenter och för ökat regionalt och lokalt inflytande. Av mycket stor vikt är också att utredarens arbete ska ske i samråd med berörda intressenter för att han ska kunna presentera förslag som vuxit fram i dialog med intressenterna.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2007. När uppdraget redovisats kommer det att gå ut på en bred remiss. För människor i områden som särskilt berörs av rovdjursförekomst, liksom för andra medborgare som är engagerade i rovdjursfrågor, kommer det därför att finnas goda möjligheter att både bli informerade om och att kunna delta i diskussioner om utformningen av den framtida rovdjurspolitiken.
Regeringen beslutade för en månad sedan även om en ändring i 28 § jaktförordningen (1987:905) och införande av en ny paragraf i förordningen. Ändringen innebär att ett rovdjur får dödas för att skydda ett tamdjur om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret, om det finns skälig anledning att befara att rovdjuret där angriper tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt. En ny 36 a § införs i förordningen vilken anger att man inte får flytta på ett dödat rovdjur utan medgivande av polismyndigheten. Det är naturligtvis för att få en rimlig rättssäkerhet. Nu fortsätter arbetet för att hitta ett sätt att förbättra skyddet även för hundar och fäbodbrukets djur när det gäller angrepp av rovdjur.
Den nu genomförda ändringen av 28 § jaktförordningen och direktiven om en utredning om effekterna av rovdjursstammarnas utveckling innebär ytterligare ett steg mot en rovdjurspolitik som ger en god grund för en långsiktig förvaltning av rovdjursstammarna som är väl förankrad hos hela befolkningen.
Anf. 17 Rigmor Stenmark (C)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, jordbruksministern. Jag tycker faktiskt att det är väldigt innehållsrikt. Jag måste erkänna att det nu börjar gå åt rätt håll. Vi har ju diskuterat den här frågan förr. Det har varit många och långa debatter i kammaren om just rovdjurspolitiken. Jag förstår nästan att tålamodet börjar tryta hos jordbruksministern. Men det visar ändå att det har haft effekt, för jag tycker som sagt att det börjar gå åt rätt håll.
Men det som är lite oroväckande och som är anledning till att jag har valt att ställa den här interpellationen är att jag fortfarande känner och att folket fortfarande känner att regeringens rovdjurspolitik inte är trovärdig och inte folkligt förankrad. Den ska bli det, sägs det. Det hoppas jag verkligen. Det finns i dag inte någon folklig acceptans för att man inte ska få lov att skydda sina tamdjur mot rovdjursangrepp.
Jag är också glad att ministern i svaret tar upp just betydelsen för människor som lever och bor på landsbygden, alla de småföretagare som är absolut beroende av att kunna ha djur. Man har ju djur som levebröd. Man har kor, man har kalvar, man har får och så vidare. Då måste man också få skydda sina tamdjur.
Det finns inte heller någon folklig förankring som accepterar att den man som sköt en varg just för att skydda tamdjuren nu ska avtjäna sitt fängelsestraff. Det är för mig en gåta att regeringen inte omedelbart går till riksdagen och ändrar lagen så att det blir fullt tillåtet att jaga varg både inom och utanför hägn när det gäller att skydda sina tamdjur. Det är återigen en småföretagarfråga. Det är en viktig fråga för landsbygden att få skydda sina tamdjur.
Anledningen till att jag skrev den här interpellationen var också att det fanns ett dubbeltydigt budskap som företrädare för Socialdemokraterna gick ut med i pressen. Man slog ordentligt på stora trumman och basunerade ut att nu ändrar regeringen den riksbekanta § 28 i förordningen och tillåter jakt inom inhägnat område.
Så långt var allt gott och väl. Men sedan kommer det paradoxala. Man ska kunna bevisa att man har skrämt vargen. Jag har frågat jordbruksministern förr och jag ställer om den frågan: Hur ska man kunna skrämma en varg, ett rovdjur som i sin instinkt har att hoppa på djur som den vill ta. Hur ska man kunna skrämma en varg? Varför ska man ha den passusen?
Jag skulle vilja att man tar bort den passusen, för det står faktiskt skrivet i stjärnorna hur man gör när man ska skrämma ett rovdjur som har som instinkt att döda andra djur. Det är deras natur. Så hur ska man göra, ministern?
I samma tidning som bland annat jordbruksministern hade skrivit under i att man nu skulle ändra § 28 hade den man som är dömd till fängelse uttalat sig. Han var minst sagt skeptisk till regeringens goda vilja att verkligen ändra jaktförordningen till fromma för djurägarna. Han skrev att förslaget kändes som ett försök att blidka folket. Det skulle vara befriande om ministern i dag kunde säga att hon tar bort den här passusen om skrämselåtgärder, för då tar hon verkligen ett steg till för att få rovdjurspolitiken att bli lite mer folkligt förankrad.
Nu har ju den här mannen bett om nåd, och jag tänker egentligen inte lägga mig i den debatten även om jag naturligtvis tycker att han ska få nåd. Jag pratade också med den andra person som är dömd för att vara lagolydig. Han säger att han inte vill begära nåd. Han kan inte se vad han ska begära nåd för. Han tycker inte att han har gjort något fel. Han har bara skyddat djuren, som han har rätt att skydda och som han också bör handla varsamt med.
Anf. 18 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Så var det dags igen. Det är tredje gången som jag ansluter mig till en interpellationsdebatt om rovdjurspolitik, och än en gång är det vargen som vi ska diskutera. Vi har varit många som har försökt att övertyga ministern i detta ärende. Jag tror att hon har lyssnat till viss del, men ännu återstår det en del saker som måste sägas eller upprepas.
Ministern talar gärna om betydelsen av öppna landskap och betande mular. Det låter kanske bara som fagert tal för lantbrukarparet i norra Värmland. Om inte lantbrukarna har rätt att skydda sina djur i alla lägen, om lantbrukarna fruktar att vargen ska skada familjemedlemmen hunden, om lantbrukarna innerst inne tänker att visserligen har inte vargen gett sig på människor sedan 1800-talet, men kanske ändå - då har dessa lantbrukare anledning att fundera över om det är lönt att hålla beteshagarna öppna. För det är en omöjlighet att se till djuren dygnet runt. Jag tror att det är flera lantbrukare i glesbygderna i Dalsland och Värmland som upplever situationen på det här beskrivna sättet. Jägarna i dessa landskap, och jägarna i Dalarna, undrar också: Var har viltet tagit vägen? Deras stora fritidsintresse har rubbats av vargens härjningar.
Finns det då inte utrymme för varg i Sverige? Jo, förstås, men inte i det antal som vi har i dag. Vargen får finnas, men inte i närhet av tamdjur. I den första vargdebatt som jag deltog i lanserade jag tanken att man skulle kunna ha två jättelika hägn där Sveriges vargar kunde finnas. Det är flera som har skrattat åt den tanken och också tänkt: Vad skulle det kosta? Är det djurvänligt? Men vad kostar vargen i dag? Jag tänker på tamdjurs lidande, landsbygdsbefolkningens rädsla, uteblivna jaktupplevelser, kostnader för vargspanare och vargforskare. Byggandet av ett varghägn eller två skulle också innebära arbetstillfällen för landsbygden. Jag tror därför att detta mitt förslag, som många har skrattat åt, ändå har ett visst stöd från dem som lever i vargens närhet.
Fredagen den 27 januari nämnde jag den utdragna utredningsprocess som nu tycks gälla för rovdjurspolitiken: beslut om utredning, remiss, betänkande och beslut. Jag såg framför mig en lång tidsperiod. Men om vi nu förutsätter att utredningen blir klar till sommaren 2007, när menar då ministern att besluten ska kunna fattas?
Så vill jag också upprepa en fråga som jag ställde den 27 januari och som jag inte fick något svar på. Hur ser jordbruksministern på möjligheterna att låta länsstyrelserna fatta beslut om skyddsjakt i stället för att som nu låta Naturvårdsverket bestämma? Är det ändå inte rimligt att besluten ska fattas nära verkligheten och inte från en myndighet som finns långt borta? För oss i Centerpartiet är det en hjärtefråga att besluten ska fattas på rätt nivå och så nära människorna som möjligt.
Anf. 19 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Som redan påpekats är det här en i raden av debatter om rovdjurspolitiken, och det är inte den sista. Det kommer att bli fler debatter tills regeringen tar situationen i de rovdjurstäta områdena på ett sådant allvar att tillräckliga förslag presenteras.
Det här är ju ett tema med variationer, och allteftersom de folkliga protesterna växer letar sig lite nya meningar in i interpellationssvaren. Det skulle vara intressant att lägga upp dem i rad och se hur de har förändrats över tiden. Nu har vi några nya förstående meningar om landsbygdsbefolkningen i det här svaret. Men det är ju otillräckliga åtgärder som kommer, och det inser regeringen själv, när det gäller förändringen av § 28 i jaktförordningen. Därför tillsätter man en utredning. Man kom inte längre nu, på grund av de inre konvulsionerna i regeringssamarbetet kan jag gissa, men möjligheterna för tamdjursägare att skydda sina djur ska utredas ytterligare. Det är en utredning som ska vara klar den 1 juni 2007 och som sedan, som det står i svaret, ska ut på bred remiss. Några ytterligare förändringar, förbättringar, lär alltså inte komma förrän en bit in på 2008 om man ska följa den takt som regeringen brukar ha. Då är det bättre att ta några av de förslag som oppositionen tydligt och klart har lagt fram och drivit här i riksdagen.
Nu börjar ju kritiken också växa internt inom det socialdemokratiska partiet. Nu ska man lugna den genom att tillsätta en jakt- och viltvårdsgrupp minsann, som förkunnas i Dagens Nyheter, på DN Debatt, i dag. Där ska jordbruksministern vara ordförande - gratulerar! Hur man i den artikeln kan undvika att nämna Örebro län som ett av de mer vargtäta områdena kan jag inte förstå.
Jordbruksministern tar upp § 28 i sitt svar. Då vill jag ställa en fråga utifrån uppgifter som jag har fått från en som har hjortar i hägn. Han har frågat Jordbruksdepartementet om förändringarna i § 28 också gäller hjortar i hägn. Men si, det gör det inte. Är det inte rimligt, jordbruksministern, att man ska kunna skydda sina hjortar i hägn på samma sätt som man får skydda exempelvis får, lamm och kalvar? Det är den första frågan.
Jag har också en annan fråga. Den gäller syftet med de förändringarna som aviserats i det fortsatta utredningsarbetet och som förkunnas på DN Debatt i dag. Där går man ju ännu lite längre än i utredningsdirektiven till Hans Jonsson i syfte att lugna opinionen på landsbygden inför valet. Syftet med dessa förändringar är ju att ge bättre möjligheter än vad förändringarna i nuvarande § 28 ger för tamdjursägare att skydda sina djur mot rovdjursangrepp även utanför hägn, vid fäbodsbruk, och att skydda sina hundar.
Som redan sagts här dömdes ju Stig Engdahl till sex månaders fängelse för att han gjort just detta, skyddat sina djur. Nu har han ansökt hos regeringen om nåd. Då vill jag fråga regeringsledamoten Nykvist om hon i regeringskretsen kommer att verka för att Engdahl vederfars nåd.
Anf. 20 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag har redan gett uttryck för att regeringen vill ha en ansvarsfull rovdjurspolitik förankrad i hela befolkningen. För mig är det här med trygghet väldigt centralt, att man ska känna sig trygg där man bor, där man verkar, där man kanske har sitt jordbruksföretag, sitt småföretag. Det gäller också när man rör sig i skog och mark.
Vi socialdemokrater lyssnar. Det är ju inte så att det är hugget i sten exakt hur man ska utforma sina system, hur man ska tillämpa sina system.
Vi har ett mål för rovdjurspolitiken som vi vill uppnå. Vi måste då också ha legitimitet för rovdjurspolitiken. Det är på den punkten som jag lyssnar på alla dem som är berörda. Det är också det som har påverkat mig när jag har lagt fram förslag på åtgärder.
Det är uppenbart att vi måste minska konflikterna för att kunna få den här förankringen för rovdjurspolitiken. Samtidigt måste vi vara varsamma med bevarandet. Det här är en balansgång. Det är ett svårt uppdrag.
Det lägger ansvar på mig som minister att inte göra fel saker så att vi inte kan leva upp till de mål som riksdagen har fastställt.
Jag tycker att Sven Gunnar Persson slår in öppna dörrar.
Precis som Rigmor Stenmark säger har mycket gjorts under senare tid. Jag kan upprepa det och därigenom svara på några av era frågor.
Den 1 mars träder en förändring av 28 § jaktförordningen i kraft. Det innebär att man får ökade möjligheter att försvara sina tamdjur inom hägn.
Rigmor Stenmark var lite missnöjd med att man måste skrämma rovdjuret först. För mig är det alldeles naturligt. Det är också det som Naturvårdsverket har framhållit.
Det går att skrämma de här rovdjuren. Det går att skrämma varg.
Jag kan redovisa ett arbete som en forskare - Jens Karlsson - just nu håller på med på forskningsstationen Grimsö. Han arbetar på viltskadecentrum med att förebygga konflikter mellan rovdjur och människa. Ett av hans uppdrag är just att utveckla skrämselåtgärderna för att göra enskilda vargindivider skyggare.
Det går, och vi håller på att utveckla metoder. Det känns alldeles naturligt att ha med det i lagstiftningen.
Vi har tillsatt en rovdjursutredare som ska titta på ett brett spektrum av frågor för att kunna minska konflikterna. Hans Jonsson har på ett väldigt bra sätt, tycker jag, uttryckt hur han tänker jobba processinriktat. Han kommer inte bara att sitta på sin kammare och sedan lägga fram ett förslag i juni 2007. Han ska jobba med de här frågorna. Jag tycker att han har haft väldigt många kloka synpunkter. Han ska titta på organisation, förvaltning, genetik och ersättningar och han ska titta på hur man förebygger åtgärder.
Jag känner att det också finns frågor som vi måste hantera i det kortare perspektivet. Därför har jag aviserat försök som går ut på att ge ett ökat regionalt inflytande inom de rovdjurstäta områdena. De försöken ska givetvis gå ut på att den som har en hund och är ute i skogen och den som bedriver fäboddrift ska känna att man kan ta ett större ansvar för sina tamdjur.
Exakt hur det ska gå till är jag inte beredd att redovisa i dag. Men det pågår ett skyndsamt arbete inom Regeringskansliet.
Ett antal viktiga åtgärder har vidtagits. Skälet är att vi måste ha en rovdjurspolitik med legitimitet. Jag lyssnar på dem som bor i de närmast berörda områdena.
Anf. 21 Rigmor Stenmark (C)
Herr talman! Det ska bli jättespännande att följa vilka förslag man kommer med för att skrämma vargen. Jag blev väldigt imponerad av vargen när den satt ute på ett gärde och var på väg in bland de små kalvarna. Jag var inte benägen att gå utanför bilen och försöka skrämma vargen, det måste jag säga. Den lommade i väg efter visst tutande, måste jag erkänna.
I det svar som jag får i dag hänvisar jordbruksministern till den proposition om en ny sammanhållen rovdjurspolitik och det betänkande som följde av den och som antogs av riksdagen 2001. Det är många år sedan.
Vad ministern inte redovisar är att det i det betänkandet fanns en rad reservationer. Det var inte någon enig riksdag som stod bakom regeringen den gången heller. Det fanns redan då konkreta förslag, och just de synpunkter som vi debatterar nu fem år senare fanns redan då.
Tänk om regeringen hade tagit till sig dem. Då hade landsbygdsbefolkningen i dag känt tilltro och man hade haft en balanserad rovdjurspolitik.
Vi som tycker att man ska ha en balanserad rovdjurspolitik tycker att man ska ha rovdjuren också, men det ska vara balanserat. Det ska vara ett mindre antal. Vi från Centerpartiet tycker att man skulle kunna samarbeta i Norden.
Redan då uttalade sig Centerpartiet i en reservation om förutsättningarna för skyddsjakt. Det var Eskil Erlandsson som föredrog detta, och han sade: Jag delar inte regeringens uppfattning att det saknas anledning att förändra de allmänna förutsättningarna för skyddsjakt utan anser att skyddsjakt måste medges vid särskilda fall av lokala olägenheter även om stammen av det aktuella rovdjuret inte nått upp till etappmål eller miniminivå.
Centerpartiet hade ju framfört sina åsikter i en motion och följde upp det med reservationer. Det gjorde även andra oppositionspartier.
De här åsikterna finns alltså kvar. Jag vill framföra till den utredning som regeringen nu tillsatt, och även till den grupp som regeringen har tillsatt, att noga beakta vad som framfördes i oppositionspartierna för rovdjurspolitiken redan 2001.
Vad jag förstår är det en enmansutredning. Jag tycker att den borde arbeta mycket snabbare än vad regeringen inledningsvis har sagt. Man borde inte tillsätta en arbetsgrupp också. Det känns som om man dubbelarbetar. Det kostar ganska mycket pengar för oss skattebetalare.
Det är väl så att man inte kan lyssna på oppositionen. Det hade varit mycket enklare.
Folk borde före valet ändå få veta vad regeringen kommer att ändra på i rovdjurspolitiken. Det hade varit anständigt, om man säger att man ska ha en trovärdig och folkligt förankrad rovdjurspolitik.
Jag anser också att regeringen klart och tydligt borde deklarera att man tar avstånd från Miljöpartiets åsikt som dess företrädare Åsa Domeij framför i en artikel i DN: Miljöpartiet kommer att stoppa ytterligare lättnader i reglerna för när man får skjuta varg som angriper hundar eller tamboskap utanför inhägnat område.
Jag blir förvånad över den okunskap som Åsa Domeij visar när hon säger "hundar utanför hägn". Det är ju där de oftast finns. Vi kan ju inte hägna in dem också i likhet med Lars-Ivars inhägnade vargar. Det går inte.
Miljöpartiet kommer alltså att stoppa ytterligare lättnader. Jag undrar vad jordbruksministern har för kommentar.
Det här gäller en biologisk mångfald, säger Miljöpartiet. Den ingår i 121-punktsprogrammet.
Därför undrar jag: Vad har jordbruksministern för kommentar till detta?
Anf. 22 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman!
Ut desint vires tamen est laudanda voluntas
- även om krafterna saknas är dock den goda viljan berömvärd.
Jag har haft anledning att använda detta latinska citat flera gånger här i kammardebatterna. Så även i dag.
Jag försöker att lita på ministrarnas goda vilja att fatta kloka beslut. Men det skulle behövas mer kraft för att skynda på själva beslutsprocessen, och det skulle behövas en större öppenhet att lyssna på de kloka synpunkter som redan finns i många ärenden.
Dessa rovdjursdebatter har visat att man redan vet mycket om hur en för landsbygdsbefolkningen acceptabel rovdjurspolitik skulle kunna utformas. Lyssna på landsbygdsbefolkningen.
Jag kan tänka mig att glesbygdsborna i Värmland och Dalarna just nu tycker att det är träligt att allt går så långsamt. Vargen däremot stortrivs, han förflyttar sig snabbt och lär hinna med många illdåd innan vi får en balanserad verklighetsanpassad rovdjurspolitik.
Anf. 23 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Rigmor Stenmark sitter i bilen och tutar. Och Ann-Christin Nykvist sitter i regeringen och prutar. Hon prutar ned nödvändiga åtgärder till minimala ändringsförslag. I mars kommer § 28 att vara annorlunda. Det är fint, men regeringen inser ju, vilket man ser i utredningsförslagen till Jonsson och i dagens DN Debatt-artikel, att det är helt otillräckliga förslag som läggs fram.
Jag ställde två frågor i mitt inlägg, och jag hoppas att jag ska kunna få svar på dem.
För det första: Är det rimligt att inte få skydda sina hjortar i hägn på samma sätt som man skyddar får, lamm och kalvar?
För det andra: Vill jordbruksministern medverka till att Stig Engdahl får nåd, alltså att den nådeansökan som har lämnats in beviljas?
Anf. 24 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag och jordbruksministern har vid ett flertal tillfällen debatterat och diskuterat denna fråga. Och vi har hittills inte lyckats bli riktigt överens. Men jag konstaterar att jordbruksministerns förflyttning ändå går åt det håll där vi möjligen skulle kunna bli överens längre fram i tiden. Problemet är att jordbruksministerns senfärdighet gör att människor som drabbas och påverkas av bristerna i djurpolitiken blir oerhört bekymrade över att det ska ta så lång tid.
Det är inte obekant att det fanns och finns ett redan färdigt förslag när det gäller § 28 som inte är inskränkt till att gälla bara inhägnade djur. Det lades fram av en rovdjursutredning 1999. Det är alltså sju år sedan.
Den här frågan har lyfts fram inte bara av mig utan även av Moderaterna generellt, och vår partiledare gick för någon månad sedan ut i fråga om detta. Då började det uppenbarligen att brännas en aning. Och sedan fick frågan ökad intensitet. Då kommer det ändå ett förslag. Och jag har sagt många gånger att det inte är så märkvärdigt att ändra § 28. Det kan regeringen faktiskt göra i princip varje torsdag eftersom det är ett regeringsbeslut. Det behövs inget riksdagsbeslut.
När förslaget äntligen kommer är det en halvmesyr, och människor har år efter år upplevt att inte någon i ansvarig ställning i regeringen har lyssnat på dem.
Men uppenbarligen har det hettat till ordentligt. För helt plötsligt tillsätter jordbruksministern en utredning. Och det kan naturligtvis betraktas som en taktisk fint för att lyfta bort frågan och kunna hänvisa till en utredning så att man åtminstone klarar sig över valet. Jag påstår inte att det är så, men det är oerhört lätt att tro att det ligger någonting i vad jag nu säger.
Och som om detta inte vore nog kan man i dagens DN läsa att det har bildats ytterligare en grupp när det gäller denna fråga. Och det är om något ännu mer utstuderat eftersom man då kan hänvisa till olika grupper beroende på vad de kommer fram till och den vägen kanske klara sig ytterligare någon månad från att ställas till ansvar.
Jag ber om ursäkt för att jag kom in sent i denna interpellationsdebatt. Men jag tror att det är oerhört många som i dag undrar: Vilket förhållande är det mellan den i dag aviserade gruppen och den tidigare tillsatte enmansutredaren Hans Jonsson? Det skulle vara otroligt intressant att få veta. Eller litar inte jordbruksministern på sin tidigare tillsatte utredare Hans Jonsson? Någon hund - eller något rovdjur - är begravd i detta. Det är säkert.
Anf. 25 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag håller med Rigmor Stenmark om att vi ska ha en balans i rovdjurspolitiken. Den ska vara hållbar, den ska vara trovärdig, och den ska vara förankrad hos hela befolkningen.
Rigmor Stenmark ställde en fråga om samarbete med andra länder. Jag kan tro att Rigmor Stenmark då tänkte främst på Norden. Men jag vill också erinra om att det finns någonting som heter Bernkonventionen som Sverige också måste ha respekt för och som vi måste beakta, vilket också påverkar vårt förhållningssätt och hur vi också ska gå vidare för att få denna trovärdiga rovdjurspolitik.
Det har här framförts många synpunkter på hägn, och frågan om hägn är intressant. I första hand ska vi försöka förebygga konflikter mellan människa och rovdjur. Och då är ett sätt att ha hägn. Jag tycker nog inte som Lars-Ivar Ericson att vi ska ha hägn för vargarna. För mig är det mer naturligt att ha hägn för tamdjur. Och här finns ett utrymme för den som vill skaffa sig ett rovdjurssäkert stängsel att också få en ersättning för den extrakostnad som det medför.
Då kommer jag också in på frågan om hjortarna som jag har fått två gånger. Jag ska därför svara på den detaljfrågan i sammanhanget. Det har inte varit ett problem hittills med hjortar, och det har inte redovisats som ett problem. Hjortar är ju vilda djur, och vi skiljer på tamdjur och vilda djur. När man bygger dessa hägn kanske man bygger på ett sådant sätt att man inte får dessa problem. Men det är inte något som har lyfts fram. Är det ett stort problem ska vi givetvis titta på den delen. Renen är ett tamdjur, och om renen finns i ett hägn, med den definition som vi har i denna paragraf, så omfattas den av denna ändring av § 28.
Det verkar också som om det finns en stor oro för den grupp som det socialdemokratiska partiet har gett offentlighet åt i dag. Jag tycker att ni blandar ihop korten. Jag är jordbruksminister i en socialdemokratisk regering. Jag tillhör också det socialdemokratiska partiet. Och inom ramen för det partiet har vi ett antal aktiviteter och ett antal grupper. Jag ska leda en grupp som ska jobba särskilt med jakt- och viltvårdsfrågor för att också föra en diskussion i partiet om hur vi ska se på dessa frågor och hur vi ser på framtiden. Det är inget konstigt i det. Och, Rigmor Stenmark, det är ingenting som skattebetalarna står för, utan det är en intern partigrupp som vi i dag har gett offentlighet åt.
Jag lyssnar. Det ska också Hans Jonsson göra. Jag menar att när man fattar beslut som rör en sådan här viktig bevarandefråga måste man ha ett bra underlag. Det är klart att man kan fatta beslut varje torsdag. Men vad är det för beslut om man inte har ett bra underlag när man fattar det?
Vi får en väsentlig ändring den 1 mars när det gäller jaktförordningen. Vi arbetar med att kunna ha försök i de rovdjurstäta områdena som innebär att den som är ute med hund i skog och mark och den som har sina tamdjur utanför hägn ska kunna ta ett större ansvar för dessa djur. Och vi har en utredare som ska ha en process där han försöker lösa konflikter och som ska redovisa sina resultat i juni 2007.
Jag tycker att detta visar att vi tar denna fråga på stort allvar.
Anf. 26 Rigmor Stenmark (C)
Herr talman! Något som vi är överens om är att det behövs en förändrad rovdjurspolitik. Och den enda garanten för att det verkligen ska bli det är att vi får en ny regering. Det framgår mycket tydligt och klart i dag.
Det är intressant att gå tillbaka till det betänkande som antogs 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik. Redan där deklarerar man från oppositionen:
"Enligt vår mening måste en mycket central del av rovdjurspolitiken vara människans möjlighet att skydda sig själv och sin egendom vid rovdjursangrepp. Det är inte rimligt att, när ett tamdjur angrips av rovdjur, det saknas möjlighet att, utan beslut av myndighet, ingripa innan djuret har skadats eller dödats. De regler för skyddsjakt på stora rovdjur som gällde fram till år 1990 bör därför återinföras omgående och utformningen av 28 § jaktförordningen förändras, förbättras och förtydligas så att möjlighet till skyddsjakt i sådana situationer och utan myndighets beslut införs. Reglerna bör utformas så att det blir tillåtet att döda angripande rovdjur i anslutning till angrepp på tamdjur. Erfarenheter från Norge visar att den oro som finns för att en sådan utvidgning av skyddsjakten skulle leda till ett alltför stort antal skjutna rovdjur är överdriven."
Det uttalandet fanns alltså redan 2001. Det behövs en ny regering, en garant, för den socialdemokratiska jordbruksministern vill inte i dag ta avstånd från det orealistiska som samarbetspartnern Miljöpartiet har uttalat i frågan.
Anf. 27 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jordbruksministern lämnade ett antal svar och undanflykter. Hon nämnde bland annat Bernkonventionen. Den går att tolka på olika sätt ska jag bara be att få upplysa jordbruksministern om, och andra länder har förmågan att tolka den på ett för deras nationer mer flexibelt sätt än vad den svenska regeringen har. Bara av det skälet finns det ju anledning att vi byter regering.
Vidare säger jordbruksministern att javisst, man får ersättning för hägn. Det kan ju folk till och med tro är sant, men man får ingalunda full ersättning. Jag hoppas att ministern kan vidimera att så inte är fallet att man får hundra procents ersättning.
Ministern säger vidare att det har tagit sju år att ändra § 28. Det är för att hon vill göra sken av att det är en regering som vill skaffa sig ett bra beslutsunderlag. Det är klart att om det tar sju år att ta fram ett beslutsunderlag och komma fram till att man ska kunna få ingripa mot rovdjur som angriper djur innanför hägn, då blir jag sällsynt bekymrad över regeringens beslutsförmåga över huvud taget, mycket bekymrad.
Sedan noterar jag att vi inte får något riktigt tydligt besked om vad det är för internt förhållande mellan den interna partigruppen, som man gör stort buller och bång av i DN i dag, och Hans Jonsson. Det är fortfarande lite otydligt. Jag har inte riktigt förstått vad skillnaden är, men det kanske är meningen att det ska vara dimridåer.
Jag konstaterar också att lodjur har angripit hjortar innanför hägn. Ministern säger att detta inte är något problem, men det är det ju uppenbarligen. Återigen visar regeringen att den inte är verklighetsanknuten.
Vi moderater menar att tamdjur är alla djur som människor har i sin tjänst på ett eller annat sätt. Där drar vi gränsen. Drar ministern samma gräns?
Anf. 28 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag kan fatta mig mycket kort.
Den socialdemokratiska regeringen vill föra en ansvarsfull rovdjurspolitik som är förankrad hos hela befolkningen. För mig handlar det inte bara om att ha möjligheter till skyddsjakt, utan det handlar också om att kunna förebygga. Jag är väldigt besviken på att högeralliansen över huvud taget inte diskuterar de frågorna. De är viktiga. Det är också ett sätt att undvika de här konflikterna.
Jag har här redovisat väldigt tydligt hur jag ser på möjligheten att använda skyddsjakt. Vi har skyddsjakt i dag. Vi har skyddsjakt på enskilda individer. När det gäller lodjur har Naturvårdsverket nyligen beslutat om vad vi kan kalla för avlysningsjakt. Det som jag har arbetat med när det gäller § 28 är skyddsjakt utan myndighetsbeslut där den enskilde direkt tar beslut. Och jag tittar vidare på vad vi kan göra för att ge ett ökat regionalt inflytande och också ge den enskilde tamdjursägaren möjlighet att skydda sina tamdjur.
Sedan finns det förstås också en annan sida av saken, och det är vad man gör när olyckan har varit framme och de ersättningssystem som vi har. Också där är det viktigt att länsstyrelserna hittar former för att hjälpa den enskilde genom att snabbt utreda hur skadan ska kunna ersättas och se till att ersättningen blir rimlig.
Regeringen för en ansvarsfull rovdjurspolitik som ska vara förankrad hos hela befolkningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.