Religiösa skolor

Interpellation 2008/09:324 av Kakabaveh, Amineh (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2009-02-11
Anmäld: 2009-02-11
Besvarad: 2009-02-20
Sista svarsdatum: 2009-02-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 februari

Interpellation

2008/09:324 Religiösa skolor

av Amineh Kakabaveh (v)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Frågan om religiösa skolor handlar om religionsfriheten där principen att varje människa själv ska ha rätt att välja livsåskådning är fundamental. I de religiösa eller konfessionella privata skolorna och förskolorna har barn och elever inte den rätten.

I läroplanerna för grund- och gymnasieskolan (Lpo 94 och Lpf 94) stadgas att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Nästan alla religioner är missionerande och det ingår därför i deras verksamhet att övertyga andra människor. Ur elevens perspektiv kan man fråga sig om det är någon skillnad om påverkan sker under lektionstid eller på rasten. Syftet är detsamma – att eleverna ska anamma en viss trosinriktning. Möjligheten för eleverna att själva ta ställning blir starkt kringskuren.

För barn i förskolan finns inget skydd alls mot religiös indoktrinering och med regeringens politik kommer ännu fler tvivelaktiga verksamheter för barn i förskoleåldern att kunna etableras med hjälp av skattemedel.

Verksamheten i de religiösa skolorna handlar inte bara om religiös förkunnelse och att få barnen att bekänna sig till en ideologi. Ett annat viktigt syfte är att barnen också ska fostras in i religionen. På ytan skiljer sig kanske inte reglerna åt i en religiös och en sekulär skola. I ett religiöst sammanhang blir dock regler lätt till dogmer, som inte går att diskutera eller ha invändningar mot. Exempelvis lydnad och respekt för auktoriteter får långtgående konsekvenser i en kontext där en gud är den högsta auktoriteten. Denna fostran sker också genom social kontroll och isolering från det övriga samhället. Den religiösa skolan är en del av denna isolering, som hindrar eleverna att få intryck och influenser från det omgivande samhället. Detta hindrar dem från att bilda en egen uppfattning och fatta egna beslut såväl i religiösa frågor som i viktiga samhällsfrågor.

I ett sekulärt och demokratiskt land som Sverige förväntas alla dess invånare omfattas av normen om allas lika värde och lika behandling. Sverige är ett av de första länderna i världen som antagit och implementerat FN:s barnkonvention i sin lagstiftning. Konventionens barnperspektiv ska därmed alltid stå i centrum och beaktas i alla beslut som tas på alla nivåer i samhället och inom familjen. Barnperspektivet innebär att alla barn och ungdomar, oavsett ursprung, har rätt till utbildning, lek och utveckling. Vidare har de rätt till skydd mot alla former av övergrepp, fysiska såväl som psykiska. Barnperspektivet finns implementerat i den svenska skolans värdegrund som följaktligen vilar på ett fundament av demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Skolans arbete med pojkars och flickor lika villkor utgår från att jämställdhet är en mänsklig rättighet i enlighet med FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

Barns rättighet att själva bilda sin identitet fri från religiös indoktrinering borde vara given. Religionen får aldrig tillåtas komma in och styra barns och ungdomars utveckling, liv och hälsa. Men det är ett faktum att religionen tyvärr har en stor påverkan på barns liv i dagens Sverige. Enligt skollagen ska verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Särskilt skall den som verkar inom skolan främja jämställdhet mellan könen samt aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Enligt skollagen är alla barn mellan 7 och 16 år skolpliktiga och undervisning i grundskolan är obligatorisk för alla barn i Sverige. Ingen har rätt att hindra ett barn att delta i den obligatoriska undervisningen, inte ens barnets föräldrar. Med detta anser vi att barnets rättighet att själv utveckla sin identitet utan religiös indoktrinering måste ges ett tydligare uttalat aktivt stöd från skolans sida.

De flesta religiösa urkunder uttrycker föreställningar som inte går att förena med läroplanens skrivningar om demokrati. Många religiösa samfund tolkar dessutom dessa skrifter på ett extremt sätt. Det kan till exempel gälla förhållandet mellan män och kvinnor och synen på homosexualitet.

Utbildningsminister Jan Björklund har i olika sammanhang kritiserat religiösa skolor men har inte velat gå så långt att han ifrågasätter deras existens. Han har bland annat sagt att religiösa skolor är okej om de religiösa inslagen är frivilliga och inte är närvarande i undervisningen. Han har också uttalat sig om att kraven på dem som startar och finansierar skolor ska bli hårdare så att aktörer med extrema åsikter ska kunna stoppas. Dessutom menar han att tätare inspektioner från Skolinspektionen innebär en förbättring.

Trots att ministern menar sig ha lösningarna är det inte helt klart vilka åtgärder det handlar om och hur de ska kunna förhindra religiös indoktrinering. Enligt redan gällande styrdokument ska undervisningen vara icke-konfessionell, så det är oklart hur det ska utvecklas. Frågan är också om det över huvud taget finns utrymme för frivillighet i en skolmiljö präglad av ideologisk ensidighet och social kontroll. Hårdare kontroll av dem som driver skolorna är givetvis bra, men hur ska de stoppas? Ska det finnas ett register över alla fundamentalister? Fler inspektioner kan också vara bra, men om lagstiftningen inte erbjuder något skydd för eleverna blir det ett slag i luften. Det finns också stora möjligheter för en skola att dölja det man inte vill att inspektionen ska upptäcka. Det saknas också förslag från regeringen om hur de religiösa inslagen inom barnomsorg och skola ska kunna kontrolleras och stävjas.

Jag vill därför ställa följande frågor till utbildningsministern:

1. Vilka konkreta åtgärder kommer utbildningsministern att vidta för att förhindra religiös påverkan i förskolan och skolan?

2. Hur kommer utbildningsministern att agera för att frivilliga inslag i de konfessionella skolorna inte ska innehålla otillbörlig religiös påverkan?

3. Kan utbildningsministern ge några exempel på aktörer med extremistiska åsikter som ska förbjudas att starta skolor?

4. Kommer utbildningsministern att verka för att avskaffa religiösa förskolor och liknande?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2008/09:324

Webb-tv: Religiösa skolor

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2008/09:74 Fredagen den 20 februariProtokoll 2008/09:74 10 § Svar på interpellation 2008/09:324 om religiösa skolor

Protokoll från debatten

Jan Björklund (Fp)

Anf. 37 Jan Björklund (Fp)

Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag kommer att vidta för att förhindra religiös påverkan i förskolan och i skolan, hur jag kommer att agera för att frivilliga inslag i de konfessionella skolorna inte ska innehålla otillbörlig religiös påverkan, om jag kan ge några exempel på aktörer med extremistiska åsikter som ska förbjudas från att starta skolor samt om jag kommer att verka för att avskaffa religiösa förskolor och liknande. Jag vill först säga att det är en orubblig utgångspunkt för svensk skola att undervisningen ska vara allsidig och saklig. I detta ligger att undervisningen inte får vara indoktrinerande eller på annat sätt ensidigt påverka eleverna till förmån för en viss religion, annan trosuppfattning eller livsåskådning. Detta framgår också tydligt av dagens läroplaner. Sverige har, enligt första tilläggsprotokollet till Europakonventionen, åtagit sig att respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en utbildning som överensstämmer med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Detta innebär att det måste finnas ett utrymme för fristående skolor att ha konfessionella inslag i verksamheten för dem som efterfrågar det. Det övergripande kravet på allsidighet och saklighet i undervisningen gäller dock även för de skolor som väljer till exempel att ha en konfessionell inriktning. Statens skolinspektion är den myndighet som godkänner fristående skolor och som genom tillsyn kontrollerar att fristående och kommunala skolor uppfyller de krav som gäller för verksamheten enligt skolförfattningarna. Att kravet på allsidighet och saklighet i undervisningen är uppfyllt är redan i dag en förutsättning för att kunna såväl få som behålla ett godkännande. Skolverket, som tidigare ansvarade för godkännande och tillsyn av fristående skolor, har i särskilda granskningar av fristående skolor med konfessionell inriktning konstaterat att dessa skolor inte uppvisat fler brister än andra skolor och att undervisningen hållit lika hög kvalitet som i andra typer av fristående skolor. Det har inte heller i dessa granskningar funnits några indikationer på att allsidigheten eller sakligheten skulle ha åsidosatts i de skolor som granskats. Däremot har Skolverket i tillsynen av vissa enskilda konfessionella skolor uppmärksammat allvarliga brister. Det är självklart viktigt att dessa brister uppmärksammas, och regeringen har också under de senaste åren avsatt kraftigt ökade resurser till inspektionen av hela det svenska skolväsendet. Skolinspektionen gör i varje enskilt fall en prövning av om en fristående skola ska godkännas utifrån de krav som gäller enligt skolförfattningarna. Som utbildningsminister kan jag inte uttala mig om en viss kategori av aktörer ska kunna få ett godkännande av myndigheten eller inte. Det är kommunerna som beslutar om tillstånd för enskilda förskolor. De förskolor som uppfyller kraven på bland annat god kvalitet och säkerhet ska enligt skollagen beviljas tillstånd. Till grund för kvalitetsbedömningen vid tillståndsprövningen ska bland annat ligga läroplanen för förskolan, som tydliggör förskolans värdegrund. Kommunerna har tillsyn över denna verksamhet och får återkalla tillståndet om det föreligger allvarliga missförhållanden som inte avhjälps efter föreläggande. Skolinspektionen har i sin tur tillsyn över att kommunerna fullgör sina åligganden i detta avseende. En enskild förskola måste även vara öppen för alla barn som har rätt till kommunal förskola för att kommunen ska vara skyldig att lämna bidrag till verksamheten. Herr talman! I samband med att ett förslag till ny skollag tas fram övervägs om regleringen kan förtydligas när det gäller i vilken utsträckning konfessionella inslag ska vara tillåtna i verksamheten. I detta sammanhang ses även över vilka krav som kan och bör ställas på huvudmännen samt vilka sanktionsmöjligheter Skolinspektionen ska ha mot de skolhuvudmän som bryter mot bestämmelserna. Jag anser att den ansvarsfördelning och de åtgärder som jag här har beskrivit är tillräckliga för att säkerställa att läroplanernas värdegrund följs samt att kravet på allsidighet och saklighet i undervisningen upprätthålls.

Amineh Kakabaveh (V)

Anf. 38 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Först vill jag tacka utbildningsministern för svaret. I ett sekulärt och demokratiskt land som Sverige förväntas alla dess invånare omfattas av normen om allas lika värde och lika behandling. Sverige är ett av de första länderna i världen som har antagit och implementerat FN:s barnkonvention i sin lagstiftning. Barnperspektivet innebär att alla barn och ungdomar, oavsett ursprung och kön, har rätt till utbildning, lek och utveckling. Vidare har de rätt till skydd mot alla former av övergrepp, psykiska såväl som fysiska. Barnperspektivet finns implementerat i den svenska skolans värdegrund som följaktligen vilar på ett fundament av demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Skolans arbete kring pojkars och flickors lika villkor utgår ifrån att jämställdhet är en demokratisk och mänsklig rättighet i enighet med FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Barns rätt att själv bilda sin egen identitet fri från religiös indoktrinering borde vara given. Religionen får aldrig tillåtas komma in och styra barns och ungdomars utveckling, liv och hälsa, men det är ett faktum att religionen har en stor påverkan på barns liv i dagens Sverige. Enligt skollagen ska verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. De som verkar inom skolan ska särskilt främja jämställdhet mellan könen samt att aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Enligt skollagen är alla barn mellan 7 och 16 år skolpliktiga. Undervisningen i grundskolan är obligatorisk för alla barn i Sverige, men tyvärr gäller inte det i dagsläget. Ingen har rätt att hindra att barn deltar i obligatorisk undervisning, inte ens barnens föräldrar. Men att så sker är en självklarhet för många barn och ungdomar då de inte får delta i vissa lektioner, till exempel sex- och samlevnadslektioner. I läroplaner för grund- och gymnasieskolor stadgas att undervisningen ska vara icke-konfessionell, det vill säga icke-religiös. Religionen är missionerande, och det ingår i deras verksamhet att övertyga andra människor. Det vet vi, ministern. Man kan fråga sig om det ur elevens perspektiv är någon skillnad om påverkan sker under lektionstid eller på rasten. Syftet är detsamma, att eleverna ska anamma en viss trosinriktning. Möjligheten för eleverna att själva ta ställning blir starkt kringskuren. Herr talman! För barn i förskolan finns inget skydd alls mot religiös indoktrinering, och med regeringens politik kommer ännu fler tveksamma verksamheter för barn i förskoleåldern att kunna etableras med hjälp av skattemedel. Verksamheten i de religiösa skolorna handlar inte bara om religionens förkunnelse och att få barnen att bekänna sig till en ideologi. Jag vill ställa en fråga till ministern. Ministern har själv i olika sammanhang sagt att han är emot det religiösa och kommer att begränsa det. Jag var på debatten i Almedalen. Vad anser ministern själv om detta?

Jan Björklund (Fp)

Anf. 39 Jan Björklund (Fp)

Herr talman! Jag svarade på det i interpellationssvaret. Dessutom sade jag att det, som interpellanten vet, senare i år kommer ett förslag från regeringen till en helt ny skollag. Som jag sade överväger vi nu i det arbetet att förtydliga bestämmelserna. Något totalt förbud mot friskolor med konfessionell inriktning har jag aldrig förespråkat. Det skulle inte heller vara tillåtet. Interpellanten hänvisade till en internationell konvention, men det finns flera. I Europakonventionen, som Sverige också har ratificerat, slås det fast att föräldrar har rätt att välja en utbildning som kan ha en viss konfessionell inriktning. Det måste vi också följa. Jag tycker att vi ska följa de internationella konventioner vi har skrivit på. Men för att problematisera detta vill jag säga att det inte är så enkelt som interpellanten säger. Det finns en målkonflikt mellan å ena sidan barnens rätt att få en utbildning som vi bestämmer gemensamt om i Sverige och å andra sidan föräldrarnas rätt att uppfostra sina barn. Man måste erkänna den målkonflikten, för den finns ju här. Interpellanten tog upp ett konkret exempel på den möjlighet till befrielse från undervisning som finns i skollagen i dag. Vi vet att den används. Undersökningar har visat typiska exempel på hur den används. Det är fråga om invandrarbarn från vissa kulturer. Det är vanligt i till exempel Rinkeby. Föräldrarna begär befrielse för framför allt deras döttrar från till exempel sex- och samlevnadsundervisning, idrottsundervisning och simundervisning. De anser att det inte står i överensstämmelse med familjens värderingar och övertygelser. Jag har uttalat mig starkt kritiskt mot den bestämmelsen. Jag vill för egen del ta bort den bestämmelsen. Det har jag sagt i den offentliga debatten. Vi håller på att diskutera det i regeringen just nu. Då fick jag en väldig kritik av interpellantens partikamrat, skoltalesmannen Rossana Dinamarca. Hon menar att den bestämmelsen bör finnas kvar. Interpellanten skäller på mig, men hon bör ta en diskussion om detta i sitt eget parti. Det finns en rad målkonflikter, men just i den frågan tycker jag att dagens bestämmelse är felaktig. Vi borde ändra den. Det borde inte vara möjligt att bara för att man har en viss övertygelse i hemmet ska man kunna hindra döttrarna att delta i viss skolundervisning. Det har jag sagt offentligt gång på gång i debatten. Det finns olika uppfattningar, men jag tror att interpellanten behöver ta debatten i sitt eget parti snarare än med mig. Det är inte så lätt som att säga att vi lever i ett sekulärt samhälle och alltså ska all religion undvikas. Vad betyder det? Får man fira jul i skolan? Får man ha en adventsstjärna, julstjärna, hängande i fönstret i skolan? Den symboliserar Betlehems stjärna. Ska den vara förbjuden? Får man sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen i juni? Det har svenska skolbarn gjort i generationer. Jag tycker det. Får man ha skolavslutning i kyrkorummet i kyrkan? Jag tycker det. Man har haft det i generationer i Sverige. Ursprungligen fanns naturligtvis ett starkt religiöst innehåll i detta, men det är också en del av vårt kulturarv. Jag är inte beredd att säga att varje typ av religiöst inslag på något sätt ska vara förbjudet. Det är jag inte beredd att säga. En hel del av detta är också en del av det svenska kulturarvet, och det skulle bli folkstorm om vi sade att det inte är tillåtet. Däremot ska det inte vara tillåtet, precis som jag har sagt, med något slags indoktrinering. Det är en sak att ha religiösa inslag på olika sätt som en del av vårt kulturarv, men det är en helt annan sak att förkunna och avkräva elever bekännelser. Det är inte acceptabelt. Men det är inte så lätt som att säga att allt religiöst ska bort. För 150 år sedan var skolan skyldig att utbilda alla till att bli goda kristna. Det får inte bli så att det slår över till att vi förbjuder religionen. Det är fråga om religionsfrihet, men skolan ska följa läroplanen. Där ska undervisningen vara allsidig och saklig.

Amineh Kakabaveh (V)

Anf. 40 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Tack, ministern, för reflexionen. Jag kan inte här försvara hur en annan ledamot inom Vänsterpartiet har uttryckt sig. Jag står här för de ideologier och principer som Vänsterpartiet står för i enlighet med FN:s barnkonvention och kvinnokonvention samt de regler och normer som Sverige har format i sin läroplan. Sverige är ett sekulärt land, det vill säga ett land där politik och religion är två skilda saker. Religionen är den egna tron. Ministern frågar om det kan få finnas en julstjärna. Ministern förespråkar den; den är en tradition. Men att ha religionen med som inriktning är farligt. Det är fint och vackert med julstjärna. Stockholm är vackrast under julen eftersom det lyser. Man ska inte blanda ihop dessa saker. Att förespråka religion är en sak, men det är inte förenligt med vad ministern själv har sagt i olika sammanhang. Ministern är skeptisk till olika religiösa skolor, men det har inte framkommit klart och tydligt. Är EU:s konventioner överordnade FN:s och svensk lagstiftning eller är det tvärtom? Det är viktigt. Sverige var det första landet i världen som ratificerade barnkonventionen. Det är olyckligt att bara för att vi är med i EU flyttas demokratin från folket till ett större perspektiv. Det är lite farligt i detta sammanhang. Europa har ett helt annat mål. Det finns ett exempel i Storbritannien. I demokratins namn fick en ledamot inte ens komma in i landet därför att andra inte skulle bli sårade. Religion och politik är farligt. Låt mig komma tillbaka till pudelns kärna. Frågan gäller Sverige. Ministern menar att det finns en skolinspektion i Sverige och att Skolinspektionen kan ha koll på vissa verksamheter. Men så är det inte. Utbildningsutskottet har nyligen varit hos Skolinspektionen, och de menar att det har varit ett överflöde av dessa privata skolor. Det är viktigt att komma ihåg att Vänsterpartiet är emot utökningen av de privata skolorna. Det går inte att kontrollera dem. Skolinspektionen säger att det är svårt för dem att komma in i skolorna och inspektera dem. Det är nästan omöjligt. Vi har exemplet under sommaren 2007 då Plymouthbröderna - mot Skolverkets förslag - fick rätt att starta skola. Det är en religiös sekt som starkt förespråkar mäns överordning över kvinnorna. De äter i separata rum. Det är precis som i de delar av världen där religion är politik och religionen har en stark ställning. Religion måste vara ens egen tro, åtminstone i Sverige. Det är vad som förväntas. Vi från andra delar av världen har varit emot att religion är politik. Vi blev styrda hela våra liv, till och med så att kvinnor uppfostrades till att bli halva människor. Det är farligt om Sverige ska gå den vägen. Det är på väg med den här regeringens politik - tyvärr.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 41 Jan Björklund (Fp)

Herr talman! Interpellanten efterfrågar vilka regler som ska gälla. Jag får upprepa mitt svar i varje inlägg, nämligen att det kommer ett lagförslag senare i år. Det är under arbete i Regeringskansliet. Det är inte färdigt än, och jag är i dag inte beredd att tala om exakt vad det ska innehålla. Som framgår av interpellationssvaret kommer det att innebära förtydliganden av dagens regler. Det finns otydligheter. Förstod jag interpellanten så att om det kommer ett förslag från regeringen som innebär att rätten till befrielse från undervisning stramas åt - det exempel jag nämnde att föräldrar inte vill att deras dotter ska delta i sim- eller idrottsundervisning därför att det står i strid med de religiösa eller kulturella värderingar som familjen anser sig stå för - kommer det att få interpellantens stöd? Jag uppfattar nämligen att interpellantens parti blir rasande när jag säger detta, men nu uppfattar jag att det kommer att få stöd från interpellanten. Det uppskattar jag naturligtvis. Det kommer att finnas tillfälle att rösta om ett tag. Interpellanten utvecklar frågan och säger att det är okej med julstjärna och skolavslutning i kyrkan. Då är vi precis inne i det resonemang jag försöker problematisera, nämligen att det är inte så lätt som att säga att allt religiöst måste förbjudas. Det här är gränsdragningsfrågor som vi måste fundera över. Jag är emot förkunnelse i skolundervisning. Jag är emot att avkräva något slags trosbekännelse av eleverna. Jag är emot varje form av indoktrinering av elever. Men det går inte att säga att varje religiöst inslag ska förbjudas. Det finns delar av det religiösa som numera är en del av vårt kulturarv. Vi har religionsundervisning i skolan. Det är ett religiöst inslag, men det får inte vara konfessionellt, bekännande eller förkunnande. Det är där gränsen går. Det går inte att bli så extrem och säga att vi nu är sekulära och allt religiöst ska bort. Vi har rader av religiösa inslag på olika sätt i skolan både i undervisning och genom symboler, attribut och traditioner. Vi hade inte haft påsklov om vi inte firade påsk, och påsk är en kristen tradition. Det interpellanten är ute efter går för långt. En hel del av de religiösa inslagen är en del av vårt kulturarv, och det vill jag slå vakt om. Men det får inte vara indoktrinerande, och där är vi helt överens. Om skollagen kan förtydligas på den punkten kommer vi att göra det.

Amineh Kakabaveh (V)

Anf. 42 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Jag måste förtydliga mig igen. Jag har inte sagt att det är okej att skolans avslutning ska vara i kyrkan. Varför kan avslutningen inte ske i skolans lokaler? Varför ska vi följa en tusenårig tradition? Alla är inte kristna. Det blir rättvist för dem som inte vill följa med. De vill inte gå till kyrkan. Det vill jag inte för mig eller mina barn; om de själva har valt att inte vara kristna, muslimer eller att utöva någon annan religion. Om man själv vill besöka kyrkan får man göra det. Jag måste också verkligen lyfta upp att det handlar om två helt olika saker, ministern. Att föräldrar i Tensta, Rinkeby och andra förorter inte tillåter sina barn att gå på sex- och samlevnadsundervisning beror inte på att de tillhör en viss religion eller livsåskådning. Många är väldigt okunniga, och många är väldigt skeptiska med tanke på synen på kvinnans kropp och allt annat. Det handlar helt enkelt om en misslyckad migrationspolitik och integrationspolitik. När folk migrerar och kommer hit måste man verkligen tala om vad som gäller i Sverige och hur det är i detta land. Man måste verkligen informera dem om mänskliga rättigheter, barnperspektiv och kvinnoperspektiv. Det finns människor som tänker: Ja, men det här är jag, och jag vill inte befatta mig med det svenska samhället. Men man ska inte generalisera - det är det som är farligt. Det beror på vilka förslag som finns på bänkarna. Jag måste markera att jag absolut inte vill sortera människor, att vissa är muslimer och vissa är från Botkyrka, Tensta eller Rinkeby, eller att det är dem som det handlar om. Det här handlar om religiösa sekter, och oavsett vilken religion det är ska den inte ha någon inverkan, och barn ska inte indoktrineras i de här sekteristiska systemen. Det är det som det handlar om.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 43 Jan Björklund (Fp)

Herr talman! Jag uppfattar då, trots allt, att interpellanten har givit det beskedet att om det kommer ett sådant förslag från regeringen att vi ska strama åt möjligheten att få befrielse från undervisning när föräldrarna anser att undervisningen strider mot föräldrarnas religiösa och kulturella övertygelse kommer interpellanten att stödja det förslaget. Interpellanten gick i sitt första inlägg rätt hårt mot den möjligheten till befrielse, och jag har precis den uppfattning som interpellanten har. Det är bara det att jag har fått så mycket rasande kritik från Vänsterpartiet när jag har fört fram detta, så jag är mycket glad att vi nu kan klara ut att det trots allt finns en enighet som går utanför den borgerliga alliansen om en sådan här åtstramning. Jag tycker att det är bra. Sedan är vi överens om att det inte får förekomma indoktrinering och inte får förekomma förkunnelse och bekännelse. Däremot är julstjärna okej, tror jag att interpellanten sade. Skolavslutning i kyrkan var nu inte okej. Min uppfattning är den att man får bestämma själv ute i skolväsendet. Vill man ha skolavslutning i kyrkan ska man få ha det. Det har ju funnits en debatt där både kommuner och skolstyrelser och klåfingriga vänsterpolitiker har gått in och sagt att det här ska förbjudas, men jag tycker att de som vill ha skolavslutning i kyrkan ska få ha det. Jag är till och med beredd att gå så långt som att man ska få sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen trots att den finns i psalmboken. Jag kanske är gammaldags, men jag tycker att det är okej att man gör det. Riksdagen får möjlighet att ta ställning till regelverket på detta område senare i år när skollagen kommer, och jag hoppas att vi då ska åstadkomma en del förtydliganden jämfört med den hittillsvarande skollagen.

Intressenter

Frågeställare

Amineh KakabavehVänsterpartiet

Besvarad av

Jan BjörklundFP